Cecilias tid är nu

CECILIA VON DER ESCH

Ålder: 37 år.

Bor: Stockholm. Familj: Man och två döttrar.

Gör: Skådespelare och barnboksförfattare.

Sedan barnsben har Cecilia von der Esch dragits till de stora scenerna. Hennes största intresse som liten var att konsumera teater.

– Vi hade sommarhus i Skåne och redan vid fem års ålder älskade jag att gå och titta på sommarteater och lokala lustspel. Jag ville bara be dem att dra upp mig på scenen. Men det hände ju aldrig. I stället sjöng jag mycket, det var mitt sätt att uppträda. Jag var kanske inte supervass på det. När jag berättade för min pappa att jag skulle bli sångerska när jag blev stor sa han: ”Jag tycker du ska bli skådespelerska. Det är som en sångerska fast du får sjunga, dansa och spela teater.”

Det visade sig vara en oslagbar kombination. Det var allt Cecilia älskade att göra och det höll hon fast i Masjävlar till att göra humorserier och bli guldbaggenominerad för sin roll i romantiska komedin I rymden finns inga känslor. Under hösten har hon medverkat i kritikerrosade kriminaldramat Sviten på Intiman och menar att det infinner sig en annan slags respekt nu när hon gör mer drama vilket hon skakar på huvudet åt. – Som att det skulle vara svårare att gestalta? Komedi är minst lika svårt, om inte svårare. För mig ligger båda dessa genrer väldigt nära varandra i mig, och att få blanda dem gör mig så hel eftersom att hela paletten visas. Det är en så befriande känsla!

Att prata om sitt utseende är komplext, menar Cecilia. Att inte se typiskt ”rolig” ut kan faktiskt vara en fördel när man spelar komedi, men känner sig vacker, det gör hon inte.

– Jag önskar det! Det hade varit toppen! För mig är bra hy viktigt för min självkänsla. Den har alltid varit bra, men det går i perioder. Jag har en hudterapeut som jag litar på i vått och torrt och som jag gått till i 15 år. Jag älskar hudvård och jag vill känna mig fin och fräsch utan makeup. När jag jobbar blir det ju en del spackel, som jag tar bort så fort jag är klar.

Under pandemin var det många jobb som blev inställda och de som var kvar fick Cecilia tacka nej till på grund av sina graviditeter. Långa flygresor var uteslutna, liksom sexscener.

– Mitt yrkesval har fått stå åt sidan för mitt familjeliv. Under pandemin fick familjen hela min tid, vilket jag är tacksam för i dag. Jag minns att en journalist frågade vad jag aldrig skulle göra avkall på när jag fick barn och jag svarade kreativitet. Fast det är precis det jag gjort. För det går inte att ta hand om två små sjuka barn och att vara kreativ med sömnbrist. ”Vårt palats är fullkomligt kaos”, textraden från Bo Kasper, snurrar ständigt i min skalle.

Cecilia har skrivit två barnböcker, Fislandet och Paketlandet, båda illustrerade av Anna Ileby. Hon längtar efter att skriva mer, men med små barn hemma och ett redan fullt schema är det inte lätt att hitta tiden. Skrivandet för henne handlar inte bara om det kreativa, utan även om kontrollen. Att vara skådespelare innebär att få kritik för det någon annan gjort, skrivit, regisserat eller klippt och även känna maktlöshet över att inte kunna påverka mer. – Jag längtar efter att skapa mer från grunden! Det finns otroligt många idéer i mitt huvud. Så var det till exempel med mina böcker – de levde så länge i min skalle att jag till slut inte kunde annat än att skriva. Samma känsla har jag nu, det måste ut något snart, annars kommer jag att explodera. Jag är på en plats i livet som är utmanande på många sätt, men jag känner mig så levande och så lycklig. Jag får utöva det jag vill och vågar följa mitt hjärta.