Air-Wipp Magazine by Emil Breman

INNEHÅLL

Projektledare: Emil Breman emil@air-wipp.com

Grafisk form: Christina Eriksson info@tinadesign.net

Text: Andreas Fernbrandt www.andreasfernbrant.com

Christina Eriksson Filip Ljungberg Johan Åhrgren Kristina Ahnström Linda Kante Linda Maresch Marcus Gustafsson Ronnie Nystedt Sara Priscar Tempest Academy Umeå PKF

Foto: Andrey Turanov

Foto: Jens Lennartsson

Chad Bonanno www.chadbonanno.com

Claudiu Voicu www.claudiu.co.uk

Christina Eriksson Isabelle Grönqvist Filip Ljungberg Jason Paul Jens Lennartsson Johan Karlsson johan.qarlsson@gmail.com

Jörg Kraus www.pixxart.net

Leif Sandqvist Lasse Edfast Magnus Fröderberg Paul Joseph www.stormfreerun.com

Red Bull Content Pool Ronnie Nystedt Stina Svanberg www.stinasvanberg.se

Urban Trinity AW Magazine trycks på Svanenmärkt papper hos Ljungbergs Tryckeri AB, Klippan Omslag: Galerie art matt 250 G Inlaga: Galerie art Gloss 100 G

Emil har ordet... Vilken underbar resa det har varit att få klart detta Sverige-unika magasin. Idén har bearbetats sedan hösten 2010, och först nu har vi det första numret i handen. Parkour har varit en väldig stor del av mitt liv de sista 5 åren. Och jag är säker på att det kommer vara en stor del i minst 50 år till. För mig är parkour lika med kreativitet, och att vara kreativ blir ingen för gammal för. Jag har på nära håll sett den skillnad som parkour kan göra för barn och unga, och det är framför allt det som driver mitt engagemang. Det finns många som hjälpt till med detta projekt, så för att inte glömma någon så vill jag bara tacka er – ni vet vilka ni är (Tina, Marcus, Filip, Sara, Henrik, Lena, Linda, Isabelle, m.fl). Vill så klart även tacka Allmänna Arvsfonden (Pelle Callermo) och KFUKKFUMs triangelförbund (Lena Stålvant) för ert otroliga stöd. I premiärnumret bjuder vi bl.a. på intervjuer med några riktigt inspirerande personer, reportage från olika delar av landet och en del bra tips för dig om tränar parkour och/eller freerunning. Nu är det fullt fokus på magasin nummer två. Har du idéer på artiklar, reportage eller intervjuer vi måste ha med – maila mig på emil@air-wipp.com eller ring 070-798 50 45. Tills vi ses igen – Gör dig en bra dag!

Parkourmamma och stolt... Text: Kristina Ahnström

Foto: Christina Eriksson

Jag kommer precis ut från min älskade sons rum. Klockan är 21.15 och det är torsdag. Inte vilken torsdag som helst i min 10 åriga sons liv, utan den dagen när han klarade av att göra en sidovolt. Han ropade ”mamma kom, titta” och han snurrade runt! Att se hans röda kinder och lysande ögon värmde, och jag tror faktiskt vi båda två var lika lyckliga. Jag sa, ”jag är stolt över dig” och han sa ”jag är också stolt”. Innan han somnade sa han ”jag har fått bättre självkänsla och självförtroende när jag övar och övar, då klarar jag det jag vill klara av till slut. Det är bara jag och en till i Rydebäck som kan göra sidovolt på gräset mamma”. Han känner sig unik. Sen säger han ”jag har blivit modigare”, och somnar. Det hela började med att Emil Breman, Air-Wipps manager, och jag arbetade i rummen bredvid varandra på kontorshotellet SHIP i Helsingborg. En dag hade jag med mig min son Eric på jobbet. Emil berättade att de tänkte köra igång parkour som träningsform för barn och ungdomar. Eric var

helt frälst och ville börja, sagt och gjort åkte hela familjen till Idrottens Hus i Helsingborg där första träningen skulle äga rum. Emil och två vältränade killar som heter Marcus och Filip var väl förberedda och redo att ta hand om de spända och entusiastiska killarna. Både Marcus och Filip fick snabbt killarna med sig. Uppvärmningen började och där ingick allt som man kan tänka sig för att få kondition och styrka. De berättade om parkour och hur viktigt det är att göra det som du känner att du tycker du klarar och att det handlar om att kunna ta sig förbi hinder och komma över dem på ditt sätt. Coach som jag är så lät det som ett bra tänk i mina öron, jag var imponerad! När de sen sa att sköta skolan är viktigt, det går inte att bara köra parkour, tyckte jag det lät ännu bättre. När två killar som Marcus och Filip säger något sådant blir det helt plötsligt coolt att göra läxorna. Speciellt när de som säger det kan ta sig upp för väggar och göra volter.

Ett halvår senare när träningen på Wieselgrensskolan hade kört igång för fullt, ser jag som förälder hur killarna bygger egna banor i gympasalen av plintar och mattor. Marcus och Filip inspirerar och sporrar. Ungdomarna lär sig att samarbeta med varandra för att få till en bra bana och de berömmer varandra, samtidigt som det inte är någon som säger ”vågar du inte det där, det gör jag”. Det finns en ömsesidig respekt och där är Marcus och Filip bra förebilder! De bjuder på sig själva och berättar om tävlingar de varit med på och annat kul. Det är ok att vara stolt över sig själv, att lyckas och berätta det till andra. Där tror jag de har gett killarna något stort, jag ser det på min egen son. På utvecklingssamtalet i skolan sa fröken att Eric har börjat kliva fram mycket mer, och jag märker det själv som mamma. Vi är frälsta och jag är så otroligt glad över att

En cool kille, på väg mot nya utmaningar...

jag satt i rummet bredvid Emil på SHIP. Annars hade min son aldrig fått resa på läger, varit på parkourparken i Danmark, gjort volt framför stor publik på Väla (fast han var så nervös och få applåder) och haft två fantastiska förebilder i Marcus och Filip som alltid ser varje kille och tjej och stöttar dem att våga det de själva vill. Parkour och Air-Wipp har hjälpt mig som förälder i min strävan att ge min son det som jag vill skicka med honom ut i livet: en bra självkänsla, självförtroende, hälsa, mod och mycket glädje att få lyckas och vara stolt över sig själv!

Kristina Ahnström Mamma och Certifierad Coach

Air-Wipp Foto: Andrey Turanov

Text: Linda Maresch

Le Parkour, parkour eller freerunning – kärt barn har många namn. Parkour är en konstform/idrott som bygger på rörelse – rörelse med ett syfte bakom. Det handlar om att ta sig från punkt A till punkt B på ett snabbt, effektivt och kreativt sätt med endast kroppen som hjälpmedel. För Air-Wipp är detta inte bara en konstform/idrott, det är en livsstil som de två grundarna vill sprida till så många som möjligt. Air-Wipp startades 2006 av Marcus Gustafsson och Filip Ljungberg. Båda killarna är gymnaster i grunden. Redan som barn hoppade de och klängde på allt de kunde komma åt. En gymnastiktränare upptäckte Filip som 12-åring och fick honom att började träna gymnastik. Marcus blev inspirerad när han tittade på filmerna – Jackass, vilka fick honom att vilja testa gränserna. Även Marcus upptäckte gymnastiken och började träna. Efter ett tag kände de att de ordnade formerna i gymnastiken begränsade dem. De började ta med sig gymnastiken utomhus. Utan mattor, väggar och golv var de friare och kunde använda sin kreativitet som de själva ville. Men de är tacksamma över den träning och den uppfostran de fick av sin tränare inom gymnastiken. Det gav dem en bra grund att stå på.

Marcus och Filip visste att de ville leva på parkour som låg dem varmt om hjärtat, men de visste inte hur de skulle gå till väga. 2007 var det dags för världens första tävling i freerunning. Båda beslutade sig för att delta. Det slutade med att Marcus kom på tredje plats och Filip på sjunde. I och med detta fick de mycket uppmärksamhet i media och det blev vändpunkten för killarna. Beslutet fattades - nu skulle de försöka leva på det som låg dem närmast hjärtat - parkour och freerunning. Idag arbetar Air-Wipp professionellt med parkour genom olika uppdrag. Det kan vara allt från reklamuppdrag, till att träna den svenska insatsstyrkan eller skapa en parkourpark och naturligtvis shower och stuntuppdrag av olika slag. Marcus och Filip är även med i filmen Skills som släpptes sommaren 2010, där de spelar huvudrollerna.

Filip Ljungberg Foto: Andrey Turanov

Målet, att kunna leva på sin passion, är uppnått. Killarnas nästa mål är att sprida sin kunskap till barn och lära dem allt om området. De startade Air-Wipp academy 2010 och drömmer om att föra vidare parkour. kärleken och samarbetet inom parkour Air-Wipp academy är inte bara parkour och träning, det är en livsstil! Marcus och Filip vill få barn att våga, satsa, drömma och jobba hårt för att nå sina mål. Med sina erfarenheter känner de att de kan bidra med mycket. De har kommit långt med Air-Wipp och kan leva sin dröm, nu anser de att de har ett ansvar att förmedla kunskapen vidare på rätt sätt. ”Vi kan möta varje person där den är oavsett bakgrund, vi kan visa vägen men de måste våga ta steget själva.” Air-Wipp www.air-wipp.com Air-Wipp Academy www.airwippacademy.com

Filip ”Flippad” Ljungberg Född: 1 sep 1984 Längd: 1,80 cm Skills: Freerunning, parkour, gymnastik, High Jumps, stunt, dykning, parkourkoreografi, coaching, film, redigering, akrobatik. Aktiv i: 7 år Började som medlem i gymnastikklubben Helsingborg Turn. 2002 startade Filip tillsammans med några andra medlemmar en grupp som utövade gatuakrobatik. De gjorde 2003 en film, SaltomortaleZ. 2004 gick Filip med i en annan grupp som hette 2vault. 2006 startade han Air-Wipp tillsammans med Marcus. Mål: Att ge barn och unga en chans till bra träningsmöjligheter. Att bygga Europas största parkourhall, skapa en klädkollektion, utveckla nya produkter och sprida Air-Wipp globalt!

Vi kan möta varje person där den är oavsett bakgrund. Vi kan visa vägen men de måste våga ta steget själva.

Marcus ”Zyrken” Gustafsson Född: 27 nov 1988 Längd: 1,73 cm Skills: Freerunning, parkour, gymnastik, High Jumps, stunt, parkourkoreografi, coaching, akrobatik, snowboard. Aktiv i: 7 år Började göra lite hopp med mera som barn efter att ha sett filmen Jackass. Detta ledde till att han gick med i gymnastikklubben Helsingborg Turn. Där stannade han i 10 år tills han fick frågan om han ville vara med i gruppen SaltomortleZ. 2003 gick han med i gruppen 2vault. 2006 startade han AirWipp tillsammans med Filip. Mål: Att leva på freerunning.

Marcus Gustafsson Foto: Isabelle Grönqvist

Marcus Gustafsson Foto: Isabelle Grรถnqvist

Diddy Foto: Chad Bonanno

Vik Foto: Chad Bonanno

Diddy Foto: Chad Bonanno

Air Wipp ville veta hur kidsen tänker och känner när det kommer till parkour och freerunning, så vi bjöd in det nystartade crewet ”HPK” till en intervju för att ta reda på varför det blivit deras passion. Text: Text: Sara Priscar Sara

Priscar

Foto: Isabelle Grönqvist

Fr v: Julia, Modesty, Marcus, Jakob och Taif

Hur kommer det sig att ni började träna parkour? Modesty: Jag tyckte att det verkade kul när jag träffade Filip ’Flippad’ Ljungberg från Air Wipp på ett frukostmöte. Han berättade lite om det och jag bestämde mig för att testa. Taif: Jag har alltid varit igång ända sedan jag var liten, hoppat runt och gjort coola grejer. Så för mig kom det ganska naturligt. Julia: Jag såg när Air Wipp Academy uppträdde på juluppvisningen och tyckte det var coolt. Jag visste inte vart jag skulle vända mig, så jag pratade med Taif. Han tipsade om [Air Wipp] Academy och tyckte att jag skulle börja på grund av mina gympa-skills.

Hur skulle ni förklara parkour för en person som inte vet vad det är? Jakob: Det handlar om att ta sig från punkt

A till punkt B på ett så snabbt och smidigt sätt som möjligt. Man ska använda sig av olika hinder som man oftast hittar i stadsmiljö. Vi ser inte hinder – vi ser möjligheten att ta oss förbi dem på ett kreativt sätt. Mackan: Det handlar om att tänka annorlunda och att se sin omgivning som en lekplats.

Vad är skillnaden mellan parkour och freerunning? Mackan: Parkour är mer från punkt ’’A’’ till punkt ’’B” medan freerunning är mer volter och tävlingsinriktat.

Hur länge har ni tränat parkour? Julia: 1 månad Modesty: 5 månader Marcus: 1 år och 3 månader Taif: 7 månader Jakob: 1 år och 4 månader

Vad gjorde ni innan ni började träna parkour?

Inget är lätt förrän man har lärt sig det

Modesty: Jag har varit gymnast innan. Men jag kände att det var mindre press i parkour och att det är mer fritt. Det blir automatiskt roligare, plus att man kan träna utomhus och det gillar jag. Precis som Modesty har Julia också sin bakgrund i gymnastiken men tvekade inte en sekund att testa parkour när hon fick chansen. Killarna har testat diverse bollsporter innan de hittade parkour och fastnade. Mackan gick från vatten till land när han fann parkour: ”Jag har tävlat i kajak under några år men nu är det endast freerunning som gäller.”

Varför tränar ni parkour? Var det något speciellt som avgjorde ert val av sport?

Marcus, 16 år, Helsingborg

”Man tränar hela kroppen” svara Modesty snabbt. Mackan, som tycker det är en annorlunda och rolig sport, nickar instämmande och tillägger: ”Jag kollade på coola filmer på Youtube och insåg att det där ville jag testa om jag kunde göra själv. Sen är det en frihetskänsla också att röra sig fritt”. ”För att få kroppen att må bra… Och frisk luft skadar ju inte”, anger Jakob som sina skäl. Taif går rakt på sak: ”Vi gör det här istället för att hitta på dumma saker som alla andra”.

Vad är skillanden mellan gymnastik och parkour? Julia: I parkour behöver man mer styrka och teknik. Vi har ju inga hjälpmedel som trampetter och mattor. Det är också en individuell sport, vad jag vill lära mig hänger helt på mig själv. Modesty har svårt att hålla med, ”jag tycker att vi tränar mer i team här. Även om det är mig det hänger på så peppar vi alltid och hjälper varandra.” Jakob: Det finns inget ”fel” i parkour. Om man gör en Webster* kan man inte göra den fel men man kan göra den på olika sätt. Det blir aldrig fel för att man använder sig av fantasin, gör om det till sitt eget och sätter sin egen stil på det.

Vad är svårt och vad är lätt med parkour? ”Det är lätt att utöva parkour för att jag följer min egen vilja. Jag kan utöva parkour när jag vill, hur jag vill och var jag vill.” säger Taif. Julia tycker det är svårt att hoppa över grejer. ”Jag har en annorlunda teknik med mig från gymnastiken.”

Även om det är mig det hänger på så peppar vi alltid och hjälper varandra

Modesty, 14 år, Höganäs

Jakob: Man måste börja från början och ta sig genom grunderna först. Man kan ju inte börja med värsta volten om man inte ens vet hur man gör en vanlig. ”Inget är lätt förrän man har lärt sig det, eller hur?” avslutar Modesty.

Hur ser en typisk dag ut i ditt liv? Jakob: Jag går upp och går till skolan varje dag. Sen är det snabbt hem och äta mellis för att sedan träna resten av dagen. Helgen ägnar jag mig helt åt träning. Julia är lika flitig men tycker att det är viktigt att inte glömma polarna: ”Jag tränar så mycket som jag kan, men på fredagar tar jag paus för att träffa kompisar, då kör jag bara styrka hemma.” ”Jag tränar varje dag, även i skolan faktiskt.” säger Taif och fortsätter: ”Det finns inget att göra på rasterna, så varför inte? Folk kommer ofta fram och frågar vad jag gör, man ser att de blir nyfikna. ”

Varför tror ni att det är så få tjejer som tränar parkour? Julia: Jag tror att de är rädda för att de ska landa för hårt och skada sig. Modesty: Många är nog fega, för att det är mest killar som tränar. Sen tror jag inte att det är för vem som helst. Man ska nog ha en speciell personlighet, typ vara framåt, öppen och inte rädd. Mackan tror som Julia: Tjejerna är mer inne på gymnastik och det som stoppar dem är nog rädslan att slå sig.

När var du som mest stolt över dig själv i ett parkoursammanhang? Mackan: Inte när jag slog huvudet i plinten i alla fall! Det var en gång då jag gjorde en Cat*. Själva hoppet är alltid detsamma. Det är avståndet som avgör svårigheten. Jag hade gjort det många gånger innan men inte på ett så här långt avstånd. Det var en

Vad jag vill lära mig hänger helt på mig själv

Julia,17 år, Rydebäck

otrolig känsla när jag klarade det. ”En gång såg jag när Marcus “Zyrken” Gustavsson gjorde en Cork*, då blev jag inspirerad att göra likadant så jag tränade och tränade.” säger Jakob. ”Det tog mig minst ett halvår att lära mig det. Nu i våras satte jag den på en träning. Jag blev helt galen av lycka för jag landade den så snyggt. Sen gjorde jag det om och om igen.”

Berätta om ett tillfälle där du klantat till det! Hur kändes det? Modesty kraschade en gång när hon skulle göra rondat-flickis: ”Jag tappade fokus mitt i flickisen så jag landade först på huvudet och sen på ryggen. Först gjorde det inte ont så jag bara skrattade men sen fick jag lite ont i huvudet men jag tror det berodde på allt skrattande.” Julia hade också otur med flickis en gång: ”Jag skulle göra flickis på studsmattan, direkt efter en handvolt. Men det var så halt så jag halkade och flög iväg.”

Mackan: En gång skulle jag hoppa från en kant till en flytbrygga i havet. När jag hade hoppat dit så slant jag med högra foten framåt och landade på rumpan och SPLASH, ner i vattnet. Där låg jag och flöt som en pingvin, det var jättekallt för det hände i mars månad. Jakob är lite kaxig när han säger att han inte ”failar”, men ändrar sig snabbt: ”Eller jo, jag och två kompisar skulle köra Cat* till en ventil, men när vi landade så lossnade hela ventilen och vi flög bakåt och landade på rumpan. Det var bland det roligaste jag varit med om, som vi skrattade!”

Kan man tävla i parkour? Vilka tävlingar finns? ”Ja, man kan tävla i freerunning, vilket nästan är samma sak. Tävlingarna jag vet är World Freerunning Championship, Parcouring och USSR Championship. För att få vara med behöver man en bra

Vi ser inte hinder – vi ser möjligheten att ta oss förbi dem på ett kreativt sätt

showreel eller kontakter inom parkourvärlden.” svarar Jakob.

Bästa spotten i Helsingborg/Sverige? Jakob: Vi brukar ses vid en stadsdel som heter Stattena här i Helsingborg. Där värmer vi upp och sen drar vi vidare. Det är bra att träna där för det finns många murar med bra grepp. Julia: Ibland tränar vi i Rydebäck där jag bor. Där finns det många bra tak.

Vilken är den bästa spotten i världen? ”Förra året var vi på Jiyo utanför Köpenhamn i Danmark. Det är en park som team Jiyo har ordnat. Vi hoppas att något sådant dyker upp i Helsingborg snart. Det behövs verkligen då vi nu är så många som tränar och det hade varit roligt om vi kunde träna tillsammans allihop. Ibland är det folk som klagar och då känns det bra att ha ett ställe dit vi kan gå.” säger Jakob.

Vem ser ni upp till inom parkourvärlden? Julia: Jag ser upp till Luci Romberg i Tempest Freerunning i USA. Hon verkar skön. Modesty nickar ivrigt, ”Håller med Julia, Luci är megagrym, det hade varit coolt att träffa henne.” Även Taif beundrar Luci, ”En gång satt Luci på knä och hoppade upp och körde en framåtvolt, coolt! Annars ser jag upp till Erik Mukhametshin från Ryssland för att han är fett grym.” Jakob: Jag ser upp till Zyrken från Sverige och har alltid gjort det. Han utvecklas hela tiden och blir bara bättre och bättre. Jag älskar hans stil inom parkouren för han kör sitt eget race. Mackan: Alexandr Gisych från Ryssland. Han har schysst stil, han tänker inte vad han ska göra, han bara gör och kommer på en massa med sin egen fantasi.

Taif, 17 år, Helsingborg

vi har en park där vi kan bygga precis vad vi vill och behöver. Taif: En PK-park kommer ge oss mer frihet och möjlighet att utvecklas. Julia: Då kanske tanterna slutar klaga också!

Berätta om ert crew? Julia: Vi har ett crew så att man inte behöver träna själv, plus att vi hjälps åt. Killarna hjälper mig så att jag kan lära mig nya grejer. Jag kan ibland använda mina gymnastikkunskaper och lära killarna göra volter och liknande. Modesty: Vårt crew heter HPK; Helsingborg Parkour och har 9 medlemmar. ”Vi är som en stor familj, alla stöttar alla.” säger Jakob. Mackan: Det är skönt att tillhöra något. När andra ser mig vet de att jag tillhör HPK. Taif: Målet med vårt crew är att vi ska komma långt och kunna göra shower med mera.

Hur ser er framtid ut? ”Målet är att kunna leva på parkour” säger Julia och alla nickar instämmande. ”Planen är att HPK ska göra shower och reklamjobb så man kan leva på sin passion. Därför ser vi upp till Marcus “Zyrken” Gustavsson och Filip “Flippad” Ljungberg.”

Har ni några tips till våra läsare?

Har ni någon inspirationskälla? Modesty: Det som inspirerar mig är att jag vill kunna göra en massa coola grejer. ”Vi har höga mål och vill bli jätteduktiga.” tillägger Julia. Jakob: Det som driver mig är att jag vill bli bättre så att jag ska kunna tävla. Taif instämmer.

Har ni en vision för parkour i framtiden? Mackan: Min vision för parkour är att man ska bygga en parkourpark här i Helsingborg. En parkourpark ska innehålla materiel så att vi kan bygga själva med hjälp av vår kreativitet och fantasi. Det ska även finnas något mjukt att landa på. Idén om en park delas av Modesty: ”Den ska innehålla rails också så att vi kan träna balans och teknik.” Jakob: PK-park, lätt! Man tröttnar ibland på spottsen här i Helsingborg då är det bra att

Jakob: Youtube är bra att kolla på så man ser hur volterna och tricken ser ut. Det är bra att börja träna inomhus i en hall så man har tillgång till tjocka mattor, så att man inte skadar sig. Det handlar ju trots allt om att våga testa nya saker, då finns risken att man slår sig ibland. Julia: Börja med styrketräning så att du kan hålla dig fast och uppe. Modesty: Det är en fördel att ha gått på gymnastik. Det är en bra grund men man måste ändra sitt tänk till parkour så att man inte begränsar sig. ”Samla ihop ett stort gäng, kolla på Youtube och träna tillsammans. Ett annat tips är att inte träna nära havet, man kan råka ramla i!” säger Mackan skrattande. Taif: Mitt tips är att börja från grunden. Man ska inte börja med svåra saker direkt. Det är också viktigt att ha kul och att man trivs ihop med dem man tränar med. * Webster = Framåtvolt från ett ben. Cat = När man hoppar från något och hänger sig på sidan av en vägg. Även kallat Armjump. Cork = Bakåtvolt från ett ben med helskruv.

JASON PAUL Text: Linda Kante

Foto: Jörg Kraus

Foto: Jason Paul, Jörg Kraus & Red Bull Content Pool

He is recognised for his unique flow. Free runner Jason Paul from Germany is only 20 years old but has already secured several podium positions in freerunning competitions across the world. We met him for a chat about how he looks at his lifestyle and what he’s actually afraid of.

Jason Paul, Foto:Garth Milan/ Red Bull Content Pool

T v och t h Jason Paul Foto: Jason Paul

The fact that Jason Paul was going to turn out as a free runner was pretty obvious even when he was very young. Namn: Jason Paul Ålder: 18.03.1991 Bor: Frankfurt, Germany Hemsida: www.ashigaru.de Showreel: http://vimeo. com/20198086

– I grew up in west Frankfurt, one of Germanys biggest cities and spent the first time of my childhood wearing diapers. Then I changed them for rubber boots, a cape and a Batman mask, jumping around in our backyard. My brother always had to be Robin. After that I spent my time in the park, climbing trees and doing the usual stuff kids do. I did my first backflip, when I sat on a branch and fell backwards into a flip by accident. I spent the rest of the day sitting there, but I didnt have the balls to do it again, he tells us.

What prompted you to start parkour? – My best friend came over with a video tape. He had taped a small video about David Belle. We watched it about twenty times

and then we went outside jumping on and off stuff all day. Without knowing anything really. There was nothing on Youtube at that time; no tutorials and no other freerunners. Just french parkour videos in mobile phone quality. But he admits he gets scared sometimes. – The period that I was scared the most during was about four weeks after I broke my arm. I broke it because I slipped balancing on a rail. So stupid, I didnt even have a cool story to tell, haha. I was even afraid of just standing on a rail. So I spent days climbing trees as high as I could or was comfortable with and spent hours up there until it felt normal again. I enjoy pushing through my fears more than anything else. Without fears, freerunning wouldn’t be as addictive as it is.

if you have to abandon something there is always something different that you can gain

What’s the sickest move you have ever done?

Your team is called Ashigaru. What’s the best thing about them?

– For me personally it was the Swing double gainer. I did in the Red Bull competition in Vienna. There was a huge pressure because there was so many people there and I was tired because it was in the middle of my run. But I landed it good and felt like Superman!

– Ashigaru is my family. All the people in Germany that I love and that I love training with are in it. We are the best! We go on trips together, train together, hang out together, work together, suffer together, hustle together, run workshops for kids, and so on. It’s basically everything that free running is about. And there’s no other team comparable to it here.

And maybe it is Jasons own rules of life that has gotten him to the point in his successful free running career he’s at right now. – I live by the three following rules: 1. Fuck Plans - the more you plan the more can go wrong. 2. Everything has its price. If you gain something you have to abandon something else. But if you have to abandon something there is always something different that you can gain. 3. Awesome attracts awesome. Be awesome and interesting, that attracts awesome and interesting people and together you will experience awesome and interesting stuff, which attracts awesome and interesting.... you get me?

But there are other teams that Jason is really impressed by. – Team Farang and Team Doggelina are both great teams, he says. And when we ask him about our produced magazine about parkour Jason Paul is psyked. – I think its an amazing idea! I want to read about all the amazing and crazy story free runners experience over the world.

Jason Paul Foto: Jason Paul

for Kom

t: 4

Grepp: 5

Skotest: Feivue Text & bild: Ronnie Nystedt

Feiyue är en sko som kommer från Kina och har under lång tid använts utav kampsportsutövare. Skon är väldigt populär hos utövare av Wushu (kung fu). Namnet Feiyue betyder ”flyga fram”. Första gången jag såg denna sko användas inom parkour var när jag såg Daniel Ilabaca använda sig av den, jag blev nyfiken på att testa den själv. Av en rad olika orsaker är den idag väldigt populär bland utövare av parkour/free running och tricking. Skon är komfortabel och har en väldigt tunn och mjuk sula. Detta resulterar i att man får bra kontakt med underlaget och skon följer det man står på. Skon är mycket bra att använda när man tränar balans eller i övningar där man just vill ha mycket kontakt med underlaget. Den kan dock vara lite trång om man har breda fötter (som jag). Det tar ett tag för skorna att forma sig efter fötterna. Men när de väl format sig är de fantastiskt sköna. Det är bra grepp på i princip alla material jag testat dem på. En stor fördel är att

skorna är så lätta att man knappt märker av dem för att de väger så lite. Sulan har i princip ingen dämpning alls. Den är väldigt tunn och efter att man har använt skorna ett tag är sulan om möjligt ännu tunnare och mjukare. Detta gör att skon inte bör användas av utövare som är vana med mycket dämpning, speciellt inte vid stora hopp och liknande. Tänk på att det tar ett tag att vänja sig vid den tunna sulan. Man bör träna upp sina fötter för att använda denna sko. Men när man väl är bekväm med skon så är den fantastiskt bra, just för att den har så lite dämpning. Man får bra kontakt med sitt underlag och man måste göra allt med bra teknik.

Dämpning :2

Hållb

a r h et: 3

Pris: 5

Skon är mycket prisvärd och håller hyfsat bra med tanke på priset (ca 200 SEK i Sverige, och ca 35 SEK i Kina). Jag har använt mitt par i snart 10 månader och då löptränar jag ofta i dem. Dock har jag inte tränat så mycket cat leaps med dem. Jag kan tänka mig att det sliter ner sulan väldigt fort i och med att den är så tunn och mjuk. Det enda negativa jag kan komma på med den här skon är att hållbarheten kanske är något begränsad om man utövar teknik som sliter mycket på sulan. Att den är billig väger upp det hela i mitt tycke. Det kan även vara svårt att få tag på skon, generellt måste man beställa den. Den går att få tag på i Sverige för ca 200 SEK, om man kollar på eBay kan man hitta den ännu billigare

men då får man beställa den från något annat land. Det som tar ner betyget på skon är hållbarheten och att de kanske inte är lämpliga som startsko för stora saker, de lämpar sig mer för enkel teknik och balans-övningar. Speciellt i början, innan man blivit van med skon. Det är helt klart en sko jag rekommenderar alla att prova! Nybörjare som erfaren!

RED BULL ART of MOTION Text: Linda Maresch

Solen strålar över den entusiastiska publiken på National Theatre i London. Termometern står på 15 grader den 20 mars 2011. Alla väntar på att få se världens bästa freerunners. Bland de tävlande finns Marcus Gustafsson, ett av Sveriges stora hopp i Red Bull Art of Motion.

Ovan: De tävlande förbereder sig med en genomgång av banan Foto: Claudiu Voicu T h: Marcus Gustafsson i en ”Webster 360” Foto: Paul Joseph

-Banan är skitbra och atleterna är sjukt duktiga!

Marcus berättar att han vaknade med träningsvärk men hade stora förhoppningar på tävlingsdagen. Vädret, sällskapet och stämningen bäddade för en riktigt grym helg. En helg som rymmer det ”fetaste” och svåraste eventet hittills, enligt Marcus själv. -Banan är skitbra och atleterna är sjukt duktiga! De tävlande kommer från olika bakgrund. Det är bland annat BMX-åkare, kampsportare, breakdansare och gymnaster som alla har funnit sig tillrätta i parkour. Alla influeras från olika håll på grund av sin bakgrund och skapar egna stilar vilket kan vara svårbedömt för domarna.

Ryan Doyle i en ”Kong Gainer” Foto: Paul Joseph

Tävlingskvällen börjar närma sig och Marcus erkänner att han blir mer och mer nervös. Kvällen kommer och Marcus har fått startnummer 7. Han är nöjd för då hinner han kolla in några av de andra deltagarna innan det är hans tur. 5000 personer i publiken skriker och hejar på, det går att känna stämningen i luften. -Jag gjorde mina saker jag ville göra och sen fick det räcka. Efter att de första tolv tävlanden hade kört så låg Marcus fortfarande på första plats. Han var ganska säker på att komma till final men alla var grymma så under träningen kom en viss tvekan. I pausen fick de tävlande sätta ihop nästa runda som de ville använda. -När jag väl körde min runda tänkte jag bara på två saker, att komma ner utan skada och att göra mitt bästa. Marcus gick vidare till final och avslutade med en ännu bättre runda än den första vilket placerade honom på en andraplats. -Det är mitt bästa resultat i Red Bull Art of Motion hittills. Jag hoppas att jag får möjlighet att göra ännu bättre ifrån mig nästa gång! Första platsen gick den här gången till hemmanamnet Tim Shieff.

Fr v: Luci Romberg- Bästa kvinna, Marcus Gustafsson - 2:a plats, Tim Shieff 1:a plats, Ryan Doyle - 3:e plats & Erik Mukhametshin - Bästa trick Foto: Claudiu Voicu

Fakta Red Bull Art of Motion startades 2007 och är världens första freerunningtävling. Tävlingen innehåller disciplinerna freerunning, parkour, martial art och gymnastik. Under den första omgången i tävlingen får varje tävlande 80 sekunder på sig att ta sig runt banan genom att använda sig av de olika hindren på sitt eget sätt. De tolv som tar sig vidare till final bedöms av parkourens fyra främsta förespråkare. De bedöms utifrån kreativitet, utförande, flöde och tekniska svårigheter. Eventet är gratis och inga biljetter behövs så det är bara att dyka upp när allt går av stapeln!

Detta uppslag Red Bull Art of Motion, National Theatre i London, 2011 Foto: Scott Bass/ Red Bull Content Pool N채sta uppslag, v sida: Pip Andersen, Red Bull Art of Motion, National Theatre i London, 2011 Foto: Scott Bass/ Red Bull Content Pool H sida: Tim Shieff, Red Bull Art of Motion, K채rnan i Helsingborg 2009 Foto: Marcel L채mmerhirt/ Red Bull Content Pool

Foto: Leif Sandqvist

ÅSA INGVARSSON Text: Linda Maresch Foto: Stina Svanberg & Leif Sandqvist

Vi på Air Wipp är intresserade av hur det ser ut för tjejerna i extremsportvärlden. Därför kontaktade vi Åsa Ingvarsson från Stockholm. Åsa är en frilansande stuntkvinna som på dagarna pluggar till sjukgymnast.

Namn: Åsa Ingvarsson Ålder: 22 Bor: Stockholm Hemsida: Under arbete Showreel: Youtube

Hur kommer det sig att du blev stuntkvinna? Jag kan nog säga att det började redan vid ett års ålder, då jag klättrade upp på både stolar och bord, för att ramla ner lika snabbt. Sedan dess har jag alltid varit fysiskt aktiv och tränat gymnastik och kampsport. Att jag senare startade med stunt skedde nästan av en slump då jag upptäckte att det fanns en stuntutbildning i Sverige. Jag ansökte, kom in, och upptäckte att det här är min grej!

Hur ser en typisk dag ut i ditt liv? Mina dagar upptas av stunt, träning och sjukgymnaststudier. Vad det gäller stuntjobb är det svårt att beskriva en typisk dag, då dessa inte existerar.

Foto: Stina Svanberg

Jag har varit allt från en tant i rullstol som blir knuffad ned för en trappa, till en cowboy i en vilda västern-eldstrid.

Hur gör man när man tränar för att förbereda sig för stunts?

I och med att träning är en stor del av stuntyrket, är detta något som jag ägnar mig åt i princip dagligen. Träningen består bland annat av akrobatik, parkour, konditionsträning, styrketräning och skadeförebyggande träning.

Det viktigaste är att vara i god fysisk form, ha kroppskontroll och säkerhetstänk. Att börja från grunden är nummer ett i stunt. En nybörjare ska inte falla från höga höjder det första de gör, utan börja från lägre höjder för att sedan successivt öka då tekniken sitter i ryggmärgen. Ett stunt ska kunna utföras flera gånger, till skillnad från mycket av det som visas i tv-showen ”Jackass”.

Vad gör du helst på din fritid? Den tid jag är ledig från stunt, studier och träning, tycker jag om att spendera med mina vänner och familj.

Är det ett heltidsjobb att vara stuntkvinna? Nej, det är det tyvärr inte i Sverige. Under vissa perioder finns det heltidsjobb (exempelvis i stuntshower) men annars är det frilans med reklam- och filmjobb som gäller.

Berätta lite allmänt om stunt, måste man vara en viss ålder? Hur många utövare finns det? Finns det många stuntjobb i Sverige? Kan man jobba utomlands? osv. Någon åldersgräns finns inte inom stunt. Dock innebär vissa stunt påfrestningar på kroppen som kan vara skadliga då man fortfarande växer. Vidare handlar stunt

Åsa i Vilda Westernshowen på High Chaparall. Fallet från vindsnurran är 12 meter! Foto: Privat bild

inte bara om att våga, utan det innebär ett stort ansvar både för sig själv och andra vid inspelningar och live-föreställningar. Därav kan en åldersgräns runt 18 år faktiskt vara att rekommendera. Däremot kan man som yngre skapa en bra grund för stunt, genom att träna exempelvis parkour, gymnastik och kampsport. I Sverige finns det en hel del utövare inom stunt. Dock är det bara ett fåtal som kan försörja sig helt på det eftersom att marknaden inte är så stor. Jobba utomlands kan man absolut göra. Det finns stuntföreställningar, filmer, reklam, etc. som man kan söka sig till utomlands. Det som krävs är att gå på auditions, och att inte ge upp trots de motgångar man kan stöta på på vägen.

Har du en drivkraft och ett mål bakom det du gör? Självklart måste man ha ett mål med det man håller på med. För mig är drivkraften att jag vill jobba med det jag brinner för.

Vilka skillnader och likheter finns det mellan parkour och stunt? Mellan stunt och parkour finns många likheter. Dels behövs en god fysik och dels kräver de båda en del mod och ansvar. En skillnad är att stunt är bredare. Man jobbar inte bara med sin egen kropp, utan med andra redskap som exempelvis motorcyklar, klätterutrustning, m.m.

Vad tänker du innan du gör 12-meters fallet? Första gången jag skulle köra 12:an var det väldigt pirrigt... Men efter att ha gjort det ett antal gånger brukar jag tänka mycket på att jag ska fokusera och koncentrera mig ordentligt innan varje fall även om det sitter i ryggmärgen. Det är farligt att bli nonchalant.

Vilken är din största prestation? Att jag har vågat satsa på stunt som ett yrke.

Berätta lite om ditt roligaste uppdrag. Ett av mina roligaste stunt utspelade sig i en stuntföreställning på High Chaparral. Där försökte jag fly undan banditer genom slagsmål, åka linbana mellan två hus, krocka in i en vägg, volta över ett räcke osv. Det blev ofta mycket skratt i publiken under denna jakt.

Vad skrämmer dig? Finns det något stunt du inte vågar göra? Jag skulle aldrig göra något stunt som har med ormar att göra!

Hur ser det kommande året ut för dig? I år ska jag jobba på High Chaparral i en stuntföreställning, fortsätta frilansa som stuntman och avsluta min sjukgymnastutbildning.

Foto: Stina Svanberg

Några snabba frågor: Träna inne eller ute? Ute. Höga höjder eller höga hastigheter? Höga höjder. Vatten eller läsk? Läsk. Solsemester eller skidresa? Solsemester. Morgonpigg eller nattuggla? Inget av dem.

Vilka är dina planer för framtiden? Att fortsätta jobba och utvecklas inom stunt.

Har du några tips till våra läsare om hur man går tillväga för att bli stuntman/kvinna? Det finns många vägar att gå för att bli stuntutövare. Det finns en del kortare stuntutbildningar som man kan gå i Sverige. Jag känner inte riktigt till hur det ser ut med utbildningar utomlands för tillfället, men jag känner några stuntutövare som nu är verksamma i Sverige som utbildat sig i USA. Det viktigaste är dock att man har en bra fysisk grund att bygga på och att man inte ger upp.

The dream about a Fantasy Factory! Text: Tempest Academy Foto: Chad Bonanno

The Tempest Freerunning Academy is a dream that has finally come to life for our team. When we started Tempest in 2007, we always thought it would be great to have our own training facility… our own version of a Fantasy Factory. After years of hard work, and planning our perfect paradise, we met with our good buddy, Nate Wessel (X-Games course designer/builder), and got to work on the design. This past year we were finally able to bring that dream a reality, and best of all, we get to share it with the world! Made by us, for us, it’s Tempest owned and run. It is now open to the public and has become a favorite regular training spot for a lot of freerunners in LA.

Construction With Nate leading the charge, and an army of friends and helping hands, the construction of the gym took us approximately 3 months. We took pictures and measured

the dimensions of all of our favorite spots in the world and asked Nate to include them in the design. After he designed the academy, he figured out what exactly we needed to build it all. Then he got out the tools and hit the ground running while everyone else just tried to keep up with his pace! Thanks to a frenzied effort, the main features and framing were all built in just over one week!

Equipment Covering over 7,000 square feet, the facility boasts some impressive attractions. Thanks to the towering 40 foot ceilings, putting in a full 10x14 foot aussie bed trampoline, and replicating David Belle’s famous cat to cat was no problem. From Little Rio to Super Mario World, and Pershing Square to Mt. Midoryama (Ninja Warrior) in Japan, our facility has it all. But that’s not it; because we love to experiment with new tricks, where could be better than the

Byggnationen av Tempest Freerunning Academys träningslokal i Los Angeles, USA, 2010

“Whale Tank” (30 foot long foam pit with 3 entry areas) or our custom-built spring floor?

Epic Gym Vid Once the gym was finished we knew we had to promote it on the net. Victor put his director hat on and our good friend Chad Bonnano jumped at the chance to bring the action to life by getting behind the camera. Our goal was to highlight a few moves in every part of the gym so that people could see what we have built. Using as many people as possible in long and fulfilling shots was difficult, to say the least. With timing so tight and people chucking some really advanced moves, it can take a few tries to get it right. We filmed for three long days and everyone involved got a chance to leave their own bit of flavor in the video. So far it has been our best video yet and has seen over 2.5 million views in it’s first month...

Grand Opening The grand opening saw several food vendors, face painters for the kids, Red Bull and their Wings Team, special artist “The Art of Chase”, DJs, and flood of media outlets ranging from Fuel TV to local news to international press. But with well over 500 friends, family, fans and fellow freerunners all celebrating under one roof, we couldn’t leave them with just a quick tour and a few words. Team Tempest and special guests George Mayfield, Albert “Spider” Valladares, and Brent Steffensen helped put on live performances to stun the masses. Then when all was said and done, we opened up the gym to hundreds of athletes to actually test their skills on our creation. It was unbelievable to say the least!

The Present Currently the Academy offers a wide range or freerunning options. Tempest offers

Ovan: Tempest Freerunning Academys träningslokal i Los Angeles, USA T v: Erfarna parkourutövare hjälper gärna till om det behövs

three different classes, which take absolute beginners and turn them into professionals. “Parkour 101” starts with people new to the sport and shows them how to develop body awareness and all the basic vaults needed to spark their individual style. “Flips n’ Flow”, offered to intermediate athletes, was designed to promote the combination of parkour and freerunning. By integrating acrobatics into their fluid runs, students learn how to seamlessly string together a series of moves. “True Freedom” is our top tier for only the most talented freerunners who have proven themselves time and again to possess total control and air awareness. Here, we polish their style and mold them into true, professional athletes. On top of regular classes, the Academy also offers summer camps, intensive, week-long “Hardcore Parkour” cram sessions, and, of course, open gym time. By far the most popular offering to date, our daily open gym sessions average an attendance around 50 freerunners.

The Future The future of the academy is an exciting mystery. We may add more to our existing location or eventually expand to new cities/ countries... Since the grand opening we have had people from all around the world ask us to bring an academy to their area. It’s been a flattering experience to say the least. We definitely know the world needs more of these but for now we are focusing on refining our program. Once we have our heads wrapped around it all, the opportunities will be endless. Stay posted to our websites and facebook pages to find out what Tempest and the Academy are up to next...

http://tempestacademy.com/

Foto: Chad Bonanno

Vi t채njer gr채nser med ny bildteknik i tryck

www.ljungbergs.se 54

Fakta KFUK-KFUM är en del av en global rörelse som genom världsförbunden YMCA och YWCA involverar 70 miljoner människor i 130 länder. I Sverige är Fryshuset i Stockholm störst av ca 400 lokalföreningar som tillsammans har över 60 000 medlemmar i hela landet. Verksamheten består av ett 50-tal olika idrotter, scouting, fritids- och lägergårdsaktiviteter, musik och kultur, sociala projekt och internationellt utvecklingssamarbete. Läs mer: www.kfuk-kfum.se

Patrik Schröder Foto: Magnus Fröderberg

Världens största ungdomsrörelse Text: Johan Åhrgren Foto: Magnus Fröderberg

– Intresset för parkour har växt explosionsartat i Sverige, men verksamheten är inte på något sätt organiserad. Vår ungdomsrörelse har en lång tradition av att erbjuda aktiviteter som sätter både kroppen och tanken i rörelse, säger Patrik Schröder som är generalsekreterare för KFUK-KFUM i Sverige.

Body, Mind & Spirit Parkour handlar som bekant i grunden om att så snabbt och smidigt som möjligt ta sig från punkt A till punkt B, genom att endast använda sig av kroppen som hjälpmedel. En viktig del består i att förstå sin egen potential och övervinna hinder man inte trodde var möjliga - inte bara i träningen utan också i det vardagliga livet. – Det är hela filosofin bakom parkour som gör det extra roligt och lämpligt för

KFUK-KFUM att ta sig an engagemanget. Verksamheten ligger helt i linje med vår helhetssyn på människan, där vi poängterar behovet av fysisk aktivitet, ökad kunskap och tid för reflektion för att kunna utvecklas och må bra. Vi kallar det för Body. Mind.Spirit, säger Patrik Schröder.

Meningsfulla mötesplatser Över hela Sverige erbjuder KFUK-KFUM mötesplatser där barn och unga kan utvecklas till sin fulla potential: fritidsgårdar, baskethallar, lägergårdar, replokaler och mycket annat. – De jam och utbildningar inom parkour som vi arrangerar i Ängelholm, Norrköping och Umeå är lysande exempel på hur vi möter aktuella behov hos unga människor, säger Patrik.

Instruktörsutbildning Text & Foto: Stina Svanberg

Norrköping. 7-8 maj 2011. 28 instruktörer har samlats för att diskutera hur man på bästa sätt lär ut parkour och freerunning. Vi gav fotograf Stina Svanberg uppgiften att dokumentera samtalen och träningarna. Här ser du resultatet.

Fr v: Felix Kellner, Marcus Gustafsson och Oscar Hallbäck Stigendal.

TRE KORTA... med Oscar Hallbäck Stigendal Vad är instruktörens viktigaste roll tycker du? - Att få fram den kreativa sidan hos eleven och sakta bygga upp självförtroendet som krävs för att utöva parkour. Självklart ska det göras på ett sätt som eleven själv trivs med.

Vad tycker du är det bästa med Parkour? - Den starka gemenskapen man bygger upp med andra utövare runt om i världen och känslan av att övervinna alla hinder som står i ens väg.

Hur ser du på framtiden för Parkour i Sverige? - Jag ser mycket positivt på den svenska Parkourens framtid, inte enbart för att antalet utövare växer så snabbt utan även för att de erfarna utövarna tar ett så stort ansvar och tillsammans kämpar för en ljus framtid.

- Målet är att känna att det här inte bara är en träning, det här är skitkul! KUNSKAP - Jag började träna parkour ca 30 timmar i veckan på egen hand utan vare sig uppvärmning eller fys. Tänk om jag från början vetat hur viktigt det är att samtidigt bygga upp sin kropp, för att förebygga skador. - Om vi får ungdomar att träna fys även på egen hand så kommer sedan motivationen automatiskt. Då blir man starkare och bättre på alla plan.

FRI VILJA - Jag tycker det är synd att många vuxna pushar sina barn tills dom inte längre tycker det är kul att utöva sin sport. Jag vill att ungdomar själva ska hitta sitt intresse för parkour.

INDIVIDUALITET - Den enda struktur vi egentligen har inom parkour är uppvärmning före träning och stretching efteråt. Däremellan är det fritt för varje utövare att skapa sin egen personliga stil.

Vad är det positiva med att vara sjukgymnast? - Man får jobba med människor och framför allt hjälpa dem. Det som får Billy att fortsätta arbeta med sjukgymnastik är att det är otroligt roligt att arbeta med Kupolen, där han är delägare, och alla patienter. Att pusha de som kommer till honom att nå sina mål och att få se dem bli bra igen är värt all möda. Billy brinner för det han gör. - När man ser hur det lyser till i ögonen när deras självförtroende sätts igång betyder allt, säger Billy och ler.

Text: Filip Ljungberg Linda Maresch

Vad tror du om positiv kraft, har det någon inverkan på läkning tror du?

Foto: Filip Ljungberg

- Ja utan tvekan!

Namn: Billy Nilsson Ålder: 45 år Bor: Ängelholm Familj: Fru och två barn. Yrke: Sjukgymnast sedan 1995 Billy är sjukgymnast för Rögle BK och är även involverad i pojklandslaget U 16. Som delägare i Sjukgymnastcentrum Kupolen har han bl.a. behandlat Filip Ljungberg efter en korsbandskada.

Varför tror du det?

Jumpers knee?

- Lyckohormon ökar läkningsprocessen. Kan man få en person att tro på sig själv så kommer de också hitta andra möjligheter att komma dit de vill, vilket bidrar till att musklerna gör samma sak. Musklerna har en otrolig egenskap att hitta sina egna signaler att jobba på.

- ”Jumpers knee” är överbelastning av knäskålssenan. Det är väldigt vanligt inom parkour och freerunning i och med att det är mycket hopp och mycket hårda underlag. Överbelastning kan bero på olika anledningar. Det ena kan vara att en ung individ växer och en annan kan vara att man ökar sin träningsdos fortare än vad man klarar av.

När man stukar sin fot vad rekommenderar du att man ska göra? - Linda foten akut med en stenhård linda i 10-15 min. Efter det ska man linda upp och linda om med lättare tryck på foten. Detta kan man ha på sig i allt från ett par timmar till ett par dagar pga. av hur allvarligt det är. Det kan ta upp till 3 månader innan man är HELT återställd med balans och styrka. Men det betyder inte att man inte kan träna utan att man skall lägga extra träning på stabilisering och styrketräning för foten. Det kan finnas behov av att ha foten antingen tejpad eller att ha någon typ av bandage beroende på vilken skada man har.

Hur fungerar ledbandet i foten? - Det fungerar nästan som ett gummiband. Ledbandet har en neurologisk funktion som skickar signaler till muskulaturen att spänna sig i olika lägen, till exempel för att stabilisera. Det är därför det kan uppstå problem när ledbandet går av helt.

Sträckning i en muskel - Vid sträckningsskada ska man vila ett par dagar. Därefter ska man börja träna väldigt försiktigt. Och är man det minsta osäker bör man ta kontakt med någon som verkligen kan ta hand om skador som detta.

Det kan ta upp till 6 månader innan man klarar nya ökade belastningar. Om man börjar och det gör ont så ökar man förmodligen träningsdosen för fort och bör ta det lite lugnare.

Hur kan vi förhindra skador på knän? - Det har tagits fram en knäkontroll av flera specialidrottsförbund i Sverige för att minska risken för knäskador hos aktiva. Man har även gjort en studie i Norge och Sverige där man kunde se att knäskadorna minskade i de fall där man gjort knäkontroller.

Vad tycker du om parkour? - Det är otroligt häftigt att titta på! Men jag är inte våglig nog att pröva. Det är en väldigt rolig och bra sport! Tack för dina tips Billy! Stort tack till Kupolen i Klippan!

På nästa uppslag får du tips på några övningar för att stärka dina knän.

Här ser du två olika knäövningar som är bra för ökad balans, styrka och smidighet

Hopprutan: Använd mitten av rutan som utgångspunkt och hoppa därefter åt sidorna, framåt och bakåt och sedan tillbaka till mitten. Gå gärna ”klockslag”.

Boll övning: Hitta gärna en tyngd och utför övningen så som på bilderna. Ha koll på att knäet pekar framåt under hela övningen.

Fakta:

Knä. Knäled, articulatio genus, kroppens största led. Knäet fungerar i princip som ett gångjärn. Två ledhuvuden på lårbenet (femur) sitter riktade mot två ledpannor på skenbenet (tibia), fördjupade av två C-formiga broskskivor (menisker). Mellan lårbenets ledhuvuden sitter knäskålen (patella). Knäleden stabiliseras av kraftiga ledband på sidorna (sidoligamenten) och inne i leden (främre respektive bakre korsbandet). Sidoligamenten hindrar sidovackling i knäet. Korsbanden, som fått namn av att de korsar varandra, hindrar underbenet att glida framåt– bakåt i förhållande till låret. Knäet sträcks av den fyrhövdade lårmuskeln som fäster på skenbenet med en kraftig sena, i vilken knäskålen ligger inbäddad. Böjmusklerna på lårets baksida utgår från sittbensknölen och lårbenet samt fäster på vadbenet respektive skenbenet. Vadmuskeln som utgår från lårbenet bidrar också till att böja knäet. Källa: NE.se

Vill du veta mer? www.idrottensbokklubb.se Boken: Knäkontroll www.kupolen.se

Vi är UPKF!

Text: Umeå Parkourförening Foto: Lasse Edfast

Umeå Parkourförening, UPKF, bildades under hösten 2007 av ett 10-tal ungdomar. Det är en ideell förening, vars mål är att sprida parkour på ett positivt och skadefritt sätt.

Vi håller i regelbundna träningar för våra medlemmar, på sommaren utomhus och på vintern inomhus. På vårt forum kan medlemmarna också själva samordna träningar och sammankomster genom att skriva var och när de ska ut och träna. Vi arrangerar även diverse evenemang och workshops för företag, skolor och privata grupper och många av våra ledare har gjort arbeten för idrottsverksamhet, både kommunalt och privat. Föreningen har haft en stor tillväxt sedan starten -07 och vid årsskiftet 2010-11 hade UPKF ca 70 medlemmar.

Gruppindelning Träningen är uppdelad i en grundgrupp för nybörjare, en fortsättningsgrupp och en avancerad grupp. Vi tar in medlemmar från 13 år och uppåt.

Målet med grundträningarna är att medlemmarna ska få grundläggande förutsättningar för att fortsätta träna parkour på egen hand utan risk för skador. Vi vill även att de ska förstå att parkour handlar om ömsesidig respekt mellan utövare och allmänhet samt sprida en god bild av rörelseformen. Fortsättarkursen är en fördjupningkurs där medlemmarna även får lära sig att ta ansvar för sin egen träning och utforma sitt eget utövande. Slutligen, i den avancerade gruppen, så tränar alla individuellt, men tillsammans. Här leder ingen träningen, utan medlemmarna inspirerar varandra och utbyter kunskaper ömsesidigt om exempelvis tekniker, styrketräning, återhämtning, stretching och skador.

Fler tjejer Parkour är än så länge en mansdominerad aktivitet och vi satsar därför extra på att öppna upp verksamheten för tjejer och få dem att känna sig välkomna i föreningen. Det kan handla om att tänka på att ha med tjejer som ledarfigurer, styrelsemedlemmar och som figurer på affischer vid marknadsföring. Andra särskilda satsningar vi gjort är att anordna tjejträningar, diskussioner och workshops. På hemsidan har vi sett över vilka filmer och länkar vi har lagt upp samt hur de är sorterade för att försöka främja tjejer och kvinnor inom parkouren. Den största utmaningen är att få in parkour som begrepp i tjejers världsbild som någonting de skulle kunna identifiera sig med och vara en del av. Vi försöker därför nå ut till så många tjejer som möjligt med

detta budskap. Likheterna med dans och gymnastik, som ju har många kvinnliga utövare, gör också att ett naturligt intresse borde finnas om möjligheter ges och att tjejer har mycket att bidra till parkouren som rörelseform.

Sluta aldrig leka! Andan inom vår förening är att söka efter frihet och glädje i träning och rörelse. Vi strävar efter gemenskap, kreativitet och lek, vilket ofta kan vara svårt att balansera mot att träna hårt, säkert och strukturerat. Vi är övertygade om att utövandet måste ske utifrån en ömsesidig respekt mellan utövare och allmänheten och lägger därför mycket vikt vid att visa respekt för vår omgivning och människorna i den. Vår tolkning av parkour på ett filosofiskt plan är att det handlar om att träna för att bli stark, användbar och hjälpsam; ”Être fort pour être utile”. Det kan innebära att arbeta med rädslor, eftersom att en

överdriven rädsla kan hindra dig från att göra det du vill eller behöver, eller att jobba med fysiska faktorer, som styrkan i dina ben, för att du kanske vill eller måste kunna springa väldigt långt utan att skada dina knän en dag. Det är en stor utmaning att träna på det här sättet, eftersom det hela tiden handlar om att identifiera sina svagheter och arbeta med dem. Detta innebär också att det finns lika många sätt att utöva parkour som det finns utövare och var och en har ett ansvar att hitta sin egen väg. Om man ser på parkour på detta sätt så blir det snabbt en väldigt bred aktivitet.

Ett användbart synsätt Det tankesätt som du använder i din träning kan även återspeglas i andra aspekter av livet. ”Konsten att ta sig fram” kan ju också handla om hur man tar sig fram på sociala, ekonomiska och politiska plan.

Då det här synsättet i förlängningen handlar om att bli så fri som möjligt så suddas gränsen mellan parkour och freerunning ut. Parkour är för oss en livsstil och en individuell utveckling, vilket gör att det blir svårt att tävla i, även om det idag sker i vissa sammanhang. Det finns inget som hindrar en mer tävlingsinriktad parkourutövning från att existera sida vid sida av den parkourform som David Belle grundade, men det är inte det vi vill med vår utövning.

1000 backflips för Japan Text & Foto: Christina Eriksson

En lördag i början av april samlades ett 30-tal ungdomar på Väla köpcentrum i Helsingborg. Det var gymnaster från GF Idrott i Landskrona och ungdomar från Air-Wipp Academy som samsades om utrymmet på de utlagda mattorna . Målet för dagen var att göra 1000 backflips (bakåtvolter). Detta skulle ske under tiden som Rädda Barnens lokalförening i Helsingborg samlade in pengar till förmån för barnen i det jordbävningsdrabbade Japan. På detta sätt ville Air-Wipp, initiativtagarna till eventet, visa sitt stöd för de drabbade. Ungdomarna landade volt efter volt och redan efter en knapp timme hade man nått det satta målet på 1000 bakåtvolter.

Snabbt togs beslutet att höja målet till 2000 volter. Sara Priscar, från Air-Wipp, fortsatte att räkna, volt efter volt. Gemensamma ansträngningar gjorde att siffran till slut, efter två energifyllda timmar, nådde hela 2500(!) volter. Samtidigt såg förbipasserande Välabesökare till att över 3500 kronor hamnade i Rädda Barnens insamlingsbössor. Soraya Kabelele Senya från Rädda Barnen menar att det är en fin gest från ungdomarna, att aktivt göra något för andra barn och ungdomar. –Det värmer mitt hjärta när jag ser deras stora engagemang” säger hon.

Ovan: Anton Ahlm bidrog på egen hand med hela 347 volter!

Överst t h: Filip Ljungberg är beredd att ge Axel Elmdahl en hjälpande hand om det behövs Ovan: Kevin Borgeat tar sats för en backflip Nedan t v: Gymnaster från GF Idrott Landskrona bidrog med många bakåtvolter

Parkour... på film och foto Text: Andreas Fernbrant Foto: Johan Karlsson & Andrey Turanov Att freerunning och parkour är de extremsporter som växer mest just nu är det kanske ingen tvekan om. Men man kan fråga sig varför och varför just nu? Konceptet som sådant har funnits i många år även före David Belle. Till stor del tror jag att det beror på att man lyckats sätta en stämpel på vad det är men till lika stor del tror jag att det beror på internet.

Med en kamera du fäster på huvudet kan du få till riktigt coola filmer. Foto: Johan Karlsson

Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att parkour och freerunning hittade en större publik ungefär samtidigt som Youtube kom till och blev känt för de större massorna. En stor del av utövandet innebär att dela med sig av bilder och film som en slags förteckning över vad man övat på och vad man kan. För mig som professionell fotograf och filmskapare tittar jag extra noga på dessa

SKILLS, en film där parkour och freerunning har huvudrollen Foto: Andrey Turanov

Ljussättningen kan göra stor skillnad i en bild Foto: Johan Karlsson

aspekter och har till min personliga glädje sett en ökning i kvalitet och kreativitet när man producerar sina filmer. Ibland kanske man behöver en extra kick för att komma igång och själv dela med sig av bilder och filmer.

Teknik och kreativitet Var ska man då börja om man vill börja filma och fotografera? Enligt mig kan man dela film och fotografi på hälften och säga att den tekniska aspekten av fotograferande är en del och den kreativa aspekten representerar resterande. Man kan egentligen börja nysta i vilken ände av de två man vill men många börjar med den tekniska aspekten, mig själv inkluderat. Vad är då den tekniska aspekten? Det handlar så klart om kameran, hur den

fungerar och de 3 grundläggande parametrarna - slutartid, bländare och iso. När man förstår sambandet mellan de tre parametrarna och hur det påverkar bilden har man kommit en bra bit på vägen. Bra bilder blir till när den tekniska aspekten och kreativiteten möts. Man måste våga prova nya saker men framförallt titta på de bilder och filmer man tidigare gjort och se det som fungerade och det som kan bli bättre. Att få ett öga för intressanta och bra bilder kräver träning och tålamod. Som avslutning vill jag uppmana alla att ta steget och ta tag i kameran och filma och fotografera. Våga lägg ut det på internet. Ta till dig av kritiken som känns rimlig och kom alltid ihåg att det finns massor av människor med åsikter som inte nödvändigtvis behöver vara utvecklande för dig.

Med rätt inställningar på kameran kan du ”frysa” rörelsen och få en skarp bra bild

Urban Trinity Text: Marcus Gustafsson & Linda Maresch Foto: Urban Trinity

Hur många är ni i ert ”crew”? Just nu är vi 7 stycken medlemmar som tränar tillsammans. Vi kallar oss för Urban Trinity och medlemmarna i vårt team är Dennis Bergström, Atilla Yoldas, Andreas Jakobsson, Mattias Gillberg, Rasmus Zacharias, Olle Johansson och Oscar Ohlsson.

Vad har ni för koppling till parkour? Vi tränar parkour, freerunning och tricking, det har blivit en livsstil för oss. Det blir en hel del resor där vi träffar folk som tränar och sedan producerar vi mycket filmer som vi lägger upp på YouTube.

Hur länge har ni hållit på med parkour och freerunning? Alla har varit aktiva olika länge, men mellan 1-7 år beroende på person i teamet.

Vi producerar mycket filmer som vi lägger upp på YouTube

Var bor ni? Vi bor i Östergötland allihop, Linköping, Norrköping, Finspång och Motala. Vi är ganska utspridda men har ändå nära till varandra.

Hur många är det som tränar parkour i er stad? Det är nog runt 30-40 stycken skulle jag tro.

Vad har ni för bakgrund och hur kom ni i kontakt med parkour? Vi upptäckte parkour via internet och via kompisar för flera år sedan och fastnade för det direkt och sedan dess har vi tränat.

Hur hittade ni varandra? Vi hittade varandra via internet, Le-parkour. se, YouTube och andra sidor.

Har ni gjort några arbetsrelaterade uppdrag? Vi har gjort lite små uppvisningar för t.ex. KFUM, Elsas Hus i Linköping och på en festival i Linköping som heter Keep It Loud. Samt flera tidningsartiklar.

Har ni några sponsorer? Just nu har inte gruppen några sponsorer men vi letar! Atilla har en sponsor som heter Urban Kreation. De tar fram kläder och liknande för parkour, In-lines, Skate och BMX.

Hur kan man komma i kontakt med er om man själv är aktiv eller vill börja träna? Man kan komma i kontakt med oss på olika sätt. Via mail, Facebook eller Youtube.

Vem eller vad är er största inspirationskälla? Det är Air Wipp, Ryan Doyle, Daniel Ilabaca, Livewire och Hellden.

Hur tränar ni? Vi tränar gärna i grupp men även enskilt både inomhus och utomhus. Vi försöker träna så mycket vi kan tillsammans.

Mail:

Vad är ert största mål, individuellt eller med er grupp?

Urbantrinity@live.se

Att lära sig så mycket som möjligt samt att sprida parkour och freerunning i Sverige, och att ha roligt under tiden.

YouTube:

Facebook: http://www.facebook.com/urbantrinity http://www.youtube.com/theurbantrinity

Slava Petin Foto: Andrey Turanov

Air-Wipp Clothes are now available...