II Vittoriano
Karl Allemyr Arkitekturutbildningen LTH ATHF05 20150106
Syfte: Denna uppsats syftar till att undersöka II Vittoriano och framförallt om Monumentet är tillgängligt i flera dimensioner för besökare. Särskiljer sig denna egenskaphos detta monument gentemot andra?
Innehåll: 3 - 4 5 - 7 8 8 9 10 11 - 14
En beskrivning av II Vittoriano Besöken och studier Pre diskussion Diskussion Kuriosa Källhänvisningar Bilagor
En beskrivning av II Vittoriano Många gator leder till II Vittoriano monumentet. Placerat mitt emellan Pantheon och Colosseum går gator som Corso Vittorio Emanuele II, Via del Corso, Via Nazionale och Via dei Fori Imperiali. Det är ingen slump att dessa stora gator leder till II Vittoriano, det är en noga utvald plats för att symbolisera och vara ett monument för Italiens enande och Italiens första kung (Atkinson and Cosgrove 1998, 34).
I september 1878 utlystes en tävling på grund utav planerna på detta nya monument. Tävlingen var av internationell anmälan och karaktär trots att monumentet var gjort för att hedra Italiens första kung och Italiens enande. Det kom in så många som 300 förslag till denna nya byggnad i okänd tappning och av bred variation. Av dessa utsåg man den franske arkitekten vid namn Paul Henri Nenot förslag som det vinnande. Förslaget innefattade en loggia även kallad pelarhall mot Piazza Espedra. Det internationella inbjudandet till tävlingen skapade stor debatt bland annat på grund av att den nationella arkitektur stilen inte fått tillräckligt stor uppmärksamhet. Där av skärptes kraven på tävlingen om den nya byggnaden och den riktades om till stor del. Det blev mer koncisa regler och 1882 kunde man finna tävlingens riktlinjer som bara gjorde det möjligt för italienska arkitekter att ställa upp, Piaza Venezia var nu platsen och mer precist skulle monumentet vara beläget på den norra sluttningen på Capitoline. Helt klart en plats som kunde anses vara ett symboliskt hjärta för Rom precis intill Forum Romanum och Campidoglio. Tävlingens riktlinjer omfattade numera även till stor del utformningen av monumentet och det skulle bestå utav en ryttarstaty med en arkitektonisk fond och tillhörande trappor. Av 101 inkomna förslag gick Giuseppe Sacconi ut som segrare, i hans förslag fann man mer återhållsamma terrasser och flygande trappor som led till en konkav bakgrund uppbyggd av Korintiska kolonner. Överallt kunde man finna statyer som gav en insikt om den nuvarande italienska historien och så även vackra reliefer, fontäner, altare, piedestaler och inskriptioner allt för att skapa en scen för den kolossalt stora Vittorio Emanuele II statyn i centrum. Sacconi valde BeauxArts som stil i hela sitt förslag vilket var den trendiga stilen internationellt sett vid den tidpunkten. Den färdigställda byggnaden skulle ta form med 3 plans Akropolis helt solitt i Botticino kalksten istället för den lokala mer gräddvit färgade travertinen (Kirk 2008, 13) (Atkinson and Cosgrove 1998, 34).
Byggandet av monumentet startade kort efter att tävlingen var avslutad, närmare tre år efter åt. För att göra plats åt detta enorma monument på en så central plats i hjärtat av Rom tvingades man rasera och riva flertalet byggnader och torg. Kvarteret intill Capitol revs inkluderat var även klostret Aracoeli och så även viadukten av Pope Paul den tredje. Platsen var inte tillräckligt stor ännu utan ett antal kyrkor, gator och par lägenhetshus revs. Man grävde sig även in i kullen för att skapa plats åt monumentet. 12 år efter byggstarten utökade Sacconi planen för bygget. Den skulle nu även innefatta ett altare för Italien och fosterlandet man inkluderade på grund utav detta även hela Piazza Venecia vilken skulle skapa en hedervärd miljö framför monumentet. Platsen för monumentet räckte inte till även i detta skede och efter Sacconi död 1905 rev man Palazzo Torlonia, ett helt kvarter vid Piazza Venecia det äldre demolerades. Senare så flyttade man Palazetto Venezia till andra sidan av Palazzo Venezia. 1911 stod till slut ryttar statyn för Vittorio Emanuele II på plats men än var det långt kvar tills bygget skulle stå färdigt trots detta så invigde man monumentet. Det var först 14 år senare som hela II Vittoriano monumentet stod färdigt (Grundmann 1998, 288).
Besöken och studier Min första blick på II Vittoiano fick jag 2008 under en studieresa i Mats Edströms fristående kurs Byggnadskonsten i Europa. Det var dock under besöket av Campidoglio torget som jag kunde se monumentet skymta runt hörnet men intresset skapades direkt och viljan att vilja se monumentet igen fanns kvar. Studieresan fortsatte med andra sevärdheter och det var först ett par dagar senare som jag på riktigt kunde bekanta mig med byggnaden. Det var nog den enastående kulören och dess skimrande samt att jag senare såg mönster i det byggnader jag tyckte om då det alla var av ny barock och Beaux Arts stil som gjorde att jag tyckte om den så. Vid det andra besöket ett par dagar senare blev jag så positiv överraskad av att man kunde tillträda alla det trappor och att alla hade tillåtelse att röra sig uppför monumentet. Det är inte många höjd meter man behöver röra sig för att perspektivet ska förändras och så gäller ju även här. Eftersom jag var väldigt foto intresserad vid den tidpunkten tog jag många bilder dessvärre fick jag ett hårdvarufel på mitt minneskort som innehöll II Vittoriano bilderna. Men det gjorde inte att besöket var mindre sevärt. Efter att ha avnjutit en Coca-Cola i barkaféet in till väster om monumentet och på näst översta nivån tog jag och mina kurskamrater ett par varv runt byggnaden. Det är verkligen en häftig byggnad. Den välva fonden tillför mycket och skapar lite rörelse till byggnaden. Det korintiska kolonnerna lyser verkligen och har fin karaktär.
Min andra anblick på Vittoriano var under den andra dagen i Rom 2014, faktiskt i samband med den byggnad jag först valt Villa Lante. Det är bara ett stenkast ifrån Villa Lante som den fina utsiktspunkten Piazza Giuseppe Garibaldi ligger där man har en härlig utsikt över Rom. Från den här vyn kan man verkligen se hur siluetten av staden påverkats av II Vittoriano, nu ser man ju inte Peterskyrkan från denna punkt då den ligger skymd snett bakåt. Om jag skulle sätta båda från denna vy misstror jag inte att II Vittoriano minst skulle vara en lika tydlig byggnad för Roms stads siluett. Har alltid tyckt om att komma upp ett par meter i städer, det skapar något nytt och det blir så fantastiskt mycket att studera. Den här platsen var verkligen värt ett besök.
Ute på en lång löprunda och efter att rundat Kolosseum för att sedan springa längs Via dei Fori Imperiali en bra bit passerar jag slutligen II Vittoriano. Det är väldigt soligt väder och klockan är strax över nio på morgonen vilket ger ett fint dis till staden. Träden är verkligen gröna kanske på grund av morgonens fina ljus. Det är en riktig helg dag med fullt med människor på stan detta tidiga klockslag, så här mycket folk på stan var det längesedan jag såg vid den här tiden på dygnet. Att uppleva städer lite tidigare på morgnarna är verkligen härligt och det blir många fina upplevelser längs vägen i from av trädgårdsmiljöer, byggnader och rena växtplanteringar. Den byggnad som jag finner mer intressant längs denna runda är II Vittoriano, kanske inte från vinkeln framifrån, utan mer från sidorna där den upplevs lite brokigare och lite tätare inpå grönskan och variationen i förhållande till dess ordnade front fasad. Jag stannar till ett par minuter under turen och tar ett par bilder, men mer än så blir det inte. Det blir dock personen bästa på längden 8 km på 41 minuter.
Det fjärde besöket det virtuella och efter rekonstruerade. Den intressantaste entrén till II Vittoriano borde vara söder ifrån via Via del Teatro di Marcello här slingrar sig gatan fram och i jämförelse så är byggnaden mer spektakulär i mina ögon sett från detta håll i jämförelse med att se den rakt framifrån. Då den rakt framifrån ackompanjeras av en stor gatsten beläggning till trafikerad väg och diverse gräsmattor och blomster arrangemang blir denna vy allt för slätstruket och till gränsen till monotont. Att komma via Via del Teatro di Marcello ger en möjligheter att kvälja på två trappor en upp mot torget och en till Basilikan. Här frodas grönskan och variationen. Här ifrån skymtar man även Insula Romana dell’Ara Coeli vilket är en byggnad som kan dateras bak till år 100 efter Kristus. Byggnaden verkar både ha använts som kyrka och sedermera som en marknad ända fram till 1400 talet. En kvarlämning som lämnats plats och skapar mycket till atmosfären. Om man fortsätter längs med gatan börjar man snabbt inse hur pompös och kolossal denna byggnad är reliefer och etablement gör sig påminda ut ur den bländande vita kalkstenen. Träden tät inpå skapar liv och matchar färgmässigt omgivningen. Jag studerar statyerna, symmetrin och kompositionen. Symmetrin som alltid är lätt för ögat att hitta, kompositionen en annan. Jag kan upp i detta studerande av byggnaden inte sluta hänföras och glädjas åt att denna byggnad får beträdas och upplevas mer
tre dimensionellt än vad många andra monument och kyrkor får lov att göras. När man sedan rör sig upp för byggnaden är det lätt att gå en trappa för att sedan vända sig om och hänföras av alla terrasser i flera olika nivåer. Det är många nivåer och nu kommer man även nära Victor Emanuele ryttar statyn som även den är grandios och är det nödvändiga inslag för att detta monument nästan ska finas till. Det är en lång väg upp och om monumentet hade haft en längre historia skulle man kunna spendera en hel dag här påvar upp för det, en tanke som slog mig. Än känns det inte riktigt som att varje kurvatur varje sten har en historia att berätta ännu. Inuti den böjda fonden finner man ett museum över Italiens enande och historier som hör därtill. Det är smakfullt och väldigt snarlik Beaux Arts stil som utsidan. Från gatu vy höjd kan man även dubblera sin rörelse vertikalt genom att ta hissen upp från den höjd där restaurangen låg. Då kommer man upp till terraza del a quadrigue där man kan njuta av Rom ur ett till perspektiv och så även studera byggnaden på denna höjd. Jag nöjer mig så och kan återigen bara konstatera att denna byggnad leker med rörelse och är så sett väldigt fri och kanske ganska ovanlig.
Monumentet är tillgängligt i flera dimensioner för besökare. Särskiljer sig denna egenskap gentemot hos andra monument. Pre diskussion II Vittoriano är ett typ exempel av sen 1800 tals monumental arkitektur. Byggnaden följer trenden exemplariskt vad gäller samtida exempel. Det är stort och väldigt framträdande monumentet högt ut på en utlöpare ur berget. Högt ovanför allt in kringliggande över dess takåsar reser sig denna fyrkantiga byggnad och praktiskt taget så ritar den starkt om Roms silhuett vilken tidigare utgjordes av runda kupoler. Det är ett massivt hård kantat och bländande vitt monument (Kirk 2008, 13). Uppkommandet av II Vittoriano kan för Rom ses som ytterligare ett tillskott av ett enormt icke fungerande struktur som gjorde anspråk på att vara något bortom vad monumentet egentligen skapade (Grundmann 1998, 289). Olikt så många andra samtida likvärdiga monument är Sacconis gjort för att bestigas. Långa löpande trappor tar den förbluffade åskådaren till vidsträckta höjder (Kirk 2008, 13). Diskussion Monument och höga höjder för nog mångas tankar till Eiffel Tornet i Paris och så även mina. Det är ju ett fantastiskt monument där man hastigt kommer upp i höjd och kan studera staden. II Vittoriano skulle jag nästan dra liknelsen till Bjerke Ingels Groups (BIG) Berget i Köpenhamn, fast detta monument är än friare i rörelse då det inte är uppbyggt av privata trädgårdar. Rörelsemönstren skulle kunna vara liknande men skiljer sig åt i och med att II Vittoriano är tillgängligt för besökare vilket skapar en mång dimensionalitet. Stigningen är med vissa olikheter ganska lika om man bortser från II Vittorianos topp. Det som gör Berget spännande är att dess omgivning är alldeles platt i och med att det ligger i Köpenhamn, Rom är en väldigt kuperad stad vilket gör att II Vittoriano inte sticker ut på samma sätt. Detta tycker jag klär av och sammanblandar vanligt folk med det som vill visa makt genom arkitektur. Detta är ju trots allt landet Italiens förenande och monumentet för detta, ett ypperligt tillfälle att låta alla landets invånare och fler därtill utforska monumentet som fåtalet högheter påvar egentligen bara skulle kunna få göra. Det är något speciellt med höjd. Det är intressant att iaktta nerifrån men för mig skapar det bara en vilja av att det skulle finnas en uthängande balkong högt upp sammanflätad i den kyrkan man står och betraktar. Visst skulle den vara privat för den som äger byggnaden men att skapa en mötesplats för samtal och framförallt en fascinerande utsikt över staden för besökare och invånare kan skapa så mycket mer. II Vittoriano avdramatiserar i mina ögon otillgängligheten hos många byggnader i och med dess tillgänglighet.
Kuriosa Varför blev det en uppsats om just II Vittoriano? Efter att först varit intresserad av att undersöka en i rörelsemöjligheter tre dimensionell byggnad. Så föll valet först på Villa Madama. Efter lite snabb efter forskning o tips från Mats visade det sig att få tillträde till denna som arkitekturturist inte var möjligt. Valet föll på Villa Lante den av det två som låg mest centralt och var ritad av Giulio Romano. En mycket intressant villa med en stor höjdskillnad mellan trädgård och byggnad med vacker utsikt över Rom. Fallet visade sig vara så att det var den andre Villa Lante i Rom som var mer känd och råkade faktiskt låna en bok om fel Villa Lante innan besöket Besöket hos Finlands Rom institut var dock väldigt givande, ett besök som innefattade ett kortare samtal med en av medarbetarna på institutet som kunde väldigt mycket om Villa Lantes och de olika ägarna genom århundradena och dess historia. Fantasin kring trädgården nedför branten använts genom seklerna var stor, trädgården tillhörde tyvärr inte Villa Lante längre sedan ett århundrade tillbaka som jag förstod det. Det soliga vädret gjorde det dock härligt att studera byggnadens loggia där det även fanns ett piano samt en modell över Villa Lante uppskattningsvis i skala 1:20. Trots att modellen sett sina bättre dagar var det intressant på grund utav dess höga detaljrikedom att studera den. I och med att trädgården nedanför inte längre tillhörde Villa Lante tappade den lite av sin tre dimensionalitet vilket stillade mitt intresse till denna byggnad. En byggnad i Rom som jag länge tyckt var intressant och haft entusiasm över var II Vittoriano. Antagligen på grund utav mitt första och längsta besök av den 2008 då jag fascinerades av rörelsen upp för det långa trapporna och därefter längs kolonnerna för att sedan mötas av ett café. För turisten blir detta en väldigt mång dimensionell byggnad gällande möjligheter till rörelse. Ett stort intresse för denna byggnaden var härmed fött.
Bilder från Villa Lante tagna under våren 2014
Källhänvisningar Ghirardo, Diane. 2013. Italy modern architecture in history. London: Reaktion Books Limited. Grundmann, Stefan. 1998. The Architecture of Rome. Stuttgart/London: Edition Axel Menges. Bentley, James. 1991. Philip’s Rome architecture, history and art. London: George Philip Limited. Kirk, Terry. 2008. Monumental Monstrosity, Monstrous Monumentally. Monster (40): 6-15. Bosworth, Richard. 2011. Rome’s Monumentissmo. History Today: 10-16. Atkinson, David & Cosgrove, Deni. 1998. Urban Rhetoric and Embodied Identities. Annals of the Association of American Geographers (88): 28-49.
Två diagram som beskriver rörelse kontra höjd längs monumentet.
Handritade illustrationer i ett tidigt skede i uppsatsen