Längst kötid eller störst behov - vem ska få lägenheten?

Vad ska avgöra vem som får en lägenhet: kötid, behov – eller rent av lottning? Åsikterna går isär och bostadsbolagens uthyrnings principer varierar.

De flesta allmännyttiga bostadsföretag har kötid som grundprincip. Den som vill ha en lägenhet hos de bolagen får alltså ställa sig i kö och invänta sin tur. Väntan kan i många fall bli lång, eftersom det råder bostadsbrist i 85 procent av landets kommuner.

Men det räcker inte bara att hålla i sin kölapp. För det mesta måste man även aktivt anmäla intresse för specifika bostäder som blir lediga. På så sätt bildas en kö för varje lägenhet – där de som har längst kötid kallas till visning.

Raka kösystem är rättvisa på samma sätt som kassakön i mataffären, konstaterar Åsa Schelin, expert inom boende sociala frågor på Sveriges Allmännytta.

– Men man kan ju fundera på om inte exempelvis en hemlös småbarnsförälder har ett större bostadsbehov än en trångbodd småbarnsförälder. Då kanske inte kötid är en rättvis fördelningsprincip.

Många bostadsbolag har också olika typer av förturssystem som komplement till sina vanliga köer. Vissa företag beviljar själva förturer, andra ger förtur efter beslut från sina kommuner.

Vanligast under senare år är förturer till nyanlända enligt bosättningslagen. Nyckelpersoner som behöver rekryteras till kommunen får också gå före i många köer. Likaså ges ofta förtur av sociala och medicinska skäl.

– Man kanske till exempel har blivit slagen i sin relation och har ett skyddsbehov som gör att man kan få dispens att få gå före i kön, säger Åsa Schelin.

Själv arbetade hon tidigare i bostadsbolaget Huge, som ägs av Huddinge kommun, och där beslutade socialnämnden om förturer. De personerna beviljades en stor mängd ”förturspoäng” – och hamnade därmed främst i Huges kö.

Om bostadsbolaget självt avgör förtursbehovet är det viktigt med tydliga riktlinjer och kriterier, understryker hon. Även bolag som tillämpar strikt kötid gör klokt i att vara öppna med sina förmedlingsrutiner.

– Men generellt är allmännyttan duktig på det. Många lägger till exempel ut sina uthyrningsregler på hemsidorna, och det tycker jag är jättebra. Då vet du som blivande hyresgäst vad som gäller och hur du blir bedömd. Det är också en kvalitetssäkring för bolaget. Ska man jobba utifrån behov måste man ha kriterier för vilka behov man menar, framhåller Åsa Schelin.

– Det finns ju folk som har stått i kön år ut och år in. Om inte förtursreglerna är tydliga finns det risk att de upplever att andra hela tiden får hoppa före.

Hela behovsbegreppet är ju intressant i sig. För vem har inte ett bostadsbehov?

Åsa Schelin, expert boendesociala frågor, Sveriges Allmännytta

Många bostadsbolag har särskilda regler för unga, äldre och andra grupper som bedöms ha svårare än andra att komma in på bostadsmarknaden. På så sätt kan sidoköer skapas parallellt med den vanliga kön. Huge har till exempel en särskild kö till öronmärkta lägenheter för personer över 65 år.

Att avgöra vilka grupper som har störst behov är dock inte lätt, konstaterar Åsa Schelin. Även om unga som grupp harsvårt att hitta sin första bostad kan en tjugofemåring vara betydligt mer resursstark än en fyrtioåring.

– Hela behovsbegreppet är ju intressant i sig. För vem har inte ett bostadsbehov? Bostaden är ju ett av de mest viktiga och grundläggande behov vi har. Utan en fast punkt har vi också svårt att få allt annat vi behöver – vara trygga och säkra, få vår nattvila och så vidare.

En tredje radikal väg – vid sidan av kötid och vanskliga behovsbedömningar – är att lotta ut lägenheter. En handfull bostadsföretag har provat den metoden.

– Jag tycker att det är en spännande lösning! I alla fall för ett begränsat antal lägenheter. Det är roligt att en del företag vågat prova det, säger Åsa Schelin.

– En kö med nummerordning är ju så oflexibel. Eftersom det är så stor bostadsbrist att det ibland krävs flera decenniers kötid blir det en omöjlig väg för många – och vi vill ju inte att allmännyttan ska kännas som en otillgänglig marknad.

Ett annat alternativ är ”först till kvarn-principen”. Åsa Schelin, som är uppvuxen i Boden, fick själv sin första Stockholmslägenhet genom Sollentunahems så kallade Bostadssnabb.

– Där lade Sollentunahem upp bostäder med väldigt kort förmedlingstid, så man fick vara beredd att flytta in efter bara några veckor. Men om man till exempel bor i andra hand och inte har så lång uppsägningstid gör det ju inte så mycket.

Sådana här metoder visar att det finns alternativa sätt att se på fördelning av bostäder, menar Åsa Schelin.

– Det kan vara ett sätt att ge en chans till dem som av olika skäl inte haft anledning att ställa sig i kö. Det är svårt att förutse om man i framtiden till exempel behöver flytta på grund av ett nytt jobb – eller för att ens partner blir sjuk eller dör.

Och om alla människor – för att vara på säkra sidan – ställde sig i samtliga bostadsköer skulle det inte heller vara bra, konstaterar hon.

– Då skulle ju köerna bli lika långa som antalet invånare.

Text: Anita Snis Illustration: Annicka Istemo/Shutterstock