Vodka the Explorer

Text: Sebbe Björklund & Vilhelm Boij Offer: Dolf Tommos & Emmy Wikström

Sedan tidernas begynnelse har ingen av AO redaktionerna vågat sig på den ökända och dumdristiga utmaningen, Vodka the Explorer. Fram tills nu. Vodka the Explorer är en utmaning som testar en redaktörs problemlösningsförmåga och psykiska uthållighet. Utmaningen börjar med att man sätter ögonbindel på och slängs in i en bil. Föraren är den enda som vet destinationen och kör ut redaktören till valfritt ställe för att lämnas där. Redaktören ska sedan hitta tillbaka utan att använda sig av en telefon, gps eller andra transportmedel än sina egna fötter. Det enda som redaktören får ha med sig är såklart vätska, dock endast i formen av en halv liter vodka, eller mera.

19 Chapter one: “The calm before the Storm” Det hela började måndagen 13.1 med en tandorin-kyckling lunch på fänriken. Då gamla chefreden påstod, till Sebbe och Boij, att ingen klarar av och är dumma nog att försöka sig på denna utmaning. Little did she know, att just dessa killar säger aldrig nej till en utmaning. Killarna började planer sin resa och insåg snabbt att precis som Frodo och Sam hade Smeagol, klarar de sig inte ensamma på en sån här tuff och utmanande resa. Killarna visste att ingen från redaktionen nånsin skulle frivilligt delta i utmaningen, utan de måste använda sig av andra metoder. Då killarna gick grundkursen i marknadsföring, med SF:s goda vänner MK, lärde de sig att om man kan sälja en årsfest för 140€ och att ordna en glöggrunda där alla som har biljett inte rymms in på baren, kan man genom vita lögner och falska förhoppningar lura vem som helst. Killarna lurade med sig Emmy och Dolf, genom att bland annat lova en fantastisk födelsedagsfest åt Dolfen. Gänget fick inte veta något annat än att de ska träffas på Lilla Rejvgatan kl. 17:05 den 15 januari och att utmaningen är att hitta tillbaka till startpunkten och hinna till Back 2 School på Heidi’s Beer Bar, före midnatt. Ett annat kriteri var att vodkan ska vara förtärd innan gänget nått Heidi’s Beer Bar. Klockan tickade och snabbt var den 17:05, gänget samlades och Schubbe körde upp brevid dem. Schubbe satt på dem ögonbindlarna och

äventyret kunde börja. Gänget anlände till den okända destinationen och ögonbindlarna flög av kl. 17:27. Då tänkte gänget precis som Värdinna 2020 skulle säga det: ”Ingenting är möjligt”.

20 Chapter two: “Lost hope” 17:30: Gänget tog sin första sup vodka och alla minnen, ångest och skam från senaste utgången kom tillbaka. Dock kände de sig konstigt nog även stolta och självsäkra. Eftersom de just hade tjuvkikat åt vilket håll Schubbe körde, då han körde iväg. All logik pekade mot att gänget måste följa riktningen som Schubbe körde, så det var precis vad de gjorde. Gänget kom fram till vad som såg ut att vara en övergiven hamn. Bredvid hamnen såg de en väg. I ändan av vägen såg de ljus från stan och gänget började känna sig en aning kaxiga, då de trodde att de redan hittat vägen hem. De följde vägen men märkte snabbt att den tar slut och att de snart fastnat ute på en udde med cirka 500 m vatten framför sig (kl. var nu 18:00). De kollade runt sig men såg bara mörker, utom ljusen som var på andra sidan ån. De började ifrågasätta vägen de valt och insåg att de inte borde ha följt vägen Schubbe körde. Samtidigt ser Dolf något bekant, det var en Viking Line

”Medan Sebbe och Dolf desperat försöker hitta gänget på kartan, har Boij och Emmy redan insett faktum att de är borttappade och gör det bästa av situationen.”

flagga. De måste vara nära hamnen, tänkte dom. De fick upp sitt självförtroende igen och valde att gå tillbaka vägen de kommit ifrån och följa moderbolagets vackra flagga. De gick och gick och snart var de vid ett bostadsområde. Men någonting var fel. Asfalten försvann och kvar var en sandväg med mindre vägbelysning. De hade ännu förtroende för vägen, men så småningom insåg de att de hade gått in i en återvändsgränd och att klockan var redan 18:45. De hade tappat bort sig. Det var mörkt åt alla hål och inga indikationer om att centrum skulle ligga nära. De började tappa hoppet och konstatera att de måste omgruppera sig. Klockan 19:00 tog de bas i en nära liggande lekpark. Medan Sebbe och Dolf

desperat försöker hitta gänget på kartan, har Boij och Emmy redan insett faktum att de är borttappade och gör det bästa av situationen.

Efter några minuter bestämmer de sig att det bästa att göra är att gå åt något håll och se om de ser något bekant. De började traska. De gick och gick och husen var snart näst in till obefintliga. De såg ingenting som såg bekant ut och efter en stund var de vid en korsning. De såg mörkt ut åt både höger och vänster. Hoppet var bränt i bottnet som kaffe i kanslie och goda råd var dyra. Men något hade gänget kommit fram till och det var att de var någonstans i Hirvensalos skogar och att ett fel steg kan leda till att gänget hamnar ut mot Kakskerta. De stod länge vid korsningen och efter att tagit några steg mot höger riktning valde de till slut att vända till vänster. Tiden gick och till slut började de närmare sig hus och civilisation igen. De såg ljuset i tunneln! 19:30 kom de ner till en ny korsning, som såg väldigt bekant ut. De var tillbaka vid udden de varit vid en och en halv timme sedan…

Chapter three: “New hope” Denna gång lyckades gänget spotta något som de inte sett tidigare. Det var en bekant logo borta

i horisonten, det var Alko. Hungriga, trötta och i desperat behov av blandis sprang gänget in i Alko och K-marketen för att samla styrka. Efter de skaffat snäcks och blandis kände de, som de gjort en come-back i kampen mot utmaningen. Nästan lika stark come-back som Dolfens återuppståndelse på Rådskryssningen 2019. De fann snabbt vägen till en bro som ledde dem bort från ön de varit fast på, länge. De hade även äntligen funnit en väg de var säkra på att kommer att leda dem hem. Gänget gick och turen fortsatte bara regna över dem. De hittade en pizzeria de kunde bygga tryggheten i. Efter 4 alltför stora pizzor kände de sig som Popeye som just käkat en burk spenat. De gick på rekordtid hem till Sebbe på Nylandsgatan och de var äntligen i mål. (kl. var 21:10). Det tog sammanlagt för gänget att komma till Sebbe 3 h och 40minuter, vilket enligt Google Maps borde tagit dem 1h och 20 minuter, vilket betyder att gänget gick ungefär lika snabbt som en presentationsrunda under en medlemssitz. Dock väl i mål kände de sig som vinnare i ett krig mot dem själva och av någon underlig orsak kändes det sjukt bra. De drack de sista dropparna vodka och innan de visste ordet av, var de på dansgolvet i Heidi’s Beer Bar. Uppdraget var slutfört och övervunnet!