Valborg?

Med valborg på intågande insåg jag till min förskräckelse att antalet SF:are som inte firat valborg ”på riktigt” snart kommer att uppgå till över hundratalet. Det fick mig att tänka på vilka andra underbara saker som våra nyaste och även våra lite mindre nya studerande gått miste om på grund av det fanskap som härjat i världen i över ett drygt år nu. Ganska snabbt kom jag ju fram till att de har gått miste om oss. Jag talar om alla vi som studerar på SF. De har inte fått träffa alla underbara människor som i flera år fått njuta av festerna och gemenskapen i världens bästa förening. Så, för att slå två flugor i en smäll tänkte jag samla några av våra mest folkkära SF:are i en panel och låta dem berätta hur man riktigt firar en bra valborg, och samtidigt låta dem introducera varandra. Först ut är Richard Sjölund. En man känd som en god smeknamnskreatör men även för sitt stora kyl- och frysintresse och sin avslappnade inställning till precis allt. Trots att han bara varit med oss i knappa tre år har han redan hunnit insupa en god del SF-anda, inte minst tack vare samboförhållandet med stora bocken bruse.

Vår nästa paneldeltagare beskrevs så vackert av herr Sjölund som sympatisk, snäll och lätt att lära känna. Men låt inte dessa mjuka ord lura er, Anders Mattson är en av de få (?) SF:are med rätt att bära vapen, och han är inte rädd att använda det. Utöver detta lever Anders i ett samboförhållande i en pittoresk lägenhet med utsikt över ån. Tanken var ju inte att panelen skulle bestå av endast två (!) personer, men eftersom dessa herrar satt på betydligt mer visdom än jag väntat mig så bestämde jag mig för att deras samlade kunskap räckte mer än väl.

Den första frågan lyder: Ingen vårdbergsvapp för andra året i rad, vad är det bästa med det?

Här var Sjölund het på potatisen och kunde knappt bärga sig för att berätta hur bra det faktiskt är att valborg inte heller detta år kommer att firas på vårdberget. Det blir inga leriga skor, man slipper all ångest över att tvingas träffa människor igen, man behöver inte oroa sig för regn och man kan i lugn och ro göra sig klar inför kvällens eventuella zoommiddag. Anders var däremot inte lika övertygad om att det faktiskt finns positiva saker med att fira valborg hemma, men kom fram till att man i alla fall slipper alla dumma skämt om studentmössor.

Fråga nummer två: Vad ska man Egentligen göra på vappen? Vad gör alla fel?

Här var det istället Anders som stod för åsikterna, en del mer kontroversiella än andra. Till att börja med tyckte Anders att man på valborgsmorgonen ska må så dåligt att man knappt kommer ut genom dörren. ”Är det inte tungt, ja då gör man fel” är ett direkt citat. (Här bör jag kanske förtydliga att det såklart beror på att man deltagit i ESF-Challenge dagen innan. ESF-Challenge är alltså den dag på året då alla de väderfenomen som finns i Finland uppenbarar sig under några få timmar, förutom solsken förstås.) Sjölund var av diametralt motsatt åsikt och tyckte att det vanligaste misstaget studerande gör är att gå ut för hårt i början för att sedan inte ha krafter kvar till picknicken första maj. Richard blev även en gnutta filosofisk: ”Är det inte arbetarna som borde firas på första maj, och så är allt vi gör att sitta i en park o dricka öl. Är det här riktigt rätt?” Efter två millisekunder kom han fram till att svaret trots allt var ett rungande JA. Anders hade även han hittat valborgshelgens syndabockar, våra kära medstuderanden på Åbo Universitet: ”Allt de gör är ju fel. De är på fel berg, har på fel kläder på fel dagar”.

Den tredje och sista frågan löd: Du har nu varit här i x år och lärt känna många människor inom föreningen, men vem var ”The” SF-personen då du först började studera?

Här tog Richard i riktigt från tårna då han prisade Anders egenskaper som såväl människa som föreningsfunktionär. Anders å sin sida sparade kanske en aning på superlativen då han slängde fram namnet Oscar Nyman. Jag tror det var med orden: ”Han var fortfarande relevant då” som Anders motiverade sitt val. Eftersom jag misstänker att Oscar är en rätt så upptagen man för tillfället så bestämda jag mig för att det var bäst att inte besvära honom med mina idiotiska frågor. Men det är lugnt Oscar, du är fortfarande relevant. Det var mycket oklart hur jag skulle lägga upp den här texten, och nu när jag läser igenom den så verkar det klart att jag inte har svar på den frågan ännu heller. Det jag kanske vill säga är att jag tycker att det är synd att vi alla missar en valborg till. Men mest synd är det att vi har missat ett år av att få lära känna nya människor, och jag hoppas att detta är något som vi kan ta i kapp då vi får börja träffas utan desto mera begränsningar igen. Så nästa år den 1.5 hoppas jag att man hittar allt från gulisar till Oscar Nyman och allt där emellan sittandes i Vårdbergsparken bredvid det ryska konsulatet ätandes vindruvor i solskenet, alla tillsammans!

Axel Norrback