3 minute read
Problemlösarkonferens Region Stockholm
Den 14 november 2019 hade Region Stockholm bjudit in till Problemlösarkonferens om klinisk forskning. Syftet med konferensen var att ta fram konkreta förslag som utvecklar förutsättningarna för klinisk forskning.
TEXT IZABELA GRAPE BILD DREAMSTIME
Mötet var en del av Forskningslöftet som den blågröna koalitionen i Stockholm har lanserat för åren 2018-2023. Syftet är tydligt – man vill stärka den patientnära forskningen. Inbjudna var representanter för patienter, forskare, administratörer, näringsliv, hälso- och sjukvård samt politiker för att starta en dialog om hur region Stockholm kan förbättra förutsättningar för kliniska studier. Irene Svenonius, Finansregionsråd i Region Stockholm och Tobias Nässén, Vård- och valfrihetsregionråd i Region Stockholm hälsade alla deltagare välkomna.
PROFESSOR ANNA MARTLING, Dekan för KI Nord, höll ett intressant föredrag om patientmedverkan i studier utifrån forskarens perspektiv. Hon har en bred erfarenhet av både kliniskt arbete och forskning och har lett många studier. Anna pratade om hur förutsättningar för en framgångsrik studie kan skapas. Hennes erfarenhet är att det måste finnas en dedikerad klinisk ansvarig forskare samt forskningssjuksköterskor. Ledningen för enheten måste ha en förståelse för hur forskning bedrivs och ta hänsyn till detta. Studien bör vara integrerad som en del av vården och olika avdelningar måste samarbeta. Utgångsläget är att det ska vara enkelt att deltaga.
Anna Martling redovisade Region Stockholms styrkor, bland annat det faktum att KI är en stark akademi och att ca 40% av all medicinsk forskning pågår där. Medarbetarna är högkvalificerade och motiverade. Geografiskt har Region Stockholm tillräcklig stor population för att kunna bedriva stora studier. Det har gjorts stora infrastruktursatsningar och det finns tillgängliga avancerade tekniker och plattformar. Dessvärre har Region Stockholm väldigt stora utmaningar när det gäller vårdlandskapet som är utvecklat efter klinisk vård och inte forskning eller utbildning. Hos många vårdgivare finns inga akademiska strukturer och inga möjligheter att bedriva forskning. När vården har flyttats ut till olika vårdgivare har man missat att säkra forskningsmöjligheter. Idag finns inga krav på vårdenheter att vare sig medverka i eller driva studier. Anna Martling har gjort en sammanfattning på förbättringsförslag. Hon påpekade att patientmedverkan i studier är ett komplext ämne och snabba quick fixes undanbedes. Avtalen mellan Region Stockholm och vårdgivare bör skrivas om så att forskningen garanteras plats i vården. Basala funktioner ska finnas på plats så som tillgång till kostnadseffektiv biobankning, tydligare avtal och
uppföljning samt enhetliga IT system. Forskningssjuksköterskor ska vara en självklarhet i den dagliga verksamheten.
ANNIKA BERGQUIST, professor och överläkare, resonerade kring varför det forskas. Det intressanta var att trots brist på det man kallar ”hygienfaktorer”; lokal infrastruktur, tid för uppdraget, administrativt stöd för fakturering mm är motivationsfaktorerna så starka att man hittar sätt att genomföra projekten. Motivationsfaktorer är framför allt att göra skillnad för patienten, få omväxling i kliniskt vardagsarbete, få göra något man brinner för, forskningsmeriter och återkoppling från ledningen.
MARIA FAGERQVIST från de forskande läkemedelsföretagen (LIF) visade att den globala forskningen ökar medan
det motsatta gäller i Sverige. Maria lyfte fram den viktiga frågan om sjukvårdens kapacitet men framförallt uppsägningar och den instabila situationen i Region Stockholm. Många läkemedelsbolag väljer att lägga sina studier på sjukhus där personalomsättning är relativt liten för att undvika onödiga avbrott. Av denna anledning prioriteras Karolinska bort.
Problemlösarkonferensen Region Stockholm har satt upp två mål på hög nivå. Det första är att öka antalet kliniska prövningar med 50% fram till 2022. Eftersom det inte finns någon myndighet som har överblick över hur många kliniska studier som faktisk pågår så kan detta vara något godtyckligt. Det andra målet är att bli en av världens fem främsta life-science-regioner till 2023. Alla inbjudna fick delta i en workshop där ämnet som diskuterades var hur man ska öka patientdeltagan
det i kliniska studier. Alla deltagare hade samma uppfattning - utan läkare och forskningssjuksköterskor går det inte att genomföra studier. Det krävs mer resurser och mer satsning på medarbetare. Tanken är att genomföra sådana konferenser en gång per år med olika teman. Man kan ha anledning att vara litet kluven – utredningar startas, frågor bereds och sen kommer nästa omgång av politiker som har helt andra visioner. Kommer den här satsningen att ge något konkret?
