El från vindkraft allt billigare

Havsbaserad vindkraft kan ge ett stort bidrag till elförsörjningen i södra Sverige.

Enligt en prognos från organisationen Svensk Vindenergi fördubblas produktionen mellan 2019 och 2023, från 21 till 42 TWh per år. Därmed kommer vindkraften att svara för cirka 30 procent av landets elanvändning och vara näst viktigast efter vattenkraften.

AV KJELL-ARNE LARSSON

EFTER 2023 KOMMER troligen investeringstakten att mattas av, detta trots att Sveriges elbehov på sikt antagligen kommer att öka rejält. Hindren på vägen utgörs av besvärliga tillståndsprocesser och Försvarets intressen, bland annat att de sätter stopp för vindkraftverk inom lågflygningsområden.

Förhoppningen hos Svensk Vindenergi är att behovet av lågflygningsområdena ses över och att arealen minskar betydligt, eventuellt att de tas bort helt. De infördes år 2017 och täcker 16 procent av landets yta. Lågflygningstaktiken kan diskuteras eftersom radarspaning från AWACS-flygplan gör att lågflygning inte ger något skydd.

NATIONELL STRATEGI REDAN FÖRÅLDRAD

Energimyndigheten och Naturvårdsverket har presenterat en strategi med sikte på 100 TWh vindenergi. Behovet förefaller bli mycket större. SSAB:s planer att konvertera från kol till vätgas vid ståltillverkning bedöms kräva cirka 15 TWh och LKAB:s vision att bli fossilbränslefria kommer att behöva 55 TWh.

Vilka strategier skulle då riksdag och myndigheter behöva ställa upp för Sveriges elanvändning? – Vi tror på ambitiösa mål och att Sverige siktar högt. Vår organisation talar om ett elbehov på i storleksordningen 500 TWh år 2050. Då utnyttjar vi den fulla potentialen av elektrifieringen. Regeringen har nyligen sjösatt arbetet med en nationell strategi för elektrifiering och detta är mycket viktigt. Det gäller att ha visioner, vara långsiktig och ta ett helhetsgrepp. Elektrifieringen skapar möjligheter för nya investeringar och innovationer, inte bara inom tung industri, utan även inom transport och andra sektorer, säger Daniel Badman, vd för Svensk Vindenergi. – Sätt ett expansivt planeringsmål för elförsörjningen, med sikte på grön tillväxt och total utfasning av fossila bränslen! Tillhandahåll en planeringsram för myndigheter och affärsverk och arbeta strategiskt med både elexporten, elskatten och elmarknaden, fortsätter Daniel Badman.

Svensk Vindenergi har kommit med en uppdaterad färdplan ”Vindkraft för klimatnytta och konkurrenskraft”. Vilka är de viktigaste åtgärderna i planen? – Vi föreslår i första hand fyra åtgärder, svarar Daniel Badman. Ett expansionsmål bör ha full fokus på elektrifiering och utfasning av fossila energikällor. Staten bör sätta ramar för expansionen. För det andra måste elnätet byggas ut och moderniseras och anpassas till förnybara energikällor. Det tredje är att tillståndsprocesserna måste gå snabbare.

EU:s reviderade förnybarhetsdirektiv implementeras i svensk lagstiftning och träder i kraft 30 juni i år. Här talas det om en tillståndsprocess på högst två år när det handlar om förnybar energiproduktion. Ett önskemål från Svensk Vindenergi är att detta ska gälla även utbyggnad av stamnätet.

Beträffande vindkraftsetableringar råder idag en otydlighet i regelverken, nämligen om rollerna hos kommuner respektive hos Mark- och miljödomstolen. Svensk Vindenergi menar att kommunerna bör stå fast vid utpekade områden i sina översikts- >>

planer. Kommunerna bör tycka till tidigt i processen, det vill säga ska vetot användas bör detta göras i de första samråden och endast kring parkens placering. Resten bör miljöprövningen bedöma och avgöra. – Den fjärde av de viktiga åtgärderna i vår färdplan är att integrera arbetet för klimatnytta hos samtliga myndigheter. Detta bör finnas med i Miljöbalkens portalparagraf och gälla även arbetet i kommunerna, menar Daniel Badman.

Klimatnytta bör vara en självklar drivkraft bakom kommunernas beslut. När det gäller ekonomiska incitament föreslår Svensk Vindenergi att reglerna ändras så att fastighetsskatten från vindparker tillfaller kommunerna.

INVESTERINGSSKULD

Idag investeras ungefär 6 miljarder per år i elnäten, om även stamnätet inkluderas. Hur hög skulle investeringstakten behöva vara och hur ska man åtgärda den tidvisa bristen på effekt i södra delen av landet? – Sverige har en stor historisk skuld som måste åtgärdas. En fördubbling av investeringsvolymen vore inte orimlig, sett till vad som behöver göras på kort sikt. Effektbehovet måste mötas i både södra och mellersta delarna av landet. Här kan utbyggnaden av havsbaserad vindkraft spela en central roll, säger Daniel Badman.

Elpriserna i Sverige är låga. Frågan är vilka möjligheter detta innebär eller om det också är ett hot som gör att investerare i energibranschen tvekar? – Vindkraften har byggts ut och exporten av el har ökat, vilket har pressat ner priserna. Ett lågt elpris lockar de som vill investera i industrier och serverhallar i Sverige. Att elen dessutom är grön gör den ännu mer attraktiv. Med den situation vi har nu är det viktigt att Sverige är öppet för investeringar och innovationer. Vi måste samtidigt få till energilagring med batterier, hantering av vätgas och elektrobränslen. Även när det gäller exempelvis batterilagring har priserna pressats ner.

De förnybara energikällorna har inte bara gett billigare el, tillgången svänger också mer. Här måste vi skapa förutsättningar för nya aktörer på elmarknaden, aktörer som handlar med balanskraft, regional och lokal toppeffekt med mera.

Vindkraftsutbyggnaderna har senaste åren huvudsakligen gjorts av stora investerare. Är detta ett problem? Hur skulle även mindre investerare, ekonomiska föreningar, Svenska Kyrkan med flera få större möjligheter? – Det är inte unikt med utländska investerare i energibranschen, påpekar Daniel Badman. Tänk på Fortum som investerar i Sverige och Vattenfall som investerar i andra länder. Under åren 2016–2023 investeras mer än 100 miljarder kronor i svensk vindkraft, i huvudsak av stora investerare. Men alla investerare är viktiga och vi vill skapa möjligheter även för de små och medelstora. Jag tycker dock detta med kapitalflöden framförallt är en fråga för politikerna.

När det gäller de äldsta och mindre vindparkerna och enskilda vindturbiner, tillhör majoriteten av dem små och medelstora ägare. Om vi har ett perspektiv till år 2040 – då det inte är omöjligt att vi har en produktionsnivå på 120 TWh från cirka 5 000 vindkraftverk – innebär det att alla verk som är byggda före 2015 är utbytta. Så kallad repowering är en bra möjlighet för ägare av gamla verk att uppgradera vindparkerna. Det förekommer en rad skilda koncept. Befintliga turbiner kan ersättas av lika stora, men som har bättre prestanda. Många små verk kan ersättas av några stora. På verk som i övrigt har lång livslängd kvar kan bladen bytas till modernare som ger större effekt. I vissa fall kan produktionen rampas upp rejält. Precis som vid nybyggnation är det viktigt att ägaren i god tid ser över tillståndsfrågorna före en repowering. – Teknikskiften kan medge avgjort högre produktion. Många av de små vindkraftverken finns Skåne och i övrigt i sydligaste delen av landet, ofta i mycket bra vindlägen. Där kan verken ge ett viktigt bidrag till effekten i näten lokalt och regionalt. Man borde därför utreda möjligheterna till ett snabbspår vad gäller tillstånden för repowering, avslutar Daniel Badman, vd för Svensk Vindenergi.

”Sverige och Europa står inför en omfattande omställning där en rad fossilberoende sektorer ska elektrifieras. Samtidigt är kapacitetsbristen i stamnätet akut och exportmöjligheterna begränsade. Sverige måste därför se till att enas politiskt kring vilka åtgärder som behövs och fokusera kraftfulla insatser.”

/Daniel Badman, vd på Svensk Vindenergi