Matilda hjälper prostituerade pojkar i Thailand
Kontrasten kunde inte varit större. Vardagen på en vårdcentral i Uppsala är nu fjärran i tankarna för läkaren och trebarnsmamman Matilda som sedan en tid arbetar med unga prostituerade pojkar i norra Thailand. Vi möter pojkar på sju år när vi besöker barer och bordeller, säger Matilda.
OLOF BRODDESSON | 26 SEPTEMBER, 2016 Det är semester för Matilda Henriksson och maken Andreas. Tillsammans med barnen – Alfred 7, Nora, 4 år, och två månader gamla Ellen – har de lämnat sitt hem i Chiang Mai för att under några veckor njuta av den svenska sommaren och träffa familj och vänner. Bara vara lediga och ladda batterierna inför arbete och vardag som väntar i Thailand. —Det är klart att jag blir påverkad av det jag möter som läkare i Chiang Mai, säger Matilda. Framför allt känner jag tacksamhet över den vinstlott i livet jag har dragit genom att bli född i Sverige, vi har det så otroligt bra här. Samtidigt blir jag väldigt arg på de svenska turister som utnyttjar dessa unga pojkar och flickor i Thailand. Jag skäms å deras vägnar. GILLA HEMMETS PÅ FACEBOOK Att lämna den trygga tillvaron i Uppsala för två år sedan var ett beslut som Matilda och Andreas tog tillsammans. Det var inte ett utslag av vantrivsel eller ett försök att fly vardagstristess, det var längtan efter att göra något annat. Att göra skillnad.
—Vi hade en fin lägenhet, många vänner och arbeten som vi båda trivdes med, säger Matilda. Men när Andreas, som arbetar med biståndsoch utvecklingsfrågor, blev erbjuden en tjänst i Chiang Mai bestämde vi oss för att ta chansen. På ett villkor. —Jag ville också arbeta i Thailand, inte bara vara medföljande fru. Och jag ville arbeta som läkare, inget annat. Kontrast mellan arbetsplatser Startsträckan från Uppsala till Chiang Mai var lång, det tog två år av förberedelser innan familjen var på plats. Men då hade även Matilda arbetsuppgifter som väntade på henne. Hon skulle verka inom organisationer som arbetar mot människohandel via EFK, Evangeliska frikyrkan. —Jag har alltid ömmat för de människor som faller offer för sexhandeln. Då prostitution och människohandel är ett stort problem i Thailand kändes det självklart att arbeta inom denna sektor, säger Matilda
Från att tidigare ha mött socialt och ekonomiskt välbeställda patienter på vårdcentralen i Uppsala ser Matildas nuvarande arbetsplats och patientklientel helt annorlunda ut. Efter att ha lämnat Alfred och Nora på deras respektive skola och förskola på morgnarna beger sig Matilda till organisationen Urban Lights drop in-klinik i centrala Chiang Mai. Där väntar inte öroninflammationer, födelsemärken eller stela nackar. Det som möter Matilda är en grym värld präglad av ofattbart tragiska livsöden med prostitution, drogmissbruk, könssjukdomar och själsligt trasiga pojkar. —De flesta som kommer till oss är pojkar mellan 14 och 24 år, de yngsta inte mer än tio. Men vi möter också pojkar på sju år när vi besöker barer och bordeller. En del har blivit sålda av sina föräldrar till människohandlare i tron att de ska få ett bättre liv. Andra blir bortrövade och utnyttjade av människohandlarna. Eller inlurade på bordellerna när de kommer till stan. —Skammen att ha hamnat i sexindustrins klor är så stor att pojkarna inte vågar söka upp sina föräldrar i hembyarna, fortsätter Matilda. De bor hellre på gatorna och drogar sig för att klara av att leva. Det är slavhandel i modern tid. Visar annan värld Som läkare står Matilda främst för den medicinska biten på kliniken. Sår ska tvättas och läggas om, skador behandlas och undersökningar utföras. Men hon deltar även i sina thailändska kollegors sociala arbete. Äter lunch med pojkarna, tar med dem på utflykter och har workshops på olika teman för dem: hjärt-lungräddning, sårtvätt, säker sex och hur man undviker att bli smittad av hiv. Ibland kommer drogpåverkade pojkar till kliniken. Ruset kan göra dem aggressiva och farliga. Trots en riskabel arbetsmiljö överväger tillfredsställelsen av att få arbeta med något som kan förbättra utsatta pojkars liv, menar Matilda. Det är en förmån. —Vi vill hjälpa dem att få upp ögonen för att det finns en annan värld utanför det liv de lever. En drogfri tillvaro med människor de kan lita på och som vill dem väl. Det tar tid att bygga upp ett sådant förtroende då de är vana att bli lurade.
Matilda har sitt eget sätt att balansera mellan de två världar hon befinner sig i – familjelivet med Andreas och barnen kontra arbetet med prostituerade pojkar: att aldrig ta med sig jobbet hem. Därför pratar hon och Andreas inte arbete när de kommer hem. —Det är så emotionellt laddat, säger Matilda. Börjar vi prata om det på kvällen blir det hängande kvar inombords och jag får svårt att sova. Vår son Alfred är lika gammal som de yngsta pojkar vi ser blir utnyttjade på bordellerna. Bara tanken gör ont. —Däremot ventilerar och bearbetar vi det vi möter i våra jobb när vi är på semester i Sverige. Här kan vi distansera oss på ett helt annat sätt och då är det lättare att prata om det. Tacksamma barn Drivkraften då? Hur mycket elände tål man att ta in utan att själv gå sönder? —Min drivkraft är dessa pojkar och den skillnad vi gör för dem, svarar hon. Många av dem som kommer till vår klinik lyckas ta sig ur sitt missbruk och skaffa ett vanligt arbete. Den stolthet och livsglädje de ger uttryck för då ger mig kraft och energi att fortsätta. —Trots att pojkarna lever under så miserabla former är de genuint tacksamma. De har glimten i ögat och bryr sig om oss. När det är dags för mig att gå hem efter arbetsdagens slut hjälper de mig gärna att korsa de mest trafikerade gatorna utanför kliniken. Hur länge familjen blir kvar i Chiang Mai vet inte Matilda säkert. Däremot är hon övertygad om att när hon återvänder till Sverige är det som en bättre läkare. I Thailand har hon lärt sig att arbeta med små medel, och hennes erfarenhetsbank av infektionssjukdomar är i dag gedigen. Den kanske viktigaste lärdomen har hon dock de thailändska pojkarna att tacka för. —Jag kommer alltid att bära med mig deras kraft och överlevnadsinstinkt. De har en fantastisk förmåga att hitta livsglädje i den mörkaste av situationer. Och de slutar aldrig kämpa. Artikeln från: https://www.hemmets.se/matilda-hjalper-prostituerade-pojkar-i-thailand/
”Privilegium att få arbeta med något meningsfullt”
Andreas Henriksson, som börjat som Evangeliska frikyrkans regionledare för Asien, med placering i Chiang Mai i Thailand.
Kerstin Doyle 16 oktober 2014 Vem är Andreas? – En 32-årig missions- och biståndsarbetare, som i Sverige är bosatt i Uppsala tillsammans med min fru Matilda och barnen Alfred (5) och Nora (2). Jag är född i Indien och har under barndomen levt flera år i Bangladesh där mina föräldrar var missionärer. Nu bor vi i Chiang Mai Thailand. Hur viktigt är internationellt arbete för dig? – Jag har sedan min uppväxt brunnit för mission och fattigdomsbekämpning. Att växa upp där orättvisa och fattigdom är så tydlig sätter spår. Kyrkan har en särskild uppgift att stå upp för sanning och rättvisa och kyrkans globala nätverk år oöverträffbart! Det är ett privilegium att få möjlighet att arbeta med trossyskon från olika bakgrunder med något som är så meningsfullt. Vad gör en regionledare?
– EFKs församlingar har organiserat sitt missionsarbete i olika regioner som leds från regionkontor. Som regionledare är jag dels kontorschef dels ansvarig för att samordna, följa upp och stödja EFK-församlingarnas arbete i region Asien. Regionledaren har även personalansvar för alla EFKs utlandsarbetare i regionen. Hur länge blir du i Thailand? – Jag och min fru har ett långsiktigt perspektiv på vårt engagemang – det måste dock inte vara i Thailand eller innebära ett uppdrag på en plats under en sammanhängande period. Gud får leda. Jag som regionledare har ingen tidsbegränsning för min anställning utan det får vara ett kontinuerligt samtal med EFK om hur arbetet i regionen utvecklas och hur jag passar in i de planer som vi tillsammans utvecklar.