Kärlek – från en förälder vs Gud!
hans anhängare skulle förstå om Gud, mer än någonting annat... Att Gud var deras pappa, som var överlåten till att älska dem gränslöst, och som skulle lämna himlen för deras skull om det var nödvändigt. Från en ovärderlig kärlek till ett hämningslöst liv
Det ord som beskriver Gud bättre än något annat – Samtidigt som han uppmuntrade sina efterföljare att lita på Fadern för deras behov, som han så ofta gjorde, pekade Jesus på exempel på Guds trofasthet som uppenbarats genom naturen. I det här fallet talade han om hur Herren matade korparna och smyckade åkrarna med liljor och försäkrade sina lärjungar att de var mycket mer värda än fåglar och blommor. Och efter att ha uppmanat dem att först söka Guds rike och lita på honom för resten, fortsatte han med dessa lugnande ord: “Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket” (Luk 12:32 SFB15). Jesus förstod den intensiva osäkerhet som är förknippad med att lita på en osynlig Gud, som låter de fem sinnena vara i det fördolda en tid för att sedan förse och stärka samma sinnen på ett påtagligt och konkret sätt. Han insåg att det krävdes mycket mod och tro att lita på Guds ofattbara kärlek, så han betonade Herrens verkliga natur och identitet som deras Fader. Och han gjorde det på ett anmärkningsvärt och upplyftande sätt, med särskilt tröstande ord för att försäkra dem att det var deras Fars stora glädje att ge dem sitt rike. På så sätt lät han dem förstå att de var djupt älskade och att han skulle försörja dem, precis som vilken far som helst skulle göra för sina barn. Det var något de kunde relatera till eftersom det var vad fäder gjorde! Överallt i Evangelierna var det ett ord som Jesus använde återkommande för att beskriva Gud mer än något annat, ordet ”Fader”. Och på originalspråket var det en djupt kärleksfull term — ett ord som vi idag skulle översätta med “pappa”. Om det fanns en person som skulle älska dig mer än någon annan människa, skulle det vara din pappa — och det var vad Jesus ville att
– Den snart “förlorade” sonen, som var den yngre av två bröder, gjorde något mycket ovanligt som fullständigt svärtade ned den dyrbara kärlek fadern öste över honom, detta till förmån för ett slösaktigt och hämningslöst liv. I grund och botten sa han: “Far, jag vet att du inte är död ännu, men jag kan inte vänta längre — jag vill ha mitt arv nu.” Fadern hade ingen skyldighet att uppfylla detta orimliga krav, men överraskande nog gjorde han som hans son begärde. Han delade upp sin rikedom och gav sin yngre son den rättmätiga delen. Strax därefter tog den äventyrlige unge mannen alla sina pengar och bytte sitt obetydliga småstadsliv, mot ett lyxliv i storstaden. Även om Bibeln inte går in i detalj på vad han gjorde där, säger den dock att han “levde hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.” (Luk 15:13). Det betyder att han levde vårdslöst — levde för dagen, utan att bry sig om något annat än den flyktiga spänningen från några korta ögonblick av njutning. Han brydde sig inte om sin familj, sin hälsa, sitt jobb eller sitt rykte — inget av det spelade någon roll. Han levde bara för kicken. Den här attityden förhärligas i de flesta filmer och det är så många människor lever sina liv — men vilket otroligt själviskt och ansvarslöst sätt att leva på. Det är kortsiktigt, omoget och destruktivt och leder människor exakt dit där den förlorade sonen hamnade — ingenstans. Det är kategoriskt hänsynslöst, sätter njutning och omedelbar tillfredsställelse över allt annat! Och tro mig, även om den förlorade sonen hade lagt till Vårdslöshet till sina favoritkontakter, upptäckte han snart att det var fel nummer. Från ett hämningslöst liv till ett liv i spillror – Hans fars förmögenhet minskade snabbt och blev till olycka för honom, och den här äventyrliga unga människans missförhållanden gjorde honom fullständigt ruinerad. Inte nog med att han spenderade alla sina pengar, utan när hans kassaflöde
slutade flöda, slutade även hans vänner att höra av sig. Och för att göra saken ännu värre gjorde en svår hungersnöd att han hamnade i en livshotande situation! Människor svalt runt omkring honom och det fanns inget han kunde göra för att hjälpa dem — han kunde inte ens hjälpa sig själv. Luk 15:14-16 beskriver vad han var tvungen att göra för att överleva. ”När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.” Vers 14 säger att han “började lida nöd”. Du förstår, den unge mannens själviska livsstil lämnade honom tom och i behov. Är det inte ironiskt att han lade alla sina pengar på att försöka tillfredsställa sina själviska begär och i stället för att bli tillfredsställd, hamnade han i större behov än han var tidigare? Hans lägsta punkt kom när han tvingades ta ett hemskt jobb — att mata svin och bo med dem i svinstian. Det är den oundvikliga “höga kostnaden för lågt leverne” och precis dit den typen av ansvarslös livsstil leder. Kul medan det varar, men när livets hungersnöd slår till blir du en eländig, bitter och hämndlysten person som varken är bra för dig själv eller någon annan. Istället för att lindra lidandet i världen blir du en del av problemet. Så där var han, i sällskap av en svinhjord och en förkastlig inställning medan han reflekterade över sin dåliga resa som tagit honom från ovärderlig kärlek till ett hämningslöst liv och slutligen till ett liv i spillror. Från ett liv i spillror till den absoluta botten – Människor som matar och lever med svin börjar snart agera som svin själva. Den här unge mannens hunger hade drivit honom till ett sådant desperat tillstånd att han var villig att äta till och med den mest avskyvärda, äckliga maten, men han kunde fortfarande inte tillfredsställa sin hunger. Han hade börjat i ett försök att finna äventyr, framgång, kärlek och njutning men hans uppdrag ledde honom till den ena återvändsgränden efter den andra. Till slut,
efter att han hade slösat bort allt han hade, nådde han botten och var fortfarande inte nöjd! Ordspråksboken 15:21 säger att “Den vettlöse har sin glädje i dårskap, den förståndige går sin väg rakt fram.” (SFB15). Den förlorade sonens dårskap var rolig medan den varade, men hans behov av urskiljning lämnade honom mer behövande än han någonsin kunde ha drömt om. Jag träffar så många människor som är i den svinstian och fyller sina liv med de mest avskyvärda sakerna i ett försök att tillfredsställa den djupa längtan i deras hjärtan. Trots det, oavsett hur hårt de än försöker, förblir de ensamma, desperata och missnöjda med ett hjärta som ett värkande svart hål — deras tomma själar längtar efter att bli fyllda... Och ingenting som man ger dem kan tyckas göra en skillnad. Vissa människor blandar livets kortlek och spelar ut handen som de får, oavsett om korten ger relationer, ekonomisk framgång, förhöjd status, en hög moral utifrån religiös prestation eller en låg moral utifrån djupet av sex, droger och rock’n’roll. Men oavsett vilken del av spektrat de är på, från lugnande moralisk till kyligt omoralisk, tar det inte lång tid att upptäcka att en evig själ inte kan fyllas med någonting från den här världen. Den förlorade sonens resa var alltså en negativ spiral som verkade omöjlig att fly, tills han en dag vaknade och tänkte: ”Hur hände det här? Hur hamnade jag här? Finns det någon hjälp för mig? Eller måste jag krascha?” Från den absoluta botten till ett klart ögonblick – Luk 15:17 säger att ”Han kom till besinning”. Det här är det ögonblick som varje person behöver ha. Ett ögonblick av klarhet. En högtidlig uppenbarelse där du tänker: ”Vänta lite. Vad gör jag här? Vad har jag blivit? Vem är jag? Varför lever jag på det här sättet? Det måste finnas något bättre och något mer i det här livet!” Några av er behöver komma till besinning som den förlorade sonen! Kanske växte du upp i kyrkan eller brukade följa Jesus? Du måste inse att oavsett vilka felaktiga uppfattningar som än ledde dig bort från din tro och började jaga efter den här världens saker — levererar de inte. Jeremia 2:5
varnar oss: “Så säger Herren: ‘Vad fann era fäder för fel hos mig, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?’” (SFB15). Världen ljög och du köpte det! Den lovade frid, glädje, tillfredsställelse och uppfyllelse som du längtade efter, men den gav dig bara tomhet. Det är dags att komma hem! Du har kanske aldrig hört det här tidigare. Du kanske inte visste att det fanns en lösning på det levande helvete du befinner dig i. Du kanske inte visste att Gud har ett botemedel mot synden, sjukdomen, beroendet och mörkret som försöker dränka dig. Det här är din väckarklocka – det är dags att komma hem! Och det är exakt vad den förlorade sonen gjorde. Han bestämde sig för att ödmjuka sig, gå tillbaka till sin far och erbjuda sig att bli en av hans anställda tjänare (för de levde till och med bättre än honom). Från att vara på väg hem till att komma hem – Det här är min favoritdel av historien. Medan den unge mannen släpade sig hem, bävade han inför ögonblicket då han skulle stå ansikte mot ansikte med sin far. Han var inte säker på hur han skulle förklara sig själv när han skulle få frågan om vad som hänt med pengarna han fick. Under tiden satt hans far på verandan och tittade på vägen. Varje dag satt han där och tittade, önskade, väntade och hoppades att hans son en dag skulle återvända. Till slut såg han silhuetten av sin son som visade sig i horisonten - och här kunde fadern inte hålla sig. Han hoppade upp och sprang för att välkomna sin son tillbaka! ”... Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.” (Luk 15:20 SFB15). Det är en så vacker bild av försoning, bekräftelse, förlåtelse, nåd och barmhärtighet. Fadern var inte arg eller dömande. Han var inte bitter och hämndlysten. Istället flödade han över av medkänsla för barnet han älskade. Han förmanade honom inte, bestraffade honom inte och skickade inte iväg honom att bo hos tjänarna. Varje dag som den unge mannen satt i svinstian och drömde om att komma hem, hade hans far suttit på verandan och
drömt om sin son och väntat på att han skulle komma hem. Från den förlorade sonen till den förlorade sonens far – Till den förlorade sonens förvåning tog hans far inte honom motvilligt tillbaka – han kramade och kysste honom, överöste honom med gåvor och ordnade till och med en fest. Traditionellt anser vi att sonen är huvudpersonen i den här berättelsen eftersom den kretsar kring hans hänsynslösa misstag. Jag tror emellertid att Jesus hade tänkt att dra uppmärksamheten till fadern och hans ovillkorligt kärleksfulla svar på den här impulsiva sonen. Han öste fritt, extravagant ut sin kärlek, till och med i överflöd, över sin mycket oförtjänta son! Att beteckna den här berättelsen som berättelsen om ”den förlorade sonens fader” och hans ”ofattbara kärlek” är alltså att slå huvudet på spiken. Kanske du känner dig överväldigad av alla dina fel och misslyckanden, precis som den förlorade sonen? Även om det är förståeligt, så handlar den här historien fortfarande inte om dig, oavsett dina brister. Den handlar om en gränslöst kärleksfull far för vilken du är en sådan skatt att han gav allt åt dig. Rom 8:32 säger: “Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?” Den här versen visar att korset är det ultimata uttrycket för Faderns villkorslösa kärlek. Vid korset accepterade Jesus det värsta som mänskligheten hade att erbjuda — varje avskyvärd tanke, attityd och gärning som man kan hitta när man skrapar på botten i mänsklighetens avlopp. Och när han gjorde det, liksom den förlorade sonens fader, betalade vår himmelske Fader våra skulder då Jesus tog vårt straff på sig själv (rättvisa) och istället gav oss fritt av allt för hans räkning (barmhärtighet), så att vi kunde bli hans söner och döttrar... Text hämtad från bibelappen: http://bible.com/r/4sQ