”Prästen” fyller 60 år Nils Ulander: Att bli äldre handlar om att utvecklas – inte avvecklas
Med både positiva och negativa erfarenheter i bagaget får den snart 60-årige pastorn Nils Ulander nu coacha och hjälpa yngre ledare och pastorer. – Att vara pastor är inte ett vanligt jobb – det är ett sätt att leva, säger han. När Nils Ulander får fria händer att berätta vem han är råder ingen tvekan om vad som ligger närmast om hjärtat hos pastorn och föreståndaren för Pingstkyrkan i Umeå. – Nära relationer till andra människor har alltid varit viktigt för mig. Som pastor jobbar jag mycket med ledarträning och coaching och det kräver både mycket engagemang från mig och den andre. Men det är verkligen värt det engagemanget, säger Nils Ulander som fyller jämna sextio på fredag. – Att bli äldre handlar för mig om att utvecklas – inte att avvecklas. Med åren har det blivit allt viktigare att hjälpa och stötta andra människor. Ofta får han dela med sig av sin långa erfarenhet som pastor till yngre ledare och blivande pastorer som funderar över hur de ska få ihop livet som pastor med familj och barn. Han har både misslyckanden och positiva erfarenheter i bagaget. – Att vara pastor är väldigt roligt men det är inte ett vanligt jobb – det är ett sätt att leva. Om det enda man har i huvudet är kyrkan och människors olika problem blir risken stor att man tappar all kontakt med verkligheten och bränner ut sig. Ibland har det blivit för mycket även för mig men jag har lärt mig att hantera det. Ett av familjens främsta ”andningshål” är sommarstället på ön Sturkö i Blekinge. Stugan har de tagit över av Renées släkt och dit har de återkommit sedan de gifte sig 1978. – Renée är uppvuxen där och det är verkligen en välsignad plats att komma till. Där tar jag på mig stövlarna och tar tag i motorsågen. På Sturkö har Nils både hållit i begravning och vigsel och för många i grannskapet är han känd som ”prästen”. Nils Ulander är en uppskattad predikant och när det kommer till att förbereda en predikan vill han inte lämna något åt slumpen. – Då är jag verkligen pedant, det är jag inte annars. Jag läser och ber mycket och jobbar länge med mina formuleringar och ordval för att Guds ord ska göras så begripligt som möjligt. Hustrun Renée är hans viktigaste bollplank och den som alltid kommer med uppmuntrande och konstruktiv kritik. Det var i sena tonåren som längtan efter att engagera sig för människor såväl innanför som utanför kyrkans väggar växte sig starkare. En längtan han delade med ett gäng killar i Pingstkyrkan i Storuman där Nils växte upp. Under två och ett halvt år började de åka runt i hela landet som ett team med Torsten Åhman. – Vi åkte från Norrbotten till Skåne och hade massor av samlingar och sjöng och spelade på skolor. Det var över huvud taget en väldigt spännande tid som påverkade mig mycket när det kommer till relationer. Det var en tid när många kom till tro och jag lärde mig att människor verkligen kan bli frälsta. Gruppen som åkte runt med Torsten Åhman under sjuttiotalet hade namnet ”Living Water” och nästa söndag återförenas gruppen tillfälligt under en festgudstjänst där man kommer fira Nils Ulanders 60årsdag. Han förtydligar att det är inte är tal om en stor ”come back” utan något de gör med glimten i ögat. – Jag försöker alltid att ha distans till mig själv och se på mig själv med humor. Jag tror att det är bra att inte alltid ta sig själv på för stort allvar. Ur: http://www.dagen.se/familj/