Ur Dagen Tisdagen den 2 oktober 2012 sidan 15 hämtat på sidan http://bilder.dagen.se/pdf/Dagen/2012-10-02/DAG-1002-00.pdf
Kristna isolerar sig i egna skolor I dag beskrivs privatskolorna som pedagogiska genuina alternativ till de kommunala skolorna, vilka allt som oftast beskrivs som misslyckade i sitt värv att ge svensk ungdom en god utbildning inför arbete eller vidareutbildning. Det finns goda initiativ av föräldrar som bildat privata alternativ i olika former. Här i Västerbotten finns många mindre skolkooperativ, vilka drivs av hängivna föräldrar som vill ha skola på hembygden. Mycket finns också att säga om de privata skolaktiebolag som i dag drivs främst av vinstintresse. Men jag vill peka på en annan sida av kristen skolverksamhet. När jag växte upp i en av Stockholms norra förorter på 1960- och 1970-talen träffade jag inte en enda elev under grundskola eller gymnasieskola
som uttryckligen sa sig tro på en levande Gud, en personlig frälsare, en uppstånden Jesus. När jag läser mina dagböcker och så gott det går försöker minnas vid sidan av dem, inser jag att jag var en mogen frukt att plockas. Jag trodde på Jesus, bad till Jesus, mitt i en trasproletär uppväxt i en tuff och hård och många gånger våldsam uppväxtmiljö där ingen vuxen någonsin talat om Gud, förutom min lärare i lågstadiet under kristendomslektionen. Jag sökte aktivt själv tron genom besök i min konfirmationskyrka, men prästen förstod inte min längtan efter mer, efter en omvändelse. Det var ju bra som det var. Mindre än ett och ett halvt år senare stod jag som förstaårsgymnasist på ett förortscentrum och sålde KFML(r):s tidning Proletären.
DAGEN 105 36 Stockholm Tfn: 08-619 24 00 Fax: 08-619 24 66
Om nu allt fler kristna väljer att för barnens tros skull isolera dem i trosmässigt trygga miljöer, hur går det då med de cirka 400 000 barn och ungdomar som har mer eller mindre alkoholmissbrukande föräldrar, de som aldrig någonsin hört om Jesus, de som aldrig varit i en kyrka och aldrig kommer att inbjudas till en? Ibland får jag en känsla av att kristendomen mer handlar om en småborgerlig from livsstil där våra ungdomar ska förskonas från allt det som i dag översköljer resten av samhället. Missionsbefallningen överlåts hellre till proffs som är anställda och som i bästa fall orkar sig utanför kyrkans betongmurar. Är det inte snart dags för kyrkor för bara kristna? David Jinder