INTRODUKTION “Inget mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kan gömma sig i den.” (Job.34:23) Det här ordet kommer ofta för mig, när jag tänker tillbaka på min barndom. Jag trodde, att min barndom var ljus. I mina album, som jag fick av mormor står det: “Från lyckliga barna- och ungdomsår.” Jag tvivlade aldrig på sanningen i de orden. Men mitt liv var ändå smärtsamt gåtfullt. Varför hade jag så ofta ångest? Varför ville jag inte leva? Jag som hade allt. Man, fem härliga barn och ett intressant arbete. Varför kunde jag plötsligt uppfatta Gud som en nyckfull tyrann, jag, som hade en så genomarbetad och positiv Gudsbild? I ett själavårdssamtal blev så ett suddigt barndomsminne blev alltmera tydligt och lät sig inte avvisas Och då började en vandring som har varit mycket svår. Det var väl att jag vid resans början inte visste vad som väntade mig. Och jag är inte framme än. Det är nog ofta så att våra livs ”ogärningsmän” – både de inre och de yttre – inte låter sig hänvisas till glömskan för alltid. Därför är det viktigt att släppa fram dem och låta dem bli tydligt synliga i ljuset. Det är ett svårt men nödvändigt val för att vi skall kunna fortsätta våra liv på ett bra sätt. Ta ansvar för det som är våra misstag likaväl som att lägga skulden där den hör hemma och inte släpa på skuld som inte är vår egen. I den här boken finns det tre tydliga linjer: 1. Kampen med Gud. Vill Gud ha mig? Vill Han egentligen ha kvinnor? Varför tiger Han alltid när man kommer med viktiga frågor?
2. Kampen med mina föräldrar som i mycket hänger ihop med 3: Kampen om ”min verklighet”. Att få känna det jag känner. Få tycka det jag tycker. Våga släppa fram vreden.. Kanske min kamp på de här tre punkterna inte blir så tydliga som jag skulle vilja. Men det finns anteckningar och brev som är alltför personliga för att tas med här. Fredagen 1:a april 1993 började den här vandringen. De tre första månaderna skrev jag ingenting alls. Sedan har jag skrivit mycket. Dikter, brev och sagor och på det sättet också bearbetat mina känslor. Min barndoms traumatiska händelser har blivit mer hanterbara. Datum på dikter och
9