ulf_christiansson_the_house_wont_to_fight

Brev till TheHouse FB gm Ulf Christiansson den 13 april 12:05 Så är det att ha en "vanlig" semester och vandra i förutberedda fotspår med Jesus i Thailand... he’s soooo cool. Långt brev men bra.

Vi tänkte att vi då skulle ta en trip idag och rida/åka på elefanterna den här förmiddagen (Torsdag).

När vi sätter oss i bilen så är det 2 guider som skall ta mej och Elsa till elefant djungeln, tydligen inte så många ifrån vårt hotell eftersom dom kommer i en personbil och hämtar oss... den ene killen heter Boyd (31) och den andre heter Boat (ja han hette så), Boat är mer tystlåten och kör bilen.

Det första Boyd säger när vi går in bilen är att han vill försöka bli vår vän... Ok tänker jag, vet dock inte vad det betyder här i Thailand i den ”eviga” turistströmmens” flöde. Så vi börjar prata med Boyd och snart så märker jag att han är ganska nyfiken på vilka vi är. Varför?

Han måste ju träffa 1000 tals turister som guide i Thailand. Han berättar om Burma som är fiender till Thailand och gränsar till Thailand.

Han säger att det Thailändska folket ”don’t like to fight”. Då svarar jag lite trevande; "you cannot have peace if you do not won’t to fight".

Han hajar till och snart så är vi igång med att prata om helt andra värderingar än triviala ”turistvärderingar”... men vi hinner inte så mycket mer förrän vi är framme... Det är så att vi skall rida med en karavan på 6 elefanter, vi och en grupp finnar, två på varje elefantrygg och vi får gå upp i ett torn för kunna kliva upp på ryggen på elefanten.

Boyd säger att han vill följa med oss genom att gå bredvid vår elefant till vattenfallet vi skall till, och sedan tillbaka. Så han går med oss till vattenfallet och vi sitter högt uppe på elefantens rygg. Han säger också att han aldrig har gjort så här förut (han hade inte ens sett vägen vi skulle färdas på) och att han har lite ledig tid för att bli en ”personlig” guide till oss, men det handlar inte om pengar, jag märker att han dras till oss.

Han går efter hela vägen med oss, bakom elefanten vi rider på... sedan när vi kommer fram så vill han bjuda på Thailänds ”desert”, fastän han menar dessert så har vi ganska roligt åt detta tillsammans.

Jag har känt hela tiden att avvakta med att berätta för mycket om Jesus... plötsligt säger han när vi sitter och äter ”desert” att han har varit buddistmunk i 13 månader och att han var mormon innan, och att han har levt ett partyliv i Bangkok, men nu börjat ändra sitt liv. Jag frågar vad det innebär att vara buddistmunk? Han berättar om 227 regler som en buddist skall hålla sig till och om 5 moraliska lagar som också gäller osv. osv.

Egentligen så är vår betalda roundtrip över nu, men han frågar om vi inte vill åka till ett större vattenfall och bada, vilket vi gör... så vi åker till vattenfallet och badar... där börjar jag berätta om att Jesus gav sitt liv för oss, där vi är helt fria ifrån all religion och all skuld, no matter what, och att priset för detta redan är betalt, att vi redan är förlåtna UTAN religiösa gärningar, allt vi behöver göra är att acceptera denna helt fantastiska gåva som Jesus är. Sedan under tiden jag badar så berättar Boyd för Else-Marie att han försökt vara en ”Manboy” och att hans liv varit väldigt tufft utan en pappa ifrån det att han var liten kille. När vi går ifrån vattenfallet så säger han att inte längre vill kalla mej sin vän, utan han vill kalla mej sin PAPPA. Han säger också att han inte tycker att han ser ut som en man utan mer som en tjej. Jag säger att för mej ser han ut som en man, jag märker att han tycker om det. Jag berättar att jag fått en profetia om att jag är en ”pappa” till många unga vilsna människor, så han frågar om jag är det till fler än bara min egen familj och jag säger att jag är det till många fler. Det går in i hjärtat på Boyd.

Boat frågar också vad ”korstecknet” som en del kristna gör betyder, jag säger att det skall symbolisera Gud Fadern, Sonen och den Helige ande och att katoliker och andra gör detta som en religiös övning... men i samma andetag säger jag att vi (jag o Elsa) inte gör korstecknet, därför att vi inte behöver några symboler som ersätter det verkliga pånyttfödda livet i hjärtat, inte heller tror vi på att Gud gillar oss mer eller att det förändrar nåt viktigt överhuvudtaget om vi gör så... då skrattar både Boyd och Boat.

Han tar oss också till platsen där en jättestor polisbåt följde med Tsunami-vågen hela 3 km upp på land, en helt otrolig syn... vi ser på fenomenet av naturens krafter och tar bilder, köper minnesboken och ger pengar till offren efter Tsunamin.

När vi åker tillbaks till hotellet så frågar Boyd mej om vi inte vill flytta till Thailand och bo där, han erbjuder oss landområden där vi kan bo helt gratis på hans mammas ägor om vi gör detta, sedan frågar han om det finns fler sådana som mej i Sverige och att han önskade att fler människor var som oss, och säger att då skulle världen se väldigt annorlunda ut. Vi skall träffa Boyd igen innan vi åker hem.

Det tar så lite av våra liv att förändra andras liv och jag och Else-Marie är inte färdiga här i Thailand ännu, men en sak är säker... det Gud gjort i oss under House-åren i kalla, kyliga Sverige kommer att bära stor frukt, och detta är frukt som består. Vi skall aldrig kompromissa med religion. Det är så oerhört roligare att berätta om Jesus utan religiösa fasader och inlärda fraser.

Bakom det Thailändska leendet, den s.k. ”the smiling nation” finns det mycket tragik, och det var också det jag sa till Elsa för bara några dagar sedan; Undrar vad som döljer sig bakom alla leenden, missförstå mej inte, detta är ett väldigt vänligt folk, men ändå så är livet utan Jesus detsamma över hela världen. Det kryllar av svenska turister överallt runt omkring oss, ja, ifrån en nation där man gjort sig själv till Gud, där man bara tror på sig själv, vilket elände och tragik, att inte se Jesus som han verkligen är, att inte veta om att det finns något så oerhört mycket större än det liv människor lever i Sverige, vi är en "fattig" nation.

Detta skriver jag inte för att upphöja oss, utan för att upphöja den Jesus som bor I OSS. Elsa gråter när vi sitter i solstolen utanför hotellet och ser alla svenska, blinda turister, efter att vi spenderat 4 timmar med Boyd, ja det var som om Thailand fick ett nytt ansikte när vi mötte Boyd...”I tried to be a Manboy, but it did’nt work"!

Manboy är ingen hitlåt, det är en tragik.

En helt annan sak... jag köpte Eric Claptons (Supergitarristen) självbiografi på flygplatsen innan jag åkte... en ärlig och mycket omskakande berättelse ifrån en man som har allt i världens ögon men ändå är så olycklig, så desillusionerad och ensam mitt i den enorma framgången... jag är glad att jag köpte den, bara för att bekräfta det faktum att det bara finns en väg, en enda väg till frihet ifrån oss själva... ifrån synden i oss som är så destruktiv.

Love, love, love till er alla... Uffe o Else-Marie.