Skräck på sanatoriet - läs om du vågar!

Hallonbacken

Eva Frantz

På Hallonbackens sanatorium undersöks det vad som händer med hostande stadsungar när de kommer ut i naturen. För fattiga Stina från Sjömansgatan är Hallonbacken som ett slott, men hon längtar ändå hem till sin sex syskon och trängseln i kammaren. Lite bättre blir det då Ruben dyker upp. Ruben, som lockar med Stina på nattliga strövtåg i sanatoriets ödsliga korridorer och som kan berätta om den mystiska branden i den östra flygeln.

Kartonnage, utk september, 150 sid, ISBN: 9789179793210

OM FÖRFATTAREN

Namn: Eva Frantz

Född: 1980 i Kårböle i Helsingfors

Yrke: Finlandssvensk författare och journalist.

Aktuell: Med barnboksdebuten Hallonbacken som äntligen släpps i Sverige. Boken håller på att filmatiseras och kommer att sändas på SVT och YLE.

Miniintervju Med Eva Frantz

Vad är det som driver dig att skriva skräck? – Det finns nog ingenting som ger mig ett sådant pirr som en ruskig ruin, en blåsig vindsvåning eller ett bortglömt gammalt hus som var vackert en gång. Eftersom jag inte har möjlighet att besöka sådana här platser hela tiden gör jag det medan jag skriver istället. Det är spännande att utmana sig med hemskheter i fantasin, fast man hela tiden befinner sig i sitt eget hem och är hur trygg som helst.

Vad läste du själv när du var i den ålder som dina läsare är i nu? – Jag var en riktigt bokmal som slukade allt från Sune till Narnia. Mest gillade jag böcker som antingen fick mig att skratta eller gav mig rysningar. En del lyckades med båda, till exempel flera av Astrid Lindgrens böcker.

Vilka läsare tror du att din bok skulle passa bäst?

– Hallonbacken tycks passa för väldigt olika läsare. De som läser mycket tycker att det är en kul utmaning att språket är lite gammaldags. Men jag har också träffat många barn som berättat att de vanligtvis tycker det är trist att läsa, men att de ändå läst Hallonbacken flera gånger. Jag tror det beror på att den är ganska spännande. Jag tror att det märks i Hallonbacken att Bröderna Lejonhjärta är en av mina favoritböcker. Skorpan och Stina har sina likheter. Fast man är svag och sjuk kan man bli både huvudperson och hjälte.

Nu kommer snart TV-serien Hallonbacken. Vad har du för tankar kring det? – Det är ohyggligt spännande! Jag fick följa med till inspelningsplatsen och var helt förbluffad av hur fint allting var. De hade byggt upp ruskiga operationssalar och dunkla korridorer och hittat en massa gammal otäck sjukhusrekvisita. När självaste Dr Hagman traskade förbi med läkarrocken fladdrande blev jag nästan rädd. Det är så häftigt att se hur andra tolkar Hallonbacken. Jag har fått se massvis med fina teckningar som läsare gjort, en skolklass hade byggt upp hela sanatoriet av pappkartonger och tapetbitar och på ett bibliotek i Lahtis hade man till och med skapat ett Hallonbacken escape room! Jag har inga problem med att andra tolkar och skapar sina versioner av min berättelse, tvärtom blir jag ju glad över att den inspirerar.

Och sist men inte minst. Varför är litteratur så fantastiskt, enligt dig? – Jag är storkonsument av både tv-serier, poddar och långfilmer, men ingenting har ännu klått känslan som uppstår när du hittar en bok som du vill sluka och som samtidigt slukar dig också. När du vill rusa hem från jobbet eller skolan för att få fortsätta läsa och blir riktigt ledsen när boken plötsligt är slut. Jag är helt övertygad om att det finns en sådan här bok för alla, men ibland får man leta ett tag innan man hittar rätt.