GÖSTA ADRIAN–NILSSON | HANDBOLLSSPELARE

Bukowskis Modern Art + Design presenterar ”Handbollsspelare” av Gösta Adrian–Nilsson (GAN)

Ursprunget till GANs fascination för idrottsmän och atleter går tillbaka till tiden i Berlin 1913–14 och därefter. I katalogen till GAN-utställningen på Mjellby konstmuseum i Halmstad 2002 skriver Jan Torsten Ahlstrand: ”Efter hemkomsten till Lund i augusti 1914 hyrde GAN ett rum vid Idrottsgatan på Väster, nära Idrottsplatsen, där han kunde göra studier av muskulösa unga män i rörelse. Han inspirerades till några futuristiskt betonade målningar av idrottsmän, en höjdhoppare, en kulstötare och några fotbollsspelare […] GAN tilltalades särskilt av hårda och kampfyllda sporter som fotboll, boxning och rugby och såg i dem en symbol för kampen om tillvaron. Bland hans litterära favoriter fanns Jack London, vars socialdarwinistiskt och nietzscheanskt färgade romankonst hade gjort ett starkt intryck på honom.”

I samband med och åren efter de olympiska spelen i Paris 1924, återkom GAN till att måla män som utövade olika idrotter: fotboll, boxning, skidåkning, rugby, ishockey och som i auktionens målning – handboll. Muskulösa, vältränade män är avbildade i explosiva, fartfyllda ögonblick – just innan bollen skjuts i väg, slaget faller, spjutet kastas. Idrottsrörelserna växte fram och fick stor betydelse under 1900-talets början parallellt med urbaniseringen och modernismen. GAN, som ständigt fann nya vägar i sitt konstnärskap, var en av de första konstnärerna att avbilda idrottsmän ur ett modernt perspektiv. Hans fascination för männen är tydlig och målningarna är öppet och vågat homoerotiska i en tid då homosexualitet var förbjudet.

672. Gösta Adrian–Nilsson, ”Handbollsspelare”. Signerad GAN. Utförd 1926. Duk 81 x 65 cm. (d) Utropspris: SEK 1 500 000 – 2 000 000 / EUR 148 370 – 197 830

Auktionens målning ”Handbollsspelare” är utförd 1926 och har proveniens silversmeden Wiwen Nilsson som var god vän med GAN. De båda lärde känna varandra i Paris våren 1924 där de inledde ett konstnärligt samarbete och en livslång vänskap. Båda två fick, på var sitt håll, en mycket stor betydelse för modernismen i Sverige under första hälften av 1900–talet.