Bergsjon Public by Caroline Wiryadinata

BERGSJÖN PUBLIC ART AND SOCIAL PRACTICE IN GOTHENBURG’S OUTERMOST SUBURB

AN ANNUAL SUMMER RESIDENCY HOSTED BY

Konsthögskolan Valand Kulturföreningen bob California College of the Arts

FORE word

Leslie Johnson 

title

t’s a bright, windy Saturday morning in April. I take the train to Bergsjön with a colleague who is interested in researching housing projects. Our train is empty of commuters. We arrive, walk around, and see only a few people hanging out at the café and in the shopping center. Three girls race bikes outside. We walk around the “banana building” and down to the next (and last) tram stop. Considering that it is Saturday mid-morning, there isn’t much social or commercial activity. Two men struggle with pulling an overstuffed couch from a van. I picture them sinking into that couch — a magic couch. Turn on the satellite TV and you are wherever the TV says you are. The gift shop is open, an oasis distant enough from the shopping center. I study the items inside. Everything reminds me of somewhere else, but I don’t know where. Some place I’ve never been. I look at small rugs with pictures of revolutionaries, cats and the Last Supper and fall for one of a political leader in pixel weave. I don’t have enough cash, and they don’t take cards. He tells me to take the rug, return and pay another day. We walk past more apartment buildings. They are part of Sweden’s Miljonprogrammet or “Million Project” — an ambitious, ten-year plan to build apartments for a million citizens started in 1965. They are well-planned,

and constructed, designed with a 1960’s style, and landscaped. Time is on the side of aesthetics here, and the dream is still recognizable — good housing fosters a good society. But, in its emptiness on this Saturday morning, it seems more like a monument to the dream. Bergsjön is ringed by nature. Rolling forest surrounds the area and a lake sits to one side. This is supposed to create a positive living experience. I can imagine that it also has an isolating effect — like living on a housing island. I think of Brannö on the other side of Gothenburg. People living there identify as belonging to a special culture and place. I wonder if they all could trade places for a week. And who would? We leave Bergsjön, walking on a path winding through the woods and come to a small business development. Well-kept, typical 1930’s Swedish villas cluster at a convenient distance from tasteful, more modern business buildings. Here, the town planning group has incorporated the existing wooden house culture with the possibility of working close to home. Time spent away from these charming homes is considered wasted time. I can guess what kind of food might be cooking, the make of the cars parked in the garage, the discussion over local issues where citizens have influence. Bergsjön is different. The inside is unknown — but attractive in that respect. It deserves to be explored and to

be understood. It’s a good place for a project. Valand has offered the course, Bergsjön Public, in collaboration with Gallery bob and California College of the Arts (CCA) for the past three summers. It has its roots in previous programs and initiatives at Valand. A goal for the course was for students to consider what it means to live in this diverse community and for that experience to inform their artistic process. Over the years, the resulting projects show the students’ inspiration and observations of the unique intersecting cultures they found while focusing on the neighbourhood. The presence of local students with those from CCA and elsewhere abroad has advanced the course considerably, infusing different perspectives of periphery, center, and Bergsjön into the discussion. Presently, other suburbs of Gothenburg are launching cultural initiatives, and Gothenburg institutions are focusing more on developing the suburbs. They seem to be reconsidering the city center as a larger area. This strengthening of the connection between the suburbs and the city center feels like a local form of globalization. A new million program for a million art projects could be born here. 

title CONTENTS 02 FOREWORD Leslie Johnson 06 OUTER SPACE Amanda Herman 12 A PLACE IN BETWEEN Haky Jasim + Saad Muhialdin + Marianne Lööf 16 MEETING POINT Ted Purves 22 CONTEMPORARY BERGSJÖN MUSEUM Alçıray Kıryaman 24 BERGSJÖN PUBLIC ALL SANG Brindalyn Webster 28 BY NIGHT Matthew Rana 30 FACTS AND FICTION WALK Kristin Timken 32 BERGSJÖN COLLAGE Nadja Isaksson + Caroline Wiryadinata 36 EXPOSED ROOTS CULTURAL CENTER AND AMPHITHEATER David Dymesich 38 TRAPPED IN HISTORY OR MOVING TOWARD THE FUTURE Camilla Tarnvik 40 BERGSJÖN PUBLIC PROJECT LIST 46 LAST WORD Matthew Rana 48 FOREWORD (SWEDISH) 49 OUTER SPACE (SWEDISH) 53 A PLACE IN BETWEEN (SWEDISH) 55 MEETING POINT (SWEDISH)

OUTER space

Amanda Herman ď&#x192;¨

title

bergsjön public

Ride the tram from Valand in Gothenburg’s city center to the suburb of Bergsjön, and you will encounter a physical and cultural metamorphosis. The 45-minute trip takes you down the commercial artery of the city, past the central tram station, and northeast toward outlying districts. With every stop, more Somali, Iraqi, Bosnian, and Irani Swedes fill the tram with their children, bags of groceries and supplies. Though Bergsjön was built in the late 1960’s as a retreat for Swedish workers, the suburb is now the first stop for refugees and the country’s newest immigrants. As the tram rolls into Bergsjön, the forest thickens and multi-story apartment buildings rise above the treetops.

first took this ride in winter 2007 as a post-graduate fellow at Valand. I was working on a film with Saad Muhialdin, an Iraqi engineer and educator (also a teacher in this course), who lived in Bergsjön. First, I was struck by the incongruent geography of the suburb — steep rock cliffs, dense woods, and a deep, tree-ringed lake separating clusters of large, concrete apartment buildings. It seemed isolated and disjointed. The suburb, designed to be largely car-free, has no real central area (except for a supermarket and a sparse mini-mall). I studied the history of the architecture, the people who lived there, the contradictory — often negative — descrip-

tions of the area, and the tensions resulting from its disputed identity. It’s a complex place. International community members there negotiate the complex pressures of immigration, assimilation, identity, and fight for refugee rights (similar to political and social debates taking place across Europe and the United States). Much of my artwork examines the subjects of migration, homelessness, and dislocation due to trauma. Because of this, my interest in Bergsjön, and my collaborative art practice, Valand and CCA asked me to design a summer course in collaboration with Gallery bob (Bergsjön Och Boende or “Bergsjön and its

bergsjön public

AMANDA HERMAN  OUTER SPACE

inhabitants”), the suburbs’ only cultural center. The reasons for developing the course were clear despite the physical and conceptual distance that separates the two Swedish institutions. Gallery bob and Valand share artistic and educational goals and seek to connect their communities with an opportunity for students from both places to learn together. By strengthening this relationship, their opposing reputations — center-city vs. suburban Bergsjön (read “ghetto”); established educational institution vs. a community based cultural center — might evolve. The exchange interested Ted Purves, CCA graduate director and founder of its Social Practice department. He wanted to offer his students an international summer course that gave a platform for experimenting with art making in response to place. Teaming up with Valand and bob was a model fit. To shape the course, I worked with two of bob’s founders, Haky Jasim and Saad Muhialdin. Haky is an artist and teacher with a long history of working with social justice issues in public space. Saad, along with teaching Swedish language and culture classes to new immigrants, has extensive knowledge of the social and political history of Bergsjön. They are invaluable contacts within the Bergsjön community and ideal co-teachers for the course. During one tram ride to Bergsjön on a particularly gloomy winter afternoon, I thought of how my experience briefly mirrored that of geographer Dorren Massey. She wrote about commuting by tram in England. First,

title

she describes simply what she sees along the way. Then she proposes that when you ride the tram, you not only travel through or across space, but you help alter it. “You are part of the constant process of the making and breaking of links which is an element in the constitution of you yourself, of London… of Milton Keynes… and thus of space itself ” (Massey, 118).1 Massey defines space as a multi-layered experience, where time and history pile up, and where the movement of both the land and the people who have passed through it has altered the current cultural geography. Her definition of space — as one of perpetual reconstruction and possibility, as unknown or undetermined, and as a place of action and change — inspired me to think of Bergsjön as a platform, a joining of histories with an unmapped future. Reflecting on her writing along with important discussions with Haky and Saad, led us to a design a course that attempts to re-imagine notions of space and place. The class first explores the layered history of Bergsjön and its inhabitants before delving into artistic actions and practice. Not unlike the persuasive trend of the “Itinerant Artist” or “artist as nomad,” (terms coined by Miwon Kwon in One Place After Another) and repeated in countless site-specific residences, biennials, and exhibitions, the structure of the course risked slipping into an institutionally sponsored opportunity for artistic tourism, or, at worst, exploitation of residents’ differences, highlighted by the dominant but largely false reputation of the

bergsjön public

AMANDA HERMAN  OUTER SPACE

Space as a multi-layered experience, as one of perpetual reconstruction and possibility, as unknown or undetermined, and as a place of action and change. community as “at-risk.” There was potential for mishandling the introduction of artists making work in a community often described as only “immigrant,” “refugee,” or “minority.” The course design and goals established by Saad, Haky, and myself in conversation with Ted Purves, and Valand director, Leslie Johnson, mediate this concern. The design of the class is a layered collaboration among institutions, artists, and residents. It combines rigorous research with project work in an intensive six-week experience culminating in a public presentation of students’ works. It requires a critical assessment of working in this way and reflection on each student’s involvement during the course. The three institutions (Valand, CCA and bob) agreed that the course should be a multi-year project and that balancing the number of students from the US with those from Sweden was essential as was the inclusion of students living in Bergsjön. The combination of students would aim to provide an international perspective and worthwhile exchange between students from both countries. Finally, the ethical issues inherent to this type of artistic production are examined in the course readings and are a reoccurring theme in class discussions. While conceiving of their projects, students are asked to examine and define their methods of collaboration and exchange. Before the class begins, the students are presented with a hefty reading packet with essays exploring the history of Bergsjön, Sweden’s current racial and ethnic tensions, the

philosophy of space, the influence and power of architecture, the uses of culture within art making, and writings critical of socially centered artistic practices. These readings set the stage for an immersive learning experience and challenge students’ ideas of — and ignite possibilities for — physical and cognitive space. The readings are the conceptual base that fuels our discussions, and hopefully, present ideas which students will continue to dissect and question as they move forward in their practice. The class begins with a weekend visit to the Alma Lov Museum in Värmland, central Sweden. The four hour drive through forest and farm lands provides a look at rural Sweden, where red and yellow houses dot the rolling landscape. The museum consists of a group of architecturally distinct pavilions and a renovated barn, conceived and built by Marc Broos. Each spring, Broos invites artists to install their work in the pavilions and the barn. The trip is a chance for the students to get to know each other in a retreat-like setting, and the museum is an example of a long-term, place-based artistic project. This trip catalyzes group cohesion and each year, Marc and his wife, painter Karin Broos, have invited us to help kick off the summer exhibition by joining a dinner with 20 or more artists, students, and friends. Bergsjön 101 (US shorthand for introductory classes that give an overview of a subject) begins the day after we return from Värmland. Each day for the first week, students attend lectures covering the history

bergsjön public

AMANDA HERMAN  OUTER SPACE

and current situation of Bergsjön’s land, architecture, and residents. Haky and Saad take students on home visits and personal tours through the district. Contradicting information comes from different sources — a professor of history at a local folkhogskolan (community college), longtime residents, recent refugees, a church pastor, a filmmaker, and a geographer studying the district. By the end of the first week students feel exhausted and confused (purposefully on our part) as to what this place is and isn’t. Along the way, students are introduced to residents and organization members with whom they can connect for help researching or producing their projects. The class spends the remaining weeks discussing readings, producing individual art projects, and planning the culminating public event and exhibition. The final event serves as a platform for sharing the work with Bergsjön residents and the art and cultural community of Gothenburg. It is also a chance to approach the work and the experience critically. This course is outside the regular, structured environment of an educational institution and requires a much deeper and involved commitment from each student. Students are challenged to create work in a demanding and limited time period, while grappling daily with very real and important ethical, cultural and artistic issues, including (but not limited to) their responsibility as artists, the functionality of art, and the ethics and dynamics of collaborations. Students are required to negotiate and articulate feelings

title

of cultural difference. These issues, while frustrating and overwhelming at times, are the main strengths of the course. As the course continues, we deal with ongoing challenges: translation and communication (both among the students and the community we are working in), time, and resources. We have had ongoing successes too. We’ve succeeded in creating a space for students to learn, think, and take risks. Each year, the students develop strong relationships with each other and connect to Bergsjön in different, but most often, profound ways. And we have seen many of them have significant artistic transformations. We have strengthened the relationship between important cultural and educational institutions. Finally, we’ve opened a dialogue between Gothenburg’s center and the periphery, hopefully confusing the location and meanings of each. 

1. Massey, Doreen B. For Space. Thousand Oaks, California: 1. Sage Publications Ltd, 2005.

bergsjรถn public

Similar to the political and social debates taking place across Europe and the United States, international community members in Bergsjรถn continuously negotiate the complex pressures of immigration, assimilation, identity, and refugee rights.

title

A PLACE

in between

Haky Jasim  Marianne Lööf  Saad Muhialdin 

bergsjön public

Bergsjön (“Mountain Lake”) is a suburb of towering lakeside apartment buildings in the midst of rolling hills and tall trees located five miles northeast of central Gothenburg. The city constructed these isolated buildings in response to Sweden’s housing crisis in the early 1960s. Years later, as civil wars tore through Bosnia, Latin America, the Middle East and Eastern and Western Africa, Sweden experienced waves of asylum seekers. Many of the refugees were placed in Bergsjön, drastically altering the demographics of the suburb. Today, more than 50 percent of the people living in Bergsjön have roots outside of Scandinavia. There are 15,000 inhabitants (not including thousands of undocumented refugees) who speak more than 100 languages.

he character of the area changed, too. Bergsjön is a multi-ethnic and multicultural district with a high proportion of young residents (many families with multiple children live there). According to a study published in March 2008, Gothenburg’s city planning department found that Bergsjön residents earn less money, have poorer health, are less educated, participate in fewer elections, and are more likely to feel dissatisfied with their living situation compared with residents living in other areas of Gothenburg.

The media has played a part in tarnishing Bergsjön’s reputation, calling it a “ghetto” or a “problem area” — further deterring people from wanting to live there. However, recent collaboration between district governments, property owners and other parties has sparked significant positive development. A small commercial center has been built in addition to community gardens. Old apartments and the library have been renovated. Plans for a sport hall and culture house have been drawn, and, finally, local NGOs are being funded.

bergsjön public

HAKY SAAD + MARIANNE LÖÖF + SAAD MUHIALDIN  A PLACE IN BETWEEN

title

The very definition of the Swedish word, Utlänningar, or, “Aliens,” is built upon a historical prejudice against foreigners often leading to alienation and discrimination. Gallery bob and Its Role in the Community Toward the end of the 1990’s, it became clear to a number of residents and artists that Bergsjön is a perfect place for social and creative studies relating to immigration, migration and globalization. In 2001, Haky Jasim, Camilla Nässlund, and Anders Regårdh founded Gallery bob, Bergsjön Och Boende, or “Bergsjön and [its] inhabitants,” a volunteer-run cultural center and gallery. Together with other cultural institutions, government agencies, and Gothenburg University, Gallery bob provides a platform for cultural workers and artists to produce creative projects. In addition, the organization aims to celebrate the creative potential of Bergsjön and emphasize the important role of cultural diversity in societal development. The Swedish government has been generous with its policies of accepting immigrants and refugees. The Swedes’ acceptance hasn’t come so easily. The very definition of the Swedish word, Utlänningar, or, “Aliens,” is built upon a historical prejudice against foreigners often leading to alienation and discrimination (a problem mirrored throughout Europe). Recent statistics show that two out of three immigrants are jobless during their first two years in Sweden. Unemployment rates remain high despite the goverment’s generous incentives for employers willing to employ immigrants. The founders of Gallery bob want to change the existing attitude toward suburbs like Bergsjön, where majority immigrant and refugee populations struggle with serious social and economic problems.

Our hope is to challenge the reputation of these areas as parasite enclaves on the edge of a “civilized” city center where “worthy” cultural events take place. We want to foster a creative dialogue that might weaken the forces causing structural discrimination in Swedish society and work toward acceptance. We aim to open locked doors and establish a creative journey without boundaries. Bergsjön Public: Striving for a Renewed Art Bergsjön Public is a course that facilitates working with social and political issues in Bergsjön from a global perspective through the creation of artistic projects. To do this successfully, it’s necessary to explore the function of art in society. We have inherited an ideological and institutional demand for what art should be and how it should appear. After the second World War, the western world (Europe and United States) worked to set art free from function. Instead, it intellectualized and redefined it as a product. Sadly, in this system, art becomes invalid or worthless unless it is served up for consumption. The idea of “successful,” and/or “valuable” work can lead to the concept of art as a phenomenon, where artistic individualism leads to an elite class of artists resisting collectivism. When art is consistently forced to fulfill these paradoxical expectations, creative communication becomes one-sided, and thereby meaningless. Places exhibiting art created in such a system turn “icon-proprietary,” trendy, and can settle into passivity and become stagnant. We strive for what we at bob

bergsjön public

HAKY SAAD + MARIANNE LÖÖF + SAAD MUHIALDIN  A PLACE IN BETWEEN

call “social art,” art operating in renewed dimensions — created close to the event (in time and place), and by a combination of the artist’s awareness (revealing the social, historical, economical and cultural context of our time), originality, spontaneity and dreams. With such respect for the present, the artist interprets and assumes the collective awareness and makes visible social mechanisms interactively with an audience. Our Objective with Bergsjön Public The cooperation and collaboration between bob, Valand, and California College of the Arts to build Bergsjön Public has proved to be a worthy experience. Art students consider the importance of where art is created and studied, and, by spurring them toward art projects with a local/global perspective, they create social art. The framing of this artistic activity through an international university course achieves a number of goals. It validates the practice of integrating community members in the artistic process and gives Bergsjön remarkable attention. The artist finds inspiration and material from the Bergsjön community, and he or she goes on to create work within a clear context. Residents are included, appreciated and respected. Finally, artists’ individuality combines with collectivity as they visualize some kind of social change or exchange through their work. The students’ first day in Bergsjön is always memorable. There is often confusion on the part of the foreign students. Bergsjön is called a “ghetto,” but the air is clean, nature abounds, the architecture is well planned, and

residents meet the newcomers with warmth and fascination. Students’ understanding of the place and its community comes with time, exposure, and with discussions among artists. Their insights fuel the focus and determination that they need to complete their work. Projects completed during the first summer focused on identity. The work spanned from romantic to satirical, narrative and questioning. Projects completed during the second summer were just as effective and diverse. One focused on a futuristic vision of a culture house in Bergsjön. Others explored residents’ varied histories, included songs, jokes, artifacts from different cultures, and emphasized conflicting issues such as anti-Semitism and social justice. We, the members of Gallery bob’s cultural association, are very proud of each summers’ work. The course is very important for us as individuals and for the whole association. We have enjoyed the opportunity to meet new friends and to collaborate on projects. Through the course, we’ve been able to establish a global forum in Gallery bob. It transforms into a workshop where art, politics, and social change is debated, analyzed and manifested through projects formed through the interaction of course participants and Bergsjön residents. We hope to continue the good work despite our limited financial resources. We know that with thorough planning and open dialogue Bergsjön Public can continue as successfully as ever. 

         

        

bergsjön public

MEETING point Ted Purves 



title

bergsjön public

 Bergsjön Public begins with a problem, neatly placed before



the students and the Bergsjön community. This problem is neither new nor simple, and it is one that any practitioner of art in the public realm must grapple with: How does one enter a place and a community with which one is not associated and make a work that connects to and is reflecand strongest public art critiques decrying the “helicopter



artist,” one who drops into a community and presumes to



tive of it? It is this problem that drove many of the early

make meaningful work there. It is this problem that gave

rise to many of the strategies of “engaged” public practice, seeking to create methodologies of connection between the artist and the community so that the emergent work

reflects something of the local will. In a different way, this



problem also spurred the development of more relational and transactional forms of public strategy looking to circumvent the problem altogether. Artists began generating spontaneous communities around a project, or relied on the useful distances inherent within such social forms as



stores, markets and sidewalk encounters.

bergsjön public

title

TED PURVES  MEETING POINT

How does one enter a place, a community that one is not a part of, and make a work that is connected to and reflective of it?

owever daunting, grounding a class in the atmosphere of a problem does help move the situation forward. What has emerged from the students’ work over the last three years is a definite re-thinking of the opportunity and approach to making a work in such a context. Many students are from another country and speak no Swedish (let alone any of the other sixty plus languages said to be spoken in Bergsjön). They come not necessarily to occupy the role of public artist, but as someone seeking an encounter. As such, a number of the works coming out of this program resemble the tentative fragments of conversations between strangers, rather than symbolic expressions of communal meaning. Acquaintance-making between strangers often begins with their familiarizing each other with their respective places of origin. Through connections initiated by Gallery bob, Bergsjön residents shared with students who and where they were before their migration. Alçiray Kiryaman and Brindalyn Webster worked from these conversations and built them into the basis of their projects. Kiryaman also drew from her experience relocating to Sweden from her native Turkey, several years prior. She remembered choosing exactly what to carry onward to a new life, as well as what to purchase upon arrival. Her project, the creation of a small museum of such selections culled from Bergsjön residents, revealed a complex arrangement of choices ranging from the emotional to the practical. Webster’s Public All-Sang began with a similar interest in the past, but chose

to focus on the deep memories that manifest around the singing of children’s songs. She asked a variety of Bergsjön residents to teach her children’s songs from their own childhoods. For many, these were renewed when they became parents themselves. The songs contained a tie to a range of native languages and cultures (each had travelled with their singers), as well as a small, but intriguing, opportunity for cultural transmission.1 Beyond the specific content of Webster’s and Kiryaman’s projects, they set the stage for considering the realities of Bergsjön in a different way and modelled an investigative approach taken on by several of the other artists in the course. Central points of consideration and discussion emerged within many of the Bergsjön Public projects (as well as among local residents, political leaders, and civil servants): In a community made up of such diverse peoples, having migrated from vastly different situations and cultures — and somewhere along the path to “becoming” Swedish, legally and culturally — where lie the possibilities and potentials of cultural transmission? In a place where much of the citizenry comes from other continents, ecologies and climate zones, how do we understand where “we” are? In a community where the range of native languages, cultural backgrounds and religious beliefs are so densely varied, how do we begin to speak about who “we” are? The projects by Matthew Rana and Camilla Tarnvik can be seen as examples of how these questions can be investigated through symbolic construction. Rana’s work,

bergsjön public

TED PURVES  MEETING POINT

By Night, plots communal participation in the town’s community garden with a proposed structure for night gatherings among the spreading vines of night-blooming jasmine. The jasmine invokes the symbolic, yet actual, presence of the invasive and the exotic. It becomes a possible metaphor for a vital, transplanted community. To promote this plan, Rana devised a promotional campaign that brought into the public spaces of the town a poster with the phrase, “By Night We Breathe Deep,” in English and Swedish. Similarly, Camilla Tarnvik’s work, Bergsjön is the Future, sought to re-locate the public conception of the town by mirroring a typical civic advertising campaign. Tarnviks’ posters simply declared, “Bergsjön is the Future,” providing no other context by which the public was to understand this message — leaving the possibility open for both freeassociation and spontaneous evaluation. As the community of Bergsjön continues to evolve, the nebulous “future” alluded to in Tarnvik’s work will inevitably become manifested. Normally, city planners and policy analysts assume the work of planning for this future, but such speculative work also arose in the context of the Bergsjön Public projects. David Dymesich’s project, Exposed Roots Cultural Center and Amphitheater, produced a set of plans and a site location for a future culture house for Bergsjön. The present lack of such a facility in the community is a consistent source of frustration (and conversation) among the residents. Dymesich’s plans for the building took into account many of the various needs

and desires that emerged from his conversations with residents over his six weeks in residence. For a moment, let us return to the original problem discussed at the beginning of this essay. How does one enter a place, a community that one is not a part of, and make a work that is connected to and reflective of it? While it has been a critical problem in the history of public art practice, it is one that Bergsjön Public students have skilfully navigated. I suspect that they found their way from conversations and encounters, rather than from an interest in representation. Each is a product of many meetings: in the gallery, on the street, at the market, on the tram. From these meetings, conversations arise, which in turn reveal connections. While they are by no means similar in terms of experience or scale, there is something of a connection between the problem that lay before the students, and the challenge that many of the residents of Bergsjön have already worked through in a much more significant way. How does one come into a place of which one is not immediately a part and forge a life that is connected to it? 

1. Simply defined, “cultural transmission” is the process of 1.passing on culturally relevant knowledge, skills, attitudes, 1.and values from person to person or from culture to culture.

bergsjรถn public

title

bergsjรถn public

ALAN PRED

The change of thought has been done before in history, and shows us that it is possible to reimagine our understanding of the reality, of ourselves.

The following pages focus on a selection of projects from the first two years of Bergsjรถn Public (due to time restraints, we could not include any projects from the third year of the course). They were chosen to represent the breadth and depth of projects completed during the course, and to group the work into three distinct modes of exploration prevalent in the works: looking to the past, working with the present, and imagining the future.

bergsjön public

CONTEMPORARY BERGSJÖN MUSEUM

title

Alçıray Kıryaman

pending time in Bergsjön made me think of my own relocation to Sweden and what I chose to bring with me. Weight limitations force us to think twice before putting just anything into our suitcases. I brought objects that remind me of home and those that keep certain memories fresh. For my project, I created the Contemporary Bergsjön Museum (inside Gallery bob). I asked a number of residents if they would exhibit their keepsakes as well as the first thing they purchased in Sweden. The installation looked like a collection of commodities, but actually, they were objects of emotional relevance. Every item had its own story and history. The work made private objects public and questioned our relationship to everyday objects. I aimed for a simply constructed piece with a rich, emotional impact.

iden som jag tillbringade i Bergsjön fick mig att tänka på min egen flytt till

Sverige och vad jag valde att ta med mig hit. Viktbegränsningarna tvingar oss att fundera en extra gång över vad vi stoppar ner i våra resväskor. Själv tog jag med mig saker som påminner mig om mitt hem, och sådana som håller särskilda minnen levande. Mitt projekt blev att skapa ett museum över det samtida Bergsjön inne på Galleri bob. Jag frågade ett antal av de boende i området om de ville ställa ut sina egna minnesföremål tillsammans med den första sak som de köpte när de kom till Sverige. Installationen såg på ytan ut som en samling vanliga vardagsföremål, men vart och ett hade i själva verket en känslomässig innebörd. Varje sak bar på sin egen berättelse och historia. Verket gjorde personliga föremål offentliga och väckte frågor om vårt förhållande till vardagsföremålen. Jag ville skapa ett verk med en enkel form men ett djupt, känslomässigt innehåll.

bergsjรถn public

bergsjön public

BERGSJÖN PUBLIC ALL SANG

title

Brindalyn Webster

here are more than seventy different languages spoken in Bergsjön , where I was living. Learning Swedish wasn’t enough. In order to familiarize myself with my new home, I asked a number of residents for language lessons. And then I asked them to teach me a children’s song in their original language. Children’s songs are simple, short, and fun to sing, and usually bring to mind positive memories of home and family. The people I worked with had immigrated to Sweden. They each sung, then wrote and translated a song for me. We sang the song together, and then I attempted to sing it on my own. I hoped that teaching would be a nice change for them, given that they were perpetual students learning to adjust to their new home. I recorded their songs onto a CD, printed out songbooks and, with the help of my new teachers, conducted an All Sang singalong at Gallery bob, on June 28th, 2008.

Bergsjön, där jag bodde under kursperioden, talas fler än 70 olika språk. Det räckte

alltså inte att lära sig svenska. För att bekanta mig med mitt nya hem bad jag ett antal bergsjöbor att ge mig språklektioner. Sedan frågade jag dem om de kunde lära mig en barnvisa på sina modersmål. Barnvisor är enkla, korta, roliga att sjunga och väcker oftast positiva minnen knutna till hemmet och familjen. Var och en av dem sjöng en visa, som de sedan skrev ner och översatte åt mig. Först sjöng vi den tillsammans, sedan prövade jag att sjunga den själv. Människorna som jag arbetade med hade kommit till Sverige som invandrare. För att anpassa sig till det nya hemlandet var de ständigt tvungna att lära sig saker, därför hoppades jag att det skulle vara en trevlig omväxling för dem att själva få lära ut något. Jag spelade in deras sånger på en CD, skrev ut sånghäften och den 28 juni 2008 arrangerade jag med hjälp av mina nya lärare en Allsång på Galleri bob.

bergsjรถn public

title

bergsjรถn public

MIWON KWON

A culturally fortified subject, rendered whole and unalienated through an encounter or involvement with an art work, is imagined to be a politically empowered social subject with opportunity and capacity for artistic self-representation.

bergsjön public

title

BY NIGHT Matthew Rana

proposed to construct a temporary nursery for night-blooming jasmine (a plant native to parts of the Middle East and South Asia, which is often characterized as invasive when introduced outside its local context) in one of Bergsjön’s public garden (koloni) lots. Open to the public by night, the nursery was envisioned as a functional meeting place that also put forward metaphors for diversity, political participation and cultural exchange. By using a koloni lot to introduce a plant incapable of growing naturally in the Swedish climate, this project likewise asked whether or not these metaphors remain relevant in a dialogue surrounding national identity. The proposal was accompanied by a series of silk screened posters with the phrase “By night, we breathe deep,” (in both Swedish and English) that were placed in public spaces of Bergsjön and inside Gallery bob. With the hope of gaining the support needed to move the project forward, the exhibition was used to generate dialogue among local organizations and those living in the district.

itt förslag gick ut på att skapa en tillfällig plantskola för nattblommande jas-

min i en av Bergsjöns koloniträdgårdar ( Jasminen växer naturligt i delar av mellanöstern och södra Asien, och är känd för sin förmåga till snabb spridning när den introduceras på en ny plats). Plantskolan skulle vara öppen för allmänheten på natten och fungera som en mötesplats, men skulle även kunna stå som en metafor för mångfald, politiskt deltagande och kulturellt utbyte. Genom att använda en kolonilott för att introducera en växt som inte kan växa naturligt i det svenska klimatet, ville jag samtidigt ifrågasätta om sådana metaforer längre är giltiga i dialogen om nationell identitet. Förslaget åtföljdes av en serie screentryckta affischer med texten ”Om natten andas vi djupt” som sattes upp på offentliga platser i Bergsjön och inne på Galleri bob. Utställningen blev ett tillfälle till dialog mellan olika lokala föreningar och de boende i stadsdelen. Målsättningen var att skapa det stöd som skulle krävas för att driva projektet vidare.

bergsjรถn public

bergsjön public

FACTS AND FICTION WALK

title

Kristin Timken

n the district of Bergsjön, multiple foot paths wind mysteriously through the Swedish forest linking shops and high-rise apartment complexes, home to many recent immigrants from more than seventy countries. With no signage, the boundaries between nature and culture blur. This confluence of cityscape and landscape creates a distinct experience based on ones cultural and ethnic relationship to nature. Some residents find comfort living in a community surrounded by nature. Others remain frightened of the forest. These disparate experiences provided fertile ground for exploring a connection between the Centrum, “Gothenburg’s city center, and the forest. I designed an hour-long walk that began at the Bergsjön Lake and worked its way into the woods. Markers along the way directed participants to hidden locations containing mp3 players with aural transmissions. I designed the project as a solitary, non-linear, multi sensory experience — more poetic than didactic. The walk wove together environmental history, local mythology, sound, sculpture and installation to provide an opportunity for the participants to consider their relationship to nature and the ways culture and nature are inextricably linked together through the facts and fictions of our social constructs.

stadsdelen Bergsjön slingrar sig hemlighetsfulla gångstigar genom skogen och

förbinder affärer och klungor av höga hyreshus, hem för många nyanlända invandrare från mer än 70 olika länder. Utan några klara markeringar blir gränsen mellan natur och kultur otydlig. Stadsmiljöns sammansmältning med landskapet väcker olika känslor beroende på vad man har för kulturellt och etniskt förhållningssätt till naturen. För en del bergsjöbor skapar närheten till naturen en känsla av trygghet. Andra känner en ständig rädsla för skogen. Dessa olikartade upplevelser blev en intressant utgångspunkt för en undersökning av förhållandet mellan Bergsjön Centrum och den omgivande skogen. Jag lade upp en timslång promenad som började vid sjön och fortsatte in i skogen. Markörer längs vägen ledde deltagarna till gömda platser där mp3-spelare sände ut ljud. Projektet var upplagt som en ensam, icke-linjär, multisensorisk upplevelse — mer poetisk än didaktisk. Promenaden vävde samman miljöhistoria, lokal mytologi, ljud, skulptur och installation, för att ge deltagarna ett tillfälle att reflektera över sitt eget förhållande till naturen och hur kulturen och naturen är oupplösligt sammanbundna genom de myter och sanningar som ryms inom våra sociala konstruktioner.

bergsjรถn public

bergsjön public

title

BERGSJÖN COLLAGE

Nadja Isaksson + Caroline Wiryadinata

ergsjön Collage was a series of visual workshops for a small group of youth from Bergsjön held in the summer of 2009. Bergsjön, and places like it, have the potential of great cultural power. The distinctive mix of cultural diversity and rich personal stories is a powerful starting point for creativity. Using collage, this project sought to investigate the concept of citizenship. The participants were asked to use visual narratives to explore what it meant for new immigrants to be a citizen. The work attempted to show how imagination and creativity could be tools for promoting social structures inclusive of new citizens. The workshops gave agency to players, previously on the fringe, in their own cultural and spatial production.

ergsjön Collage var namnet på ett antal workshops som hölls under sommaren

2009 för små grupper av ungdomar från Bergsjön. I Bergsjön och på andra liknande platser finns en enorm kulturell potential. Den unika blandningen av kulturell mångfald och starka personliga erfarenheter är en oslagbar utgångspunkt för kreativt skapande. Tanken med projektet var att i collageform undersöka medborgarbegreppet. Deltagarna fick i uppgift att genom visuella berättelser utforska vad medborgarskap kan innebära för nyanlända invandrare. Verket skulle visa hur fantasi och kreativitet kunde fungera som verktyg för att skapa positiv uppmärksamhet kring sådana sociala strukturer som inkluderar nya medborgare. Projektet gav genom eget rumsligt och kulturellt skapande en röst åt människor som annars är marginaliserade.

bergsjรถn public

title

LISA FINDLEY

The margin has the potential to be a place of great cultural creativity. For it is in the margins that taste, style, and other confining conventions are either not known or can be readily ignored. It is in this context that true creativity can come into play.

bergsjön public

EXPOSED ROOTS CULTURAL CENTER AND AMPHITHEATER

title

David Dymesich

he concept of Exposed Roots is based on the notion of refugees coming to a new country and establishing new roots. With the former cultural house condemned, and a high desire for a new one illustrated in Esther Shalev-Gerz’s project and book, Konstens Plats (A Place of Art), I designed a cultural house and amphitheater to foster cultural mixing and free artistic self expression. The community should be allowed to practice or perform music, dance or make art that symbolizes their roots. I chose a location west of Lake Bergsjön on the south-southwest slope of the mountain near Bergsjövägen. This location allows the cultural house and amphitheater to be visible to a large portion of Gothenburg. I posted the architectural floor plans and elevations of this proposed new cultural house and amphitheater in Gallery bob.

amnet “Exposed Roots” (blottlagda rötter) bygger på tanken att flyktingar som

kommer till ett nytt land utvecklar nya rötter. Efter nedläggningen av det gamla kulturhuset i Bergsjön och med utgångspunkt i den starka längtan efter ett nytt som kommer till uttryck i Esther Shalev-Gerz projekt och bok Konstens Plats, utformade jag ett förslag på ett kulturhus och en amfiteater för att främja kulturella möten och ett fritt och personligt konstnärligt skapande. De boende i området skulle få möjlighet att öva och att uppträda med musik, dans eller konst som symboliserar deras rötter. Jag valde ut en plats väster om sjön på bergets sydvästra sluttning nära Bergsjövägen. På denna plats skulle amfiteatern och kulturhuset vara synliga från stora delar av Göteborg. På Galleri bob presenterade jag plan- och fasadritningarna över det nya kulturhuset och den nya amfiteatern.

OPEN ART AREA

TO AMPHITHEATER

PERFORMING ARTS STUDIO

PATIO

LOCKER ROOM

ELEV.

STAGE

bergsjön public

ì If I had a place — a small place — it would be really important for me. Where I would disturb no one. Where I could create. In the flat or outside as well. For a person to have a small room for art or at home or close to the flat. It could be shared and we could all have lockers for our things; chairs, tables.” — DOBI

bergsjön public

TRAPPED IN HISTORY OR MOVING TOWARD THE FUTURE

title

Camilla Tarnvik

e visited Blå Stället, a culture house in Angered (another diverse suburb in Gothenburg) and learned that a Swedish professor had described it as a global village — and “the future model of the world.” I was really happy to hear that. Growing up in the suburbs of Gothenburg (and now living in Bergsjön), I’ve always been told the opposite — that the city centre is the future and that suburbs are the past. I made banners with “Bergsjön is the future” painted on them in eight different languages and hung them on balconies around Bergsjön, Kortedala and Kviberg. I wanted them to appear like (and maybe spark) a rumor. I wanted people living in Bergsjön (and the other districts) to feel positive about our neighborhood, and for once, believe that despite where we are from, we all have the same chance and worth in life here. I had postcards made to document the project. I printed Gallery bob’s logo on them, passed them out at our final show, and gave them to Gallery bob to use. At the exhibition I painted the text of the banners on the wall in Gallery bob.

i besökte Blå Stället, ett kulturhus i Angered (en annan av Göteborgs

mångkulturella förorter), och fick veta att en svensk professor hade beskrivit platsen som en global by och som ”en framtidsmodell för världen.” Det gjorde mig väldigt glad. Jag som har vuxit upp i Göteborgs förorter (och som för tillfället bor i Bergsjön) har alltid fått höra det motsatta — att innerstaden är framtiden och att förorterna hör till det förflutna. Jag målade banderoller med texten ”Bergsjön är framtiden” på åtta olika språk och hängde ut dem från balkonger runt om i Bergsjön, Kortedala och Kviberg. Jag ville att det skulle se ut som ett rykte (och kanske börja spridas vidare). Jag ville att människorna som bor i Bergsjön (och i de andra stadsdelarna) skulle få en positiv känsla för de egna kvarteren och för en gångs skull tro på att vi alla har samma möjligheter och värde i livet, oavsett var vi kommer ifrån. För att dokumentera projektet lät jag göra vykort som jag tryckte Galleri bob:s logga på och delade ut vid avslutningsutställningen. Jag målade också upp texten från banderollerna på en vägg i galleriet.

bergsjรถn public

bergsjön public

title

PROJECT LIST // 2008 ALÇIRAY KIRYAMAN (See page 23 –23) Contemporary Bergsjön Museum, installation, objects, prints alciray@gmail.com

—

ANTHONY MARCELLINI A Swedish Joke: Standup Comedy as Public Address, performance and video documentation blog.anthonymarcellini.info The aim of A Swedish Joke: Stand Up Comedy as Public Address was to use comedy as both a salve and as a form of open communication about the difficulties of the immigrant experience. Comedians of foreign descent would work with residents to create and perform routines that reflected the challenges of living in and acclimating to a new country and culture. The routines were to be performed from apartment complex balconies facing Rymdtorget Square. Due to time restraints, the project could not be completed. Instead, Marcellini created an archive of jokes collected from residents representing some of the various nationalities present in Bergsjön. Two performances were staged where local residents yelled jokes from their balconies. A video documenting these performances was presented during the Bergsjön Public exhibition at Gallery bob.

—

BRYNDALIN WEBSTER (See page 24 –25) Bergsjön Public All Sang, project proposal www.brindalyn.com

—

DANAI VLACHOU A ‘FIKA’ That Didn’t Happen, installation danailama@yahoo.com Picture a coffee table with a white linen tablecloth. Displayed on top is a variety of used but clean cups, saucers, mugs, a milk jug and a sugar bowl. A tag is attached to each of these objects with the message, “Sometimes people have to leave in a hurry” — written in the different languages of some of the immigrant populations in Bergsjön. The setting symbolized a peaceful, domestic human activity that was abandoned, indicating an interruption of everyday life. The variety of cups signified the diversity of their owners and the forced departure from the their respective homelands. At the exhibition, blank tags were provided for visitors to add the message in their language if it was missing from the collection.

—

FORREST LEWINGER Building My Own Jerusalem, 14 disposable cameras, pictures, and titles forrest.lewinger@gmail.com To document his personal experience as a foreigner in Bergsjön, Lewinger filled 14 disposable cameras with individual photographic stories of his own making. Each camera was given a title that referred to the contents inside. The set of used disposable cameras were displayed on small shelves during the exhibition and were given to gallery visitors who expressed interest in them. Those who took the cameras could develop the pictures if they wished, revealing one of the artist’s constructed or real visual narratives.

—

JUSTIN HURTY Mobile Café and Message Board, project proposal justin@hurty.com Responding to the immediate needs of Bergsjön’s only art space and cultural gathering place, Hurty built two structures for Gallery bob to use for the Bergsjön Public exhibition (and all future Gallery bob events). The mobile café included space for preparing and serving hot food and beverages. It incorporated a catchment system to water a bed of flowers that sat on a lower shelf of the structure. The message board was a self-standing advertising board for bob events that could be used to encourage passersby to enter the gallery.

—

LIZZ SHARR Mapping Bergsjön, tempera on canvas 210 x 215cm www.sharr.se A suburb named after a lake? Exotic right? But what does the place really look like? How is it to live there? These are the questions Sharr explored through her large-scale painting, Mapping Bersjön. Sharr is a long-time resident of Gothenburg. However, until the start of the course, she had never visited Bergsjön. The suburb seemed removed, and the idea of its isolation scared her. During her time at bob, she met Bergsjön residents and asked them to show her around. She painted a map of the suburb using important landmarks that residents identified. It depicts a positive place shaped not by roads but by residents’ personal experiences.

—

LINA PERSSON The Green Screen Effect, installation www.linapersson.se The starting point for this project was a highly publicized conflict in March 2008, where kids from Bergsjön attacked journalists reporting on a murder they were describing as “another violent crime in Komettorget, Bergsjön.” The media outlets were again casting Bergsjön as a “violent suburb” — like a film director’s use of a green screen to create a dramatic backdrop for a scene. For the exhibit, Persson printed a text she wrote about this conflict on the gallery window. It was readable from both inside and outside of the gallery. She covered the back wall of the gallery with green seamless paper. It became a backdrop for all of the artworks and for the exhibit visitors. In the forest around Rymdtorget, Persson made green markings on trees, in a way that is customary when mapping out different territories in nature.

—

MATTHEW RANA (See page 28 –29) By Night, project proposal, silkscreened posters and watercolor drawing www.guerreatelier.org

—

KASIA MICHNIK Bergsjön My Love, video installation dgish.gin.mash@gmail.com

Bergsjön My Love (made collaboratively with artist Love Lidén) was an experimental video in the form of a fairytale. As a poet and artist living in Bergsjön, Michnik sees Bergsjön as a state of mind, a paradise within, a sea of change and possibility. The work attempted to create a mythology about a secret part of life in Bergsjön. The video was installed in an environment created by the artist, dominated by a Persian carpet meant for sitting, lying, and contemplation.

—

PÄR DARELL Untitled, particleboard walls, plywood bits, roof insulating material, clip, wooden stick www.pdarell.com Darell built a sculpture of found materials that responded to bob’s physical environment. He used two movable walls to create a division in the gallery. The two walls were purposefully unstable and not

A ‘FIKA’ that Didn’t Happen, Danai Vlachou

level. Using materials collected from the gallery’s storage room (particleboard, plywood scraps, roof insulating material, clips, wooden sticks), he propped up one wall across the entrance to the gallery bathroom. Apparently precarious, the work forced visitors to maneuver carefully around the piece and interact physically with the new space it created.

—

bergsjön public

title

PROJECT LIST // 2009 ANNA WHITEHEAD LYFTA and Odilly & David, mixed media annamwhitehead@gmail.com

FRIDA YNGSTROM There Is a Pink Elephant in The Room, installation fridayngstrom@gmail.com

In 2005, David LaChapelle released a documentary called RIZE, about Los Angeles street dance, or “krump” crews. The popularity of the film and the dance spread as far as suburban Sweden, where groups of young women began krumping as a part of their addiction recovery process. LYFTA was Whitehead’s documentation of one such crew’s response to LaChapelle’s film. She created an audio narration for a public screening of RIZE. The piece presented interviews discussing the women’s thoughts on dance, addiction and recovery. For an additional project, Whitehead interviewed Odilly, a woman who migrated to Sweden from Nicaragua, and her son, David. Odilly recounted developing schizophrenia after the birth of her son David and then losing him to foster care. At the time of the interview, David and his mother were attempting to start over. These interviews became Odilly&David, a shadow puppet performance that used marionettes to tell one family’s story of revolution, migration, schizophrenia and survival.

There Is A Pink Elephant in The Room was an 80 minstallation of fabric wrapped around the old culture house in Bergsjön’s main square. The building was a ghost house. Built as a temporary structure and later closed due to safety hazards, it sat neglected for years. For the artist, it was a symbol of ignorance and lack of engagement from politicians, the housing companies, and the municipality. Yngstrom wanted to highlight the symbolism of the building by hanging a multi-colored, hand stitched banner around it. As an artist coming from outside the district into the public space of Bergsjön, she didn’t want to put a specific message on the installation; she chose to present it as a textless banner.

—

CAMILLA TARNVIK (See page 38 –39) Trapped in History or Moving toward the Future, mixed media installation camilla.tarnvik@comhem.se

—

DAVID DYMESICH (See page 36 – 37) Exposed Roots Cultural Center and Ampitheater, architectural drawing and project proposal www.dymesich.com

—

DORALINA HELLWIG Three Balconies, video doralina100@hotmail.com

Three Balconies was a short video about the lives of three families who live in one apartment building in Bergsjön. In an attempt to combat restrictive stereotypes of her district, Hellwig turned her attention to her own life and that of her neighbors. Filmed on the balconies and in the living rooms of each resident’s apartment, the video offered a charming, warm and simple look at the unexpected sides of the inhabitants of these three balconies.

—

JASMINE IDUN TOVA LYMAN Bergsjön Public Gregor, sculpture www.jasminelyman.com

Gregor is a sculpture of a beetle in a gasmask inspired by the political situation in Bergsjön — and its possible future. Beetles are holometabolistic; they go through a metamorphosis from larva to (adult) beetle. The beetle can be found in almost all habitats and has been an important symbol of renewal since the Palaeolithic period. The culture house in Bergsjön sat abandoned for more than ten years. It was unsafe, and residents were waiting for it to be demolished and replaced. The sculpture is multi-colored and has a hand-knitted and handcrocheted surface. The gasmask was a reference to the danger of the building. Gregor was exhibited inside the gallery with a red string connecting it to

bergsjön public

the culture house (since it was not possible to have it inside the building).

—

KRISTIN TIMKEN (See page 30 – 31) Facts and Fictions Walk, audio tour kristimken@gmail.com

—

MICHAEL ALOYES Mlango Ya Jamii — Dörren till Samhället, sculpture Maloyes2002@yahoo.com Idéen till installationen fick jag genom min egen erfarenhet av att försöka bli en del av det svenska samhället. Det finns där alldeles nära runt omkring mig, det verkar vackert och lovande, men det är som om att det finns ett osynligt stängsel mellan mig och samhället. Jag ville göra en installation som symboliserar det svåråtkomliga samhället. De ihopsatta träpinnarna formade en slags jättegunga. Gungan symboliserar det roliga, avslappnande och goda livet. Stegarna upp till gungan är förrädiska, det verkar lätt att ta sig upp men i verkligheten håller de inte för tyngden. Min ide var att sätta upp gungan mellan två träd i Bergsjön nära bob, där människor skulle kunna se den. Men på grund av regn hängde jag den under tak utanför bobs lokaler. En del hade inga frågor, någon ifrågasatte idén bakom installationen medan andra lätt kunde känna igen sig, dom flesta med bakgrund liksom jag.

—

NADJA ISAKSSON and CAROLINE WIRYADINATA (See page 32–33) Bergsjön Collage, visual storytelling workshop nadjaisaksson@hotmail.com www.carolinewiryadinata.com

—

NANCI NWAMAKA IKEJIMBA The Most Precious, installation www.nanciamaka.com For the most precious, Ikejimba interviewed women in Bergsjön who had to leave their home countries and now exist in the interstices of their previous lives and the cultural and physical demands of their present locations. These women came from a number of different countries including Afghanistan, Bosnia, Nigeria, Iraq, and Czechoslovakia. Many of them had to leave because of wars and persecution, sometimes with only a day’s notice. The piece consisted of hand-woven “cocoons,” each representing one woman. The artist asked the women, t

Odilly & David, Anna Whitehead

“What did you take with you when you had to leave home?” The objects they identified were either given to or duplicated by the artist and placed inside the cocoon. Gallery visitors could pull the objects out of the cocoons. With no description, the viewer was left to imagine what might be precious about the object.

—

REBECCA ORA Better Lagom, Fika med en Jud, Assassins, How I learned to Laugh at the Arab-Israeli Conflict, Tram 7, Swastikea!, Stoppa, two-channel video ora.rebecca@gmail.com Ora saw the March 2009 Sweden vs. Israel Davis Cup tennis match (played before an empty stadium), as a metaphor for “the imperative to avoid conflict and as an entry point into the complications resulting from the compositing of a pre-existing Nazi segment of the population residual from the Second World War and an influx of Moslem immigrants.” She created a series of seven videos proposing ways to relate herself, an American whose ancestors hail from war-torn Europe via Israel, to the social and political climates of contemporary Sweden. Through humor, gestures of dissent, conversation, argument, and confession, Ora attempts to negotiate the problems, questions, and emotional impact of a country where anti-Isrealism and anti-Semitism pervade and conflate, where no one in the suburbs has met a Jew, where the state church rallies against Israel, and where pragmatism and lagom permeate.

—

TREVOR THOMAS Carla & Malla, reductive woodcut prints and handmade books trevor.thomas@coloradocollege.edu Thomas created a body of work to represent a family he met while living in Bergsjön. Carla lives in the district with her five children near her brother, Malla, and his family. Their relatives are from the Canary Islands, but Carla grew up in Portugal and had never travelled there. She dreamed of doing so. Thomas aimed to create a work that did not attempt to change someone’s world but would change someone’s day. His piece consisted of a portrait of Carla and Malla in reductive woodcut prints and nine handmade books (personalized travel logs for each family member). The book covers were decorated with woodcut prints of the Canary Islands. After the exhibition, all the work was given to the family.

—

bergsjön public

title

PROJECT LIST // 2010 ALEX WANG Bergsjönkrogen, pen and ink donnythecat@hotmail.com

Bergsjönkrogen is a graphic novel in progress. Though largely a work of fiction, Wang’s real life encounters with patrons of Bergsjön’s local bar provided the impetus for this project. Throughout the novel, he considers the ethical pitfalls associated with socially engaged work while developing his own practice of criticality. This work is intended to function as a critical diary of his experiences in Bergsjön, with the hope of providing self-clarification and cohesion to disparate encounters. He reprises his preferred mode of practice—that of participantobserver—to investigate what it means to be a foreigner in Bergsjön.

—

DRAGANA LUKIC Scarves for Friendship, Batik cotton scarves dacaartic@yahoo.com Since ancient Rome, scarves have been used for warmth, fashion, religious reasons and more recently, as a sign for belonging to the same social group. During this project, ten people with diverse backgrounds, countries of origin, and beliefs each designed a scarf for an unknown friend. Lukic taught each participant batik techniques and asked them to create a message on the scarf with images or text. The goal was for each scarf to function both as an invitation for friendship and to represent part of the participant’s personal history. Lukic identified her role as an instigator of potential relationships among her participants. They exchanged scarves and met at Gallery bob during the exhibition.

—

JOHAN LANDGREN Måbrakören, 7-minute audio johan.landgren@gmail.com Måbrakören (the Be Well Choir), led by conductor Andreas Andersson, belongs to the Bergsjön church and consists of elderly people living in the area. Landgren heard them in concert and was struck by the richness of expression in the aged voices. The changes brought upon them by the passing of years revealed to him how popular culture promotes a very limited (and limiting) ideal of what a voice — especially a singing voice — should sound like. Placing a condenser microphone close to each singer, Landgren made a multitrack recording so each voice could be amplified from the mix. The final

work is a portrait of the choir in the style of a radio documentary. It highlights the different voices of the group by giving them short quasi-solo passages and gives a glimpse of how the choir works as a social phenomenon. The song sung by Måbrakören is often mistaken for a spring song because of its opening words Vårvindar friska (Fresh spring winds). The remanining stanzas, however, tell a tragic story of young love, war, and death.

—

KYALA WILFREDO RODRIGUEZ Dreaming Place, installation kyalak@yahoo.com For Dreaming Place, the artist, a long-term resident of Sweden originally from Cuba, asked members of Bergsjön’s community garden if they would grow a sapling from the Swedish forest in their plot for two months, at which point he’d replant them in the forest. He wanted this interaction to change the way he and the participants feel about the forest. He hoped to make residents feel more a part of it (and by extension, more a part of the country itself). For the exhibition, he created a model using saplings he’d grown at home and found around the city. He placed them on a chair, which was cut in half and hung from the ceiling, against a window. The other half of the chair was hung outside, creating the illusion that it was suspended in air and dissected by the window. At the end of the exhibition, the trees were replanted into the Bergsjön forest.

—

NEDA ZARFSAZ Met-a-mor-pho-sis, machine cut vinyl, 10m neda.zs@gmail.com Bergsjön residents come from many countries including Somalia, Syria, Turkey, Iran and Iraq. Different languages abound. Inevitably, they mix as residents communicate with one another. Tones and dialects of foreign and native languages evolve. Responding to these language blends, Zarfsaz created a typographic installation piece. Her aim was to illustrate the metamorphosis of languages. She demonstrated this by using the cutter plotter as a tool to record text and obscure, shift, and trace its shifting form.

—

OAK WATTANAI CHANAKOT Bergsjön Public Audio Tour, 16-minute audio, mixed media www.klyth.com

goal was to show that Bergsjön is not only what Swedes read in the newspaper or hear on the news, but it is also a home and a place in which to hang out and to have fun. Villalobos designed a series of promotional materials and presented them as a tourism campaign. Materials (each with his slogan, Bergsjön: Full of Secrets) included maps marked with interesting places to visit, postcards featuring images of the area, and a slide show of collaged posters made up of pictures, drawings and graffiti images made by local artists.

—

SAIDA BAYOUCEFI La Nostalgie: Into the Art of Communication, installation with paper, glass, and plexi-glass sousiart@hotmail.com Bayoucefi created a replica of a small sitting room (similar to one found in her home country of Algeria) in Gallery bob. She invited Bergsjön residents there to sit, eat, and write letters to their family or friends. She found that those who took part in her project missed their culture and traditions and were eager to talk with her about their feelings. Her discussions with visitors and the letters they wrote were the foundation of her installation. She screen printed sections of the letters on paper and glass and suspended the work inside the gallery. One of her goals was to attempt to interpret their emotions into an art object.

— p

Bergsjönkrogen, Alex Wang

Bergsjön Public Audio Tour was a guided tour around and about three different sites in Bergsjön: the main playground, the Rymdtorget tram stop (in front of a broken advertisement board), and the remains of the district’s culture house. At each location, participants heard a short narration by Chanakot. They’re asked to reflect on their thoughts and memories of family, home and community. Then, they were asked to write or draw messages and post them at each public site.

—

RANDALL VILLALOBOS Bergsjön Graphic, printed materials and slideshow rjvillal@gmail.com

Bergsjön Graphic was an effort to challenge preconceptions and stereotypes of Bergsjön and to fight against mediated images of the district. The primary

VILDA KVIST To Jedan Mali Deo / Just a Small Part, audio installation with sound (22 min in Bosnian/Serbian, Swedish and English), roses, rosewater, lime-tree, white fabric vilda.kvist@student.konstfack.se There are many people living in exile in Sweden. They are part of the contemporary story, but their voices often go unheard. Kvist wanted to bring one of their stories to light. She met Salih Mujinovíc and his wife Halida from Banja Luka, Bosnia. They spoke of how their hometown changed during the war and how circumstances forced them to send their children away. They described how they finally succeeded in leaving Bosnia, and how they now live in Bergsjön. The installation focused on memories of what was theirs and of the place they once loved.

—

bergsjön public

LAST word

Matthew Rana 

title

ucked away in the last few sentences of my project proposal for the first Bergsjön Public was a plan to write an essay on democracy. I came to discover that while developing a project in four weeks was a tall order, an essay on democracy became an even taller one. I never wrote it. It’s my hope to recover at least part of that essay here—if for no other reason than to make good on my proposal. As a country that is acutely aware of its international reputation as a progressive social-democracy and a safe haven for refugees, Sweden’s immigration policies run in stark contrast to those of the United States and many EU countries. Yet, these policies, nobly aiming to increase cultural and political participation, are integrationist in nature. Immigrants are encouraged to adopt normative practices, effectively suppressing many of the cultural and social differences that make enclaves such as Bergsjön so vital to public life in Sweden and its continued cultural development. The flip side of this kind of manufactured consensus is “antagonistic democracy” (forwarded by theorists such as Ernesto Laclau & Chantal Mouffe), which holds the expression of cultural and economic difference at its center. The notion of democratic politics as loving conflict made up of dialogue, reason-

bergsjön public

able disagreement and the increased visibility of marginalized populations may suit certain aims. When used as a standard of efficacy in cultural production, it can be restrictive. We would do well to ask what else one might do besides taking an opinion poll, holding a public forum, or having a discussion over a meal. How else might we consider politics? French philosopher Jacques Rancière once wrote that politics is not made of power relations, but rather, it is when worlds come in to contact with other worlds. While this has the familiar ring of science fiction and can sound potentially cataclysmic, the idea offers an alternative to the binaries of antagonism and consensus, the either/or of hostility and conviviality. For Ranciere, politics does not derive from the class struggle of those without power seeking to gain it from those with it. Rather, politics is what happens when individuals reorder and redistribute the signs, symbols, and practices that constitute a world. Rather than ideas of equality lying at the heart of the democratic project, it is the notion of individual capacity. In addition, the expression of cultural identities and difference in itself does not guarantee increased rights. Politics is not synonymous with governance. In fact, it is much more local—the stuff of hearts, minds and bodies.

Much has changed since my first visit to Sweden, on both global and local scales: Barack Obama was elected president of the United States, a global financial crisis is in full swing and Tehran is embroiled in civil unrest; Sweden assumed the presidency of the EU and The Pirate Party gained a seat in the Swedish parliament. Nevertheless, this is the kind of politics that Sweden, and the U.S. both seem to need. And it was precisely this kind of politics that I experienced during my brief stay in Bergsjön. From film-makers to modelmakers, poets, comedians, translators, gardeners and science-fiction writers, a world is building. Multivalent, resonant and alongside my own, I hope one day to visit it again. 

bergsjön public

title

Leslie Johnson 

Foreword

et är en klar, blåsig lördagsmorgon i

ödsliga lördagsförmiddag påminner området

april. Jag tar spårvagnen till Bergsjön

mer om ett monument över denna dröm.

tillsammans med en kollega som är

Bergsjön ligger mitt i naturen,

intresserad av att forska kring bostadsprojekt.

inramat av lummiga skogar och vid kanten

Vagnen är tom på passagerare. Vi kommer

av en sjö. Detta är tänkt att skapa en positiv

fram, går en sväng, och ser bara några få män-

boendemiljö, men jag föreställer mig att det

niskor som rör sig i köpcentret eller sitter på

även har en isolerande effekt — som att leva

kaféet. Utanför cyklar tre flickor ikapp. Vi går

på en bostadsö. Jag kommer att tänka på

runt “bananhuset” och vidare till nästa håll-

Brännö i andra änden av Göteborg. De som

plats som är spårvagnens ändhållplats. Med

bor där identifierar sig med sin speciella

tanke på att det är lördag förmiddag är det inte

plats och dess kultur. Skulle de kunna byta

mycket social eller kommersiell aktivitet. Två

plats med varandra i en vecka? Och vem

män kämpar med att baxa ut en välstoppad

skulle nappa på ett sådant erbjudande?

soffa ur en skåpbil. Jag föreställer mig hur de

sjunker ner i soffan — som är magisk. Det är

en slingrande stig genom skogen fram till

bara att slå på sattelitmottagaren och låta

ett område med en helt annan typ av bebyg-

TV:n ta dig vartsomhelst i världen. Present-

gelse. En samling välskötta, typiska svenska

butiken är öppen, en oas utanför det stora

30-talsvillor på bekvämt avstånd från några

köpcentret. Jag undersöker utbudet. Allting

smakfulla kontorsbyggnader i mer modern

påminner mig om någon annanstans, jag vet

stil. Här har stadsplanerarna kompletterat

inte var. Någon plats jag aldrig besökt. Jag

den befintliga trähusbebyggelsen med en

tittar på små mattor med bilder av revolu-

möjlighet till arbete nära hemmet. För den

tionsledare, katter och Den sista nattvarden,

som bor så trivsamt ses all tid hemifrån som

och fastnar för en med ett porträtt av en

ett slöseri. Jag kan föreställa mig vad man

politisk ledare. De tar inte kort och jag har för

äter till middag, vilka bilmärken som står i

lite kontanter. Han säger åt mig att ta mattan

garagen, hur man diskuterar de lokala frågor

och komma tillbaka och betala en annan dag.

som man som boende här har möjlighet

att påverka. Med Bergsjön är det annor-

Vi går förbi flera hyreshus. De

Vi lämnar Bergsjön och tar oss längs

byggdes under miljonprogrammet — den

lunda. Insidan är okänd — och därför också

ambitiösa tioårsplan för att skapa bostäder

lockande. Den förtjänar att undersökas och

åt en miljon svenskar som inleddes 1965. Väl

förstås. Det är en utmärkt plats för ett projekt.

planerade och byggda, utformade i 60-talsstil,

Valand har de tre senaste somrarna, tillsam-

med noga uttänkta kringmiljöer. Estetiken

mans med bob och CCA arrangerat kursen

har här haft tiden på sin sida, och drömmen

Bergjön Public. Kursen bygger vidare på

går fortfarande att urskilja — bra boende

tidigare kurser och initiativ från Valand. Ett

främjar det goda samhället. Men denna

av målen var att eleverna skulle reflektera

bergsjön public

LESLIE JOHNSON  FOREWORD

över vad det innebär att bo i detta blandade

centrum liksom på stadsdelen Bergsjön.

område, och att den erfarenheten skulle

Nu har även andra Göteborgsförorter börjat

prägla deras konstnärliga process. De projekt

dra igång kulturprojekt, och institutioner

som genomförts under åren visar hur eleverna

i Göteborg fokuserar mer på att utveckla

inspirerats och funderat kring de unika möten

förorterna. Synen på vad som hör till centrum

mellan olika kulturer som de fått uppleva

verkar vara på väg at vidgas. Stärkandet av

genom att fokusera på platsen. Närvaron av

banden mellan förorterna och stadskär-

lokala konstnärer och av studenter från CCA

nan känns som en lokal typ av globaliser-

och andra utländska deltagare på kursen har

ing. En möjlig start för ett nytt miljonpro-

inneburit en stor tillgång, genom att tillföra

gram, för en miljon konstprojekt. 

diskussionen olika perspektiv på periferi och

Amanda Herman 

Outer Space

n spårvagnsresa från Valand i centrala

yrkesverksamma konstnärer och arbetade

Göteborg till förorten Bergsjön kan

på en film med Saad Muhaildin, en irakisk

upplevas som en fysisk och kulturell

ingenjör och pedagog som bodde i Bergsjön.

metamorfos. Resan som går på 45 minuter tar

Det första som slog mig var förortens oregel-

dig genom stadens kommersiella centrum,

bundna geografi — klungor av stora hyreshus i

förbi centralstationen och vidare i riktning

betong utspridda runt en djup sjö och omgivna

mot de nordöstra ytterområdena. För varje

av branta bergväggar och täta skogspartier.

hållplats fylls vagnen av allt fler svenskar med

Platsen framstod som isolerad och fragment-

ursprung i Somalia, Irak, Bosnien och Iran,

erad. Förorten är till stora delar planlagd för

många med barn och matkassar. Förorten

att vara bilfri och saknar ett riktigt centrum

som byggdes i slutet av 1960-talet för att

(om man bortser från en stormarknad och en

ge bostäder åt svenska arbetare är numera

gles liten galleria). Jag studerade platsens

en av de första anhalterna för flyktingar

arkitektur, människorna som bodde där, de

och nyanlända invandrare. När spårvagnen

motstridiga — ofta negativa — beskrivnin-

rullar in mot Bergsjön tätnar skogen och

garna av stadsdelen och de spänningar som

höga hyreshus skymtar över trädtopparna.

uppstått som ett resultat av den omstridda

identiteten. Bergsjön är en komplicerad plats.

Det var på vintern 2007 som jag

första gången gjorde denna resa. Jag hade

Den internationella befolkningen kämpar för

kommit till Valand genom ett program för

sina rättigheter och handskas med komplexa

bergsjön public

title

AMANDA HERMAN  OUTER SPACE

utmaningar knutna till invandring, assimile-

sociala och politiska historia. De har båda en

ring och identitet (liknande politiska och soci-

ovärderlig anknytning till de boende i Bergsjön

ala debatter pågår över hela Europa och i USA).

och är idealiska som lärare på kursen.

I min konst undersöker jag ofta ämnen som

migration, hemlöshet och omflyttningar i sam-

till Bergsjön, en särskilt gråtrist vintereftermi-

band med traumatiska händelser. Detta var,

ddag, kom jag att tänka på geografen Doreen

tillsammans med mitt intresse för Bergsjön

Massey, och hur mina upplevelser till viss del

och min samarbetsinriktade konstnärliga

avspeglades i hennes. Hon skrev om spår-

metod, anledningen till att Valand och CCA

vagnsresor i England. Först beskriver hon bara

bad mig att planera en sommarkurs. Kursen

vad hon ser utefter vägen. Sedan framlägger

skulle utformas i samarbete med bob (Berg-

hon en teori om att den som åker spårvagn inte

sjön och boende), en lokal kulturförening.

bara passerar igenom eller förbi platser, utan

Trots att bob och Valand befinner sig på så

även bidrar till att förändra dem. ”Du deltar i en

olika platser, både geografiskt och konceptu-

ständigt pågående process med att upprätta

ellt, var skälen till att starta kursen uppenba-

och bryta förbindelser som utgör en del av

ra. Konsthögskolan och kulturföreningen delar

den du är, av London… av Milton Keynes… och

konstnärliga och pedagogiska målsättningar

därmed av själva rummet.” (Massey, 118)

och kan nu närma sig varandra genom att

Massey beskriver rummet som en mång-

kursdeltagare från båda håll får en möjlighet

skiktad upplevelse, där tid och historia bildar

till gemensamt lärande. Att stärka banden

skikt, och där både markens förändring

kan vara ett sätt att utveckla identiteter

och människornas rörelser när de förflyt-

som är varandras motsats — innerstad mot

tar sig över den, bidrar till att omforma den

invandrartät förort; etablerad utbildningsin-

rådande kulturgeografin. Hennes definition

stitution mot lokalt förankrad kulturförening.

av rummet — som okänt eller obestämt, som

Ted Purves som är rektor för forskarutbild-

betingat av ständig omstrukturering och av

ningen vid CCA och grundare av skolans

potential, och som en plats för handling och

avdelning för sociala praktiker fick höra talas

förändring — inspirerade mig till att tänka

om utbytet och blev intresserad. Han ville

på Bergsjön som en plattform, en sammans-

erbjuda sina studenter en internationell som-

mältning av historier med en öppen framtid.

markurs där de kunde experimentera med

konstnärligt skapande i relation till en plats.

texter och givande diskussioner med Haky

Här uppenbarade sig ett perfekt tillfället.

och Saad resulterade i en kurs med ambi-

Jag planerade kursen tillsammans med två av

tionen att upptäcka nya sätt att förhålla sig

bob:s grundare, Haky Jasim och Saad Muhi-

till rummet och platsen. Kursdeltagarna

aldin. Haky är konstnär och lärare med lång er-

skulle först utforska Bergsjöns och dess

farenhet av arbete med sociala rättvisefrågor

invånares mångskiktade historia för att

i det offentliga rummet. Saad, som undervisar

sedan fördjupa sig i konstnärligt arbete.

nyanlända invandrare i det svenska språket

och den svenska kulturen, är dessutom

den med ”den kringresande konstnären” eller

mycket kunnig i frågor som rör Bergsjöns

”konstnären som nomad”, begrepp myntade

Under en av mina spårvagnsresor

Reflektioner kring Masseys

I likhet med den inflytelserika tren-

bergsjön public

AMANDA HERMAN  OUTER SPACE

av Miwon Kwon i One Place After Another

gemensamma diskussionerna. Redan i sam-

(och upprepade i oräkneliga plats-specifika

band med planeringen av projekten, uppma-

residenser, biennaler och utställningar), risk-

nas kursdeltagarna att granska och beskriva

erade kursen genom sin utformning att bli en

sina metoder för samarbete och utbyte.

institutionssponsrad möjlighet till konstnärlig

turism, eller, i värsta fall, en exploatering av

deltagarna med ett omfattande kompendium

lokalbefolkningens konflikter, underblåst

med texter som behandlar Bergsjöns historia,

av det dominerande men till stor del miss-

de rasistiska och etniska konflikterna i dagens

visande ryktet om platsen som ett riskområde.

svenska samhälle, rummets filosofi, arkitek-

Det finns många fallgropar när man tar in

turens makt och inflytande, hur kulturella as-

konstnärer utifrån för att skapa verk på en

pekter uttrycks inom konsten, samt texter med

plats som ofta beskrivits som ett rent ”invan-

ett kritiskt perspektiv på samhällsinriktad

drar-,” ”flykting-” eller ”minoritetsområde.”

konst. Denna läsning lägger grunden för ett in-

tegrerat lärande och utmanar studenterna att

Kursutformningen och de mål-

Innan kursen börjar förses kurs-

sättningar som jag själv, Saad och Haky

kritiskt granska och utveckla sina egna tankar

kommit fram till i dialog med Ted Purves

kring det fysiska och kognitiva rummet. Läs-

och Valands rektor Leslie Johnson, bemöter

ningen utgör den teoretiska grunden för våra

denna oro. Kursen är strukturerad som ett

diskussioner och bidrar förhoppningsvis med

flerskiktat samarbete mellan institutioner,

idéer som studenterna kommer att fortsätta

konstnärer och de boende. Under en intensiv

utforska och ifrågasätta i sina konstnärskap.

sexveckorsperiod kombineras omfattande

bakgrundsstudier med projektarbete, som

på Alma Löv Museum i Värmland. Resan dit,

avslutas med en öppen presentation av

som tar fyra timmar ger en upplevelse av den

deltagarnas arbeten. Kursutformningen

svenska landsbygden, med skog, jordbruk och

förutsätter en kritisk granskning av arbets-

böljande landskap med röda och gula stugor.

metoden och en kontinuerlig utvärdering av

Museet, som är uttänkt och skapat av Marc

de enskilda deltagarnas arbete under kursens

Broos, består av en renoverad lada och ett

gång. De tre arrangörerna (Valand, CCA och

antal paviljonger med skiftande arkitektur.

bob) var överens om att kursen skulle vara

Varje vår bjuder Broos in konstnärer att ställa

ett flerårigt projekt, att det var viktigt att det

ut sina verk i ladan och de olika paviljongerna.

fanns en bra balans mellan deltagare från USA

Resan innebär en möjlighet för kursdeltagar-

och från Sverige, liksom att det även skulle

na att lära känna varandra i en lugn och vacker

finnas deltagare som var bosatta i Bergsjön.

miljö, och museet utgör ett lyckat exempel på

Deltagarsammansättningen skulle dels bidra

ett långsiktigt, platsbundet konstnärligt pro-

till ett internationellt perspektiv, dels skapa

jekt. Dessa besök skapar gruppsammanhålln-

ett värdefullt utbyte mellan deltagare från de

ing och Marc och hans fru Karin Broos, som är

båda länderna. Slutligen behandlar kursma-

målare, brukar varje år bjuda in oss att delta

terialet de etiska frågor som är en ofrånkomlig

i den stora middag för konstnärer, studenter

del i denna typ av konstnärlig verksamhet,

och vänner, som inviger sommarutställningen.

och som även är ett återkommande tema i de

Bergsjön 101 (en amerikansk sifferbeteck-

Kursen inleds med en helgvistelse

bergsjön public

title

AMANDA HERMAN  OUTER SPACE

ning för förberedande lektioner som ger en

rade miljöer ställer den mycket höga krav på

ämnesintroduktion) påbörjas dagen efter

närvaro och engagemang från varje elev. Del-

återkomsten från Värmland. Varje dag under

tagarna ställs inför utmaningen att skapa sina

den första veckan får deltagarna lyssna på

verk under en krävande och begränsad tidspe-

föreläsningar om platsen, arkitekturen och

riod, samtidigt som de dagligen måste brottas

invånarna i historiskt och samtida perspe-

med mycket konkreta och viktiga etiska,

ktiv. Haky och Saad tar med studenterna på

kulturella och konstnärliga frågor, som bland

hembesök och personliga rundvandringar i

annat (men inte uteslutande) berör deras

området. Deltagarna får ta del av motstridig

ansvar som konstnärer, konstens funktion och

information från olika perspektiv och källor —

samarbetets etik och dynamik. Studenterna

en historielärare vid den lokala folkhögskolan,

måste kunna hantera och uttrycka tankar om

människor som bott länge på platsen, nyligen

kulturella skillnader. Trots att dessa frågor ib-

anlända flyktingar, en präst, en filmare och

land kan vara frustrerande och svårhanterliga,

en geograf som arbetar med stadsdelen. När

är det de som utgör kursens främsta styrka.

den första veckan är slut är det meningen att

Under det fortlöpande arbetet med kursen

kursdeltagarna ska känna sig utmattade och

ställs vi inför ständiga utmaningar som

osäkra på vad platsen är och inte är. Under

handlar om tid och resurser, översättning

denna period får studenterna även möjlighet

och kommunikation (både i förhållande till

att lära känna bergsjöbor och medlemmar i

studenterna och till de boende i området).

kulturföreningen som kan hjälpa dem med in-

formation och med att genomföra sina projekt.

tat. Vi har lyckats skapa en plats för lärande,

Men vi ser hela tiden positiva resul-

Gruppen tillbringar de återstående

tänkande och risktagande. Varje år utvecklar

veckorna med att diskutera texter, producera

kursdeltagarna nära relationer till varandra,

individuella konstprojekt och planera den

samtidigt som de flesta får ett personligt och

avslutande presentationen och utställningen

djupt förhållande till Bergsjön. Vi har sett hur

för allmänheten. Avslutningsevenemanget

många av dem utvecklat sin konst i nya rikt-

innebär en möjlighet att visa upp arbetet för

ningar. Vi har stärkt banden mellan viktiga kul-

bergsjöbor och för människor inom Göteborgs

tur- och utbildningsinstitutioner. Slutligen har

konst — och kulturliv. Det ger också en

vi öppnat en dialog mellan Göteborgs centrum

chans till en kritisk utvärdering av verket och

och periferi, en dialog som förhoppningsvis

upplevelsen.

har komplicerat bilden av vad de båda plat-

serna representerar och var de är belägna. 

Eftersom kursen hålls utanför ut-

bildningsinstitutionernas normala, strukture-

bergsjön public

Haky Jasim + Marianne Lööf + Saad Muhialdin 

A Place in Between

ergsjön är en förort åtta kilometer nor-

sjön. Men på senare tid har ett samarbete

dost om centrala Göteborg. Här tornar

mellan stadsdelsnämnder, fastighetsägare

hyreshusen upp sig mellan höga träd,

och andra aktörer lett till en märkbart positiv

mitt i ett kuperat landskap och vid kanten av

utveckling. Man har skapat nya kolonilotter

en sjö. Detta isolerade bostadsområde bör-

och byggt ett litet affärscentrum. Biblioteket

jade byggas när den nationella bostadskrisen

och en del av de äldre lägenheterna har

drabbade Göteborg i början av 60-talet. Många

renoverats. Det finns planer på en idrott-

år senare, när inbördeskrig sargade Bosnien,

shall och ett kulturhus och slutligen ger man

Latinamerika, Mellanöstern och de östra och

ekonomiskt stöd till lokala föreningar.

västra delarna av Afrika, anlände vågor av asylsökande flyktingar till Sverige. Många av

bob och dess roll i samhället

de nyanlända blev placerade i Bergsjön och

Mot slutet av 1990-talet upptäckte flera

förortens demografi genomgick en drastisk

konstnärer och bergsjöbor att Bergsjön var

förändring. I dag har mer än hälften av de bo-

en perfekt plats för sociala och konstnärliga

ende i Bergsjön sina rötter på platser utanför

undersökningar om invandring, migration och

Skandinavien. De 15 000 invånarna (tusentals

globalisering. År 2001 startade Haky Jasim,

papperslösa flyktingar oräknat) talar tillsam-

Camilla Näslund och Anders Regårdh bob,

mans fler än 100 språk

Bergsjön och Boende, en kulturförening och

ett galleri drivna på frivilligbasis. I samver-

Även områdets karaktär förän-

drades. Bergsjön är idag en multietnisk och

kan med andra kulturinstitutioner, statliga

multikulturell stadsdel med en stor andel unga

myndigheter och Göteborgs Universitet kan

invånare (här bor många flerbarnsfamiljer).

bob erbjuda en plattform för kulturarbetare

I en rapport från Göteborgs stadskansli

och konstnärer som vill arbeta med ska-

från mars 2008, framgick det att invånarna i

pande projekt. Föreningen strävar dessu-

Bergsjön har lägre inkomst, sämre hälsa och

tom efter att lyfta fram Bergsjöns kreativa

lägre utbildning än de som bor i andra delar

potential och att betona vikten av kulturell

av Göteborg. Dessutom är valdeltagandet

mångfald i socialt utvecklingsarbete.

lägre än i andra stadsdelar och fler kän-

ner sig missnöjda med sin livssituation.

flykting- och invandringspolitik. Att vinna

Media har också bidragit till att spä på

befolkningens acceptans har inte varit lika

Bergsjöns dåliga rykte. Beteckningar som

enkelt. Ordet utlänningar är laddat med

”getto” och ”problemområde” har avskräckt

historiska fördomar som ofta för med sig

människor från att vilja bosätta sig i Berg-

utanförskap och diskriminering (ett generellt

Sverige har länge haft en generös

bergsjön public

HAKY SAAD + MARIANNE LÖÖF + SAAD MUHIALDIN  A PLACE IN BETWEEN

problem i hela Europa). Färsk statistik visar att bara en av tre invandrare får arbete under sina första två år i Sverige. Arbetslösheten fortsätter att vara hög trots generöst statligt stöd till företag som anställer invandrare. Tanken med bob var att förändra den rådande synen på förorter som Bergsjön, där en befolkningsmajoritet av invandrare och flyktingar kämpar med svåra sociala och ekonomiska problem. Vi hoppas kunna förändra bilden av dessa områden som parasitära enklaver i utkanten av en ”civiliserad” stadskärna där all ”riktig” kultur äger rum. Vi vill arbeta för acceptans och odla en konstruktiv dialog för att motverka de mekanismer som orsakar en strukturell diskriminering i det svenska samhället. Vårt mål är att dyrka upp låsta dörrar och skapa förutsättningar för en kreativitet

title

dessa paradoxala förväntningar, blir kommunikationen i skapandet enkelriktad och därmed betydelselös. Platser som visar upp en konst skapad inom ett sådant system blir trendiga och ”systembevarande”, vilket lätt kan följas av passivitet och stagnation. Vi inom bob eftersträvar en samhällsinriktad konst, konst som arbetar inom återuppväckta dimensioner – skapad nära händelsen (i tiden och rummet), och genom en kombination av konstnärens medvetenhet (om vår tids sociala, historiska, ekonomiska och kulturella sammanhang), originalitet, spontanitet och drömmar. Med en sådan respekt för det närvarande tolkar och förmedlar konstnären det kollektiva medvetandet och synliggör sociala mekanismer i samspel med en medskapande publik.

utan gränser. Vårt syfte med Bergsjön Public Bergsjön Public: för en återuppväckt konst

Samarbetet mellan bob, Valand och Califor-

Bergsjön Public är en kurs som ger möj-

nia College of the Arts för att skapa Bergsjön

lighet till arbete med sociala och politiska

Public har varit en verkligt värdefull upplev-

frågor i Bergsjön ur ett globalt perspektiv

else. Studenterna blir medvetna om platsens

och i konstnärlig projektform. För att lyckas

betydelse för det konstnärliga skapandet och

med detta är det nödvändigt att undersöka

lärandet, och genom att sporras till att utforma

konstens funktion i samhället. Vi har fått

konstprojekt med lokalt/globalt perspektiv

ärva ideologiska och institutionella krav

skapar de en samhällsinriktad konst.

på vad konsten bör vara och hur den ska se

ut. Efter andra världskriget arbetade man i

verksamhet inom ramen för en internationell

Västeuropa och USA för att befria konsten från

universitetskurs har flera viktiga fördelar.

funktion. Konsten intellektualiserades och

Metoden att involvera de närboende i den kon-

omdefinierades som produkt. Tyvärr innebär

stnärliga processen valideras och stadsdelen

ett sådant system att konsten blir irrelevant

Bergsjön får mycket positiv uppmärksamhet.

och värdelös om den inte är konsumtion-

Konstnären hämtar inspiration och mate-

sanpassad. Idén om det ”lyckade” och/eller

rial från platsen och de boende, och skapar

”värdefulla” verket kan leda till ett konstbegrepp där konstnärlig individualism skapar en konstnärselit som motsätter sig kollektivism. När konsten ständigt pressas att uppfylla

sedan ett konstverk med en tydlig kontext.

Att bedriva denna konstnärliga

De boende involveras och får uppskattning och respekt. Slutligen kombinerar man det individuella perspektivet med det kollektiva

bergsjön public

HAKY SAAD + MARIANNE LÖÖF + SAAD MUHIALDIN  A PLACE IN BETWEEN

genom att konstnärerna föreställer sig hur

innehöll sånger, roliga historier, föremål från

deras verk kan förändra något i samhället.

olika kulturer, samt behandlade konfliktfyllda

frågor som anti-semitism och sociala orättvi-

Studenternas första dag i Berg-

sjön är alltid minnesvärd. De utländska

sor. Vi som är medlemmar i kulturföreningen

studenterna blir ofta konfunderade. Bergsjön

bob är mycket stolta över verken från de två

kallas för ett ”getto” men luften är ren, det

sommarkurser som hittills hållits. Kursen är

är gott om grönska, arkitekturen är väl-

mycket givande både för oss som individer och

planerad och besökarna möts av värme och

för hela föreningen. Vi är glada över möjlighet-

intresse från bergsjöborna. Studenternas

en att träffa nya vänner och att delta i arbetet

förståelse för platsen och dess invånare

med projekten. Efter bara två framgångsrika

fördjupas efterhand, genom upplevelser

sommarkurser har vi redan lyckats etablera

och diskussioner. Insikterna bidrar till det

ett globalt forum på Galleri bob i Bergsjön.

fokus och den beslutsamhet som krävs för

Galleriet förvandlas till en verkstad där konst,

att de skall kunna genomföra sina projekt.

politik och samhällsförändring debatteras,

analyseras och kommer till uttryck i projekt

Den första sommarens projekt

handlade framförallt om identitet. Verken var

som uppstår i samspel mellan kursdeltagarna

allt ifrån satiriska till romantiska, berättande

och de boende i Bergsjön. Trots begränsade

och kritiska. Projekten från den andra som-

ekonomiska resurser hoppas vi kunna fortsät-

maren var precis lika effektfulla och varierade.

ta med det givande arbetet. Vi är övertygade

Ett presenterade en futuristisk vision av

om att Bergsjön Public, genom planering

ett kulturhus i Bergsjön. Andra undersökte

och öppen dialog kan fortsätta att vara lika

de boendes skiftande levnadshistorier och

framgångsrik som det har varit hittills. 

Ted Purves

Meeting Point

ergjön Public utgår från ett problem

avspeglar och anknyter till platsen och dess

som kursdeltagarna och de boende

invånare? Det var detta problem som fick

i området ofrånkomligen ställs inför.

många av de tidiga och hårdaste kritikerna av

Detta problem, som varken är nytt eller

den offentliga konsten att nedsättande tala

enkelt, är ett som varje utövare av konst i det

om ”helikopterkonstnären”, som landar på en

offentliga rummet måste brottas med: Hur

främmande plats och tror sig kunna skapa

närmar man sig en plats som man inte har

något meningsfullt där. Problemet gav också

någon relation till för att skapa ett verk som

upphov till många strategier för ”engagerad”

bergsjön public

title

TED PURVES  MEETING POINT

offentlig konst, där man försökte utveckla

det nya livet, och vad hon skulle köpa när hon

metoder för kommunikation mellan konstnär

kom fram. Hennes projekt, att skapa ett litet

och lokalbefolkning för att det färdiga verket

museum över sådana utvalda föremål, som

i någon mån skulle avspegla lokala intressen.

lånades in från boende i Bergsjön, avslöjade

På ett annat vis drev det också på utvecklingen

ett komplext urvalsmönster där valen var allti-

mot mer relationella och utbytesinriktade

från praktiskt till känslomässigt betingade.

strategier, med avsikten att helt och hållet

kringgå problemet. Konstnärer började forma

från ett liknande intresse för det förflutna,

spontana nätverk kring sina projekt, eller förl-

men valde att fokusera på de djupa minnen

itade sig på de användbara avstånd som finns

som är kopplade till barnvisor. Hon bad ett

naturligt i samhället genom affärer, marknader

antal av de boende i Bergsjön att lära henne

och slumpmässiga möten på gatan.

visor från deras egen barndom. För många

hade visorna återkommit i samband med att

Det kan verka avskräckande, men

Webster utgick i Public All-Sang

att inleda en kurs med att tala om ett prob-

de själva blev föräldrar. Visorna var knutna till

lem är ett bra sätt att få igång en process.

en mängd olika modersmål och ursprungskul-

Elevernas arbete under de senaste två åren

turer. De hade rest till Sverige i sällskap med

har lett till en definitiv omprövning av möj-

sina sångare, och bar på en liten men spän-

ligheter och tillvägagångssätt för att skapa

nande möjlighet till kulturell överföring .

konst i ett sådant här sammanhang. Många

av deltagarna kommer från andra länder och

let i verken, banade Websters och Kiryamans

talar ingen svenska (eller något av de över

projekt väg för ett nytt sätt att förhålla sig till

sextio andra språk som sägs talas i Bergsjön).

platsen, en undersökande strategi som anam-

Den roll de antar är inte nödvändigtvis som

mades av flera av de andra konstnärerna på

offentlig konstnär, utan snarare som kon-

kursen. Kursen Bergsjön Public gav upphov till

taktsökare. På så vis kommer flera av de verk

viktiga frågor som diskuterades inom ramen

som skapas inom kursen, i stället för att vara

för flera av verken (liksom bland stadsdelens

allmängiltigt symboliserande, att påminna om

invånare, politiker och kommunanställda):

trevande försök till samtal mellan främlingar.

Vad finns det för möjligheter till kulturell

Ett möte mellan främlingar inleds ofta med

överföring? Och vad kan den få för betydelse

frågor och berättelser om en ursprungsplats.

i ett område med så skiftande befolkning,

Genom galleri bobs förmedling fick eleverna

bestående av invandrare från vitt skilda

träffa människor som bor i Bergsjön och höra

sammanhang och kulturer, människor som

om var och hur de levde innan de kom till

befinner sig på olika stadier i processen att

Sverige. För Alciray Kiryaman och Brindalyn

”bli svenskar” i juridisk och kulturell mening?

Webster blev dessa samtal en utgångspunkt

På en plats där en stor del av medborgarna

för det konstnärliga projektarbetet. Kiryaman

kommer från andra kontinenter, ekologier

utgick också från den egna erfarenheten av att

och klimatområden. Hur ska vi förstå var ”vi”

flera år tidigare ha lämnat hemlandet Turkiet

befinner oss? I ett område där modersmål,

för att flytta till Sverige. Hon mindes hur hon

kulturell bakgrund och religiös tro är så skif-

valt ut precis vad hon skulle ta med sig in i

tande. Hur kan vi börja tala om vilka ”vi” är?

Vid sidan av det konkreta innehål-

bergsjön public

TED PURVES  MEETING POINT

Matthew Ranas och Camilla Tarnviks projekt

arbete. I David Dymesichs projekt, Exposed

kan ses som exempel på hur dessa frågor kan

Roots Cultural Center and Amphitheater,

undersökas genom upprättandet av symbol-

presenterades ett platsförslag och ritningar

iska strukturer. Ranas verk, By Night, förutsät-

för ett framtida kulturhus i Bergsjön. Dagens

ter deltagande från allmänheten. Hans förslag

avsaknad av en sådan lokal i stadsdelen är en

går ut på att skapa ett samanhang för nattliga

konstant källa till frustration och diskussion

sammankomster bland rankor av nattblom-

bland de boende. Dymesichs planer för byg-

mande jasmin i stadsdelens koloniområde.

gnaden tog hänsyn till många av de skiftande

Jasminen sprider sig snabbt och represen-

behov och önskemål som framkom genom

terar något exotiskt och okontrollerbart i

samtal som han hade med bergsjöbor under

både reell och symbolisk mening. Den kan på

de sex veckor han tillbringade på platsen.

så vis fungera som metafor för en livskraftig

Låt oss för ett ögonblick återvända till det

migration. För att vinna stöd för sitt projekt,

grundläggande problem som diskuterades i

startade Rana en kampanj där han på offent-

början av denna text. Hur närmar man sig en

liga platser i stadsdelen satte upp affischer

plats som man inte har någon relation till för

med texten, ”Om natten andas vi djupt”, på

att skapa ett verk som avspeglar och anknyter

engelska och svenska. På ett liknande sätt

till platsen och dess invånare? Detta problem

försökte Camilla Tarnvik i sitt verk, Bergsjön

som varit centralt i den offentliga konstens

is the Future, att förändra allmänhetens

historia har hanterats skickligt av kursens del-

bild av stadsdelen genom något som kunde

tagare. Jag gissar att deras val har grundat sig

påminna om en kommunal reklamkampanj.

på samtal och möten, snarare än på ett privat

Tarnviks affischer konstaterade helt enkelt,

intresse för representation. Varje verk är ett re-

”Bergsjön är framtiden”, utan att placera in

sultat av en mängd möten: i galleriet, på gatan,

budskapet i något förklarande samman-

på marknaden eller på spårvagnen. Möten som

hang – och lämnade på så vis utrymme för

leder till samtal som i sin tur skapar kontakter.

fria tolkningar och spontana reaktioner.

Trots att upplevelsen och innebörden självklart

I takt med att stadsdelen fortsätter att

skiljer sig åt, finns det ändå en koppling mellan

utvecklas kommer den obestämda ”framtid”

det problem som kursdeltagarna stod inför

som Tarnviks verk refererar till oundvikligen

och den utmaning som de boende i Bergsjön,

att ta form. Oftast är det stadsplanerare

på ett mycket mer betydelsefullt sätt, redan

och politiker som arbetar med att planera

klarat av. Hur närmar man sig en plats som

för denna framtid, men även inom ramen för

man inte har någon direkt anknytning till för

Bergsjön Public förekom sådant spekulativt

att skapa ett liv i relation till platsen? 

bergsjรถn public

title

bergsjön public

course was like no other “ This course I have ever taken. For one,

we were living what we were studying. We were taught by our ‘subjects.’ We became our subjects. Our experience became our subject. It was incredible. The most important thing I learned was to be fluid and constant. I wish I could have spent more time there. It was a big breakthrough for my work and for me. The instructors worked so hard for and with us.

”

bergsjรถn public

title

bergsjรถn public

title

bergsjĂśn public

course was intense. I was â&#x20AC;&#x153;This able to work through several ideas regarding my beliefs and my art practice while taking the class. I appreciated the fact that we had to make and present the work, within the strict deadline that was provided.This was the best seminar/workshop course that I have ever taken.

â&#x20AC;?

title

Konsthögskolan Valand, California College of the Arts, and Gallery bob would like to thank all the students of Bergsjön Public, Camilla Alvhage, Marie Björk, Marc Broos and Alma Löv Museum, Jan Kuchler, Nina Sadek, Mats Sjölin, Eliza Wilmerding, Familjebostäder, Göteborg Stadsmuseum, Kvinnocenter, and artists from Bergsjön.

design

printer

Caroline Wiryadinata

Intellecta

photography

typefaces

Amanda Herman Kristin Timken

Akkurat Archer Adobe Caslon Pro

editor

Eliza Wilmerding

paper

translator

COVER Algro design 300 gsm TEXT Munken polar 170 g

Joel Nordqvist The descriptions of selections and credits published here are based on information provided by those who originally submitted their work. The copy submitted may have been edited for length or style. We apologize for any omissions or spelling errors that may have been carried through from original submission materials.