Per Demervall
Kaffe eller te?
Fritt efter P. Nordquists ”Kaffebeslaget”
Låt mig presentera... Caspar
Biörnfehll
Josephine
Driver tillsammans med mig, Rosenhane, krogen ”Den Gyldene Rosen”
Mästerkock på ”Den Gyldene Rosen”. Lagar den godaste sluringen i staden.
Blomsterförsäljerska som lyckas få det mesta att gro. Speciellt min kärlek.
Ulla Winblad
Carl Michael Bellman
August Tillerman
Festglad dam som i tid och otid besjunges av Bellman.
Stamkund på ”Den Gyldene Rosen”.
En första klassens skurk. Låter inget eller ingen stå i vägen för sina planer.
Swärd
Babette
Voltaire
Tillermans hjälpreda. Gör allt för att vara sin husbonde till lags.
Fröken Josephines kelgris.
Biörnfehlls pratglada papegoja. Hör och härmar allt.
Själv heter jag Rosenhane. Tillsammans med mina vänner Caspar och Biörnfehll driver jag krogen ”Den Gyldene Rosen”. Under åren har vi har upplevt många både spännande och roliga äventyr. Det här är ett av dem...
Innehåll Prolog ....................................................... 5 Kapitel 1. Tebjudningen ............................ 7 Kapitel 2. En dam försvinner ................... 16 Kapitel 3. Snäckan ................................. 20 Kapitel 4. Uppklarnande ......................... 30 Kapitel 5. Mot Vaxholm ....................... 36 Kapitel 6. Borta med vinden .................... 42 Epilog ....................................................... 44
Prolog. Det var en afton i början av december. Den första snön föll likt svandun över Stockholm.
Jag var ensam på min krog ”Den Gyldene Rosen” och förväntade mig inga gäster...
Nämn icke mitt namn högt doktor Linné. Det här är ett ytterst hemligt möte. Där ser ut att bli bra.
Den Gyldene Rosen. Gott val eders majestät.
Givetvis eders... hrm.
De beställde in var sitt glas vin och bad mig att avlägsna mig.
Ett bord för två. Tack.
När jag stod där i köket så kunde jag ändå inte undgå att höra de båda männens samtal genom en ventil.
Jag trodde knappt mina öron. Mina gäster visade sig vara Carl von Linné och Sveriges konung, Gustav III. Deras samtal rörde sig kring införandet av ett kaffeeller teförbud. Frågan var bara vilket som skulle förbjudas:
Kaffe eller te?
Kungen hade en lösning. Två dödsdömda fångar skulle få sitt straff omvandlat till livstids fängelse mot att de drack varsin kopp kaffe respektive te varje dag tills en av dem dog. Det hela skulle övervakas av Linné. På så sätt skulle man få reda på vilken dryck som var farligast och skulle förbjudas.
Det sista jag hörde genom ventilen innan de gick var kungen som sa: -Eftersom detta är mycket viktigt för rikets framtid måste det stanna mellan oss, doktor Linné. Får någon annan reda på detta så må han omedelbart hamna i galgen.
Båda fångarna satt på Vaxholms fästning.
De betalade rikligt, tackade för sig och gick.
kapitel 1. Tebjudningen Varje gång jag passerade slottet log jag för mig själv. Kungen skulle bara veta vad jag kände till. Men... för min egen säkerhets skull kunde jag inte yppa något. Inte ens för mina närmsta vänner, den gamle skeppskocken Biörnfehll eller den före detta ficktjuven Caspar, med vilka jag drev vår krog.
Det var dit jag var på väg denna sköna försommarmorgon.
I dag var det min lediga dag och inget skulle få ändra på det.
Men... ibland blir det inte som man tänkt sig.
Hallå! jag är tillba...
Det är sista gången jag låter ”sluringsällskapet” ha sina möten här.
Vilken svinstia!
De skulle ju röja upp här!
Hallå! slashasar, var håller ni hus?
Var det bara du, Rosenhane?
Vad i...!?
Vad har jag sagt om alla dessa djur? Var kommer den här ifrån!?
Det vet jag inte. Den bara var här.
Den bara vaaaaar här.
UFF!
Det må vara hur det vill med det. Ut ska den och det nu i rödaste rapp...
BJÄ BJÄ BB BB
...
Babette. Har farbror Rosenhane varit dum mot dig?
Jag trodde det var en råtta.
Med rosett? men herr Rosenhane.
Jaaa. Nuuuu ser jag.
?
Tänka sig, skulle du vara en råtta?
Jag är nämligen bjuden på soaré hos den store affärsmannen August Tillerman.
”Jag trodde det var en råtta.”
Vad är det för trams? Se till att börja jobba nu! Själv ska jag förbereda mig för kvällen.
Det var tydligen mitt öde att alltid blamera mig inför den söta blomsterflickan Josephine.
Tillerman. Det är ju en första klassens skurk...
Det där är bara illasinnade rykten. Här rör det sig om bättre folk. Hör...
Ursäkta att jag står i vägen!
Ack ja. Papegojan Voltaire följde så att säga med på köpet då jag anställde Biörnfehll. Han hade köpt den för dyra pengar av en sjöman som hävdade att gojan kunde citera skalden Voltaire. Självklart tyckte jag detta kunde bli ett pittoreskt inslag i mina planerade litterära aftnar på krogen. Efter ett tag upptäckte jag dock att det enda han kunde citera var äkta sjömansspråk. Han hade dessutom ytterligare en liten egenhet...
...han följde efter mig när jag minst anade det.
Hos Tillerman hade det då inte snålats på prakten. Ändå verkade stadens gratisätare missnöjda med vad som bjöds. Det luktar häst och blött hö. Te? Finns det inget att äta? Fnys!
Helt plötsligt fick jag syn på fröken Josephine, som likt ett ängsblomster spred skönhet i salongen. Men vad gjorde hon här?
10
Hon verkar inte vara ond på mig längre! Jag kanske skulle...
DÄR ÄR D U MIN LILL JU A ”ROSENT RUT”!