De är obebodda, kargafullaoch av hemligheter, därkalfjällen ute i

Värnsingarna kan ge dig en livstid av upptäckter och upplevelser. Så fort du lagt till är chansen att du vill återvända nämligen väldigt stor.

MDet är så spännande med de yttersta öarna. De som är längst bort, längst ut. De är obebodda, karga och hemlighetsfulla.

öjligen skulle man kunna kalla Värnsingarna ett ”lost paradise” eller så kanske Höga Kustens egen version av Robinson skulle kunna spelas in på de två öarna som geografiskt ligger strax norr om Norra Ulvön. Överlevnad har det i alla fall handlat om här ute förr, i mitten, eller möjligen slutet på åttiotalet fick två grupper människor överleva på naturens villkor. Obestyrkta uppgifter gör också gällande att fiskare som begick någon form av lagtrots kunde få sona sina brott på Värnsingarna så länge som upp till ett år. Men det var om det stämmer, på 1800 - talet.

I EN TORRTALL har någon satt ett älgkranium att blicka ut över havet. I ens eget kanske lite snäva skärgårdsuniversum så är det de här öarna som sist blir utforskade.Egentligen är ju de yttersta skären en lika extrem landskapstyp som kalfjället. Det sätter liksom bokstavligt gränsen för det landområde vi kallar Höga Kusten. Den svenska Ångermanländska kusten upphör här. Horisonten från nord till syd består av hav, öppet hav.

Och just det är en så speciell känsla, att blicka ut över ett oändligt hav utan störande element. Färgerna, strukturen och ytan ändras hela tiden. Ibland avgränsas himlen tydligt från havsytan, för att bara någon stund senare flyta ihop, gränsen mellan vatten och luft suddas ut, blir ibland omöjlig att urskilja.

Att ha en fri havshorisont i sitt dagliga synfält är ovanligt och relativt få förunnat.

DE STUNDER DU väljer att tillbringa på någon av Värnsingöarna blir du i alla fall bjuden på det, extra allt och lite till.

Lägg därtill havets dofter, fåglarnas läten och känslan av att vara på upptäcksfärd. Sätt dig i en stol av drivved som någon snickrat ihop för länge sedan och stanna av, bli ett med tillvaron för kort eller lång stund. Få semesterdagar är så vilsamma som de på en öde ö i Höga Kustens yttersta havsband.

Men, man bör också ha klart för sig var man befinner sig, det finns ingen som helst service eller hjälp att få här ute. Uttrycket ”sjö före vind” är bra att känna till och känns lite som att det kunnat komma till just här ute i det yttersta havsbandet. Även vid lugnt väder kan lufttrycket sjunka snabbt. Det mörknar i horisonten, havet stiger och börjar häva sig. Kanske är ovädret ett par timmar, eller i bästa fall ett halvt dygn bort. Befinner du dig i ytterskärgården med din fritidsbåt är det då dags att söka en säkrare hamn.

Är du paddlare så finns ju alltid möjligheten att dra upp kajaken och vänta ut ovädret. På en plats som Värnsingarna kan det bli en fantastisk upplevelse om du har rätt erfarenhet och utrustning. Men elementen är skoningslösa när det väl brakar loss, att ha koll på de närmsta dygnens väderförhållanden och vindriktningar är därför ett måste. Ändå har jag aldrig känt mig osäker eller utlämnad här ute.

VÄRNSINGARNA BESTÅR alltså av två öar, de heter egentligen Väst-Värnsingarna och Öst-Värnsingarna men brukar benämnas som Värnsingarna. Den yttre, östra ön är kargare och har färre bra platser att lägga till vid, kommer du med kajak är det dock inte något problem på någon av öarna. Till Värnsingarna hör också de fyra, fem klippskär som likt ett pärlband avslutar Väst-Värnsingens södra udde.

Norr om öarna finns även Värnsingklubbarna som dock är fågelskyddsområden (och därmed alltså förbjudna att beträda ) större delen av sommarhalvåret. De används ofta som rundningsmärken vid segeltävlingen Ulvöregattan.

VI HADE HÖRT något plaska i den halvmörka majnatten. Ljudet överröstade de svaga bränningarna mot stranden med råge! Vad kunde det vara?

Tidigare den där dagen, innan det mörknade hade vi lagt nät. Alltså att fiska med.

Nu var vi på land och hörde tydligt att något rörde sig vid nätet, kanske 20-30 meter utanför stranden. Vi var egentligen vrålhungriga och det skulle bli grillad korv och mackor till kvälls-mat. Det var en bra lång bit bort till båten som vi dragit upp på en liten grusig strand nästan en kilometer bort. Men det som levde om i vattnet fick oss att glömma våra kurrande magar, det

Havet sätter agendan i den yttre skärgården. När vädret är stabilt så finns det något att upptäcka för de flesta här ute. Fiska, bada, spana på djurlivet eller upptäcksfärda dig runt någon av de spännande öarna.

Men det som levde om i vattnet fick oss att glömma våra kurrande magar, det måste vara något fel, eller något stort måste vara något fel, eller något stort, förhoppningsvis inte både och. Vi sprang tillbaks över stock, sten och klipphäll för att strax vara på plats igen. Så fort den öppna plastbåtens utombordsmotor stängts av hörde vi hur något frenetiskt kämpade i vattnet.

Vi rodde hastigt närmre och fick i det svaga skymningsljuset se en stor lax som hoppade en bra bit upp ur vattnet. Runt sig, eller omkring sig hade den något som såg ut som vårt nät.

Med en stor dos adrenalin fick vi fatt i nätets flytteln och med gemensamma krafter kom fisken till slut att landa på båtens durk. Den hade inte fastnat i nätet, den var för stor för siknätets maskor. Vi var två i båten och hade fullt sjå att hålla den stora laxen kvar i båten.

TILL SKILLNAD FRÅN klippön Skrubban är det förhållandevis lätt att ta sig iland här på Värnsingarna. Det finns flera möjliga landstigningsplatser beroende på varifrån vinden kommer. Ett bra ställe ligger ungefär mitt på den västra av öarnas östra sida. Här har naturen självsvåldigt format en liten hamn. Det är tillräckligt djupt för att lägga en motor-båt på svaj, kommer du med segelbåt kan det vara på gränsen, naturhamnen är cirka 1,2 - 2 meter djup. Här är också den Västra ön rätt så smal. Det är bara lite drygt hundra meter tvärs över. Du tar dig alltså lätt över till den västra stranden för att bada eller laga mat i kvällssolen. Ypperliga tältplatser finns också här. I den glesa tallskogens som skiljer stränderna åt växer mjuk mossa med blåbärsris som ger fina förutsättningar för en skön natts sömn i tält, tarp eller hängmatta.

Att sova här ute, på gränsen mellan skärgård och öppet hav med vågornas och vattnets ljud i stereo är en riktigt mäktigt. Havets rörelser och rytm tar en snabbt till andra sidan.

DEN DÄR LAXEN fångades 1981, vi var 15-16 år gamla och det var mitt första besök på Värnsingarna.

Om man utrycker sig milt sålde platsen in sig i mitt hjärta med buller och bång. Orörd natur, äventyret att själv fiska och framför allt den estetiskt euforiska upplevelsen som alltid upptäckter av (relativt) orörd vildmark ger. Sedan dess har jag återvänt dit nästan varje år, vår sommar eller höst. I sällskap eller ensam. Än så länge saknas ett renodlat vinterbesök. Kanske, kanske så fryser havet tillräckligt för en skridsko eller skidtur någon av kommande vintrar.

VÄRNSINGARNA består alltså av två öar. Den mindre och lite kargare Östra ön ligger längst ut mot havet. Den bildar på så sätt en vågbrytare för västra Värnsingen. Västra ön är också den jag besökt mest, den är lite speciell på så vis att den är nästan 4 kilometer lång men som bredast bara 350 meter från strand till strand.

Den som vill bada från klippor har här nästan oändliga möjligheter. Det finns också flera ställen att hoppa ifrån om man är lagd åt det hållet. På västra öns insida finns en sträcka med klippavsatser och bra djup. Kolla dock alltid djupförhållanden först om du tänker hoppa eller dyka. Ett annat fint badställe ligger längst i syd på Västra Värnsingön. Här slutar ön i ett pärlband av mindre skär. Det är ungefär 2-5 meter djupt mellan dem och man kan stå precis ovan vattenytan på klippavsatser samtidigt som fiskar av olika slag simmar förbi fullt inom synbart avstånd. Har du tur får du kanske se en säl jaga här. Simglasögen eller snorkel och cyklop rekommenderas. Förvånansvärt ofta är vattentemperaturen upp mot 20 grader, i alla fall under andra halvan av Juli och början på Augusti.

De släta klippskären i söder tillhör Höga Kustens yngsta landmassa. Att få se ett ejdersträck i sensommarsolen som ackompanjeras av havets ljud och dofter ger en stark känsla av ursprunglig vildmark.

DEN SOM VILL gå en vandring runt någon av öarna har mycket att upptäcka. Det finns allt från oframkomliga klippskrevor till vita stenstränder. Myrar och små kärr med intressant flora, rester av flottningsepoken i form av gamla träramar med rostande metallbeslag. Enligt gamla källor ska det även ha funnits en sjöbodsstuga här på 1700 -talet. Kanske kan en uppgift att ge sig själv vara att hitta resterna efter denna. Möjligen finns kanske även några oupptäckta spritgömmor efter smuggelepoken kvar här ute på öarna, bara fantasin sätter gränserna.

Värnsingarna är helt enkelt ett eldorado för den som gillar att aktivt upptäcksfärda och nya strandfynd spolas hela tiden iland. På norra delen av Västra Värnsingarna är ön lite bredare. Här finns en fin tallskog med ostrukturerade viltstigar. Stigarna i sig visar att det i alla fall i omgångar finns däggdjur här ute.

ATT TA MED en kikare är en bra idé, fågelarterna är många och vilka som är möjliga att se skiftar med årstiden. Och till sist till dig som tillbringar någon kväll eller sommarnatt ute på Värnsingarna. När det blir vindstilla och solen gått ner, stäng av Spotify för en stund och lyssna noga så kan du få höra havssjälarnas egen klagosång, den är speciellt effektfull när börjar skymma och rådimman lägger sig i stråk