Moälven

Det är få vattendrag som har fler arter av fisk än Moälven. Lax, havsöring, harr, gädda, abborre och gös för att nämna de mest populära fiskar. Varje år stiger lax och havsöring upp i älven och dess biflöden för att föröka sig. Under vägen måste de undvika laxfällor, säl och sportfiskare. Sedan slutet av 80-talet har man jobbat konsekvent och lagt ned enormt mycket tid och pengar för att återintroducera lax och havsöring. I arbetets början var nästan alla lax- och öringstammar utslagna. Men genom återställning av lek- och ståndplatser samt omfattande stödutsättningar, lever hoppet igen för lax och öring. Målet, att upprätta en naturlig produktion och nå upp till ICCE klassning som en vildlaxälv.

Höga Kusten HÖST

oälven är en typisk norrländsk skogsälv. Med sitt ursprung nära gränsen till Västerbotten ringlar den sig genom granskog och stenlandskap innan den till slut når bottenhavet utanför Örnsköldsvik. Egentligen är det tre vattendrag som var för sig fyller på med vatten och bildar Moälven. För lax och öringfiskaren är ändå den nedre delen av Moälven mest intressant. Hela systemet är med älvmått mätt en relativt liten sådan. Biflödena Norra Anundsjöån, Södra Anundsjöån och Utterån är alla dock fina harrvatten. Visserligen vandrar lax och öring i hela systemet men vattenföringen högre upp i systemet är liten och på sina ställen svårfiskad bland annat på grund av den täta terrängen.

FÖR SPORTFISKARE erbjuder Moälven med sel och fjärdar ett varierande fiske. Beståndet av gös, abborre och gädda får anses som riktigt bra, lax och havsöringen når inte riktigt upp till den nivå som tillåter ett högt fisketryck. Enligt mångas mening bör all lax och havsöring släppas tillbaka tills vi når en nivå som tillåter ett större uttag. Även större individer av gädda da och gös. Johan är en hängiven sportfiskare, det märks inte minst när jag åker i hans fullt utrustade fiskefarkost. På ekolodet synar vi fiskeplatserna en efter en i jakt på gös. Det är dock inga optimala förutsättningar med högtryck och 24 grader i vattnet. Vi åker kors och tvärs och stirrar på skärmen. Byter bete flera gånger. Provar trolling för att åtminstone fresta någon sommarseg gädda. Jag sneglar på klockan och tycker vi kan avbryta men Johan vill inte ge sig. “Bara en vik till,” säger han. Efter ytterligare tre vikar kommer äntligen ett hugg. Johan krokar både gädda, abborre och en gös under femton minuter. Inga rekordfiskar, men de räknas. Snabbt fotar vi av dem och låter dem simma tillbaka ner i det ljumma vattnet. Jag lämnar Johan och åker uppströms Moälven för att möta upp Lars Hägglund i Gottne. Lars har tappat ett par fina laxar i sommar så har någon förtjänat en lax så är det väl han. Till skillnad från havsöringen så äter inte laxen något alls under sin lekvandring så för att lyckas måste flugan presenteras på precis rätt ställe vid rätt tillfälle. Första timmarna går utan någon ”laxkänning”. Men vi lyckas i alla fall båda få varsin skaplig harr som och gös bör tas hänsyn till i fångstbegränsningarna. Moälven kan på sikt ge många positiva effekter gällande turismen i området. En älv som Moälven kan gott och väl ge inkomster i miljonklassen från fisket om vi förvaltar bestånden väl.

ÄVEN OM ÄLVEN ännu inte nått sin fulla potential så fångas det en del stora fiskar varje år. Gäddor över tio kilo och gös på fem och till och med större. Den kamera som finns i Utteråns fisktrappa har registrerat lax på hisnande tjugo kilo. Och öring upp emot halva den vikten. Med tanke på vattendragets storlek är det mycket imponerande mått. Att det dessutom är relativt enkelt att nå dessa fiskeplatser gör Moälven till ett fiskeeldorado. För att testa om det är möljigt beslöt jag mig för att ägna en sensommardag med älven och dess förhoppningsvis hungriga invånare. Gädda, gös, harr, lax och havsöring, allt under en och samma dag. Men för att ha en rimlig chans behövde jag ta hjälp av någon som verkligen känner älven.

Några dagar senare sitter vi i Johan Petterssons båt på väg ut över Veckefjärden. Johan har jobbat som guide både utomlands och hemma i Sverige och ägnat många timmar i Moälven med framgång. Framförallt på stor gäd- sedan får simma tillbaka. Vi byter plats. Redan när vi kommer ner till älven ser vi en fin lax som är uppe och välter sig i strömmen. Vi går uppströms och nedströms och försöker lura den till att ta. Halkar och svettas längs stenblocken efter strömmen. Plötsligt nyper det till i linan på Lars spö. -LAX!! vrålar han och försöker parera hugget. Vissa partier av älven är inte lämpade för att drilla fisk på flugspö. Givetvis är vi på ett sådant. Vi mer eller mindre klättrar oss nedströms över våta trästockar och stenblock. Lars vill helst springa ikapp fisken men det är inte att tänka på. Istället ökar avståndet till laxen ytterligare. Lars kämpar för att behålla kontakten med laxen. Trots en imponerande balansakt går fisken segrande ur denna kamp också. Kroken lossnar nånstans nere vid forsnacken och linan faller platt i strömmen. Närmare en lax än så kommer vi inte. Och inte någon öring heller. Det känns faktiskt lite för övermäktigt att ladda om. En tappad lax tär nog mer på krafterna än någon annan fisk. Bestånden i älven känns mer stabila för varje år, och jag upplever också att allmänhetens engagemang för Moälven har ökat. Om vi låter den här utvecklingen i älven fortsätta är jag övertygad att det kommer det gynna alla vare sig man fiskar eller inte.