Sahlgrenska akademin - presentationsbroschyr by The Sahlgrenska Academy

Sahlgrenska akademin H채lsovetenskap n채ra verkligheten

Grafisk form & produktion: Frank & Earnest. Fotografer: Per Friberg, bild sid 11 Ann-Mari Svennerholm Tryck: TMG Tabergs 2014. Företagsbroschyren är tryckt på miljövänligt papper. Svanenmärkning 341 271. Omslag Munken Polar 300g, inlaga 150g.

Gångbroarna mellan Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset byggdes för att göra det enkelt att gå torrskodd mellan Medicinarebergets forskningslaboratorier och sjukhusets kliniker.

Hälsovetenskap nära verkligheten – åtta berättelser om Sahlgrenska akademin

Konsten att skapa en positiv spiral

Sid 6

Sida vid sida mot en gemensam fiende

Sid 8

Hon lägger nya bitar i cancerpusslet

Sid 10

Med patientens berättelse i centrum

Sid 12

Vaccin mot undernäring

Sid 14

Nytt ljus på alzheimergåtan

Sid 16

På väg mot genetiskt tillverkade reservdelar

Sid 18

Om vikten av att följa hjärtats väg

Sid 20

Sahlgrenska akademin bedriver forskning och utbildning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap. Under vårt tak rör sig både nobelpristagare och unga studenter – alltid i nära kontakt med den praktiska vården. Vi är en ung verksamhet som inte låter gamla traditioner eller invanda föreställningar stå i vägen för utvecklingen. Istället är vi öppna för samarbeten som hjälper oss att se nya perspektiv och hitta bättre sätt att förebygga och behandla ohälsa. Vi väljer ofta ett patientnära angreppssätt och har ett tätt samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Folktandvården. Här presenterar vi några av våra medarbetare och deras forskning – åtta berättelser från verkligheten som ger dig bilden av Sahlgrenska akademin.

” Det är skönt att vara på ett ställe där folk blir glada när man lyckas”

Det är ingen överdrift att kalla Fredrik Bäckhed för en av Sveriges mest framgångsrika unga forskare. Han och hans team har en fenomenal förmåga att attrahera anslag och blir ständigt publicerade i välrenommerade tidskrifter. Hemligheten? En kombination av tajming, hårt arbete och skön stämning i forskargruppen. Fredrik Bäckhed gjorde sin postdoc på Washington University i St Louis. Redan då blev han uppmärksammad som ett blivande stjärnskott och världen låg öppen. När han skulle etablera sin egen forskargrupp valde han Sahlgrenska akademin och Göteborg. – Jag fick en bra känsla redan vid våra första kontakter. Sahlgrenska akademin var väldigt välkomnande och utstrålade självförtroende utan att vara arroganta. När jag kom hit kände jag direkt ett starkt stöd. Folk blir glada när man lyckas. Här finns ingen avundsjuka, förklarar Fredrik Bäckhed. Specialiserade på tarmfloran Idag, 42 år ung, leder Fredrik Bäckhed en forskargrupp som är specialiserad på tarmflorans betydelse för hälsan. Det 25 personer starka teamet publicerar sig regelbundet i de största tidskrifterna.

– När man jobbar med ett ämne som är relativt outforskat, där det finns mycket nytt att berätta, så tycker förstås de stora tidskrifterna att det är spännande. Men vi slipar också väldigt mycket på våra artiklar innan vi skickar in dem. Du får egentligen bara en chans och det finns inte utrymme för något slarv. Men förr eller senare måste du förstås släppa dem. En av mina professorer i St Louis sa ”An article is never done, just abandoned”. Jag tänker ofta på det, säger Fredrik Bäckhed. Konsten att skapa en positiv spiral I dag är gruppen inne i en positiv spiral där forskare och forskargrupper från hela världen söker samarbeten. – Ofta handlar utveckling om att kombinera forskningsfält. Vi är starka inom bakterier i tarmen, och behöver inte vara experter på allt annat. Istället tar vi in samarbetspartners som är auktoriteter inom sitt område. De två senaste publikationerna har tillkommit på initiativ från forskargrupper i USA och Frankrike, som frågade om vi ville samarbeta. Medvetet arbete formar forskargruppen Allt börjar med kraften i den egna forskargruppen. Fredrik Bäckhed jobbar medvetet med att få en bra blandning av kompetenser och människor och en bra stämning.

– Vi jobbar hårt men med stor frihet. Det måste vara lustdrivet. Hela poängen med att ha en bred grupp är att vi tänker tillsammans och angriper problemen med olika verktyg och idéer. Då funkar det inte med folk som bara fokuserar på sitt eget projekt. Urvalsprocessen är minutiös och Fredrik Bäckhed lämnar ingenting åt slumpen. – Vi börjar med att skumma igenom ansökningarna och plocka ut dem som har intressanta cv:n. Sen har jag en timslång Skype-intervju med några utvalda. De som känns rätt får komma på besök och träffa hela gruppen i två dagar. Vi har en potentiell postdoc från Kina här just nu och ska snart fatta vårt beslut. Rätt person med rätt attityd kan bli en injektion för hela gruppen. Närhet en avgörande faktor Närheten till kliniken och patienterna är viktig för Fredrik Bäckhed, som har ett labb och sina möss på Sahlgrenska akademin men sitt kontor och huvudsakliga labb tvärs över gatan på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han trivs även med närheten i den lilla storstaden Göteborg. – Det går att få väldigt hög livskvalitet här. Vi bor vid havet och har ändå nära till jobbet och dagis. Det är inte många som kan konkurrera med det, säger Fredrik Bäckhed.

Fredrik Bäckhed Disputerad vid Karolinska Institutet 2002. Professor i molekylärmedicin vid Göteborgs universitet 2012, vid Köpenhamns universitet 2011, gästprofessor vid Oslo universitet 2013. Uppdrag och utmärkelser i urval: Ingvar Carlsson Award, Fernströms pris för lovande forskare, Göran Gustafssonpriset i medicin, Prins Daniels forskningsanslag. Föreståndare Wallenberglaboratoriet, ledamot i Sveriges unga akademi.

Professorn och studenten sida vid sida mot en gemensam fiende

De närmar sig sjukdomen från olika håll. Lauren Meiss har den i kroppen och är i Göteborg för att studera för sitt liv. Gunnar C Hansson har den i familjen och har i nästan 25 år envist drivit forskningsfältet framåt. Nu jobbar de tillsammans för att besegra en gemensam fiende. Det är långt från Phoenix, Arizona till Sahlgrenska akademin i Göteborg. Men Lauren Meiss har aldrig låtit sådana saker hindra henne. Vid tre månaders ålder fick hon diagnosen cystisk fibros, en obotlig sjukdom med dödlig utgång. Redan som tonåring kämpade hon med att samla in pengar till forskning om sjukdomen. På universitetet fick Lauren Meiss toppbetyg i bioteknik, och när hon kände sig mogen för nästa steg fanns det en plats i världen där hon kände att hon verkligen kunde göra skillnad: Gunnar C Hanssons forskargrupp på Sahlgrenska akademin. – Jag tog kontakt med Gunnar och han bjöd in mig på stående fot. Nu är jag här och det känns superspännande. Det finns massor av viktiga frågor att försöka besvara och vi upptäcker nya saker varje dag. Det är nästan otroligt att området inte är mer utforskat, säger Lauren Meiss. Den tunna hinnan som hindrar oss från att ätas upp inifrån Gunnar C Hansson har själv en son som är drabbad av cystisk fibros. Det är en drivkraft för honom. Men det är egentligen inte den specifika sjukdomen han har fokuserat på i sin forskning. Däremot är han förmodligen den person i världen som vet mest om muciner, alltså det slem som finns i matsmältningskanal och lungor på oss människor. – Det enda som skyddar oss från miljontals aggressiva bakterier i tarmen, och egentligen från att ”äta upp oss själva”, är ett millimetertunt lager av slem. Hur det här slemlagret fungerar och interagerar med tarmens bakterier har i stort sett varit okänt för vetenskapen. Så just nu reser jag runt som

någon slags präst och predikar om våra nya insikter för att inspirera fler att börja forska om slem, berättar Gunnar C Hansson. Nya möjliga behandlingsvägar Göteborgsforskarnas upptäckter om mucinets funktion öppnar helt nya möjligheter att behandla inflammatoriska tarmsjukdomar, men har också relevans för cystisk fibros. – En effekt av cystisk fibros är att slemmet i tarmar och lungor blir tjockt och orörligt. Det leder till problem med näringsupptaget, svårigheter att andas och upprepade lunginflammationer, vilket i sin tur är anledningen till att de drabbade går en alldeles för tidig död till mötes. Vi har redan publicerat intressanta resultat angående tjock- och tunntarmen. Nu är vi på väg att flytta kunskapen upp till luftvägarna och det är det Lauren jobbar med, berättar Gunnar C Hansson. Tacksam för den medicinska utvecklingen – Jag använder lungor från grisar för att studera hur muciner bildas och rör sig genom luftvägarna. I det första steget handlar det om att förstå mucinets grundläggande funktioner, men också varför slemmet fastnar och hur vi kan påverka det så att det beter sig mer normalt. Målet är naturligtvis att kunna hjälpa patienterna, säger Lauren Meiss. Efter snart ett och ett halvt år i Göteborg åker Lauren nu tillbaka till USA för att läsa vidare till läkare. Livstempot är högt. Hur orkar hon? – Jag har en djup respekt för varje dag som jag får. Det är den medicinska utvecklingen som gör att jag överhuvudtaget lever, och jag antar att jag helt enkelt vill lägga in så mycket som möjligt i varje dag, säger Lauren Meiss.

Gunnar C Hansson Disputerad vid Göteborgs universitet 1981. Professor i medicinsk och fysiologisk kemi 1998. Uppdrag och utmärkelser i urval: styrelseledamot Svenska Föreningen för Biokemi, Biofysik och Molekylärbiologi, ordförande i Svenska Masspektrometrisällskapet, ledamot i Sahlgrenska akademins styrelse, föreståndare för Lederhausens centrum för cystisk fibrosforskning.

När kirurgerna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset gör sig redo för operation får Helena Carén ett telefonsamtal. En stund senare går hon via gångbron tillbaka till labbet med sin kylväska. Inuti finns ännu en pusselbit till lösningen på barncancergåtan. Att hålla cancerceller vid liv utanför kroppen är svårt. Inte minst gäller det vid hjärntumörer hos barn. Som tur är har Helena Carén inte långt att gå. Inglasade gångbroar knyter ihop sjukhuset med Sahlgrenska akademin på Medicinareberget, vilket ökar möjligheten att cancercellerna överlever färden från operationsbordet till forskningslaboratoriet. Levande stamceller att forska på Men cancercellerna ska inte bara överleva. Det är också viktigt att de behåller sina ursprungliga egenskaper. På Helena Caréns laboratorium lyckas man odla fram celler från de tumörbitar teamet hämtar genom en noggrant övervakad process. – Det har egentligen inte funnits några riktigt relevanta cellkulturer från barns hjärntumörer tidigare. Därför fokuserar vi på att skapa en testarena där vi i detalj kan studera olika tumörformer, säger Helena Carén. Epigenetiken i fokus En utmaning med hjärntumörer är att de innehåller cancerstamceller som är motståndskraftiga mot behandling, och som forskarna tror kan ge upphov till återkommande tumörer. Cancerstamcellerna styrs bland annat genom så kallad epigenetisk reglering. Helena Carén arbetar efter hypotesen att den felaktiga epigenetiska regleringen går att påverka. – Om vi klarar av att ”rätta till” den felaktiga styrningen hos cancerstamcellerna kan vi också ta bort deras möjlighet att utveckla tumörer, säger hon. Tätt samarbete med behandlande läkare Gruppen undersöker också hur olika behandlingar påverkar cellodlingarna.

Målet är att utveckla mer effektiva sätt att komma åt de tumörgenererande cellerna. – Vi har ett tätt samarbete med läkarna på Östra sjukhuset och utgår från samma behandling som de cancerdrabbade barnen får där. Ofta behandlas barnen med en beprövad cocktail av flera olika läkemedel. Men det är svårt att veta vilka av substanserna som verkligen ger effekt. Därför arbetar vi med att testa dem, enskilt och i olika kombinationer. Ju mer träffsäker vi kan göra behandlingen, desto mindre är risken för överbehandling som kan skada barnens friska vävnad. Möjlighet att minska svåra biverkningar Hjärntumörer är en av de vanligaste cancerformerna hos barn. Prognosen varierar mellan olika tumörformer men generellt överlever sju av tio drabbade barn. Däremot kan biverkningarna av behandlingen kvarstå länge och en av Helena Caréns drivkrafter är att kunna mildra dem. – En hjärna under utveckling påverkas väldigt mycket av behandlingar med cytostatika och strålning. Det kan leda till inlärningssvårigheter och andra komplikationer senare i livet. Därför är det extra viktigt att hitta rätt behandling för varje enskilt barn. Det är tydligt att Helena Carén är på rätt spår. Fem år efter disputationen, bara 37 år gammal, har hon tilldelats prestigefyllda anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Barncancerfonden och Marie Curie Career Integration Grant. – De här utmärkelserna betyder att vi får möjlighet att utveckla vår forskning vidare. Förhoppningsvis ska det på sikt också leda till nya landvinningar i behandlingen av barns hjärntumörer.

Helena Carén Disputerad vid Göteborgs universitet 2009. Forskarassistent och sedan 2013 gruppledare vid Sahlgrenska Cancer Center. Anslag och utmärkelser i urval: Assar Gabrielssons pris för utmärkt avhandling i cancerforskning, Wenner-Gren fellow, Hasselbladstiftelsens anslag till kvinnliga forskare, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forsknings Stora Anslag.

Inuti finns 채nnu en liten pusselbit till barncancerg책tan

Recept för en bättre vård – lyssna på patienten

För att göra skillnad i vården räcker det inte med medicinska landvinningar. Ny forskning visar att en vårdinsats som sätter patientupplevelsen i centrum ökar kvaliteten och minskar vårdtiden. Receptet är enkelt. Lyssna på patienterna. – Traditionellt sett är patienten passiv i sin kontakt med sjukvården. Du tar emot vård, blir undersökt och behandlad. Vi står för ett radikalt annorlunda sätt att närma sig uppgiften. Det säger Inger Ekman som är föreståndare för GPCC, Europas enda forskningscentrum i personcentrerad vård. Kraften i en egen kolonilott Personcentrerad vård handlar om att patienten ska vara en aktiv partner. Utgångspunkten är att lyssna på patientens berättelse och tillsammans formulera en plan för vårdtiden. – I en av våra studier intervjuade vi en kvinna som var över 90 år och som drabbats av en lårbensfraktur. Det var vår och när kvinnan fick frågan om vad hon helst

skulle vilja kunna göra, svarade hon att hon skulle vilja återvända till sin kolonilott. ”Okej” sa sjuksköterskan som intervjuade ”då gör vi en plan med det målet”. Den gamla damen kom till sin kolonilott. Faktum är att nästan alla i försöksgruppen kunde återvända hem, medan få i kontrollgruppen som fick sedvanlig vård kom tillbaka till sitt tidigare boende. Från forskningsprojekt till verklighet Centrum för personcentrerad vård bildades 2010 och har hela tiden systematiskt arbetat för att forskningsrönen ska implementeras i vården. Ett uppmärksammat projekt började på Östra sjukhuset i Göteborg. Resultaten var så lovande att försöket nu utvidgats till flera avdelningar. ST-läkaren Elin Hultgren är en av dem som medverkade och fick prova på det personcentrerade arbetssättet. – Vi märker att det fungerar. Patienterna ligger inne betydligt färre dagar. Dessutom är de anhöriga väldigt positiva. Ingen av oss som jobbar här vill gå tillbaka till det gamla arbetssättet, berättar Elin Hultgren. Störst effekt där det behövs som bäst Inger Ekman menar att många människor har en felaktig bild av sjukhuset som en plats där akut sjuka människor kommer in, blir botade och går hem.

Patientens berättelse är utgångspunkten. ST-läkaren Elin Hultgren är en av dem som har sett fördelarna med att arbeta personcentrerat i den dagliga vården.

– Det är en bild som underhålls i teveserier som Cityakuten och Greys Anatomy, men den är inte särskilt sann. I verkligheten är merparten av patienterna gamla, sköra människor, personer med långvariga och ihållande besvär. Det är här den stora delen av sjukvårdens resurser spenderas, och det är just i dessa grupper som våra försök har visat bäst resultat. Patientmakt – en trend som växer underifrån Den personcentrerade vården i Göteborg är en del av en internationell våg där patienterna kräver delaktighet och partnerskap. Ett aktuellt exempel är webbsidan patientslikeme.com som startades av brodern till en ung man med ALS som ville få igång en dialog med andra patienter. Gensvaret var massivt. Idag har sajten mer än en miljon rapporter om sjukdomstillstånd och forskare betalar dyrt för att få tillgång till deras data. Den internationella rörelsen ”No decision about me, without me”, som kräver att patienten ska vara en aktiv deltagare i beslut om olika behandlingsformer, är ett annat exempel.

– Vi är på väg att förändra hur vi bemöter patienterna i vården. Men det kommer att ta tid. Det finns en stark kultur inom sjukvården och det är inget man ändrar på i en handvändning, säger Inger Ekman. Bra arena för klinisk vårdforskning Med en åldrande befolkning är det en global angelägenhet att hitta nya vägar mot förbättrad hälsa och kortare vårdtider. GPCC koordinerar ett EU-projekt som handlar om att ta fram en road map för framtidens hälso- och sjukvård. När den svenska regeringen gjorde en strategisk satsning på vårdforskning bedömdes Göteborgs universitet, med Sahlgrenska akademin i spetsen, ha störst potential för att utveckla området. – Det här är komplexa frågor som berör olika ämnen som ekonomi, pedagogik, filosofi och etik. Göteborgs universitet är duktiga på klinisk forskning, har goda relationer med sjukvården och är med sin bredd väl rustat för utmaningen, säger Inger Ekman.

Inger Ekman Disputerad vid Umeå universitet 1999. Professor i omvårdnad vid Göteborgs universitet 2007. Uppdrag och utmärkelser i urval: tidigare prefekt vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa och prodekan vid Sahlgrenska akademin, sedan 2010 föreståndare för Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC). GPCC bedriver tvärvetenskaplig forskning inom personcentrering i hälso- och sjukvården. Över 100 forskare och 30 doktorander är knutna till centrat, som finansieras av regeringen och Göteborgs universitet.

ETEC dödar 300 000 människor varje år – snart är vaccinet här När det är högsäsong på det stora diarrésjukhuset i Dhaka måste tusentals patienter vårdas på britsar under tillfälliga tälttak. Här ligger de allra fattigaste, de som inte har tillgång till rent vatten och mat. Hårdast drabbade är barnen. På hösten och våren, när regn eller torka gör vattenkvaliteten sämre, drabbas Bangladesh huvudstad Dhaka av epidemiska utbrott som tvingar diarrésjukhuset att bygga tillfälliga avdelningar utomhus. Många har kolera, men ännu fler har drabbats av ETEC – en sjukdom som enligt WHO ligger bakom 400 miljoner diarréfall och hela 300 000 dödsfall varje år. – Vi har alla E. coli-bakterier i tarmarna. Men vissa av dem kan bilda ett koleraliknande gift. Det är dessa bakterier som orsakar ETEC. I Bangladesh och många andra länder är det här ett jätteproblem, säger Ann-Mari Svennerholm som vigt sitt forskarliv åt ämnet. Nära samarbete med Bangladesh Ann-Mari Svennerholm reser regelbundet till Bangladesh, där hon tillsammans med forskare i Dhaka arbetar intensivt för att få fram ett vaccin mot ETEC. – Fattigdomen är enorm i vårt fältområde. De flesta har inga riktiga toaletter, få har rent dricksvatten och oerhört många barn har diarrésjukdomar. Samtidigt är många engagerade och positiva till att göra något, och det är inte svårt att få mammor och barn att vara med i våra studier, säger Ann-Mari Svennerholm. Lovande resultat Det nya vaccinet har utvecklats och förfinats under mer än ett decennium. Nu är en fungerande lösning nära. – De första testerna har gått jättebra. Den senaste versionen vi har utvecklat är biverkningsfri och kommer att

ge skydd mot upp till 80 procent av alla ETEC-infektioner, så vi känner oss smått euforiska. Nu förbereder vi en omfattande studie i Bangladesh. Vi börjar med att vaccinera vuxna och kommer sedan att gå ner i åldrarna, för att till slut testa på vår huvudmålgrupp som är barn under två år, säger Ann-Mari Svennerholm. Trippelt utmanande forskning Hur kommer det sig att en sjukdom som drabbar miljoner människor världen över fortfarande saknar ett botemedel? Varför finns det inte redan ett vaccin på marknaden? Enligt Ann-Mari Svennerholm är orsaken en kombination av forskningsmässiga och finansiella utmaningar. – Det är svårt att skapa immunitet mot alla olika typer av E. coli-bakterier och vi har jobbat länge med att få fram en blandning som har exakt rätt komponenter. Sen är tarmimmunitet en utmaning i sig. Det här är inte ett vaccin som du sprutar in i blodet utan ett drickbart vaccin som ska stimulera celler i tarmen att bilda antikroppar och det är en komplicerad process. – En annan utmaning är att få forskningsfinansiärerna och läkemedelsindustrin att satsa pengar på ett vaccin som inte är till för en västerländsk marknad. Hittills har vi bland annat fått bidrag från den Bill Gates-finansierade fonden PATH, SIDA och Vetenskapsrådet. Vaccin mot undernäring? Den forskare som lyckas ta fram ett bra vaccin kan göra enorm skillnad för människors liv. Det är något som många forskare drömmer om. För Ann-Mari Svennerholm har vaccinforskningen dessutom en extra dimension. – Den senaste forskningen visar att upprepade diarréer är en vanlig orsak till undernäring, till och med vanligare än bristen på mat. Kan vi få fram bra vacciner så kan vi också minska undernäringen, och det är verkligen någonting att drömma om, avslutar Ann-Mari Svennerholm.

Ann-Mari Svennerholm Disputerad vid Göteborgs universitet 1975. Professor i infektion och immunitet 1988. Uppdrag och utmärkelser i urval: medlem i Kungliga Vetenskapsakademin, ordförande för WHOs kommitté för diarrévaccinforskning samt Norska forskningsrådets program för global hälsa, styrelseuppdrag för International Vaccine Institute och International Centre for Diarrhoeal Disease Research.

Många barn i Dhaka saknar rent vatten och riktiga toaletter. ETEC och andra diarrésjukdomar är mycket vanliga.

Spetsforskning om sjukdomen som kostar mer än cancer, hjärtsjukdomar och stroke tillsammans

Kaj Blennow

Henrik Zetterberg

Disputerad vid Göteborgs universitet 1990. Professor i klinisk neurokemi 2003.

Disputerad vid Göteborgs universitet 2003. Professor i neurokemi vid Göteborgs

Enhetsöverläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Uppdrag och utmärkelser

universitet 2011, sedan 2012 professor vid University College London.

i urval: Inga Sandborgs pris, Alois Alzheimer Research Award, ECNP Research

Överläkare i klinisk kemi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Uppdrag och

Award, Alzheimer’s Association Reserach Award, David Ingvar-priset, IFRAD

utmärkelser i urval: Fernströms pris till lovande yngre forskare, Inga Sandeborgs

European Grand Prix in Research.

pris, Wallenberg Academy Fellow 2014.

Alzheimers är en av våra stora folksjukdomar. Lidandet för den enskilde är stort, det vårdkrävande sjukdomsförloppet leder till stora samhällskostnader, samtidigt saknas effektiva behandlingar. Men det finns ljus i mörkret. Ett kommer från Sahlgrenska akademin i Göteborg.

I länder som USA, Japan och Tyskland är Alzheimers sjukdom ett prioriterat mål för forskningssatsningar. Sverige ligger långt efter. Trots det lyckas Kaj Blennow, Henrik Zetterberg och deras forskargrupp, med Göteborg som bas, prestera spetsforskning om hur alzheimers kan diagnosticeras och behandlas. – Vi är riktigt bra på patientnära forskning här i Sverige, tack vare vår öppna och offentligt finansierade sjukvård. Det blir inte alls samma problem med vem som ska stå för olika kostnader och hur man ska organisera administrationen som jag har upplevt i till exempel England, säger Henrik Zetterberg. – Här på Sahlgrenska krånglar vi inte till det, utan försöker göra det enkelt att bedriva forskning på patienterna, parallellt med att de undersöks och behandlas för sin sjukdom, kompletterar Kaj Blennow.

Biomarkörer i ryggvätskan Göteborgsforskarna har utvecklat en metod där de med hjälp av biomarkörer i ett vanligt ryggvätskeprov tidigt kan diagnostisera alzheimers. Efter ett stort antal vetenskapliga publiceringar har metoden nu kommit till praktisk användning. – Vi jobbar i ett kombinerat forsknings- och sjukvårdslabb. Det betyder att så fort metoderna är vetenskapligt utvärderade kan de föras ut på klinikerna. USA, Japan, Australien och flera stora europeiska länder har följt efter och arbetar nu med våra metoder, säger Kaj Blennow.

Tidig diagnostik ger hopp Alzheimers är en sjukdom som kommer smygande. Mentala och kroppsliga funktioner sätts ur spel i takt med att nervcellerna förtvinar och dör. En tidig diagnos ger möjligheter att sätta in behandling, eller åtminstone någon form av bromsmedicin, innan allt för många nervceller har blivit förstörda. Diagnosmetoden är också intressant för den fortsatta forskningen. – Tidigare läkemedelsstudier har haft en stor osäkerhetsfaktor. Förmodligen har uppåt en tredjedel av de patienter som studerats inte ens haft alzheimers utan någon annan demenssjukdom. Det gör det förstås svårt att dra några säkra slutsatser av resultaten. Med bättre diagnosverktyg kan forskningen gå framåt, säger Kaj Blennow. – När det går att upptäcka alzheimers i ett tidigt skede finns det också möjligheter att studera hur sjukdomen utvecklar sig, fyller Henrik Zetterberg i. Från alzheimers till hjärnskakningar och tillbaka I ett annat projekt har metoden använts för att undersöka elithockeyspelare som fått hjärnskakningar. – Alzheimers är en oerhört komplex sjukdom. Vi ville därför testa våra markörer vid ett enklare scenario, nämligen en hjärnskakning. Vi mäter ett protein som heter tau, och som bara finns i nervceller. Vid en kraftig smäll mot huvudet spricker nervcellerna och proteinet läcker ut i blodet. På så vis kan vi se om spelaren har tagit skada och hur lång tid läkningen tar. Med testet kan vi bättre bedöma hur snabbt en spelare kan komma tillbaka efter en hjärnskakning, berättar Henrik Zetterberg. En dynamisk duo som löser problemen tillsammans Kaj Blennow och Henrik Zetterberg jobbar numera alltid som en duo, en arbetsmetod som inte är helt självklar för omvärlden. – Det händer att vi blir ifrågasatta. När vi skickar in ansökningar är forskningsfinansiärerna inte vana vid att det är två som söker. Men det är en stor fördel för oss, säger Kaj Blennow. – Vi är fler än 50 medlemmar i gruppen, några är anställda på universitetssidan, andra på sjukhussidan. Genom att dela på ansvaret kan vi strunta i gränserna och koncentrera oss på att komma framåt i forskningen, avslutar Henrik Zetterberg.

På väg mot genetiskt tillverkade organ Har du haft mardrömmar om att tappa tänderna eller håret? På Sahlgrenska akademin tar en liten forskargrupp stora steg på vägen mot genetiskt skapade reservdelar. Forskargruppen vid institutionen för odontologi består av bara sex personer. Trots sin ringa storlek presterar de forskning i den absoluta världstoppen, och dessutom inom ett hårt konkurrensutsatt område. Samtalsdriven forskning Som så ofta handlar det om att vara smartare och smidigare än de stora, resursstarka forskningsjättarna som dominerar området. – Jag tror att vi är framgångsrika just för att vi är små, för att vi jobbar tätt ihop och hela tiden pratar med varandra. Det blir liksom inga energiförluster längs vägen. Sen jobbar vi också tillsammans i alla projekt. Det är både roligare och ger bättre resultat, berättar Amel Gritli-Linde som är gruppens ledare och kraftcentrum. Stamcellernas hemliga recept Hennes egen inre drivkraft är hungern efter kunskap. Som ett av tio barn lärde sig Amel Gritli-Linde tidigt att kavla upp ärmarna. Idag riktar hon energin och nyfikenheten mot de mekanismer i cellerna som styr hur olika organ bildas. – Alldeles i början ser ett tandanlag, en salivkörtel eller en hårsäck likadana ut i mikroskopet.

De innehåller också i stort sett samma molekyler. Ändå kommer den ena att utvecklas till en tand, den andra till en körtel och den tredje till en hårsäck. Det är en närmast magisk process som vi måste lära oss mer om, säger Amel Gritli-Linde. Ett känsligt signalsystem Gruppen har redan lyckats visa att om man manipulerar en gen så att den slutar producera ett visst protein, får det drastiska konsekvenser. Det kan uppstå en missbildning eller också byter cellerna identitet och utvecklas till ett helt annat organ. – Det är ett signalsystem som är ytterst känsligt för påverkan. Men det går att dra fördelar av denna känslighet. Om vi lär oss förstå och skapa modeller för hur tänder eller körtlar bildas, så kanske vi också på sikt kan tillverka dem, säger Amel Gritli-Linde. Visionär men inte drömmare När framtidens forskare börjar ersätta implantat med genetiskt framställa tänder, hjälper cancerpatienter som lider av muntorrhet eller hittar det slutgiltiga medlet mot håravfall, sker det förhoppningsvis med bidrag från Amel Gritli-Linde och hennes lilla forskargrupp. Det behövs förstås mer forskning innan vi är framme vid de genetiska reservdelarna. Amel Gritli-Linde ser sig gärna som visionär. Men hon är inte en drömmare. – Det är först när du är ordentligt påläst och riktigt vaken som du gör de viktiga upptäckterna. Som författaren Paul Valery sa: ”The best way to make your dreams come true is to wake up”, säger Amel Gritli-Linde.

Amel Gritli-Linde Disputerad vid Université Paris Descartes 1995. Docent vid Göteborgs universitet 2004. Uppdrag och utmärkelser i urval: Forskartjänst via Vetenskapsrådet 2005-2010. Thuréuspriset 2014. Utvald i externa utvärderingen Red10 som en av fyra ”outstanding” forskargrupper vid Göteborgs universitet.

”This man is not completely Finn Waagstein blev idiotförklarad och hånad av det internationella forskarsamhället. Men han gav sig inte utan fortsatte propagera för sin ovanliga teori om att behandla hjärtsvikt med betablockerare. Han följde sitt hjärta och räddade tusentals andras. Med tiden kom han att sätta en ny standard för hur man behandlar hjärtsjukdom. I mitten av 70-talet var den rådande uppfattningen att ett svagt hjärta skulle stimuleras. I Göteborg hade en ung läkare en rakt motsatt teori. När Finn Waagstein skickade sin första artikel om betablockerare mot hjärtsvikt till British Heart Journal kände sig hans chef tvingad att bifoga ett följebrev som inleddes med orden ”This man is not completely insane”. – Heart Journal skickade tillbaka ett tre sidor långt brev, där de berättade att de hade sammanträtt flera gånger och kommit fram till att det var värt att publicera, trots att innehållet var lite egendomligt, berättar Finn Waagstein. Hård kritik från omvärlden Det skulle dröja mer än ett decennium innan världen verkligen började lyssna. Till att börja med blev Finn Waagstein och hans kollegor hårt ansatta, särskilt i England. – Professorer skrev insändare i Lancet om ”the perverse swedish cardiologist” som ger betablockerare till patienter med hjärtsvikt och riskerar att ta livet av dem. Och det här var starka personer med mycket inflytande, säger Finn Waagstein. Följde sin övertygelse Men den unge Göteborgsläkaren hade stöd på hemmaplan. Både ledningen och kollegorna backade upp honom och Finn Waagstein bestämde sig för att fortsätta. – Även sköterskorna på avdelningen stöttade mig. Varje gång en patient blev bättre, så trodde vi mer på det vi såg med egna ögon än på vad kritikerna tyckte. Ett skräckkabinett De första försöken med betablockerare gjorde Finn Waagstein på eget bevåg.

– Det hade inte varit möjligt att göra så idag, men det är viktigt att förstå hur en hjärtinfarktavdelning såg ut i mitten på 70-talet. Dödligheten var nästan 50 procent. Infarktpatienterna låg i ett rum på en vanlig medicinavdelning med bara draperier mellan sängarna och hörde sina grannar få hjärtåterupplivning. Det var närmast ett skräckkabinett. – En del patienter med akut hjärtinfarkt och hög hjärtfrekvens hade även akut hjärtsvikt. I brist på andra behandlingsmetoder provade jag min teori om betablockerare. De fick en intravenös dos utan att hjärtsvikten förvärrades. Tvärtom kunde vi se att smärtan minskade och EKG-förändringarna gick tillbaka, berättar Finn Waagstein. Resten är historia Finn Waagstein och hans kollegor gjorde ett antal mindre studier på utvalda patienter med kronisk hjärtsvikt och hög hjärtfrekvens och kunde visa på tydligt förbättrad hjärtfunktion efter 6-12 månader. Men det fanns inte resurser att göra en riktigt stor kontrollerad studie. Det tvingade Finn Waagstein att ta ett drastiskt beslut. – Jag satte helt enkelt in betablockerare på en grupp patienter och visade att de blev bättre. Sedan tog jag bort behandlingen, och kunde visa att de blev sämre allihop. Det var förstås riskfyllt men det var ju för att kunna övertyga världen om att det verkligen var effektivt. Resultatet av den studien publicerades 1989. Då vaknade man till i USA. Vi gjorde en gemensam studie och resten är, som man säger, historia.

insane”

Finn Waagstein Disputerad vid Göteborgs universitet 1976. Professor i kardiologi 1999. Uppdrag och utmärkelser i urval: silvermedalj European Society of Cardiology, guldmedalj King Faisal International Prize, Lars Werkö-priset, Lifetime Achievement Award från Heart Failure Association. Uppdrag för European Society of Cardiology. Extern rådgivare för tyska forskningsrådet.

Nobelpris i medicin

År 2000 får Arvid Carlsson Nobelpriset i medicin för sin banbrytande forskning kring hjärnans signalsubstanser. Genom att bygga upp kunskap kring hur ämnen som dopamin och serotonin fungerar och hur de kan påverkas, är Arvid Carlsson och hans forskargrupp med och utvecklar läkemedel som ökar rörligheten för Parkinsonsjuka och hjälper schizofrena till ett bättre liv. Dessutom lägger deras forskning grunden för dagens moderna läkemedel mot ångest och depression. Arvid Carlsson är en av de göteborgsforskare som lagt grunden till ett nära samarbete med läkemedelsföretaget Astra Hässle, senare AstraZeneca – ett samarbete som lett fram till internationellt kända läkemedel som Seloken, Zelmid, Plendil och Losec.

olika utbildningsprogram

2,2 miljarder kronor i oms채ttning

188 professorer

6500

studenter inom farmaci, medicin, odontologi och v책rdvetenskap

1640 anst채llda, varav 950 forskare/l채rare

sahlgrenska.gu.se Sahlgrenska akademin, Medicinaregatan 3, 413 90 Gรถteborg