Provläs_Bortrövad - En berättelse om tomtar, älvor och troll, av Anna Ocklind

Bortrövad En berättelse om tomtar, älvor och troll

www.ebesforlag.se Bortrövad - en berättelse om tomtar, älvor och troll Författare © Anna Ocklind 2020 Illustratör © Emily Ryan Färgläggning av illustrationer: Gabrielle Nilsson Omslag layout: Madeleine Sarin Tryckt av DH Printing House, Lettland 2020 ISBN: 978-91-88187-95-6

Valter och Tovas mystiska försvinnande

F

ör lite mer än hundra år sedan bodde det två syskon i byn Gagnef.

De hette Valter och Tova. En sommar försvann syskonen spårlöst under märkliga omständigheter och var borta i flera veckor. Det var en underlig sommar det året, det minns alla i byn. Vädret var lika ruggigt som kvalmigt, klart som dimmigt och fuktigt som torrt. Men framför allt minns byborna det dramatiska försvinnandet av Valter och Tova, för vad som egentligen hände dem under dessa veckor förblev länge en gåta.

Det var först många år senare, då en sliten träkista hittades i ett övergivet torp långt in i skogen, som sanningen kom fram. I kistan låg en drös gulblekta pappersblad. Det var den nedtecknade historien om Valter och Tova som länge legat orörd och väntat på att bli berättad.

Berättelsen var detaljrikt beskriven och byborna misstänkte att den skrivits ned av någon som upplevt händelserna själv. Kort efter fyndet trycktes historien och boken fick namnet Bortrövad.

5

Marknaden

N

är den här historien tar sin början var Valter och Tova på väg med sin far, som hette Tage, till den årliga marknaden. För att komma dit färdades de med häst och vagn som man gjorde på den tiden. Syskonen satt längst bak i vagnen och var mycket uppspelta.

Marknaden var något de längtat till då den bara inträffade en gång per år. Den hölls varje försommar på en öppen äng några mil bort från deras by och det tog några timmar att ta sig dit. Det fanns dessutom en cirkus, vilket barnen tyckte var det mest spännande med hela marknaden.

Med sig på färden hade Tova sin tygnalle Bim som deras mamma sytt till henne. Bim var gjord av ett kraftigt grått linnetyg och hade bruna knappar som ögon. På den tiden var det dyrt att köpa leksaker och då fick man använda de material man hade hemma till att göra sina egna leksaker. När nallen var färdigsydd hade Tova döpt nallen till Bim. Detta till allas förvåning då ingen någonsin hade hört det namnet förut.

Det var småkyligt den här morgonen och deras mor hade omsorgsfullt stoppat om dem under en tjock yllefilt för att de inte skulle bli kalla under resans gång. En söt och tung doft av syren slog emot dem när de passerade gårdarna som låg längst landsvägen.

Deras far hade fått i uppdrag av deras mor att köpa diverse hustillbehör som kryddor och tyg och hon hade noggrant skrivit ned allt på en papperslapp som hon hade gett honom. Deras mor kunde inte följa med då deras lillebror Egon fortfarande ammades. Dessutom var det inte lämpligt att bära runt på ett litet barn i en sådan stökig miljö, tyckte Valters och Tovas far.

De började sakta närma sig marknaden och en kö av hästskjutsar hade bildats. Flera människor gick till fots vid sidan om vagnarna.

Många var fattiga och saknade skor. Några av dem sträckte ut handen i hopp om att få något småmynt eller kanske något att äta.

Valter tyckte mycket synd om dem. De var magra och verkade 7

olyckliga där de stapplade fram i sina slitna och smutsiga kläder.

Han gav en mager och kutryggig man ett av sina mynt. Det var pengar som han själv hade tjänat ihop då han hade hjälpt till på gården under helgerna och efter skolan. Mannen blev väldigt tacksam och tog hans hand. Det kändes bra inuti Valter och han blev alldeles varm i kroppen över att få göra någon glad. Dessutom hade han fortfarande tillräckligt med pengar kvar för att se cirkusföreställningen och besöka spåkvinnan.

Tage styrde hästvagnen mot en stor äng där marknaden höll till.

En hop av vagnar stod redan parkerade huller om buller vid sidan om ängen. Han gick sedan i väg en kort stund för att hämta vatten till hästarna.

Valter hoppade glädjefullt ned från vagnen och tittade sig omkring.

Han märkte att marknaden verkade ha fler besökare än året innan.

Det vimlade av folk och hela tiden anlände det nya besökare både till fots och med häst och vagn. I gräset hade det formats grova leriga hjulspår. Valter undrade hur damerna med finskor skulle kunna gå på den här marken utan att sjunka ned och fastna, för att sedan smutsa ned sina vackra klänningar.

Att se människor från andra byar var ovanligt för Valter då han antingen tillbringade sin tid i skolan eller hemma på gården. Nu fick han se förmögna damer med stora utsmyckade hattar och mustaschklädda män i fina mörka kostymer. Marknaden hade även andra, mindre förmögna besökare. Små fattiga barn, med smutsigt okammat hår, sprang omkring och tiggde pengar. De var helt ensamma utan några föräldrar som tog hand om dem. Valter rös när han såg de stackars barnen och undrade var deras föräldrar höll hus. ”Far, var är barnens föräldrar?” ”Jag vet inte”, svarade Tage med låg röst, ”kanske har de inte några föräldrar vid liv eller så bor föräldrarna på fattighuset och kan inte längre ta hand om sina barn.”

Valter blev tyst och fylldes av en djup tacksamhet över att han hade sina föräldrar i livet och ett riktigt hem. Han visste att det fanns fattiga barn men hade aldrig tänkt på att de kunde vara föräldralösa.

Det gjorde honom ledsen, men han bestämde sig för att inte tänka mer på det. Han suckade djupt och beslöt sig i stället för att gå runt 8

och utforska marknaden, nu när han äntligen kommit fram.

Tage föreslog att de skulle träffas om två timmar, eftersom han hade viktiga saker att uträtta. ”Här får ni var sin slant så ni kan besöka cirkusen.” ”Tack far”, ropade de båda syskonen glatt. ”Valter, min son, du får inte tappa bort Tova på marknaden”, sade Tage plötsligt allvarligt. ”Det är väldigt mycket folk här och det är lätt att man kommer ifrån varandra. Håll nu varandra hårt i handen!

Kan ni lova mig det.”

Han tittade med stort allvar på dem båda. Sedan vände han sig en sista gång mot Valter. ”Och tänk på att när jag inte är med er är det du, Valter, som har ansvaret. Är det förstått?”

Valter nickade lydigt då han visste att Tova kunde var busig och försvinna ibland. Tage vände sig mot Tova. ”Kära Tova, nu är det viktigt att du lyssnar på din bror för det är han som är äldre och vet bättre.”

Tova nickade samtidigt som hon otåligt såg sig omkring. Hon kunde omöjligt stå still med fötterna och Valter såg att hon omedelbart ville springa rakt in i den stora folkmassan för att ”gå på upptäcktsfärd”, som hon brukade kalla det. Även Valter var otålig och orkade knappt vänta en sekund till.

Han såg fram emot att gå runt med Tova själv, utan sin fars överbeskyddande och stränga blick. Till slut lät deras far dem gå och tillsammans sprang de i väg hand i hand.

9

10

Tova försvinner

M

arknadsplatsen var kantad av olika affärsstånd där män och kvinnor sålde sina varor. De stojade och skämtade för att få besökarnas uppmärksamhet till att köpa just deras saker.

Det såldes allt från hemgjord sylt, honung från kringliggande byar, blåbär och hallon som plockats i skog och mark, ostar och korvar från bond­gårdarna, leksaker och kläder från handelsresande. Det fanns även husdjur och kreatur att köpa så som höns, grisar, hundar och hästar från olika uppfödare.

Längst ut på ängen hade man ordnat en dansbana där några spelmän satt och övade med sina fioler. En gammal gubbe med endast en hand sålde öl till de vuxna samt lemonad till barnen. Tova ville genast ha lemonad då hon var törstig efter den långa resan. ”Två lemonad, tack!”

Valter beställde var sitt glas till dem båda och de drack njutningsfullt upp den svalkande, söta drycken. ”Underbart gott, Valter, snälla kan jag få en till!”

Tova tittade på honom med sina bedjande ögon och han hade svårt att motstå henne och beställde genast var sitt glas till dem båda.

De drack snabbt upp drycken och fnissade tillsammans åt den roliga gubben som med sin enda hand skojade och låtsades tjuva deras näsor.

Efter lemonaddrickandet ville de gå till cirkustältet för att inte missa föreställningen. Cirkusen var den stora huvudattraktionen på marknaden. Varje år kom den resande från en stad som var okänd för Valter. Han hade sett cirkusföreställningen tre somrar i rad och trots att det inte hade gjorts några större förändringar i föreställningen var det lika fascinerande att se den varje gång.

Han var även nyfiken på spåkvinnan. Han hade aldrig blivit spådd och förra året hade han för första gången sett henne. Hon såg annorlunda ut jämfört med alla andra människor han tidigare sett. Hon var ovanligt kort och kompakt, mörk i hyn och hade bruna ögon och 11

korpsvart hår. I hennes öron hängde tjocka guldringar och hennes fingrar var täckta med gnistrande ädelstenar i olika färger. Valters far kallade henne för ”synderska och trollpacka”, men för Valter var hon lika skrämmande som vacker.

Tova var mest intresserad av att se de småväxta männen som ingick i cirkusens följe, och en björn som var fängslad i en kedja.

Cirkustältets ingång vaktades av en storvuxen man, ”starke mannen” som han kallades på cirkusen. Valter kände igen honom från förra året. Han brukade lyfta tyngder på över hundra kilo och brotta ned folk som ville utmana honom. Mannen pekade utan ett ord med sina tjocka fingrar på en skylt där det stod att föreställningen skulle börjar om en halvtimme.

Valter suckade otåligt, vad skulle de göra i en hel halvtimme? ”Kan vi inte gå tillbaka och köpa mer lemonad?” sade Tova som var uttråkad och drog i Valters skjorta. ”Vi kan gå tillbaka efter cirkusföreställningen, men först måste jag göra ett besök.”

Valter ville att Tova skulle förstå att detta var något som var viktigt, mycket viktigare än Tovas lemonaddrickande. Valter hade nämligen bestämt sig för att träffa spåkvinnan och hade inte lust att bara släppa det för någon glupskhet. Planen var att hinna besöka spåkvinnan innan cirkusföreställningen började så att deras far inte skulle upptäcka det. Far skulle bli arg för att Valter slösade sina pengar på ”strunt” och kanske inte låta honom få följa med nästa år. Därför ville inte heller Valter att Tova skulle veta vad det var för besök som han skulle göra.

Men Tova gav sig inte så lätt. ”Vadå för besök? Får jag följa med?”

Tova var ivrig och ville genast veta mer. ”Jag tror att det är bättre om jag går själv. Du får vänta utanför.”

Tova blev sur och vägrade. ”Då går jag tillbaka själv till gubben med saften.” ”Nej, det gör du inte! Du vet att jag har lovat far att ta hand om dig och du går ingenstans!”

Valter tog ett bestämt tag i Tovas hand och nu när hon inte fick följa med på Valters viktiga besök gjorde hon ännu mer motstånd och försökte slita sig loss för att gå sin väg.

12

Valter vägrade ge sig. Han hade lovat sina föräldrar att ta hand om Tova och tänkte inte lämna henne ensam. Många gånger under deras uppväxt hade han varit orolig för att något skulle hända Tova.

Hon hade alltid, vad Valter kunde minnas, varit ett äventyrligt barn.

Hon rymde ofta hemifrån eller klättrade upp på både tak och i träd för att sedan vägra komma ned. Och om något skulle hända henne skulle det kännas som att det var hans fel.

Nu blev Tova blev väldigt arg och började skrika. ”Du kan inte tvinga mig, jag får göra som jag vill!” skrek hon högt och Valter skämdes när folk tittade på dem där de stod mitt i folkträngseln.

Valter var fortsatt tyst trots att han kokade av ilska inombords.

Han höll hårt i hennes hand och drog henne med sig för att hitta spåkvinnans tält. Det var mycket folk och trångt bland tälten och Tova följde motvilligt med. Ibland var det så mycket folk att han inte kunde se Tova, utan bara känna hennes hand som ständigt spjärnade emot. Äntligen såg han tältet i de trånga folkmassorna. Det låg lite i skym­ undan och var lätt att missa om man inte var uppmärksam. Tältet var stängt och endast en liten öppning stod på glänt.

Han tittade in i tältet och där inne på en liten plommonfärgad sammetskudde satt spåkvinnan, precis som han mindes henne, om­ given av tjocka orientaliska mattor i praktfulla färger.

Kvinnan verkade ha lagt märke till honom för hon ropade genast inifrån tältet. ”Kom in, min pojk!”

Han skulle precis ta steget in då han till sin fasa upptäckte att Tova var borta. Fast han hade hållit henne hårt i handen var hon plötsligt borta. ”Tova, Tova var är du?”

Valter ropade oroligt efter Tova men kunde inte se henne. Han letade med blicken efter hennes rödblonda hår, men kunde inte se henne någonstans. Hon är säkert vid lemonadgubben, tänkte han och sprang ned mot marknaden.

Gubben stod kvar där och serverade lemonad men Tova syntes inte till.

13

Anna Ocklind

Anna Ocklind har växt upp på tre olika platser, Birkastan, Jämtland och till sist Sigtuna utanför Stockholm. Hennes hjärta klappar dock mest för Norrland, där hennes rötter och släkt kommer ifrån. Hon bor i dag i Aspudden, som är en närförort till Stockholm, med sin man och deras 3 barn. Anna är civilekonom och har en fil.kand. i juridik. Under flera år var hon anställd på en känd varuhuskedja men lämnade den branschen för att i stället arbeta med samhällsfrågor och människor. För närvarande arbetar Anna på en myndighet som handläggare.

Hon började tidigt skriva historier, som barn skrev hon manus till ett filmprojekt och som tonåring manus till olika skolpjäser. Hennes ambition är att skriva intressanta och gripande historier med ett enkelt och rappt språk.

Anna Ocklind har tidigare givit ut romanen Laima och den besynner­liga fegheten (2018) 14

Vill du läsa hela?

Du finner boken hos de flesta internetbokhandlare och i den fysiska bokhandeln och bibliotek.

Om de inte har den i lager kan du be dem att ta hem den.

Du kan även köpa den direkt via förlagets e-butik: https://www.ebesforlag.se/store

15

16