Samtal med rektorn – skolledare om ledarskap för inflytande

Samtal med rektorn — Skolledare om ledarskap fÜr inf lytande

samtal med rektorn skolledare om ledarskap fรถr inflytande

Elevrörelsens förlag Malmgårdsvägen 63 116 38 Stockholm www.elevrorelsensforlag.se info@elevrorelsensforlag.se 08-644 45 00

Samtal med rektorn Skolledare om ledarskap för inflytande Författare Maximilian Byström Fotograf Anna Wallgren Grafisk form Carl Du Rietz Redaktör Sara Arvidsson Tryck Fälth & Hässler, Värnamo 2011 Upplaga 1:1 isbn 978-91-976570-8-2 © seco innovations ab Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande av SECO Innovations AB är förbjudet enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande, såsom tryckning, kopiering, bandinspelning etc.

Samtal med rektorn — Skolledare om ledarskap fÜr inflytande

Kapitel 1 »Det är ett svårt ord, ­inflytande.«

Kapitel 2 »Det går inte att tvinga på dem det.«

Vad innebär egentligen inflytande? Och hur mycket inflytande kan eleverna ha? Vi träffar rektorn på Blommensbergsskolan och pratar om tonåringar, självförtroende, tydliga ramar och hur den stora asfaltskullen hamnade på skolgården.

Måste man ha klassrepresentanter? Hur gör man när eleverna är ute på praktik? När klasserna är för små? Eller när eleverna helt enkelt inte vill? Vi åker till Gävle och Uppsala och pratar om att elevernas inflytande alltid är rektors ansvar.

15

35

Kapitel 3 »Det är enkelt, egentligen.«

Kapitel 4 »Man ska kunna ställa ­frågor och få ett direkt svar.«

Vad hände med den stränga rektorn som gömde sig på kontoret? Har det skett en förändring av rektors roll? Vad finns det för förväntningar på rektor idag?

Vi träffar två rektorer som berättar om goda relationer och öppna dörrar.

I den nya skollagen talas det om forum för samråd.

Samtidigt har formuleringarna om skolkonferensen försvunnit. Hur kan ett forum för samråd se ut? Vi åker till Sveriges äldsta skola och pratar om nya tider.

61

83

»Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.

Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas.« skollag (2010:800), 4 kap, 9 §

Inledning

I

dag är inte en skola den andra lik. Det har märkts tydligt under arbetet med projektet Inf lytande i skolan – mer än en möjlighet!, som denna bok är sprungen ur. Under projekttiden har vi fått möjlighet att träffa många inspirerande rektorer och lyfta fram positiva exempel på hur man kan arbeta med elevers inflytande. Det är rektorer som arbetar på skolor med olika organisationsformer, olika kulturer och olika inriktningar: stora och små skolor, friskolor och kommunala skolor, storstadsskolor och småstadsskolor, skolor med teoretisk inriktning och skolor med praktisk inriktning, högstadier och gymnasier. Några av dem återfinns i projektets första bok Inf lytande för elever – en handbok för rektorer och lärare, av Axel Cronert och Dany Kessel, och andra får komma till tals i den här boken, där vi ger större utrymme åt skolledarnas egna observationer, tankar och erfarenheter.

Projektet har syftat till att ta fram stöd och goda exempel åt skolor utifrån de förändringar för elevers inflytande som den nya skollagen för med sig. Det är alltså inte främst elevens inflytande i den lärarledda undervisningssituationen vi fokuserar på, utan det inflytande som

11

stadgas inom ramen för den nya skollagens fjärde kapitel, och som det faller på rektor att ansvara för. Medan handboken är inriktad på konkreta metoder fokuserar denna bok på de människor som möjliggör elevernas inflytande – rektorerna själva.

De rektorer du möter här har delvis olika erfarenheter av och olika perspektiv på inflytande. I alla fall om man ser till ytan. Men tittar man lite närmare på deras berättelser kan man urskilja vissa mönster. Även om utgångspunkterna har varit olika, och skolorna har skiljt sig åt på ganska många punkter, finns det åtminstone tre förhållningssätt som vi har kunnat urskilja hos dessa rektorer. Det är förhållningssätt som vi tror att många rektorer kan inspireras av.

För det första är rätten till inflytande någonting som gäller alla elever. De här rektorerna har inte bara gjort sig tillgängliga för en liten grupp elever, som ska föra de andras talan, och sedan trott att resten ska ordna sig självt. Nej, de har vinnlagt sig om att alla elever ska kunna komma till tals. Det kan man märka på Stockholms Idrottsgymnasium i Stockholm, där rektorns dörr alltid står öppen (och lärarrummets alltid står på glänt), och på Katedralskolan i Lund som har anordnat rektorshearings där alla elever är välkomna att ställa frågor direkt till skolledningen. Inflytandet har inte varit begränsat till en dialog med några få elever, eller med ombud för eleverna. Strävan har varit att varje elev ska ha inflytande.

För det andra har dessa rektorer tagit sitt uppdrag att ge eleverna inflytande på allvar. Man har inte lämpat över ansvaret på några enskilda elever, eller stannat vid ett missnöje över att eleverna inte engagerar sig tillräckligt mycket. Istället har man sett till att alla elever garanteras inflytande. Även om det innebär att en del heliga kor kanske måste ryka, som klassrepresentanterna på Gävle Praktiska gymnasium. Man har inte suttit och väntat på att eleverna ska ta sig i kragen eller försökt tvinga fram engagemang, utan utformat system och arbetsmetoder som fungerar oavsett hur väl elevernas egna sammanslutningar eller skyddsombud fungerar. Elevernas egna sammanslutningar har inte varit en förutsättning för inflytandet på de här skolorna, utan elevernas engagemang har blivit en bonus av att rektor har bedrivit ett framgångsrikt arbete för att ge eleverna inflytande.

För det tredje har de alla eftersträvat enkelhet och verkat för att underlätta för elevernas inflytande. Trösklarna för att kunna utöva inflytande ska vara låga, och en fråga ska inte behöva gå igenom ett flertal instanser och sedan klättra tillbaka innan eleven får ett svar.

12

Istället kan det vara som på Blommensbergsskolan, där rektor och lärare försöker bygga en sådan relation till varje elev att eleven lätt kan föra fram synpunkter och komma med frågor till den som är berörd; det kan ske såväl formellt som informellt, i det dagliga samtalet. Det kan också vara som på Rosendalsgymnasiet, där man med hjälp av såväl mentorer som ett skräddarsytt intranät ser det som en skyldighet att snabbt besvara frågor och kommentera synpunkter. Eller som på Kärrtorps gymnasium som har programrektorer med tätare kontakt med eleverna. Att framföra sin synpunkt ska inte behöva vara svårare än att titta in på rektorsexpeditionen eller skicka ett mejl. Eller ta frågan direkt i korridoren.

I övrigt finns det rätt mycket som skiljer de här rektorerna åt. Det har vi uppskattat. Det är färgstarka personer med intressanta tankar och egna berättelser. Varje skola har sin egen atmosfär, sin egen kultur och sin egen anda. Det vi har fokuserat på i våra samtal har inte varit de detaljerade lösningarna eller de påstådda mirakelkurerna, utan de övergripande förhållningssätt som dessa rektorer har haft, och som tillsammans med lite sunt förnuft har lett till goda resultat. Utgångspunkten för dessa rektorer är att rektors ledarskap är avgörande för elevernas inflytande. Det är med rektor det står och faller.

13

14

Kapitel 1

»Det är ett svårt ord, inflytande.« Vad innebär egentligen inflytande?

Och hur mycket inflytande kan eleverna ha? Vi träffar rektorn på ­Blommensbergsskolan och pratar om tonåringar, självförtroende, tydliga ramar och hur den stora asfaltskullen hamnade på skolgården.

15

samtal med rektorn k apitel 1

–I

nflytande, säger Bengt Olsson lite skeptiskt. Jaha, men till vilken grad? Och när och hur? Jag tycker att det är jättebra med inflytande, men vi måste hjälpa eleverna att hitta en struktur. När vi lämnar över till eleverna och säger: Vad vill ni göra? Vad vill ni ha inflytande över? Ja, då stannar processen. För de förväntar sig ju att vi som lärare och jag som rektor ska veta det här. Det har vi väl pröjs för. Och det har de ju rätt i!

Vi har varit på ganska många gymnasieskolor när vi kommer till Blommensbergsskolan. Vi har pratat med rektorer som har berättat om starka elevkårer, om elever som vuxna människor som kan driva sina frågor själva, om elever som snart kommer att slussas ut till högskolor eller arbetslivet och som förväntas vara ansvarsfulla och, i brist på bättre ord, mogna. Men även om de rektorer vi har pratat med har haft goda tips och tydliga strategier för elevers inflytande känns det ofta som att en viss skepsis följer med själva ordet inflytande.

Blommensbergsskolan är inte en gymnasieskola utan en högstadieskola. Nu är det säkerligen så att alla skolor är olika, och man kan givetvis inte se en gymnasist och en högstadieelev som två helt olika kategorier. Men en sak är i alla fall ganska uppenbar: det är en annan stämning i korridorerna här än på de gymnasieskolor vi besökt.

Från skolcafeterian strömmar det musik. Det ekar av springande steg och plötsliga skrattattacker. Redan på skolgården möts vi av nyfikna blickar.

Det kommer också att visa sig, att när vi pratar om elevers inflytande får vi bitvis andra svar än vad vi är vana vid. Å ena sidan tycker Bengt, skolans rektor, att hans elever är självsäkra och modiga. Å andra sidan pratar han ofta om dem som »barnen«, och beskriver det som att de flesta av dem befinner sig i en ålder som är omtumlande och full av förändringar. Mitt i puberteten helt enkelt.

–– Puberteten är en stor belastning och så ställer vi en massa krav på dem. Det glömmer man lätt bort.

Och man kommer kanske inte runt det faktum att det finns skillnader mellan att vara 14 och 18 år, även om både 14-åringen och 18-åringen rimligtvis ska ha samma rätt till inflytande i skolan. Samtidigt är det inte bara Bengt som ställer sig frågande till hur det här med inflytande egentligen ska gå till. I stort sett alla rektorer vi har pratat med har, precis som Bengt, funderat mycket över dessa frågor och har en tydlig

16

17

samtal med rektorn k apitel 1

»Med inflytande måste man vara attans tydlig över vilka områden som elever har ­inflytande över.«

18

tanke och fungerande strategi för att ge elever inflytande. Men ändå finns ofta denna tveksamhet inför själva ordet.

Vad kommer den här tveksamheten ifrån? Vad är det som får rektorer att känna osäkerhet kring vad som förväntas av dem när det gäller elevers inflytande, trots att vår upplevelse är att det mesta på deras skola fungerar bra? Ja, vi får återkomma till det, men först ska vi höra Bengts berättelse. År 1996 var han rektor på Aspuddens skola, en högstadieskola med omkring 800 elever. Med växande barnkullar ökade också behovet för en ny högstadieskola i regionen. En pådrivande föräldraförening hade uppmärksammat att det fanns en gammal skolbyggnad i området som användes av Lärarhögskolan för undervisning av förskolelärare. För att göra en lång historia kort drev föräldraföreningen igenom att den gamla skolbyggnaden skulle bli en ny högstadieskola och kommunen utsåg Bengt till rektor.

–– Det var ju ett drömläge för en rektor att få börja om från början.

Inte minst när det kom till lärarlaget hade Bengt nu möjlighet att handplocka personer som brann för skolans pedagogiska idéer. På den nya skolan skulle lärarna finnas till helt för elevernas skull.

Kommunens instruktioner var ganska kortfattade: det skulle bli en kulturskola och Bengt hade ett år på sig att fixa till lokalen, sätta ihop ett lärarlag och hitta elever. Han såg de pedagogiska fördelarna i att inkorporera kulturella uttryck i undervisningen. På det sättet kunde elevernas båda hjärnhalvor aktiveras, resonerade han.

Inspirerad av Bifrostpedagogiken som syftar till att förena fantasi och kunskap i undervisningen, och där man jobbar utifrån teman, drog skolan igång 1998. Då fanns det tvåhundra elever, nu är det fyrahundra.

Blommensbergsskolan, som fick bli namnet på den nya skolan, ­skiljer sig från gymnasieskolor med kulturell och estetisk inriktning.

Här är kreativiteten framför allt ett sätt att förstärka inlärningen.

Det finns inga specifika inriktningar på skolan utan alla kan syssla med allt: spela instrument, sjunga, skådespela, måla, eller vad det nu handlar om.

–– Det ska drabba alla, säger Bengt. Även om man aldrig har hållit i en gitarr kan man spela den när man slutar.

19

samtal med rektorn k apitel 1

20

samtal med rektorn k apitel 1

»Såg ni den där stora asfaltskullen ute på skolgården?«

Utifrån teman, som kan vara allt från kärlek till andra världskriget jobbar man tillsammans under ett par veckor utifrån de vanliga schemalagda ämnena svenska, NO, SO och så vidare, för att få en teoretisk bas. Om temat är kärlek skriver man kärleksdikter i svenskan, lär sig om kärlek utifrån ett kroppsligt perspektiv i NO, och så vidare. Slutligen kulminerar det hela i en kulturell slutprodukt. Ibland är det en show med musik, dans och skådespel, ibland en utställning.

Kan de inte tycka att det är lite skämmigt att stå på scen?

–– Det är jätteviktigt för oss att bygga självförtroende. När jag ser de nya sexorna finns det vissa som utstrålar att de aldrig kommer våga stå på scen – men jag har alltid fel hittills. Då har man vunnit något.

Vill alla verkligen uttrycka sig konstnärligt?

–– Det har inte ett dugg med deras intresse att göra. Vi tycker alla om att skapa och leka. Det är bara det att när vi blir vuxna så tillåter vi oss inte att göra det längre. Jag blir förvånad varje gång jag ser deras shower. De har alltid vridit runt det på ett nytt sätt, hittat något oväntat.

21

samtal med rektorn k apitel 1

Hade du några särskilda tankar kring hur du ville jobba med elevers inflytande när ni drog igång skolan?

–– Nej, det hade jag inte. Jag har ett ambivalent förhållande till inflytande, det ska erkännas. Jag är lite gammaldags på det sättet. Jag har ett uppdrag både som rektor och lärare att utbilda eleverna. Jag är professionell och har en struktur på hur en skola ska skötas. Det har inte eleverna.

Trots att Bengt är rektor på en kulturskola är han långt ifrån bilden av en »kulturkofta«. Han är lång och rakryggad och har en ganska sträng uppsyn. Han uttrycker sig alltid tydligt. Och uppriktigt. Emellanåt brister ansiktet ut i ett hastigt leende eller svallande skratt, men för det mesta är han bestämd.

–– Med inflytande måste man vara attans tydlig över vilka områden som elever har inflytande över. Om man tittar på själva undervisningen ska de självklart ha inflytande över själva redovisningsformerna.

Sjuorna har till exempel ett temaarbete där de själva får välja tema. Ett år valde de temat ondska, och jag tänkte att hjälp, det här kan ju bli vad som helst. Men det blev jättebra. Det tycker jag att de ska vara med i, men det är vi som bestämmer arbetsformerna och strukturen, för det är inte deras jobb. Det är vårt jobb.

Ni har ett elevråd på er skola. Hur fungerar det?

–– Det är svårt att få dem aktiva. De har inte alltid tålamod med protokoll och möten och så vidare. De kan säga att de vill ha en ny skolgård och förvänta sig att den ska vara klar i morgon. Såg ni den där stora asfaltskullen ute på skolgården?

Det var snöigt ute när vi besökte Blommensbergsskolan, men mycket riktigt, under snön fanns det vad som verkade vara en stor kulle på skolgården. Bengt berättar historien om kullen: –– För några år sedan skulle vi göra något åt skolgården, eftersom det i stort sett bara var en sned asfaltsplan när vi flyttade hit. Självklart skulle eleverna vara med och bestämma hur skolgården skulle se ut.

Först bad vi dem bara komma med förslag och de hade jättemånga bra idéer. När vi gick med de här idéerna till fastighetsvärden konstaterade de bara att det skulle bli för dyrt. Det var inte så kul att komma

22

samtal med rektorn k apitel 1

»Jag tycker att den där strukturen med protokoll och möten inte riktigt fungerar.«

tillbaka med det budskapet till eleverna, det är i sådana lägen de lätt tappar tron på oss vuxna. Något år senare dök chansen upp att få loss pengar till skolgården igen. Så vi gick tillbaka till elevrådet och sa att, ok, såhär och såhär mycket pengar har vi att använda, och så tog vi fram kostnaderna för vad olika saker som de ville ha skulle kosta. Och då blev ungarna riktigt snåla. Både det ena och det andra fick ryka.

Och till slut kom de fram till att de ville ha en basketplan och så ville de ha en stor asfaltskulle som man kunde åka skateboard på, och som hade konstgräs längst upp så att man kunde sitta där och hänga. Vi kom tillbaka med det förslaget och så ritade arkitekterna den här stora kullen. Och nu har vi en stor kulle och ungarna är jättenöjda.

Så en förutsättning för inflytande är att det finns tydliga ramar?

–– Ja, de måste ju veta vad det kostar, och vem som ska betala och hur det ska gå till. Hur ska de kunna veta det själva?

Hur viktiga är elevrådet i sådana här situationer?

–– Det beror på hur aktiva eleverna är. Vissa år finns det aktiva elever, men andra år finns det inte det.

23

samtal med rektorn k apitel 1

Tror du att det finns bättre förutsättningar för att det ska funka på gymnasiet?

–– Både på gymnasiet och på låg- och mellanstadiet. I de lägre åldrarna vill ungarna ha väldigt enkla och konkreta saker: ett nytt bollplank. Och på gymnasiet är de bättre på att organisera sig, ha möten och sådana saker. Men här är de mitt emellan barn- och vuxenvärlden och vet inte alltid vad de vill ha.

Kan elevrådet ansvara för att föra vidare elevernas synpunkter till er i skolledningen?

–– När vi startade skolan tänkte vi att vi skulle ha ett vanligt elevråd.

Men jag tycker att den där strukturen med protokoll och möten inte riktigt fungerar. Det finns en risk att det blir långbänk av olika förslag och det gynnar inte demokratin. Jag tror på informell påverkan. Vi rör oss ute i klassrummen och korridorerna hela tiden, all personal, och frågar eleverna vad de har för synpunkter. Om någon säger att nu rinner det i toaletterna kan vi fixa det med detsamma. Det blir en mycket rakare kontakt än om varenda liten fråga ska drivas genom elevrådet och malas fram genom möten och protokoll och hamna på vårt skrivbord flera veckor senare. Samma sak om det gäller till exempel en lärare som eleverna tycker är dålig. Då kan eleverna komma direkt till mig och säga det. »Den nya vikarien kan inget, vi lär oss ingenting«. »Ok«, säger jag, »då använder vi inte honom igen.« Jag ska vara deras skydd mot dåliga lärare. De har rätt att få bra undervisning av kompetenta lärare, och det får de nästan alltid här på vår skola.

Så i någon mening är det du som rektor, och lärarna, som ansvarar för inflytandet, och inte elevrådet?

–– Ja. När det gäller det vardagliga, typ, mitt skåp går inte att öppna, då kommer eleverna till oss och så fixar vi det nu. Det är viktigt för dem att det finns en sådan närhet hela tiden. Vi gjorde en undersökning på skolan för några år sedan då vi frågade eleverna hur mycket inflytande de tyckte att de hade och då fick vi ett resultat som inte var så bra som vi trodde att det skulle bli. Först undrade vi om vi verkligen var så dåliga, men sedan frågade vi oss om eleverna ens visste vad det innebar att ha inflytande. Vet eleverna vad det är? Så nästa år sa vi alltid efter att eleven hade haft inflytande över något att nu har du haft inflytande över detta. Nästa år fick vi mycket bättre resultat på undersökningen.

24

samtal med rektorn k apitel 1

»När det gäller det vardagliga, typ, mitt skåp går inte att öppna, då kommer eleverna till oss och så fixar vi det nu. Det är viktigt för dem att det finns en sådan närhet hela tiden.«

25

samtal med rektorn k apitel 1

Det kan vara ett svårt ord det där.

–– Ja, det är ett svårt ord. Jag vet inte ens om statsmakten är alltid helt solklara med vad det innebär.

D

et är inte ovanligt att ett begrepp har en betydelse i akademiska och juridiska sammanhang och en delvis annan i vardagliga sammanhang, eller skiftande betydelser i olika typer av miljöer. Men samtidigt är inflytande ett begrepp som finns i skollagen och därför kan det givetvis vara problematiskt om det finns för många tolkningsmöjligheter. Ofta finns det en otydlighet kring hur mycket makt man ska ge eleverna när man ger dem inflytande, och var gränsen ska dras. Mats Lundström är docent i statsvetenskap vid Uppsala Universitet och har skrivit om demokrati i skolan för den statliga Demokratiutredningen, som avslutades vid millennieskiftet. Vi ringde upp Mats och frågade vilket förhållande mellan makt och inflytande som finns. Hans svar är entydigt: inflytande har ingenting med makt att göra.

–– Även om man har en självhärskande diktator och du går till honom och han lyssnar till dina synpunkter så är det fråga om inflytande, säger Mats.

Finns det någon skillnad mellan begreppet elevdemokrati och begreppet inflytande?

–– Demokrati förutsätter en typ av maktfördelning, så det har med makt att göra. Inflytande handlar istället om att man har möjlighet

»Elever kan vara helt maktlösa men ändå ha inflytande.« 26

27

samtal med rektorn k apitel 1

att delge sina synpunkter. Elever kan vara helt maktlösa men ändå ha inflytande. Även om de inte har någon trumf gentemot skolledningen kan de ha inflytande i meningen att skolledningen tar del av deras åsikter och intressen. Är det så här man generellt definierar inflytande?

–– Ja, inom statsvetenskapen, men det är givetvis så att begreppen används på lite andra sätt i andra sammanhang.

Som exempel tar Mats medbestämmandelagen (MBL), som gör arbetsgivare skyldiga att höra med sina anställda innan de fattar viktiga beslut. I fråga om makt är lagen ganska tandlös, menar Mats, men den garanterar inflytande, alltså att de anställda har rätt att uttrycka sina synpunkter om besluten.

–– Man kan ha formell rätt till inflytande på en skola eller en arbetsplats, men det innebär inte att man ges någon beslutsrätt eller någon dominansställning gentemot andra. Det handlar om att man har rätt att bli informerad och ta ställning till beslut.

Hur kommer det sig då att man som rektor kan känna att måste man ge eleverna någon form av makt när man ger dem inflytande? Många av de rektorer vi har talat med har framförallt ryggat för denna dimension av elevers inflytande (en dimension som Mats Lundström alltså menar egentligen inte finns i begreppet).

En person som har funderat mycket över de här sakerna är Dany Kessel, som har skrivit flera böcker om elevers organisering, bland annat Elevrådsboken 2004, och sedan Elevkårsboken 2009. Dany är också medförfattare till Inf lytande för elever – en handbok för rektorer och lärare. Hur kommer det sig att inflytande har blivit ett så mångtydigt begrepp i skolans värld?

–– Jag tror att det handlar om att elever är en ganska maktlös grupp, säger Dany, och då har man försökt kompensera för det. Därför har man fyllt begreppet inflytande med väldigt mycket. Ofta används det på ett inkonsekvent och ogenomtänkt sätt.

Dany menar att begreppet inflytande är mindre problematiskt på arbetsplatser. Precis som Mats tar han MBL som exempel.

28

samtal med rektorn k apitel 1

»Det har funnits en växande begreppsförvirring.«

–– Där sätter man sig ner på arbetsplatsträffar och samverkansgrupper, informerar om beslut och så tar arbetstagarna ställning. Det är inte så komplicerat egentligen. I förhållande till elever har det här känts mer komplicerat. Men egentligen finns det stora likheter mellan MBL och de nya skrivningarna i skollagen. De förpliktigar också rektorn att informera eleverna om viktiga förändringar och höra deras mening.

Vad tror du är bakgrunden till att det finns en större osäkerhet kring begreppet i skolan?

–– Jag uppfattar det som att begreppen har använts ganska inkonsekvent i lagtexter och dokument och att det har funnits en växande begreppsförvirring. Det bottnar i att man har haft en uppriktig ambition att ge elever inflytande och i viss mån makt, men att man inte har varit helt säker på hur. Därför har ord och begrepp fyllts på med fler och fler innebörder och oklarheten har successivt ökat. Det är till exempel väldigt vanligt att inflytandet på skolan är något som man kopplar till skolans elevråd. Det kan vara en kvarleva från de få år under 1960-talet då elevrådet fanns i läroplanen, men det är mer än fyrtio år sedan den skrivelsen försvann ur skolans styrdokument.

Elevernas egna sammanslutningar, som historiskt sett har växt fram underifrån, har ingenting med rektors ansvar att göra.

29

30

Det är alltså inte bara Bengt som är osäker på hur elevers inflytande ska tolkas. Såväl de rektorer som vi har pratat med som forskare och skolorganisationer uttrycker att det finns en osäkerhet kring ordet. En osäkerhet som nog med all rätt kan leda till viss skepsis.

Ibland kanske det kan framstå som att inflytande innebär att rollerna och maktfördelningen mellan skolledning och elever ska upplösas.

Det är dock inte den bild vi har fått av att titta på lagtexter och när vi har sett hur inflytandet ser ut i praktiken ute på skolorna. Inflytande i skolan innebär i grund och botten att skolan har en skyldighet att höra elevers meningar om verksamheten och att delge eleverna information som är viktig för dem.

P

å Blommensbergsskolan är det viktigt att eleverna ska kunna uttrycka sina synpunkter till lärare och rektor, både i strukturerade former och under mer informella omständigheter. Att alla elever har stått på scen tror Bengt är viktigt för att de ska våga höja rösten om de har något på hjärtat. Det ökar självförtroendet att ha vågat visa vad man som elev gjort och är stolt över.

När gamla elever kommer till skolans så kallade återvändardagar – då de dricker läsk, kollar på filmer från sin tid på skolan och är allmänt nostalgiska – brukar han fråga dem vad de har tagit med sig från skolan. De brukar svara att de dels har förmågan att jobba kreativt i projekt, dels att de alltid vågar stå för sina åsikter. Men Bengt förlitar sig inte enbart på att eleverna ska komma till lärare och rektor om de har synpunkter. Man arbetar även med mentorstid, när elevernas mentor träffar eleverna enskilt varje vecka och pratar igenom deras situation. Där kan lärarna fånga upp allt från praktiska, påtagliga saker som rör den fysiska arbetsmiljön, till psykosociala frågor som rör mobbning eller otrygghet. Att eleverna känner sig trygga anser Bengt är en förutsättning för att skolan ska kunna ägna sig åt sin huvudsakliga verksamhet, utbildning.

–– På föräldramötena brukar jag säga att föräldrarna ska ställa sina barn tre frågor varje dag: Ha någon varit dum mot dig? Har du lärt dig något? Har du haft det kul? Tryggheten kommer alltid först och måste finnas där för att de andra bitarna ska falla på plats. Är de inte skraja för att ta upp synpunkter direkt med dig?

–– Nej, för jag rör mig ute bland eleverna hela tiden och vet vad alla

31

samtal med rektorn k apitel 1

samtal med rektorn k apitel 1

»Det viktigaste med ­inflytande är att behandla varje elev som en enskild individ.«

heter. De vet att de kan prata med mig om allt. Och om de inte går till mig går de till någon lärare. Men samtidigt har jag ju också en viktig funktion som rektor, en ledarroll. Jag måste också kunna behålla den distansen. Jag måste både kunna vara bestämd och kunna ha en dialog. Det där är en respekt som man måste bygga upp. När jag gick i skolan hade vi en naturlig respekt för lärare och rektor, de var myndighetspersoner. Den där respekten finns inte lika naturligt idag. De tittar på dig som människa. Är du ok? Är du schysst? Då lägger de av att busa när du säger till dem. Annars struntar de i dig. När jag växte upp var man mer rädd för läraren som person. Det där kan man glömma, och det är bra, för elever ska verkligen inte vara rädda för sina lärare.

Det säger jag till alla nya lärare. Du måste skapa en egen relation till varenda unge.

32

Är den där relationen viktig för att elevernas inflytande ska fungera?

–– Ja, det är det som är att ge inflytande. Den nära relationen mellan elev och lärare. Jag vet inte om eleverna alltid uppfattar det som inflytande. Men det är det.

Bengt tänker efter en stund.

–– Det viktigaste med inflytande är att behandla varje elev som en enskild individ. Vi måste vara nyfikna på vad den enskilda eleven tycker och tänker. De är inte helt vana vid att vuxna pratar med dem på det sättet. Att någon verkligen vill lyssna på deras åsikter. Men man måste jobba med att få dem att göra det. Man måste också komma ihåg att bara för att det var stökigt i 9A idag så är inte 9A stökiga. Det var vissa elever som var stökiga. Idag. Imorgon är de kanske hur lugna som helst, helt andra människor. Det är det som är det svåra. Vi vuxna vill ju kategorisera för att få struktur. Men man måste se individen.

Innan vi går visar Bengt runt oss i skolan. Han berättar att hans pappa gick på skolan som barn och hade en del skräckhistorier att berätta från den tiden. Skolan är byggd 1921 och då gick här tusen elever. Man tryckte in ungefär fyrtio elever i varje klassrum.

I en av korridorerna hänger det ett par killar i väntan på nästa lektion. De undrar vilka vi är. »De är här för att skriva om inflytande«, säger Bengt. »Har ni något inflytande på skolan?« –– Ja, svarar de.

–– Hur gör ni för att få inflytande då? frågar vi.

–– Det finns ju ett elevråd. Fast det enklaste är ju att gå till Bengt eller till en lärare. Då vet man att det blir gjort.

–– Förresten, säger en annan kille, kan ni inte byta ut handtaget till skolporten mot ett gummihandtag. Man fryser ju fast i det där metallhandtaget när det är kallt ute. ■

33

samtal med rektorn k apitel 1

34

Kapitel 2

»Det går inte att tvinga på dem det.« Måste man ha klassrepresentanter?

Hur gör man när eleverna är ute på praktik? När klasserna är för små?

Eller när eleverna helt enkelt inte vill?

Vi åker till Gävle och Uppsala och pratar om att elevernas inflytande alltid är rektors ansvar.

35

samtal med rektorn k apitel 2

I

ett snöigt Gävle, omgivet av små firmor, åkerier och verkstäder, hittar vi Gävle Praktiska gymnasium. Skolbyggnaden smälter naturligt in i industriområdet Näringen, i norra delen av staden.

Inne i skolan känns det snarare som att man befinner sig på en arbetsplats än på en skola. Visst finns det klassrum där man undervisar i kärnämnen, men huvudsakligen pågår det andra saker. Det bullrar och låter från verkstäderna, eleverna traskar runt i arbetskläder och det verkar råda en gemytlig stämning mellan dem och lärarna.

I ett litet rum står några tjejer och målar om takplattor. I stort sett allt underhåll av lokalerna sköts av eleverna själva som en del av undervisningen. Bara i undantagsfall hyr skolan in hantverkare för att ordna någonting. Genom att själva fixa i ordning skolans lokaler lär sig eleverna grunderna i de karaktärsämnen de sysslar med. Här finns utbildningar som VVS- och fastighetsprogrammet och industritekniska programmet. När eleverna lämnar skolan efter tre år börjar arbetet om: rummen målas om, elledningar läggs igen, dörrar monteras, rören sätts på plats.

Lisa Kvarnlöf hade inga planer på att bli rektor på ett praktiskt gymnasium när hon gick på lärarhögskolan. Men när hon började jobba som lärare i historia och samhällskunskap upptäckte hon vad det var hon brann för.

–– Jag vurmade särskilt för de trubbiga eleverna, de lite kaxiga.

Killar med jackan på och kepsen så långt neddragen att man inte ser ögonen. När man måste luta sig ner och söka blicken.

Efter några år hamnade hon som rektor på Gävle Praktiska gymnasium. Det är ingen stor skola, något under tvåhundra elever, och många av dem är ute på arbetsplatspraktik under stora delar av året.

Sammanlagt finns det trettioen klasser på skolan. Den minsta klassen har bara tre elever. Och under en lektion är det sällan mer än sexton elever. Det går en lärare på tio elever.

När det gäller elevers inflytande är det delvis andra frågor som är aktuella på skolan än på många av de andra skolor vi varit på. En kärnfråga gäller elevernas APU-platser, som ska flyta på så att både eleven och arbetsplatsen känner sig nöjda och får ut vad de förväntar sig.

–– Det är ju inte så lyckat om eleven bara får dra kabel ute på arbetsplatsen i två veckor, säger Lisa. Det är också viktigt att de inte bränner

36

samtal med rektorn k apitel 2

»Jag vurmade särskilt för de trubbiga eleverna, de lite kaxiga.«

sina chanser. Ibland kan de tro att de kommer att hamna på något byggprogram på Kanal 5 direkt efter skolan. De måste förstå att man även måste lära sig grunderna och göra det som inte är lika roligt.

Under praktiktiden har eleven en handledare ute på arbetsplatsen och en mentor på skolan och tillsammans försöker de lösa de utmaningar som dyker upp. Istället för att handledaren och mentorn i för stor utsträckning fattar beslut och för samtal över elevens huvud tycker Lisa att det är avgörande att eleven själv är med i dessa samtal.

I samband med praktiken sammanträder också lärlingsrådet. Där sammanstrålar representanter från branschen, alltså de arbetsplatser eleverna kan hamna på, facket, lärare, rektor och en elev. Här kan man i samråd lägga upp en fungerande plan.

Lisa erkänner att det finns utmaningar på skolan. I och med att eleverna inte alltid är i lokalerna utan ute på arbetsplatser är det till exempel svårt att hitta en perfekt lösning för informationsspridning.

Man gör så gott man kan med skolans intranät och skolans info-TV. Mentorerna får också ringa runt en del för att informationen ska komma fram. Framöver kanske man kommer hitta en helt fungeran-

37

samtal med rektorn k apitel 2

de lösning, men man får pröva sig fram.

Samtidigt menar hon att det finns stora möjligheter. Som en liten friskola slipper hon de långa beslutsprocesser hon är van vid från sin tid som lärare på en betydligt större kommunal skola. Problem kan lösas snabbt och i samråd med eleverna. På en skola med små klasser, många program, och där det är viktigt att behålla goda kontakter med branscher, är den här flexibiliteten värdefull, berättar Lisa.

Killarna dominerar på skolan, i alla fall om man ser till antalet elever. Tre fjärdedelar av eleverna är killar, och det samma gäller lärarna.

Det är ganska könsstereotypt, medger Lisa. Killarna går på de utbildningar som förbereder dem för typiskt manliga yrken: hantverkare, elektriker, bilmekaniker. Tjejerna hittar man på naturbruksprogrammet och barn- och fritidsprogrammet. Men det finns undantag. En tjej går på fordonslinjen, och en kille på hästprogrammet. Trots att det är fler killar än tjejer på skolan dominerar tjejerna i skolans elevråd.

–– Det är fem tjejer som sköter det arbetet. Några av killarna engagerar sig ibland, men det är tjejerna som är pådrivande.

På en manligt dominerad arbetsplats med en kvinnlig ledare kanske det inte är så konstigt att tjejerna tar ton, driver frågor mot rektor och skolledare och arrangerar aktiviteter. Eller så kanske det är av helt andra skäl tjejerna dominerar. Det är ingenting Lisa spekulerar i, även om man anar en viss stolthet. Samtidigt verkar hon lite besvärad av det låga intresset bland killarna på skolan. Men det här är inte en skola som andra: här ägnar eleverna inte lika stor del av sin tid på skolan, det är inte så många elever och lärlingsråden innebär en struktur där eleverna ges inflytande över praktikplatsen.

I kontakten med elevrådet, och även med de skolföreningar som finns, tycker Lisa att det är viktigt att eleverna själva presenterar en tydlig plan kring vad det är de vill. När vi sitter med henne i rektorsexpeditionen kommer det flera gånger in grupper av elever som har synpunkter eller frågor. Lisas dörr står alltid öppen, men om eleverna vill någonting ska det också vara tydligt vad de vill.

–– Jag lyssnar på alla synpunkter men jag ber dem alltid ha tydliga förslag. I förra veckan kom det in fyra ettor som hade en färdig projektplan. De ville åka till Stockholm och gå på Tom Tits och sedan ville de gå på hockey. Det första jag tänkte var: hur kan det här gå in

38

39

samtal med rektorn k apitel 2

»Det var häftigt att se när de satt där med en tydligt genomtänkt plan och jag själv inte hade mycket att sätta emot.«

40

i kursplanen? Men det hade de tänkt på! De kunde visa att det här målet ingår, och det här målet ingår – det var häftigt att se när de satt där med en tydligt genomtänkt plan och jag själv inte hade mycket att sätta emot. Jag sa att det här och det här får ni komplettera med och sedan var det klart. De måste så klart kunna påverka, men det måste ske på rätt sätt; det måste finnas en tydlig plan.

Men det finns inga klassrepresentanter på skolan som samlar in elevernas frågor och för dem vidare till dig?

–– Nej, vi har inga klassrepresentanter. Det fungerar inte här, med så små klasser och när eleverna är ute på praktik så pass mycket som de är. De vill inte och det går inte att tvinga på dem det. Det tar dessutom tid från deras studier. Då får de prioritera sin utbildning.

Det finns de som menar att klassrepresentanter även kan ha en viktig praktisk roll genom att bland annat vidarebefordra information från skolledningen till eleverna.

–– Det tror jag inte på. Då blir det som viskningsleken. Vi har ett budskap på ena sidan och så kan det komma ut något helt galet på andra sidan. Det där ska jag och lärarna ansvara för.

Lisa har lärt sig namnet på alla eleverna. Hon rör sig under stora delar av dagen i skolans lokaler och pratar med eleverna. Många beslut kring elevernas läroplan, praktikplatser och arbetsmiljöfrågor måste kunna lösas snabbt och smidigt.

–– Men det får inte fattas korridorbeslut, säger hon. Det är lätt hänt att sådant som sägs i korridoren faller i glömska eller inte sätts på pränt.

Vissa av killarna och tjejerna på skolan har Lisa lätt att få en relation till, inte minst de verbala, som hon uttrycker det. Dem som hon kan kalla in till expeditionen när de tjuvröker på skolgården och som gärna tar diskussioner och är lätta att prata med. Det kan bli lite högljutt ibland, men i slutändan kan man skratta åt det. Och en dialog har skapats.

Hur fångar du upp de elever som inte gör så mycket väsen av sig?

–– Det är svårare. Man får ta det försiktigt. Smyga upp, försöka

41

samtal med rektorn k apitel 2

42

43

samtal med rektorn k apitel 2

»Nej, vi har inga klassrepresentanter.«

prata. Det gäller att se dem och uppmärksamma dem. Att inte ge upp. Även om det inte fungerar med detsamma så kommer man till slut fram.

Ansvar är ett ord som vi återkommer till flera gånger när vi pratar med Lisa. Skolans ansvar är i första hand att ge eleverna en bra utbildning, att de klarar av den utbildningen och att eleverna kan få inflytande över sin studiesituation. Elevernas ansvar är att klara av sin utbildning. Att eleverna själva tar ansvar är inte bara något som Lisa tycker är viktigt i största allmänhet utan också något som är nödvändigt när de kastas ut på sina praktikplatser. Där förväntas de bete sig som en anställd. Om de står i vägen, om de inte kommer i tid, om de inte kan ta egna initiativ, ja, då minskar möjligheterna för extrajobb och framtida lärlingsplats efter att gymnasiet är slut, kanske slutligen fast anställning.

–– Det kan vara skrämmande för en sextonåring att komma ut till en byggarbetsplats eller en verkstad. Det är en helt ny erfarenhet. Det finns en annan jargong och det ställs andra krav.

Efter avslutad utbildning kan eleverna få en lärlingsplats på det företag de har praktiserat på. Idag får sju av tio elever en sådan lärlings-

44

plats, och målet är givetvis att alla ska få det.

Hon berättar hur eleverna kan komma tillbaka förändrade efter tiden ute på praktik. Delvis med vissa mindre smickrande nya beteenden: en nyinlärd jargong som inte är känns helt ok, fötterna på bordet, lite kaxiga. Men framför allt med en erfarenhet av att behöva ta ansvar. Den gemytliga stämningen mellan eleverna och lärarna är också, menar hon, till viss del en genklang av detta. Man får ett nytt förhållande till vad man gör. Man jobbar tillsammans, man har en uppriktig och respektfull dialog med varandra. Skolan är ju trots allt också en verklig arbetsplats.

D

et är inte långt mellan Gävle och Uppsala, men det är ändå två på många sätt väsensskilda städer. En grovt förenklad bild är å ena sidan Gävle, arbetarestaden med sina pappersbruk och sitt svarta kaffe, i skärpunkten mellan Svealand och Norrland, och så å andra sidan Uppsala, den lite malliga studentstaden med sina traditioner, sina lagrar och sina bibliotek.

Vi satte oss på tåget till Uppsala för att se hur pass annorlunda en skolledare förhåller sig till frågan om klassrepresentanter och elevers inflytande där.

Efter en promenad genom Akademiska sjukhusområdet hamnar man vid Biomedicinskt centrum, en stor forskningsanläggning, och här ligger Rosendalsgymnasiet. Fortsätter man vidare kommer man till Ångströmska laboratoriet, centrum för ett av universitets campusområden där blivande bioteknologer trängs vid mikroskopen. Gissningsvis kommer en del av eleverna efter studenten att fortsätta sina studier bara ett stenkast från sin gamla gymnasieskola.

Gymnasiet huserar i Livsmedelsverkets gamla lokaler och skolan har omkring sjuhundra elever, varav de flesta går på naturvetenskapliga program. Praktiskt nog är lokalen byggd med många laboratorier, stora möteslokaler och öppna ytor där man kan sitta och jobba. Inte en klassisk skollokal kanske, men den tjänar sitt syfte. Vi kommer till varför.

Skolans läge är inte helt oväntat avsiktligt. När skolan grundades för fem år sedan, på initiativ av bland annat universitetets dåvarande rektor, var planen att man skulle starta ett gymnasium som tog vara på universitet och lantbruksuniversitet. Många av lärarna på skolan jobbar både här och på universitet, och med närhet till BMC och Ångströmska kan man ofta anordna utflykter och låna universitets lokaler.

45

samtal med rektorn k apitel 2

samtal med rektorn k apitel 2

Gymnasiet profilerade sig som en IT-fokuserad och högteknologisk skola som kunde konkurrera med stans nya friskolor. För Rosendalsgymnasiet är en kommunal skola.

I skolan är det en annan atmosfär än på Praktiska gymnasiet. Det är stora ljusa lokaler med en stor cafeteria och matsal som fungerar som en central punkt. Morgonljuset strömmar in genom stora fönster, och ett inglasat bibliotek ligger insprängd mitt i lokalen. Det är rätt tyst trots att elever sitter utspridda i de öppna, rymliga lokalerna. De flesta av dem sitter koncentrerade framför sina bärbara datorer. Alla elever på skolan får en egen dator och det är trådlöst nätverk på hela skolan. Det är lite tissel och tassel, några som småpratar, men de flesta verkar helt absorberade av datorerna, koncentrerade.

På rektorsexpeditionen visar Olle Bergh, skolans rektor, skolans intranät. Här kan elever ladda upp skolarbeten, arbeta i gemensamma dokument när de skriver grupparbeten, här vidarebefordrar skolledningen och lärarna information och här har alla lärarna egna sidor där de snabbt kan svara på frågor och lägga upp studieplaner. Skolan har själv skräddarsytt systemet för att passa de ändamål man har, och allt är uppbyggt kring en kostnadsfri tjänst som drivs av Google.

I mångt och mycket är det universitetet som har stått som förebild för Rosendalsgymnasiet. Det är därför det är så praktiskt att det finns stora möteslokaler i skolan. För här har man inte vanliga klasser utan vad man kallar fyrtiogrupper, grupper med fyrtio elever, som i sin tur kan delas upp i tjugogrupper och i tiogrupper. Trettio procent av undervisningen sker i de stora grupperna, femtio procent i tjugogrupper eller i tiogrupper och trettio procent utgörs av självständigt arbete.

Innan vi hinner fråga om det här egentligen är som universitetets föreläsningar, seminarier och egna studier är det i de termerna han börjar tala. Det är precis så man har tänkt.

–– Det är en modell som fungerar bra för skolans upplägg och som dessutom blir en förberedelse för högskolestudier.

Det är knappast överraskande att de elever som söker sig till Rosendalsgymnasiet är vad man kallar studiemotiverade och bespetsade på att fortsätta med högre studier efter att de tagit studenten. Det, menar Olle, är självfallet med och påverkar skolans kultur.

–– När det kommer nya elever hit förutsätter vi att de vill och kan.

46

47

samtal med rektorn k apitel 2

Att de vill gå på just den här skolan och är glada för det. Därför utgår vi från att vi kan känna fullt förtroende för dem. Vi har inga traditionella ordningsregler. Visst kan man sedan bli besviken på enskilda elever, men det är en del av att lita på folk och det får man ta.

Eleverna på Gävle Praktiska gymnasium vill givetvis också vara på sin skola, men Lisa lockas av helt andra utmaningar. Hon berättar om att se elever som har misslyckats hela sin studietid och sedan kan blomma ut på de praktiska programmen. Det är det hon tycker allra mest om med sitt yrke. Det är, som hon uttrycker det, hennes »grej«.

När Olle berättar om någonting han tycker är talande för skolans filosofi framträder likheten mellan honom och Lisa – glädjen i att se hur skolan får eleverna att växa som människor: –– Det var en lärare som hörde några av våra elever prata med några nior som var här på öppet hus och niorna hade frågat: »Varför är ni så smarta här på Rosendal?« Och då hade våra elever svarat: »Vi är inte smarta, vi blir smarta av att gå här.« Vad är det för kultur ni vill skapa på skolan?

–– Det är klart att vi som skola är privilegierade, för de som söker sig hit vill verkligen hamna här. Eleverna är självständiga, studiemotiverade och duktiga. Vi säger inte att det är förbjudet att åka hiss eller att man inte får kasta snus utan att det här ska vara en god arbetsplats som ni kan trivas på. Det blir en positiv spiral: elever och personal anammar det här förhållningssättet och förmedlar det vidare till nya elever. Eleverna har en nyckelroll i att vidarebefordra den kulturen.

I

nte heller på Rosendalsgymnasiet har man klassrepresentanter.

När skolan startade följde det med ett elevråd med elever vars program flyttades från en annan skola till Rosendalsgymnasiet.

Med elevrådsstrukturen följde även klassrepresentanterna, men för några år sedan valde eleverna att ombilda elevrådet till en elevkår. I och med det anslöt eleverna sig till kåren genom medlemskap istället för att alla elever automatiskt räknades som medlemmar. Elevkårens styrelse och påverkansutskott drev elevernas frågor, och systemet med representanter strök på foten. Olle visste inte riktigt hur han skulle förhålla sig till de här förändringarna, men han gjorde inga ansträngningar för att behålla klassrepresentanterna.

48

samtal med rektorn k apitel 2

»Om eleverna känner att de har bra inflytande så beror det på hur mötet mellan eleverna och lärarna och skolledningen ser ut.«

Hur många av eleverna är med i elevkåren?

–– Av våra sjuhundra elever är femhundra medlemmar – och betalar den svindlande medlemsavgiften på tio kronor.

Tyckte du inte att klassrepresentanterna var viktiga för att eleverna skulle kunna utöva inflytande på skolan?

–– Det är lite bortkastat arbete. Det handlar om andra saker om eleverna ska få ett rejält inflytande. Till 95 procent handlar det om vilka signaler man sänder ut till eleverna som organisation: kunskapssyn, elevsyn. Hur man vill kommunicera och se på eleverna. Om eleverna känner att de har bra inflytande så beror det på hur mötet mellan eleverna och lärarna och skolledningen ser ut.

Och så återkommer vi till Olles filosofi om att ge elever förtroende.

49

samtal med rektorn k apitel 2

»Vi kan inte lägga på eleverna att vidarebefordra information till eleverna.«

Skolan har utarbetat ett dokument med ett antal principer som ska sammanfatta hur man förhåller sig till varandra på skolan. Det kallas »Tio teser« och gäller i lika hög grad lärare som elever. »Vi vill betrakta oss själva och våra elever som empatiska, kloka och reflekterande individer« börjar första punkten. Fjärde punkten understryker att »en anda av öppenhet och delaktighet ska prägla skolans hela verksamhet«.

–– Om man lyssnar av snacket mellan elever och lärare så är det trivsamt, humoristiskt och respektfullt. Det är grunden för inflytande: det ska kännas lätt att ta upp frågor med personal och lärare.

På frågan om klassrepresentanter kan fylla en funktion att föra vidare information från skolledningen till eleverna ger Olle ungefär samma svar som Lisa: –– Vi kan inte lägga på eleverna att vidarebefordra information till eleverna utan det får mentorerna ta. Och det fungerar ju egentligen bättre eftersom de har ett professionellt ansvar för den informationen.

50

51

samtal med rektorn k apitel 2

Som gammal SO-lärare tycker Olle att det är tråkigt att det finns en generell avpolitisering av samhället, och det ser han delvis avspeglas i elevkårens verksamhet på skolan. Han berättar att det i hans generation traditionellt är med det elevpolitiska man brukar förknippa elevråd och elevkårer, men det uppfattar han inte som det huvudsakliga syftet med skolans elevkår. De fungerar framför allt som en paraply­ organisation åt skolans alla föreningar, menar Olle, och så ägnar de sig åt att arrangera olika evenemang och bedriva ekonomisk verksamhet, att sälja skoltröjor till exempel. Att påverka skolan uppfattar han inte som en del av kårens huvudstruktur, men det arbetet organiseras dock i ett påverkansutskott som finns inom kåren.

Påverkansutskottet är inte valda representanter som klassrepresentanterna, men det är de som får representera eleverna på skolkonferensen, istället för klassrepresentanterna. Olle anser att de ändå har mandat att driva elevers frågor mot skolledningen, och ser flera fördelar med det.

–– Förut skulle de två klassrepresentanterna från varje klass utse två representanter till skolkonferensen. Det blev rätt krångligt med logistiken. Dessutom är de som sitter i påverkansutskotten mer motiverade, de har ett genuint intresse för de här frågorna. Det vi vinner på att ha dem där är att det rör sig om ett genuint engagemang, istället för att vi halvtvingar dit elever.

Så du uppfattar inte den här avpolitiseringen i påverkansutskottet?

–– Nej, säger Olle, de är de mer traditionellt politiskt intresserade typerna. Förut träffade jag representanterna innan skolkonferensen för att förbereda men det behöver jag inte med påverkansutskottet. De är så pass insatta och självsäkra att det skulle kännas överflödigt.

De frågor påverkansutskottet driver är framför allt arbetsmiljöfrågor och frågor som rör arbetsbelastning. Även trivseln i skolans lokaler står på dagordningen. Olle tycker att det är roligt att det kan finnas ett verkligt engagemang bland eleverna för sådant som städfrågor.

Det är kul att de plockar upp den handsken och verkligen engagerar sig. De ser inte det som ett vuxenproblem utan driver det själva, som han uttrycker det.

Att elever väljer att ombilda sina elevråd till elevkårer är en generell trend, och i Uppsala tog kommunens gymnasiechef Kajsa Wejryd till

52

och med initiativ till en kurs om de nya organisationsformerna för stadens rektorer. När vi tar kontakt med henne bekräftar hon att det har skett ett systemskifte. Det är en utveckling som kommunen har bejakat.

–– Nu är det ju elevkåren som gäller, säger Kajsa. Det fanns en fin, inkluderande tanke med elevråden. Men elevkåren bygger på ett underifrånperspektiv, att det växer fram ur ett genuint intresse. Är elevråd eller elevkårer nödvändiga för att elever ska ha inflytande?

–– Nej. Idag ska mötet med varje elev vara demokratiskt. Det är den enskilda eleven som ska kunna utvecklas, och där är även föräldrarna en viktig del. Den egna utvecklingen börjar man med redan i förskolan. En del av de elever som har det svårt är varken intresserade av elevråd eller elevkår, men de måste också ha inflytande över sin utbildning. Och det är skolans ansvar att de ska kunna påverka sin arbetsplan och utvecklas på ett bra sätt.

»En del elever är varken intresserade av elevråd eller elevkår, men de måste också ha inflytande över sin utbildning.«

53

samtal med rektorn k apitel 2

54

55

samtal med rektorn k apitel 2

»Förut var formen mer spikad: så här ska det vara och så här har det alltid varit. Vuxenvärlden skulle organisera eleverna och deras påverkan. Det fungerar bättre när det kommer från eleverna själva.«

56

Är det den stora utmaningen?

–– Ja, på sätt och vis är det så. Och en annan stor utmaning är att de som har lätt för sig också ska kunna utvecklas efter sina förutsättningar.

Trots att det finns flera skolledare på Rosendalsgymnasiet anser Olle att det är han som rektor som ska ha alla dialoger med elevkåren och skolföreningarna. Det är symboliskt viktigt, tycker han, och gör det lättare för lärare och annan personal om han säger ja och bejakar deras synpunkter. Olle har informella kontakter med dem i alla fall en gång i veckan där de kollar av läget med varandra. Föreningarna kommer mest in när de vill anordna något arrangemang och kolla av att det är okej med rektorn. I enlighet med Olles filosofi säger han hellre ja än nej, även om han alltid måste ta sig en funderare om det finns en risk för att det är något som kan spåra ut och skada skolan.

Finns det ingenting som gick förlorat på skolan när klassrepresentanterna försvann?

–– Nej, egentligen inte, säger Olle. Vi kan inte tvinga på ett engagemang uppifrån. Förut var formen mer spikad: så här ska det vara och så här har det alltid varit. Vuxenvärlden skulle organisera eleverna och deras påverkan. Det fungerar bättre när det kommer från eleverna själva.

Det finns väsentliga olikheter mellan Rosenlundsgymnasiet och Gävle Praktiska gymnasium, men synen på elevers inflytande har stora likheter. Givetvis har man olika utmaningar och en delvis annorlunda situation för eleverna, men det som vi uppfattade hos både Olle och Lisa är att det är svårt, i alla fall om man frågar Olle, och omöjligt, om man frågar Lisa, att tvinga på eleverna ett system med representanter upp­ ifrån. Båda delar också erfarenheten att elevers inflytande försäkrar man inte genom elevråd eller elevkårer, utan genom att skolledningen och lärarna tar sitt ansvar för att elever ska kunna vara delaktiga i beslut, genom dialog och samråd med eleverna. Och att något sådant som informationsspridning aldrig kan bli elevernas ansvar, utan är och förblir skolans. Det ligger också helt i linje med skollagen.

Båda ser dessutom hur elevers engagemang blir betydligt större när det kommer från eleverna själva, när de själva bestämmer sig för att organisera sig och försöka påverka skolan. Elevers engagemang ska

57

samtal med rektorn k apitel 2

samtal med rektorn k apitel 2

inte heller vara någon förutsättning för deras inflytande.

Kanske är det ingen idé att tvinga fram engagemang, och kanske ska man inte behöva oroa sig så mycket om eleverna inte organiserar sig? Kanske är elevers inflytande inte beroende av klassrepresentanter eller andra krångliga representationsstrukturer? En sak är dock säker: elevers inflytande är beroende av en rektor som ser det som sin skyldighet att lyssna på varje enskild elev. ■

58

59

60

Kapitel 3

»Det är enkelt, egentligen.« Vad hände med den stränga rektorn som gömde sig på kontoret? Har det skett en förändring av rektors roll?

Vad finns det för förväntningar på rektor idag? Vi träffar två rektorer som berättar om goda relationer och öppna dörrar.

61

samtal med rektorn k apitel 3

–R

ektorn var en man i kavaj och slips som satt bakom ett skrivbord, bakom en låst dörr. Det var någon man bara fick träffa om man bokat tid två veckor i förväg, eller om man hade gjort någonting dumt.

Det är Stockholms Idrottsgymnasiums rektor, Vasiliou Panagiotis, som minns sin rektor som en man i kavaj och slips, bakom en låst dörr. Det är en välbekant bild av skolledaren som en okontaktbar myndighetsperson som är mycket upptagen med allt annat än att ha kontakt med eleverna, en bild som många känner igen från sin egen skoltid. Det var inte någon som man kunde besöka, prata med, lämna synpunkter till. Rektorn såg man kanske bara på skolavslutningen, när han (för det var ofta en han) höll tal. Det är en bild som står i stark kontrast till den roll Vasiliou, eller Panna som han kallas, själv vill spela som rektor.

Mitt i Kungliga tekniska högskolans campusområde i norra Stockholm ligger Stockholms Idrottsgymnasium, en friskola som slog upp portarna år 2007. Skolbyggnaden är ett gammalt sanatorium, som numera ägs av högskolan och hyrs ut till skolan. Att beskriva skolans interiör är en enkel sak: en korridor, en liten aula, ett par klassrum, ett lärarrum och en rektorsexpedition. Man delar hus med några forskare från KTH. De sitter på övervåningen och utvecklar material till vindkraftverk, på undervåningen är skolan inhyst. När det är dags för lunch beger sig eleverna iväg till kringliggande restauranger som står för skolmaten. Gymnastiksalar lånar man i en annan universitetslokal ett stenkast från skolan.

Det går ungefär 120 elever på skolan. Utöver betoningen på idrott är det samhällsvetenskapliga programmet som gäller. Att de olympiska idealen gäller här gör sig tydligt i skolans korridor som pryds med historiska OS-affischer. Det finns en tävlingsanda här, inte bara på planen utan även i klassrummet. Tävling i syfte att skapa gemenskap och väcka idealet om framgång, som Panna beskriver det.

Till skolan söker elever som satsar på många olika idrotter, och i och med att det är en liten skola anser han att eleverna utan större problem kan utforma sin skolgång efter sina egna behov. Många av eleverna har höga krav på sig själva och för Panna är det viktigt att kunna relatera till en tävlingsanda. För honom innebär det att man måste lära sig att man inte alltid kan vinna.

Panna vet vad det innebär att både vinna och förlora. På sjuttio- och åttiotalet spelade han squash på elitnivå. Han tävlade både för Sverige

62

samtal med rektorn k apitel 3

»Om jag ser att en elev inte trivs måste jag reagera som ledare, och inte bara sätta mig på mitt rum.«

och Grekland och vann flera mästerskap. Flera pokaler finns idag i skolans konferensrum.

Efter att ha lagt squashracketen på hyllan jobbade han som idrottslärare i ungefär tio år innan han startade ett eget företag 1999.

Företagsidén låg i tiden: att bistå nystartade friskolor med skolidrott.

Han fixade lokal, skötte undervisningen och satte betyg. Men snart stötte han på patrull. Skolverket menade att skolor inte kunde lägga ut idrotten på entreprenad och varnade de skolor som var Pannas arbetsgivare. Men den tävlingsanda som han idag vill ingjuta i sina elever är någonting som han själv alltid har burit med sig. Panna gav inte upp utan bestämde sig för att starta en egen skola. Skolan kunde påbörja sin verksamhet 2006 och tog emot sina första elever 2007.

Hade du någon tanke med att skolan skulle ligga just här?

–– Det här är både en idrottshistorisk miljö och en akademisk miljö, med Stockholm stadion bara en bit här ifrån och KTH alldeles utanför, säger Panna.

63

64

65

samtal med rektorn k apitel 3

Och så växte han ju själv upp bara ett stenkast från skolan. Han var sex år gammal när familjen kom till Sverige från Grekland på mitten av sextiotalet. På den tiden fanns ett skrotupplag i närheten av skolan där han som pojke brukade leka med sina kompisar, så han har bokstavligen vänt på varenda sten som finns därute. Han kan själv se sin egen gamla skola härifrån.

–– Vi hade tvagning på skolgården då vi satt på skolgården med ryggarna mot varandra och skrubbade varandras ryggar, eftersom vi inte hade varmvatten hemma. När jag berättar det för mina elever kan de knappt tro att det är sant, att det var på det sättet här i mitten av sjuttiotalet.

Det finns en lokalpatriotisk ton i Pannas röst när han pratar om omgivningen. Han är stolt över den här delen av staden, där han själv lekte som barn. Men det är med blandade känslor som han minns skolan. Han ser den svenska skolmodellen som unik, och inte minst talar han varmt om vilken viktig roll idrotten och friluftslivet har. Samtidigt var rektorn en anonym person, någon bakom en stängd dörr. Ett ledarskap som han inte alls vill föra med sig in i sin skola.

»Tidigare hade rektor ofta mycket begränsad kontakt med eleverna. Det var en sträng person som man fruktade.« 66

Det skulle också vara omöjligt för en folkskygg byråkrat att arbeta som rektor här. Det är trångt och intimt, och elever, lärare och rektor snubblar ständigt in i varandra. Panna ser det som en fördel. Eleverna ska känna sig trygga och välkomna på sin skola, menar han. Om eleverna inte känner så är det något som inte stämmer.

–– Om jag ser att en elev inte trivs måste jag reagera som ledare, och inte bara sätta mig på mitt rum.

Hans egen ledarskapsfilosofi bygger istället på att vara synlig. Han kan namnet på alla sina elever, berättar han, och småpratar med dem hela tiden. När eleverna ska skriva prov går han ut och bjuder dem på kakor så att de får lite extra näring.

Att rektorsexpeditionens dörr alltid står öppen ska tolkas bokstavligt. Det är en stenhård praktik, som även gäller för lärarrummet.

När han introducerade det för lärarna var de lite skeptiska. Så de fick utarbeta en kompromiss: dörren till lärarrummet står alltid på glänt.

U

nder de senaste decennierna har rektorer på svenska skolor generellt blivit mer tillgängliga. Det beror delvis på att det finns en större förväntan hos elever och föräldrar att rektorn ska finnas till hands och vara lätt att prata med.

Det menar i alla fall Anders Persson, som är professor i sociologi vid Lunds universitet. Han har forskat i hur skolledarrollen ser ut på svenska skolor, och bland annat uppmärksammat att rektorns relation till eleverna har förändrats markant.

–– I vår forskning kunde vi notera att det har skett en förändring i rektorns roll, säger Anders när vi ringer upp honom. Om rektorn tidigare var någon som lärarna kunde hota eleven med, någon som var sträng och frånvarande, så förväntas han idag i det närmaste vara en kompis till eleven. Tidigare hade rektor ofta mycket begränsad kontakt med eleverna. Det var en sträng person som man fruktade.

Vad beror den förändringen på?

–– I vår forskning kunde vi se ett samband mellan detta och den oftast dystra bild som målas upp av svenska skolan i media. Under det senaste tio, tjugo åren har skolan ofta framställts som en otrygg plats, och det har framställts som att det finns ett nästan epidemiskt problem med mobbning och sådana saker.

67

samtal med rektorn k apitel 3

samtal med rektorn k apitel 3

Finns det något i forskningen som tyder på att otryggheten i skolan har förändrats?

–– Nej, egentligen inte. Man ska komma ihåg att det här är väldigt svåra saker att mäta. Dessutom finns det ofta ett problem med definitioner. Vad som definieras som mobbning idag definierades inte som det när jag gick i skolan. Det är svårt att mäta den här typen av saker.

Men mitt samlade intryck är att det inte har skett någon förändring på det sätt som man kan få en bild av genom medierna.

Du menar att det är en rädsla för otrygghet som leder till rektorn som en tillgänglig person?

–– Folk blir ju påverkade av det de läser och hör, så ja, jag tror att det har växt fram en förväntan hos föräldrar och elever att rektorn ska vara någon som är tillgänglig.

Kan det också finnas en allmän tendens i samhället att ledare ska vara mer tillgängliga?

–– Visst kan man se en sådan tendens. Idag är det vanligt med saker som medarbetarsamtal och chefsamtal. Men det är väldigt svårt att veta om det här är en del av en större utveckling. Det finns ingen forskning som tyder på det.

Hur ser du personligen på den här förväntningen på rektorn?

–– En sak ska konstateras och det är att rektorn har det arbetsmiljömässiga ansvaret på skolan, så det är givetvis rektorns ansvar att skolan ska vara en trygg plats. Därför är ju utvecklingen rimlig. Men jag tror att bilden av skolan som en så oerhört otrygg och kaosartad plats är överdriven.

Anders vänder sig mot att överlämna frågan om trygghet till skolans elever, vilket är en annan trend som har blivit tydligare under de senaste åren, som vi dock inte har märkt av på de skolor vi har besökt.

Under de senaste åren har antimobbningsprogram där eleverna ansvarar för andra elevers trygghet blivit populärt på vissa skolor. Anders pekar på forskning som visat att de här initiativen har haft en mycket liten och ibland rentav negativ effekt.

–– Jag har inte forskat om det själv, men jag har hängt med i debatten. Redan när jag hörde om det här när mina barn gick i skolan

68

samtal med rektorn k apitel 3

»Det är alltid de vuxnas ansvar att det finns en god arbetsmiljö på skolan, oavsett vad det gäller.« kände jag att det var en konstig idé. Man fick ju höra historier om att de elever som skulle ta det här ansvaret själva blev offer.

Mobbningsbegreppet är väldigt svårt, anser Anders. Förr var det kopplat till systematiska trakasserier som en grupp utsatte en annan elev för, medan det idag kan ha flera olika innebörder. Samtidigt menar han att frågan om trygghet och en god dialog inte kan begränsas till att gälla mobbning.

–– Det är alltid de vuxnas ansvar att det finns en god arbetsmiljö på skolan, oavsett vad det gäller.

Lars Flodin, som är ordförande för Sveriges Skolledarförbund, delar synen på att det har skett en förändring av rektorns roll. Han kopplar det till en generell samhällstrend.

–– Samhället har blivit mer individinriktat. Det gäller inte bara skolan utan även till exempel sjukvården och polisen. Relationen mellan

69

samtal med rektorn k apitel 3

läkare och patient är mer direkt och det finns inte samma respekt för läkaren längre. Man förväntar sig en individuell relation. Respekten för till exempel polisen har också minskat, man har en mer avspänd relation och respekten och rädslan har minskat. Det är samma sak med relationen mellan rektor och elev.

Ser du några fördelar eller nackdelar med en sådan utveckling?

–– Jag ser i stort sett bara fördelar. Det ger bättre kvalitet i verksamheten och för den enskilda eleven.

Kan det inte vara svårt för rektorer att ha den här relationen till eleverna?

–– Kraven på rektor ökar ju, men rektor är bara en person som har en mängd arbetsuppgifter. På många skolor finns det för få rektorer för att man ska kunna leva upp till de krav som ställs.

Pannas inställning till ledarskapet verkar alltså vara del av en mer allmän trend. En ny typ av rektor har utkristalliserats under de senaste två decennierna. Men Panna är också en del av en ny generation skolledare i ett annat avseende: hans skola är betydligt mindre och nischad än vad skolorna var för tjugo, trettio år sedan. Till skillnad från många rektorer har han kunnat bygga skolan från grunden, oberoende från andra viljor och fri från gamla, invanda strukturer och roller. Det är också tydligt att Panna har en tydlig vision för skolan, en vision som innefattar idén om den närvarande skolledaren. Det är en del av hans ledarskapsfilosofi.

Denna tanke finns i någon mening inbyggt i skolans arkitektur och skolans atmosfär. Idrottsgymnasiet är en liten skola, och en lite annorlunda skola. Skulle han kunna vara lika tillgänglig om han jobbade på en stor kommunal skola?

–– På en större skola är det så klart svårare att ha koll på det sättet, säger Panna. Jag hade inte upptäckt trakasserier lika snabbt eller fångat upp elever som har synpunkter. Här kan elev komma in direkt till studieexpeditionen om han eller hon inte trivs med sin studieplan så ordnar man det direkt, utan en massa pappersarbete. Det är enkelt, egentligen. Eleverna måste vara delaktiga i det som sker omkring dem. En rektor ska stå på elevernas sida när det blåser. En skolledares roll är att kommunicera med eleverna. Då kan man lösa problemen

70

71

72

tillsammans utan att det blir någon kollisionskurs.

När Panna pratar om skolan ekar orden av stolthet och hans historia vittnar om hårt arbete. Men han har också sluppit många av de problem som en rektor kan stöta på genom att helt enkelt inte ta med sig dem in. Och även om hans idéer om en nära kontakt till skolans elever är inspirerande – den öppna dörren och småsnacket med eleverna i tid och otid – verkar de ändå hänga nära samman med att det är en liten skola med få elever som har ett flexibelt schema. På Idrottsgymnasiet finns en korridor, men hur fungerar den öppna dörren på en skola med tio, femton eller tjugo korridorer?

K

ärrtorps gymnasium ligger söder om Stockholms innerstad, i ett område som kännetecknas av trevåningshus, grönområden och små fyrkantiga torgcentrum, typiska för Stockholms närförorter. Det är en stor kommunal skola med runt 1 200 elever, alltså tio gånger så många som Stockholms Idrottsgymnasium.

Den stora vita skolbyggnaden ligger ett stenkast från tunnelbanestationen och uppfördes under mitten av femtiotalet. Det är en betydligt mer välbekant skolbyggnad, med tidstypiska utsmyckningar och välbevarade detaljer som känns igen från många andra skolor som byggdes under denna tid. Här finns den stora klockan som ständigt blickar ut över eleverna och den väl tilltagna skolgården med fotbollsplan och rastområden.

Det är liv och rörelse när vi kommer dit. Korridorerna löper längs väggarna i centralkapprummet och man slås omedelbart av hur många elever som rör sig i huset. Elever strömmar tillbaka från lunchrasten, på väg till sina lektioner. Det är högt i tak, rymligt och öppet, och ekar välbekant mellan väggarna.

Om man inte har varit här tidigare är det svårt att hitta till rektorsexpeditionen. Utanför lyser den gröna lampan. Rektor är anträffbar.

Liz Berg har varit rektor här i fyra år. Innan hon började jobba som skolledare var hon under många år lärare i naturvetenskapliga ämnen.

Hennes erfarenheter av hur det har fungerat med elevers inflytande på tidigare arbetsplatser är inte enbart positiva. Precis som Panna tycker hon att det är centralt att rektor har en god relation till eleverna och att de kan lämna synpunkter och föra en dialog.

Men hur fungerar det på en så stor skola?

73

samtal med rektorn k apitel 3

samtal med rektorn k apitel 3

»Det blir som tre små skolor på en stor skola.«

–– När jag började som rektor här för fyra år sedan omorganiserade jag rektors och lärarnas arbetssituation. Tidigare fanns det en rektor och två biträdande rektorer och elevernas frågor kunde ibland falla mellan stolarna eller ha svårt att hitta rätt. Idag finns det en ansvarig biträdande rektor för varje program och lärarna inom de olika programmen jobbar i egna arbetsgrupper, och är enbart inriktade på specifika program istället för att hoppa mellan olika program.

På en så här stor skola måste det väl finnas en risk att man som elev försvinner i mängden?

–– Tanken är att just de här små grupperna lättare ska kunna ta upp frågor som är programspecifika, och saker som gäller just dem och deras studiesituation. Det innebär ett närmare pedagogiskt ledarskap för de biträdande rektorerna. Det blir som tre små skolor på en stor skola.

Efter omorganiseringen är det inte längre lika många som besöker hennes expedition. Tidigare kunde det ringla sig en lång kö till hennes dörr. Nu vänder sig eleverna istället till sina mentorer eller de biträdande rektorerna, och det är inte lika ofta som någon söker upp just henne när de behöver prata om något.

74

Hur känns det?

–– Det är ju rätt trist! Men nu fungerar det å andra sidan mycket bättre. Och jag äter tillsammans med eleverna varje dag och då kan jag få en inblick i deras situation. Och de flesta är öppenhjärtiga och berättar gärna vad de tycker och tänker.

Precis som på många andra gymnasieskolor finns det en viss atmosfär på Kärrtorps gymnasium. Det känns bekant. Det som man bär med sig allra längst från sin gamla skola, efter att periodiska systemet och Asiens floder har börjat lämna en, är ofta den stämning som fanns. På Kärrtorps gymnasium kallar man det Kärrtorpsandan. Och det är någonting som sitter i väggarna, säger Liz. Det är också någonting som man arbetar för att upprätthålla.

–– Det råder en öppen och tillåtande stämning på skolan, och det är något hålls vid liv av både personal och elever. Det finns en bra relation mellan lärare och elever. Det är skolans allra bästa kvalitet och en förutsättning för allting annat.

För ungefär två år sedan stegade elevrådet in på Liz kontor och deklarerade att de skulle ombildas till elevkår. Liz var rätt pessimistisk till en början, rädd att elevernas representation skulle försvinna. Men eleverna stod på sig och elevrådet ombildade sig till elevkår. Med tiden har hon fått en positiv inställning till elevkåren. En stor anledning till det är att hon ser hur mycket de bidrar med till skolan.

–– Elevkårens styrelse är ett kanongäng. De anordnar skolkampen varje år, ett evenemang då vi tävlar med Värmdö gymnasium. Och de hjälper elever att starta föreningar. De drar igång en massa roliga grejer.

Liz visar skolkatalogen och alla skolföreningar som trängs på sista sidorna.

–– Det fanns till och med ännu fler förra året, men det går lite upp och ner. Vi har en östasiatisk förening som intresserar sig för japansk kultur som till exempel manga, och en idrottsförening som är jätteduktig, i landslagsklass. Det finns något för alla.

75

samtal med rektorn k apitel 3

76

»De flesta är öppenhjärtiga och berättar gärna vad de tycker och tänker.«

77

78

samtal med rektorn k apitel 3

»I stort sett alla elever på skolan är anslutna till kåren.« När vi pratar med Liz får vi känslan av att skolföreningarna och elevkåren, elevernas egna sammanslutningar, spelar en mer central roll här än på Idrottsgymnasiet, där det finns ett elevråd. Elevkåren driver frågor gentemot skolledningen, men bidrar även med mycket annat.

När elevkåren talar till eleverna är det också en annan sak än när skolledningen gör det, tycker Liz. Skolledningen ska givetvis ta ansvar för att informera om allt det som är viktigt för eleverna, men när elevkåren till exempel har sin dag på inskolningsdagarna för de nya ettorna kan de tala till eleverna utifrån sitt perspektiv.

–– Då kan de prata om det som är viktigt för dem som elever.

Liz tycker att det är viktigt att elevkåren ägnar sig åt att försöka påverka skolan och känner delaktighet i beslutsprocesserna. I början var det väldigt mycket spektakel och roliga upptåg. Men elevkåren ställer skolledningen mot väggen och för fram viktiga synpunkter.

–– De ordnar till exempel rektorshearings i aulan då skolledningen sitter på scen tillsammans med husmor och så ställer elevkåren frågor som elever har lämnat in. Och så står det öppet under lunchen så att vem som helst ska få ställa frågor.

Men att elevkåren också lägger mycket energi på att eleverna ska ha det kul tycker hon också är viktigt.

79

80

–– Det är en grund och en förutsättning för att elever ska känna sig trygga och vilja engagera sig.

Kåren har en nära relation till Liz. De har kontinuerlig kontakt, antingen tittar kåren in på rektorsexpeditionen eller så skickar de sms till varandra. Är det viktigt för dig att ha den relationen till elevkåren?

–– Ja, eftersom de representerar skolans elever. I stort sett alla elever på skolan är anslutna till kåren.

Liz Berg kanske inte kan bära bördan av att ta emot alla elevers synpunkter hela tiden, men hon är inte heller en skygg tjänsteman i slips och kavaj bakom en stängd dörr. Hon har sett både utmaningarna och möjligheterna med en stor skola och hon har tacklat dem.

Den stora skillnaden mellan Stockholms Idrottsgymnasium och Kärrtorps gymnasium verkar vara att om Panna har en öppen dörr så har Liz en organisationsstruktur med biträdande rektorer som kan fånga upp elevernas synpunkter, om lärarrummet på Idrottsgymnasiet alltid stod på glänt har Kärrtorps gymnasium klassmentorer som möter eleverna varje vecka, om Panna kan sprida information ganska direkt till sina elever så kan Liz göra det genom programrektorerna.

Om det finns en korridor på Idrottsgymnasiet så finns det, ja, väldigt många korridorer på Kärrtorp.

Grundtanken kring rektors roll tycks ändå vara densamma på de båda skolorna: ledarskap handlar om att ha en relation till eleverna, att ta emot deras synpunkter, att vara tillgänglig. Det är så man ger eleverna inflytande både på Stockhoms Idrottsgymnasium och Kärrtorps gymnasium. Den ena en liten nystartad friskola, den andra en stor gammal kommunal skola. Ingen av dem har stängda dörrar. ■

81

samtal med rektorn k apitel 3

82

Kapitel 4

»Man ska kunna ställa frågor och få ett direkt svar.« I den nya skollagen talas det om ­forum för samråd. Samtidigt har ­formuleringarna om skolkonferens­ en försvunnit. Hur kan ett forum för samråd se ut? Vi åker till Sveriges äldsta skola och pratar om nya tider.

83

samtal med rektorn k apitel 4

P

å några av de gymnasieskolor vi har besökt har man talat om rektorshearings, eller ledningsförhör som det också kallas.

Det är en ny trend på Sveriges skolor, något som till en början har genomförts på elevernas egna initiativ, men som med tiden även har blivit ett initiativ från skolledningens sida. Ofta går det till så att man samlas i skolans aula eller matsal där skolledningen, i allmänhet uppradade på en scen, får besvara elevkårens frågor och därefter publikens. Många gånger lockar de merparten av skolans elever.

I den nya skollagen har man lyft undan skolkonferensen som någonting förpliktigande för skolorna; man talar istället om »forum för samråd«, ett uttryck som öppnar upp för nya tolkningsmöjligheter. Även om många skolor kanske kommer att fortsätta med skolkonferensen finns det redan idag alternativ, som ofta arrangeras vid sidan om skolkonferensen. Rektorshearing är ett sådant alternativ.

I en artikel i Skånska Dagbladet 2008 beskrivs en av landets allra första rektorshearings, på Katedralskolan i Lund. Den dåvarande elevrådsordföranden uttrycker i artikeln missnöje över hur långdragen och snårig processen kan vara för en fråga att ta sig från eleverna till skolledningen och sedan tillbaka igen. »En fråga väcks och sedan vandrar den fram och tillbaka mellan en rad personer för att slutligen landa i en urvattnad deklaration«, säger han.

Därför har man på eget initiativ anordnat en rektorshearing för att elever ska kunna ställa frågor direkt till skolledningen och få direkt svar.

Vi åker till Lund för att prata med skolans rektor Kennet Flenmark om hur det egentligen såg ut på den där rektorshearingen för tre år sedan. Är den ett fungerande sätt för elever att ställa frågor till skolledningen? Och kan den fylla det tomrum som ofta finns när det gäller elevers möjlighet att ställa direkta frågor och få ett tydligt svar?

Lund är en ganska speciell stad. En ansenlig del av invånarna studerar vid universitet och utöver dem är det många som på ett eller annat sätt arbetar vid universitetet. Katedralskolan ligger mitt i ett akademiskt epicentrum av vindlande kullerstensgator, gamla universitetsbyggnader och cyklande studenter. Det sätter givetvis sina spår.

–– Nästan alla är akademiker här, berättar Kennet. Alla har åsikter och det finns en oerhörd respekt för skolan och för bildning.

84

Katedralskolan är en av världens äldsta skolor. Ja, det är i alla fall det intryck man får när man kommer hit och när man lär sig skolans historia. Den grundades för nära tusen år sedan, år 1085. Det innebär att den är äldre än såväl Lunds som Uppsalas universitet. Och äldre än Sorbonne och Cambridgeuniversitet. Om det finns någon skola som kan antas tyngas av traditioner borde det ändå vara denna.

Och visst finns här traditioner. På skolgården, en asfalterad plan mellan de fyra hus som utgör skolan, står ett bokträd som odlades 1837 och som har vakat över eleverna ända sedan skolan fick sitt »nya« läge i slutet av 1800-talet. Kennet berättar att det har förts noggrann bokföring över trädets liv ända sedan skolan flyttade hit.

Varje förändring som trädet har upplevt har noggrant nedtecknats och sparats. Varje år hålls dessutom en traditionell ceremoni efter trädets lövsprickning på våren, bokdansen, med tillhörande aktiviteter och festligheter.

Men Katedralskolan är också en skola som är van vid förändring.

Under sina närmare tusen år har den flyttat runt i staden och man kan bara föreställa sig alla pedagogiska reformer som skolan har genomgått sedan medeltiden. Under de senaste åren har ett antal nya spetsutbildningar införts på skolan och för närvarande arbetar man med att förse varje elev med en egen dator och upprätta ett trådlöst nätverk. Även organisationen och rektors roll är föränderlig. För Kennet har det varit högsta prioritet att både lärare och programrektorer ska bli mer tillgängliga för skolan. På en skola som denna kan det alltså å ena sidan finnas tydliga traditioner, å andra sidan en öppenhet och erfarenhet av förändring och nya utmaningar. Därför är det kanske inte så konstigt att det var här som en av landets första rektorshearings ägde rum.

Själv är han noga med att han egentligen inte är rektor. I Lund kallas han för gymnasiechef eftersom han inte har något ansvar för lärare eller elever. Han har ett övergripande ansvar för budgetfrågor, för vad han kallar för »support« och även för skolkonferensen och för samverkan mellan skolledning och elever. Under sig har han ett antal programrektorer som bär ansvaret för det dagliga pedagogiska arbetet och för de »praktiska detaljerna«. Ett av programrektorernas viktigaste jobb är att ha en dialog med eleverna och fånga upp deras frågor, alltså att vara nära dem i deras vardag.

Kennets kontor är inte särskilt tillgängligt för eleverna utan ligger djupt inne i den största skolbyggnaden, med två stora fönster ned mot

85

samtal med rektorn k apitel 4

samtal med rektorn k apitel 4

»När elevkåren presenterade idén för oss tände vi direkt.«

skolgården, från vilka rektorn – så har det varit tänkt – ska kunna hålla ett öga på eleverna. När han visar runt oss på skolan är det också tydligt att han inte har någon personlig relation till skolans elever. De andra rektorerna vi har träffat har gärna stannat upp och pratat med elever i korridorerna, men det gör inte Kennet.

Det innebär dock inte att han inte har någon kontakt med eleverna.

Tvärtom har han ett övergripande ansvar för samverkan mellan eleverna, vilket i stor utsträckning innebär att han ser över de rutiner som finns för samverkan och arbetar för att skapa strukturer för samverkan på skolan. Det betyder bland annat att han sammanträder med elevkårsstyrelsen varje månad, runt det runda bordet inne på hans kontor.

Skolans första rektorshearing hölls alltså för tre år sedan. Den gången fick det hela ett medialt genomslag och man lockade också nästan alla skolans elever. Vi frågar vad han hade för tankar då. Fanns det några farhågor? Kändes det märkligt?

–– Nej. När elevkåren presenterade idén för oss tände vi direkt. Vi blev också imponerade av hur välorganiserat det var.

Vilken typ av frågor ställde man?

–– Det var frågor av både allmän och specifik karaktär. Först frågade

86

87

»Det är viktigt att eleverna kan ifrågasätta våra beslut.«

88

elevkåren ut oss och sedan var det frågor från publiken. De flesta frågorna var ganska lätta att besvara.

Hur var stämningen?

–– Det blev aldrig någon hätsk stämning och aldrig någon häxjakt på skolledningen. Det var både stora och små frågor.

Vid senare tillfällen har rektorshearingen inte dragit lika många elever som första gången. Rektorshearingen har arrangerats efter lunch och alla elever har varit välkomna att komma, men man har inte haft obligatorisk närvaro. Att det kom så många första gången tror Kennet beror på nyhetens behag. Därefter var det inte lika nytt och spektakulärt, men fortfarande något som har engagerat många elever på skolan.

–– Antingen kan man tänka att de inte har lika mycket att klaga på längre, eller så kan man tänka sig att det helt enkelt inte känns lika nytt och spännande. Men vi har ju också många andra kanaler för eleverna att lämna synpunkter genom.

Katedralskolan är en stor skola med långt över tusen elever och fyra stycken skolhus. För närvarande har man svårt att få plats med alla elever på grund av hårt söktryck och disponerar därför även lokaler på andra skolor. Dessutom ingår en internationell grundskola i Katedralskolan, med tvåhundrafyrtio elever i egna lokaler en bit bort.

Den stora fördelen med en rektorshearing är inte att information kan komma ut, anser Kennet. Fördelen är istället att man får en praktisk möjlighet till samråd; hearingen innebär att frågor och synpunkter kan ventileras. Ibland uppstår det givetvis konflikter mellan skolledningen och vissa elever och då kan det vara bra att reda ut dem.

Han berättar om en rugbymatch mellan Katedralskolan och två andra skolor i Lund nyligen, där skolledningen fattade ett beslut som Kennet anser att han kan försvara, men där han vet att elever har uttryckt missnöje.

–– De här rugbymatcherna är väldigt brutala tillställningar. Vi var och tittade på matchen förra året och blev väldigt förskräckta. De pucklar på varandra rejält.

89

samtal med rektorn k apitel 4

samtal med rektorn k apitel 4

I år valde skolledningen att inte ge eleverna ledigt för att gå och titta på rugbymatchen. Men beslutet ignorerades av de flesta av skolans elever som valde att gå ändå och skolkade från skolan den dagen.

Arenan fylldes av tre tusen elever från de tre skolor som tävlade mot varandra.

Tror du att det är någonting ni skulle ha kunnat diskutera på en rektorshearing?

–– Ja, om vi hade haft regelbundna hearings så hade vi nog fått fiskarna varma. Men det är viktigt att eleverna kan ifrågasätta våra beslut.

En rektorshearing kan givetvis innebära att skolledningen måste ta den här typen av konflikter med eleverna. Men å andra sidan hade man kanske haft möjlighet att tydligare motivera för eleverna varför man inte ville att de skulle delta i rugbymatchen. Som det blev nu fattade man ett beslut över elevernas huvuden, vilket i praktiken resulterade i att eleverna inte lyssnade.

Hittills har rektorshearingen på Katedralskolan bara arrangerats av elevkåren, och Kennet berättar att kåren, som grundades för två år sedan, inte har hunnit bli en helt stabil organisation. Majoriteten av skolans elever har förvisso valt att bli medlemmar, men hittills har engagemanget varit lite knaggligt, lite från och till. Att elevkåren inte har fått riktig ordning på sina rutiner har inneburit att rektorshearings inte har anordnats med någon större kontinuitet.

På flera gymnasier har dock skolledningen själva valt att anordna rektorshearings. På så sätt har ansvaret inte längre vilat på elevkåren och varit beroende av deras organisationsförmåga.

Har ni tagit initiativ till någon rektorshearing på Katedralskolan?

–– Nej, det har vi inte gjort. Just nu har vi andra former för samråd.

Man har bland annat upprättat olika arbetsgrupper inom olika områden: jämställdhet, biblioteket och IT, för att nämna några. Man har även programrepresentanter och elevkåren, den grupp elever som Kennet själv har närmast kontakt med. Men i centrum för skolans samråd står skolkonferensen, precis som på många gymnasieskolor.

Det är elevkårsstyrelsen som utser representanter till skolkonferensen.

Kennet anser dock att skolkonferensen inte har så stor betydelse.

90

samtal med rektorn k apitel 4

»Det är svårt för fyra elever att representera över tusen elever.«

–– Det är svårt för fyra elever att representera över tusen elever.

Skolkonferensen ger egentligen inte eleverna så mycket inflytande.

Där diskuteras i allmänhet mer övergripande beslut, om budget till exempel. Det är en god tanke om jämbördighet att elever finns med, men eftersom de flesta beslut som i praktiken berör eleverna fattas på andra ställen så upplever eleverna sällan att det ger så mycket.

Skolkonferensen saknas i den nya skollagen, vilket kanske delvis beror på invändningar likt Kennets. Istället står det att varje skola ska ha ett eller flera forum för samråd. Exakt hur detta forum ska organiseras preciseras inte närmare. Det står dock att inom detta forum för samråd ska elever, oklart vilka och hur många, informeras om viktiga beslut och även kunna komma med synpunkter på dessa beslut innan de fattas. Det är rektor som ansvarar för detta forum för samråd.

Upprinnelsen till att man tog bort skolkonferensen från skollagen kan man förmodligen hitta i det betänkande som Skollagskommittén presenterade år 2002, »Skollag för kvalitet och likvärdighet«. I betänkandet har kommittén föreslagit att bestämmelser av organisatorisk karaktär ska tas bort från skollagen, bland annat skolkonferensen.

Istället ska utformningen av elevernas inflytande kunna avgöras på varje enskild skola. Istället för att detaljstyra organisationsformerna

91

samtal med rektorn k apitel 4

ska ett fåtal bestämmelser om elevers inflytande gälla för alla utbildningsformer.

O

m en skola skulle vilja ha rektorshearing som ett forum för samråd, i lagtextens betydelse, blir det naturligt att skolan själva får ta initiativ till det. Ett forum för ansvar är enligt lagtexten rektors ansvar och kan alltså inte vara beroende av elevernas engagemang. En av de skolor där skolledningen själva tagit initiativ till rektorshearings är Söderportgymnasiet i Kristianstad. Här är det även obligatorisk närvaro på rektorshearingen, och eftersom man har många elever genomförs hearingen i två omgångar, så att alla elever ska få plats. Först är det en timme med ettorna och tvåorna, och därefter en timme med treorna. På scenen sitter både rektorer, lärare och annan personal.

Vi ringer upp elevkårens ordförande Filip Helmersson bara minuterna efter att årets rektorshearing är avslutad. Det är en av årets första soliga vårdagar, och skoldagen har avslutats med rektorshearing, innan eleverna begett sig ut för att njuta av solen.

–– Det var lite för bra väder idag, säger Filip, så tyvärr blev det ett

»Det var en hel del schemafrågor, men också någon fråga om rökning på skolgården och några frågor om skolavslutningen.« 92

visst bortfall. Men det dök i alla fall upp omkring femhundra elever.

Förra gången var det på förmiddagen och då var i stort sett alla elever där.

Vad hade ni i elevkåren för roll?

–– Vi fungerade som moderatorer. Skolledningen hade föreslagit att man skulle kunna skicka in sms-frågor under hearingen och det var väldigt uppskattat. Tidigare har eleverna fått ställa sig upp och prata i mikrofonen, men nu när man kunde sms:a blev det mycket fler frågor, nittio stycken. Man kunde även skicka in frågor till oss innan rektorshearingen.

Vad var det för typ av frågor?

–– Det var väldigt varierande. Det var en hel del schemafrågor, men också någon fråga om rökning på skolgården och några frågor om skolavslutningen.

Har ni några regler för hur det går till?

–– Nej, men vi har sagt att man ska hålla en schysst nivå. Det var väldigt positiv stämning. De flesta ser det som ett bra tillfälle att få svar på sina frågor.

Filip berättar att de också har en skolkonferens på skolan men att det inte har samma betydelse för den enskilda eleven som rektorshearingen.

–– Fördelen med en rektorshearing är att eleverna kan få svar direkt.

De behöver inte gå igenom en massa instanser utan får ett omedelbart svar. Och så är ju nästan alla elever där.

Christina J Fredriksson, som är programrektor för samhällsprogrammet på Söderportgymnasiet, delar Filips bild. När vi pratar med henne direkt efter skolhearingen är hon också nöjd.

–– Det är väldigt positivt, säger hon. När vi tog initiativ till det här för några år sedan kände vi att det dels var ett bra tillfälle för eleverna att bekanta sig med skolledningen, dels att man ska kunna ställa frågor och få ett direkt svar. På det sättet kan man också förankra en relation mellan eleverna och skolledningen.

93

samtal med rektorn k apitel 4

94

95

samtal med rektorn k apitel 4

»På det sättet kan man också förankra en relation mellan eleverna och skolledningen.«

Christina berättar att skolledningen frågade elevkåren för några år sedan om de ville fungera som moderatorer under rektorshearingen, och att det är en uppgift som de har uppskattat. Efter det har man arrangerat hearingen tillsammans med elevkåren, men initiativet kommer från skolledningen. Christina anser att en rektorshearing har egenskaper som skolkonferensen saknar.

–– Skolkonferensen är mer formell än en rektorshearing, säger Christina. Det är en viss typ av elever som kommer men det är många som är långt ifrån den. Det är de aktiva eleverna som kommer till tals, men de andra är inte med. På rektorshearingen får alla elever vara med. Vi har uppfattat det som ett enkelt sätt för eleverna att komma med synpunkter direkt.

Hur den nya skollagen kommer att tolkas på enskilda skolor är för tidigt att säga, och förmodligen kommer det med tiden att mejslas fram vissa standardiserade lösningar och metoder för att man ska möta

96

lagtextens krav. Det kommer rimligtvis skilja sig mellan olika skolor, och vara anpassat till skolornas villkor och förutsättningar. Men redan innan den nya skollagen har det alltså börjat dyka upp alternativa forum till samråd.

K

ennet har inte beslutat än vad som kommer att gälla på Katedralskolan i och med den nya skollagen, utan inväntar de diskussioner som kommer att följa och de alternativ och förslag som kommer att dyka upp.

Oavsett hur det blir känner Kennet att skolkonferensen inte räcker till. Att rektorshearingen skulle kunna få en starkare ställning ser han själv som en intressant möjlighet.

Kommer ni själva att ta initiativ till det?

–– Det kommer att finnas med i diskussionerna med mina rektorer framöver, säger Kennet. Fler rektorshearings hade varit intressant.

Den nya lagtexten öppnar upp för nya möjligheter med sin formulering om forum för samråd. Dels för att det inte står preciserat hur detta forum ska utformas, dels för att texten även bjuder in till forum i pluralis, alltså flera olika typer av forum för samråd. Det innebär att ansvarig rektor inte är bunden till vare sig skolkonferens eller rektorshearing, utan att möjligheten nu också öppnas för rektor att samråda på programnivå eller direkt på klassnivå. För rektorer som känner att de själva inte hinner besöka klasserna kan man också tänka sig att många kommer att inspireras av modellen med arbetsplatsträffar och delegera ansvaret för samrådet till klassföreståndaren eller mentorn, som därmed övertar informations- och samrådsskyldigheten gentemot den egna klassen.

Men ett forum för samråd som redan har växt fram naturligt på landets skolor är alltså rektorshearings. På Katedralskolan kanske man var tidigt ute med rektorshearings för att det fanns en pådrivande elevkår just då och för att det är en skola som är van vid förändringar.

Sedan har det rullat på. På Söderportgymnasiet, liksom på många andra skolor, är det skolledningen själva som ordnar rektorshearings för att de känner att det ger alla elever en chans att komma till tals och få svar på ett enkelt sätt. Rektorshearingen kan givetvis vara ett initiativ från elevernas sida, men om skolan vill använda det som ett forum för samråd, i syfte att möta skollagens krav, är det rektors ansvar att det

97

samtal med rektorn k apitel 4

98

anordnas och kan inte göras beroende av elevernas egna sammanslutningar.

Hur framtidens samråd kommer att se ut är omöjligt att säga. Förmodligen kommer flera metoder att testas och utvecklas för att samrådet mellan elev och skolledning på den enskilda skolan ska fungera så bra som möjligt. Vissa saker kommer kanske inte att fungera särskilt bra, andra kommer kanske att vara överraskande uppskattade. Oavsett vad som händer är skolan i och med den nya skollagen inte låst vid en viss form, utan som rektor kan man välja själv. Det enda lagen är solklar över är att det måste finnas forum för samråd, och att det är rektors ansvar att det finns. ■

99

samtal med rektorn k apitel 4

de allr a flesta är överens om att elever ska ha inflytande. Det är dessutom någonting som skollagen kräver. Men hur ger man eleverna inflytande? Vilken betydelse har rektors ledarskap? Och vad innebär egentligen inflytande?

I bokens reportage får du bekanta dig med skolledare som ger sina egna svar på de här frågorna. De arbetar på olika slags skolor i olika delar av landet, men förenas av att de alla tar elevers inflytande på allvar och ser sitt eget ledarskap som en nyckel till att det ska fungera. Här delar de med sig av sina tankar, observationer och erfarenheter, och pekar på grundläggande förhållningssätt som garanterar elevers inflytande.

Samtal med rektorn är en reportagebok för dig som är nyfiken på vad rektorerna själva har att säga om elevers inflytande. I boken hörs också forskare, fackrepresentanter och andra som arbetar med skolfrågor. Boken har tagits fram inom ramen för projektet Inf lytande i skolan – mer än en möjlighet!, och fungerar som ett fördjupande ­komplement till handboken Inf lytande för elever.

isbn 978-91-976570-8-2