Yttrandefri – handbok i yttrandefrihet och pressetik för unga journalister by Elevrörelsens förlag

YTTRANDEFRI HANDBOK I YTTRANDEFRIHET & PRESSETIK FÖR UNGA JOURNALISTER

Elevrörelsens förlag Malmgårdsvägen 63 116 38 Stockholm www.elevrorelsensforlag.se info@elevrorelsensforlag.se 08-644 45 00

Yttrandefri – handbok i yttrandefrihet & pressetik för unga journalister Författare: Anna Ehrlemark & Ebba Friberg *UDêVN IRUP Carl du Rietz ,OOXVWUDWLRQHU Emma Rendel 5HGDNW¸U Sara Arvidsson 7U\FN Fälth & Hässler, Värnamo 2011 Upplaga 1:1 ISBN 978-91-976570-7-5 © SECO Innovations AB & Ung Media Sverige Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande av seco innovations ab och ung media sverige är förbjudet enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande, såsom tryckning, kopiering, bandinspelning etc.

YTTRANDEFRI HANDBOK I YTTRANDEFRIHET & PRESSETIK FÖR UNGA JOURNALISTER

INNEHÅLL VARFÖR YTTRANDEFRIHET?

TRYCK- OCH YTTRANDE FRIHETSLAGSTIFTNING

När gäller grundlagsskyddet? Särskilt om tryck- och yttrandefrihet för skoltidningar

36 40

YTTRANDEFRIHETENS PUSSELBITAR

Censurförbud – håll tassarna borta 50 Etableringsfrihet – starta eget 55 Ensamansvar – skyll på mig 56 Meddelarskydd – rör inte min källa 62 Brott och straff – särskild brottskatalog och särskild rättegångsordning 71 Offentlighetsprincipen – vad har rektorn i sin byrålåda? 81

PRESSETIK

101

Det pressetiska systemet De pressetiska reglerna Granska dig själv – om yrkesetik

102 110 127

LÄS MER

135

INLEDNING S

y t t r a ndefr ihet ä r v ik t igt och bra, det har du säkert hört förut. Men varför nöja sig med att veta hur viktigt det är när du kan lära dig hur det funkar? Stoppa den här boken i bakfickan, vik hundöron på alla sidor, ta med den hem, ut på äventyr, bråka med den… Det är en handbok om yttrandefrihet och pressetik för unga journalister, men det spelar ingen roll hur ung du är eller om du kallar dig journalist (än) – den är din och du kan göra vad du vill med den. Visst handlar det om ädla ideal, men egentligen mest om kunskap. Du är yttrandefri. När du har läst den här boken vet du vad det innebär, i praktiken. I övrigt är det en användbar handbok i journalistik, både för dig som är intresserad av hur journalister tänker och för dig som vill gräva där du står. Yttrandefri ger en grundlig genomgång av den svenska yttrandefrihetslagstiftningen och vad juridiken innebär för det journalistiska arbetet. Där det är motiverat tar vi också upp de särskilda förutsättningar som gäller för journalister i skolvärlden, eftersom det är där de flesta unga journalister verkar. Under vägen delar vi med oss av praktiska tips till grävande journalisters verktygslåda. Handboken avslutas med de pressetiska reglerna, som ger stöd i knepiga publicistiska beslut. Vi som har skrivit handboken är Ung Media, Sveriges

intresseorganisation för unga medieproducenter. Att unga journalister har samma rätt till tryck- och yttrandefrihet som sina äldre kollegor tycker vi borde vara en självklarhet. Boken bygger på Ung Medias långa erfarenhet av att stödja unga journalister och lösa de problem de möter i sitt dagliga arbete. För bästa yttrandefrihetseffekt – ge bort ett exemplar till din rektor! Lycka till! Hör av dig och berätta hur det går. /Ung Media – Anna & Ebba

ung media är Sveriges intresseorganisation för unga medieproducenter. Vi brinner för att skapa bättre förutsättningar för skol- och ungdomsmedier att verka och utvecklas. 1999 gick en grupp skoltidningar i Göteborg samman och lade grunden för ett samarbete som med tiden kom att bli Ung Media. Sedan starten har Ung Medias syfte varit att stödja unga medieproducenter och arbeta för att ungas rätt till tryck- och yttrandefrihet ska respekteras. <WWUDQGHIUL èQDQVLHUDV DY $OOP¦QQD Arvsfonden som en del av satsningen Vi deltar. Ung Media Sverige www.ungmedia.se info@ungmedia.se 08-410 167 66

KAPITEL 1

VARFร R YTTRANDEFRIHET? S๏

<WWUDQGHIULKHW ยฆU QยฆU DOOW VRP LQWH ยฆU IยธUEMXGHW ยฆU WLOOยงWHW RFK DOOW VRP LQWH ยฆU KHPOLJW ยฆU ยธSSHW 'HW NDQVNH YHUNDU VMยฆOYNODUW PHQ JHQRP VWยธUUH GHOHQ DY KLVWRULHQ KDU GHW IXQJHUDW WYยฆUWRP ,QQDQ GH ODJDU VRP VN\GGDU \WWUDQGHIULKHWHQ L 6YHULJH LQVWLIWDGHV YDU FHQVXU QDWXUOLJW RFK ยธSSHQKHW HWW KRW 'HW รชQQV DOOWLG LQWUHVVHQ VRP NURFNDU PHG \WWUDQGHIULKHWHQ RFK PDNWKDYDUH VRP PLVVEUXNDU VLQ PDNW 'ยฆUIยธU ยฆU \WWUDQGHIULKHW DOGULJ HQ VMยฆOYNODUKHW 'HQ E\JJHU Sยง W\GOLJD UHJOHU RFK Sยง DWW GX VRP YLOO XWQ\WWMD GLQD UยฆWWLJKHWHU NยฆQQHU WLOO KXU VN\GGHW ยฆU XWIRUPDW

y t t r a ndefr ihet ä r en grundläggande demokratisk rättighet, och för att den ska vara något värd måste den gälla lika för alla. Din yttrandefrihet är lika mycket värd som någon annans och genom att försvara andras yttrandefrihet försvarar du din egen. Men bara för att yttrandefrihet är ett ädelt ideal betyder det inte att alla åsikter som skyddas av yttrandefriheten är ädla – tvärtom. Vi värderar yttrandefriheten så högt att vi är beredda att tillåta en hel del knäppa, provocerande och radikala åsikter att publiceras vid sidan av sådana som är konstnärliga, samhällsnyttiga och intellektuellt utmanande (det är inte alltid lätt att skilja dem från varandra). Men det finns ändå gränser för hur långt individens frihet att uttrycka sig får gå innan det orsakar andra eller samhället stor skada. Var den gränsen går kan inte bestämmas på måfå, av enskilda personer vid olika tillfällen, utan formuleras i en tydlig lista med undantag – yttrandefrihetsbrott. Den som har publicerat något som är förbjudet kan straffas för det i efterhand. Tre tunga argument Att yttrandefrihet är något bra och viktigt håller de f lesta med om, men kanske utan att riktigt fundera över varför. I Att stänga det öppna samhället (Tusculum förlag, 2008) sammanfattar journalisten och yttrandefrihetsexperten Anders R Olsson tre argument som ger tyngd till »bra« och »viktigt«. Frihetsargumentet Det är en mänsklig rättighet att tala fritt. Alla människor är lika mycket värda, alltså har ingen rätt att sätta sig över någon annan genom att bestämma vad hon ska få tycka eller säga. Demokratiargumentet Medborgarna i ett demokratiskt samhälle måste ha tillgång till information för att kunna göra självständiga val. Om alla åsikter får komma fram och prövas mot varandra har medborgarna en chans att skapa sig en egen uppfattning

»Må sanningen mäta sina krafter med lögnen.« John Milton »Den som endast känner till sin egen synpunkt i en sak känner den föga.« John Stuart Mill »Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor.« Heinrich Heine

»Om frihet betyder någonting alls, betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.« George Orwell »Pressens frihet är alltid en nagel i ögat på den, som önska att efter gottfinnande handskas med folkens öden.« Torgny Segerstedt 13

och rösta på de representanter som de tycker verkar vettigast. Det går inte att skydda demokratin genom att förbjuda antidemokratiska åsikter utan att själv vara antidemokratisk. Sanningsargumentet Ingen sanning är så sann att den inte tål att granskas. Också en gång absoluta sanningar (som att solen snurrar runt jorden eller att rökning är ofarligt) mår bra av att ifrågasättas. Det går inte att försvara sanningen genom att förbjuda lögnen. Bara genom att prövas om och om igen i all evighet avlöser sannare sanningar gamla självklarheter. Yttrandefrihet för vad? Yttrandefriheten i Sverige skyddas av särskilda lagar, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Lagarna definierar medborgarnas rättigheter i förhållande till myndigheter och andra allmänna organ, inte individer emellan. Det finns självklart andra gränser för den medmänskliga kommunikationen än lagen. Det är skillnad på vad man säger till sin bästa vän och det man säger i en offentlig föreläsning eller i ett anonymt forum på Internet. Men enbart vissa yttranden skyddas av yttrandefrihetslagarna – det är de som fästs på ett medium av något slag för att spridas till allmänheten och som någon tar juridiskt ansvar för. Det betyder att tidningar, flygblad, affischer, hemsidor, inspelningar, tv-program med mera kan omfattas av lagskyddet, men inte f lyktiga saker som tal, sagor, föreläsningar eller utbrott (så länge de inte skrivs ner och publiceras såklart). Inte heller anonyma yttranden kan ges lagskydd. Poängen är att någon alltid ska kunna ställas till svars för yttrandet i efterhand, om det går över gränsen för vad samhället kan acceptera. Beständighet är ett krav för att regelverket ska fungera, det ska aldrig vara något tvivel om vad som faktiskt sades eller skrevs. Att ett yttrande är skyddat betyder inte att det är bra – bara att kriterierna för lagskydd är uppfyllda. Yttrandefrihet i allmänhet – att du har rätt att säga, känna

diktator och syndabock. Den ansvarige utgivaren bestämmer vad som får publiceras och är den som åker dit om innehållet bryter mot något av yttrandefrihetsbrotten.

»Myndigheter och andra allmänna organ.« Alla de rättigheter som yttrandefrihetslagarna ger medborgarna är riktade gentemot »myndigheter och andra allmänna organ«, men vilka är det? Den kortaste förklaringen är att det är staten och statens representanter. Myndigheter är självständiga organisationer VRP èQDQVLHUDV DY RIIHQWOLJD medel och utför uppdrag de har fått från de folkvalda i regeringen och riksdagen. Några exempel på myndigheter är den kommunala skolan, Skatteverket, Barnombudsmannen, Försvarsmakten, Försäkringskas-

san, Skolverket och Polisen. Också regeringen och domstolarna räknas som myndigheter. Riksdagen, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och andra beslutande församlingar är det som menas med »andra allmänna organ.« Listan på myndigheter är lång, du kan hitta en förteckning över dem hos Statistiska Centralbyrån på ZZZ P\QGLJKHWVUHJLVWUHW VFE VH. Exempel på vad som varken är myndigheter eller allmänna organ är enskilda individer, företag, föreningar, stiftelser, fristående skolor och kungahuset.

och tycka vad du vill – är inget som yttrandefrihetslagarna lägger sig i. Däremot har staten en skyldighet att på olika sätt värna om medborgarnas yttrandefrihet också utöver det specifika medieskyddet. Det anses extra allvarligt när statens representanter lägger sig i och försöker styra informationsflödet, men det gör det självklart inte mer acceptabelt för individer, företag och andra att försöka begränsa någons yttrandefrihet genom hot, våld eller utpressning. Det är olagligt och ska anmälas till polisen. Slittålig yttrandefrihet Yttrandefrihetslagarna är konstruerade för att hålla när det blåser som hårdast. Så länge samhällsklimatet är stabilt och demokratin fungerar som den ska är det liten risk att makthavare riskerar sin ställning genom att försöka begränsa yttrandefriheten. Men finns det kryphål i reglerna kommer de också att användas. Det finns alltid ämnen så känsliga att det kliar i censorernas fingrar. Andra intressen vägs mot yttrandefriheten och tävlar om uppmärksamhet: rikets säkerhet, terrorhot, den personliga integriteten, brottsbekämpning, diplomatiska relationer, ordning och samhällslugn. Då är det viktigt att komma ihåg att skyddet för yttrandefriheten fungerar som en helhet och att delarna som bygger upp den måste hållas så enkla och tydliga som möjligt för att skyddet ska vara hållbart. Om man ändrar i delarna och lägger till undantag efter tidens tecken så rasar hela konstruktionen samman. En viss pessimism är befogad – historien har visat många exempel på maktmissbruk. Yttrandefriheten regleras i lag för att så mycket som möjligt av det missbruket ska avslöjas och offentliggöras. »Vi har faktiskt yttrandefrihet i det här landet« Jo men visst, det har vi, det är ju det den här boken handlar om. Men i dagligt tal blandas begreppen ofta ihop och yttrandefrihet och censur används för lite av varje. Yttrandefrihet är till exempel inte en rättighet att bli publicerad, även om det ofta låter så när personer med radikala åsikter klagar på att

deras kommentarer eller inlägg inte släpps fram av medierna. Varje tidning, radiokanal eller hemsida bestämmer själva vad de vill publicera och sätter egna gränser för vilka yttranden som ska ges utrymme i deras medium. Ibland förhåller de sig till lagen, men för det mesta är det tycke, smak, ekonomi, annonsörer, målgrupp och publicistisk tanke som avgör. Du kan alltid starta din egen tidning om de etablerade medierna inte vill veta av dina funderingar. Yttrandefrihetsdebatten Lagen är skriven och förändras med myrsteg, men debatten om yttrandefrihet pågår ständigt i samhället. Den här boken handlar om den juridiska yttrandefriheten och grundprincipen är att lagarna inte bör utgå från innehållet i de medier som skyddas. Annat är det förstås när yttrandefriheten och dess gränser diskuteras offentligt. Debatten är ofta spretig och dagsaktuell. Åsikter luftas och skär sig. Moraliska och etiska funderingar blandas med politik och magkänsla, och det finns inga självklara rätt och fel. Bara för att det är lagligt att säga något betyder det inte att det är rätt att göra det och tvärtom. Det är kniviga dilemman som alltid är öppna för debatt. Det är också den debatten som yttrandefrihetslagarna är utformade för att skydda. Ordet är fritt. Vad ska jag med yttrandefrihet till? För allmänheten innebär yttrandefrihetslagstiftningen att vi kan lita på att det vi läser, ser och hör inte är censurerat av staten, att vi kan sprida känslig information till media utan att riskera att straffas för det och att vi har rätt att ta del av den information som myndigheterna samlar på sig om oss. För den som sysslar med publicistisk verksamhet innebär det att hela den journalistiska processen, från research till publicering och distribution av publikationen, är skyddad från påtryckningar, ingrepp och styrning från statens sida. Frihet under ansvar Stora medier har stor makt. Det som massmedierna väljer att

undantaget. ,QJHQ \WWUDQGHIULKHW I¸U EDUQSRUQRJUDèVND ELOGHU De får varken produceras, spridas eller ägas.

fĂśrbjudet. 6WDWOLJW LQĂŠ\WDQGH Â¸YHU LQQHKÂ§OOHW L Ă¨OP EÂ¸FNHU WLGQLQJDU tvoch radioprogram. Att censurera en skoltidning Ă¤r inget undantag.

skriva om får uppmärksamhet och sprids till stora delar av befolkningen. Allmänhetens förtroende för mediernas bevakning är bräckligt och det hör till journalisternas uppdrag att värna om sin egen trovärdighet. Därför har mediebranschens största organisationer kommit överens om en gemensam värdegrund som sammanfattas i de etiska reglerna för press, radio och tv. Mer om det senare i boken, här nöjer vi oss med att förtydliga att de pressetiska reglerna inte har något med yttrandefrihetslagstiftningen att göra. Det är en frivillig, självreglerande uppgörelse medierna emellan. Hur reglerna ska tolkas och vad som händer om man bryter mot dem avgörs av pressombudsmannen (PO), Pressens opinionsnämnd (PON) och Granskningsnämnden för radio och tv.

KAPITEL 2

TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHETSLAGSTIFTNING S๏

<WWUDQGHIULKHWHQ L 6YHULJH VN\GGDV L JUXQGODJHQ JHQRP UHJHULQJVIRUPHQ WU\FNIULKHWVIยธURUGQLQJHQ RFK \WWUDQGHIULKHWVJUXQGODJHQ 5HJHULQJVIRUPHQ ยฆU XWJยงQJVSXQNWHQ WU\FNIULKHWVIยธURUGQLQJHQ JDPPDO RFK YยฆOSUยธYDG RFK \WWUDQGHIULKHWVJUXQGODJHQ Q\ RFK NRPSOHWWHUDQGH <WWUDQGHIULKHWVJUXQGODJDUQD VOยงU IDVW YDG GHW ยฆU VRP VN\GGDV YDG VN\GGHW LQQHEยฆU RFK YDU JUยฆQVHUQD IยธU \WWUDQGHIULKHWHQ VND GUDV ย YHU KHOD V\VWHPHW YDNDU MXVWLWLHNDQVOHUQ RFK MXVWLWLHRPEXGVPDQQHQ VRP WRONDU ODJHQV RUG L YHUNOLJD VLWXDWLRQHU

y t t r a ndefr ihe t sgrundl aga r na skyddar inte bara de etablerade medierna, utan också skrifter som ges ut i mindre omfattning – som fanzines, småblaskor, f lygblad och affischer – liksom hemsidor, radio och tv-sändningar. Du kan när som helst starta din egen tidning och se till att den omfattas av skyddet genom att antingen ansöka om utgivningsbevis eller förse publikationen med så kallade ursprungsuppgifter (med andra ord: när, var och av vem skriften producerats). Oavsett om du skriver dagbok, rapporterar om skolans aktiviteter, drivs av en undersökande hunger, debatterar politiska frågor eller skvallrar och underhåller gäller skyddet lika starkt för dig som för vilken etablerad dagstidning som helst. Grundlagarna Hur Sverige ska styras är nedskrivet i fyra grundlagar – regeringsformen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF), yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och successionsordningen (SO). En grundlag är en lag som väger tyngre än alla andra lagar i samhället. För att ändra i en grundlag krävs att riksdagen beslutar om samma ändring två gånger, med ett allmänt val mellan besluten. På så sätt kan vi försäkra oss om att inga förhastade beslut, enskilda politiska agendor eller tillfälliga opinionsstormar kan röra till det i statsskicket. De som sitter vid makten ska inte kunna ändra grundlagen till sin egen fördel utan att väljarna får en chans att säga vad de tycker om saken först. Den första av de fyra grundlagarna är regeringsformen, som bland annat slår fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket och att folkstyret bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Där står också att alla svenska medborgare omfattas av de grundläggande positiva opinionsfriheterna: yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. I regeringsformen definieras yttrandefrihet som »frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor«. Minst lika viktig för yttrandefriheten är informationsfriheten – »frihet att

inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden«. Det låter helgjutet. Samtidigt får yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas med hänsyn till »rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott«. Begränsningarna är så allmänt beskrivna att de skulle kunna tolkas lite hur som helst. Därför utvecklas skyddet för yttrandefriheten i Sverige i ytterligare två grundlagar: tryckfrihetsförordningen (för tryckta skrifter) och yttrandefrihetsgrundlagen (för andra medier). Den sista grundlagen – successionsordningen – handlar om att Sverige är en monarki, hur det fungerar, och vilken makt kungen har (nästan ingen alls). Jämfört med regeringsformen är tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen mycket mer konkreta i sin definition av yttrandefrihet. Lagarnas syfte är att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning och staten får inte ingripa mot medborgarnas rätt att yttra sig via grundlagsskyddade medier på något annat sätt än dem som finns beskrivna i lagtexten. Yttrandefrihetsgrundlagarnas styrka är att de är mycket detaljerade och noggrant räknar upp alla undantag från huvudprincipen, så att det inte ska finnas utrymme för improvisation och paragrafvrängande. I nästa kapitel går vi igenom den svenska yttrandefrihetsmodellen mer ingående. I korthet ser den ut så här: Censurförbud Ingen myndighet eller allmänt organ får förhandsgranska, censurera eller förhindra tryckning och spridning av en skrift på grund av dess innehåll. Censurförbudet gäller även för andra medier än de tryckta, med undantag för förhandsgranskning av film som ska visas offentligt för barn. Etableringsfrihet Vem som helst får framställa och sprida tryckta skrifter

och tekniska upptagningar: musik, film, ljud, bild och allt annat material som kan läsas eller avlyssnas med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel. Vissa begränsningar gäller för tvoch radiosändningar via etern eftersom det inte finns plats för hur många som helst bland frekvenserna. Ensamansvar Bara en person har det rättsliga ansvaret för innehållet i en grundlagsskyddad skrift eller annan framställning. Vanligtvis är det den ansvarige utgivaren som därför alltid har sista ordet om vad som ska publiceras eller inte. Finns ingen ansvarig utgivare är det författaren själv som ansvarar för innehållet. Om det varken går att peka ut en ansvarig utgivare eller författare faller ansvaret på framställaren eller distributören. Någon måste alltid kunna ställas till svars för att grundlagsskyddet ska gälla. Meddelarskydd Meddelarskyddet är omfattande och består av f lera delar: meddelarfrihet, anskaffarfrihet, rätt till anonymitet, efterforskningsförbud och repressalieförbud. De f lesta av bestämmelserna som rör meddelarskyddet är utformade för att skydda meddelarnas rättigheter i förhållande till myndigheter och andra allmänna organ. Men rätten till anonymitet innebär också att den som tagit emot uppgifter från en anonym meddelare för publicering är skyldig att hålla källans identitet okänd. Särskild brottskatalog Det finns sammanlagt arton yttrandefrihetsbrott i tryckfrihetsförordningens särskilda brottskatalog, som delas med yttrandefrihetsgrundlagen. Ansvarig utgivare, författare eller annan ansvarig kan enbart straffas för brott som anges i tryckfrihetsförordningens brottskatalog i efterhand, efter att skriften eller yttrandet har spridits till allmänheten. Exempel på tryck- och yttrandefrihetsbrott är högförräderi, spioneri, uppvigling, hets mot folkgrupp och förtal.

ordning och reda. Diariet är en lista med inkomna och upprättade allmänna handlingar på en myndighet. Vem som helst får titta i diariet (se Offentlighetsprincipen).

vem var det som skvallrade? Myndigheter fĂĽr inte leta efter den som har lĂ¤mnat uppgifter till media (se Meddelarfrihet och RepressaliefĂśrbud).

Särskild rättegångsordning Regeringens ombudsman justitiekanslern (JK) är ensam åklagare i tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det är justitiekanslern som utreder och bestämmer om ett fall ska tas upp i domstol eller inte. Åtal i tryck- och yttrandefrihetsbrott hålls inför en jury med nio ledamöter. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innehåller en särskild instruktion som uppmanar dem som är satta att döma i tryck- och yttrandefrihetsmål att komma ihåg yttrandefrihetens betydelse i ett fritt samhällskick och att i osäkra fall hellre fria än fälla. Offentlighetsprincipen Yttrandefrihetsgrundlagarna innehåller dessutom delar av de bestämmelser som brukar kallas offentlighetsprincipen – handlingsoffentlighet, partsoffentlighet och förhandlingsoffentlighet. Handlingsoffentligheten finns inskriven i tryckfrihetsförordningen och fastställer rätten för alla medborgare att ta del av allmänna handlingar som förvaras på myndigheter och antingen inkommit eller upprättats där. Allmänna handlingar är offentliga, men vissa uppgifter i handlingarna kan vara sekretessbelagda (hemliga) med hänsyn till exempel enskildas privatliv eller rikets säkerhet. Europakonventionen Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) gäller sedan 1995 som svensk lag. Europakonventionen garanterar alla EU-medborgare yttrandefrihet och frihet att sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning (artikel 10), men innehåller samtidigt en lång lista på undantag som kan motivera inskränkningar i yttrandefriheten. Europakonventionen liknar alltså den svenska regeringsformen, medan där inte finns någon motsvarighet till det detaljerade skydd som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ger. Europadomstolen

kan också pröva frågor om fri- och rättigheter, men först efter att alla domstolsinstanser i Sverige blivit uttömda. (Mycket kort) historia Tryckfrihetsförordningen instiftades av Sveriges riksdag 1766, som världens första tryckfrihetslag på grundlagsnivå. Redan i den första förordningen fanns de f lesta bitarna på plats i den grundlag vi har än idag: den statliga censuren avskaffades, förhandsgranskning av skrifter förbjöds (med undantag för religiösa skrifter), offentlighet för allmänna handlingar infördes och författaren kunde enbart ställas till svars för sin skrift inför domstol. Om ingen författare fanns att hitta var det tryckerierna som fick ta det juridiska ansvaret för skriftens innehåll, och eftersom tryckerier var stora och tunga kunde de inte f lytta på sig över natten, vilket gav en extra säkerhet i ansvarsfrågan. Den nya friheten höll i sig fram till 1774, då kung Gustav III enväldigt bestämde sig för att upphäva förordningen och instifta en ny lag som gav honom själv kontrollen över landets alla tryckerier och tryckta skrifter. År 1809 var det dags för förändring igen. Då kastades kung Gustav IV Adolf av tronen och riksdagen instiftade en ny grundlag med en ny tryckfrihetsförordning, den här gången ännu lite friare än 1766 – också censur av religiösa skrifter avskaffades. Den största skillnaden mot idag var att regeringen kunde besluta att dra in utgivningsbeviset för en tidning utan rättegång om de ansåg att den förtalade personer eller var vådlig för rikets säkerhet. Den så kallade indragningsmakten avskaffades 1844. Den tryckfrihetsförordning vi har idag är från 1949 och skrevs med erfarenheterna från andra världskriget i färskt minne. Under kriget styrdes Sverige av en samlingsregering, som förde en neutralitetspolitik med målet att till varje pris undvika att dras med i kriget. Inför krigshotet valde regeringen att tumma på tryckfrihetens principer. Regeringen kunde besluta om att konfiskera tidningar som var alltför frispråkiga i sin kritik av de stridande stormakterna och tidningarna

Ur 1 Â§ tryckfrihetsfĂśrordningen

Ur 1 Â§ yttrandefrihetsgrundlagen

Med tryckfrihet fĂśrstĂĽs varje svensk medborgares rĂ¤tt att, utan nĂĽgra av myndighet eller annat allmĂ¤nt organ i fĂśrvĂ¤g lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast infĂśr laglig domstol kunna tilltalas fĂśr deras innehĂĽll, och att icke i annat fall kunna straffas dĂ¤rfĂśr, Ă¤n om detta innehĂĽll strider mot tydlig lag, given att bevara allmĂ¤nt lugn, utan att ĂĽterhĂĽlla allmĂ¤n upplysning. I ĂśverensstĂ¤mmelse med de i fĂśrsta stycket angivna grunderna fĂśr en allmĂ¤n tryckfrihet och till sĂ¤kerstĂ¤llande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stĂĽ varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestĂ¤mmelser som Ă¤ro i denna fĂśrordning meddelade till skydd fĂśr enskild rĂ¤tt och allmĂ¤n sĂ¤kerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och ĂĽsikter, offentliggĂśra allmĂ¤nna handlingar samt meddela uppgifter och underrĂ¤ttelser i vad Ă¤mne som helst.

Varje svensk medborgare Ă¤r gentemot det allmĂ¤nna tillfĂśrsĂ¤krad rĂ¤tt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande Â¸YHUIÂ¸ULQJDU VDPW Ă¨OPHU YLGHRgram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, ĂĽsikter och kĂ¤nslor och i Ăśvrigt lĂ¤mna uppgifter i vilket Ă¤mne som helst. Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till Ă¤ndamĂĽl att sĂ¤kra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnĂ¤rligt skapande. I den fĂĽr inga andra begrĂ¤nsningar gĂśras Ă¤n de som fĂśljer av denna grundlag.

tjuvkika inte. Att som myndighet kontrollera innehållet i en publikation innan den går till tryck. Förhandsgranskning är aldrig tillåtet, även om det inte leder till att någonting censureras.

kunde straffas med transportförbud som hindrade dem att nå sina läsare. Tidningarna fick gissa sig till vad som hade lett till konfiskeringen och besluten gick inte att överklaga. Efter kriget skrevs tryckfrihetsförordningen om så att censurförbudet förstärktes, även i krigstider. Under nittonhundratalets snabba tekniska utveckling blev behovet av att utvidga yttrandefrihetsskyddet till andra medier än de tryckta allt mer uppenbart. Trycktekniken utvecklades och det blev möjligt att mångfaldiga skrifter enklare och billigare än förut. Med stencileringsapparaten och fotokopiatorn kunde vem som helst ge ut tidningar. Nya uppfinningar gav nya medier – film, radio, tv och så småningom datorer revolutionerade möjligheterna att sprida yttranden till allmänheten. År 1970 inkluderades stencilerade och fotokopierade skrifter i tryckfrihetsförordningen genom att regeln om så kallade ursprungsuppgifter lades till. Stencilerade skrifter kunde nu grundlagsskyddas om de försågs med uppgifter om vem som gett ut dem. Så sent som 1991 kompletterades tryckfrihetsförordningen med en ny grundlag – yttrandefrihetsgrundlagen – som gäller för alla andra medier än de tryckta. Justitiekanslern och justitieombudsmannen Justitiekanslern (JK) och justitieombudsmannen (JO) är de två myndigheter som vakar över yttrandefriheten i Sverige. Justitiekanslern är regeringens högste ombudsman och den myndighet som agerar åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål. Den som begår ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott i ett grundlagsskyddat medium kan anmälas till JK. Då är det justitiekanslerns uppgift att tolka lagtexten och utreda huruvida det finns anledning att väcka åtal mot den som är juridiskt ansvarig för publiceringen. Justitieombudsmannen är riksdagens ombudsmän och har till uppgift att övervaka att domstolar och andra myndigheter följer lagar och uppfyller sina skyldigheter. Om myndigheterna bryter mot yttrandefrihetsgrundlagarnas bestämmelser om censurförbud, efterforskningsförbud, offentlighetsprincipen med mera kan du anmäla dem till

Satan bajsar på Jesus Hösten 2009 kritiserade justitieombudsmannen kulturoch fritidsnämnden i Linköping för att ha WDJLW QHU HQ DIèVFK IU§Q GHW ORNDOD ungdomshuset Skyltens anslagsWDYOD $IèVFKHQ ORFNDGH SXEOLN till punkfestivalen »Punx against christ« med en teckning av satan som bajsar på Jesus – ett motiv som enligt chefen för Linköpings kommuns ungdomsverksamhet upprörde många besökare. Kulturoch fritidsnämnden försvarade sitt handlande inför JO med att Skylten »ska vara öppen för alla och förmedla sunda värdegrunder och respekt för alla människor.«

Justitieombudsmannen påpekade i sin kritik att motivet inte var olagligt och att kommunen inte KDGH U¦WW DWW LQJULSD PRW DIèVFKHQ på grund av dess innehåll. Visserligen får kommunen komma överens om regler för de budskap som förmedlas via ungdomshusets anslagstavla, men reglerna måste vara generella, kända i förväg, och gälla lika för alla. JO:s beslut kan läsas i sin helhet på www.jo.se. Ärendet har diarienummer 1248-2008.

Rektor omhändertog klistermärken Rektorn på Furulidsskolan i Aneby anmälde våren 2010 en uppsättning klistermärken med rasistiska motiv till justitiekanslern för misstänkt tryckfrihetsbrott. Klistermärkena hade redan tidigare varit uppe hos justitiekanslern och några av motiven hade bedömts utgöra hets mot folkgrupp. Däremot gick det inte att få tag på någon ansvarig att åtala för brottet och förundersökningen lades ner. I samband med anmälan omhändertog rektorn klistermärkena från en elev på skolan. Eftersom rektorn agerat på eget initiativ utan att invänta ett beslut om

EHVODJ IU§Q -. èFN KDQ NULWLN I¸U VLWW handlande. Som representant för det allmänna måste rektorn följa den ordning som beskrivs i tryckfrihetsförordningen och har alltså inte rätt att förhindra spridning av en tryckt skrift (eller klistermärken som i det här fallet) på grund av dess innehåll. JK:s beslut kan läsas i sin helhet på www.jk.se. Ärendet har diarienummer 2511-10-30.

JK eller JO. JK eller JO utreder klagomålet och tar beslut om eventuella åtgärder. I värsta fall kan de väcka åtal för tjänstefel, men ofta nöjer de sig med att kritisera myndigheten och påpeka att ett misstag begåtts. Om det går att rätta till misstaget måste myndigheten göra om, göra rätt. När justitiekanslern och justitieombudsmannen har utrett ett särskilt fall och beslutat om eventuella åtgärder sammanfattar de sin slutsats i ett beslut eller yttrande, varav de f lesta publiceras på deras hemsidor. Deras yttranden och beslut är normgivande, vilket innebär att de ger en mall för hur liknande händelser ska tolkas i framtiden. Genom att bläddra i deras arkiv kan du skapa dig en bild av vad som händer när yttrandefrihetslagstiftningen möter verkligheten. Där kan du till exempel läsa om vad JO kritiserade i fallet »Satan bajsar på Jesus« eller vad JK hade att säga om en rektor som omhändertog rasistiska klistermärken från en elev. Du kan också använda yttrandena som stöd i din egen argumentation med en trilskande myndighet.

NÄR GÄLLER GRUNDLAGSSKYDDET? Eftersom kravet för att en skrift eller annat medium ska omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna är att någon tar juridiskt ansvar för innehållet definierar lagarna vilka kriterier som måste uppfyllas för att mediet ska vara grundlagsskyddat. Kraven skiljer sig mellan tryckta skrifter och andra medier på grund av att ansvarsfrågan är mer okomplicerad för tryckta skrifter. När justitiekanslern får en anmälan om misstänkt tryck- eller yttrandefrihetsbrott är deras första uppgift att avgöra om kriterierna för grundlagsskydd är uppfyllda. Är de inte det lämnas fallet över till allmän åklagare. Tryckfrihetsförordningen Tryckfrihetsförordningen gäller automatiskt för alla skrifter som framställts i tryckpress. Den gäller också för skrifter som har kopierats upp med en kopiator eller stencileringsapparat (en gammalmodig kopieringsmaskin som knappast används

Yttrandefrihetskommittén Varför kan man inte ha en enda yttrandefrihetsgrundlag för alla medier? Varför överhuvudtaget ha en lag som bygger på hur något framställs? Varför är alla trycksaker automatiskt grundlagsskyddade när hemsidor inte är det? Det är frågor värda att fundera på. Lagarna har utretts många gånger under de senaste århundradena, i takt med teknikens framsteg och samhällets utveckling. Regeringens senaste utredning – Yttrandefrihetskommittén – presenterade 2010 tre olika modeller som skulle kunna ersätta den nuvarande PHGLHVSHFLèND ODJVWLIWQLQJHQ 'H tre alternativen kallas ansvarsmodellen, verksamhetsmodellen och ändamålsmodellen. Alla tre skulle innebära att lagarna slogs ihop, skrevs om och anpassades till EU:s lagstiftning.

Ändamålsmodellen innebär att vissa särskilt skyddsvärda yttranden, som har ett konstnärligt, journalistiskt, litterärt eller opinionsbildande syfte, får grundlagsskydd. 'HW èQQV LQY¦QGQLQJDU PRW DWW modernisera lagstiftningen och éHUD H[SHUWHU KDU K¦YGDW DWW GHW skulle urholka det extra starka skydd vi har för tryckta skrifter idag. Att tryckfrihetsförordningen är så slitstark beror till viss del på att den är så gammal. I lagsammanhang inger ålder respekt, och att den funnits så länge betyder DWW GHW èQQV P§QJD U¦WWVIDOO VRP visar hur den ska tolkas i praktiken, så kallad rättspraxis. En annan anledning att tryckta skrifter kan få bättre skydd än andra medier är att de inte kan förändras när de en gång har getts ut. Det gör ansvarsfrågan okomplicerad, HIWHUVRP GHW LQWH èQQV Q§JUD WYLYHO på vad som egentligen har yttrats eller vem som är juridiskt ansvarig för innehållet.

Ansvarsmodellen innebär att alla medier som någon tar formellt ansvar för blir grundlagsskyddade. Verksamhetsmodellen innebär att massmedieföretag får automatiskt grundlagsskydd, medan andra medier kan skyddas om någon tar ansvar för dem, som i ansvarsmodellen.

gå till bot ten. Undersökande journalistik med syfte att avslöja missförhållanden och tidigare okända fakta, som någon kan vilja dölja för allmänheten.

längre) och andra liknande metoder (laserskrivare till exempel) om utgivningsbevis gäller för skriften eller om den har försetts med så kallade ursprungsuppgifter. Ursprungsuppgifter är uppgifter om att skriften är mångfaldigad, vem som har mångfaldigat den och ort och år för mångfaldigandet. Mångfaldiga är ordet som används i lagen och betyder att skriften har framställts i f lera exemplar för spridning till allmänheten. Skriften måste dessutom vara utgiven – det är den om den har lämnats till försäljning eller spridning. Skrifter som utkommer med fyra eller f ler nummer per år kallas periodiska skrifter och måste ansöka om utgivningsbevis från Patent- och registreringsverket, annars kan ägaren åka på böter. Det är skriftens ägare som ansöker om utgivningsbevis och samtidigt utser en ansvarig utgivare för skriften. Den ansvarige utgivaren måste vara över arton år, bo i Sverige och får inte ha försatts i konkurs eller stå under förvaltarskap. Observera att skriftens ägare inte behöver vara över arton, det kan till exempel vara en fristående förening med en styrelse av ungdomar. Utgivningsbevis för periodiska skrifter gäller i tio år och kostade 2010 2 300 kr. Varje gång skriften byter ansvarig utgivare kostar det ytterligare 600 kr. Yttrandefrihetsgrundlagen Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för andra medier än tryckta, till exempel film, ljudupptagningar, radio och databaser. Det är yttranden som allmänheten kan ta del av med hjälp av något slags tekniskt hjälpmedel, till exempel en dator, radioapparat, tv eller telefon. För att yttrandefrihetsgrundlagen ska gälla krävs dessutom att yttrandena har ett samlat och avgränsat ursprung så att en ansvarig utgivare kan utses och att de sparas med en teknik så att de kan dokumenteras och arkiveras. Allt för att det ska vara tydligt vad som grundlagsskyddas och vad den ansvarige utgivaren står bakom. För att grundlagsskydda en hemsida ansöker man om utgivningsbevis hos Myndigheten för radio och tv. Då förbinder man sig att spara och dokumentera allt som publiceras på hemsidan i minst sex månader. Namnet på den ansvarige

utgivaren ska skrivas ut på sidan. Utgivningsbevis för hemsida gäller i tio år och kostade 2010 2 000 kr. Vill man ändra ansvarig utgivare under den perioden är det kostnadsfritt. Annars då? Om kriterierna för grundlagsskydd inte är uppfyllda omfattas mediet inte av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Det betyder att varje författare eller upphovsman själv ansvarar för sitt bidrag och att eventuella brott döms enligt den vanliga brottsbalken (alla brott som listas i tryckfrihetsförordningens särskilda brottskatalog är olagliga också enligt vanlig lag). För det journalistiska arbetet innebär det att redaktionen varken kan luta sig mot meddelarskyddet eller censurförbudet och alltså inte kan vända sig till justitiekanslern eller justitieombudsmannen med klagomål som rör dessa frågor. Den som publicerar sig utan grundlagsskydd måste följa bestämmelserna i personuppgiftslagen (PUL), som reglerar på vilket sätt personuppgifter får spridas och behandlas. Personuppgiftslagen gör undantag för journalistiska texter och det är alltså inget problem att nämna personer vid namn i löpande text så länge uppgifterna inte är kränkande. Enligt lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor kan den som står bakom en (icke grundlagsskyddad) hemsida i vissa fall ställas till svars för uppenbart brottsligt innehåll (barnpornografi, uppvigling, hets mot folkgrupp eller olaga våldsskildring) som publiceras på sidan av någon annan. Observera att du i sådant fall inte ställs till svars för innehållet (det står upphovsmannen för) utan för att inte ha tagit bort det inom rimlig tid. Den snabbaste och enklaste lösningen för att få grundlagen på sin sida är annars att fotokopiera sina texter och skriva dit ursprungsuppgifter – blixtsnabbt grundlagsskydd!

SÄRSKILT OM TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHET FÖR SKOLTIDNINGAR Kommunala, landstingskommunala och statliga skolor (skolor med offentlig huvudman) är myndigheter. Det betyder

att de enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har samma ställning som andra myndigheter och allmänna organ och alltså omfattas av censurförbudet, meddelarskyddet och offentlighetsprincipen. Fristående skolor är inte myndigheter (utan drivs av privata företag), även om de har befogenhet att syssla med myndighetsutövning till exempel när de utfärdar betyg. Den här uppdelningen får konsekvenser för unga journalister som verkar på skolan. Det viktigaste för en skoltidning som vill vara fristående från skolan och själva bestämma över innehållet är att se till att tidningen är grundlagsskyddad. Bästa sättet att göra det är att starta en fristående förening och ansöka om utgivningsbevis med föreningen som ägare. Då kan föreningens styrelse tillsätta och avsätta ansvarig utgivare efter eget tycke och smak. Det är bara den ansvarige utgivaren som får bestämma vad som ska tryckas eller inte och ingen annan har rätt att lägga sig i beslutet. Den ansvarige utgivaren kan såklart fråga redaktionen om råd eller kontakta en expert i kniviga frågor, men sista ordet är alltid hennes. Det gäller såväl på kommunala som på fristående skolor. Om rektorn eller skolledningen ändå skulle lägga sig i, be att få förhandsgranska, eller försöka censurera visst innehåll i tidningen gäller det att reagera. Förklara att ni är en grundlagsskyddad tidning och att ni har lagen på er sida. Hänvisa till skollagens höga visa – »Utbildningen ska (…) förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på« (1 kap. 4 § skollagen) – och påpeka att viktigast för demokratin är yttrandefriheten, på skolan precis som i samhället. Berätta att ni känner till vilka yttranden som är brottsliga och tar ert ansvar som medieproducenter på allvar. Som seriösa journalister följer ni de pressetiska reglerna, och tar själva ansvar för att tidningen inte kränker individer eller missbrukar sitt inflytande. Om rektorn insisterar kan ni kontakta en jurist som kan höra av sig till skolan och vänligt men bestämt förklara att grundlagen inte kan ignoreras. Om ni vill ha någon som kan

Tre skoltidningar (och hur de funkar)

PEGASEN Katedralskolan i Uppsala har en anrik skoltidning som startades av elever på skolan 1928 och lever än idag. Pegasen är en underförening till skolans kulturförening Artis Amici. Ända sedan tjugotalet har tidningen utkommit regelbundet, med undantag för en period under andra världskriget då verksamheten låg nere. Redaktionen skiftar från nummer till nummer men inför varje nytt läsår utses en ny chefredaktör, ansvarig utgivare och layoutansvarig på föreningens årsmöte strax innan skolavslutningen. Pegasens nuvarande chefredaktör Malin Christersson

berättar att överlämningen sker på olika sätt varje år och att hon själv èFN HQ OLVWD PHG WLSV RFK U§G DY den avgående chefredaktören. Det är upp till chefredaktören att bestämma hur arbetet med tidningen ska organiseras. De senaste åren har tidningen kommit ut med 8–9 nummer per läsår, vilket gör den till en periodisk skrift som har ansökt om och innehar utgivningsbevis. Den ansvarige utgivaren läser igenom alla texter innan de går till tryck och måste ibland ta ställning till kluriga publiceringsbeslut, särskilt i Pegasens skvallerspalt.

THE BLADINS TIMES

SYNTAX

The Bladins Times är en webbtidning som drivs av tre samspelta redaktionsmedlemmar på Bladins gymnasium i Malmö, en fristående skola. Skoltidningen startades 2010 med ambitionen att kritiskt granska och bevaka händelser på skolan, särskilt den nystartade elevkåren. Därför var det viktigt att markera sitt oberoende från kåren och skolledningen genom att bilda en fristående förening. Att ge ut tidningen på webben var ett sätt att komma igång direkt istället för att vänta till dess att de fått ihop material till ett helt nummer i tryckt form. För närvarande har The Bladins Times inget utgivningsbevis för sin hemsida och är alltså inte grundlagsskyddad. Men Axel Nilsson, chefredaktör för The Bladins Times, poängterar att i fråga om pressetiskt ansvar ser de sig alla tre som utgivare och diskuterar igenom varje publicering tillsammans. De planerar både att skaffa sig utgivningsbevis och att ge ut tidningen i pappersform någon gång i framtiden.

Många skoltidningar föds som projektarbeten, så också Syntax som startades av Oskar Hultin och Linnea Wulfsberg på LM Engströms fristående gymnasium i Göteborg hösten 2010. Arbetet med tidningen sker delvis på skoltid och med hjälp av en handledare, men Oskar påpekar att de kommit överens med handledaren om att bedömningen inte ska ha någonting med innehållet i tidningen att göra. Istället sätts betygen efter hur väl de har genomfört projektet och planerat och utvärderat arbetet. Syntax är en papperstidning som drivs av en fristående förening. De planerar att ge ut tre nummer innan examen. Tidningen har inget utgivningsbevis men är grundlagsskyddad genom att den försetts med ursprungsuppgifter. Eftersom skolan aldrig har haft en skoltidning förut hoppas Oskar att deras initiativ ska inspirera andra elever att ta över när deras generation försvinner. I det första numret av Syntax skriver han i ledaren: »Min förhoppning är att vår tidning ska ha inverkan. Det som eleverna vill föra fram ska kunna luftas, oavsett om skolans ledning älskar det eller hatar det.«

bet yg, kvit ton, mejl, post, anteckningar, utredningar, beslut, rapporter, sms… Handlingar som förvaras på myndigheter och antingen inkommit dit eller upprättats där är allmänna (se Offentlighetsprincipen).

medla eller stödja er i förhandlingarna med skolledningen ska ni inte tveka att höra av er till Ung Media som står bakom den här boken. Vi är en intresseorganisation för unga medieproducenter och det är vårt jobb att stå upp för era rättigheter. Eftersom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är grundlagar står de över den lag som reglerar skolans verksamhet, skollagen. Men i särskilda fall kan rektorn hänvisa till ordningsskäl för att förhindra att skoltidningen delas ut inom skolans lokaler. Godtagbara ordningsskäl är till exempel att utdelningen av skoltidningen skräpar ner korridorerna eller att tidningen är så populär att det blir upplopp när alla elever vill slita till sig ett exemplar av det nya numret. I sådant fall finns det inget som hindrar att ni slår upp ett stånd och delar ut tidningen utanför skolgården. Om tidningen bryter mot något av yttrandefrihetsbrotten kan justitiekanslern besluta att beslagta skriften i väntan på rättegång. Rektorn eller myndighetsrepresentanter får inte beslagta skriften på eget initiativ utan måste göra en anmälan och invänta beslut om beslag från JK. Skillnaden mellan skolor med offentlig huvudman och skolor med fristående huvudman Kommunala, landstingskommunala och statliga skolor drivs i offentlig regi. De är därmed myndigheter och måste förhålla sig till tidningen som myndigheter – om de missbrukar sin maktposition bryter de mot grundlagen. Myndigheter som bryter mot grundlagen kan anmälas till justitiekanslern eller justitieombudsmannen och få kritik för sitt handlande eller i värsta fall dömas för tjänstefel. Ni kan anmäla skolan för förhandsgranskning, censur eller förhindrande av tryck och spridning av skriften. Ni kan också anmäla skolan för brott mot meddelarskyddet om skolledningen efterforskar källor eller straffar personer som har lämnat uppgifter för publicering (i er egen grundlagsskyddade tidning eller någon annan). Grundlagsskyddade skoltidningar på fristående skolor kan inte anmäla den egna skolan till JK eller JO, eftersom skolor med fristående huvudman inte är myndigheter. En väg att

gå för journalister på fristående skolor är att i liknande fall anmäla skolan till Skolinspektionen. De har inga särskilda befogenheter i tryck- och yttrandefrihetsfrågor, men tar emot klagomål från elever som anser sig ha blivit felbehandlade av skolan.

KAPITEL 3

YTTRANDEFRIHETENS PUSSELBITAR S

$OOW K¸U LKRS 'HODUQD VRP WLOOVDPPDQV XWJ¸U VN\GGHW I¸U \WWUDQGHIULKHWHQ IRUPDU HQ KHOKHW G¦U YDUMH SXVVHOELW VLWWHU LKRS PHG GH DQGUD 0HGDQ YLVVD KDQGODU RP VWDWHQV VN\OGLJKHWHU JHQWHPRW PHGERUJDUQD KDQGODU DQGUD RP XWJLYDUHQV DQVYDU I¸U LQQHK§OOHW , GHW K¦U NDSLWOHW EHU¦WWDU YL KXU GH ROLND SXVVHOELWDUQD ¦U NRQVWUXHUDGH RFK KXU GH S§YHUNDU GHW MRXUQDOLVWLVND DUEHWHW L SUDNWLNHQ

a ll a medborga r e i s v er ige kan utnyttja de rättigheter som yttrandefrihetsgrundlagarna ger, men lagskyddet har en särskild betydelse för journalister som i sitt dagliga arbete sysslar med att rapportera, granska, underhålla och spegla världen. Censurförbudet är en brandvägg mot statlig kontroll, meddelarfriheten gör det lättare och säkrare att få tag på känslig information och offentlighetsprincipen möjliggör närmare granskning av hur staten och myndigheterna sköter sig. Journalister pratar ofta om »öppenhet« som ett mått på hur väl yttrandefriheten fungerar. Det öppna samhället är ett samhälle som välkomnar granskning, kritik och debatt, och där medborgarna har (åtminstone) lika stor insyn i hur makthavarna styr landet som makthavarna har insyn i medborgarnas liv.

CENSURFÖRBUD – HÅLL TASSARNA BORTA Censur är när staten eller någon som representerar staten bestämmer vad som får sägas, skrivas och spridas i samhället. En förutsättning för censur är förhandsgranskning, alltså att någon läser, ser eller avlyssnar det som ska publiceras innan det får släppas vidare till allmänheten. När boktryckarkonsten kom till Sverige på 1500-talet infördes statlig censur och först kungen och sedan en censor förhandsgranskade alla böcker innan de fick tryckas. Inte en chans att vem som helst skulle få skriva och trycka vad som helst! Straffen för att bryta mot förbuden var hårda – döden eller livstids fängelse. Den som försökte undgå censuren kunde tvingas se på när bödeln brände upp den förbjudna skriften. Sveriges sista censor var en av dem som argumenterade för tryckfrihet och såg till att den statliga censuren avskaffades när tryckfrihetsförordningen infördes 1766. Med ett avbrott åren 1774 till 1809 är förhandsgranskning och censur av tryckta skrifter sedan dess förbjudet i Sverige. Filmcensur infördes däremot 1911 (först i världen) och Statens biograf byrå förhandsgranskade film som visades offentligt i 99 år, innan filmcensuren avskaffades vid årsskiftet 2010/2011. Tiden för

den statliga censuren av vuxenfilm är alltså förbi, men förhandsgranskning av filmer som ska visas offentligt för barn kommer att fortsätta också i framtiden, nu under det nyinstiftade Statens medieråd. Senast Statens biograf byrå klippte i en vuxenfilm var 1995, då ett par särskilt våldsamma bitar av filmen Casino fick ryka. Censur kan också fungera som det gjorde i Sverige under andra världskriget, när statens representanter läste igenom alla tidningar så fort de hade kommit ut i tryck. Om en tidning publicerade något »olämpligt« som kunde reta de stridande parterna kunde regeringen besluta att beslagta hela upplagan utan rättegång. På så sätt hindrade man allmänheten från att läsa det som hade skrivits, medan tidningen aldrig fick en chans att försvara sin publicering inför domstol. Det var ett sätt att praktisera censur och samtidigt kringgå tryckfrihetsförordningens förbud mot förhandsgranskning. Tidningarna fick gissa sig till vilken artikel och vilken formulering som hade gått över gränsen och lett till beslaget. Ett fåtal protesterade, de f lesta anpassade sig. Ett censursystem med outtalade regler leder oundvikligen till självcensur. Vad får man egentligen säga? Det är uppenbart att vissa ämnen är särskilt känsliga, kanske bäst att undvika dem helt… Efter andra världskriget skrevs tryckfrihetsförordningen om. Möjligheten att beslagta tidningar utan rättegång täpptes till, och inga särskilda censurregler för krigstider skrevs in. Yttrandefrihet måste råda också när samhällsklimatet är som sämst, beslutade riksdagen (däremot finns det vissa yttrandefrihetsbrott som bara kan begås i krigstider). Enligt den nuvarande ordningen kan justitiekanslern besluta om beslag av ett grundlagsskyddat medium som innehåller yttrandefrihetsbrott, men beslaget måste leda till åtal inom två veckor. Censurförbudet är stenhårt, och om censur ändå förekommer är det mycket allvarligt. Det är nog otänkbart att statsministern skulle ringa upp en stor dagstidning och kräva att få läsa den innan den går i tryck – men inte fullt lika ovanligt att rektorer kräver detsamma av skoltidningar runt om i landet. I vilket fall är det lika fel. Reagera.

Vad är inte censur? Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skyddar bara mot censur som utförs av myndigheter och andra allmänna organ. Men företag, föreningar och privatpersoner som genom hot eller våld försöker påverka innehållet i ett grundlagsskyddat medium ska naturligtvis inte komma undan med det – ring polisen. Ägaren av en skrift kan ha åsikter om det som publiceras och eftersom ägaren utser och avsätter den ansvarige utgivaren har ägaren en god chans att få sin vilja igenom. Det är inte ovanligt att skoltidningar ägs av skolan och i sådant fall är det inte censur om skolledningen lägger sig i tidningens innehåll. Den ansvarige utgivaren kan självklart välja bort innehåll eller delar av innehåll, eftersom det är hon som är juridiskt ansvarig för publikationen. Hon får däremot inte gå in och ändra i en text utan författarens tillåtelse. Många hemsidor med utgivningsbevis förhandsgranskar läsarnas kommentarer innan de publiceras och tar bort sådant som de anser bryter mot lagen eller mot utgivarens egna principer. Det är inte censur, utan redaktionella beslut som styr hur fri debatten i kommentarsfälten kan vara. Hemsidor som inte förhandsgranskar kommentarerna måste vara tydliga med att författarna själva ansvarar för det de säger. Om den ansvarige utgivaren frivilligt går med på förhandsgranskning finns det inga hinder för det i lagen. Frågan är hur frivillig en sådan överenskommelse kan vara när maktförhållandet mellan utgivaren och myndighetsrepresentanten är ojämnt. Pröva att fråga dig själv »Vad skulle hända om jag inte visade upp tidningen för rektorn innan vi tryckte den, trots att rektorn vill det?« så får du reda på hur frivillig er uppgörelse är. Papper har ingen åsikt om vad du skriver på det. Men när du publicerar dig på Internet har du ofta skrivit under ett avtal som begränsar vad du får säga. De f lesta webbhotell, bloggportaler, webbgrupper och sociala nätverk har egna regler för innehåll som publiceras via deras tjänster. Genom

grundl äggande demokratisk rät tighet. Alla medborgares rätt att inhämta och ta emot upplysningar samt i övrigt ta del av andras yttranden.

det är du. Granskare, underhållare, nyhetsförmedlare, debattör… En journalist bör vara oberoende från makten och verka i allmänhetens tjänst.

att skriva under avtalet när du skapar en profil eller öppnar ett konto går du med på att följa reglerna och kan bli avstängd om du bryter mot dem, ibland utan förklaring. Det är en frivillig begränsning av yttrandefriheten, som inte är så frivillig som den ser ut. Ju f ler företag som inför egna regelverk för hur användarna får använda deras tjänster, desto mer begränsad blir möjligheten att välja ett annat, friare, alternativ. %DUQSRUQRJUDé Det finns ett undantag som har lyfts ur grundlagarna helt och hållet – barnpornografi. Barnpornografi anses vara ett så allvarligt brott att yttrandefriheten inte kan gälla överhuvudtaget. Barnpornografi är inte bara olagligt att producera, utan även olagligt att distribuera och äga. Eftersom barnpornografi inte omfattas av grundlagsskyddet har myndigheterna också större befogenheter att förhindra spridning av det i samhället. Vid Rikskriminalpolisen i Stockholm finns en särskild arbetsgrupp som sysslar med att hitta och rapportera webbplatser som sprider barnpornografi i kommersiellt syfte. När Rikskriminalpolisen får tips om en sådan webbplats hör de av sig till Internetoperatörerna som tillhandahåller infrastrukturen på Internet. Internetoperatörerna har frivilligt gått med på att filtrera bort de webbsidor som Rikskriminalpolisen för upp på sin svarta lista för sina användare. Det betyder att de blockerar trafiken till hemsidan så att den som surfar inte kan komma fram till den. Listan på svartlistade webbplatser är hemlig och den som svartlistas kan inte protestera eftersom inget formellt beslut har fattats. Att en myndighet på det här sättet kan verka aktivt för att förhindra spridning av innehåll beror alltså på att grundlagsskyddet överhuvudtaget inte gäller för barnpornografi.

ETABLERINGSFRIHET – STARTA EGET Varje svensk medborgare har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter om vad som helst i ett medium ämnat för spridning

till allmänheten. Det betyder att inga begränsningar i den friheten är tillåtna, som att man måste vara myndig för att starta en blogg eller kristen för att få ge ut CD-skivor. Etableringsfriheten är en näringsfrihet. Den finns till för att konkurrensen ska vara fri och för att staten inte ska styra marknaden eller ge privilegier till vissa medier på bekostnad av andra. Det krävs inget tillstånd för att starta tidning, och ingen licens för att sända tv-program över nätet. Vem som helst har rätt att framställa och sprida tryckta skrifter, tekniska upptagningar (film, ljud, databaser) och tvoch radioprogram genom tråd. Undantaget är tv eller radio som sänds via etern, eftersom luften inte är fri – radiofrekvensspektrumet är begränsat.

ENSAMANSVAR – SKYLL PÅ MIG En enda person kan ställas till svars för det som publicerats i ett grundlagsskyddat medium. Varken f ler eller färre. Finns det ingen som kan ta det juridiska ansvaret så kan det inte grundlagsskyddas. Så enkelt är det. Vem som är ansvarig avgörs av en ansvarskedja som finns inskriven i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. För skrifter och andra medier som innehar utgivningsbevis är det alltid den ansvarige utgivaren som i första hand ska ställas till svars om innehållet bryter mot något av yttrandefrihetsbrotten. Det gör den ansvarige utgivaren till syndabock och ensam diktator, med sista ordet om alla publiceringar. Om den ansvarige utgivaren av någon anledning inte kan ställas till svars går ansvaret över på ägaren, framställaren eller utspridaren, i den ordningen. För skrifter utan utgivningsbevis som ändå är grundlagsskyddade, eftersom de är tryckta eller försetts med ursprungsuppgifter, är det författaren själv som i första hand ansvarar för innehållet i sin egen text. Är författaren anonym går ansvaret över på utgivaren, ägaren, förläggaren, framställaren eller utspridaren, i den ordningen.

Det tjugosjätte Aftonbladet Att byta ansvarig utgivare som man byter underkläder är inte tilllåtet längre. Men under en period i början av 1800-talet satte Aftonbladets grundare och chefredaktör Lars Johan Hierta i system att skaffa sig nya utgivningsbevis med nya ansvariga utgivare i samma takt som statsmakten beslutade att dra in tidningens utgivningsbevis. Dåtidens tryckfrihetsförordning tillät regeringen och kungen att dra tillbaka utgivningsbeviset för en periodisk skrift utan motivering eller rättegång om de ansåg att den var »vådlig för allmän

säkerhet«. Det löste Hierta genom att omedelbart ge ut en ny tidning med nytt namn och ny ansvarig utgivare varje gång hans utgivningsbevis drogs in – Det nya Aftonbladet, Det sjätte Aftonbladet, Det fjortonde Aftonbladet och så vidare till och med Det tjugosjätte Aftonbladet innan indragningsmakten avskaffades 1844. I dagens yttrandefrihetsgrundlagar tillåts inga »målvakter« som ansvariga utgivare. Den ansvarige utgivaren måste verkligen ha insyn i arbetet på redaktionen, annars går det juridiska ansvaret över på ägaren.

Ansvarig utgivare Grattis – det är du som har den äran att bestämma! Du är den säkerhet som gör att skyddet för yttrandefriheten kan vara så starkt i Sverige. Så länge du tar ditt ansvar kan alla andra som bidrar till publikationen gå straffria, från tipsare och källor till illustratörer och journalister. Det är självklart ett hedrande uppdrag, men inte något man tar på sig utan att tänka efter en liten stund. Är du osäker på vad uppdraget innebär så läs igenom den ansvarige utgivarens checklista på nästa uppslag. Den ansvarige utgivaren måste vara över arton år, bosatt i Sverige och får inte ha försatts i konkurs eller stå under förvaltarskap. I övrigt kan det vara vem som helst, inga formella kvalifikationer krävs för tjänsten. Observera än en gång att det är ägaren som utser ansvarig utgivare och att ägaren inte behöver vara över arton år, utan kan till exempel vara en förening. Den ansvarige utgivaren kan vara en medarbetare på redaktionen eller någon utomstående. Det går att dela uppdraget som ansvarig utgivare med till exempel chefredaktörsuppdraget, eller skilja på rollerna. Den ansvarige utgivaren kan vaka över innehållet rent juridiskt, och bara se till att det inte bryter mot lagen, eller arbeta efter publicistiska riktlinjer. Den ansvarige utgivaren för en antirasistisk tidskrift släpper säkert inte igenom texter med främlingsfientliga budskap, den som är ansvarig för en feministisk hemsida kanske inte går med på sexistiska inslag, medan den som är ansvarig utgivare för ett debattforum som vill låta så skilda åsikter som möjligt komma till tals förmodligen tillåter att det mesta som inte är uppenbart brottsligt publiceras. Tanken med ensamansvaret är inte att varje ansvarig utgivare ska resonera likadant, utan varje person tolkar uppdraget på sitt sätt. Om den ansvarige utgivaren tycker att en viss fråga eller ett avslöjande är tillräckligt viktigt kan hon vara beredd att utmana gränserna för yttrandefriheten och ta risken att bli åtalad för det. Kontroversiella beslut blir ofta häftigt debatterade av andra journalister och opinionsmakare och då är det upp till den ansvarige utgivaren att motivera och

schhh! Alla som pratar med en journalist har rätt att vara anonyma. Journalisten får inte avslöja sina källor.

Checklista för den ansvarige utgivaren

Ärad men clueless? Se till att du är medveten om vilket ansvar posten innebär innan du tackar ja. Det är du som är juridiskt ansvarig för allt som publiceras. Läs på om yttrandefrihetslagarna. Av alla på redaktionen är det du som måste ha stenkoll på juridiken. Du kan rabbla yttrandefrihetsbrotten i sömnen så det är liten risk för att du ska bli dömd för högförräderi, uppror eller krigsanstiftan. Men se upp lite extra med förtal, uppvigling och hets mot folkgrupp. Pressetik är din högra hand. Fundera över ert journalistiska uppdrag. Det är inte bara inför lagen du har ansvar, tänk på läsarna och dem ni skriver om också. Bara för att ni kan publicera något behöver det inte betyda att ni ska göra det. Diskutera pressetiska funderingar med dina medarbetare.

Var konsekvent. Gör inte specialregler för vissa personer eller situationer, det urholkar tidningens och ditt förtroende.

Ändra inte i en text utan att fråga författaren. Gå igenom ändringarna tillsammans. Om författaren inte vill gå med på några ändringar har du bara att välja mellan att publicera texten som den är eller inte alls.

Läs eller kolla igenom allt innan publicering. Se till att redaktionen känner till yttrandefrihetsbrotten och de pressetiska reglerna.

Stå upp för dina medarbetare om de utsätts för kritik. Det är ni tillsammans som står bakom publikationen.

Stå emot påtryckningar utifrån. Reagera extra starkt om en myndighet eller annat allmänt organ ber att få förhandsgranska eller försöker censurera delar av innehållet.

Överge inte posten utan att avsluta den formellt, annars kan du hållas juridiskt ansvarig för något du inte har haft kontroll över. Ny ansvarig utgivare anmäls till Patent- och registreringsverket för periodiska skrifter och till Myndigheten för radio och tv för hemsidor.

Det är du som bestämmer. Ingen annan får lägga sig i ditt beslut. Du kan givetvis fråga medarbetare, vänner, lärare, jurister eller mormor om råd, men sista ordet är alltid ditt. Var beredd att motivera dina beslut för att vinna ägarens, redaktionens eller läsarnas förtroende. Det behöver du.

stå för sitt ställningstagande. Hur den ansvarige utgivaren argumenterar för sitt beslut kan komma att spela stor roll också i ett yttrandefrihetsmål eftersom lagen lämnar utrymme för sammanhang och tolkning, särskilt i förtalsmål (se avsnittet om brott och straff). I den ansvarige utgivarens jobb ingår att balansera olika intressen mot varandra. Vad vill läsarna läsa, vad säger ägaren och annonsörerna, vad tycker kollegorna på redaktionen och vad står det i lagen? Det är svårt att alltid göra alla till lags. Väl genomtänkta beslut inger förtroende och underlättar arbetet.

MEDDELARSKYDD – RÖR INTE MIN KÄLLA Yttrandefrihetens värde höjs om så mycket som möjligt av känslig information och maktmissbruk avslöjas och kommer fram i offentligheten. Därför finns det i grundlagarna ett särskilt skydd för meddelare, det vill säga den som lämnar uppgifter till en journalist. Utöver att det ska vara fritt att yttra sig om vad som helst är tanken också att så många som möjligt ska känna sig trygga och säkra att yttra sig, utan att vara rädda för att råka illa ut eller förlora ansiktet, arbete och vänner på köpet. Det är en av anledningarna till att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen lägger ansvaret för det publicerade på en enda person, så att alla andra som bidrar till informationsf lödet skyddas. Så länge det finns någon som kan stå till svars för innehållet kan meddelarna ges ansvarsfrihet, och dessutom förbli anonyma om de vill. Meddelarfrihet Du har rätt att läcka. Meddelarfrihet innebär att alla har rätt att lämna upplysningar för publicering i ett grundlagsskyddat medium utan att straffas för det. Det spelar ingen roll om uppgifterna verkligen publiceras eller inte, det är avsikten som räknas. Det spelar heller ingen roll om uppgifterna är sanna eller falska, viktiga eller oviktiga, banala eller känsliga, korkade eller intelligenta. Undantag görs bara för uppgifter

som kan skada rikets säkerhet, oriktigt utlämnande av allmän handling och brott mot tystnadsplikt. Uppgifter som kan skada rikets säkerhet är sådant som innebär till exempel högförräderi, spioneri eller uppror. För den sortens information åsidosätts tryckfrihetsförordningens princip om ensamansvar och även andra inblandade – som meddelaren, journalisten och andra redaktionsmedlemmar – kan ställas till svars för brottet. Oriktigt utlämnande av allmän handling är när myndighetsanställda lämnar ut allmänna handlingar som innehåller hemliga eller kvalificerat hemliga uppgifter. »Hemlig« eller »kvalificerat hemlig« är olika grader av sekretess som anges i offentlighets- och sekretesslagen (läs mer om sekretess och allmänna handlingar i avsnittet om offentlighetsprincipen). Kvalificerat hemliga uppgifter är ofta känsliga uppgifter om privatpersoner till exempel inom sjukvården, medan hemliga uppgifter kan handla om myndighetsutövning till exempel hos Polisen. Skillnaden är viktig, eftersom tjänstemän får lämna ut hemliga – men inte kvalificerat hemliga – uppgifter muntligen med skydd av meddelarfriheten. Det är alltså tillåtet att läsa upp de hemliga uppgifterna ur den allmänna handlingen, men inte att visa den eller ge den till journalisten. Det är en säkerhetsventil för att känslig information med stort allmänintresse ska kunna avslöjas, och journalisten kan till exempel använda den muntliga informationen för att kolla upp uppgifterna på annat håll. Bara för att myndighetsanställda har den möjligheten betyder det inte att du kan tvinga någon att berätta hemligheter, men du kan självklart upplysa dem om vilka rättigheter meddelarfriheten innebär. Brott mot tystnadsplikt gäller för kvalificerat hemliga uppgifter inom den offentliga sektorn (till exempel försvarshemligheter och patientjournaler) och för andra yrken som omfattas av så kallad kvalificerad tystnadsplikt, till exempel präster och läkare. Här är risken för att uppgifter som kan skada personer ska läcka ut så allvarlig att yttrandefriheten får vika sig.

Anskaffarfrihet Du har rätt att snoka. Anskaffarfrihet är rätten att ta reda på uppgifter för publicering i ett grundlagsskyddat medium. Det får man göra straffritt så länge inte själva anskaffandet bryter mot lagen. Det är alltså inte tillåtet att bryta sig in, öppna post eller göra dataintrång för att komma över uppgifter. Gör man det straffas man för tillvägagångssättet, inte för att man har letat efter uppgifterna. Grävande journalister som är något stort på spåret kan ibland väga vikten av avslöjandet mot de tveksamma metoder som krävs för att komma åt avgörande uppgifter. Den grävande journalistiken rör sig ibland i en mer eller mindre oärlig gråzon. Ett känt exempel som har gett namn till en egen journalistisk genre är den tyska journalisten Günter Wallraff som givit namn åt Wallraffandet – att låtsas vara någon annan för att infiltrera miljöer man inte har tillgång till som sig själv. Wallraff har till exempel klätt ut sig till metallarbetare för att avslöja de usla arbetsförhållandena i ett stålverk, och till gästarbetare för att skriva om rasismen i det tyska samhället. Det är (oftast) inte olagligt att uppträda under falsk identitet eller att ljuga för att komma över uppgifter, men tänk efter innan. Du måste ha väldigt goda skäl för att börja skarva med hederligheten, annars kommer din journalistiska trovärdighet att ifrågasättas och du själv framstå som boven i dramat. Rätt till anonymitet Du måste skydda anonyma källor. Alla som lämnar uppgifter för publicering i ett grundlagsskyddat medium har rätt att göra det anonymt. Den som har tagit emot uppgifterna är då skyldig att skydda meddelarens identitet och kan dömas till böter eller fängelse om hon eller han misslyckas. Alla som är inblandade i arbetet med publikationen har samma ansvar för att meddelarens identitet hålls hemlig. För att uppfylla anonymitetsskyddet är det nödvändigt att maskera uppgifter som kan leda till att personen identifieras också för en mindre krets. De f lesta journalister går väldigt långt för att skydda sina anonyma källor, till och med längre

spelregler. Hur Sverige ska styras 채r nedskrivet i fyra grundlagar. De v채ger tyngre 채n alla andra lagar.

Hur skyddar man anonyma källor?

È Använd säkra kommunikationsvägar, det bästa är att ses och prata. För riktigt superhemliga, krypterade meddelanden och tunnlar konsultera Reportrar utan gränser och deras +DQGERN I¸U EORJJDUH RFK F\EHUGLVVLGHQWHU VRP èQQV DWW ODGGD QHU på ZZZ UHSRUWUDUXWDQJUDQVHU VH. Ett välkänt verktyg för säker Internetkommunikation är Tor, ZZZ WRUSURMHFW RUJ. È Mejla eller ring inte till källan, särskilt inte på arbetet och extra särskilt inte om den arbetar på en myndighet där inkommande post blir allmänna handlingar. È Träffas på neutrala platser där det är liten risk att springa på arbetsgivare, vänner, klasskamrater, lärare och andra som kan lägga ihop ett och ett.

È Ge källan ett smeknamn och använd inte det riktiga namnet utanför redaktionen, och helst inte där heller.

È Kom ihåg att hålla tyst också när någon viktig, auktoritär person frågar. È Är du osäker på vad som gäller? Erbjud inte anonymitet om du inte vet att meddelarskyddet håller. Ring upp en journalist på en större tidning och fråga vad de skulle ha gjort.

È Akta dig för att försäga dig när någon nämner källan eller saker som har med er hemliga historia att göra. È Fingera uppgifter för att dölja källans identitet. Hur mycket kan man hitta på? Det beror på. Väg reportagets trovärdighet mot källans säkerhet. Båda måste uppfyllas för att det ska vara någon idé att publicera. Om det gäller en ung tjej i en småstad kan man förmodligen inte skriva att hon är en 45 år gammal stockholmare utan att förlora poängen med hennes berättelse.

È Känns uppgiften omöjlig och informationen för tung – sprid vidare till en större tidning med mer erfarenhet av att handskas med känsliga uppgifter.

Lagliga, halvolagliga och olagliga anskaffarmetoder spel a in: Det Ă¤r fĂśrbjudet att spela in samtal som du inte sjĂ¤lv deltar i, det kallas EXJJQLQJ. Om du pratar sjĂ¤lv fĂĽr du alltsĂĽ spela in i smyg. fotografera och filma: Du IÂ§U IRWRJUDIHUD RFK Ă¨OPD PÂŚQQLVNRU pĂĽ offentlig plats, sĂĽ lĂ¤nge du inte Ă¤r sĂĽ jobbig att det kan kallas RIUHGDQGH. Du kan anvĂ¤nda ett objektiv och fotografera in genom nĂĽgons fĂśnster frĂĽn byggnaden tvĂ¤rs Ăśver gatan, men beroende pĂĽ vad det Ă¤r du fĂĽngar pĂĽ bilden kan det innebĂ¤ra fĂśrtal att publicera den. Du fĂĽr inte bryta dig in pĂĽ privat mark fĂśr att ta bilder, det Ă¤r RODJD LQWUÂ§QJ, eller ta dig in i nĂĽgons bostad, vilket Ă¤r KHPIULGVEURWW. tjuvlyssna och tjuvkika: Du fĂĽr sjĂ¤lvklart tjuvlyssna pĂĽ folk som pratar med varandra i lunchmatsalen eller pĂĽ tĂĽget, men du fĂĽr inte anvĂ¤nda dig av teknisk utrustning fĂśr att hĂśra bĂ¤ttre. SĂĽ fort du spelar in samtal pĂĽ det sĂ¤ttet Ă¤r det RODJOLJ EXJJQLQJ. Du fĂĽr tjuvkika pĂĽ mĂ¤nniskor, men om du blir fĂśr nĂ¤rgĂĽngen kan det vara RIUHGDQGH eller RODJD LQWUÂ§QJ.

ljuga: En enda grĂĽzon med en del olagliga grĂ¤nser. Du fĂĽr till exempel inte fĂśrfalska en namnteckning fĂśr att ingĂĽ ekonomiska avtal eller underteckna oriktiga uppgifter som ska in till en myndighet, det Ă¤r EHGUÂŚJHUL. Du kan klĂ¤ upp dig i kostym fĂśr att verka LQĂŠ\WHOVHULN PHQ LQWH XWJH GLJ IÂ¸U att vara polis, lĂ¤kare, advokat eller en rad andra yrken som innebĂ¤r myndighetsutĂśvning eller vars yrkestitlar Ă¤r skyddade. Du kan VPLFNUD OLUND ĂŠÂ¸UWD VSHOD NRUNDG eller intelligent, men fĂĽr rĂ¤kna med att ta konsekvenserna av ditt manipulerande nĂ¤r personen inser att du fĂśrstĂ¤llt dig. Den journalistiska yrkesetiken fĂśrutsĂ¤tter naturligtvis att du Ă¤r Ă¤rlig och tydlig med vem du Ă¤r och vad du Ă¤r ute efter, men i undantagsfall helgar Ă¤ndamĂĽlet medlen. Vilka de undantagen Ă¤r avgĂśr du genom att frĂĽga dig sjĂ¤lv exakt hur viktig informationen du Ă¤r ute efter Ă¤r och om den inte gĂĽr att fĂĽ tag i pĂĽ nĂĽgot annat sĂ¤tt.

än vad lagen kräver – det är en viktig del av yrkesetiken. Det är bra att kunna erbjuda anonymitet till källor som annars inte skulle våga uttala sig offentligt. Ofta är det ett argument som kan övertyga osäkra personer att ställa upp. För unga och ovana intervjupersoner hör det till den journalistiska yrkesetiken att förutsätta att källan vill vara anonym tills man har gjort upp om motsatsen. Upplys källan om riskerna med en publicering om du anar sensation, skandal, ramaskri eller mobbing. För makthavare och andra högt uppsatta person är det tvärtom. Erbjud aldrig anonymitet om de inte ber om det, och då med goda skäl. Med en anonym källa är du bakbunden – du måste skydda källan till varje pris och får inget utrymme att ställa personen till svars senare ifall uppgifterna visar sig vara felaktiga. Tänk noga igenom vilka skäl källan har att vara anonym och om du kan acceptera dem, och akta dig för att utnyttjas av personer med dolda agendor. Om det är känsliga uppgifter eller allvarliga anklagelser måste du försöka kontrollera sanningshalten på något annat sätt som ger publiceringen trovärdighet. Använd den anonyma källans tips för att leta vidare efter säkra bevis. »En anonym källa hävdar att statsministern är korrupt« håller inte som nyhet, varken för läsarna eller i rätten när du stäms för förtal. Kom ihåg att det är ett stort ansvar att använda sig av anonyma källor eftersom det kräver erfarenhet och rutiner för hur man ska göra. Erbjud aldrig anonymitet om du inte vet att du kan hålla det! I två fall kan journalister tvingas av en domstol att avslöja identiteten på sin anonyma källa: när källan sprider uppgifter som innebär en risk för rikets säkerhet och om journalisten vittnar i domstol i rättsfall som gäller utlämnande av hemliga allmänna handlingar eller kvalificerat hemliga uppgifter. Var försiktig med att erbjuda anonymitet om du inte är säker på hur hemligt det du vill få reda på är. Efterforskningsförbud och repressalieförbud Det är förbjudet för anställda vid myndigheter och andra

l ät ta dit t hjärta. Alla har rätt att lämna uppgifter för publicering till grundlagsskyddade medier, utan att straffas för det (offentliganställda har särskilda rättigheter, se Efterforskningsförbud och Repressalieförbud).

allmänna organ att undersöka vem som har lämnat uppgifter till media. Nej, de får inte ens fråga. Lika förbjudet är det att straffa någon för att ha lämnat uppgifter till en journalist. Repressalier är allt som får negativa konsekvenser för meddelaren. Efterforskningsförbudet och repressalieförbudet gäller enbart för anställda i den offentliga sektorn. Det innebär att det också gäller på kommunala, landstingskommunala eller statliga skolor, men inte på fristående skolor. Om en myndighet snokar efter hemliga källor ska man reagera direkt, blåsa upp det i media och anmäla till justitieombudsmannen eller justitiekanslern. Undantagen här är desamma som för meddelarfriheten. Om meddelaren läcker uppgifter som är kvalificerat hemliga eller kan utgöra risk för rikets säkerhet upphör skyddet att gälla. Då får källan både efterforskas och straffas.

BROTT OCH STRAFF – SÄRSKILD BROTTSKATALOG OCH SÄRSKILD RÄTTEGÅNGSORDNING Nu kommer vi till det förbjudna. Yttrandefriheten är som sagt inte absolut – det finns sammanlagt arton yttrandefrihetsbrott i tryckfrihetsförordningens särskilda brottskatalog, som delas med yttrandefrihetsgrundlagen. Det som är förbjudet att publicera i ett grundlagsskyddat medium är förbjudet också enligt vanlig lag. Skillnaden är den särskilda rättegångsordningen för yttrandefrihetsbrott och att bara en person kan ställas till svars för brottet oavsett hur många som har bidragit till publiceringen. Bedrägeri och brott mot upphovsrätten är brott som kan begås i grundlagsskyddade medier utan att det räknas som yttrandefrihetsbrott. Den särskilda rättegångsordningen består i att justitiekanslern är ensam åklagare i yttrandefrihetsbrott. Om JK beslutar att föra ett fall vidare till domstol ställs den anklagade inför en jury av nio personer. Det är den enda förekomsten av juryrättegångar i det svenska rättssystemet. Innan rättegången börjar läses tryckfrihetsförordningens instruktion om yttrandefrihetens betydelse för ett fritt samhällsskick upp för

domare och jury, som uppmanas att i tveksamma fall hellre fria än fälla. Om juryn friar den anklagade är utslaget klart, en friande dom kan inte överklagas. Om en klar majoritet av juryn (sex av tio) vill fälla den anklagade kan rätten däremot fortfarande mildra domen eller fria helt. Fällande domar kan överklagas till hovrätten eller Högsta domstolen, men där medverkar ingen jury. Barnpornografi anses vara ett så allvarligt brott att det helt har lyfts ut yttrandefrihetslagarna. Yttrandefrihetens grundprincip att den ansvarige enbart kan ställas till svars för det brottsliga yttrandet i efterhand gäller inte för barnpornografi. Inte heller ensamansvaret, meddelarskyddet eller anonymitetsskyddet håller för barnpornografiska framställningar. Yttrandefrihetsbrott vid krig och kris Av de arton yttrandefrihetsbrotten är det f lera som det är nästan omöjligt att komma i närheten av i det vardagliga journalistiska arbetet. De första sex gäller bara i krigstider och i risk för revolution. De innebär allvarliga inskränkningar av det fria ordet, men ingen vet hur de skulle komma att tillämpas om Sverige verkligen befann sig i ett sådant undantagstillstånd. Vi har ju haft turen att leva i fred i mer än 200 år. De sex brotten som bara kan begås under krig och kris är: Högförräderi Det är ett brott att förråda den svenska staten genom att hjälpa en utländsk makt att ta över riket. För att det ska vara olagligt måste det finnas en realistisk chans att lyckas. Det är inte förbjudet att tycka att Norge borde erövra Sverige, men att propagera för våld och krig i samband med erövringen kan vara det. Krigsanstiftan Att provocera fram krig i en spänd situation är det som kalllas krigsanstiftan, även här måste det finnas en realistisk chans att lyckas för att det ska vara brottsligt.

Instruktion till domare och jury i tryckfrihetsmål (1 kap. 4 § TF) »Envar, vilken blivit förtrodd att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordningens efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.« 73

21-åring misstänkt. Det är fel att med namn hänga ut någon i pressen utan god anledning. Namnpublicering är ett av pressetikens svåraste dilemman (se Pressetik).

Uppror Tar sikte på försök att framkalla väpnad revolution mot de högsta statsorganen – kungen, regeringen, riksdagen, Högsta domstolen eller regeringsrätten. Det räcker naturligtvis inte att skriva »Störta kungen« på din blogg för att du ska dömas för brottet. Det skulle möjligtvis kunna komma ifråga ifall det är just din uppmaning som får medborgarna att tända facklorna och störta mot slottet. Landsförräderi och landssvek I krigstider räknas det som landsförräderi att uppmana till myteri inom försvaret eller att sprida uppgifter som leder till att soldaterna tappar modet. Landssvek är en mildare variant. Landsskadlig vårdslöshet Handlingar som leder till samma konsekvenser som landsförräderi, men utan uppsåt – alltså inte med f lit. Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet Är vad det låter som. Att under krig med f lit sprida osanna rykten som kan orsaka stor skada för rikets säkerhet eller påverka försvarets moral till det sämre. De återstående tolv yttrandefrihetsbrotten kan begås också under normala förhållanden. De som är vanligast och mest aktuella för det dagliga journalistiska arbetet är kanske uppvigling, hets mot folkgrupp och förtal. Spioneri Med spioneri menas att anskaffa och lämna uppgifter som kan vara skadliga för rikets säkerhet. Viktigast i spionerimål är uppsåtet, alltså att syftet verkligen har varit att skada Sveriges säkerhet och att hjälpa en främmande makt. Huruvida spionen verkligen lyckas orsaka skada är inte avgörande men har betydelse för hur hårt straffet blir. Uppgifterna i fråga kan vara både uppenbart hemliga saker som sekretessbelagda

dokument, fotografier av militäranläggningar eller information om vapentransporter, och sammanställningar av tillgänglig information – men inte allmänt kända sakförhållanden som att Sverige är avlångt. Obehörig befattning med hemlig uppgift Även om syftet inte är att skada rikets säkerhet är det olagligt att snoka reda på och publicera otillåtna uppgifter, men i det här fallet ska uppgifterna i fråga vara uppenbart hemliga. Åklagaren måste kunna bevisa att den åtalade visste att uppgifterna var hemliga, eller borde ha misstänkt att de var det, och ändå handlade på samma sätt. Vårdslöshet med hemlig uppgift Går det inte att bevisa uppsåt, alltså att personen som spred hemliga uppgifter gjorde det med f lit, blir brottsrubriceringen mildare och det kallas vårdslöshet istället. För en fällande dom krävs vad som kallas grov oaktsamhet, eller med andra ord en ovanligt dum skribent som inte insett hur känsliga uppgifterna var. Uppvigling Uppvigling är att förleda eller uppmana någon till ohörsamhet mot myndighet (till exempel ignorera polisens order), att svika sina medborgerliga skyldigheter (till exempel vittna i rättegång) eller att begå en brottslig handling. Här måste göras en tydlig skillnad mellan att tycka något (vilket man självklart får göra) och att förleda eller uppmana. Exemplet som brukar användas är att det är tillåtet att skriva »Det är rätt att använda illegala droger« men förbjudet att skriva »Använd illegala droger!«. Konstnären Carl Johan de Geer dömdes för uppvigling 1967 för en affisch som uppmanade till vapenvägran med texten »Skända f laggan, vägra vapen – svik fosterlandet, var onationell«. Mitt på svenska f laggan hade de Geer skrivit »Kuken«. Det är inte särskilt troligt att han skulle dömas för samma konstverk idag. Lagen måste nämligen lämna stort utrymme för konstnärlig frihet och satir, annars

riskerar rättsväsendet att göra sig själv till åtlöje. de Geers affisch är ett bra exempel på det. Den blev omåttligt populär av den rättsliga uppståndelsen och är vida spridd både i tryck och på Internet idag. Hets mot folkgrupp Enligt brottet hets mot folkgrupp är det förbjudet att hota eller »uttrycka missaktning för« en grupp personer med anspelning på deras ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, religion eller sexuella läggning. Rasbegreppet är föråldrat men används av främlingsfientliga grupper och står därför kvar i lagtexten. Att uttrycka missaktning täcker in många fler slags yttranden än direkt aggressiva och hotfulla. Det kan räcka med att förlöjliga eller håna till exempel invandrare, lesbiska eller judar för att det ska räknas som hets mot folkgrupp. Hetsbrottet är svårtolkat eftersom det alltid innebär en avvägning mellan åsiktsfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet. Det ska inte vara olagligt att ha till exempel nazistiska eller homofoba åsikter, utan gränsen går någonstans där åsikten uttrycks på ett sådant sätt att det hotar eller trakasserar människor. Anmälningar om hets mot folkgrupp är rätt vanliga och det går att läsa sig till hur justitiekanslern resonerar i fall till fall på JK:s hemsida. JK brukar vara väldigt försiktig med att väcka åtal för hets mot folkgrupp och påpekar ofta att det måste finnas utrymme också för stötande och falska yttranden i den öppna debatten, och att sådana påståenden bemöts bäst med motargument och inte med förbud. Brott mot medborgerlig frihet Det här är ett särskilt hotbrott som till skillnad från olaga hot mer specifikt förbjuder hot som är riktade mot andras medborgerliga friheter – som deras yttrandefrihet, församlingsfrihet eller föreningsfrihet. Den som använder grundlagsskyddet för att till exempel försöka skrämma politiska grupper eller organisationer till tystnad kan åtalas för brottet.

Olaga våldsskildring Olaga våldsskildring syftar på publicering av bilder av sexuellt våld eller tvång (i tryckta skrifter) eller rörliga bilder av också andra extra vidriga våldsskildringar mot djur eller människor (i andra medier). Lagen tillåter undantag för fall där publiceringen är försvarlig med hänsyn till det journalistiska sammanhanget – alltså till exempel i rapportering om hur videovåld påverkar publiken eller liknande. Förtal Förtal är det absolut vanligaste yttrandefrihetsbrottet. Det handlar om den svåra avvägningen mellan personers rätt till privatliv och yttrandefriheten att berätta om verkligheten. Det är förbjudet att sprida information om människor, levande och döda, som leder till att de utsätts för andras missaktning, oavsett om uppgifterna är sanna eller falska. Men världen är full av fula fiskar och snaskigt skvaller – är det förbjudet att berätta om det? Det beror på. Inte om det med tanke på omständigheterna är försvarligt. Det är alltså alltid en tolkningsfråga. Uppgifter som kan innebära förtal är kränkande sakuppgifter om en persons livsstil eller handlingar. Att kalla någon hora, missbrukare, korrupt, lössläppt, pedofil, sinnessjuk eller langare är säkra förtalspunkter. Det är inte förtal att svära, men att kalla någon »jävla idiot« i löpande text anses tillräckligt genomtänkt för att det ska kunna räknas som förtal och inte en meningslös svordom. Vissa sakuppgifter som inte är kränkande för de f lesta kan vara det för den utpekade, som att kalla en nykterist för festprisse eller en troende för gudsförnekare. Om uppgifterna är falska är det helt säkert förtal att publicera dem. Men om de är sanna då? Om Anna verkligen säljer sex mot betalning eller Björn använder droger, om Caroline tar emot mutor eller om David har många one-night-stands, om Erika antastar små barn, Fredrik har en psykisk sjukdom eller Greta kränger marijuana? Ja, då är frågan om det är försvarligt att sprida informationen vidare.

syna makten. Medborgarnas rätt till insyn i statens arbete. Innebär bland annat att alla får begära ut allmänna handlingar hos myndigheterna.

För privatpersoner är svaret nästan alltid nej. Personer med makt och inf lytande får däremot räkna med att granskas närmare än andra. Deras privatliv kan ha betydelse för den makt de utövar i jobbet. Kändisar och offentliga personer som frivilligt befinner sig i medieljuset måste också tåla att deras liv pryder löpsedlarna. Men de behöver inte tåla vad som helst. Den som frivilligt pratar om sitt drogmissbruk eller sin psykiska sjukdom i media kan inte protestera om uppgifterna diskuteras vidare, men den som är känd som författare ska inte behöva se sin sexuella läggning uthängd till allmän beskådan. Ansvariga utgivare som försvarar en kontroversiell publicering brukar prata om allmänintresset som en försvarlig omständighet. Det är det också, men var gränsen för allmänintresset går är upp till rätten att avgöra om tidningen skulle stämmas för förtal. I kapitel fyra kan du läsa mer om begreppet allmänintresse. Det kan aldrig bli fråga om förtal om de kränkande uppgifterna är anonyma, men det räcker att den utpekade kan identifieras av en liten grupp människor. »Hon med rött hår som alltid sjunger på skolavslutningen« är förmodligen tillräckligt med information för att de f lesta av skoltidningens läsare ska förstå vem det talas om. Oavgränsade grupper och företag kan inte förtalas i Sverige. En alltför vagt definierad grupp människor, som alla elever på en viss skola till exempel, kan inte anses utpekade. Men en mindre grupp människor, som ett rockband eller en liten schackförening, kan mycket väl utsättas för andras missaktning i lagens mening. I ett förtalsmål försöker rätten alltså avgöra om det med tanke på omständigheterna var försvarligt att publicera de kränkande uppgifterna och om de var sanna eller utgivaren hade »skälig grund« att tro att de var sanna. För att frias krävs att båda kraven uppfylls. Förolämpning Förolämpning handlar till skillnad från förtal inte om att sprida kränkande sakuppgifter om en person, utan om att

vara ute efter att smäda och kränka personen i största allmänhet. Skillnaden kan beskrivas som den mellan att kalla någon »hora« för att såra (förolämpning) och att kalla någon »hora« för att antyda att personen säljer sex (förtal). Förolämpning är ett ovanligt yttrandefrihetsbrott, eftersom den hårfina skillnaden mellan att förtala och förolämpa i skrift oftast leder till att kränkningar tolkas som förtal. Olaga hot Det är olagligt att hota någon med våld eller ord om avsikten är att skrämma personen och väcka rädsla för liv och egendom. Hot mot tjänsteman Det är olagligt att hota anställda på myndigheter i deras tjänsteutövning. Det kan till exempel handla om att genom hot försöka tvinga fram eller försöka ändra ett visst beslut. Övergrepp i rättssak Det är olagligt att hota personer som ska vittna eller uppträda i en rättslig process, till exempel för att försöka påverka utgången av målet.

OFFENTLIGHETSPRINCIPEN – VAD HAR REKTORN I SIN BYRÅLÅDA? Allt som inte är hemligt är offentligt – tacka offentlighetsprincipen för det! När offentlighetsprincipen infördes i den första tryckfrihetsförordningen 1766 var det en revolutionerande tanke att vanliga medborgare skulle få insyn i statens angelägenheter. Tidigare hade riksdagsprotokollen varit hemliga och vanligt folk ansågs för dumma för att förstå hur lagen fungerade. När offentlighetsprincipen började gälla blev det plötsligt möjligt för alla att kommentera och granska myndigheternas beslut. Samtidigt exploderade skvallerpressen, tack vare all snaskig information om slagsmål och skilsmässor som kunde hämtas direkt från domstolarna. Det är talande för den dragkamp mellan offentlighet och sekretess som har

pågått ända sedan offentlighetsprincipen infördes. Öppenhet att granska makten, sekretess för att skydda enskildas privatliv, det är den svåra balansgång som offentlighetsprincipen handlar om. Offentlighetsprincipen finns till för att motverka maktmissbruk och korruption bland dem som har hand om våra gemensamma tillgångar. Andra bra poänger med öppen insyn i myndigheternas arbete är att det försvårar slöseri med pengar, ökar effektiviteten och avslöjar fusk och fiffel. Tack vare offentlighetsprincipen kan vi kontrollera att myndigheterna följer de regler de ska följa och att alla får en rättvis och lika behandling. Offentlighetsprincipen har ingen åldersgräns och gäller också för utländska medborgare. Så länge man kan formulera sig någorlunda tydligt är myndigheterna skyldiga att vara tillmötesgående och svara på ens frågor. Kunskap om hur offentlighetsprincipen fungerar öppnar byrålådor, lyfter på lock och ger oändliga uppslag för spännande granskningar. Journalister som har koll på offentlighetsprincipen kan rota fram det mesta ur myndigheternas enorma arkiv. Så funkar det I Sverige finns det en mängd myndigheter som arbetar på uppdrag av de folkvalda i riksdagen och regeringen, alltså på uppdrag av oss. De sköter statens gemensamma funktioner – fördelar skattemedel, tar hand om sjuka, utbildar barn och unga, jagar brottslingar, delar ut bidrag, bygger vägar, kontrollerar handel och mycket annat. Exempel på myndigheter är Polisen, Skatteverket, Högsta domstolen, barnombudsmannen, Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen och skolor med offentlig huvudman (men inte fristående skolor – se avsnittet om tryck- och yttrandefrihet för skoltidningar). I sitt arbete samlar myndigheterna på sig en massa information om oss medborgare. När de fattar beslut som får konsekvenser för enskilda personer kallas det myndighetsutövning, till exempel när skolor ger betyg eller domstolar

dömer. Eftersom myndigheterna har så stor makt över våra liv har vi genom offentlighetsprincipen rätt till insyn i deras arbete. Offentlighetsprincipen regleras i grundlagarna och består egentligen av tre olika delar: Handlingsoffentlighet ger dig rätt att ta del av allmänna handlingar som förvaras vid myndigheterna. Partsoffentlighet ger dig rätt att ta del av information som myndigheterna har samlat på sig om dig. Förhandlingsoffentlighet ger dig rätt att närvara vid domstolsförhandlingar eller när riksdagen, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige sammanträder. Undantagen från offentlighetsprincipen är många och krångliga, men låt det inte hindra dig i ditt grävande. Grundprinciperna står fast och det är alltid upp till myndigheten att motivera varför och om något är hemligt, med hänvisning till rätt lagparagraf. Olika myndigheter följer olika sekretessbestämmelser, och en uppgift som är hemlig på ett ställe kan vara offentlig på en annan. Det lönar sig att vara uppfinningsrik, nyfiken, frågvis och påläst! Allmänna handlingar Handlingsoffentligheten bygger helt och hållet på begreppet allmän handling. Det är en juridisk term som kräver lite förklaring. En handling är en skrift eller bild eller vad som helst som innehåller information – betyg, kvitton, videofilmer, e-post, mötesprotokoll, ljudupptagningar, post, anteckningar, utredningar, beslut, rapporter, sms, databaser, statistik, anmälningar… Det är omöjligt att räkna upp eller förutspå alla sätt som det går att lagra information på, alltså är definitionen vid: Bär det på information så är det en handling. För att en handling ska vara allmän ska den vara förvarad på en myndighet och antingen inkommen dit eller upprättad där.

frihet under ansvar. Pressens egna riktlinjer fรถr etik och moral inom journalistiken sammanfattas i de etiska reglerna fรถr press, radio och tv.

Förvarad En handling är förvarad på en myndighet om den rent fysiskt finns inom myndighetens lokaler. Också om handlingen är utlånad eller om en tjänsteman på myndigheten har tagit den med sig hem räknas den som förvarad på myndigheten. Handlingar som enbart kan uppfattas med hjälp av tekniska hjälpmedel är förvarade på myndigheten om personalen har möjlighet att ta fram och läsa av innehållet på plats. Handlingar som arkiverats eller låsts in ska alltid göras tillgängliga när någon frågar efter dem. Handlingar får inte förstöras, ändras eller lämnas bort efter att de har begärts ut. Inkommen Så fort en handling har kommit fram till en myndighet, med post, e-post, fax, bud, personligen eller på annat sätt, är den inkommen. Tjänstemän som arbetar på myndigheten fungerar som förlängda armar av myndighetens verksamhet. Handlingar som lämnas direkt till tjänstemän blir också omedelbart inkomna, oavsett var de råkar befinna sig för tillfället. Handlingar kan skickas inom en myndighet utan att bli allmänna, men så fort de skickas till en annan myndighet blir de inkomna där och kan begäras ut. Endast handlingar som rör myndighetens arbete är allmänna, privata brev förblir privata även om de har skickats till myndigheten. Omvänt gäller att brev som skickas till tjänstemännens privata adresser ändå är allmänna handlingar om de rör tjänsten. Det ska inte gå att lura systemet genom att undvika myndighetens brevlåda. Upprättad En massa handlingar tillverkas hela tiden på myndigheterna och så fort de har upprättats blir de allmänna. Handlingar upprättas genom att de till exempel undertecknas, skickas iväg, slutbehandlas eller justeras. Så länge handlingarna inte är upprättade räknas de som arbetsmaterial och är otillgängliga för journalister och andra. Men om

Begäran om kopia av allmän handling (2 kap. 13 § TF) Skolinspektionen

Plats och datum

Jag skulle vilja begära ut kopior av alla anmälningar som har inkommit till Skolinspektionen om X-skolan sedan januari 2009. Om handlingarna innehåller uppgifter som skyddas av sekretesslagen önskar jag ta del av dem i övrigt, enligt 2 kap. 12 § TF. Jag är beredd att betala vad det kostar, enligt fastställd avgift, men om det U¸U VLJ RP éHU ¦Q ; VLGRU YLOO MDJ DWW QL NRQWDNWDU PLJ LQQDQ QL YHUNVW¦OOHU begäran. Observera att begäran ska behandlas skyndsamt. Kontakta mig genast om något i denna begäran är oklart. Jag önskar få kopiorna skickade till följande adress: Med vänliga hälsningar, X (e-postadress och telefonnummer)

myndigheten skickar iväg en handling under arbetets gång blir den upprättad även om ärendet inte är avslutat. När ett ärende avslutas upprättas också allt underlag som har legat till grund för beslutet. Handlingar som inte är del av något ärende räknas som upprättade så snart de är färdigställda och inte kommer att förändras mer. Register och diarier som regelbundet uppdateras upprättas i samma takt som de fylls på, de blir omedelbart allmänna handlingar. Domar upprättas vid den tidpunkt de förkunnas. För att sammanfatta: På myndigheterna finns en massa handlingar av olika slag. Om de inte är arbetshandlingar eller privata är de allmänna och kan begäras ut av journalister eller privatpersoner. Sekretess För att komplicera det hela så är inte alla uppgifter i de allmänna handlingarna offentliga. Det finns något som heter sekretess också. Det är undantag från offentlighetsprincipen som får göras bland annat med hänsyn till rikets säkerhet, för att förhindra brott eller för att skydda den personliga integriteten. Utgångspunkten är att så lite som möjligt ska vara hemligt. Undantagen räknas upp i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) som är rätt krånglig att sätta sig in i. Som tur var är det inte ditt jobb, utan myndigheternas (även om det förstås kan vara smart att ha koll på vad som gäller). Om myndigheten hänvisar till sekretess när du begär ut allmänna handlingar ska du be att få ett skriftligt avslagsbeslut med motivering. Då tvingas de leta reda på den paragraf i offentlighets- och sekretesslagen som de stödjer sitt beslut på. Hittar de ingen sådan paragraf måste den allmänna handlingen lämnas ut. Allmänna handlingar kan inte hemligstämplas. Varje gång någon begär ut dem måste en ny sekretessprövning ske. Olika myndigheter följer olika sekretessbestämmelser. En uppgift som är hemlig på en myndighet kan vara offentlig på en annan. Det beror på att de följer olika så kallade

skaderekvisit i sina bedömningar. Uppgifter som är harmlösa i ett sammanhang kan vara känsliga i ett annat beroende på om de kan orsaka skada för den utpekade. Rakt skaderekvisit innebär att uppgifterna är hemliga bara »om det finns skäl att anta att den enskilda lider men om uppgifterna röjs«. Goda skäl att avslå begäran krävs. Myndigheten måste motivera sitt beslut. Det här är den vanligaste formen av sekretess. Omvänt skaderekvisit innebär att uppgifterna är hemliga »om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men«. Detta är en stark sekretess som gäller till exempel patientjournaler eller inom skolhälsovården och som bara kan lyftas i särskilda fall. Myndigheten kommer att fråga vad du ska använda uppgifterna till och göra sin bedömning utifrån det specifika fallet. Det är upp till dig att bevisa att du inte ska använda uppgifterna till något fuffens. Om du begär ut uppgifter om dig själv gäller (oftast) inte sekretessen (det är det som kallas partsoffentlighet). Den finns ju till för att skydda dig från andras insyn i ditt privatliv, inte för att dölja något från dig själv. Du kan till exempel ta reda på vad försäkringskassan, socialtjänsten, kronofogden eller skolhälsovården har samlat på sig för information om dig. Kringgå sekretessen Det är uppgifter i allmänna handlingar som kan vara sekretessbelagda, inte hela handlingen. Om myndigheten hänvisar till sekretess kan du begära att få ta del av handlingen »i övrigt« (även kallat »tvättad«) – det vill säga med de sekretessbelagda uppgifterna borttagna, överstrukna eller maskerade. Informationen som blir kvar kan mycket väl räcka för att bevisa det du är ute efter eller ge ledtrådar till var du ska leta vidare. Ett sätt att kringgå sekretessen är att skaffa en fullmakt

»vad jag har skrivit, det har jag skrivit«. Stå för det du publicerar, tryckt är tryckt.

Sekretess i skolan MĂĽnga av de allmĂ¤nna handlingar som fĂśrvaras pĂĽ kommunala, landstingskommunala och statliga skolor Ă¤r offentliga. Skolans verksamhet delas upp i undervisning och elevvĂĽrd. FĂśr undervisningsrelaterad verksamhet rĂĽder vanligtvis ingen sekretess â&#x20AC;&#x201C; betyg, nĂ¤rvaro, scheman och allt annat som hĂśr till den vanliga undervisningen Ă¤r offentligt. Detsamma gĂ¤ller till exempel utvĂ¤rderingar och individuella utvecklingsplaner, sĂĽ lĂ¤nge de inte innehĂĽller kĂ¤nsliga uppgifter om elevernas hĂ¤lsa och privatliv â&#x20AC;&#x201C; i sĂĽdant fall ska en sekretessprĂśvning gĂśras innan de lĂ¤mnas ut. Prov kan dĂ¤remot vara sekretessbelagda. Inom den elevvĂĽrdande verksamheten rĂĽder stark sekretess (omvĂ¤nt skaderekvisit) fĂśr uppgifter som rĂśr den enskil-

des hĂ¤lsotillstĂĽnd eller andra personliga fĂśrhĂĽllanden inom skolhĂ¤lsovĂĽrden och hos kurator och psykolog. SĂĽdana uppgifter lĂ¤mnas bara ut om det stĂĽr klart att uppgifterna kan rĂśjas utan att det skulle orsaka skada fĂśr eleven eller elevens nĂ¤rstĂĽende. Den svagare graden av sekretess (rakt skaderekvisit) gĂ¤ller fĂśr uppgifter om enskildas personliga fĂśrhĂĽllanden inom elevvĂĽrden i Ăśvrigt. Uppgifterna lĂ¤mnas normalt XW RP GHW LQWH Ă¨QQV DQOHGQLQJ att anta att eleven skulle lida men av rĂśjandet. Det kan till exempel handla om avstĂ¤ngningar och andra disciplinĂ¤ra ĂĽtgĂ¤rder. 'H ĂŠHVWD VHNUHWHVVEHODJGD uppgifter inom skolan kan lĂ¤mnas XW L DYLGHQWLĂ¨HUDW VNLFN HOOHU PHG fullmakt frĂĽn den som uppgifterna berĂśr.

från den som uppgifterna berör. Fullmakten är ett underskrivet papper som ger dig samma rättigheter att ta del av hemliga uppgifter som personen själv (i enlighet med partsoffentligheten). På så sätt kan du till exempel följa upp tips från någon som anser sig felaktigt behandlad av en myndighet. Ytterligare ett sätt att kringgå sekretessen är att skaffa sig vänner på insidan. Myndighetsanställda får lämna ut hemliga uppgifter muntligen till journalister med stöd av meddelarfriheten. Det kommer de inte att göra utan goda motiv eller förtroende för dig och ditt uppdrag. Det är upp till dig att övertyga tjänstemannen om att syftet är gott och viktigt. Häri ligger journalistisk talang och kreativa lösningar. Kanske kan du göra tjänstemannen till din medhjälpare genom att avslöja vad du gräver om, övertyga genom att hänvisa till ditt goda rykte som journalist, eller påpeka hur viktigt det är att allmänheten får reda på detaljerna i den historia du är på väg att veckla ut. Meddelarfriheten är en säkerhetsventil, men gäller inte för det som kallas kvalificerat hemliga uppgifter, så lova inget skydd om du inte är säker på vilken grad av sekretess som gäller för uppgifterna. Begära ut handlingar Hur gör man då? Är det bara att knalla upp till myndigheten och be att få kolla på deras papper? Ja, så kan man göra. Man kan också ringa eller skriva till myndigheten med sin begäran. Det viktigaste är att veta vad man letar efter. Försök ringa in de allmänna handlingarna du är ute efter i en tydligt formulerad skriftlig begäran. Om begäran är vagt eller slarvigt skriven ger du myndigheten en ursäkt att strunta i den (vilket de naturligtvis inte får, de måste ändå svara på din begäran och be dig att precisera bättre). En väl formulerad begäran ställer mycket höga krav på myndigheten att leta rätt på det du är ute efter. Det lönar sig att vara trevlig, påläst och rak. Om din begäran är tydlig måste myndigheten ta itu med den genast, lämna ut handlingen skyndsamt och ge en skriftlig motivering

med hänvisning till offentlighets- och sekretesslagen om de nekar dig att ta del av den allmänna handlingen. Akta dig för bortförklaringar och luddiga svar! Tjänstemännen kan vara osäkra på reglerna eller rädda för att göra fel, i sådant fall kommer de att göra allt de kan för att göra sig av med dig. Stå på dig, det är din rättighet att vara där och rota i deras papper, de måste gilla läget. Hur länge ska man behöva vänta? Det finns f lera sätt att begära ut allmänna handlingar som ställer olika krav på myndigheterna. Om du ber att få reda på en uppgift ur en allmän handling kan du få vänta längre än om du begär ut hela handlingen. Då kan tjänstemannen nämligen hänvisa till »arbetets behöriga gång« och skylla på tidsbrist (men de måste ändå ta itu med din begäran förr än senare). Om du istället begär ut hela handlingen måste myndigheten avbryta allt annat arbete, ta itu med din begäran genast och lämna ut handlingarna skyndsamt. Det betyder att du inte ska behöva vänta mer än någon dag, beroende på hur omfattande din begäran är. Dröjer det längre kanske det är dags att påminna om att du väntar. Myndigheten kan få kritik av justitieombudsmannen om de dröjer för länge med att lämna ut allmänna handlingar. Kopior Du kan begära ut allmänna handlingar och läsa dem på plats på myndigheten, men du har också rätt att ta med dig kopior av handlingarna hem. De första nio kopiorna är gratis, den tionde kostar 50 kronor och därefter kostar varje kopia 2 kronor. Anonymitet Du har rätt att vara anonym när du begär ut handlingar. Myndigheten får inte fråga vem du är eller vad du ska med informationen till om uppgifter i handlingen inte är sekretessbelagda. Men om du inte har någon särskild anledning att hålla dig anonym kan du tjäna på att vara tillmötesgående utifall

rör inte min käll a. Ingen offentlig arbetsplats får straffa en anställd för att hon har pratat med en journalist (se Efterforskningsförbud och Meddelarfrihet).

Precisera vad du letar efter Trond Sefastsson listar i sin handbok 2IIHQWOLJKHWVSULQFLSHQ L SUDNWLNHQ (Bokförlaget Arena, 2003) exempel på olika sätt att precisera sin begäran. È person: Handling som visar hur mycket X betalade i skatt förra året.

È avsändare: Alla inkomna brev från X. È mot tagare: Alla brev som skickats till X.

È tid: Alla anmälningar som kommit in till Skolinspektionen mellan den 1 och 15 februari.

È distributionssät t: Alla sms som skickats.

È ärende: Alla handlingar som rör upphandlingen av skolmatsleverantör.

È förvaringssät t: Vad har rektorn i sin byrålåda?

È t yp av handling: Ett protokoll från valfritt föräldramöte.

È diarienummer: Kopia av handling med diarienummer 389-2006.

È grupp av handlingar: Dagens inkomna post.

È datum: Kopia av alla inkomna brev från den 3 januari.

È diarium eller register: Skolverkets lärarregister.

tjänstemannen frågar. Det räcker att säga att du är journalist och arbetar med ett reportage, vilket inger förtroende till skillnad från »galen stalker som vill hämnas på sitt ex«. Diarier och register Myndigheterna måste hålla ordning på sina handlingar. Vanligtvis sköts det så att en registrator för diarium (ett slags dagbok) över alla inkomna och upprättade handlingar vid myndigheten. Nyckeluppgifter samlas i olika register. Diarier och register som uppdateras allt eftersom upprättas i samma takt som de fylls på. Du kan be att få läsa igenom diariet för att se om något intressant har kommit in till myndigheten. Det är inte själva diarieföringen som avgör vilka handlingar som är allmänna, den är bara till för att det ska vara lättare att hitta handlingarna. Räkna med att många myndigheter slarvar och att post som skickas direkt till tjänstemännen kanske inte registreras hos myndighetens centrala registrator. Om du inte får ut handlingen För det första, nöj dig inte med en ursäkt eller bortförklaring utan kräv ett skriftligt avslagsbeslut. Det innebär att myndigheten måste motivera avslaget med en specifik i paragraf i offentlighets- och sekretesslagen. Då kan du vara säker på att din begäran går vidare till någon som verkligen har koll på reglerna. Skulle du ändå få ett avslag finns det fortfarande andra vägar att gå, särskilt om uppgifterna du är ute efter är avgörande för ditt scoop. Försök få ut handlingen i avidentifierat skick, »tvättad« från sekretessbelagda uppgifter, eller med fullmakt. Övertyga tjänstemannen att lämna ut innehållet muntligt under skydd av meddelarfriheten. Gör efterforskningar och försök ta reda på om uppgifterna du letar efter kan finnas på någon annan myndighet. Du har också möjlighet att överklaga avslagsbeslutet till kammarrätten. Det är gratis men kan ta tid. Rådfråga en jurist innan du tar steget. Föreningen Grävande journalister samlar överklaganden och avgöranden i frågor som rör offentlighetsprincipen i Öppenhetsbanken på sin hemsida.

Var börjar jag? Det är svårt att begära ut handlingar man inte känner till. Därför kräver grävandet med offentlighetsprincipen en hel del detektivarbete och envishet. Ett bra ställe att börja är Föreningen Grävande journalisters lathund i personresearch som finns att läsa under rubriken Verktyg på deras hemsida. Med hjälp av lathunden kan du lätt ta reda på offentliga uppgifter om vem som helst – var personen bor, hur mycket den tjänar, om den har varit gift, är straffad, sitter i en styrelse, har betalningsanmärkningar, emigrerat, gått i konkurs, vad den fått i betyg, var den gick i skolan, vad den betalat i skatt… Personresearch kan ge dig material till en hel artikel. En klassiker är att undersöka om en politiker eller känd profil lever som den lär eller har några skelett i garderoben. Du kan också använda personresearch till att ta reda på mer om en person som du ska intervjua, eller för att jämföra olika fakta med varandra. Lite annorlunda är det när du har en specifik fråga du vill undersöka. Då gäller det att börja med att definiera vad det är du vill ta reda på, vad du ska bevisa, eller vad du undrar. Har det blivit bättre eller sämre på skolan sedan renoveringen? Varför är skolmaten så dyr? Har kommunpolitikerna verkligen satsat på ungdomskultur som de lovade före valet? Avgränsa ditt gräv till en hypotes som du ska undersöka: »Det har kommit färre klagomål på skolan sedan renoveringen« eller »Skolmaten är dyr därför att storköken slänger så mycket rester« eller »Kommunpolitikerna har inte satsat en krona mer på ungdomskultur än före valet«. Nu måste du ta reda på vilka myndigheter som kan ha någonting med saken att göra och vilka slags handlingar de förvarar i sina arkiv. Du börjar med att vara frågvis och kartläggande. Fråga om rutiner, möten, handläggningstider, regelverk, statistik, register, beslutsvägar, vem som bestämmer vad och hur myndigheterna samarbetar med varandra. Arbeta dig utifrån och in, nerifrån och upp. Vilka handlingar registreras och hur? Vilka diarier och register finns det? Prata med alla som har någonting med saken att göra, kanske snubblar du över tips på vägen. Vet du inte exakt vad du letar efter kan

Fullmakt Jag, X, ger journalisten Y fullmakt att ta del av handlingar och uppgifter som rör mig, utan några som helst undantag. Fullmakten gäller på alla statliga myndigheter från och med den 1 januari 2011 till och med den 1 mars 2011. Det är fritt fram för tjänstemän och politiker att diskutera mig och ärenden som rör min person med Y. Plats och datum Underskrift X Namn och adress Bevittnas av Z

du försöka ringa in handlingarna på något annat sätt (se tipsen om hur du kan precisera din begäran på sid. 94). Om du vet exakt vad du letar efter men inte vill väcka misstankar eller avslöja att du har fått ett tips från insidan begär du såklart ut en massa andra handlingar samtidigt och »råkar« snubbla över ditt scoop. Lokaltidningsjournalister som regelbundet rapporterar om politiska beslut och händelser på den egna orten gör det ofta till rutin att knalla upp på kommunens kontor och ögna igenom diariet för att se efter om något ovanligt, intressant eller betydelsefullt har registrerats. En journalistklassiker är att helt enkelt be att få titta på dagens post. Har du ont om idéer om vad du ska gräva i är det klassiska tipset att slå upp en dagstidning och leta efter nyheter att följa upp i din egen kommun, på din egen skola eller bland dina vänner. Försök hitta den lokala vinkeln på riksnyheter. Inspireras av andra grävande journalister, remixa ett reportage, kopiera dramaturgin, samla på tips och metoder. Tidskriften Scoop brukar intervjua journalister om hur de har arbetat med särskilt lyckade gräv, lär dig av proffsen!

hemliga uppgifter. Sekretess 채r undantag fr책n offentlighetsprincipen i syfte att skydda till exempel individers privatliv och statshemligheter.

KAPITEL 4

PRESSETIK S๏

)ULKHW DWW VยฆJD QยฆVWDQ YDG VRP KHOVW RFK DQVYDU DWW LQWH VNDGD DQGUD <WWUDQGHIULKHWHQV UDPDU PยงVWH YDUD YLGD RFK WLOOยงWD RFNVยง VWยธWDQGH RFK DYLJD \WWUDQGHQ PHQ MRXUQDOLVWLNHQV PยงO ยฆU DWW YLQQD DOOPยฆQKHWHQV IยธUWURHQGH 0HGLHUQD EUXNDU NDOODV GHQ WUHGMH VWDWVPDNWHQ HIWHU UHJHULQJ RFK ULNVGDJ RFK PยงVWH WD DQVYDU IยธU GHW GH UDSSRUWHUDU RP IยธU DWW LQWH IยธUORUD VLQ WURYยฆUGLJKHW VRP REHURHQGH JUDQVNDUH 'H SUHVV RFK \UNHVHWLVND UHJOHUQD JHU ULNWOLQMHU IยธU KXU MRXUQDOLVWHQ EยธU KDQWHUD VLQ PDNW

de et isk a r egler na för radio, tv och press (de pressetiska reglerna) är riktlinjer som utgör grunden för det svenska pressetiska systemet och som ett antal branschorganisationer och föreningar samt alla public service-kanaler tillsammans bestämt sig för att följa. De pressetiska reglerna finns till för att journalister ska kunna avgöra vad som är okej att skriva och vad som är att gå över gränsen, särskilt när det gäller publiceringar som handlar om enskilda individer, så att ingen ska bli sårad eller utnyttjad. De understryker också vikten av att sträva efter en korrekt och allsidig rapportering, för att läsarna ska kunna lita på det medierna skriver. Pressetik gäller för alla som tar sitt skrivande seriöst och bryr sig om dem som intervjuas och nämns i texter. De pressetiska reglerna är däremot ett avtal organisationer, tidningar och journalister emellan. Det är ett självreglerande system och den som bryter mot det kan få smäll på fingrarna av branschens egna granskare. En skoltidning behöver inte följa reglerna, men precis som för de etablerade medierna är det ett sätt att skapa och vårda förtroendet mellan läsarna och tidningen. Att följa de pressetiska reglerna är lite som att i förhand garantera kvalitet och seriösa texter i sin tidning. En seriös text är inte nödvändigtvis en text om politik, utan kan lika gärna handla om skvaller – så länge artikeln går i linje med vad som står i de pressetiska reglerna. Om en tidningsredaktion vill framstå som professionell, kunnig och bli tagen på allvar i sitt journalistiska uppdrag är det klokt att tänka pressetiskt och fatta sina publicistiska beslut utifrån de pressetiska reglerna.

DET PRESSETISKA SYSTEMET Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Publicistklubben och Journalistförbundet samt Utbildningsradion, Sveriges Television och Sveriges Radio har slutit avtal om att de pressetiska reglerna ska finnas och efterföljas. Men finns det regler så finns det också en risk att någon bryter mot dem. De instanser som ser till att reglerna efterföljs av tidningarna

102

allt som inte Ă¤r fĂśrbjudet Ă¤r till ĂĽtet. I tryckfrihetsfĂśrordQLQJHQ Ă¨QQV DUWRQ VÂŚUVNLOGD EURWW WLOO H[HPSHO VSLRQHUL IÂ¸UWDO RFK KHWV mot folkgrupp.

103

heter allmänhetens pressombudsman (PO) och Pressens opinionsnämnd (PON). De verkar för en seriös journalistik hos Sveriges journalister och redaktioner. Det är till PO som den enskilde vänder sig när en tidning brutit mot de pressetiska reglerna, eller brutit mot »god publicistisk sed« som det kallas. Allmänhetens pressombudsman är en person som representerar allmänheten och hjälper dem som känner sig utsatta av tidningars publiceringar. När någon anmäler en tidning är det PO som tar hand om anmälan och sköter processen, men det är inte alltid som det är självklart om en tidning ska frias eller fällas. För att få avlastning och stöd samarbetar PO med PON, som består av utvalda representanter från de organisationer som lade grunden till det svenska pressetiska systemet i slutet av 1800-talet. PO och PON är alltså två olika verksamheter, men de tar hjälp av varandra i sitt arbete. Både PO och PON har vad man kan kalla en chef över sig: Pressens samarbetsnämnd. Tillsammans med chefsjustitieombudsmannen och ordföranden i Sveriges Advokatsamfund bestämmer samarbetsnämnden vem som ska arbeta som PO och vem som ska vara ordförande för PON, och ser till att arbetet går som det ska. Om någon blivit utsatt och kränkt på grund av vad en tidning skrivit och publicerat, i en papperstidning eller på webben, är det PO:s uppdrag att hjälpa den som utsatts. En anmälan kan vem som helst göra om det finns goda skäl och kan motiveras. Personen som vill anmäla tidningen ska ha blivit namngiven eller utpekad i en artikel på ett kränkande eller direkt felaktigt sätt. Publiceringen som anmäls måste ha skett senast tre månader före det att anmälan skickas in. PO utreder huruvida den enskilde anmälaren har blivit skadad av publicering men tittar även på det omvända: om det kan vara så att den anmälda tidningen faktiskt har förhållit sig korrekt till de pressetiska reglerna. Om PO anser att tidningen gjort fel och bör fällas skickas hela ärendet vidare till PON. Det är alltså de som slutligen bestämmer om en tidning ska frias eller fällas. Skulle PO bestämma sig för att fria en tidning tar

104

(PK) (TU)

Tidningsutgivarna

Publicistklubben

Tidningsutgivarna är en branschorganisation med många typer av organisationer, tidningar och företag som medlemmar, allt från dagsoch kvällstidningar till tryckerier och tv-bolag. Tidningsutgivarna arbetar för tryck- och yttrandefrihet genom att anordna utbildningar, påverka politiker och analysera branschens utveckling och trender. De ger även ut en webbtidning, Medievärlden, och har en egen satsning på mediekritik för unga, Mediekompass.

Medlemmar i Publicistklubben är tidningsutgivare, redaktörer och journalister. I Publicistklubben diskuterar och debatterar medlemmarna frågor som det publicistiska arbetet, yrkesansvar och yrkesetiska normer. Publicistklubbens uppgift är att värna om tryck- och yttrandefrihet, bland annat genom att arrangera och delta i debatter kring dessa ämnen. Den som är ordförande för Publicistklubben blir automatiskt ordförande för Pressens samarbetsnämnd.

(SJF) (ST)

Sveriges Tidskrifter

Svenska Journalistförbundet

Sveriges Tidskrifter är också en branschorganisation, men endast för tidskrifter. De hjälper sina medlemmar med avtal, marknadsföring, seminarier och utbildningar och stödjer medlemmarna i frågor som rör lagar, teknik, ekonomi och liknande.

Journalistförbundet är ett fackförbund för svenska journalister. De råder, stöttar och hjälper sina medlemmar i arbetsrelaterade frågor som anställningsskydd och löneförhandlingar. Även Journalistförbundet värnar om tryck- och yttrandefrihet, yrkesetik och öppenhet i samhället. För att bli medlem krävs det att man är journalistiskt verksam i Sverige, fast anställd eller frilans.

105

AFTONBLADET, FLEST ANMÄLNINGAR NÅGONSIN Ja, så hade det kanske stått på en löpsedel om någon ville göra en snaskig nyhet av den här informationen. Mellan 1969 och 2009 är Aftonbladet nämligen etta på prispallen, med 253 anmälningar till PO. Under samma tidsperiod har Expressen, som god tvåa, 182 anmälningar på nacken. Totalt sett utgör Sveriges kvällstidningar en tredjedel av alla anmälningar som PO och PON tar beslut om.

106

publicera säkert. 6NULIWHU VRP NRPPHU XW PHG éHU ¦Q I\UD QXPPHU per år behöver utgivningsbevis. Med ett utgivningsbevis grundlagskyddar du även din hemsida.

107

vad är grejen? Att vinkla är att välja ett perspektiv som gör journalistiken relevant och intressant.

108

inte PON över fallet. Om en tidning fälls av PON, eller klandras som det också kallas, måste de betala en straffavgift. Avgiften bestäms av tidningens upplaga och delas inte ut som skadestånd till anmälaren utan går direkt till PO och PON:s egen stiftelse, som delvis finansierar deras verksamhet. Utöver avgiften måste den fällda tidningen publicera en ursäkt så snart som möjligt, antingen direkt på webben om tidningen är en webbtidning eller i nästa nummer som trycks. De kan välja mellan att publicera PON:s fällande beslut eller en egen ursäkt. För radio och tv finns en egen verksamhet som ser till att reglerna efterföljs, Granskningsnämnden för radio och tv. Den som blivit utsatt av något som sänts i radio eller visats på tv är ska vända sig dit, inte till PO eller PON. Pressetikens historia År 1868 träffades representanter för svenska tidningar för att diskutera vad de ansåg vara ett hot mot den seriösa presssens rykte: skandal- och skvallerpressen. Representanterna tyckte inte att alla tidningar höll den goda publicistiska ton som de själva ansåg att svensk press borde ha och upplevde att deras eget rykte svärtades ner av skvallerpressen. Mötet blev startskottet för Publicistklubben, som bildades några år senare som ett forum för diskussion om det publicistiska och journalistiska yrkets etik och ansvar – samma ämnen som Publicistklubben än idag diskuterar. Inom Publicistklubben fortsatte samtalen, men ämnena breddades. Fokus låg inte längre på skvallerpressen utan på hur pressen skulle rapportera om brott och olyckor på bästa sätt. Hur skulle de kunna informera allmänheten om vad som hänt utan att gärningsmannen, offret eller dess anhöriga skulle känna sig oacceptabelt utsatta? Diskussionerna utvecklades till en samling förhållningsregler om hur den svenska pressen skulle skriva för att hålla en god ton i sina texter. Publicistklubben uppmuntrade alla Sveriges tidningsredaktioner att följa reglerna som de arbetat fram. Det var första steget i utvecklingen av dagens pressetiska system.

109

Representanter från Publicistklubben, Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och en domare i regeringsrätten gick ihop 1916 och bildade Pressens opinionsnämnd. De slöt ett avtal där de lovade att arbeta för att främja god ton inom journalistiken i hela landet, och de pressetiska reglerna utgjorde grunden för nämndens arbete. PON fick uppdraget att ta emot anmälningar från personer som ansåg att en tidning publicerat något felaktigt eller kränkande för den enskilde. Under andra världskriget låg deras verksamhet helt nere men efter 1945, när kriget var över, satte arbetet igång igen. Anmälningarna ökade i antal och f ler tidningar blev fällda än tidigare, och PON behövde mer resurser till sitt arbete. År 1969 tillsattes därför allmänhetens pressombudsman för att underlätta nämndens arbete. Alla de organisationer och föreningar som ställt sig bakom reglerna och det pressetiska systemet har många medlemmar under sig. Medlemmarna arbetar med morgon- och kvällstidningar, webbtidningar, tidsskrifter, radio och tv, vissa arbetar som frilansande journalister och författare. På så sätt länkas större delen av svensk media samman genom samma pressetiska regler och pressetiska system, för att hålla tanken om god journalistisk levande, både i teori och i praktik.

DE PRESSETISKA REGLERNA Kärnan i de pressetiska reglerna är att alltid vara uppmärksam på vad tidningen skriver och hur det påverkar andra. Reglerna är kortfattade och tydliga, men lämnar utrymme för individuella tolkningar och ställningstaganden. Man kan säga att de utgör en checklista med frågor att ställa sig under arbetet och innan publicering. Eftersom det pressetiska systemet enbart omfattar anslutna medier är det upp till varje enskild skoltidningsredaktion att välja hur de pressetiska reglerna ska påverka arbetet och innehållet i tidningen. Att välja att följa de pressetiska reglerna, fastän det inte är ett måste, visar att tidningen tar det journalistiska arbetet på allvar. Det ger tidningens rykte en vänlig knuff i ryggen. Dessutom minskar

110

risken att tidningen får en misstänksam rektor i hasorna om redaktionen kan visa hur de resonerat utifrån de pressetiska reglerna inför varje publicering som känts tveksam eller för personlig. Med de pressetiska reglerna i ryggen blir det enklare att fatta pressetiska beslut, och att stå till svars för dem. När en text känns pressetiskt tveksam gäller det att fråga sig om man kan stå för texten när den publiceras. Om den spontana känslan är att det inte känns helt rätt är det viktigt att fundera kring innehållet lite extra innan tidningen går till tryck. Om någon kontaktar tidningen och är jätteupprörd över textens innehåll, vad händer då? Går det att motivera publiceringen och förklara varför redaktionen valt att trycka texten? En bra tumregel är att diskutera allmänintresset för det som skrivs och publiceras. Är informationen viktig för andra? Är det en nyhet som många kommer ha nytta av? Det handlar inte bara om hur många som är intresserade av uppgifterna utan även om hur relevanta de är i sammanhanget. Kommer det fram att det faktiskt inte finns något allmänintresse kanske det är bättre att avstå. Ge korrekta nyheter Att ge korrekta nyheter kan vara svårare än det verkar. Beroende på hur mycket kunskap olika personer har i en fråga kan en och samma nyhet verka mer eller mindre korrekt. En person som inte kan så mycket om ämnet kan tycka att informationen som ges i artikeln är tillräcklig, medan en person med stor kunskap tycker att samma artikel är ytlig och inte problematiserar ämnet tillräckligt. Läsaren ska dessutom tydligt kunna skilja mellan det som är fakta och det som är åsikter eller kommentarer. Det kan också vara så att en nyhet är korrekt, men att f ler parter är berörda och att alla inte fått chansen att uttala sig. Är texten korrekt och trovärdig ändå? Om inte är det i slutändan väl värt mödan att försöka göra mer research kring ämnet och intervjua f ler personer så att rapporteringen inte blir missvisande. Huvudprincipen är att journalistiken ska ge läsaren en så rättvisande rapportering som möjligt, både i text och i bild.

111

Media är Sveriges tredje statsmakt efter regering och riksdag …och skolmedia är Sveriges tredje skolmakt efter rektor och lärare.

112

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling. Att granska samhället och makten för att ta reda på missförhållanden som någon försökt dölja är ett av journalistikens huvudsyften. Trots att allt större fokus läggs på underhållning snarare än nyhetsrapportering är det alltjämt lika viktigt att mediekonsumenter och tidningsläsare kan ha ett fortsatt förtroende för massmedierna – att det går att lita på att det som sägs och skrivs är sant. Det kräver att all massmedia tar sitt journalistiska uppdrag på största allvar och bedriver en nyhetsförmedling som är korrekt och allsidig, där allas historier får komma fram. 2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Att vara noggrann med fakta och sina källor är en förutsättning för att en journalist ska kunna garantera att innehållet i en text är korrekt. Även om det är en nyhet som f ler tidningar har skrivit om räcker det inte att förlita sig på deras innehåll. Har någon publicerat felaktig fakta kommer samma fel att upprepas om ingen bryr sig om att göra ny research. Dubbelkolla därför alltid fakta trots att nyheten redan är publicerad. Konsekvensen av faktafel kan vara att läsarna tappar förtroendet för tidningen och är felet tillräckligt stort kan det faktiskt gå så långt att tidningen blir anmäld och i värsta fall fälld. Det ska också vara enkelt för en läsare att förstå och se en tydlig skillnad på när journalisten tyckt till i sin text eller när journalisten presenterar fakta. Ett bra sätt att lösa det, som många tidningar använder sig av, är att infoga faktarutor i artiklarna. Faktarutan är en ruta, ibland med egen färg och form, där journalisten i punktform eller sammanfattning redogör för de fakta som är relevanta för artikeln. 3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

113

Att ha täckning i texten innebär att en läsare som ser en löpsedel, rubrik eller ingress och sedan läser själva artikeln ska förstå sammanhanget. Det ska finnas en tydlig röd tråd mellan det som skrivs på olika ställen om samma sak. Att sätta »Elever snattade godis på ICA« som rubrik för att sedan i artikeln berätta att det bara handlade om att en elev drömde allting en natt är att lura läsarna – och risken är att de i fortsättningen tror att inte heller andra rubriker i tidningen stämmer överens med innehållet i artiklarna. Ett annat skäl är att läsare som bara ser löpsedeln, rubriken eller ingressen riskerar att få en felaktig bild. 4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt. Fotografer inom journalistkåren är mycket noga med hur retuschering av nyhetsbilder görs. Olika redaktioner har olika regler, men en huvudregel är att det endast är tillåtet att göra mindre korrigeringar av ljus och kontrast, eftersom bilder bör återspegla verkligheten så rättvist som möjligt. Är det en dokumentär bild som ska publiceras ska den få vara just dokumentär. Bildens syfte är ju att dokumentera en händelse, person eller miljö, för att visa hur det såg ut precis när fotografen tog bilden. Var generös med bemötanden I den mån det går ska en journalist alltid se till att en person som blivit omskriven i en artikel får chansen att bemöta påståendet. Det kanske inte alltid är möjligt att göra alla parter som omnämns nöjda, men försöka går alltid. Att låta den omskrivna publicera en egen debattartikel om ämnet i nästa nummer eller helt enkelt låta personen ge en kommentar är två möjliga tillvägagångssätt. 5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall

114

journalist i lösmustasch. $WW XQGHU IDOVN LGHQWLWHW LQèOWUHUD PLOM¸HU där man annars inte skulle ha insyn. Uppkallat efter den tyske journalisten Günther Wallraff.

115

i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar. Regeln innebär att en tidning alltid ska rätta till fel som publicerats. Oftast är det läsare som ringer eller skriver till redaktionen för att uppmärksamma dem om fel. Är det ett faktafel är det enklast att dubbelkolla källor och fakta för att se vad som är rätt. Handlar det om en mer åsiktsbetonad mening som någon opponerat sig mot kan det räcka med att resonemanget tydliggörs – då kan journalisten som skrivit texten kommentera det i nästa nummer. Genmäle betyder invändning eller bemötande, vilket är något som omnämnda personer har rätt till. Om en tidning har skrivit något om en person, som läser det och tycker att det inte stämmer eller vill rätta något, ger den här regeln personen rätt till att få sitt genmäle (sin invändning) publicerat i samma tidning. Det behöver inte innebära att tidningen har skrivit ett faktafel, utan kan lika gärna handla om att en person borde få kommentera en artikel där hon omnämns. 6. Publicera utan dröjsmål Pressens opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen. Vid det här laget vet vi att en tidning ska publicera en ursäkt om den blivit fälld av PON. Men att också ha det utskrivet som en egen regel ger extra tyngd åt nämndens beslut. Det blir tydligt att den tidning som blivit fälld verkligen måste be om ursäkt och inte kan slingra sig undan, eftersom det skulle innebära att tidningen återigen bröt mot en pressetisk regel. En skoltidning kan däremot inte bli anmäld till PO eftersom den inte är medlem i någon av de organisationer som ställt sig bakom de pressetiska reglerna. Det innebär inte att en skoltidning slipper undan de lagar som finns kring exempelvis kränkning och förtal. Om en elev på skolan blivit upprörd eller kränkt av innehållet i skoltidningen så

116

är en publicerad ursäkt i nästa nummer ett gott försök att ställa allting i ordning igen. Det visar att redaktionen vet att de gjort fel och är ett utmärkt sätt att visa sin ånger. Respektera den personliga integriteten Människors personliga integritet måste respekteras och rätten till privatliv är för de f lesta något väldigt betydelsefullt. Oavsett vilken inriktning en tidning har är det därför viktigt att tänka på hur man väljer att skriva om enskilda personer. Olika saker är olika känsliga, men så länge journalisten följer de pressetiska reglerna minimeras risken att publicera något opassande, eftersom de ger tydliga direktiv om vad som är lämpligt och olämpligt. 7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Allmänintresse är en uppskattning av hur viktig en uppgift är. Ju större allmänintresset är för en viss nyhet desto större medialt utrymme får den. Men enbart det faktum att läsarna är intresserade av till exempel skvaller räcker inte för att motivera publicering av kränkande uppgifter. För känsliga publiceringar krävs att uppgifterna är relevanta i ett sammanhang av större betydelse, till exempel om en politiker inte lever som den lär eller om någon orsakar risker för andra i sin yrkesutövning. Kändisar och andra som frivilligt har valt att befinna sig i rampljuset får ofta se sitt privatliv dissekerat av pressen, och det kan ibland motiveras med att de själva har något att tjäna på att synas och höras i media. Men inte ens kändisar behöver tåla kränkande publiceringar om uppgifterna inte har någonting med deras offentliga person att göra. Här är det tydligt hur olika medierna kan tolka och resonera kring allmänintresset, och risken för övertramp ökar ju friare reglerna tolkas. Om en skoltidning vill reda ut varför skolmaten både är dyr och äcklig kanske de kan sluta sig till att det är en angelägen fråga som rör alla elever och därför välja att

117

publicera granskningen. Om en skoltidning däremot vill gräva fram skvaller om rektorn, och motiverar det med att alla elever tycker det är intressant, räcker inte det riktigt för att hävda att det finns ett allmänintresse. Alla elever tycker säkert att skulle vara intressant att se vad rektorn har för sig på sin fritid men är det viktigt att de vet det? Antagligen inte. Är det dessutom en kränkning av rektorns privatliv att skoltidningen rotar i det? Antagligen. 8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd. För att kunna följa den här regeln krävs att f lera andra regler också följs. De regler som handlar om namn- och bildpublicering bör tas på största allvar vid självmordsförsök och självmord. Det är mycket ovanligt att massmedia rapporterar om självmord, av respekt för familj och vänner till offret, och när det ändå sker brukar den ansvarige utgivaren ge sin kommentar till publiceringen, för att allmänheten ska förstå bakgrunden till beslutet och syftet med det. Särskilda fall kan exempelvis handla om offentliga personer, där redaktionen anser att det finns ett allmänintresse för nyheten. Men det är viktigt att poängtera att även om en publicering kan motiveras med att det finns ett starkt allmänintresse måste det ändå ske med stor försiktighet och respekt för anhöriga. 9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga. Samma restriktioner som vid självmordsförsök och självmord gäller för brott och olycksfall. Publicera aldrig namn eller bild utan att mycket noga tänka efter om det potentiellt kan skada någon. Ofta är det inte bara den person som varit med om något traumatiskt som har det svårt. Vänner som går i samma skola kan tycka att det är minst lika jobbigt om skoltidningen skulle skriva om händelsen. I sådana fall kan

118

våld, sex, blod! Den enda statliga censuren i Sverige är I¸UKDQGVJUDQVNQLQJ DY èOPHU VRP VND YLVDV RIIHQWOLJW I¸U EDUQ

119

det vara bäst att ligga lågt och inte kommentera händelsen överhuvudtaget, för att inte riskera att göra någon ledsen. 10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. Det finns egentligen ingen anledning att skriva ut sådana detaljer som nämns i regeln ovan om det inte har någon betydelse för artikeln. Vill en redaktion publicera ett reportage om hur en homosexuell lärare särbehandlas av sina kollegor är det relevant att nämna lärarens sexuella läggning. Det är information som är betydelsefull i sammanhanget och därför tillför något till texten. Skulle det däremot vara ett reportage om vilken frukt en lärare föredrar på fikarasterna finns det ingen anledning att peka ut dennes sexuella läggning, eftersom lärarens sexualitet inte har någon betydelse i ett sådant reportage. Journalistyrket går ut på att publicera nyheter och granska samhället, inte att reproducera eller förstärka fördomar genom att peka ut en egenskap eller livsåskådning i ett sammanhang där det inte är viktigt för läsaren. Se hur mycket information andra tidningar skriver ut. Bläddra i olika tidningar, fundera och diskutera. Hur framställs personer och vilka detaljer används i vilka sammanhang? Fundera också över hur det brukar se ut i er egen tidning. Ibland kan det vara relevant att skriva ut viss fakta men det gäller att alltid fråga sig: varför ska det skrivas ut, om det skrivs ut? Var varsam med bilder När tidningen inte bara publicerar text utan också bild finns det flera regler som är betydelsefulla. En bild kan vara minst lika fel eller missvisande som en artikel. Idag kan nästan alla som har tillgång till ett bildredigeringsprogram förändra alla möjliga typer av bilder och få dem att bli helt annorlunda än originalet. När tekniken ger sådana möjligheter medför det

120

grundl äggande demokratisk rät tighet. Yttrandefrihet innebär frihet att i tal, skrift, bild eller på annat sätt meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor.

121

ett ansvar att vara tydlig med när en bild är förändrad, så att ingen känner sig lurad och tror att det är en verklighetstrogen bild när det i själva verket inte är det. Det är fotografen som äger bilden fram till dess att man kommit överens om något annat. Därför är det bra att veta vilka riktlinjer som gäller för de bilder tidningen använder. Bara för att en redigeringsexpert i redaktionen ändrar färgerna i en bild betyder det inte att bilden plötsligt tillhör redigeraren. Rättigheterna för bilden förändras inte och det är fortfarande fotografen som är upphovsman och den som bestämmer hur bilden får användas. Fråga alltid fotografen om lov så att det inte uppstår någon konf likt. Får tidningen publicera bilden? Får tidningen genom redigering ändra bilden? Fråga hellre en gång för mycket än ingen gång alls. 11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial. Regeln innebär att alla regler som inte från början specifikt handlar om bilder men som går att tillämpa vid funderingar kring bildpubliceringar ska användas. Svaret på huruvida en bild ska publiceras eller inte kan alltså finnas i regler som främst handlar om textinnehåll eller liknande. 12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering. Publiceras ett bildmontage ska det tydligt skrivas ut att det är just ett montage, så att ingen blir lurad och tror att bilden är äkta. Ibland kanske det känns onödigt, eftersom bilden upplevs som uppenbart redigerad. Men det är inte säkert att läsaren har samma kunskap i bildredigering och vet att det går att mixtra med bilder på det sättet. För att behålla läsarnas förtroende är det centralt att de kan lita på det de läser och ser i en tidning – skriv därför en bildtext där det tydligt framgår att bilden är förändrad och på vilket

122

sätt (genom redigering eller att det är ett montage). Hör båda sidor Kom ihåg att låta personer som nämns i tidningen få berätta sin egen version av en berättelse (redan innan publicering), då är det också störst chans att berättelsen blir rätt från början. Om någon kritiseras ska hon självklart få en chans att bemöta kritiken – det finns en risk att verka partisk i en fråga om bara en person får höras. I fall där ord står mot ord bör båda sidor komma fram. En annan anledning att låta f ler personer uttala sig är att få in olika åsikter i en fråga eller olika perspektiv som kan ge en mer nyanserad bild av argumenten och ämnet. 13. Sträva efter att ge personer som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld. En del av en noggrann faktakoll kan vara att få en kommentar från någon, för att exempelvis höra f ler sidor av samma berättelse. Om en person kritiseras i en artikel är det viktigt att låta personen få komma till tals och få chansen att försvara sig eller bemöta kritiken med egna argument. Ring upp och fråga om personen vill ge en kommentar. Får du ett nej, eller kanske bara tystnad, har personen åtminstone fått en ärlig chans att uttala sig men själv valt att avstå. Det kan gott skrivas ut i artikeln att personen blivit sökt för kommentar men avstått – då får läsarna reda på att tidningen i alla fall försökt. 14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas. I lagens namn är en person som inte är dömd ännu oskyldig. Därför är det viktigt att skydda människors identitet trots att de är starkt misstänkta. Om det visar sig att den

123

misstänkte är oskyldig kan publicerade spekulationer orsaka stor skada, som det är svårt för personen att få upprättelse för i efterhand. Alltså är det även vid rapportering om brott nödvändigt att ha reglerna om namn- och bildpublicering i åtanke och fråga sig vad det innebär att publicera namn eller bild på någon som än så länge bara är misstänkt. Var försiktig med namn Ofta kan det kännas oskyldigt att skriva ut namn i artiklar, särskilt på en skola, där man kanske antar att alla ändå vet vem det handlar om. Men publiceringar betyder olika mycket för olika personer – någon kanske inte bryr sig om att den är omnämnd i en artikel medan en annan kan känna sig utsatt. I de pressetiska reglerna finns specifika regler kring namnpublicering, som visar på att valet att publicera namn eller ej inte alltid är så självklart. 15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges. Som poängterats under tidigare regler är det viktigt att fundera extra på vad det innebär varje gång ett namn skrivs ut i en nyhet som är uppseendeväckande på ett eller annat sätt. Sköts det inte med försiktighet och respekt kan många bli illa berörda och läsarna kan tappa förtroendet för tidningen. Eleverna kan få uppfattningen att deras tidning inte heller respekterar dem de skriver om. 16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig. Den här regeln hänger samman med den föregående. Innehåller artikeln uppgifter om saker som ålder, etnicitet och kön kan läsarna med enkelhet lista ut vem det handlar om, åtminstone när det gäller lokal- och skoltidningar eftersom de verkar i en miljö där »alla känner alla«.

124

sov inte! En vaken journalist missar aldrig ett bra scoop och reagerar alltid pĂĽ censur, missfĂśrhĂĽllanden och maktmissbruk.

125

grundl äggande demokratisk rät tighet. Åsiktsfrihet är alla medborgares frihet att bilda och hysa åsikter utan ingripande från myndighet.

126

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet. Det är alltid upp till den ansvarige utgivaren att se till att det som skrivs och trycks i tidningen är korrekt, både vad gäller personer som berörs och händelsen i sig. Det går alltså inte att skylla på någon annan om informationen är felaktig, även om man hämtat den från en nyhetsbyrå eller återgett något som publicerats i en stor dagstidning. Vid känsliga uppgifter eller pressetiskt tveksamma publiceringar finns det ett ansvar hos den ansvarige utgivaren att också kunna motivera publiceringen.

GRANSKA DIG SJÄLV – OM YRKESETIK Förutom de pressetiska reglerna finns de yrkesetiska reglerna – en samling regler som utgör grunden för journalisternas yrkeskodex. Den journalist som vill ansluta sig till Svenska Journalistförbundet måste lova att alltid följa de yrkesetiska reglerna. Skillnaden mellan de pressetiska reglerna och de yrkesetiska är att de första berättar hur en journalist bör skriva medan de andra beskriver hur en journalist bör arbeta och förhålla sig till sitt uppdrag. Om en journalist brutit mot de yrkesetiska reglerna kan det anmälas till Journalistförbundets Yrkesetiska nämnd (YEN) som tar emot anmälningen och utreder fallet. Inom yrkesetiken ligger fokus på den journalistiska integriteten och anskaffning av material. Reglerna specificerar bland annat att journalister inte ska låta sig påverkas av utomstående i sitt uppdrag – journalisten bör varken ta emot mutor eller andra förmåner eller ge efter för påtryckningar som syftar till att få henne att till exempel avstå från en publicering. En journalist får heller aldrig utnyttja sin ställning för egen vinning. De yrkesetiska reglerna återspeglar också de pressetiska reglerna, och betonar att arbetet bör präglas av hänsyn och hederlighet. Källor ska anges, upphovsrätten ska respekteras och varken intervjuer eller bilder får förfalskas. Journalisten bör visa hänsyn mot intervjupersoner, särskilt

127

knäpp, provocerande, radik al. Yttrandefrihet är ett ädelt ideal, men alla yttranden som skyddas är inte ädla, tvärtom.

128

personer som är ovana vid att bli intervjuade, och vara tydlig med hur intervjun kommer att användas. Journalister strävar efter att förhålla sig objektiva till det de rapporterar om och din journalistiska trovärdighet bygger på att du är öppen med dina arbetsmetoder och kan tåla att synas i sömmarna på samma sätt som du vill granska andra. Även om redaktionsmedlemmarna själva känner sig säkra på sitt oberoende kan det vara nyttigt att fråga sig hur olika inslag i tidningen upplevs av läsarna. Förhållandet mellan redaktionellt material och reklam är ett område som kräver extra vaksamhet. Till regelverket hör därför också särskilda riktlinjer mot textreklam. Viktiga principer är att det ska vara tydligt för läsaren vad som är texter med tidningen som avsändare och vad som är annonser samt att journalisterna ska förhålla sig självständigt i förhållande till annonsörer. Hur uppfattas det om redaktionen skriver bra saker om ett företag som har en annons i tidningen? Kan det ge bilden av att redaktionen är »köpt« om redaktionsmedlemmarna betygsätter byxor i tidningen och byxorna från ett annonserande företag får fem av fem stjärnor? Trots att det självklart kan vara så att just dessa byxor var snyggast, bekvämast och billigast på riktigt kan det verka som att redaktionen sysslar med produktplacering och favorisering. Kanske känns ett klädföretag och ett test av byxor som ett trivialt exempel, men det kan lika gärna bytas ut mot att ett partipolitiskt ungdomsförbund får samma »ensamrätt« att annonsera i en tidning och är bäst i test med snyggast logotyp eller liknande. Vad ger det för budskap? Antagligen kommer läsarna att tro att hela tidningen och redaktionen står bakom just detta ungdomsförbund, oavsett om det är så eller inte. Journalistens relationer Alla journalister kommer någon gång att stöta på ett uppdrag som innebär att till exempel skriva om ett företag där en vän eller släkting arbetar eller själv ha en koppling till ett ämne som ska undersökas. En lokaltidningsjournalist kan privat

129

vara nära vän med en kommunalpolitiker som ska granskas eller förälder till en elev i den skola som tidningen vill göra ett gräv om. Som skoltidningsjournalist finns det många liknande relationer som kan komplicera arbetet. Skolan fungerar som ett litet samhälle, en byhåla där alla mer eller mindre känner alla, och journalisten är en del av det samhället. Det gör att de press- och yrkesetiska principerna om hänsyn och integritet blir extra viktiga. Det gäller att vara medveten om vilken relation alla i redaktionen har till andra, både i och utanför skolan. Alla i en skoltidningsredaktion är ju elev till en lärare, klasskompis med alla i sin klass och vän med andra elever i skolan. Den här typen av privata relationer kan vara en fördel men också innebära att journalistens oberoende ifrågasätts. Leder det till att bara de som känner redaktionen får komma till tals i tidningen? Låter redaktionen bli att skriva kritiskt om personer som de umgås med privat? Ett annat trovärdighetsproblem är dubbla roller. En redaktionsmedlem som är med i elevkåren har dubbla lojaliteter och bör inte vara den som rapporterar om kårens aktiviteter. Lösningen kan vara att någon annan tar över arbetet att kommentera och granska kåren, så att tidningen inte framstår som partisk. Det kan också resultera i att artikeln om elevkåren blir bättre och intressantare, eftersom en utomstående ser nya infallsvinklar och kan ställa annorlunda frågor som en insatt inte skulle tänka på. Ett tredje problem kan vara relationen mellan redaktionen och skolledningen, eller andra personer med makt. Många skoltidningar som får utnyttja skolans resurser, som datorer och kopiator, känner att de har svårt att stå emot förhandsgranskning eller censur. Väljer man att publicera innehåll mot skolledningens vilja kanske man inte får kopiera upp tidningen på skolans kopiator – ett stort problem för en redaktion utan pengar. Kom överens om villkoren för skoltidningens arbete och utnyttjandet av skolans resurser innan ni sätter igång för att undvika att fastna i en beroendeställning. Är skoltidningen

130

Yrkesetisk checklista Ta dig själv på allvar! Det du skriver påverkar människor.

Förfalska inte intervjuer eller bilder.

Låt dig inte köpas och acceptera inte att andra utanför tidningen försöker bestämma över innehållet.

Sno inte artiklar eller bilder – tänk på att upphovsrätten gäller. Var juste mot dem du intervjuar – ta det lugnt med ovana intervjupersoner och låt dem läsa igenom sina uttalanden före publicering om det är möjligt.

Utnyttja inte din ställning som journalist för att skaffa dig förmåner. Acceptera inte uppdrag som går direkt emot dina egna ideal och åsikter. Låt någon annan skriva i sådant fall.

Visa hänsyn när du fotograferar, särskilt vid olyckor och brott. Ange källan när du lånar.

131

princip om insyn i maktens korridorer. Öppenhet är en förutsättning för att journalister ska kunna granska det offentliga (se Offentlighetsprincipen).

132

organiserad som en fristående förening med egen ansvarig utgivare så har skolan ingen rätt att försöka påverka innehållet. Däremot kan de naturligtvis låta bli att betala för trycket. Ge inte efter för påtryckningar utifrån utan leta istället efter andra lösningar på hur tidningen kan finansieras eller kopieras.

133

TILL SIST

LÄS MER S

)¸UGMXSD GLJ LQVSLUHUDV K§OO GLJ XSSGDWHUDG EO¦GGUD YLGDUHà

Skoltidningshandboken $QQD :DOOJUHQ (OHYUÂ¸UHOVHQV IÂ¸UODJ

Ung Medias egen skoltidningshandbok i omarbetad och uppdaterad utgĂĽva med massor av tips, rĂĽd och inspiration till alla som vill gĂśra skoltidning. Yttrandefrihet & tryckfrihet â&#x20AC;&#x201C; Handbok fĂśr journalister $QGHUV 5 2OVVRQ 6WXGHQWOLWWHUDWXU VMÂŚWWH XSSODJDQ

Standardverket om tryck- och yttrandefrihet fĂśr Sveriges journalister. Om vĂĽr bok fortfarande lĂ¤mnar dig hungrig efter mer sĂĽ dyker Olsson Ă¤nnu djupare ner i de juridiska detaljerna. Tryckfriheten â&#x20AC;&#x201C; Ordets mĂ¤n och statsmakterna 1LOV )XQFNH &DUOVVRQV

Den svenska tryckfrihetens spĂ¤nnande historia, med sĂ¤rskilt fokus pĂĽ andra vĂ¤rldskriget och de envisa publicister som fortsatte fĂśrsvara det fria RUGHW WURWV XQGDQWDJVWLOOVWÂ§QG RFK NRQĂ¨VNHULQJDU GrĂ¤vande journalistik 1LOV +DQVVRQ 2UGIURQW

Guidar dig igenom scoopet, frĂĽn idĂŠ till publicering. OumbĂ¤rlig handbok fĂśr undersĂśkande journalister, skriven av den erfarne reportern Nils Hansson. Se Ă¤ven Hanssons *UÂŚYDQGHWV $%& VRP Ă¨QQV DWW OÂŚVD SÂ§ 8SSdrag gransknings hemsida pĂĽ ZZZ VYW VH. Reporter â&#x20AC;&#x201C; En grundbok i journalistik %MÂ¸UQ +ÂŚJHU 1RUVWHGWV

Journalistbibel med allt frĂĽn vardagskneg till intervjuteknik till juridik till skrivregler. LĂ¤ttlĂ¤st och medryckande, BjĂśrn HĂ¤ger skriver som han lĂ¤r. Ungdomars fri- och rĂ¤ttigheter i fĂśreningsliv och skola 3HWHU +HOOPDQ )UHGULN (QJVWUÂ¸P 1RUVWHGWV -XULGLN

Juridisk genomgĂĽng av ungas rĂ¤ttigheter i fĂśrhĂĽllande till samhĂ¤lle och skola. I boken lĂ¤r du dig mer om de lagar och regler som gĂ¤ller fĂśr fĂśreningar, och vilket skydd ni har om ni organiserar er som en fĂśrening. Boken innehĂĽller Ă¤ven ett kapitel om tryck- och yttrandefrihet i skolan.

136

Offentlighetsprincipen i praktiken 7URQG 6HIDVWVVRQ %RNIÂ¸UODJHW $UHQD DQGUD RPDUEHWDGH XSSODJDQ Praktiskt orienterad handbok om offentlighetsprincipens vinklar och vrĂĽr, fĂśr dem som anvĂ¤nder den mest. Murvlarnas lagbok -HDQHWWH *XVWDIVGRWWHU )RMR

Praktisk handbok om tryckfrihetsrĂ¤tt, offentlighet och sekretess, pressetik och lathund fĂśr research. SĂślve & Co %ULWW 0DULH &LWURQ 1RUVWHGWV

Inspirationskick fĂśr den som vill grĂ¤va med offentlighetsprincipen. Citrons dokumentĂ¤rroman handlar om hur det gick till nĂ¤r hon avslĂśjade omfattande kvittofusk och korruption i den svenska smĂĽstaden Motala â&#x20AC;&#x201C; den ĂśkĂ¤nda Motalaskandalen. Yttrandefrihet pĂĽ nĂ¤tet $QGHUV 5 2OVVRQ 6( V ,QWHUQHWJXLGH QU

LĂ¤ttlĂ¤st och vĂ¤lskriven guide till yttrandefriheten pĂĽ Internet, med obligatoriskt svar pĂĽ frĂĽgan VarfĂśr? SĂśkes: En teknisk lĂśsning pĂĽ ondskans problem. (Q JXLGH RP ĂŠOWUHULQJ DY LQQHKÂ§OO SÂ§ QÂŚWHW $QGHUV 5 2OVVRQ 6( V ,QWHUQHWJXLGH QU

ÂťProblemet Ă¤r fĂśrstĂĽs inte att svenska InternetanvĂ¤ndare dĂ¤rmed fĂĽr VYÂ§UDUH DWW KLWWD EDUQSRUQRJUDĂ¨ 3UREOHPHW ÂŚU DWW FHQVXU XWÂ¸YDV YLG VLGDQ av lagen.ÂŤ Framtiden fĂśr yttrandefriheten pĂĽ Internet Ă¤r oviss, Ă¤r du intresserad av vart det barkar Ă¤r det hĂ¤r obligatorisk lĂ¤sning. Att stĂ¤nga det Ăśppna samhĂ¤llet $QGHUV 5 2OVVRQ 7XVFXOXP IÂ¸UODJ

Stridsskrift mot den gradvisa nedmonteringen av det Ăśppna samhĂ¤llet och en nĂśdvĂ¤ndig problematisering av det vĂ¤lanvĂ¤nda/missbrukade begreppet Âťpersonlig integritetÂŤ.

137

Ansvarige utgivaren â&#x20AC;&#x201C; Diktator eller syndabock? 3ÂŚU $UQH -LJHQLXV 616 )Â¸UODJ

Vem Ă¤r den ansvarige utgivaren och vad innebĂ¤r ansvaret? Jigenius bok SDVVDU L XWJLYDUHQV EDNĂ¨FND 40 ĂĽr av Ăśvertramp, PO/PON 1969-2009 â&#x20AC;&#x201C; pressetikens framvĂ¤xt, funktion och framtid 0LNDHO %HUJOLQJ 7RUEMÂ¸UQ YRQ .URJK )UHGULN 1HMPDQ -XULGLVN UHSRUWDJHE\UÂ§

Det pressetiska systemets framvĂ¤xt och framfart. Spelregler fĂśr press, radio och tv 3UHVVHQV VDPDUEHWVQÂŚPQG

Ett litet hĂ¤fte med mycket information. HĂ¤r kan du bland annat lĂ¤sa om de pressetiska reglerna, yrkesetiska principer, upphovsrĂ¤tt och riktlinjer mot textreklam. Rubriker â&#x20AC;&#x201C; bruk och missbruk 5XQH 3HWWHUVVRQ 0HGLH6WXGLHU

FĂśr spĂ¤nnande rubriksĂ¤ttning utan etiska snedsteg. Drabbad av journalistik â&#x20AC;&#x201C; Moral och vĂ¤rderingar bakom rubrikerna 6XVDQQH :LJRUWV <QJYHVVRQ -XULGLVN UHSRUWDJHE\UÂ§

Diskussioner om journalistyrket och det som hĂśr till. Vad sĂ¤ger journalisterna? Om etik, makt och ansvar /LVEHWK *XVWDIVVRQ $PL /Â¸QQURWK 0HGLH6WXGLHU

En bok baserad pĂĽ intervjuer med journalister frĂĽn nĂĽgra av Sveriges mest kĂ¤nda tidningar, som diskuterar bĂĽde journalisternas bakgrund och tankar kring deras professionella hĂĽllning. AllmĂ¤nhetens pressombudsman, PO ZZZ SR VH AnmĂ¤l eller anmĂ¤ls. Historia, pressetik och pressombudsmannens klander av pressens Ăśvertramp.

138

Myndigheten för radio och tv ZZZ UDGLRRFKWY VH Utfärdar utgivningsbevis för hemsidor och granskar att radio och tv följer de pressetiska reglerna. Patent- och registreringsverket ZZZ SUY VH Utfärdar utgivningsbevis för periodiska skrifter. Mediekompass för unga ZZZ PHGLHNRPSDVV VH Tidningsutgivarnas satsning på mediekunskap och mediekritik för unga, PHG GDJVDNWXHOOD H[HPSHO IU§Q PHGLHé¸GHW Publicistklubben ZZZ SXEOLFLVWNOXEEHQ VH Svenska journalisters diskussionsklubb som livesänder aktuella paneldebatter på sin hemsida. Journalisten ZZZ MRXUQDOLVWHQ VH Journalistförbundets tidning håller dig uppdaterad om det senaste inom medievärlden. Reportrar utan gränser ZZZ UHSRUWUDUXWDQJUDQVHU VH Övervakar och kartlägger pressfriheten världen över. Reportrar utan gränser rapporterar om övergrepp på journalister som censureras, fängslas och mördas när de utför sitt arbete. Medlemskap är gratis för studenter. Scoop ZZZ IJM VH Föreningen Grävande journalisters tidskrift som kommer ut fyra gånger per år. Massor av tips och intervjuer med journalistiska förebilder. En hel del artiklar publiceras också på hemsidan.

139

Ă&#x2013;ppenhetsbanken ZZZ IJM VH FĂśreningen GrĂ¤vande journalisters arkiv Ăśver JO- och JK-beslut och yttranden som rĂśr offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefrihet. Lathunden ZZZ IJM VH Guide till personresearch pĂĽ FĂśreningen GrĂ¤vande journalisters hemsida, XQGHU ĂŠLNHQ 9HUNW\J 6RUWHUDG HIWHU YLONHQ VRUWV XSSJLIWHU GX YLOO WD UHGD pĂĽ. Ă&#x2013;ppenhetsskolan $QGHUV 5 2OVVRQ 8SSGUDJ JUDQVNQLQJ ZZZ VYWSOD\ VH Pedagogisk och enkel webbskola om hur du anvĂ¤nder dig av offentlighetsprincipen. Ny yttrandefrihetsgrundlag? YttrandefrihetskommittĂŠn presenterar tre modeller 6WDWHQV RIIHQWOLJD XWUHGQLQJDU 628

Ge dig in i debatten om framtidens yttrandefrihetslagar, diskutera med yttrandefrihetskommittĂŠn. Justitiekanslerns beslut och yttranden i tryck- och yttrandefrihetsfrĂĽgor ZZZ MN VH Justitieombudsmannens beslut och yttranden i tryck- och yttrandefrihetsfrĂĽgor ZZZ MR VH Sveriges riksdag ZZZ ULNVGDJHQ VH HĂ¤r hittar du tryckfrihetsfĂśrordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

140

Liten tryck- och yttrandefrihetschecklista för skoltidningar Är tidningen grundlagsskyddad?

Är skolledningen medveten om sitt ansvar och sina skyldigheter i förhållande till skoltidningen?

Behöver tidningen utgivningsEHYLV NRPPHU XW PHG éHU ¦Q fyra nummer per år)?

Produceras tidningen som en del av undervisningen? Vad är kriterierna för betygsättning och hur påverkar det medarbetarnas yttrandefrihet?

Vem äger tidningen? Vem ska utses till ansvarig utgivare för tidningen?

Har medarbetarna koll på pressetiken?

Har redaktionen förtroende för den ansvarige utgivarens omdöme?

Om någon av medarbetarna går över den pressetiska gränsen, vem tar då ansvar för situationen och hur?

Har den ansvarige utgivaren tillräckligt med kunskap för att kunna utföra sitt uppdrag?

Hur ska kunskap och erfarenheter från tidningsarbetet bevaras för nästa generation?

Hur förhåller sig tidningen till skolan? Finns det risk för konéLNWHU RP YHP VRP EHVW¦PPHU över tidningens innehåll? Hur kan de lösas?

141