Vissa kvalitéer är för stora för att rymmas i ett CV Av Mattias Bähr, präst Ersta kyrka
(Predikan, Maria Bebådelse 17 mars 2013) Lukasevangeliet 1:26-38
- Jag sänder dig till farao och jag vill att du för mitt folk ur Egypten säger Gud till Mose. Moses replikerar snabbt och lite ängsligt: -Men om de inte tror på mig och inte lyssnar på mig, vad ska jag då göra? Gud ger synliga tecken på sin makt för att övertyga Mose. Men Moses fortsätter att slingra sig: -Men om de inte blir övertygade av dessa tecken, vad gör jag då? Gud fortsätter med stort tålamod att övertyga Moses om hans uppgift men Mose vill inte. -Förlåt din tjänare men jag har inte ordet i min makt, orden kommer trögt och tveksamt, säger Mose. -Herre, sänd bud med någon annan, vem du vill! Här tror man ju att Gud skulle ge upp men Gud säger: -Du har ju din bror Aron ta med honom, jag är ju med er. Eller tänk på när profeten Jeremia kallas. Gud har ett uppdrag till honom och hans svar till Gud är: -Nej min Gud. Jag duger inte till att tala, jag är för ung. Även han slingrar sig. Eller tänk på Jona. Gud ger honom ett uppdrag att hålla en straffpredikan över staden Nineve men vad gör
han? Han sticker. Han tar en båt åt rakt motsatta hållet till staden Tarshis bort från Gud. Tänk nu på Maria. Gud ger henne ett uppdrag till att bära Jesus själv i sin kropp och helig Ande ska göra henne gravid. Vad säger hon: -Må det ske med mig som du har sagt. Det här är en helt annan hållning än de tidigare personerna gett uttryck för. -Må det ske med mig som du har sagt. Här skulle man kanske kunna tala om manligt och kvinnligt. Kvinnorna de slingrar sig inte, de agerar medan männen försöker fly istället. Jag vet inte om den förklaringsmodellen håller men det är intressant att se att i alla dessa fall så ger inte Gud upp. Den slingrande Mose använder Gud till att leda folket. Jeremia som inte alls har lust att predika blir en stor profet och Jona som flyr Gud blir sedan ett redskap för Guds vilja. Maria blir den människa som får bära Gudasonen. Gud ser något hos människan som inte vi ser. Tänk bara på Maria, en ung flicka. Inte med någon stor och förnäm släkttavla. Hon var trolovad med Josef från Davids släkt och profetiorna talade om att befriaren skulle komma från Davids släkt men annars så fanns det nog litet som talade för att Maria skulle bli den människa som skulle få bära Gud själv. Det finns något i den här berättelsen som utmanar vår samtid och ger oss ett annat perspektiv. Idag är det viktigt att ha en god meritlista för att söka jobb. Man ska kunna tala, dvs social kompetens. Sedan bör man ha rätt kurser, utbildning och arbetslivserfarenhet. Av detta finns det inget spår i texten, Maria blir ”bara” utvald. Hon har funnit nåd hos Gud. Marias reaktion blir inte klagosångens: -Varför utsätter du mig för det här? - Nu är det jag som får ta riskerna att bli gravid utan att en man varit med mig. Hon skulle också kunna ha sagt: - Ja, ja jag får väl underkasta mig det här, jag har inget att säga till om. -Jag är född att underkastas. Hon skulle kunna ha valt en självutplånande jämmerlåt men så sker inte. Utan hon säger: -Må det ske med mig som du har sagt.
Om det ena är att texten utmanar samtiden genom att Gud inte ställer några krav eller vill ha ett CV innan kallelsen så är det andra att det finns något, jag säger något eftersom det är svårt att få tag på det. Men det finns något i denna text som väcker min glädje. Jag vet inte om ni känner det också. Men är det inte på samma sätt när ett litet barn vinner ett pris i en tävling. Man kan verkligen se barnets oförställda glädje. Hur ögonen glittrar och orden kommer knappt fram för att glädjen är så stor. Allt sker i nuet, i nuet visar barnet glädje. Då tänker jag på den här texten igen. Är det inte detta som händer, det finns en nuets glädje i texten. Var hälsad du högt benådade, du har nu funnit nåd hos Gud. Helig ande ska nu komma över dig, inget är omöjligt för Gud. Må det ske med mig som du har sagt. Sedan kommer Marias lovsång. Bebådelsen sker nu. Uppdraget ges henne nu. Marias svar kommer nu. Det är idag som livet ska levas. Inte igår eller imorgon nuets glädje är i centrum för Maria. Det fanns en judisk rabbin som en gång överraskade sina lärda vänner med en fråga: -Var bor gud? Dem skrattade och sa: -Så ni talar, världen är ju full av hans härlighet. Men rabbinen besvarade sin egen fråga och sa: -Gud bor där han blir insläppt. Man kan bara släppa in gud där man verkligen står, i glädje och sorg, i tro och tvivel – ja, där man lever ett verkligt liv. Det var precis det som skedde för Maria. Hon släppte in Gud precis där hon befann sig, det var kanske inte det mest ideala läget i livet för henne men hon sa ja. Kyrkofadern Augustinus säger: - Det är nuet som är tidens axel, det finns det förflutnas nu, det pågåendes nu och det kommandes nu. I nuet minns vi delar av det som förflutit, i nuet ser vi det som pågår, i nuet är vi nyfikna på det som ska komma. Allt beror på vad vi nu gör med vårt nu. Låter vi det förhindra oss från att ta emot det Gud vill ge oss nu eller skjuter vi in allt i framtiden, då det kanske passar oss bättre att möta Gud? Återigen får jag påminna mig om rabbinens ord: Gud bor där han blir insläppt eller Marias ord: -Må det ske med mig som du har sagt. Och jag tänker också på Mose, Jeremia och Jona. Det blev bra även om de var motspänstiga. För Gud har tålamod med människan men vårt svar måste komma där vi står i livet.