Sökes, uppskattas och finnes: Tillit och Överraskning!
En predikan av Mattias Bähr, präst Ersta kyrka, Påskdagen 2013 Ersta kyrka. Markusevangeliet 16:1-14.
Vad är de viktigaste delarna för att ha en bra relation? Frågan är lite naiv men stod som en rubrik i en av våra stora kvällstidningar. Man hade frågat ett stort antal människor vad som behövdes för en bra relation Det som kom högst upp på listan var att man kunde lita på varandra. Vilket inte var så oväntat! Men det som kom på andra plats var att det var viktigt med överraskningar. Överraskningar i positiv mening vill säga. Att överraskningar kom så högt på listan är mer förvånande. Kanske kan man säga att i den ideala gemenskapen är tillit och överraskningar viktiga delar. Med denna artikel i mitt bakhuvud dyker jag in i evangelietexten och plötsligt slår mig tanken att Jesus måste ha varit den ideala vännen för lärjungarna. Han lämnade aldrig lärjungarna och han försvarade dem när de blev påhoppade av andra människor. Tilliten mellan dem växte. Men Jesus överraskade också sina vänner Tänk bara på när Jesus förvandlar vatten till vin på festen! När Jesus botar den lame mannen och säger: -Ta din bädd och gå! När Jesus säger åt lärjungarna: -Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte! När Jesus mättar 5000 människor med fem bröd och två fiskar! När Jesus driver ut försäljarna i templet! När kvinnorna kommer till graven och ser att den är tom!
Visst överraskar Jesus lärjungarna hela tiden. Kanske var Jesus för lärjungarna också den ultimata livskamraten. Den som de kunde lita på men också den människa som överraskade dem. Att vara en Jesu lärjunge, både då och nu, är att låta sig överraskas av Jesus med full förtröstan på att det han gör är gott. Kvinnorna hade förberett välluktande kryddor för att smörja Jesus kropp och de diskuterade livligt hur de skulle få stenen bortrullad. Det var alltså inte lärjungarna som fick uppdraget att förmedla att Jesus uppstått, utan tre kvinnor. En from Jude bad dagligen: ”Lovad vare Gud för att du inte skapade mig till hedning; lovad vare Gud att du inte skapade mig till kvinna”. Kvinnans roll var utsatt på många sätt men här får kvinnorna en nyckelroll i spridandet av evangeliet! Vilket också styrker texternas faktiska innehåll. Inte skulle man ha ljugit ihop berättelsen och gett kvinnorna denna huvudroll. Återigen överraskas vi. Det var kvinnorna som förde budet om uppståndelsen vidare och det gav lärjungarna hopp om en fortsättning och även oss här idag. Uppståndelsen handlar om hoppet. Ängeln som sitter i graven ger i uppdrag till kvinnorna att berätta för Petrus och de andra lärjungarna vad som hänt. Då får vi komma ihåg vad som hände strax innan korsfästelsen. Petrus hade lovat Jesus att om alla andra kommer att svika dig så kommer jag aldrig att göra det. Han lovade Jesus sin fulla trohet, ändå så förnekar han sin Herre. Inte bara en gång utan tre gånger. Trots detta svek så betonar ängeln särskilt att Petrus ska få reda på vad som hänt och bege sig till Galilén, vilken tillit som fanns mellan Jesus och hans lärjungar! Petrus måste ha levt i djup sorg och förtvivlan de senaste dygnen med tanke på det han hade gjort emot sin herre. Det står ju också att han brast ut i gråt när han förstått vad han gjort. Tänk er nu att i denna djupa ångest och förtvivlan få hälsningen från ängeln genom kvinnornas budskap. Vilken glädje, vilket återupprättande. Han var med igen! Kanske kom modet tillbaka att våga tala om Jesus igen. Återigen överraskas vi av att Petrus får denna hälsning. Uppståndelsen handlar om att få modet tillbaka. ”Han går före er till Galilén där skall ni få se honom som han sagt er”. Varför måste lärjungarna bege sig till Galilén för att se Jesus? De befann
sig ju i den ståtliga staden Jerusalem där templet fanns. Varför skulle de bege sig till Galilén? Matteus säger ju att Galilén var hedningarnas land och landet föraktades av judar på grund av publikaner dvs. tulltjänstemän som folket tyckte illa om. Samtidigt är det över Galiléns fattigdom som Jesus uttalar saligprisningarna över. Ett sätt att tolka varför de ska bege sig till Galilén är att Jesus efter sin uppståndelse brutit igenom judendomens trånga skal och hädanefter vill finnas för alla folk. Han är nu hemma på hedningarnas område. Vilken överraskning att Jesus inte vill träffa lärjungarna i Jerusalem utan i Galilén. Uppståndelsen handlar om alla människor! Uppståndelsen handlar alltså om hoppet. Om att få modet tillbaka, det gäller för alla. När vi firar denna den stora överraskningens dag, uppståndelsedagen då får vi också komma ihåg de som fick sätta livet till när de stod upp för sin tro. Att få modet och hoppet tillbaka handlar inte om någon ensidigt framgångsteologi där alla bitar skall falla på plats i människans liv. Vi vet att de flesta lärjungarna kom att mista livet för sin tros skull, för sin övertygelse. Samtidigt var det som de upplevt så starkt att de inte kunde släppa det. Uppståndelsen, det är Guds stora överraskning till människan och den gåvan tas emot i tro. Det gör vi vid varje nattvard och egentligen vid varje bön. Vi får låta den här Uppståndelsedagen vara ytterligare ett steg på trons väg. Sedan får vi uppmuntras av det som stod i tidningen, att i den ideala relationen finns tillit och överraskning. En sådan livskamrat har vi i Jesus Kristus.