Tankar i fastetid:
Hur hanterar vi klippblock som vi stöter på i livet? av Mattias Bähr, präst Ersta kyrka
(Predikan 1 sönd e. fastan 2013 Ersta kyrka) Matteusevangeliet 16:21-23
Det hade varit en lång förberedelse för den lilla orten uppe i Härjedalen att lyckas få den nationella orienteringstävlingen till orten. Konkurrensen hade varit knivskarp, ansökningar och redovisningar av olika kartbilder hade gjorts och nu hade man äntligen fått tävlingen. Orten skulle stå i rampljuset för en vecka. Alla i byn mobiliserades för olika uppgifter och det var inte svårt att få frivilliga att ställa upp. Bansträckningar mättes upp och man provsprang de olika banorna. Allt verkade bra, tävlingsorganisationen var redo. Plötsligt hände det som inte får hända man upptäckte på orienteringskartan att ett stort klippblock saknades. På något konstigt vis hade man missat att sätta ut klippblocket på kartan, fanns det inte med skulle ju orienterarna få bekymmer eftersom det låg så nära bansträckningen. Tävlingskommittén hade långa kvällssittningar hur man skulle göra, det kändes som att det klippblocket växte för varje timme. Det kändes som om naturen skulle vinna över den mänskliga kartbilden. Då kom man fram till det drastiska förslaget att spränga bort klippblocket. Några ur tävlingskommittén gick ut tidigt på morgonen och sprängde bort klippblocket så skulle kartan stämma – och så blev det och tävlingen genomfördes utan att de tävlande visste vad som hade hänt! Jag tror att vi har mentala kartbilder över hur livet och tron är eller borde vara men plötsligt så krockar våra mentala bilder med verkligheten eller med Gud själv. Lärjungen Petrus bar också en mental kartbild över hur tron skulle vara Petrus hade följt Jesus över en längre tid, han hade sett spetälska bli friska, blinda
botats, hur fem bröd och två fiskar räckt till 5000 människor och mycket mer. Ja Petrus hade sett detta med sina egna ögon, han hade varit med och han hade känt i sitt inre att Jesus var Messias den levande Gudens son, det var inga tveksamheter. Jesus hade bekräftat hans ord med att han Petrus var klippan som Guds kyrka skulle byggas på. Petrus mentala kartbild över tron och ett liv i Jesu efterföljd måste ha varit expansion och framgång. Fler människor skulle botas, fler människor skulle befrias från oro och ångest fler människor skulle följa Jesus, fler… Plötsligt stöter Petrus på ett klippblock som inte passar in i hans mentala kartbild när Jesus säger att han måste dö och lida och bli uppstånden på tredje dagen. Det sista tror jag inte Petrus hörde, lida och dö, lida och dö? Det går inte ihop hos Petrus. Visserligen var han klippan men detta klippblock lida och död fick han ingen ordning på Hur hanterar man Jesu ord när de inte stämmer med vår mentala kartbild? Ska vi acceptera orden eller förändra dem och dess betydelse eller bara förminska dem. Jesu ord hällde inte bara grus i de mänskliga expansions och utvecklingsplanerna hans ord tog också fram livets skörhet. Det som lärjungarna inte ville höra men som dem ändå visste fanns. När jag precis hade prästvigts sa en gammal präst till mig – Mattias, kom ihåg att begravningar inte blir lättare ju äldre och mer erfaren du blir. Hans ord lät rätt konstiga i mina öron, min mentala kartbild visade ju på att de första begravningarna måste ju vara de svåraste när man är ny och inte har så mycket erfarenhet. Idag måste jag säga att han hade helt rätt. Ju äldre man blir och desto mer erfarenhet man får desto svårare kan det vara för man vet mer om livet, om livets skörhet och sårbarhet. Varför reagerar Jesus så häftigt på Petrus ord, Petrus ville väl bara väl eller? Petrus försöker förminska Jesu ord och förändra dem ”något sådant skall aldrig hända dig” Men Jesus kämpar också med sin mentala kartbild. Jesus vill inte dö, han ser inte fram emot korset. Jesus frestelse ligger i att undvika lidandevägen och istället leva upp till den judiska messiasbilden som en store befriaren av folket ur den romerska ockupationsmakten. Petrus ord prövade Jesus. Kanske skulle han släppa lidandesvägen och välja att uppgå i folkets jubel och hänförelse. Kanske flimrade tanken förbi – men Jesus star fast, han förminskar inte eller förändrar sitt uppdrag utan accepterar att gå kärlekens och lidandets väg. Jesus valde inte att spränga bort klippan utan han besegrar döden genom att gå in i den. För kärleken är starkare än döden. Det kan utmana vår mentala kartbild – men den sanningen ger liv!