Direkt december 2011 by Evangeliska Frikyrkan

Nr 6 december 2011

Direkt

Församlingen – en plats för sårbarhet? s. 6

EFK satsar på familjer s. 4 1

missionsdirektorn har ordet

Innehåll Josefin Lennartsson om församlingen

Familjeliv vill se starka relationer

4–5

Dag om bräcklighet

6–7

Nytt om namn och vigselrätt

Församlingen – en plats för sårbarhet

Moçambique-reportage 9-11

Rubriken är tagen från målskriften EFK 2020, där det står att vi vill präglas av: Plats för sårbarhet – där vi möter livets orättvisor och våra egna och andras misslyckanden med samma omsorg som Jesus gjorde. När jag deltar i gudstjänster och samlingar av olika slag, kan jag ibland slås av tanken: är detta på riktigt? Eller är det bara ett rollspel med väl inövade manér? Sånger, ord i predikan, mellansnack och gudstjänstordningar är så välbekanta och förutsägbara att de verkar tappa kontakten med våra smått brokiga liv.

Tonåringen och församlingen 12–13 Notiser, kalender och Vi som reser 14–15 Krönikör: Anna Ekvall

Direkt från Evangeliska Frikyrkan utges av Evangeliska Frikyrkan och utkommer med sex nummer per år. Adress Evangeliska Frikyrkan, Box 1624, 701 16 Örebro Tel. 019-16 76 00, Fax 019-16 76 11, info@efk.se, www.efk.se. Gåvor Bankgiro 900-4037, Plusgiro 90 04 03–7. Redaktion Elisabet Carleson (redaktör), Elin Fhager (formgivare), Johanna Lundin. Grafisk idé Ulrika Arenius Ansvarig utgivare Anders Blåberg Tryck Tabergs tryckeri. Omslagsfoto: Elin Fhager Tidningen skickas till de som anmält att de vill ha den, är registrerade för alla utskick från EFK, adresser genom insända församlingslistor, sänt in gåva till EFK eller är fadder genom Barnhjälpen. Du som ännu inte får Direkt hem till dig, anmäl dig på www.efk.se/direkt eller tel. 019-16 76 00.

Men så händer något. Det kan vara så enkelt som att jag bara nickar

åt en person i gudstjänsten som jag vet brottas med svårigheter. Eller någon som i bön ger uttryck för djup längtan. Ett vittnesbörd med tårar eller min egen sorg som får plats. Det är på riktigt. Det händer något väsentligt när våra brister möts av församlingens omsorg. Förståelse, en omfamning, förbön och praktiska handlingar skapar den dynamiska miljö som vi drömmer om ska finnas i en församling. Men vad är det vi kämpar emot? Varför finns inte alltid plats för det

såriga? Det bottnar framförallt i vår syn på Gud. Vi vågar inte riktigt lita på att han har att göra med vårt livs alla dimensioner. Därför hålls han utanför. Och vi tänker: ”Gud och församling ska inte störas av mina bekymmer!” Djupet i gemenskapen avgör om vi vågar anförtro oss åt varandra, och åt Gud. Min erfarenhet säger att det inte beror på en person – en pastor, gudstjänst- eller församlingsledare – om kyrkan ska bli en plats för sårbarhet. Varje medlems bidrag bildar helheten. Paulus skriver: ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra”. (1 Kor 12:26.)

Evangeliska Frikyrkan är en församlings- och missionsrörelse med 300 församlingar i Sverige och cirka 30 000 medlemmar. EFKs församlingar har ett stort internationellt engagemang med mission i drygt 40 länder. I Sverige omfattar det gemensamma arbetet församlingsplantering, församlingsutveckling och utbildning. EFK UNG finns med som självständig organisation i rörelsen.

Ibland när vi talar om att vi ska anförtro oss åt varandra, så

tänker vi att det innebär att vi tvingas avslöja hemligheter eller omständigheter för ömtåliga för att ventileras av alla. Så är det inte. Omsorg om varandra, plåstrandet över det såriga, börjar i det kända, det som vi redan så väl vet om. När det hanteras väl är det förmodligen fler som vågar visa hur det egentligen är. Och församlingen byggs upp – på riktigt.

Omslagsbilden Temat för detta numret är "Församlingen, en plats för sårbarhet?" Och vad är mer sårbart än ett nyfött barn? Läs på följande sidor om hur vi i församlingarna kan hjälpas åt att ge utrymme för sårbarhet!

Anders Blåberg Missionsdirektor

Foto: simon gelinder

”Och de delade allt med varandra” För lite drygt ett år sedan gjorde jag ett konstverk utifrån temat ”framtidens församling”. Jag fogade samman tre trasiga stolar och fick på så sätt alla tre stolarna att stå upprätt. Jag kallade konstverket en ”obekväm gemenskap”. Konstverket blev en bild på en nära gemenskap som bär genom livet. En gemenskap som står upprätt trots sina brister. text och foto: Josefin Lennartsson

”De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De Ordförande i EFK UNG sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.” (Apg. kap. 42:44-47) Den här texten talar om en gemenskap som är nära. De träffades varje dag och levde som om det inte fanns någon morgondag. Hur ska vi annars föreställa oss den här texten? Hur blir det med pensionen? Tänk om de förlorar sin inkomst, hur ska de kunna försörja sin familj? De frågorna verkar inte riktigt ha fått plats för de som utgjorde den första församlingen. De delade allt. Jag föreställer mig att det inte bara handlar om ägodelar, utan också om livets alla bekymmer. De fanns till för varandra och de höll måltid i ”jublande uppriktig glädje”. När var du med om en sådan måltid senast? Antagligen var det tillsammans med några som står dig väldigt nära. Men hur tar vi oss igenom muren av ytlig vänskap som vi ofta har med varandra i församlingen? Hur går vi från artighet till att dela livet? Och hur får vi vår gemenskap att handla om Jesus, Han som blev svaret på våra böner? En del skulle säga att vi måste ha väckelse och att det är vår lösning. Och det tror jag med. Jag tror att vi ofta tänker Josefin Lennartsson

oss att den ska komma bortifrån, ovanifrån eller från sidan. Väckelsen kommer iallafall inte inifrån lilla mig, kanske du tänker. Men det tror jag! För hundra år sedan bad man i våra kyrkor: ”Herre sänd väckelse och börja med mig”. Gud väckte dem för "Hur går vi från den tidens utmaningar och nöd. I takt med artighet till att att de kristna drabbades dela livet? av kärlek till omvärlden mötte Gud upp med sin kraft. I den obekväma gemenskapen som jag föreställde mig så fanns det rum för obekväma frågor. Det tror jag är början på den här gemenskapen. Men också att våga ge ett obekvämt svar. Det tror jag öppnar dörren till en ny gemenskap som blir nära. Men det handlar också om att våga ställa obekväma frågor till den tid och den värld vi lever i. Styrkta av gemenskapen kan vi gå ut och möta människor och omständigheter med vissheten om att Jesus lever i oss.

Läs mer på följande sidor om relationer

i familj och församling. 3

Familjeliv vill se starka relationer Att som förälder relatera till en revolterande tonåring. Att som vuxen få ta hand om sina åldrande föräldrar. Att som gifta sakta glida isär. Livet rymmer många situationer när våra relationer prövas. Församlingsprogrammet inom EFK vill med satsningen ”Familjeliv” bygga ett resursnätverk för alla som vill se av fungerande och kärleksfulla relationer, mellan förälder och barn, makar emellan och i församlingen. Relationer som håller även när livet är som tuffast. text : Elisabet carleson

Baserat på en enkätundersökning i EFKförsamlingar, med fokus på upplevda behov inom diakonins område, startade ”Familjeliv” – en långsiktig satsning med Margareta Mörling som samordnare, anställd på 30 procent. – Vårt mål är att kunna ge församlingarna konkreta redskap och stöd bland annat gällande äktenskapets friskvård och att vara

familjer i Kristi efterföljelse, berättar Margareta. Intresset har varit stort och det märks att det finns ett stort behov av att tala om det här. I satsningen erbjuds bland annat föreläsare för församlingarna, litteraturtips, samtalsrådgivning, utbildningsmaterial, äktenskapskurser och familjeläger. I många församlingar finns nu kontaktpersoner. Målet är att bilda ett nätverk med personer som tar dessa frågor vidare i församlingen.

Foto:EFKs bildarkiv

Själavård viktig del

På begäran av många församlingar är själavård en viktig del i satsningen. – Vi vill bland annat skapa ett nätverk av goda själavårdare som vi kan hänvisa till. Vi vill även uppmuntra och sprida erfarenheter hur vi i församlingarna har hittat sätt att hjälpa varandra att t.ex. få ett starkare äktenskap eller hantera konflikter med våra barn.

Generationsskifte

Men det är inte bara trasiga relationer människor emellan som initierade satsningen. Att visa sina barn vägen till en livslång relation till Gud är något många brottas med. Margareta fortsätter: – I målskriften EFK2020 står det att ”Vi utmanas av att unga människor i stor utsträckning ger upp tron på församlingen och även tron på Guds väg in i vuxenlivet”. När jag har ringt runt till församlingarna tar många upp det här. Det är en naturligtvis en stor utmaning och utvecklingen har många orsaker, men vi tror att en del i hur vi ska bemöta detta ligger i att utrusta familjer att ”forma hemmet till kyrka och kyrkan till sitt hem”. Det är till exempel utgångspunkten för undervisningen på familjelägret nästa sommar på Hjälmargården. Utbildar för församlingarna

Pingst har en liknande satsning som kallas ”Tillsammans” och i samarbete med dem har

EFK-are erbjudits att gå en kurs i familjefrågor. – Det finns en stor längtan i församlingarna att vi lär oss prata om de här frågorna, att vi stöttar varandra både förebyggande och i kris, säger Margareta. Ibland vet vi för lite om varandra för att kunna hjälpa innan krisen är ett faktum. Tidigare termin gick fem personer från EFK-församlingarna kursen och i år går nio personer. Fler ville gå, men platsantalet var begränsat. David Seiving (som du kan läsa mer om i artikeln härintill) är en av deltagarna: – Mixen av god undervisning, bra litteratur och förmånen att få dela livet med människor från olika sammanhang är fantastisk. På ett handfast sätt utrustas vi för att jobba med familjefrågor i församlingarna. Då Pingst Tillsammans-utbildning läggs ned till hösten för att istället fördjupa nät-

verket med tidigare kursdeltagare, så startar EFK en egen Familjelivsutbildning till hösten 2012.

"vi vill utrusta familjer att forma hemmet till kyrka och kyrkan till hemmet."

Mötesplatser där vi sänker garden behövs

Även om Margareta många gånger får höra om när relationer inte fungerar, ser hon också många inspirerande nätverk och mötesplatser där församlingen är en motkultur till egoism och individualism. David Seiving framhåller också vikten av mötesplatser där dessa frågor tas upp: – Hemgrupper är utmärkta platser för att dela livet med våra kristna syskon. Men i praktiken visar det sig tyvärr att problem i familjelivet ofta inte kommer fram i den gemenskapen. Även inom kyrkan är vi skickliga på att hålla fasader. Genom att jobba med konkreta frågor kan vi skapa mötesplatser där det är lättare att sänka garden och

våga vara sårbar. Min erfarenhet är att det som vi själva brottas med sällan är unikt, utan ofta något som andra känner igen sig i. När vi vågar vara sårbara avdramatiseras det och vi kan hjälpa varandra.

Vill du se vilka resurser som finns? Besök www.efk.se/familjeliv

”Vi har haft enormt stor glädje av relationsfriskvård” För några år sedan när David Seiving och hans Christina bodde i Linköping, inträffade flera skilsmässor i deras närhet. Då föddes idén om en grupp för att hjälpa varandra att skydda och fördjupa sin kärleksrelation. Idag är de med i Elimkyrkan i Skövde och har startat en grupp även där.

Att dela livet med varandra gör ju också att ni delar andra känsliga saker, hur hanterar ni det?

– En viktig grundförutsättning för att skapa förtroende inom gruppen är att det som sägs stannar inom gruppen. Dessutom är det

avgörande att man inom paret är överens om vad man vill dela. Varsamhet är viktigt både i den egna relationen och i relation till övriga. Vilka råd skulle du ge till andra som vill göra något liknande?

– Vi har haft enormt stor glädje av att jobba med relationsfriskvård. Det har gjort vår relation mer robust och trygg. Finessen med det koncept vi har använt oss av är att det är väldigt enkelt. I princip krävs bara en bok att utgå ifrån och att man sedan samlar ihop en grupp.

Foto: PRIVAT

Separationerna i Linköping var alla oväntade för omvärlden och bottnade i kommunikation som inte fungerade. – Tillsammans med några goda vänner bestämde vi oss för att försöka förebygga att samma sak skulle drabba oss, berättar David. Tillsammans med fyra andra par träffades vi och samtalade utifrån Nicky och Sila Lees ”Äktenskapsboken”. Vi ville fördjupa vår egen relation och skaffa oss verktyg för att få våra relationer att hålla långsiktigt. Lika viktigt var också att bygga ett skyddsnät för våra relationer genom att vänja oss vid att prata med andra om vår egen parrelation. Under året har de haft en grupp i Skövde som träffas cirka tre gånger per termin. Inför träffen läser de ett eller flera kapitel ur boken

”Dela hela livet” av Lars-Göran och Christina Sundberg. – När vi sedan träffas tillsammans samtalar vi gemensamt utifrån vad som har ”bränt till” i det vi har läst och samtalat om hemma, säger David. Samtalen ramas in av bön och avslutas med att vi äter tillsammans.

5 5

Dag om bräcklighet lockade många I november anordnade Örebro Missionsskola en dag om hur vi bemöter svaghet i våra församlingar i en tid där friskhet, styrka och driftighet värderas högt. Hur kan församlingen bli en plats där även de av oss som är sjuka och eller har funktionshinder känner sig delaktiga? Frågan belystes både i undervisning och i seminarier. Text och foto: elisabet carleson

Jhon Swinton Professor John Swinton har lång erfarenhet av att arbeta med frågor om andlighet hos funktionshindrade. Han var dagens huvudtalare.

Örebro Missionsskola var huvudarrangör till dagen som lockade en fullsatt Brickebergskyrka vägg i vägg med skolan. Deltagarna var i alla åldrar och från flera samfund. Hanna Wärlegård, lärare vid Örebro Missionsskola var med och arrangerade dagen. – I en tid som lovordar styrka och framgång finns ett stort behov att reflektera över människans svaghet och sårbarhet, särskilt för oss som tillber den korsfäste Jesus. Att så många kom till dagen visar att frågorna är angelägna. Huvudtalare var skotten John Swinton, professor i praktisk teologi och själavård på University of Aberdeen. Han talade om andlighet hos personer med demens och mentala funktionsnedsättningar. Bland annat har han undersökt hur intellektuella funktionshindrade upplever församlingsgemenskapen. Vara inkluderad men inte tillhöra

Två nyckelord när John Swinton berättade om sina forskningsresultat var inkludering och tillhörighet. Som inkluderad är man med – som en i mängden. När man känner tillhörighet, så är man dessutom saknad om man inte kommer och får vara både gäst och värd. Många funktionshindrade i studien upplevde att de var inkluderade, men inte att de till6

hörde församlingen trots en stark relation till Jesus. Vissa fick inte ens ta nattvarden, då församlingsledarna inte tyckte de hade tillräcklig kunskap. Swinton menade att vi kristna istället ska visa en radikal generositet, en generositet som kommer av vår erfarenhet av Gud: – Att skapa känsla av tillhörighet är att bete oss som vi hoppas att Gud behandlar oss. Han älskar ju oss för dem vi är, inte för vad vi kan. Det är inte bara människor med funktionshinder som är sårbara, det är något som alla människor är inför Gud. Sammanlänkande utan ord

Ett annat budskap John hade var att tillbedjan och bön inte kräver ord. Han berättade om flickan Elisabeth som hade svårt att röra sig, som var svårt intellektuellt funktionshindrad och kommunicerade enbart genom gester och ljud. Största delen av tiden var hon sängliggande. Hon fick för en tid sedan diagnosen leukemi. När föräldrarna hade fått veta det, gick hennes mamma in till henne och berättade det. Då började Elisabeth gråta, trots att hon omöjligt kunde förstå vad leukemi är. Elisabeths familj var med i kväkarna, en rörelse där tystnaden är central i tillbedjan i gudstjänsterna. Elisabeth, som nästan alltid gav ljud och rörelser ifrån sig, blev under den gemensamma

Foto: istockphoto

stunden av tillbedjan alltid lugnare, alltid tyst. John Swinton menar att både känslan av oro och känslan av Guds närvaro överfördes. Genom allas tystnad kunde hon bli delaktig i tillbedjan, trots att hon inte hade några ord. En annan flicka, Katie bad för en skadad ungdomsledare och helande kom. Katie har inget ordförråd, men kunde ändå be. – Vi föreställer oss att andlighet är en individuell erfarenhet, som vi äger och kan dra nytta av, menade John Swinton. Personer

som Elisabeth och Katie visar att vårt andliga liv tillhör gemenskapen. Vi är beroende av varandra även andligen, men för att vi är så upptagna med intellektet upptäcker vi inte att livet med Gud inte handlar om vad vi själva har, kan eller vet – utan vad Gud ger oss. Helandeprocess

John Swinton menade att för att människor med funktionshinder verkligen ska få tillhöra gemenskapen, behöver vi ändra förhållningssätt. – Om kärlek, andlighet och ”livet med gud handlar omsorg värderades högre än inte om vad vi själva har, kan styrka och driftighet, skulle vi eller vet – utan vad gud ger inte behöva använda ord som oss" ”funktionshindrade” i vår voka John Swinton bulär. Jag drömmer om att församlingen skulle bli en plats där funktionshinder finns, men att de

inte spelar någon roll. När vi ber för varandra utav kärlek så startar en helandeprocess, inte bara för vår egen gemenskap utan också för det samhälle vi lever i. Dagen innehöll även flera seminarier, bland annat om att ha MS, om att vara närstående till någon med funktionsnedsättning, om demens och om synen på sjukdom och helande i Bibeln. Ett kvällsmöte med flera personliga berättelser, sång och ytterligare undervisning av John Swinton rundade av dagen. Bland annat berättade Roland Bengtsson från Immanuelskyrkan i Örebro om Alphakurser och körsång för personer med funktionshinder. Övriga arrangörer var Studieförbundet Bilda, Sveriges kristna råd och Föreningen Furubuda.

nytt om namn Tomas Arvidsson har i november avskiljts som pastor och på deltid tillträtt en pastorstjänst i Korskyrkan i Aneby.

Rune Brandes som arbetat för Pensionsstiftelsen går i pension under december 2011.

Kim Brynte har tillträtt en pastorstjänst i Immanuelskyrkan i Malmö med ansvar för gudstjänsterna och smågruppsarbetet.

Elin Davidsson slutar sin tjänst om projektledare för Frizon 111231.

Rikard Edefors slutar sin tjänst som ledarutvecklare på EFK UNG 111231.

Elin Gert slutar som t.f. Ungdomsdirektor för EFK UNG 111231.

Tord Johansson har bejakat kallelsen från församlingen Kristen Gemenskap i Mockfjärd att tillsammans med sin fru Eva-Britt på deltid arbeta som pastor. Tjänsten tillträdes i januari.

Maria Karlsson vikarierar (100 %) som projektledare/administratör på Sverigekontoret 111101–121031 under Sylvia Roxenmyrs mammaledighet. Robin Malm, Insjön har svarat ja på kal-

Johan Mörlid som arbetat som pastor på deltid i Björkhöjdskyrkan i Göteborg har bejakat kallelsen från Betelförsamlingen på Klädesholmen. Tjänsten tillträdes i februari. Mita Näs som redan arbetar med barn och ungdom i Insjöns frikyrkoförsamling tillträder i februari som föreståndare i församlingen.

Johan Pernryd i Immanuelskyrkan i Malmö har tillträtt en pastorstjänst i det sociala projekt som församlingen driver tillsammans

tjänst som handläggare för StepOut på EFK UNG den 111231.

Lina Samuelsson vikarierar (100 %) som husmor på Götabro kurs- och konferensgård fr.o.m. 111101 under Linda Björks mammaledighet.

Patrik Wahlund och Åsa Högberg arbetar sedan 14 augusti som vakanspastorer i Brickebergskyrkan, Örebro. De delar på föreståndartjänsten och arbetar 50 % var som pastorer. Förutom pastorstjänsten fortsätter de att arbeta som lärare vid Örebro Missionsskola.

välsignelsen från Gud och vad en gemensam efterföljelse kan se ut, är sådana saker som är angelägna att ta upp innan vigseln. Varför behöver man gifta sig borgerligt först?

– Det finns många skäl. Att vara sambo i juridisk mening ger till exempel fortfarande ett mycket sämre skydd, framför allt för kvinnan vid arvsrätt och bodelning. Det är också det enda sättet för pastorn att försäkra sig om att de får gifta sig, då paret måste ansöka om hindersprövning.

Om att vigas efter nyår

Hur har utbildningarna ni hållit för pastorer varit?

EFK har inte längre vigselrätt enligt ett kongressbeslut 2010. Vad är det egentligen som gäller för giftassugna nu Knut Bertil Nyström?

– Intresset har varit jättestort! Många har upptäckt vilken möjlighet det här är att inte bara ventilera praktiska frågor om vigseln, utan också det kristna äktenskapets innehåll, om samboskap och andra relationsfrågor. Vi kommer att fortsätta ha vigselkurser även nästa år.

– Ta kontakt med din pastor för samtal. Innan vigselgudstjänsten i kyrkan behöver ni gifta er juridiskt hos en borgerlig vigselförrättare med två vittnen. Vi uppmuntrar pastorn att vara med som vittne. Vad är det som är bra med den här förändringen?

– När vigselgudstjänsten skiljs från juridiken, så blir det mer självklart att samtala om vad en kristen vigsel och vad ett kristet äktenskap rymmer – det är så mycket mer än ett civilrättsligt avtal. Församlingens förböner, löftet inför Gud, ömsesidig underordning,

Ett läger för hela familjen som utrustar och hjälper familjer att forma hemmet till kyrka och kyrkan till sitt hem.

Familjeläger 6-10 augusti

2012

på Hjälmargården! 8

Föräldrarna får undervisning om föräldraskap, äktenskap och att vara andliga förebilder för sina barn. Barnen får åldersanpassad undervisning och roliga aktiviteter. Kom gärna tillsammans med flera familjer från din församling för att sedan kunna fördjupa familjearbetet i just er församling! Under lägret får föräldrar eller ledare från den lokala församlingen en introducerande utbildning, samt idéer och verktyg för att kunna genomföra fyra familjedagar i sin församling under det kommande året. För mer info: www.hjalmargarden.se

Foto: david gelinder

lelsen från Elimförsamlingen i Sundsvall att bli dess pastor. Tjänsten tillträdes i februari.

med Malmö kommun.

Johanna Rudolfsson slutar sin

Foto: hasse persson

Åk på konferens i sommar!

Kyrkan ger moçambikier livet tillbaka 9

I EN ANNAN DEL AV VÄRLDEN

Isabel i Maputo drömmer om att starta eget Hoppfull igen. Isabel Matens med två av sina barn.

Foto: hasse persson

EFK hjälper kyrkan bekämpa fattigdom

Det finns omkring två miljoner föräldralösa barn i landet, ofta bor de med äldre syskon eller hos släktingar. Många lider av undernäring och sjukdomar och saknar ofta födelsecertifikat vilket medför att de inte kan gå i skolan. Här har Igreja Uniao Baptista Moçambique, EFKs samarbetskyrka startat ett projekt för barn och ensamstående mammor. Projektet innefattar stöd till mammor och barn, stöd till att starta en förskola i Maputo och födelsecertifikat och skolavgift till barn från fattiga familjer. Förskolan ska fungera som föregångare för andra församlingar som vill starta förskolor.

Överlåten. Projektledare Eva Paulo drömmer om att hjälpa många fler.

Text: Matilda Hector Foto: Matilda Hector och Hasse Persson

Några gröna plaststolar står uppradade under ett träd ute på den sandtäckta gården utanför Isabels hem. Solen står som högst på himlen. Några träd på gården dämpar effekterna av den 35-gradiga hettan. Isabel, hennes äldsta dotter och två söner är hemma. Huset som de bor i består av fyra betongväggar och hade för bara en tid sedan ett trasigt tak som gjorde att hela huset fylldes med vatten när det regnade. Inne i huset är det mörkt. En ljusstrimma letar sig in genom ett av de nylagade fönstren i sovrummet. Golvet är täckt med madrasser och vittnar om att Isabel delar sovrum med sina fem barn. Lämnad ensam

När Isabels man blev sjuk och dog för några år sedan lämnades hon ensam med barnen. När dottern dog ett år senare fick Isabel också ta hand om ett av hennes barn. Livet var tufft. Hon hade dåligt med pengar, inget arbete och kunde inte läsa. När pengarna var slut tvingades hon knacka på hos grannen eller ringa till svärfar för att barnen inte skulle somna hungriga. – Innan jag fick hjälp levde jag i en väldigt utsatt situation, berättar hon. Men nu vet jag att det finns människor som hjälper andra! Det var efter att två kvinnor från Laulane, en förort till Maputo, lärt känna Isabel, som hennes situation sakta började förändras. Hon sattes i kontakt med kyrkan Igreja Uniao Baptista Moçambique där Eva Paulo som är ledare för ett nationellt mödra- och barnprojekt var i startgroparna med att stötta mammor och barn som levde i just den situation som Isabel hamnat i. Eva besökte Isabel som då bodde i samma hus som nu, men utan fönster och med en ytterdörr som inte gick att stänga. Idag har hon fått huset renoverat och hela hon strålar när hon visar vad som gjorts. – De köpte en dörr till mig, en vask, fönster och kakelskivor, berättar hon och skrattar gott.

Foto: matilda hector

När fembarnsmamman Isabel Matens man dog lämnades hon utan försörjning och tvingades tigga av omgivningen för att överleva vardagen. Men ett möte med den lokala kyrkan som nyligen startat ett projekt för kvinnor i Isabels sits, förändrade hennes situation dramatiskt. Idag drömmer hon om att starta eget.

Taket är också lagat och hennes barn får sin skolavgift betald. Två av barnen går i kyrkans förskola och Isabel själv går en sykurs i kyrkan. Behovet är enormt

Behovet av liknande stöd som Isabel fått är enormt berättar Eva Paulo och menar att Isabels historia är långt ifrån unik. – Aids, malaria, kolera och andra sjukdomar tar livet av vår befolkning. Detta medför att barn ibland lämnas ensamma att försörja syskonen. Ofta lämnas kvinnor ensamma att ta hand om hela hushållet, många av dem är analfabeter och har inget jobb vilket medför stora utmaningar. Kvinnorna är de fattigaste i samhället och ofta de som tar hand om barnen. Drömmer om att starta företag

Tack vare att Isabel och Eva fördes samman, så har Isabel idag hopp om en ljusare framtid. – Sykursen har varit till stor hjälp. Nu drömmer jag om att bli så duktig på att sy så jag kan starta en egen ateljé här hemma och betala barnens skolavgift själv i framtiden, berättar hon. Och det är just framtidstro som Eva Paulo hoppas kunna ge kvinnorna och barnen. – Vi vill ge livet och hoppet tillbaka till dessa som kämpar för att överleva vardagen. Kampen lämnar dem hjälplösa och utan hopp. Vi vill att de ska få lära känna Jesus, att de ska förstå att Jesus är livet. Vi kan inte ge dem den kärleken bara i ord, utan måste också visa i handling. Det är därför vi valt att starta projektet. Eva drömmer om att en dag kunna nå ett hundratal utsatta kvinnor och barn i Moçambique som lever under liknande förhållanden som Isabel en gång gjorde. Läs mer om arbetet i Moçambique på www.efk.se.

Foto: istockphoto

nåringen två sidor om to en och församling

Föräldrar till tonåringar berättar Hur är det att vara en kristen förälder som hoppas på att få med sina tonåringar till församlingen? Josefine Arenius har samtalat med föräldrar som ständigt brottas med frågorna om gränser, en tråkig kyrka och rätt verktyg att komma vidare med. Och med psykologen som hoppas att vi ska våga vara mer öppna med varandra. Text: Josefine arenius ”Mm. Vi förstår. Men vi är ju rätt goda vänner med henne vid det här laget. Du kan inte tänka dig att ta det?” Orden ringer fortfarande ofta i mitt huvud. Jag var nog bara drygt tjugo år. Jag hade engagerat mig som tonårsledare i grannförsamlingen för att de saknade kvinnliga ledare. Nu hade några av ungdomarna hamnat i, den ganska traditionella, frestelsen att pröva alkohol. Jag sökte upp deras föräldrar i hopp om ett samtal kring hur vi tillsammans kunde möta det som hände på ett klokt vis. Men jag förblev ensam. Föräldrarna i fråga var kompisar med sina barn; de ville inte riskera att förlora det. I mitt arbete möter jag ungdomsledare runtom i Sverige. En av de vanligaste frågorna de ställer är: ”om en av våra tonåringar lämnar Jesus, är det mitt fel då?”. Och där någonstans, mellan föräldern som vill vara kompis, och ungdomsledaren som själv just lämnade gymnasiet finns det ett samtal vi lätt missar att ha. Samtal om ansvar och förtroende

Hur kommer det sig att vi kan tala om den stora kyrkflykten men att vi sällan berör föräldrars tankar eller känslor i alltihop? Jag har hört tonåringens version så många gånger. Men sällan förälderns. Så jag har startat samtalstrådar på nätet, ring och mejlat runt för att fråga föräldrar hur de tänker. Både de med barn i kyrkan och de som inte får med sina barn dit. Och det blev många samtal om ansvar och förtroende, förälderns och församlingens. – Det är klart att jag anklagar mig själv, frågar mig ständigt vad jag kunde ha gjort annorlunda, säger en förälder med barn i övre tonåren 12

som lämnat kyrkan. Kanske trodde jag att kyrkan skulle ta de stora frågorna så att jag själv slapp. De flesta tycks känna igen sig i kampen med att försöka göra kyrkan attraktiv, men man frågar sig om man har valt rätt vägar. – Det finns en risk att vi försöker göra kyrkan till Bolibompa, tävla med dokusåporna eller skapa våra egna Idol för att underhålla ungdomarna, säger någon. Det kommer vi aldrig att lyckas med. Utmaningar och sorg

Flera är inne på att återerövra samtalet om tron hemma, eller i den lilla gruppen, att våga visa på att tro sträcker sig över hela veckan. Att utmana till en tro som förändras och fördjupas till en vuxen tro. Men man brottas också med sorgen av att kyrkan upplevs som tråkig och irrelevant av barnen. – Kyrkan är inte rolig, varför ska vi dit, frågar en mamma sig. Ibland är det svårt att motivera barnen när vi kan ge dem rätt. Vänskap och föräldraskap

Hos många finns brottningskampen mellan nyfunnen vänskap och föräldraskap som sätter gränser. – Jag kan vara både och men jag kan inte låta barnet vara tonåring själv, säger en mamma med flera tonåringar hemma. Hos flera av föräldrarna dyker tanken på att själv engagera sig i ungdomsarbetet upp. – Kanske att det är för lätt att gömma sig bakom den egna tonåringens önskan om att man som förälder ska hålla sig borta, funderar någon. Efterfrågar verktyg

Många är överens om att församlingen behöver finnas med och ge verktyg. Och lugna föräldrar i att tonårsperioden inte behöver bli dramatisk. – Jag vill att mina barn ska växa upp till goda navigatörer som är trygga i sina gränser och som finns där för andra, säger en tonårspappa. Om det ska vara möjligt måste jag kanske själv bli ett bättre exempel.

Foto: elisabet carleson

Har vi hamnat i ett expertsamhälle där allt är upp till dem som har utbildning i det? Skolan ska fostra våra barn och församlingen ska ge dem andlig vägledning. Men vart lämnar det föräldrarna? Psykologen Alf B Svensson understryker att barn har massor av kompisar – men bara en eller två föräldrar. Text: josefine arenius

Ta ditt ledaransvar som förälder! Alf B Svensson har arbetat många år i skolan och har skrivit böcker som ”Våga vara förälder” och, nu senast, “Hjälp, vi har fått en tonåring!”. Han är en uppskattad föreläsare som tänkt till mycket kring relationerna mellan föräldrar, barn och församling. Han menar att föräldrar är mer pålästa idag, men också mer osäkra. – Visst ska jag sträva efter att som förälder ha en öppen och nära relation till min tonåring, men om jag bara är kompis förlorar jag mitt mandat att fostra och vägleda, säger Alf. Du är en auktoritet och en ledare med livserfarenhet, du sviker ditt barn om du inte tar ditt ledaransvar. Ett ämne som väcker många känslor

Tonåringar och tro är ett ämne som inte alltid är enkelt att tala om. När Alf berättar om sin senaste bok möts han av kommentarer som ”vad bra, men vad svårt” och han tror att en av anledningarna till att ämnet är svårtalat är att det för många är förknippat med skuldkänslor. – Det är ett ämne som riskerar att skapa en känsla av misslyckande hos föräldrar, menar Alf. Vi hittar inte alltid rätt i de andliga samtalen med våra barn. Befriande att höra föräldrars kamp Så hur gör man då? Kan man vara både en klok förebild och en hel människa med fel och brister när man talar om tro med sina barn? – Man riskerar att bli skenhelig om man har en from fasad i kyrkan och så stämmer inte

vardagslivet hemma med den andliga bekännelsen. Jag tror att man vinner sina barns förtroende om man är ärlig med sina svagheter. Det kan vara befriande för tonåringar att höra att mamma och pappa också kämpar. Alf tror inte på att tvinga med sig sina barn till kyrkan, men på att uppmuntra och berätta att det skulle betyda mycket för en att få sällskap. Han menar att tonårsföräldrar lätt blir handlingsförlamade när inte barnen vill följa med, men då blir det ju ännu viktigare att se möjligheterna till de andliga samtalen hemma. – Ställ dig frågan om hur din kristna tro märks i vardagen när det kommer till tid, talang och pengar, säger Alf. I många kristna familjer, precis som i resten av samhället, är tron ganska så privat, jag önskar vi kunde öppna upp mer för den typen av samtal. Hjälp dina barn att knyta an till en kristen etik i samhället. Fråga er tillsammans hur Jesus hade gjort. Lyft ungas frågor

Och för såväl tonårsföräldern som för församlingarna och våra samfund är det viktigt att vara relevanta, tror Alf B Svensson. Att göra klart för oss vilka frågor unga brottas med och lyfta upp dem på bordet. Det kan handla om Guds plan för våra liv, om att hantera sin sexualitet eller om att duga som man är. Och Alf påminner alla tonårsföräldrar om att de faktiskt gör skillnad, oavsett om tonåringen just nu vill lyssna eller inte. – Man har sett i undersökningar att unga vuxna i stor utsträckning tar över sina föräldrars normer och livsstil även om man har revolterat mot den innan. Tonårsföräldrar påverkar mer än de tror, även när de blir ifrågasatta.

Gåvorapport: ”Vi vill fortsätta möjliggöra förändring”

Flera förändringar för EFK UNG

Nära tre miljoner mer i gåvor genom församlingar och från enskilda, totalt sett sju till åtta procent mer än tidigare. Det behövs under 2012 för att församlingsrörelsen ska kunna fortsätta med den gemensamma missionen i oförändrad omfattning. Speciellt till Sverigearbetet behövs fler gåvor. – Som församlingsrörelse har vi privilegiet att möjliggöra förändring utomlands och i Sverige, säger Joakim Samuelsson, Administrativ chef. Vi vill fortsätta att grunda nya församlingar, sända ut missionärer och tjäna människor i jordens fattigaste hörn. I Sverige vill vi fortsätta utveckla församlingar, utbilda och stödja ledare och inte minst se ett förnyat engagemang för barn och ungdom. Givande handlar om att göra förändring möjlig för de som bäst behöver det!

Nytt språkrör för EFK UNG blir Josefin Lennartsson, redan nu styrelsens ordförande. EFK tar över huvudansvaret för StepOut. Ingen direktor anställs innan en ny organisation är på plats. Det är tre av flera förändringar efter nyår på grund av EFK UNGs svåra ekonomiska läge. – Vår ambition är att vi under året kommer ha hittat en modell där vi har en mer lokal närvaro, säger Josefin Lennartsson. Vi kommer även fortsätta lyfta frågor viktiga i vår rörelse och som tydliggör efterföljelse i vår tid. Festival Frizon kommer att fortsätta och 2012 förstärks resurserna för Frizon något. Läs mer på www.efk-ung.se.

Sverigekontoret är nu invigt

Ekonomirapport

Halverade lokalkostnader och en ljus och fungerande arbetsmiljö. Fördelarna är flera med det nya Sverigekontoret som invigdes den 30 november. Cirka 250 kom och såg det nya kontoret och ytterligare cirka 100 deltog i kvällsmötet vid Örebro Missionskola. Samma kväll firades också att upprustningen av Örebro Missionskola var klar.

EFKs resultat för 2011 ser ut att bli nära noll, trots att insamlingsmålet för verksamheten i Sverige eller för de internationella projekten inte ser ut att nås. Att resultatet trots det ser ut att bli nära noll, beror på många gåvor från testamenten under 2011: totalt 6,5 miljoner. – För 2012 vågar vi inte räkna med samma nivåer på testamenten, säger Filip Tegneklint på ekonomiavdelningen. Eftersom gåvor som inte är testamenten inte når målet för 2011, budgeterar vi med ett negativt resultat för 2012 på knappt en miljon. Underskottet beror framförallt på att kostnaderna för våra skolor och Församlingsprogrammet är högre än vad som givits för dessa ändamål. Vi kommer under 2012 på ett särskilt arbeta med frågan om att finna långsiktig hållbar finansiering för Sverigearbetet.

Team Med Uppdrag och David Media, i samverkan med BILDA och Elimkyrkan, Ö-vik.

Mattias Martinson, Mikael Tellbe, m.fl. www.lovsang.se/lovsangnorr

24-25 februari 2012 Elimkyrkan, Ö-vik

kalender

krönikan

januari

februari

16 Bibelterminen på Götabro bibelskola startar 17 PROMIS på Missions institutet startar 24 Jubileumsresa till Brasilien (t.o.m. den 9 februari) 27-29 Missionsskolans dag 28 Framtidens församling – undervisningsdag på Hjälmargården

2 Ett liv i enkelhet och motstånd – ekumenisk studiedag på Örebro Missionsskola. 3-5 Missionsskolans dag 11 Heart for muslims, konferens i Lötenkyrkan, Uppsala 24-25 Lovsång Norr, Elimkyrkan Örnsköldsvik

Läs mer vad som händer på www.efk.se

vi som reser Anders Blåberg 24/1-9/2 Jubileumsresa till Brasilien Roland Lövgren 18/12 Smyrnakyrkan, Habo 8/1 Tullbrokyrkan, Falkenberg 24/1-9/2 Jubileumsresa till Brasilien Knut Bertil Nyström 11/12 Nässjö, Tabernaklet 14/12 Stockholm, Kungens Kurva

11/1 Mockfjärd, Kristen Gemenskap 11-12/2 Gottne, Betel

Alla generationers församling Jag har just kommit hem från ett jubileum i Korskyrkan i Stockholm. Vi har firat att det är 50 år sedan församlingen flyttade in på Birger Jarlsgatan 66. Många av gudstjänstdeltagarna tillhörde av naturliga skäl den äldre generationen. När barnen gick till sin egen gudstjänst efter en stund, påminde vi oss om att barnen är våra framtida ledare och redan nu en viktig del av församlingen. Gud har tänkt att stafettpinnen – uppdraget – kunskapen om Honom, skulle gå från generation till generation. Jag är fullkomligt övertygad om att detta var Guds originalplan med mänskligheten och med sin församling. Som det står i Psalm 78:3: ”Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss, det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov, hans makt och de under han har gjort.”

Øyvind Tholvsen 16/1 Fristadskyrkan, Eskilstuna 28/1 Temadag på Hjälmargården

EFK-are i världen på www.efk.se Intresserad av att veta hur livet är för EFK-are runtom i världen? Spana in våra utlandsbloggar längst ned på startsidan på www.efk.se! Här har vi börjat samla missionärers bloggar där de i ord och bild skildrar sina liv. Bland annat skriver familjen Ardeby om smått och stort i Nepal. I resebloggen ”Gränslösa reflektioner"skriver regionledarna och resande informatören Matilda Hector om det de möter på fem kontinenter.

Om detta är Guds tanke, varför lever vi så ofta som att det inte var så? Inte menade han, att varje generation skulle vända sig bort från hans vägar, för att sedan behöva vinnas om igen? Idag lever generationer sida vid sida och integrerar knappast. Vi behöver därför skapa tillfällen att mötas över generationsgränserna och länka med varandra. Tonåringarna behöver ta ledaransvar, se barnen och uppmuntra dem. Vi medelålders måste skapa utrymme för ungdomarna och ge plats för deras hängivenhet. Barnen behöver betraktas som fullvärdiga medlemmar av Guds församling och inte reduceras till ”gulliga inslag”. De yngre behöver lära sig att dra nytta av de äldres vishet. Vi behöver varandra – och framförallt behöver vi som är generationerna ”över” inse vårt ansvar för att träna den uppväxande generationen. Precis som en familj består av olika åldrar och generationer, gör församlingen det! Det har alltid varit, och kommer alltid att vara Guds generalplan för att föra vittnesbördet om Honom vidare till nästa generation. Det är den naturliga vägen!

Anna Ekvall

Pastor med ansvar för familj och barn i Korskyrkan Stockholm, med erfarenhet från bland annat King´s kid, ett arbete inom Ungdom med uppgift.

POSTTIDNING B