"Gud öppnade våra ögon för vad det innebär att vara sänd till världen" Kriserna i Libanon har hjälpt landets kyrkor att de senaste åren gå från inåtriktade till utåtriktade. Det menar Alia Abboud, en av ledarna för EFKs partnerorganisation Libanese Society for Education and Development (LSESD). På missionskonferensen i höstas talade hon om hur vi som kristna är kallade till hans vittnen och sända för att nå hela världen. Här är ett utdrag ur Alias bibelstudium. ÖVERSÄTTNING: MAGNUS A URVAL: KRISTINA SANDIN FOTO: DAVID GELINDER
"Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.«" "Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande." Joh 20:21-22 Fadern sände sonen. Och sonen, Jesus, sänder oss. Sonens uppdrag är att uppfylla faderns vilja. Vi säger att som Kristus efterföljare ska vi följa i hans spår. Vad betyder det? Vi ser i skriften att Jesus undervisade genom att vara ett föredöme. Folk runt honom visste att han var annorlunda mot andra ledare, andra lärare, eftersom han levde som han lärde. Han arrangerade inte en konferens om förlåtelse, istället förlät han dem som korsfäste honom. Han höll ingen kurs om fattigdom, han var fattig. Han använde inte grekiska eller hebreiska ord för att förklara kärlek, han gav sitt liv för dem han älskade. Inbördeskriget i Libanon 1975-1990 satte sina spår i landet och den libanesiska kyrkan. Hela landet blev geografiskt segregerat längs religionsgränser. Katoliker i ett område, shiamuslimer i ett annat, sunnimuslimer i ett, ortodoxa kristna i ytterligare ett annat, med ytterst lite samröre mellan människor med samma nationalitet men olika religion. Samtidigt ockuperades vårt land av våra två grannländer, Israel och Syrien. Under denna tid började kyrkan i Libanon fokusera bara på att överleva, på att ta hand om enbart sin egen hjord. Det fortsatte så, även efter kriget, ganska tillfreds i det som blivit en bekvämlighetszon. FÖRSAMLINGARNA BÖRJADE ÖPPNA SIG
Sen, 2011 började kriget i Syren, och innan vi visste ordet av kom 30
TO: GUSTAV-GULLSTRAND | UNSPLASH
tusentals syrier över gränsen och sökte skydd i Libanon. Till skillnad från Turkiet och Jordanien satte den libanesiska regeringen inte upp några officiella flyktingläger för syrier, så de spred ut sig överallt där de kunde finna skydd. Det blev en sån utmaning för våra församlingar när de predikade kärlek och barmhärtighet men inte kunde nå ut till och hjälpa de mängder av utsatta flyktingar som fanns i deras omgivning. Människor som många libaneser såg som fiender på grund av den syriska ockupationen under kriget. Men Gud reste upp profetiska röster i våra församlingar, som utmanade församlingarna att tänka igenom vad Jesus förväntade sig att vi skulle göra. Och steg för steg började församlingarna öppna sig, och nå ut till syrier i närheten. De började bygga relationer och ansträngde sig för att stötta dem. Det var en väldigt omvandlande period. Alla våra partners höll med om att de inte var desamma som förut, och att nu, först nu, var de verkligen en församling. VILL SÅ ETT HOPPETS FRÖ
Idag i Libanon är covid-19 och alla restriktioner ännu en kris i alla kriser som inkluderar korruption, kraftig lågkonjunktur, devalvering av den lokala valutan, hyperinflation utan motstycke, och efterdyningarna av den fruktansvärda explosionen i Beiruts hamn. Allt detta har lett till att över 78 % av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen. Allt detta medan Libanon fortfarande har högst antal flyktingar per capita i hela världen. En av fyra är syrisk flykting, en av tre är syrisk, irakisk eller palestinsk flykting.
