WORKBOOK Filip L annel d D7 0 0 7 A Fo rmgivn in g 2014
DESIGN FÖR MIG För mig är design allt. Inte i den meningen att det alltid är något jag tänker på, utan att jag har en att jag övertygelse att allt i vår omgivning kan ses ur ett designperspektiv. En hörnsten i detta är färg, form och kombinationen av dessa. Estetik oh formspråk kan i många sammanhang vara ett kraftfullt verktyg för att förmedla känslor man vill nå ut med via en produkt. Oavsett om man vill skapa en produkt som ser dyr
ut, billig ut, en produkt som attraherar pensionärer som bor på landet, hippa innerstadsbor eller små barn, är jag helt övertygad att färg och form kan vara det som påverkar denna målgrupp att köpa just din produkt. Med det sagt anser jag att design och formgivning kan vara det som lyfter en designers visioner och idéer, men det kan också vara det som stjälper en i sin process för att nå en tillfredställande produkt, om
man inte lägger tillräckligt mycket energi på produktens formspråk kan hända att produkten inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Därför är det väsentligt att få lov att leka, experimentera, lyckas och misslyckas i sin strävan att ta fram tilltalande produkter. Det är just det som är syftet med denna utförda kurs i formgivning och det som denna workbook binder samman, förklarar och reflekterar kring.
Filip Lanneld
GRUNDFORMER Med hjälp utav sax, kniv, papper och lim skapades gestalter utifrån grundformerna kvadrat, triangel och cirkel. Grundformerna delades upp i två delar, sedan tre, därefter i fem och till sist i åtta delar, för att sedan skapa sammanhängande gestaltningar. Detta gjordes först med raka snitt och sedan likadant med böjda snitt. I ett sista steg valdes sex stycken gestalter ut från klassens gemensamma material, de sex gestalter som jag tyckte hade ett uttryck som stämde bäst övererens med egenskaperna
Fallande, Nervösast, Stigande, Lättast, Tröttast och Tyngst. Det var en utmaning att försöka skapa abstrakta gestaltningar, det vill säga skapa figurer som inte skulle efterhärma eller likna något befintligt. Hur man än vände och vred och pusslade ihop de olika bitarna kunde man ändå oftast urskilja något slags logik eller tanke bakom. Jag tror detta är djupt grundat i människans strävan efter att urskilja mönster och att kunna relatera olika former och figurer till något man själv har en bättre uppfat-
tning om. Jag tror detta gäller design och formgivning överlag, men det är spännande hur detta slags mänskliga beteende kommer fram i en så pass simpel formövning som denna. Att tolka vad man sedan urskiljer i figurerna kan ses som ett helt eget kapitel som jag inte kommer ta upp i denna workbook, men det är intressant att tänka att figurerna skulle kunna fungera som något liknande de psykologiska bläckplumps-test som utformats av psykologen Rorschach (http://www.theinkblot.com/).
CI RKLAR Att arbeta med cirkeln som grundform upptäckte jag var ganska speciellt, då det ofta blev oförutsägbara delar att jobba med när jag hade skurit, speciellt när jag inte försökte tänka på vart och hur jag placerade de olika snitten. Det kändes som att det centrerade och trygga intryck som en solid cirkel kan ge förändrades direkt genom att enbart dela cirkeln i flera delar. För att kunna hålla ihop figurerna lät jag konturlinjer och extra markanta linjer fortsätta
genom flera av delarna, av samma anledning hade jag ganska mycket luft mellan delarna i gestalterna. Skillnaden mellan att göra raka och böjda snitt i cirklarna var ganska stor, de raka snitten tog fram andra grundformer ur cirkeln så som trianglar, rektanglar och tårtbitsliknande delar, medan de böjda snitten blev mer fria, svepande former som behöll den cirkulära formen mycket mer.Bland de raka snitten tyckte jag den beståendes av fem delar
blev den mest iögonfallande, med någon slags pendelliknande rörelse i sig, som av någon anledning fick mig att tänka på pedagogiskt utformade leksaker. Genom att gestalterna med böjda snitt behöll mer av sin rundhet, kändes de mer organiska och jag tycker den tvådelade gestalten påminner om en svamp, den tredelade som en flamma och figurerna med fem- och åtta delar som några slags blomsterarrangemang.
KVADRATER När jag skulle skapa figurer utav kvadrater upplevde jag att det till en början var svårt att frångå den tydliga struktur som jag tycker en kvadrat symboliserar, när jag formgav mina kvadratiska gestaltningar syntes tydliga drag av symmetri och i vissa fall assymmetri. Det var däremot något jag tyckte blev effektfullt och skapade ett intresse i figurerna jag skapade, trots det väldigt enkla ursprungsformen, en fyrkant kan annars uppfattas som tråkig och förutsägbar. Något som jag ytterligare tyckte utmärkte mina kvadritska gestalter var att de
kändes ganska tunga, mycket beroende på att så mycket volym bevarades trots att ursprungsformen klipptes sönder. Ju fler raka snitt jag gjorde desto längre tyckte jag att jag kom ifrån ursprungsformen, däremot när jag jobbade med de böjda snitten märkte jag att det krävdes färre snitt för att frångå ursprungsformen. Detta kan bero att de böjda snitten inbjuder till mer lekfullhet, åtminstone upplevde jag det som det. Gestaltningen bestående av fem delar med raka snitt tyckte jag var den gestalt som blev mest spännande och med mest
rörelse i, detta tror jag tack vare för att jag tillät formen ”falla” neråt och att jag lämnade relativt mycket luft mellan de olika delarna. Med de böjda snitten blev det lättare att skapa rörelse i gestaltningarna jämfört med de som skapades med raka snitt, jag tyckte detta blev tydligast i de tvåoch tredelade gestaltningarna. Jag tyckte även gestaltningen i åtta delar som är gjord med böjda snitt blev effektfull och liknande någon form av ansiktsmask, en ganska uttrycksfull mask, nästan hotfull och skrämmande.
TRIANGLAR Utav de tre grundformerna var nog triangeln min favorit att jobba med, då en triangel för mig symboliserar någon slags korrekthet med raka, likformade kanter, men samtidigt har formen en tydlig riktning och rörelse riktad ut i de tre hörnen. Att en triangel så enkelt kan transformeras och skapa nya gestaltningar genom att öka på eller bryta känslan av rörelse och riktning är också en anledning till att jag tyckte det var roligt att jobba med trianglar.
När jag jobbade med böjda snitt tyckte jag att formen mjukades upp väldigt mycket mer än när jag använde raka snitt. Jag tyckte trots det att jag med hjälp av de böjda snitten lyckades skapa väldigt tydliga, vassa detaljer. Med hjälp av de raka snitten försökte jag manipulera formen till att ändra riktning och hastighet. Jag tyckte jag lyckades allra bäst med detta i gestaltningarna med tre och åtta delar. Den med tre delar ser ut att ha börjat avvika från en tydlig riktning up-
påt. Gestaltningen beståendes av åtta delar verkar istället sprängd och förvandlad till en mer fyrkantig form. Trianglarna med böjda snitt tyckte jag blev väldigt harmoniska och spännande i sina former, speciellt tyckte jag om den femdelade triangeln som jag tycker påminner om en papegojblomma, en figur med mycket rörelse men som ändå känns balanserad och enhetlig.
EGENSKAPER HOS ABSTRAKTA FORMER Fallande
Denna gestaltning tycker jag påminner om ett klippblock som faller från en bergvägg. Att den övre delen lutar lite inåt mot den fallande delen tycker jag ökar intrycket av en fallande rörelse
Nervösast
Denna figur symboliserar nervöshet för mig, då gestaltningen består av en oregelbunden och löst sammansatt samling delar. Att grundformen är en triangel med spetsar som strävar åt olika riktningar ökar på det nervösa intrycket
Tröttast
Mjuka och böljande former uppfattar jag som sömniga och just denna figur tycker jag dessutom påminner lite om ett slutet öga, vilket får mig att se denna som tröttast av figurerna
Stigande
Jag tycker denna figur påminner om en trappa som verkar stiga uppåt, i en utsträckning som skulle kunna fortsätta uppåt hur långt som helst om man hade velat utveckla formen
Lättast
För mig kan lätthet se ut på många sätt, just denna figur tyckte jag såg lätt ut då den ser ut att förångas och stiga uppåt som ånga, något jag förknippar med lätthet
Tyngst
Denna kompakta och strukturerade gestaltning tycker jag ger en tydlig känsla av tyngd och stabilitet, möjligtvis för att de olika delarna är så stora som de är och att grundformen är en fyrkant
T RA NSFORMATI ONE R Efter att ha skapat gestalter utifrån grundformer valdes en av dessa ut för upprepas och transformeras för att skapa mönster. Jag valde att utveckla gestaltningen beståendes av fem delar skapade med raka snitt utifrån en cirkel, detta för att den kändes både lekfull och var något assymmetrisk och därför spännande att experimentera med. Utifrån den valda figuren skapades ett mönster med hjälp av att upprepa figuren i ett mönster med fem gånger åtta figurer, med en liten förändring mellan varje mönster.
I första mönstret som syns här till höger var enbart figuren upprepad som den var utan några förändringar. I andra mönstret som skapades vändes varannan kolumn upp och ned, i tredje vreds varje figur 90 grader i förhållande till föregående figur, i fjärde mönstret spegelvändes varannan figur. Därefter skapades ett mönster där en del var borttagen från grundfiguren, detta mönster inverterades även i färgsättningen och skapade ännu ett mönster. I detta experiment lektes det även med färger, först genom att färgläg-
ga hela figuren, sedan genom att färglägga en av delarna i figuren. En transformation där figurens kant skulle förändras genomförde jag genom att färglägga kanten. Ett mönster helt utan några krav skapades, där jag valde att experimentera med mycket färger och genom att vrida varje figur i förhållande till föregående figur. Som en del av transformationsövningen gjordes även tre anomalier utifrån några av de skapade mönstren och ett av de skapade mönstren applicerades på ett objekt, i mitt fall en tebricka.
UPPREPNING
UPP & NED
90˚
SPEGELVÄNT
BORTFALL
NEGATIV
HELT FÄRGLAGD
DELVIST FÄRGLAGD
KANTER
EGEN VARIANT
ANOMALI - DISKRET
ANOMALI - MONOTON BRYTNING
ANOMALI - ADDERING
När min valda grundform duplicerades och transformerades tyckte jag det framträdde en rad olika spännande fenomen. Jag valde med flit en grundform som var ganska så spretig och tydligt osymmetrisk för att därigenom lättare kunna få in mindre brytningar i det stora mönstret. I den transformation där varje efterföljande gestaltning vreds 90 grader tyckte jag att mönstret blev mycket mer oregelbundet än de andra mönstrena. Om man tidigare kunde uppfatta riktningar i grundformen så förändrades det när formen vreds runt och presenterades sida vid sida. När jag istället speglade varannan figur så tyckte jag tvärtom att fick en tydligare och mer uppstyrd layout. Just i mitt specifika mönster tyckte
jag det började framträdda en krabba när grundformerna stod “rygg mot rygg” med varandra. Jag testade senare att förstärka detta när jag färgade ett element av formen med en krabb-rosa färg. Det var även detta mönstret som jag valde att applicera på en tebricka. Jag vågade mig på att testa på att kombinera rosa och orange, som många anser inte bör användas tillsammans, och tyckte resultatet faktiskt blev ganska så lyckat. Det var även spännande hur små förändringar, så som att ta bort ett element från grundformen, kunde ge ett så stort utslag i mönstret som jag tyckte det gjorde. Så fort jag hade sett formen av en krabba i mönstren, så blev mönstret där ett element togs bort som att
man tog bort krabbans båda ben. Att experimentera med att skapa anomalier var roligt men samtidigt ganska så svårt. I första anomalin försökte jag bryta mönstret så subtilt som möjligt, genom att förändra så få element som möjligt, och därigenom dra uppmärksamhet till denna förändring. I den andra anomalin gjorde jag en mer tydlig brytning med hjälp av storleksförändringar, för att därigenom bryta det monotona i mönstret. I den tredje och sista anomalin ville jag testa att inte förändra mönstret, men istället lägga till element och använda mig av en avvikande färgsättning, detta enligt Wongs principer som finns kring att skapa anomalier (Wong, W. 1993).
MÖNSTERAPPLIKATION
LOGOTYP Ur det gemensamma materialet av alla kursdeltagares gestaltningar valdes en figur ut för att skapa en logotyp utav. Gestaltningen jag valde hade en tydlig symmetri och fyra delar som jag tyckte såg ut att bilda ett vingpar. Detta fick mig att tänka på flygplan och rymdsskepp, och jag spann därför vidare på det temat och förändrade figurens delar för att öka på det intrycket. Därefter experimen-
terade jag med färgsättning och hittade på ett fiktivt namn för vad logotypen stod för.Det som föll ut blev en logotyp för en amerikansk rymd-skola, då jag tyckte det enkla och lite kaxiga formspråket kändes amerikanskt och då gestaltningen hade lite av en stjärn-form som gick att associera med rymden. Idén till det amerikanska temat uppkom egentligen främst när jag testade mig fram med färgsät-
PROCESS
tningen och upptäckte att de starkt patriotiska röda och blåa färgerna skapade en bra balans i logotypen. Jag döpte till sist akademin till U.S. Space Academy, då både figurens form och namnet kändes som strikt och formellt och därför skulle kunna passa ett seriöst och högteknologiskt forskningsinstitut eller akademi.
U.S. SPACE
ACADEMY
FÄRDIG LOGOTYP
FÄRGSÄTTTNING Färg är ett viktigt inslag i en produkts estetiska uttryck. En färg kan bestämma om en produkt känns kall eller varm, klumpig eller smidig, plastig eller metallisk, och en rad olika egenskaper. Hur vi sedan uttrycker oss kring färg är också viktigt, det är lätt att säga att en produkt ska ha kännas “lyxig”, men vad anses då vara en lyxig färg? Subjektiva reflektioner kring färger och dess betydelse är viktiga, men i slutändan måste ett färgval vara mer precist än vad en subjektiv uppfattning kan sammanfatta. För att undvika missförstånd och missöden när färgval görs eller diskuteras är det därför nödvändigt att det finns system som NCS-systemet, som gör färgval enklare genom att
göra beskrvningen av en färg mindre subjektiv (SIS, 2004). Grunden i detta system är att kunna ställa färger gentemot varandra vad gäller svarthet, kulörton och nyanslikhet. Färganalysen i denna workbook, kretsar kring tre övningar, en första övning där sex sinnestämningar uttrycktes med hjälp av färg, en andra där ett antal färgprov skulle tas fram som skulle kunna associeras till ett antal färgnamn, och en tredje och sista övning där ett antal tredimensionella objekt färgsattes för att testa olika experimentella metoder eller illusioner. Med akrylfärg och pensel målades till en början sex utav Ekmans sinnestämningar på akvarellpapper, nämligen Äckel, Förvåning, Gläd-
je, Rädsla, Sorg och Vrede. Samtliga av klassens olika tolkningar av dessa sinnestämningar sattes sedan upp jämsides och bildade sex olika kollage av sinnestämningar. Vissa av dessa kollage hade ett väldigt tydligt färgtema, exempelvis bestod kollaget Sorg av väldigt mörka och tunga färger medan Glädje var mer färgsprakande och ljusa toner. Några av kollagen spretade lite mer i färgval, till exempelvis så tolkades Förvåning ganska så olika. Jag tror några av dessa färgval sitter djupt rotade inom oss, så som att Rädsla målades med mörka färger då många är rädda för mörker och natten, medan andra bygger mer på förmdomar, så som att Vrede målas i skarpa, rödgula nyanser.
EKMANS SINNESTÄMNINGAR Förvåning
Vrede
Glädje
Sorg
Äckel
Rädsla
Denna känsla tycker jag var den roligaste att försöka fånga, då det går att tolka förvåning på så många olika sätt. Jag förknippar förvåning med överraskning, en positiv sådan, så jag använde färger som för mig kändes livliga, upplyftande och lite mystiska, färger som drog åt turkost och orange-gult
Att försöka fånga vad som gör en glad var såklart väldigt upplyftande. Jag tycker mycket om sommaren och havet, så jag valde en solgul och en havsblå nyans som fick representera detta. Sedan valde jag en rosa nyans, inte för jag har någon direkt personlig koppling till rosa, men då jag alltid sett rosa som en väldigt sorglös färg
Sårskorpor, snor och kiss är tre saker som jag anser väldigt äckliga, så när jag skulle måla något som skulle symbolisera äckel försökte jag inspireras av just detta. Jag tyckte jag lyckades ganska bra, tyckte även att blandningen av färger blev äckliga tillsammans
Denna känsla var den känsla som jag tyckte var svårast att tänka mig in i när jag målade, men samtidigt den känsla som jag hade den tydligaste stereotypiska bilden utav. Färgerna jag valde är väldigt eldiga, som för mig symboliserar mycket känsla och passion, här på ett negativt sätt där känslorna kommer ut som vrede
För mig kan sorg vara att man inte kan förmå sig att tänka på något annat än någon man saknar eller något hemskt som hänt, därmed känns sorgen som evigt lång. Denna evighet tycker jag bäst uttrycks i blå och gråa färger i ganska dova toner. Den röda färgen symboliserar hjärtesorg, en kärlek som gått förlorad
Min tolkning av rädsla blev väldigt tung och djup i färgerna, med en röd nyans som fick stå för blod och en svart för mörker. Något jag insåg i efterhand är att kombinationen av färger är i princip densamma som färgerna på Tengils soldaters dräkter i Bröderna Lejonhjärta, en film jag tyckte var väldigt läskig när jag var liten
Dyr
Billig
Ful
Vacker
Miljövänlig
Kvinnlig
Ultramarin
Andlig
Manlig
Gammelrosa
Turkos
FÄRGPROVER Genom att blanda akrylfärg skulle ett antal färger blandas till som skulle matcha med färgnamn. En intressant aspekt gällande färgsättning är nämligen att alla individer uppfattar färger olika, en färg som uppfattas vacker av en person medan en annan person anser samma färg vara ful. Samma sak gäller när man exempelvis ska definiera en turkos färg. För att undvika missförstånd och missöden när färgval görs eller diskuteras är det därför väldigt bra att det finns system som NCS-systemet, som gör färgval enklare genom att göra beskrvningen av en färg mindre subjektiv (SIS, 2004). Jag kan tycka att en färg lättare kan pekas ut att ha olika egenskaper om
KALL/VARM-KONTRAST man jämför den med en annan. Jag upptäckte därför att det hjälpte att måla upp en rad olika färgprover och jämföra dem med varandra innan jag hittade en nyans som passade mot färgnamnen. En annan sak jag märkte var att visa färger var svårare att hitta än andra, att hitta en andlig färg var ganska svårt när jag inte själv ser mig som en speciellt andlig person, men jag visste ändå lite att jag nog skulle veta att en viss färg skulle kännas som andlig när jag väl hade blandat till den. Alla klassens färgprover sattes sedan upp jämsides så alla kunde jämföras med varandra. Det syntes då att vissa färgnamn var mer starkt förknippade med en viss färg än andra. Många av
de fula färgerna var ganska så organiska i bruna och gröna färger, med ganska mycket svärta i sig. Många av de billiga färgerna var istället ganska matta, likgiltiga och påminde om plast eller kartong. Detta tror jag bygger mycket på fördomar, vi är förprogrammerade att tycka de här färgerna är fula och billiga. Jag blev däremot lite förvånad hur klassen resonerade kring färgerna Manlig och Kvinnlig. Jag trodde fler skulle välja blåa och röda toner, vilket känns som ett väldigt traditionellt sätt att presentera kvinnligt och manligt. Blev också förvånad att flera hade valt att måla Dyr som vit, en färg som jag tycker är väldigt neutral och uttryckslös.
Som färgsättningsexperiment valde jag att jobba med kall/varm-kontrast. Enligt färgteori kan en varm färg upplevas befinna sig nära för en betraktare, medan en kall färg upplevs befinna sig längre bort för en betraktare (Gundersen, Kjernsmo & Reinhardtsen, 1996). Min tanke var därför att förändra känslan av djup, rörelse och riktning när man betraktar fyra olika färgsatta majsburkar. Detta försökte jag göra genom att måla två av burkarna med horsiontella ränder som övergick från en varm färg till en kall, och två av burkarna med vertikala ränder med samma tänk. Tanken var att den burk med en kall färg överst skulle förmedla en nedåt-rörelse, den med varm färg upptill en uppåt-rörelse,
den burk med en kall färg centrerad som en puls inifrån och ut, och slutligen den med en varm färg innerst som en puls som rör sig utifrån och in. Jag började experimentet med att välja ut vilka färger som skulle vara min varma respektive kalla färg. Valet föll naturligt på en blå färg som kall färg, och då föll det sig också naturligt att välja en orange färg dels då den oftast uppfattas som en varm färg, men också då den är komplementfärg till blå (Gundersen et al., 1996). Jag försökte sen ta fram en lila nyans som låg någonstans mittemellan, för att få en övergång mellan det kalla och varma. Jag tyckte att de burkar då jag målade horisontella ränder blev ganska lyck-
ade, jag tyckte man kunde få en känsla av en rörelse uppåt respektive nedåt. Däremot tyckte jag inte att de med vertikala ränder gav så stor effekt av rörelse och riktning. Jag tror det kan vara för att det blev för små ytor som blev färglagda, speciellt det yttersta fältet hamnade lite i skymundan och den mittersta fältet blev istället mer dominant i färgsättningen.
FÄRG & FORM Efter att ha skapat figurer och mönster i två dimensioner, och efter att ha provat på olika färgsättningsprinciper och experiment, så bestod sista momentet i kursen att utforska hur form och färg kan kombineras och uttryckas tredimensionellt. Former får oftast ett helt annat liv och innebörd i tre dimensioner jämfört med två dimensioner. En designers uppgift kan ibland var att göra denna transformation mellan dimensioner, och ibland även bestå i att vidareutveckla denna transformation genom att beskriva den i ord. Som mycket annat vad gäller design så är det väldigt individuellt vad som tolkas in från en form, exempelvis kan en person uppfatta
en viss form som skrämmande med en annan person kan betrakta samma form som inbjudande. Det hör kanske inte till vanligheterna att åsikter kring en viss form är så vitt skilda som i nämnda exempel, men det är viktigt att alltid ha i beaktning att bedömning av en produkt alltid ligger i betraktarens ögon. I denna kurs utfördes en så kallad reverserad design-process för att ta fram ett koncept för en ny eller vidareutvecklad produkt (Morris, J. 2005). Denna process går att genomföras på en rad alternativa sätt, men enkelt förklarat går det ut på att börja med att skapa en abstrakt, tredimensionell form av ett lämpligt material. Därefter överförs denna tredimen-
sionella form till ett tvådimensionellt medium för att därfirån konkretisera ett koncept av en produkt som ska tas fram. Som sista steg i processen ska detta koncept återigen presenteras i en förfinad tredimensionell modell som uppfyller ett syfte som man genom processen upprättat för sin tilltänkta produkt. I slutet av denna kurs redovisade alla i klassen de produkter som kommit fram genom denna reverserade designprocess. Det var väldigt fascinerande att se vilken blandning av produkter som kom fram genom en process som vi alla hade utfört på liknande sätt.
LERMODELLER För att skapa tredimensionella gestaltningar användes papperslera som material. Riktlinjerna för arbetet med leran var att bygga upp en form med hjälp av tre byggstenar, en byggsten som skulle vara dominant, en som skulle vara subdominant, och en tredje byggsten som skulle vara underordnad de två andra, subordinate. Sedan skulle totalt tre figurer tas fram, där den första gestaltningen skulle bestå enbart av rätblock som byggstenar, den andra där samtliga byggstenar skulle ha någon form av radie, och en
KOLSKISSER tredje där räta former skulle kombineras med former med radier. Vidare var kravet enbart att skapa 3D-skisser som skulle anses vara vackra och intressanta från samtliga synvinklar. Att jobba med lera och abstrakt form på detta sätt var något som jag tyckte passade mig väldigt bra. Att på ett snabbt sätt kunna bygga upp en form och lätt kunna vrida, vända och allt eftersom kunna förändra formen gav en väldigt stor frihet och kändes som ett lekfullt sätt att jobba på. Jag tyckte själv att jag lyckades skapa
ganska så formsköna 3D-skisser, som samtidigt var väldigt abstrakta. När jag satt och jobbade var vi flera som satt samtidigt och tog fram 3D-skisser, vilket jag tror var något som påverkade resultatet på ett bra sätt. Att kunna bolla idéer och kunna ta till sig direkt feedback eller synpunkter från klasskompisar eller kolleger tror jag är viktigt att kunna ta fördel av som designer.
Som andra i steg i den reverserade designprocessen skissades en av de tre lermodellerna av med kol och tavelkrita på ett stort brunt papper. Den lermodell jag valde att skissa av var den där samtliga tre byggstenar hade radier, detta för att jag tyckte den var formskönast av mina tre lermodeller. Den uppskalade skissen tog fram särdragen från lermodellen och effekten av förhållandet mellan de olika byggstenarna förtydligades också. Jag var inte helt nöjd med min skiss, den dominanta delen av lermodellen
som i sitt urspung var en avkapad kon blev istället lite mer bullig och odefinierad i kolskissen, och den underordnade komponenten var svår att hitta en korrekt propostion för mellan de olika vinklarna. Trots det tyckte jag ändå att kolskissen uppfyllde sitt syfte, jag tyckte att skissen gav en mer konkret definition av vilka riktningar som fanns i modellen, och en bevarad djupkänsla tack vare skuggorna och balansen mellan det vita och svarta. Samtliga av klassens kolskisser sattes upp jämsides på en vägg och en
brainstorm genomfördes gemensamt där produktidéer utfifrån skisserna diskuterades. När min skiss diskuterades kom en rad produktförslag upp, bland annat oljekanna, vattenkran, enarmad bandit, walkie-talkie, metronom och nappflaska. Det som var gemensamt för alla dessa idéer var dock att den dominanta byggstenen skulle få förbli dominant och att den subdominanta, den “armliknande” delen, skulle kunna fungera som någon form av antenn, pip att hälla ur, eller något att dra i.
VIDAREUTVECKLING Utifrån diskussionen kring klassens skisser valde jag att gå vidare med idén om att skapa en nappflaska, eller rättare sagt en pipmugg för små barn. Som fortsättning i min designprocess tog jag därför fram en moodboard för att finna en känsla för färg, form och även tänkta material för min tilltänkta produkt. Saker som jag fick inspiration av var hushållsprodukter utvecklade för handikappade, av tekannor och av tallrikar och bestick i melanin, men jag visualiserade även att min produkt kunde hämta drag från elefanter, med stora öron och en sugpip som snabel. Jag skissade därefter återigen en form som utgick från min valda lermodell, men där jag förändra vissa egenskaper hos formen. Jag valde
till exempel att göra grundformen breddare och lägre, för att tydligare signalera trygghet och stabilitet. Jag gjorde även om min underordnade form till ett stor greppvänligt handtag, som jag sedan duplicerade för att muggen skulle hållas med två händer. Jag valde dock medvetet att låta handtagen luta något jämfört med produktens vertikala linje, så att ett par barnhänder lättare och på ett mer ergonomiskt sätt skulle kunna greppa muggen. Eftersom liknande muggar som idag finns på marknaden är relativt små valde jag att gå vidare med att göra en fullskalig modell av min pipmugg. Jag testade först att göra en version i lera, för att lätt kunna förändra formen. Genom detta insåg jag bland
annat att jag ville förändra pipen genom att korta, bredda och integrera den med den koniska basformen. Detta gjorde jag då jag hoppades att detta skulle ge ett snällare intryck och en mer barnvänlig produkt. Nästa steg blev att finna ett bra material att skapa en påsiktsmodell i. Grunden med konen och pipen kändes givna att skapa i formbart skum, men jag hade däremot svårare att hitta ett bra material för de greppvänliga öronen. Lösningen blev att klippa ut remsor av kartong som jag böjde till formen jag ville ha, som jag sedan klädde in i lera som jag sedan spacklade och slipade till den form jag ville få fram. Som sista finish lackerades modellen med en baby-blå färg.
MOODBOARD
R E SU LTAT Min slutgiltiga produkt från den reverserade designprocessen blev alltså en mugg för små barn. Jag tror jag lyckades ganska bra att ta fram en form som skulle kunna attrahera små barn, men kanske ännu viktigare en produtkt som skulle kunna tilltala småbarnsföräldrar. En av mina tidiga idéer efter att jag hade bestämt att göra en pipmugg var att skapa en mugg som gick att associera med djur, i mitt fall en elefant eller ett fantasidjur med näbb och stora öron. Detta är ett knep som ibland används för att barn ska uppskatta och lock-
as att använda produkter när de är väldigt små. Den slultliga designen tycker jag blev ungefär så som jag hade sett framför mig, med mjuka, snälla och böljande former, med proportioner och detaljer som gav muggen ett användarvänligt intryck. Valet av den blåa färgen gjorde jag av många anledningar. Dels tänkte jag på en färg som kunde låna egenskaper från turkos, en färg som enligt psykologen Karl Ryberg är en färg som anses vara ren, frisk och hygienisk. Just ljusblå är också traditionellt sätt en färg som starkt förknippas
med produkter för små barn. Sedan som det kanske mest uppenbara jag såg i mitt färgval var att den blåa färgen går att förknippa med vatten och vätska, och därmed talar om vad muggen innehåller. I en förlänging skulle jag velat ta fram fler varianter utav nyanslika färger, nyanslika färger, kanske rosa, gröna och gula muggar. Det hade även varit roligt att jobba fram bestick och tallrikar som tillsammans med muggen skulle kunna bilda en kollektion av barnprodukter.
Re ferenser Gundersen, A., Kjernsmo, D. & Reinhardtsen, B. (1996). Färglärans grunder. (1. uppl.) Norrköping: Proteam. Morris, J. (2005). Funcction Follows Form: A Reverse Process Design Project. Paper presented at the 2005 IDSA National Education Conference. Från http://www.wwu.edu/id/media/documents/Morris-FunctionForm.pdf SIS, Swedish Standards Institute (2004). NCS [Natural color systems]: färgatlas = Colour atlas = Farbatlas = Atlas des couleurs = Atlas del color = Atlante dei colori [IP Nr: 04.2117 ]. (4. utg.) Stockholm: SIS, Swedish Standards Institute. Wong, W. (1993). Principles of form and design. New York: John Wiley.
Filip Lanneld Teknisk design 2014 fillan-9@student.ltu.se