vinnare av svenska fotobokspriset 2011 – maria Miesenberger johan croneman om trÜtta japaner
-------------------
fotoboks special!
------------------Fotografisk Tidskrift #5–2011
fotografisk tidskrift | 4
maria miesenberger
vinnare av svenska fotobokspriset 2011
Maria Miesenberger
»Någon tycker att ett
fotografi är vackert och romantiskt. En annan upplever samma foto som ett övergrepp.«
5 | no 5/2011
vinnare av svenska fotobokspriset 2001
tove falk ohlsson
maria miesenberger
»Jag vill att alla ska se sina egna minnen« Maria Miesenbergers fotobok Sverige/ Schweden är ett oroande familjealbum på 2 kilo. Allt finns där; picknicken, gungan, blöjbarnet, fotbollsleken, men personerna är svärtade och bakgrunderna upplösta platser utan specifika drag. – Någon kan tycka att ett fotografi är vackert och romantiskt, medan en annan betraktare upplever samma foto som en brutal och grym bild av ett övergrepp, säger Maria Miesenberger. Projektet har pågått sedan 1992 och utgår från de fotografier som framför allt Miesenbergers far har bevarat från hennes egen barndom. Hon tillbringade somrarna i Skåne och i Österrike (faderns hemland) och hon har tagit negativen och kopierat upp bilder, målat över personerna, foto graferat av dem och jobbat i mörkrum med varje enskilt motiv. För fyra år sedan bestämde sig Maria Miesenberger för att det var en bok hon skulle göra för att sammanfatta det omfat tande arbetet. Den skulle bli klar i tid till en utställning 2009, men det gick inte alls. Först i våras kom den äntligen från tryck eriet i Tyskland. Steidl är förlaget, känt för sin för fotograferna plågsamt långsamma boktryckarprocess. – Den har tagit oerhört mycket kraft, mycket beroende på att jag ville vara kom promisslös i genomförandet. Jag tyckte att projektet förtjänade att bli väl omhänderta get och jag har höga ambitioner, då tar det tid, säger Maria Miesenberger på en soffa mitt i sitt kaotiska kontor i Stockholm. Lokalen blev skadad vid en renovering förra året och är ännu inte återställd. Men boken gör en grop i sammetsdynan intill henne och hon är mycket glad över resultatet.
Tanken var att skapa ett slags fotoal bum utan kronologi, en berättelse som fortsätter i evighet och som man kan slå upp var som helst längs vägen. Det finns ingen början och inget slut, en ny genera tion tar hela tiden över. Maria Miesenber ger vill att det ska vara en rytmisk berät telse om att vara människa. – Jag har raderat identiteten på alla de som syns på bilderna och genom det förhoppningsvis öppnat för alla att se sina egna minnen i dem. Eller så väcker det tan kar som man inte var beredd på, drömmar om hur det var eller kunde ha varit. Det är en brutal handling att göra män niskor till svarta skuggor som vandrar runt i en paradisisk miljö. Maria Miesen berger jobbar mycket med balansen mellan svärtan och det vackra, hon menar att det får bilderna att vibrera och tala till betraktaren. Arbetet med boken Sverige/Schweden har skett i nära samarbete med formgivarna Ulf Greger Nilson och Björn Kusoffsky. Tek niskt sett liknar bilderna varandra och det var en utmaning att få berättelsen levande utan att man »somnar av tristess efter tio sidor«. De har provat sig fram med tempo, format och mellanrum. – Det har varit roligt att se hur andra tänker omkring ens eget material. Björn och Ulf Greger föreslog till exempel att jag skulle ha en liten pojke på omslaget. De har ju själva varit små pojkar och det var en fin bild. Men för mig var det självklart att boken berättas ur en flickas perspektiv, säger Maria Miesenberger. –Min oro inför att göra en bok hand lade om att det är svårt att reproducera bilderna i tryck, utan att det ser ut som om de fått ett photoshop-filter lagt över sig.
Sverige/Schweden Formgivning: Greger Ulf Nilson och Björn Kusoffsky steidl / gun Namn Maria Miesenberger. Bor Stockholm. Född 1965. Arbetar med Fotografi men även med textila skulpturer och skulpturer i aluminium och brons. Slog igenom med just fotoutställningen »Sverige/Schweden« på 1990-talet. Fotobok Som Inspirerat »This is Me, This is You« av Roni Horn.
De är skapade helt med analog teknik och mötet mellan det analoga och det digitala i trycktekniken har inte fungerat så bra tidigare när det gällt just de här bilderna. Med envishet – och tålamod – har problemen gått att övervinna. Nu tycker Maria att bilderna klarar sig precis lika bra som i utställningssammanhang. De har visats på utställningar i omgångar över åren. Hon har gjort olika sviter, exempelvis en med uppställda grupp bilder, en med fokus på barnets lek, en med spädbarn. I boken har de blandats samman utifrån en ny dramaturgi, tillsammans med bland annat en text av Elfriede Jelinek som Maria Miesenberger fick tillåtelse att använda. Hon tyckte att den harmonierade med hennes egna tankar. Under hösten visas några av bilderna ur boken i Liljevalchs utställning Helvete, där de följdriktigt står för hot, rädsla och undertryckt skräck. I sitt samman hang som familjealbum är det inte alls lika självklart hur man läser av samma fotografier. Hur vore det att vinna priset? – Underbart. Det skulle vara kronan på verket på denna kompromisslösa resa och bekräfta att det varit värt all möda och väntan för alla inblandade. / Josefin olevik
Möt de övriga nominerade till Svenska Fotobokspriset med start på sid 12
fotografisk tidskrift | 6
7 | no 5/2011
hej
jenny morelli chefRedaktör
utställningar
Jag grät en skvätt när Svenska Akademiens Peter Englund tillkännagav namnet på årets pristagare i litteratur. Självfallet lycklig över att den fina poeten Tomas Tranströmer får priset, men också glad när jag tänkte på alla de vithåriga supportrarna som år ut och år in stått och huttrat i Tran strömers port på Söder i Stockholm. Äntligen fick de komma upp och fira. Hurra! Och jag är nästan säker: om Tomas Tranströmer hade använt kamera i stället för papper och penna skulle han ha kunnat ta fantastiska fotografier. Diktsamlingar och fotoböcker har väldigt mycket gemensamt. Precis som diktsamlingen öppnar fotoboken dörrar till nya världar och nya sätt att förstå världen. Vissa böcker förändrar en i grunden. Jag minns fortfarande den berusande känslan när jag för första gången bläddrade i Anders Petersens
ivan kramskoj på nationalmuseum
Böckerna som förändrar oss
SHE’S IN THE PICTURE Centrum för fotografi, Stockholm Cecilia Bonilla, Elin Elfström, Katarina Elvén, Jenny Källman, Anna Linderstam, Maria Nordin, Anneè Olofsson, Julia Peirone och Anna Strand. 6 oktober–13 november
Det finns ett skrymsle i hjärnan där alla bilder man upplevt och alla dikter man läst samsas om plats.
ÅKE E:SON LINDMAN Hasselblad Center, Göteborg 12 oktober–20 november HELEN LEVITT Fotografiska, Stockholm 23 september–11 december SVEN WESTERLUND KG 52, Stockholm 15 oktober–5 november MIGUEL RIO BRANCO Kulturhuset, Stockholm 8 oktober–29 januari 2012 MARTIN MAGNTORN Växthuset, Lund 19 oktober–4 november
NICK BRANDT Fotografiska, Stockholm 7 oktober–8 januari 2012 OSKAR MÖRNERUD Moderna museet, Malmö 16 november–22 januari GUNNAR SMOLIANSKY Gun Gallery, Stockholm 29 september–6 november PEREDVIZJNIKI Nationalmuseum, Stockholm 29 september–22 januari 2012 PARIS PHOTO Grand Palais, Paris 10–13 november OFF PRINT Lycée Technologique d’Arts Appliqués Auguste Renoir / Le Bal, Paris 10–13 november WALTER HIRSCH / ALEXANDER BERGSTRÖM Abecita Konsthall, Borås 1 september–20 november
oskar mörnerud
Cafe Lehmitz, en bok som möjliggjorde att en minderårig i en förort till Stockholm fick besöka pubarna i Hamburg. Och jag kan fortfarande minnas rysningen i kroppen när jag slog upp bilden av en itusågad död farbror som kysser sig själv i en av Joel-Peter Witkins tidiga 90-tals böcker. Fotoboken har gett mig Dorothea Langes fattiga amerikaner, Franscesca Woodmans ensamma kvinnor och Diane Arbus dvärgar. Den bjuder mot stånd och kan vittna om att det finns farligare och mer spännande saker »där ute«. Den kan vara politisk, pornografisk, humoristisk, socialkritisk, nattsvart, subversiv, upprörande. Den kan berätta för oss att det går att skapa konst av allas vår existens och triviala vardag. Och precis som med dikten möter vi fotoboken i ensamhet. Det finns ett skrymsle i hjärnan där alla bilder man upplevt och alla dikter man läst samsas om plats. Jag kommer aldrig glömma känslan i en ameri kansk dikt som handlar om hur poeten en gång mötte en kvinnas blick i en spegel på en fest på 70-talet. På samma sätt kan jag alltid erinra mig den något misstänksamma blicken från den högra av de små skitiga pojkarna med handväskor som Christer Strömholm en gång förevigade i Paris. Vissa saker fastnar i oss. När jag intervjuade Tomas Tranströmer för ett par år sedan frågade jag honom om vilken funktion poesin borde fylla i vårt samhälle i dag. Han svarade att den kan ändra på vårt konventionella sätt att tänka och leta reda på de dimensioner i oss själva som de kommersiella krafterna inte kommer åt eller riktigt gillar. På det sättet har flera av årets böcker också förändrat mina konventioner och lyckats visa mig nya världar. Så tack alla fotografer (och författare, poeter och konstnärer!) för att ni fortsätter att berätta om och skapa om världen för oss. Ni har aldrig varit viktigare.
nick brandt
Fler utställningar finns på www.sfoto.se
fotografisk tidskrift | 8
Stockholms Auktionsverk Nutida
1. Irving Penn Motorcycle policeman New York 1951 2. Tuija Lindström ur Kvinnorna vid Tjursjön 1992 3. Maria Miesenberger Untitled - Girl with shadow 2000 Säljs på Nutida 15 november
2.
1.
Visning 8–14 november Auktion 15 november Se katalog på www.auktionsverket.se Stockholms Auktionsverk Nybrogatan 32 Stockholm Tel 08–453 67 50 9 | no 5/2011
3.
tanyth berkeley
aktuellt
ALLT FLER FOTOAPPAR Allt fler fotojournalister använder appar och IPad för att förmedla sina berättelser och kommunicera med omvärlden. Den nya tekniken innebär att fotoböckernas linjära och stillbildsberättande kan kompletteras med ljudklipp, filmer och interaktivitet. Den holländske fotografen Carl de Keyzer publicerar sina bilder från ett sibiriskt fångläger på IPaden innan de blir en bok. I senaste numret av British Journal of Photography finns flera exempel på fotojournalistiska app-projekt. En länk till dessa finns på www.sfoto.se
Inspireras av Bergman
BILDER FÖR MILJONER
åke Ericson
sara arnald
Den amerikanska fotografen Tanyth Berkeley, född 1969, har gjort serien The Stars are beautiful. Kalifornienfödda Berkeley bor numera i Brooklyn, New York, och finns representerad på bland annat MoMa och Saatchi Gallery. De flesta personer som hon plåtar hittar hon på tunnelbanan. I det här projektet har den kända skulpturen Venus från Willendorf varit en stark inspirationskälla. Berkeley är intresserad av europeisk film av Fellini och Pasolini, men gillar även Harriet Anderssons galna karaktär i Ingmar Bergmans film Sommaren med Monika.
Sotheby’s höstauktion i New York sålde nyligen ett flertal fotografiska verk till utropspri ser runt 100 000 dollar. Ansel Adams, Edward Weston, Pierre Dubreuil, Paul Outerbridge, Imogen Cunningham och Ric hard Avedon fanns med bland utropen. Ett verk av Weston såldes för över 1 miljon dollar.
JURYNS FAVORIT KNEP SILVER Den 29 september fick ad Anders Birgersson och chefredaktör Jenny Morelli ta emot silver i Svenska Designpriset 2011 för Fotografisk Tidskrift. I stenhård konkurrens med tidskrifter som bland annat Scanpix 7 Revolutioner och Kulturvärlden blev Fotografisk Tidskrift juryns favorit och hamnade på första plats i kategorin kundtidningar. F brädades dock av Secos förbundstidning Edge som fick fler röster på nätet och kunde plocka hem förstapriset.
SERBERNA STOPPAR ÅKE ERICSON När fotografen Åke Ericsons utställning Kosovo in Progress skulle visas i Paris stoppades den. Åke Ericsons bilder från de tio år han spenderade i byn Loxha i Kosovo skulle ha prytt Unescos stora utställningshall i Paris under september 2011
men den serbiska delega tionen började protestera. Till slut beslutade ledningen i Unesco att stoppa utställ ningen. – Det känns helt absurt, särskilt som Kofi Annan skrivit förordet och Unesco ska stå för pressfrihet, säger Åke Ericson.
Irving Penn’s Girl Behind Bottle såldes på Sothebys. Utropspris runt 100 000 dollar.
fotografisk tidskrift | 10
w w w. r a j a l a c a m e r a . s e Vid frågor angående leasing vänligen kontakta oss eller besök någon av våra butiker!
A Rajala
Rajala Pro Shop Stockholm mail: info@rajalacamera.se Herkulesgatan 11 Tel: 08 789 45 00
Rajala Pro Shop Malmö mail: malmo@rajalacamera.se Drottninggatan 36 Tel: 040 12 13 06
nominerad till svenska fotobokspriset 2011
jenny lindhe
nils petter löfstedt
»Det svåraste var att få det färdigt utan att bli upptäckt« Det var Nils Petter Löfstedts kompis Erik Vestman som hittade det. Han kröp in mellan stenarna under piren strax utanför Malmö och upptäckte ett stort hålrum, och så tog han med sig Nils Petter dit. De hade gjort en del gatukonst tillsammans tidigare, bytt ut gatstenar, satt upp planscher, målat meddelanden. Den här gången bestämde de sig för att bygga ett helt rum med tak, väggar, lister och parkettgolv inuti piren. De höll på i sex månader. – Det kändes omöjligt och härligt, läget var perfekt, säger Nils Petter Löfstedt i vårt samtal som pågår medan hans lilla dotter tar en eftermiddagslur. – Det svåraste var egentligen att få det färdigt utan att bli upptäckt. Vi cyklade ut med materialet, det gick bara att arbeta på nätterna och det tog allt krut. Man var trött när det var dags att gå till det vanliga jobbet på morgonen. Själva dokumentationen av projektet kom igång efter hand. Att bygga rummet var huvudfokus, men eftersom Nils Petter Löfstedt alltid fotograferat – assisterat, haft utställningar, gjort boken Club 13 – väcktes snart idén om att följa förloppet genom kameraögat. Hela processen är fångad med hård blixt i kolmörker, utom de fotografier som visar när rummet står färdigt. Då satte Nils Petter Löfstedt fast slavblixtar på pakethållaren för att skapa inredningsbilder med Ikea-look. Han placerade ut dem i rummet och allt blev upplyst. Och så avslutas boken i ett annat ljus när hela betongfundamentet där rummet en gång fanns är borta.
– När utrymmet tog form och väggarna kom på plats, började jag inse att det kunde bli något intressant. Från grus och sten till rum fyllt av människor. Det var en bildmässigt spännande förvandling.
The Pier Form: André Principe pierre von kleist editions
Namn Nils Petter Löfstedt. Bor Malmö. Född 1980. Arbetar med Har tidigare gjort »Paragraph 23«, stillbildsfilm från Hvitfeldtska gymnasiet där ungdomar stängdes in av polisen under EU-toppmötet i Göteborg 2001. »Club 13«, fotobok om Malmös nattliv. Diverse gatukonst och Vit Päls kommande musikvideo. Fotobok som inspirerat »Vännerna från Place Blanche«, Christer Strömholm.
Nils Petter Löfstedt brukade titta på dagens bilder när han kom hem vid femtiden på morgonen. Han var stolt över vad de skapade tillsammans, men visste inte vad han ville göra av bilderna. Vissa dagar använde han knappt kameran, aktiviteterna var helt beroende av vad de hade fått tag i för virke för dagen. Så småningom började han visa fotografierna för nära och kära och insåg att det ändå var svårt att beskriva vad de egentligen höll på med ute på den blåsiga piren om nätterna. De upplysta ögonblicken visar snickrande, bärande och målande. – Jag förstod att jag var tvungen att förklara platsen lite mer, att man behövde en översikt för att förstå var rummet ligger. Men jag gillar också att det är konstigt och att man inte riktigt begriper. Det där är en balansgång, säger Nils Petter. – På ett sätt är det en fördel att vara mitt i något när man berättar en historia, men på ett sätt kan det också vara en nackdel. Jag kanske missar detaljer för att jag tar dem för givna. Från början hade Nils Petter Löfstedt och Erik Vestman tänkt vara anonyma, men när Nils Petter såg över sina stillbilder och insåg vad han hade samlat på sig, kändes det trist att inte få visa upp det. Samtidigt var de lite oroliga för vad som kunde hända, kanske skulle deras projekt bötfällas? Den första presentationen blev ett stort bildreportage i Sydsvenskan och efter de po-
sitiva reaktionerna kändes det möjligt att satsa på en bok. – Jag har en väldig kärlek till fotoboken som form och att få göra böcker har varit min drivkraft som fotograf. Berättelsen föll sig naturligt när det väl blev klart med ett förlag, den var ganska färdig i huvudet när vi satte igång. Jag vill visa projektet från ax till limpa, mycket konkret. Nils Petter Löfstedt gjorde en film också, som har visats på svt, och en stillbildsutställning, som hängt på Fotografiska museet. Rummet finns inte längre. Malmö kommun lät det vara i fem månader innan de tog bort allt. Under de månaderna kom många besökare. Fyra fulla gästböcker vittnar om att gäster firat midsommar, sovit över eller kommit på kulturell sightseeing. Där passerade kids, graffittimålare, gamla gubbar och fulla efter-krogen-människor. De flesta har tagit väl hand om utrymmet, de har sopat, lämnat presenter, saft och bullar. – Fast det blev ändå ganska nedgånget. Vi hade precis bestämt att vi skulle renovera när kommunen rev det. Så det blev inget mer. Vad skulle det betyda för dig att vinna priset? – Det vore förstås väldigt kul och det kanske skulle kunna hjälpa mig att göra nästa bok. Samtidigt känns det märkligt att det här projektet får så mycket uppmärksamhet, det är ju något som från början är gjort i det fördolda. / Josefin olevik
fotografisk tidskrift | 12
13 | no 5/2011
nominerad till svenska fotobokspriset 2011
tove falk ohlsson
catharina gotby
»Jag tror att jag är en allmängiltig människa« Fotoboken »Presence« handlar, som titeln antyder, om närvaro. – Bilderna i boken valde varandra, nästan som av sig själva. Idén hade funnits med mig i flera år innan jag formulerade den i fotografier, det var härligt att det var så lätt, säger hon över en kanelbulle en klar måndagseftermiddag på ett café i Stockholm. Men det handlar även om vissa minnen som Catharina Gotby vill bevara. Hon rekonstruerade miljöer, intryck, föremål och ljus som en gång fastnat i hennes inre. Så småningom blev det en historia som hängde samman på sina egna grunder. Omslaget till Catharina Gotbys bok visar en kraftig trädstam omslingrad av tunnare grenar. Kanske är det en kärleksfull kram, kanske är det en parasitväxt som lever på moderträdet. Kanske är det en död form, som står förtorkad sedan åratal. Det är svårt att avgöra. Innanför pärmarna finns bland annat en molnig himmel, ett mörkt gammalt träskåp och en ung kvinna som står på en sandstrand. Klassiska motiv som de flesta kan relatera till, minnas till. – Ett träd är inte bara ett träd, det fylls även av betraktarens egna associationer. För mig är tankarna hos betraktaren det viktigaste. Ett träd kan vara lockande, farligt, trevligt och förskräckligt – att saker är komplexa gör dem intressanta. – Bokprojektet föddes i ett behov av att återknyta till min känsla för stillheten och fördjupa närvarokänslan. Att till exempel dricka ett glas vatten kan bli en stor upplevelse om jag använder alla mina sinnen. »Presence« utgår från att en människa är allt det hon varit med om, samtidigt som
hon är just den hon är i dag. Att vi bär våra minnen som rum att gå in i, dyka ned i. – Allt konstnärligt arbete måste tangera inre skikt för att fördjupas. Annars är kulturen, konsten och specifikt fotografiet, endimensionellt och platt. Det krävs trygghet för att klara av att släppa efter och bara vara. Catharina Gotby låter handen och blicken hålla på med sitt och hon upplever ett stort lugn i att kreativiteten formar sig själv. Men ibland har hon känt att hennes kreativitet blivit farlig eftersom den är så kraftfull, den kan dra iväg utom kontroll och risken är att hon tar slut av för mycket arbete. Catharina Gotby har tidigare följt människor på psykiatriska sjukhus, stripteaseklubbar och på högriskfängelser, hon har ägnat sig åt självporträtt och avbildat landskap som existentiella tillstånd. Hon är utbildad inom den dokumentära fototraditionen, men har gått från att avbilda människor till att i stort sett bara fotografera utifrån egna inre upplevelser. För henne är det en naturlig utveckling och ett sätt att prova nya metoder. – Allt i Presence utgår från känslor inom mig, men jag tror att jag är en allmängiltig människa och att alla förr eller senare upplever detsamma som jag. Att göra böcker är också ett sätt att skapa en form av sitt arbete. Det här är Catharina Gotbys fjärde bok, tidigare har hon givit ut Evigt brinnande tid, Med kroppen som slagfäl och Sång. Liksom den nu aktuella Presence är ett par av dem samarbeten med formgivaren Patric Leo. – Att göra en bok är ett sätt att spara och bevara, det blir symboliskt på något sätt.
Och det är ju på så vis man tar del av varandras arbeten. Jag har många fotoböcker hemma, men skulle önska att jag ägde ännu fler.
Presence Form: Patric Leo amfora/max ström Namn Catharina Gotby. Bor Stockholm. Född 1955. Arbetar med Radiodokumentärer, skrivande och film parallellt med fotograferandet. Hennes fotoprojekt handlar om existentiella frågor och människors inre. Fotobok som inspirerat »Farewell Photography« och »Memories of a Dog« av Daido Moriyama.
Hur skulle det vara att vinna? – Det vore förstås roligt, bekräftelsen är betydelsefull. Jag lyssnade på Beate Grimsruds Sommarprogram och känner mig lite som henne. Hon beskrev när hon var nominerad till Augustpriset och bestämde sig för att lägga en tredjedel av tiden på att vara glad och resterande tid på att tänka att hon kanske inte skulle få det. Men det är svårt. / Josefin olevik
fotografisk tidskrift | 16
17 | no 5/2011
nominerad till svenska fotobokspriset 2011
kalle assbring
mikael olsson
»Texten fick inte ta fokus från bilderna« Det var försommar år 2000 när Mikael Olsson första gången styrde bilen mot Frösakull utanför Tylösand. En kompis som jobbade på ett arkitektkontor i Stockholm hade berättat att Bruno Mathssons sommarviste låg tomt och i princip orört sedan möbelformgivaren dött 1988. Arkitektkontoret stod i begrepp att köpa huset. Kanske att Mikael ville ta några bilder av det? –Tja, varför inte. Med husnyckeln i fickan körde han de 14 milen från Göteborg. – Jag hade ingen närmare relation till Bruno Matsson och tänkte väl att jag skulle få se ett hus som var lite coolt, säger Mikael. Mötet med Frösakull den dagen blev början på en förälskelse. Ett forskningsarbete och en smärre besatthet. Huset var visserligen coolt, men mycket mer än så. Det var ett liv. Det var spåren av idéer och en ideologi som förespråkade ljus, luft och frisksportarliv. Vardagsrummets två ytterväggar är av glas från golv till tak och den omgivande tallskogen blir en del av rummet. Köket är extremt flexibelt. Både spis/ugn och arbetsbänk är utformade som nätta enheter på hjul som går att dra med sig dit helst man önskar. – Jag ser det som ett koncentrat av den svenska modernismen, säger Mikael Olsson. Under sex års tid reste han dit flera gånger om året. Han stannade en eller ett par dagar. Tog in på ett närliggande vandrarhem eller sov helt enkelt i det övergivna huset. Kokade te, intog hemmet. Och han fotograferade. Alla årstider och tider
Södrakull Frösakull Form: Daniel Carlsten, Jonas Jansson, Mikael Olsson. steidl
Namn Mikael Olsson. född I Lerum utanför Göteborg 1969. bor I Göteborg och i Stockholm. gör Arbetar med fotografi – utställningar, egna projekt och uppdrag. aktuell med Boken »Södrakull Frösakull«. bästa fotoboksminne BrassaÏ, »Paris de nuit«, första utgåvan från 1933.
på dygnet. För honom handlar det om en undersökning där fotografi, arkitektur och bevarande samspelar, men även om idéer om voyerism, perception och minne. Mest tid och arbete har Mikael Olsson lagt på Bruno Mathssons forna sommarhus Frösakull. Men arbetet omfattar även fotografier av Mathssons permanentvilla Södrakull strax söder om Värnamo. Dit har Mikael däremot inte haft tillträde utan fotograferat genom fönster och den övervuxna exteriören. Tanken på att göra en bok föddes tidigt i processen. Redan i ett tidigt skede tänkte sig Mikael Olsson att den i så fall skulle bli en av de runt 300 titlar som årligen ges ut på det ansedda tyska konstboksförlaget Steidl. – Nästan inget förlag vill ge ut en fotobok. Det är väldigt dyrt och svårsålt. Jag ville genomföra min idé från början till slut. Inte hamna i det läget att boken förvandlas till något som är anpassat efter förlagets önskningar. Vid ett av samtalen med förläggaren Gerhard (som också är förlagets grundare och ägare) i maj 2004 blev Mikael Olsson ombedd att ringa tillbaka – i augusti. Vilket han gjorde. I tyska Göttingen, där förlaget ligger, möttes de senare för att titta på bilder och diskutera samarbete. Utan att blinka köpte Gerhard Steidl Mikaels och formgivarnas idé om bokens utformning och pappersval. Även i detaljer som att trycka på omslagsväven och på baksidan av skyddsomslaget. Och ha foliering i färgen mässing, som en referens till husets beslag. – Gerhard är fantastisk. Han har en sådan nördkoll. På sådant som vilken tillverkare av svart färg som passar bäst
till ett visst papper och hur trycket doftar. Det finns säkert andra som trycker lika bra men ingen som har den kunskapen och de distributionskanalerna. Och han ville ge ut det här för att han gillar det. Överenskommelser mellan fotograf och förläggare kan se olika ut, även från bok till bok inom samma förlag. För Mikael Olssons del innebar utgivningen att han försåg Steidl med material till bokens innehåll och formgivning. Förlaget i sin tur stod för papper, tryck och distribution av upplagan på 2 600 exemplar. Vad var viktigt när du skulle göra din bok? – Jag ville göra en bok som var ett eget konstverk. Det var viktigt att formatet var sådant att man lätt kan umgås med boken. Ha den med sig när man reser eller i sängen. Inget stort skrytverk. En papperskvalitet på en jämställd nivå med bilderna. En diskret paginering. Texten fick inte ta fokus från bilderna utan ligger i stället längst bak. Det var också viktigt att hela produkten samverkar med innehållet och har en lång livslängd. Att uttrycket på boken är Mikael Olsson. Mikael Olsson beskriver det som väldigt skönt att projektet är till ända. Eftersom han parallellt haft andra projekt och redan är inbegripen i tre nya projekt – varav det ena är ytterligare ett samarbete med Steidl – har det inte uppstått någon direkt tomhet. Mest lättnad och glädje. — Hur det skulle vara att vinna titeln Årets fotobok? Kul! Och jag skulle hoppas att det innebar att fler upptäckte boken, säger Mikael Olsson. / marit larsdotter
fotografisk tidskrift | 20
21 | no 5/2011
nominerad till svenska fotobokspriset 2011
kalle sanner
hendrik zeitler
»Jag vill bevara den politiska scenens estetik« Ibland ser vi attribut från de här miljöerna skymta förbi under en demonstration eller på ett flygblad. I Hendrik Zeitlers bilder hamnar vi rakt i de kollektivhus eller autonoma center där vänsterradikala grupper träffas, håller möten eller kanske driver bokhandel och café. Ett hopplock av udda möbler, knutna nävar och interiörer från veganska kök. Eftersom han själv varit politiskt aktiv både när det gäller djurrätt och antifascism har han gedigen erfarenhet av miljön, från hemlandet Tyskland och Holland men även Norge och i viss mån Sverige. Skälet till att han började sin dokumentation var att husen stod inför en förändring. Kollektivhuset Ya Basta i Oslo skulle rivas, Blitz i samma stad stod inför en omfattande renovering. Väggmålningar och slagord skulle gå förlorade. – Jag ville bevara den politiska scenens estetik. Bidra till historieskrivningen. Det är lätt att tro att det här en stil som är beständig men det går såklart trender även i den här miljön. När ett hus rivs eller renoveras blir det i dag en annan stil på det som skrivs och målas jämfört med 1980-90-talet. Mellan 2004 och 2010 har han dokumenterat de tre hus (utöver Ya Basta och Blitz även Kvarnis i Västerbotten) som nu blivit boken A Place of One’s Own, utgiven av Gösta Flemming på Journal förlag. Hendrik Zeitler som tidigare har ställt ut en hel del förvånades över reaktionerna på hans första bok. – Bortsett från vänner och bekanta på vernissagen har jag fått väldigt lite respons på mina utställningar. Eftersom jag har dåligt självförtroende har det bidragit till min känsla av att vara en bluff som när som
A Place of One’s Own Form: Jonas Lindblad journal
Namn Hendrik Zeitler. Född I västtyska Hamm 1975. Kom hösten 1999 som utbytesstudent till Högskolan för fotografi och film i Göteborg. Den tänkta terminen har hittills blivit tolv år. Bor Med flickvän, son och hund i Angered utanför Göteborg. Arbetar med Undervisar på Högskolan för fotografi och film. Fotograferar. Har ett stort antal projekt på gång. Bästa fotoboksminne »80 millioner bilder – Norsk kulturhistorisk fotografi« som ger oss en aning om hur många fotografiska berättelser som finns gömda i privata och offentliga arkiv.
helst kan bli avslöjad. Boken har inneburit någonting helt annat. Det är otroligt många av de som köper boken som kommer med synpunkter. Även branschfolk, formgivare och boende i husen jag plåtat och andra utanför fotovärlden. Det är väldigt roligt, säger Hendrik Zeitler. Ursprungsidén var att enbart plåta husens gemensamma utrymmen, någonting annat trodde Hendrik inte att de boende skulle acceptera. Men en efter en av de boende bjöd in och närmast bad honom att plåta även deras sovrum, berättar Hendrik, som förvånades över det stora antalet linslöss. Vart har människorna tagit vägen i bilderna? – Jag har plåtat mycket med storformat för att få absolut skärpedjup och då måste man jobba med liten bländaröppning och kanske 20, 30, 40 studioblixtar efter varandra. Ingen människa står still så länge. Dessutom har man redan sett en del av den sortens porträtt av den politiskt engagerade människan.
ut. Vid utställningen medverkade han med 14 bilder i formatet 1 x 1,26 meter. Att ha sett sina bilder i den storleken blev en erfarenhet han hade med sig in i arbetet med boken. – Jag visste vad det betydde att kunna läsa vad som stod skrivet på väggarna i husen eller se vad affischer föreställde. Därför var det viktigt att bilderna skulle vara ganska stora och i bra tryck, säger Hendrik. Har du något tips till den som vill göra en fotobok? – Ha ett gott självförtroende. Och se till att arbeta med en person som har erfarenhet av att göra böcker. Processen att göra allting själv är dyr, långdragen och seg. Men det var det värt. Tillfredsställelsen är stor. / marit larsdotter
Efter ett par års fotograferande visade Hendrik Zeitler sina bilder för några andra »konstmänniskor«. De tyckte att miljöerna var fula. Att de röriga rummen var förskräckliga och ingenting att se. – Jag bestämde mig för att inte visa dem mer. Avgörande för det fortsatta arbetet blev mötet med Joa Ljungberg och Edi Muka, som kurerade Göteborgs Internationella konstbiennal 2007. Under sitt arbete inför biennalen sökte de kontakt med lokalt verksamma konstnärer och Hendrik tog mod till sig. Han visade dem ett urval av de bilder han dittills tagit. Mötet föll väl fotografisk tidskrift | 24
25 | no 5/2011
Hendrik Zeitler »Eftersom
jag har dåligt självförtroende har det bidragit till min känsla av att vara en bluff som när som helst kan bli avslöjad. Boken har inneburit någonting helt annat.« fotografisk tidskrift | 26
kk + tf, Klara Källström & Thobias Fäldt
Namn Ruben Östlund. Yrke Filmregissör. Bor Göteborg. Aktuell Jurymedlem. Ålder 37.
5 frågor
Ruben Östlund söker starka upplevelser Varför tackade du ja till att sitta med i juryn för Svenska Fotobokspriset? – För att jag faktiskt har haft väldigt få starka upplevelser av fotoböcker och det ville jag ändra på. När de ringde och frågade blev jag nyfiken, jag insåg att det här skulle bli svårt och det var nog det jag gillade. Så hur gick det, valde ni ut böckerna snabbt? – Nja, de andra i juryn var rätt 27 | no 5/2011
snabba men mig fick de vänta in. På borden låg runt hundra sinsemellan väldigt olika böcker. Jag letade efter fotografer som har riktat kameran mot något som verkligen intresserar dem. Finns det några likheter i kvalitet mellan fotoböcker och filmer? – Ja, ett bra fotografi ger mig en ny erfarenhet på samma sätt som en bra rörlig bild gör. Man kan också jämföra vissa eleganta coffee table books med
filmer – där man har använt sin professionalism och tekniska begåvning främst till att skapa en klanderfri yta. Sådana böcker (och filmer) väljer jag bort. Vad ställde ni för krav på böckerna? – För mig ska de inte bara stå hemma i bokhyllan eller ligga på ett bord – de ska vara böcker med bilder som man vill söka sig tillbaka till. Det är ju väldigt höga krav om man tänker
på hur få böcker som faktiskt lyckas leva upp till det. Var det svårt att välja just fem böcker? – Ja, det fanns flera böcker som var väldigt bra. Alla de nominerade böckerna gav en upplevelse som fick mig att vilja formulera mig. Det är ju precis det som en stark upplevelse gör, tvingar åskådaren att bearbeta den på något sätt. / Jenny morelli
Det vĂĽras fĂśr fotografisk tidskrift | 30
fotoboken! Aldrig någonsin har det varit lättare att själv ge ut en fotobok. Vill man bli rik ska man satsa på natur och udda människor. Vill man bli odödlig ska man numrera sina böcker. Följ med F in i fotobokens vida värld. text tommy arvidsson bild kuba rose
31 | no 5/2011
»När jag föreläser på skolor så är en fotobok det första den blivande fotografen vill göra.« / Greger Ulf Nilson, formgivare och gallerist
SKILLNAD PÅ BOK OCH BOK? Vad är det för skillnad mellan en fotobok och en fotoillustrerad bok? Förläggaren Gösta Flemming har funderat över frågan i sin »Foto i bok«: »De förra utgår från fotografens eget arbete och innehåller huvudsakligen fotografier, och är i det totala utbudet förhållandevis få. Den senare sorten vimlar det av – inte minst i dag då påkostade kok-, trädgårds- och arkitekturböcker produceras i parti och minut – och de är ofta producerade på uppdrag och i samarbete med fack-experter.«
FÖRSTA FOTOBOKEN 1866 kom boken »Molins fontän« med sju inklistrade albuminfotografier tagna av Johannes Jaeger. Boken hade tryckta textark med dikter av Herman Sätherberg och Karl Wetterhoff. I dag kan man köpa den på antikvariat för 2 000–3 000 kronor.
F
otoboken lever i sin egen värld, lite undanskuffad som den är från bibliotek och kultursidor. Fotoboken kan vara en saga, ett stycke poesi, en stridsskrift, eller inträngande dokumentation. Den kan vara enormt stor, som Helmut Newtons Sumo som är 50 x 70 cm och levereras med stålstativ. Den kan var liten, som Bjarne Bares bok Hose variations som innehåller ett trettiotal bilder på trädgårdsslangar. Ämnet kan vara smalt, som Ellen Jongs Getting To Know My Husband’s Cock. Eller brett, som Gösta Flemmings Centennium, som tar ett fast grepp om den svenska fotohistorien. Till form och utseende är fotoboken ombytlig som en kameleont. Fotoböcker som når stora upplagor här i Sverige handlar oftast om natur eller landsbygd. Åke Mokvists bok om bygdeoriginal, De ovanliga, har uppnått sexsiffriga försäljningssiffror. Brutus Östlings första fågelböcker Mellan vingspetsarna och Örnarnas rike är också storsäljare. Torsten Axelssons och Stefan Edmans Erik och Sigvard har sålt i över 80 000 ex. Men oftast trycks fotoböckerna i betydligt färre exemplar. När en bok ges ut i en liten upplaga kan den bli samlarobjekt. Lars Tunbjörks första bok Gränslösa bilder (1987) får man betala minst 2 000 kronor för på ett antikvariat. Christer Strömholms första fotobok Till minnet av mig själv (1965) är ett litet häfte som ingick i en serie där de övriga böckerna inte har något värde alls. Den säljs på den internationella marknaden för mer än 6 000 kronor. Den här tendensen att fotoboken kan få ett samlarvärde har naturligtvis flera fotografer utnyttjat. När Nina Korhonen gav ut sin bok Anna, amerikan mummu i tusen exemplar gjorde hon samtidigt en specialupplaga på fyrtio exemplar där ett fotografi medföljde. Den kostade då avsevärt mycket mer. Det är också vanligt att bokutgivning och fotoutställning följs åt. De två delarna hjälper på så vis varandra, på samma sätt som popartister säljer skivor på sina konserter.
Jag söker upp den kända fotografen Gerry Johansson, han har lång och bred erfarenhet av att publicera fotoböcker. Över sparrissoppan på ett café i Malmö och pratar vi om 1970-talet och tiden då Aktuell fotolitteraturs böcker stod i var fotografs bokhylla. –Vi satte i gång att ge ut böcker för att ingen annan gjorde det, berättar Gerry.
Satsningen växte så småningom till ett fotoboksbibliotek med fotografer som t.ex. Johanna Helander, Yngve Baum, Jean Hermansson och Anders Petersen. Den sistnämndes debutbok var också den första boken i serien. Böckerna gavs ut under större delen av 70-talet och följdes av en serie med namnet Fotolitteratur. Kan du säga något om skillnader mellan då och nu? – Ja. Framför allt är det lättare än någonsin att ge ut böcker. Tryckkostnaden har sjunkit kraftigt och så har vi ju internet för marknadsföring och försäljning. Det är möjligt att gå med vinst på en så liten upplaga som 500 exemplar. Man får dock ha tålamod, som exempel tog min Amerika-bok tolv år att sälja slut på. Men fotoboksbranschen är mer dynamisk än någonsin och sätten att göra böcker på är allt fler. Fotoboken verkar passa bra in i den globala värld vi lever i. Bilder är som musik och kan läsas av alla, oavsett modersmål, i alla länder. Många svenska fotografer gör böckerna direkt för en internationell marknad, med engelsk text. Genom internet kan man få läsare över hela världen. Inget ämne är för smalt eller udda för att behandlas i en fotobok. Sébastien Girard har gjort en fantastisk bok om bilar som blivit repade och fått lyktor och annat krossade; Desperate cars. Man behöver inte ens en kamera. Joel Sternfeldt gjorde häromåret ett reportage i oljestaten Dubai med sin i-phone. Boken iDubai, som producerades av Steidl, hade naturligtvis exakt samma proportioner som en telefon. Michael Wolf har gjort en bok med bilder som han hämtat ur gatuvyn på Google maps, A Series of Unfortunate Events. Rafflande läsning med par som hånglar i portgångar och bilar som brinner och människor som bara fallit ihop på gatan. Men varför är de kvinnliga fotoboksfotograferna så få? När jag räknar upp den senaste tidens fotoböcker är en försvinnande liten del gjorda av kvinnor. Jag kollar för säkerhets skull om det är jag som kanske inte ser de kvinnliga fotoboksförfattarna. Men en snabb genomgång av det prestigefyllda fotoboksförlaget Steidls hemsida, ger vid handen att kvinnorna utgör ungefär en fjärdedel av alla fotografer. På Photoeyes nätbokhandel är det ännu färre. Anna Clarén, fotograf och kursansvarig på Nordens fotoskola, förklarar att en del av problemet beror på att kvinnor inte gör sig hörda. fotografisk tidskrift | 32
»Det viktiga är att man gör sina böcker för sin egen skull, för att man vill.« / micke berg, fotograf
– Om du inte räcker upp handen och talar om att du har något bra att visa upp så syns du inte. Det är alltför få kvinnor som deltar i tävlingar som till exempel Årets bild eller Scanpix fotopris eller som söker utställningsplats på gallerier. När Anna Clarén gav ut sin första egna bok, hade hon svårt att hitta förebilder, någon som gjort något liknande. Någon hon kunde få råd och stöd från. Hon finner däremot gott om sådana konstellationer bland män. – Vi tjejer måste bli bättre på att ta hand om varandra och att bli förebilder för varandra. Man måste få höra »dina bilder är bra, jag tror på dig«.
E
n sak är dock säker – den digitala revolutionen har förenklat bokproduktionen för både män och kvinnor. För bara tio år sedan var man nästan tvungen att vända sig till ett förlag för att få sin bok utgiven. I dag har man ofta alla verktygen i sin dator. Man kan med lite hjälp och stöd göra alla momenten fram till den magiska punkt där tryckfärg möter papper.
33 | no 5/2011
– Ja, det ges ut mer fotoböcker än någonsin, bekräftar formgivaren och galleristen Greger Ulf Nilson. – Men kvalitén har inte blivit bättre. Alla fotografer är så extremt sugna på att göra böcker. När jag föreläser på skolor så är en fotobok det första den blivande fotografen vill göra. Men tittar man på de äldre fotograferna så har de samlat bilder och tänkt ganska länge innan de ger ut en bok. Men varför ska man alls anlita en formgivare? Fotografen har ju tagit sina bilder, vet i vilken ordning de ska vara, känner sitt material bättre än någon annan. – Visst kan man göra fotoboken själv. Men en formgivare är ju bra på något annat än fotografen och kan förhoppningsvis tillföra något nytt. Om jag ska göra en fotobok så måste det bygga på ett kreativt samarbete med fotografen. Jag skulle aldrig vilja göra en bok åt någon som vet precis hur boken ska se ut. När jag gjorde From back home åt Anders Petersen och JH Engström så fick jag flera lådor med bilder från dem som jag sedan gjorde ett förslag utifrån.
Några svenska fotoboksförlag Arena Förlag med varierad utgivning. Arkitektur och resehandböcker blandas med fotografmonografier och konstböcker. Balkong Man har en stark tonvikt på arkitektur, men är även intresserad av teknik och natur. Förlaget gav 2007 ut »Sjömärken« av Magnus Rietz. the Bearded Lady Nystartat förlag som kickstartade med Pieter ten Hoopens starka Stockholmsskildring. Annars gör de mest kok- och livsstilsböcker. Dokument press Graffitilitteraturens högborg. Mycket om street art men också böcker om surfning och andra hippa sporter. Gun Gallery Böcker i små upplagor. Oftast med fotografer som ställer ut på galleriet med samma namn. Hammar förlag Huvudsakligen naturböcker utgivna av den hängivna tryckaren Bosse Hammar från Alingsås. Journal Ett av de svenska förlag som betytt mest för svensk fotografis internationella anseende. Libraryman Ett förlag som kännetecknas av hög kvalitet, små upplagor och en internationell katalog. Max Ström Ett Bonniersföretag som varierar konfekten. Storslagna presentböcker som t.ex. Tore Hagmans »Staden vid havet« blandas med svartvita poetiska skildringar som Mikael Anderssons/Göran Tunströms »Barnmark«. Nya vyer Åke Sidvall (f.d. Fotografiska museets intendent) säljer, förutom egen utgivning, böcker från ett flertal europeiska fotoboksförlag. Votum (f.d. Gullers) Ett Örebrobaserat förlag med viss förkärlek för landsbygd och natur. Ger även ut kok- och presentböcker.
»Vi vill ha kontakt med fotografer som skulle gjort sin bok oavsett om vi funnits.« / kalle sanner, fotograf och förläggare
STRANDAD VAL 1866 kom även Sveriges första naturfotobok som handlade om en strandad val i Göteborg. Boken utkom i 50 exemplar och valen kan fortfarande beskådas på Göteborgs naturhistoriska museum.
PLÅTA BAJS Georg Sessler har i boken »Human Calligraphy« tagit bilder på sin egen avföring och gjort en lista på vad han ätit vid det aktuella tillfället. Enligt hörsägen är den populär bland kockar. Boken finns på Stockholms Fotoantikvariat.
Greger Ulf Nilson är en central aktör inom svensk fotoboksutgivning. Hans kontakter med det tyska förlaget/tryckeriet Steidl har lett till att en rad svenska fotografer kommit ut på en internationell arena. När jag berättar för honom att en bok av JH Engström nyligen släppts på ett japanskt förlag, Super Labo, blir han först förvånad. Någon sekund senare lyser han upp och utbrister: – Men det är ju jag som har gjort dem, de är gjorda på datorn i rummet härintill! En erfaren fotograf som hittat ett eget sätt att få ut sina bilder i bokform är Micke Berg. Vi träffas på Nytorget i Stockholm, hans revir sedan länge. När caféets espressomaskin har pyst färdigt och vi hittat ett avskiljt hörn langar Micke Berg upp sina senaste böcker på bordet. Ointresserade bokförlag som ibland inte ens svarade på brev fick honom att ta saken i egna händer. Nu sänder han sina bildfiler till ett amerikansk print-on-demand företag som också är hans försäljningskanal. Första exemplaret av boken kostar runt 500 kronor. Därefter ligger boken ute på företagets digitala bokhandel för beställning. Man kan bläddra sig igenom den på skärmen. Som kund beställer man direkt från usa, eller från fotografen. I det senare fallet får man en signerad bok, men får samtidigt betala lite mer. – Redan när jag gjorde Ockupationshandbok i samband med ockupationen av Mullvaden 1979, fick jag blodad tand. Den tryckte vi svart på Polisens tryckeri och sålde sedan på gatorna. De flesta av Bergs titlar är trots allt utgivna på »riktiga« förlag. Men de sex senaste är egenproducerade och finns att köpa på internetsidan Blurb. Genom detta arbetssätt behöver han inte dela eventuell vinst med så många mellanhänder. Layouten gör han själv. – Det är ju en fantastisk layout, en bild per sida. Stockholmsboken bestämde jag mig för att göra i 50 exemplar. Jag sålde ut de där böckerna på tre veckor! Boken kostade rätt mycket att göra, så för att få något mervärde i det hela lade jag med en egen print. På de böckerna fick jag in mer pengar än jag någonsin fått från något förlag. Har du något råd till den fotograf som aldrig gjort någon bok? – Det viktiga är att man gör sina böcker för sin egen skull, för att man vill. Om sedan folk vill köpa den eller ej, det är en helt annan sak. Du har ju
Ett litet häfte som kostar över 6 000 kronor.
nästan ingen kostnad för att göra en bok i dag, bara din tid. Men om man inte kan lägga ut femhundra spänn på ett första Blurbexemplar, blir det svårt. En del aktörer går ännu längre i sin självständighetsiver. Det lilla svenska förlaget Farewell Books satsade på något som varit vanligt internationellt i många år. Med inspirationen från fanzine-världen trycker man små billiga böcker hos en enklare kopieringsfirma. En av förlagets böcker, Trinidad Carrillos Naini and the Sea of Wolves, fick Svenska fotobokspriset 2008. Förlaget, ett enmansföretag, är numera nedlagt eftersom initiativtagaren fotografen Mårten Lange studerar utomlands. Göteborgsfotograferna Simon Berg och Kalle Sanner som driver Blackbook publications är inne på samma spår. – Vi vill vara en kanal för den typen av böcker som inte har en plats inom den klassiska förlagsvärlden. Vi trycker ganska små upplagor och till omfånget små böcker. Simon Berg och Kalle Sanner vill bilda ett nätverk av fotografer och konstnärer som brinner för att göra böcker utanför de traditionella förlagsramarna. Båda två hyllar fotoboken som den bästa formen för att presentera ett projekt. – Där utställningen mer blir glimtar, eller en fotografisk tidskrift | 34
»Förlaget ville absolut ha massor av snö på omslaget till en bok om skånsk vintermat.« / helene toresdotter, fotograf
show, upplever man i fotobokens form hela arbetet, säger Simon Berg. Blackbook handlar om samarbete. Sanner och Berg driver hemsidan och de respektive upphovsmännen har sina egna böcker hemma. När en beställning kommer så förbinder sig fotografen att inom en vecka skicka boken till kunden. – Vi vill ha kontakt med fotografer som skulle ha gjort sin bok oavsett om vi funnits eller ej. Men vi vill inte bara vara distributörer av färdiga böcker. Det som tas in i vår katalog måste passa in i sammanhanget, säger Sanner. De två fotograferna har bägge gjort böcker under Blackbooks signum. De betonar envist att det nästan aldrig handlar om pengar. Som så ofta i kreativa sammanhang så handlar det om att man har ett material som man vill visa för omvärlden. Boken blir till en slags slutpunkt för ett specifikt projekt. Det som finns inom sidorna finns där och kan inte ändras.
S
å lämnar vi fotobokens finrum och tittar på den del av fotoboksvärlden där pengarna finns och där ofta fotografen är en del i ett team eller bara inhyrd för att göra en viss sak. Nästan varje dag kommer det ut en ny kokbok i Sverige. När Monika Ahlberg och Ewa-Marie Rundquists bok Rosendals trädgårdscafé gavs ut 1994 var utgivningstakten ungefär 10–15 kokböcker per år. Den boken blev början på ett nytt sätt att fotografera och presentera mat och har i dag sålt i över 300 000 exemplar. Johanna Ekberg, förlagschef på Bokförlaget Arena ser heller ingen avmattning i intresset för den här typen av guideböcker om mat, trädgård, arkitektur och resor. – Böckerna kommer oftast till på förslag från en skribent eller formgivare. Men man vet aldrig innan vad som säljer, vi går ofta på någon slags magkänsla, säger hon. Vanligt är att vi samarbetar med fotografer som själva varit i kontakt med förlaget, eller som vi känner sedan tidigare. I en kokbok kan man till exempel ha en fotograf som bara fotograferar maträtter och en som tar mer reportagebetonade bilder kring bokens tema. Ersättningen för ett bokjobb varierar. För det mesta finns ingen budget för att betala per timme utan förlagen förhandlar fram ett paketpris. Sedan blir det upp till fotografen att försöka minimera sina kostnader. Prestigfyllda och roligare jobb som att fotografera caféer i Europa betalar sämre än mer rutinmässiga jobb som att fotografera maskiner. 35 | no 5/2011
Att få till en träff med den erfarna Helene Toresdotter, Malmöfotograf med trädgård, mat och inredning som specialitet, är inte det lättaste. Det är mitt i sommaren och det ljusa halvåret är hennes huvudsakliga arbetstid, bokköpare vill helst se somriga bilder i böcker och tidningar. Toredotter arbetar sällan med fler än eller två böcker per år. En bok kräver betydligt mer arbete och engagemang än att göra ett reportage för en tidning. Det gör också att bokprojekt sällan är lönsamma. – Hade jag varit mer disciplinerad så kanske jag kunde ha fått bättre lönsamhet, men böckerna jag arbetar med har en förmåga att svälla ut, säger hon. När Helene Toresdotter och hennes medförfattare väl fått ett förslag accepterat av förlaget så arbetar de relativt fritt. Det som det kan bli stridigheter om är bokens omslag, där marknadsföringsavdelningen på förlaget brukar ha synpunkter. – En gång för några år sedan blev jag så arg så att jag knappt fick luft. Förlaget ville absolut ha massor av snö på omslaget till en bok om skånsk vintermat. De ville att jag skulle åka norrut med dukning och allt. Det löste sig dock den gången genom att det faktiskt blev snö, i Skåne. Sammanfattningsvis kan man väl säga att möjligheterna att låta världen få ta del av våra fotografiska visioner i pappersform aldrig har varit större. Vi behöver inte pantsätta vårt hus eller ta stora banklån. Som egen förläggare har man en stor frihet att utforma sin produkt. Eller så kan vi vända oss till ett förlag, kanske tillsammans med en författare och formgivare, och få hjälp med teknisk produktion och marknadsföring. Fotobokens kameleontliknande utveckling går vidare mot dataspelsliknande webbdokumentärer som den fransk-amerikanska produktionen Prison valley. Många aktörer arbetar med applikationer för webben där klassiska, sedan länge utgångna, böcker visas i faksimil tillsammans med extramaterial som till exempel fotografintervjuer. Men att sätta sig ner i soffan med en fotobok och sakta bläddra fram och tillbaka, njuta av trycket, papperet, den snygga inbindningen är fortfarande en oslagbar upplevelse. Fotobokens tid är verkligen nu.
På www.sfoto/fotoförfattarna kan du läsa vidare om villkoren för att ge ut böcker. Under rubriken Om fotoboken får du råd om stipendier, litteraturstöd och mycket annat.
Megastora »Sumo«.
BÖCKER OM BÖCKER Fotobokssamlaren Andrew Roth gav ut boken »The Book of 101 books: Seminal Photograpic Books of the Twentieth Century« (2001). Där beskriver han sina favoritböcker, i text och bild. Flera av upphovsmännen har fått berätta om sina verks tillkomst.
teknik
Stefan ohlsson teknikredaktör
Fotoboken går nya vägar för 25 år sedan startade jag och några vänner Fotograficentrums förlag. Vår målsättning var att ge ut fotoböcker av hög kvalitet till ett rimligt pris. Vi hann inte trycka många titlar innan vi insåg att god kvalitet och rimligt pris var en omöjlig kombination. Det var dessutom omöjligt att trycka en bok i en mindre upplaga än 2 000–3 000 ex. Tryckte man färre böcker blev kostnaden per exemplar löjligt höga. Sedan dess har det skett en tryckteknisk revolution. I dag är det möjligt att trycka böcker i normalt offsettryck i upplagor på ett par hundra exemplar utan att styckekostnaden sticker i väg till astronomiska höjder. Också kostnaderna för reproarbetet har sjunkit. Böcker som under 1980-talet skulle ha haft en total produktionskostnad på 200 000 kr kan i dag göras för mindre än en fjärdedel. Den tekniska kvaliteten har samtidigt förbättrats drastiskt. Framförallt
Böcker som under 1980-talet skulle ha haft en produktionskostnad på 200 000 kronor kan i dag göras för mindre än en fjärdedel. har kvaliteten på det svartvita trycket blivit bättre. Vi får gå tillbaka till 1950-talets djuptryck för att hitta motsvarande bildkvalitet som vi idag får ut. Visst gjordes det böcker av extremt hög kvalitet även under 1980-talet, men de var undantag. Nu kommer också digitalt tryck. Kvaliteten har också varit snarlik den man får från en kopiator, men utvecklas just nu mycket snabbt. I dag kan digitaltryck konkurrera i kvalitet med den man får från traditionell offset. De ekonomiska fördelarna är stora eftersom det inte finns någon startkostnad. Per exemplar är kostnaden för en bok lika hög för ett ex som för hundra. Detta har gjort att det växt upp flera tjänster som producerar böcker framför allt till privatkunder. En del av dessa leverantörer börjar nu också ge sig in i en mer professionell marknad. De hanterar då inte bara tryckning, utan också försäljning och distribution av boken via webben. Eftersom boken trycks först när någon vill köpa ett exemplar minskar de ekonomiska riskerna. Fotografen eller förlaget slipper att ligga på lager av böcker. Micke Berg är den svenske fotograf som arbetat längst på det här sättet. (Läs mer om honom i Tommy Arvidssons artikel på sidan 30) Nästa utvecklingssteg leder bort från att trycka på papper. Ett intressant exempel är Kadir van Lohuizen, medlem av fotografkollektivet Noor. Han genomför just nu en reportageresa längs med hela Amerikas kust, från Eldslandet i söder till Prudhoebukten i norra Alaska. Kontinuerligt lägger han ut bilder, filmer och texter via en app, kallad PanAm, som är designad för en Ipad. Och han är inte ensam, listan på fotografer som arbetar på detta sätt blir allt längre. Det ska verkligen bli spännande att se vilka vidare steg fotoboken tar i framtiden.
NIKONS NYA Nikon har nu visat sitt nya kamerasystem, som bygger på en sensor på 8,8 x 13,2 mm. Sensorn är en CMOS-sensor som är utvecklad av Nikon och har 10 MP. I systemet ingår två olika kamerahus och fyra objektiv redan från start. Formatet på den nya sensorn kallar Nikon för CX. FX är Nikons professionella format på 24 x 36 mm, DX används i Nikons övriga systemkameror och har ett format på 16 x 24 mm. Den lilla CX-sensorn har gett Nikon möjligheten att konstruera kompakta objektiv. Kameran ska ha en extremt kort tid från avtryck till bild, snabbare än Nikons professionella kameror. Den har också en hög bildfrekvens med 10 bilder/sekund med följande autofokus. Även autofokuseringen ska vara snabb och kombinerar en fasdetekterande och en kontrastdetekterande fokusmodul. Den modul som snabbast hittar korrekt fokus används. De två kamerahusen har fått namnet V1 och J1, där V1 är den mer avancerade modellen med ett kamerahus i metall.
ARBETA PÅ SKÄRMEN Wacom har tagit fram en tryckkänslig skärm i 24-tumsstorlek, kallad Cintic 24HD. Med Wacoms ritpennor kan användaren arbeta direkt på skärmen. Skärmen har en upplösning på 1 920 x 1 200 pixlar och har en färgrymd som motsvarar 92 procent av Adobe RGB-
färgrymden. Pennan har en tryckkänslighet på 2 048 olika nivåer. Skärmen kan ställas i en rad olika positioner för att användaren ska hitta den bästa arbetspositionen. Wacom tillverkar två serier av ritplattor, den mer avancerade versionen Intuos och den något enklare Bamboo. Nu har man tagit fram den tredje generationen av Bamboo-plattor. Den främsta nyheten är att Bamboo kan arbeta trådlöst genom ett extra tillbehör. Pennan har också förbättrats med ett mjukare grepp och programmeringsbara knappar. Ritplattan finns i två olika storlekar.
PROFOTOS LJUSFORMARE Profoto tar fram allt fler ljusformare som gör det möjligt för fotografen att arbeta både med stillbild och med rörlig bild. Det senaste tillskottet är Cine Reflector, en modulärt uppbyggd reflektor för både blixt- och fast ljus. Genom sin modulära uppbyggnad kan den alltså anpassas för en rad olika ljussättningskrav. Det finns dels en traditionell parabolisk reflektor, dels en reflektor uppbyggd som Profotos vanliga zoomreflektor. fotografisk tidskrift | 36
Profoto har också utvecklat en asymmetrisk softbox, som lämpar sig särskilt väl för porträtt- och modefotografi. I Profoto Asymmetric Softbox sitter ljuskällan inte i mitten, utan en tredjedel från övre kant. Boxen har ett format på 45 x 110 cm i den mindre modellen, 70 x 150 cm i den större.
SANDISK MINNE Sandisk har tagit fram en lagringsenhet kallad Memory Vault, som de säger ska göra det möjligt att läsa informationen från enheten upp till 100 år efter det att informationen sparats. Memory Vault använder sig av flashminne, samma typ av minne som finns i ett minneskort i kameran, men är gjort speciellt för att tåla att lagras länge. Avsikten från Sandisk är att man fyller minnesenheten, som rymmer 8 eller 16 GB, och sedan inte skriver över med ny information. Man har också testat långtidslagringen genom en accelererad test, där minnet värms upp till 125 grader för att sedan kylas ner till 40 grader. Samtidigt meddelar Sandisk att de kommer att distribuera Eye-Fi SD-kort i Europa. Dessa kort gör det möjligt att skapa en wifi-uppkoppling mellan en kamera och en dator, läsplatta eller en telefon.
AKTIEUTDELNING FRÅN LEICA Att kameratillverkaren Leica brottats med ekonomiska problem under många år är väl känt. Men det verkar som om ekonomin förbättrats kraftigt. För första gången sedan 1997 har man kunnat dela ut vinst till sina aktieägare.
Försäljningen under 2010 ökade med 60 procent jämfört med föregående år och nådde en rekordnivå på 249 miljoner euro. Det är framför allt försäljningen av Leica M9- och S2-systemen som har överträffat förväntningarna. Detta innebär att Leica har råd att satsa mer på sin produktutveckling. Företrädare för företaget har redan sagt att under Photokina 2012 kommer ett nytt kamerasystem att lanseras.
LEICAOPTIK TILL RICOH GXR Ricoh GXR är den enda kameran där man byter optik och sensor tillsammans. Nu har de lanserat en modul som gör det möjligt att använda Leica M-optik på kameran. Till Leica M-modulen har man använt en CMOS-sensor i APS-format med 12 MP. För att inte Leicas vidvinkliga objektiv ska ge för kraftiga vinjetteringseffekter har man använt mikrolinser som vinklats in mot centrum i kanten på sensorn.
ten och det goda densitetsomfånget på Dmax 3,6.
SONYS SPEGELLÖSA Sonys Nex-serie får ett nytt tillskott. Det är en mer avancerad modell och har fått namnet Nex-7. Den har en sensor i APS-format med 24,3 MP upplösning. Storleken har ökat en aning jämfört med tidigare kameror, men vikten är fortfarande så låg som 291 gram för kamerahuset. Det är alltså en mycket kompakt kamera som Sony tagit fram. Kameran använder en elektronisk sökare med OLEDteknik som ska ge en ljusstark och kontrastrik bild i sökaren. Det går också att använda den vinklingsbara skärmen som sökare. Skärmen är på 3 tum och kan vinklas uppåt i 90 grader och nedåt 45-graders vinkel. Kameran har en extremt kort fördröjning mellan avtryck och exponering, bara 20 ms. Kameran kan ställas in på ett känslighetsomfång från 100 till 16 000 ISO. Kamerans autofokus kan följa ett objekt i rörelse. Sony kallar denna teknik för Object Tracking. Samtidigt släpps ett nytt fast objektiv på 24 mm f/1,8, som är konstruerad av Carl Zeiss.
Sony har också tagit fram ett 50-mm-objektiv, också med en ljusstyrka på f/1,8, vilket bör bli ett bra porträttobjektiv. En zoom med ett omfång på 55–210 mm f/4,5–6,3 kompletterar de nya objektiven.
känsligheter på upp till 12 800 ISO. Kameran väger 395 gram. På 1980-talet hade »alla« fotografer en Nikon L35AW AF, en kompaktkamera som klarade av djup ner till 3 meter. Framförallt kunde den användas under alla väderförhållanden. Nikon vill nu upprepa succén med Coolpix AW100, en kamera som ska klara av 10 meters djup, fall från 1,5 meters höjd och kyla till åtminstone -10°C. Kameran har en bakbelyst CMOS-sensor på 16 MP och har funktioner som GPS, kompass och karta.
EISA FÖRDELAR NIKONS AVANCERADE PRISER EISA är en sammanslutning av KOMPAKTA P7100 heter Nikons senaste avancerade kompaktkamera. De säger att de förbättrat autofokuseringens hastighet, förkortat tiden från avstängd till exponeringsfärdig kamera och en kortare slutarfördröjning från avtryck till bild jämfört med den föregående modellen P7000. Kameran har ett zoomomfång på drygt 7 gånger (i småbildstermer från 28 mm till 200 mm) och en sensor på 10 MP. Sensorn är en CCD och har en storlek på 7,6 x 5,7 mm. Kameran kan ställas in på
europeiska facktidningar inom ljud och bildområdet. En gång om året samlas man för att utse årets bästa produkt inom en rad olika kategorier. I år gick priset för årets bästa systemkamera till Canon 60D, avancerade systemkamera till Nikon D7000 och professionella systemkamera till Pentax 645D. Årets bästa avancerade systemkamera blev Fujifilm FinePix X100 och Panasonic Lumix DMC-G3 utsågs till den bästa kompakta systemkameran. Epsons Stylus Photo 3 000 blev den bästa skrivaren i år.
NY MELLANFORMATSKANNER Allt sedan EU-direktiv medförde att de flesta filmskannrar försvann från marknaden har det funnits mycket få alternativ. Nu har Reflecta tagit fram en ny filmskanner för format upp till 6 x 12 cm. Skannerupplösningen är maximalt 3 200 ppi. Reflecta framhåller särskilt den höga skanningshastighe-
Rullväskor Nyheter Airport International Retrospective 5, 10, 20 & 30 Airport TakeOff Sling-O-Matic 10, 20 & 30 Airport Security www.atphototech.se Airport Airstream Logistics Manager
Vi växer och söker nyskapande, drivna fotografer Läs mer om vår bildbyrå och ansök på vår hemsida redan idag
37 | no 5/2011
tankar om en fotobok
Michael Wolf, Tokyo Compression Revisited, Peperoni Books / 2011
Den japanska dödsfällan Johan Croneman om boken Tokyo Compression Revisited av Michael Wolf. Jag tror att jag var i Tokyo 2003. Mina minnen därifrån, och mina erfarenheter, delar jag i mångt och mycket med Bill Murrays rollfigur Bob Harris från filmen Lost in Translation. I samma ögonblick som jag skriver detta drabbas jag givetvis av en djup, uppriktig ängslan att offentliggöra ett slags turistimperalistisk syn på Japan och japanerna. Jag älskades deras land. Mina enda sexton dagar i Tokyo förändrade inte mitt liv, men jag var inte riktigt densamma när jag åkte som när jag kom. Den tysk-amerikanske fotografen Michael Wolf, med Hongkong och Kina som hemadress under många år, har skapat boken Tokyo Compression Revisited. Compression kan översättas med »sammantryckning, sammanträngning, press, tryck, hoptryckthet, kompression, koncentration«. Svårt att veta vad han själv skulle välja, så jag väljer åt honom: »Sammantryckning«. Det är så att säga både en poetisk term och en bokstavlig bild. Michael Wolf har egentligen gjort det lite väl
lätt för sig. Han är som alla andra Tokyobesökare. Storögd, tårögd, rödögd. Lite glosögd också. Vitingar. Jag skulle till och med säga att det inte är särskilt svårt att ta bilder i Tokyo som liknar konst. Först liknar det ingenting annat som man sett, och det kan ju både vara konst och givetvis konstigt, därefter kräver varje bild och i stort sett varje nytt intryck en alldeles särskild analys. Med vilka ögon tittar jag nu? Hur många par pack ade jag förresten ner? Man kan aldrig stå i en stad som Tokyo och påstå att man bara tittat med ett öga.
Det är givetvis inte det konstiga som skapar konst, däremot är konsekvensen av det konstiga på väg att bli konst. Ibland blir den det också. Jag var egentligen i Tokyo för att besöka filmskolor, men min redaktör hade gett mig ett sidoprojekt. Han hade hört att alla japaner läser mycket på tågen – alltid, ständigt – pendeltåg, tunnelbana, snabbtåg, leksakståg. Mycket manga, porr. Det hade man ju hört. Läsa, läsa, läsa. Jag ringde honom: »Du, det där läsjobbet du ville ha?« »Ja, om läsvanorna, det blir kanon, vi ser fram emot det.« »Det blir ingenting.« »Inte?« »Nej, de läser inget på tågen, Ja, i alla fall väldigt lite.« »Gör de inte? Det trodde jag.« »Du hade fel för en gång skull.« »Vad gör de då?« »De sover. Och när de inte sover så blundar de. fotografisk tidskrift | 38
»Michael Wolfs
bilder från andra sidan fönsterrutan går från antropologi till ren sorg på en nanosekund.«
Antingen för att de inte vill titta, ibland för att de inte kan titta. Det är så jävla trångt.« Michael Wolfs bilder från andra sidan fönster rutan går från antropologi till ren sorg på en nanosekund. Det är lätt bisarrt att tänka på filmaren Roy Andersson, men han har också den där rutan emellan, inte alltid, men ofta. Den immar på ett plågsamt vis. Mina associationer går längre än så, det är inget kollektiv där inne i tunnelbanevagnen, det finns inget som förenar dem, förutom tvånget – och ingen vill dela tvång med någon annan. Män, kvinnor, kostymer, klänningar, kinder, näsor, fingrar. Jag ser bara dödsfällan. De sover inte, de bara blundar och blundar och tänker och önskar och längtar: »Om jag kommer ut igen, om jag någonsin kommer ut igen, om jag får dra ett friskt andetag igen – jag ska bli en annan, en bättre, en riktig människa. Jag lovar att jag ska försöka fly«. Michael Wolf beskriver tre tillstånd: A) Sitt eget: »Här står jag, luften är fri, perrongen äntligen tömd! Jag har ett bra jobb och en bra bostad och en karriär. Jag vill inte att de där inne ska titta på mig. Jag klarar bara av om de blundar.« B) De instängda: »Om jag inbillar de andra att jag sover, fast jag bara blundar, kan jag kanske få den att sova i den förvissningen. Och då kan jag komma ut först. Det kanske bara finns ett enda andetag kvar därute? Det måste bli mitt.« C) Det förlorade: »Om jag blundar minns jag min morfar, jag var fem år, vi byggde en drake. Morfar var stor och stark och luktade gott. Morfar …? Morfar!!?« Gröna linjen, Slussen, Stockholm, klockan är 16.34. Jävla inferno. Trycker in mig den sista biten, folk muttrar. Ett ungt par trycker in sig den allra sista biten. Hånglar hela vägen. Alla muttrar. En småpackad alkis med en schäfer går lugnt in – alla flyttar på sig. Jag blundar. Jag önskar att jag sov. / Johan Croneman
39 | no 5/2011
MON T B18 ER :21
jens lasthein
Carina Bergkvist, Bromma; Linus Flodin, Stockholm; Tommy Fondelius, Stockholm; Philipp Gallon, Stockholm; Tomas Gillberg, Munkedal; Daniel Gustafsson, Stockholm; Karin Hermansson, Karlstad; Christoffer Hjalmarsson, Stockholm; Ingela Klemetz-Farago, Stockholm; Dan Lindberg, Skurup; Alf Ljungkvist, Höör; Jörgen Lundh, Mariannelund; Tania Marti, Stockholm; Peter Olofsson, Osby; Björn Petrén, Stockholm; Ylwa Roos, Leksand; Linda Thompson, Umeå; Matilda Thulin, Malmö; Jenny Thörnberg, Brottby; Michael Wagner, Älvkarleby; Helena Wahlman, Stockholm.
DIGITALA ARKIV SFF har nu tillsammans med Malmö museer och Stockholms läns museum genomfört en undersökning om framtidens digitala arkiv. Tack alla ni 170 personer som hjälpte till och svarade på enkäten.
AVTALSLICENSER PASSAR MUSEER Catharina Ekdahl och Lotta Schwarz har nyligen träffat representanter för några av landets museer. Förutom en presentation av SFF fick deltagarna även en genomgång av så kallade avtalslicenser, en avtalsmodell som reglerar masshantering av exempelvis fotografiska verk och andra bildkonstverk. Ett förväntat lagförslag om en generell avtalslicens skulle kunna vara lösningen för museernas, arkivens och bibliotekens önskan att kunna använda alla sina bildsamlingar med kända och okända fotografers fotografier.
Lasthein gillar Östeuropa.
Fotokväll med Lasthein sff-stipendiaten Jens Lasthein föreläser i Göteborg torsdagen den 3 november. Han lever på att frilansa för tidningar och magasin och jobbar främst med reportage och porträtt. Men i Göteborg kommer han att berätta om sina längre projekt, som ofta sträcker sig över flera år. Två av dem har resulterat i böckerna Moments in Between och White Sea Black Sea samt ett antal utställningar, som visats runt omkring i Europa, och några ställen i Asien. – Jag kommer även att berätta om och visa bilder från mitt pågående projekt från Kaukasus. Ett återkommande tema är gränser, med alla betydelser av ordet, och som mina bilder ofta visar så tycker jag mycket om att resa och arbeta i Östeuropa, säger Jens Lasthein. sff:s ordförande Lotta Schwarz och förbundsjurist Niklas Briselius kommer att vara på plats där för att träffa medlemmar och mingla.
NYTT OM SFF-NYTT på grund av diverse tekniskt strul med mailservar och otaliga buggar skickar vi hädanefter inte ut sff-nytt via mejl. I stället publicerar vi veckobrevet i forumet under fliken sff-nytt. Observera att du måste vara inloggad för att kunna läsa veckobrevet. Om länken inte fungerar loggar du in med för- och efternamn (glöm inte mellanslag) och det lösenord du fått.
AUKTORISATION OCH KURSER sff har köpt en domän som ska byggas upp under oktober för att enbart ta hand om förbundets utbildningar och auktorisation. Där kommer sff även erbjuda distanskurser i
digital bildbearbetning som medlemmar ska kunna delta i oavsett var de bor i landet. – Vi vet att detta varit eftersatt en tid men vi har nu tagit ett samlat grepp och hoppas att detta ska bli en bra och användbar utbildningssajt, säger Lotta Schwarz, förbundsordförande.
EFTERLYSNING Den 5 oktober hölls ett ett möte med Nordic Photos VD Arnaldur Johnsson och ett flertal av förbundets fotografer som inte fått betalt av Nordic Photo som lovar bättring innan året är slut. Vi vill gärna ha kontakt med alla medlemmar som har fordringar. Mejla catharina.ekdahl@sfoto.se
självporträtt
NYA MEDLEMMAR
jens lasthein
medlem
Hej Tommy Fondelius! Välkommen till förbundet. Varför gick du med? – Ju mer etablerad man blir desto viktigare är det att få hjälp med att skriva bra kontrakt och få hjälp med prissättning. Det känns också tryggt att veta att man kan få juridisk hjälp om man någon gång skulle behöva det. fotografisk tidskrift | 40
fråga juristen
Royalty eller engångspris? Hej Juristen! Ett bokförlag vill att jag ska illustrera en bok. Det handlar om ett 20-tal bilder som jag redan tagit och som de har hittat på min webb. Jag är förstås jätteglad för frågan men undrar vilka rättigheter jag ska ge dem och om jag ska begära royaltyersättning eller välja en engångsersättning. Mycket tacksam för din hjälp! /Annette Svar: Hej Anette! Vilka utgå-
vor är aktuella? Hur stor är upplagan? Ska förlaget även ge ut en e-bok? Det gäller att begränsa rättigheterna till den användning som är aktuell i just ditt fall. Om förlaget även vill avlösa rättigheter för e-bok går det givetvis bra, under förutsättning att de betalar en korrekt ersättning. Utgångspunkten för lägsta royaltysats är för en normal utgåva 25,5 % av beräknat f-pris. I och med att du är ensam fotograf i boken skulle jag rekommendera dig att välja royaltyersättning. Det innebär att du inte behöver fokusera på upplagan utan att du får ersättning för varje exemplar av boken som säljs. Titta i Prisguiden för mer detaljerad vägledning t ex om storlek på bilderna. Kontakta mig om du vill att vi går igenom förlagsavtalet tillsammans.
Exklusiva bilder Hej Juristen! Jag arbetar som frilansande fotograf och gjorde för en tid sedan ett uppdrag för en kund. Jag har nu fått frågan från en annan kund som vill använda bilderna. Den tidigare kunden säger nu att jag inte har rätt till detta om jag inte får hans tillstånd. Vi har enbart avtalat muntligt men det mås te väl ändå vara jag som har 41 | no 5/2011
niklas briselius förbundsjurist sff
upphovsrätten, eller vad säger du? / Janne Svar: Hej Janne! Alla rättighe-
ter till dina fotografier tillhör dig tills något annat avtalats. Din tidigare kund vill göra gällande att han förvärvat exklusiva rättigheter till dina bilder. För att det ska vara en exklusiv rätt krävs att det framgår av ert avtal. Det spelar ingen roll om det är muntligt eller skriftligt, annat än att ett skriftligt avtal givetvis har fördel i bevishänseende. Om ni inte har kommit överens om exklusivitet har du antagligen rätt att använda materialet. Det som är viktigt att peka på i sammanhanget är att det är relativt vanligt att många kunder tror att de fått en exklusiv ensamrätt till bilderna som tagits vid uppdraget. För att framöver slippa krångel om detta kan det vara klokt att ha för vana att ta upp frågan om exklusiviteten innan, och allra helst skriva ett skriftligt avtal. Detta gäller särskilt om du kan tro att bilderna kan komma att användas i något annat sammanhang.
Plåta hundar Hej! Jag har i ett projekt fotograferat bl a hundar på stan och har inte haft en tanke på att det skulle vara något problem tills jag i förra veckan blev hotad av en av hundägarna som sa att jag bröt mot lagen som fotade dennes hund. Har hundägaren rätt? /Sofi Svar: Hej Sofi! Nej, hund
ägaren har inte rätt. Han/hon har ingen rätt att förbjuda dig att ta bilder på hunden. Det finns ingen lagstiftning avseende djur som motsvarar de bestämmelser som finns för att skydda människors integritet.
ordfört
lotta Schwarz ordförande sFF
Vi måste värna upphovsrätten – Var noga med Copyrighten, sa jag flera gånger till studenterna på medie vetarprogrammet inför deras första fotografiuppsats. Men vad händer? En ung man har hejdlöst laddat ner och använt bilder. Utan att ange vem som tagit dem. Jag blev konfunderad. »Hur tänkte du? Hörde du inte vad jag sa?« Jo, det var just det han hade gjort. Han hade bara använt fotografier med Copyright-symbol, för de bilderna har man ju rätt att kopiera, eller hur? Rätt att kopiera = copyright. Det är en sorts logik som inte är så tokig egentligen. Upphovsrätt är inte alltid lätt att förstå. Även många fotografer har dålig koll på vad som gäller. Jag med, åtminstone innan jag tog det här uppdraget. Hur ska vi då kunna kräva av andra att de ska förstå att de gör fel, när de gör fel. Jag var i Köpenhamn på en nordisk upphovsrättskonferens. Den första
Det framtidsscenario han målade upp står för dörren och med det en ny syn på vem som är producent och vem som är konsument. talaren var reklamman och oerhört energisk, hade alla Apples produkter med sig och en energi som studsade runt i rummet. Han målade upp framtidsscenarier med allt fantastiskt man kan göra med den nya kommunikationstekniken. Alla dessa bilder man kan ta, modifiera och dela med andra i det stora internetuniversumet. Alla blir proffs med ny teknik. Det enda han hade glömt var att kolla vilken otroligt upphovsrättsmedveten publik han hade för dagen. De nordiska upphovsrättsproffsen utbytte oroliga blickar genom salen. Ändå var det oerhört lärorikt. Det positiva och tekniskt möjliga framtidsscenario han målade upp står för dörren och med det en ny syn på vem som är producent och vem som är konsument. Och på vad man ska betala för. Detta sätt att se på bilder finns redan och är utbrett över hela världen. Vi kan inte bromsa utvecklingen. I stället måste vi fälla ut alla känselspröt och ta in vad detta, får jag ta till ett stort ord som paradigmskifte, faktiskt innebär. Till vår hjälp för att hitta eventuell olovlig användning av våra bilder finns det i dag programvaror som känner igen bilder på internet, även om de är beskurna eller modifierade. Det är ju jättebra. Men det blir ändå lite av en katt-och-råtta-lek. Men för att återgå till Köpenhamn. Bortsett från visionären ovan var det ett flertal kunniga och initierade talare från bland annat danska kulturrådet och Statens museum for kunst. Vi kunde konstatera att vår nordiska modell för avtalslicenser börja gå på export. I USA intresserar man sig för hur vi arbetar här i Norden. Även britterna är intresserade. Men i Storbritannien har dock en grupp fotografer bildat lobby mot avtalslicenserna eftersom de inte kan se hur det ska gynna fotografer. Men det ska vi tala om för dem. I november åker fotografen Bruno Ehrs på en konferens i London för att tala om hur den nordiska modellen fungerar. Arbetet med att värna vår upphovsrätt fortsätter, envist och träget. Men med ett ungdomligt öga blickandes mot innovation, framtid och förändring.