Tankar om en bild / Om den kyssande Orlan

Kroppen som visuell protest

Sonia Hedstrand skriver om den franska konstnären Orlans bild »Le baiser de l’artiste«.

en ung konstnär som kysser sin publik mot betalning. Det var en chockerande syn som mötte besökarna på väg upp för trapporna till Grand Palais i Paris år 1977. Den unga konstnären i fråga var inte ens inbjuden till mässan. Hon hade på eget bevåg ställt upp sin installation framför konsthallen och stulit konstpublikens uppmärksamhet.

Bilden vi ser här ingick i en konstellation där ett svartvitt fotografi av Orlan själv i nunnedräkt med blottade bröst står på en svart piedestal. Bredvid står fotografiet av hennes nakna torso med texten »konstnärens kyss« och »lägg i 5 franc«. Publiken kan välja mellan att tända ett ljus framför madonnan Orlan eller kyssa den prostituerade Orlan.

Bakom nakenbilden sitter konstnären själv, påklädd och ropar som en försäljare: »Äkta kyssar till salu!« När betraktaren kastar in sitt mynt i bildens halsgrop trillar det ned i en triangelformad behållare i höjd med skrevet. En musiksnutt drar i gång och den betalande betraktaren får kyssa konstnären en stund tills en tuta signalerar att sessionen är över.

Det här verket är såklart en feministisk kritik av den katolska kulturens uppdelning mellan fina och dåliga kvinnor och dess dubbelmoraliska härskande över kvinnans kropp.

Men så finns en annan aspekt också. En bearbetning av konstnärens tvång att behaga, sälja sig eller i alla fall visa fram sig för att bli beundrad.

Ordet prostituera, från latinets prostituare, betyder att bjuda ut eller visa fram. Representera betyder också att visa fram.

Konst är representation, inte verklighet. Men i denna performance händer något i verkligheten, till skillnad från på teatern. Konstnären har inte gjort en bild en kyss, hon kysser sin publik direkt. Verket är både verklighet och avbild.

Dokumentärfotografi har en liknande dubbelhet, som avtryck av något som hänt i verkligheten.

Konstnären sitter påklädd bakom ett fotografi av sin egen nakna kropp. Fotografiet av installationen skapar en trompe l’oeil-effekt. Ett fotografi av ett annat fotografi.

Mässan Foire internationale d’art contemporain hade aldrig fått så mycket uppmärksamhet i pressen tidigare. Orlan däremot fick både mordhot och sparken från sitt lärarjobb. Men efter några år var verket så känt så hennes karriär tog fart.

Hon har sagt att det här verket födde henne som konstnär. Sedan dess har hon arbetat med feministiska teman som objektifiering av kvinnokroppen i brutala fysiska verk genom performance, video och fotografi. Hon skriver sitt namn med stora bokstäver för hon vägrar hålla sig inom normer och regler. I ett foto klättrar hon naken ur en ram. I en performance säljer hon utskurna fotografier av sina kroppsdelar på en torgmarknad bland andra varor. Senare börjar hon operera om sitt ansikte, men inte för att följa skönhetsideal utan tvärtom, hon lägger in små horn i pannan. Hon använder sin kropp som material och ställföreträdare för kvinnors frigörelse.

förra året koM hennes självbiografi titulerad Strip-tease: Tout sur ma vie, tout sur mon art (Allt om mitt liv, allt om min konst). Nu visas flera av hennes tidiga fotobaserade verk i utställningen Une avant-garde féministe under fotofestivalen Rencontres d’Arles som pågår fram till den 25 september.

Konstnärens kyss har en kusin i den österrikiska performancekonstnären Valie Exports verk Touch cinema från 1968. Där står den unga konstnären utanför en biograf med en låda på magen. Besökare får sticka in händerna i den lilla »biosalongen« och ta på hennes bröst. Det är en fysisk metafor för sexualiseringen av kvinnors kroppar inom filmindustrin.

För dagens betraktare kan det vara svårt att förstå varför kvinnliga konstnärer ville exponera sina kroppar ännu mer när de redan var så utsatta för sexism. Men båda dessa verk har en humoristisk, satirisk sida som blir chockerande för det dubbelmoraliska samhälle där kvinnor förväntas känna skam när män tafsar, våldtar eller fäller förnedrande kommentarer. Orlan tar makten över sin kropp och använder den som redskap i en visuell protest.