Tankar om en bild / Nobuyoshi Araki

Flyktig mystik i Arakis estetik

Erik Augustin Palm skriver om »Geishan med vattenmelonen« av den japanske fotografen Nobuyoshi Araki.

den levande legenden Nobuyoshi Araki har under sin snart 60åriga karriär blivit världskänd som den japanska fotokonstscenens främste skildrare av mötet mellan det vulgära och det vackra. Hans ständiga utforskande av Tokyos undre värld, i gränderna mellan Shinjukus kärlekshotell och värdinnebarer, strax bortom neonljusens och rislyktornas dunkla sken, har dokumenterats i hundratals fotoböcker. Men lika känd som Araki är för explicita skildringar av köttets poesi och det mer kontroversiella Japan – som hans Bdsmbilder med bundna kvinnor (repkonsten kinbaku) – är han för sina naturbilder och närmast antropologiska gatufotografier. Samt för sina drabbande porträtt av sin fru Yoko, fram tills att hon insjuknade i cancer och avled 1990.

En intim intensitet i den fotografiska blicken är alltid närvarande, vart än Araki riktar kameran. Ett faktum som jag fick en förstahandsupplevelse av 2014, under en oförglömlig helkväll med Araki, för ett stort reportage om hans karriär för magasinet Konstvärlden. Vi promenerade från Arakis privata bar Rouge – med Araki nyss hemkommen från sjukhuset med en svart lapp för ena glasögat och kameran på bröstkorgen – till hans »hemliga« bar längre in i Kabukicho. Där var väggarna prydda med tusentals polaroider av hans modeller, samt autografer av artister som Araki har fotat och tagit dit, som Björk och Lady Gaga. Under kvällen fotograferade Araki ögonblick och människor runt oss med ett frenetiskt, ohämmat driv, vare sig det gällde en byggnad eller min kvinnliga tolk. Det var så fullkomligt Araki.

Nobuyoshi Arakis ikoniska foto av »geishan« med vattenmelonen, från 1991, svävar mellan alla de huvudsakliga sektionerna i Arakis fotoarkiv. En riktig geisha skulle sannolikt aldrig gå med på att dokumenteras på det här sättet, eftersom poseringen bryter mot beteendemässiga och estetiska regler som en geisha i sitt ämbete måste förhålla sig strikt till. Men detta utgör ett av bildens många fascinerande gränsöverskridanden: hängivelsen hos en arketypisk bild av japansk femininitet, som vanligtvis uppvisas som extremt kontrollerad och tillrättalagd. En missuppfattning om geishan har smugit sig in i dess historia: sexuella tjänster har aldrig varit en del av geisharollen, däremot minutiöst värdinneskap med devot konversation och uppassning. Allting för gästen, och ingenting för geishan själv. Men i detta foto inverteras »geishans« traditionella tjänstvillighet till ett totalt bejakande av den egna hungern, och den egna lusten.

Det erotiska symbolvärdet i det krossade, röda vattenmelonfruktköttet är svårt att missa, liksom i hur rovgirigt kvinnan inmundigar frukten. Och det tycks inte som att scenen har föregåtts av en olycka – att kvinnan skulle ha tappat melonen. Nej, man får snarare känslan av att hon har slängt vattenmelonen häftigt i marken för att begäret blev för överväldigande. Återigen ett klart gränsöverskridande i det konventionella japanska stadsrummet – där man varken bör visa starka känslor eller äta på gemensamma ytor som trottoarer. Laddningen förstärks av kvinnans trotsigt oförfalskade ansiktsuttryck och blick: »Nej, jag bryr mig inte om vad du anser om mig.« En ytterligare smädelse av japanska sociala normer i publika utrymmen. Och att detta är artighetskoder som i högsta grad präglar urbaniteten i Japan, kan undertecknad intyga – efter att ha rest till Japan i 20 år, och till slut flyttat till Tokyo 2020.

noBuyoshi araki är Japans mest hyllade snuskhummer, som har rusat genom Tokyonatten i 60 år för kameramöten med nya kvinnor. Men Nobuyoshi Araki är lika mycket en skildrare av laddningen i det ickeexplicita. Det poetiskt implicita. Det halvt outtalade. Väldigt ofta enligt devisen less is more. En blomma fotograferad av Araki kan kommunicera samma åtrå som hans foto av en sexuell akt. En svartvit ögonblicksbild av en främling i kostym som skyndar förbi Araki genom Tokyo, uttrycker en flyktig mystik som skulle vara svår att fånga för andra fotografer. Ett melankoliskt foto av Arakis fru på ett tåg under deras smekmånad, bär på en sällsam åtrå. Precis som en bild av en kvinna i kimono som äter krossad melon, från marken.

»Untitled« är taget 1991 av Nobuyoshi Araki, och tillhör de båda bildserierna »Colourscapes« och »Akt-Tokyo« Fotot är publicerat i fotoboken »Araki« (Taschen).