Fotografisk Tidskrift 3 2011

AMANDA SVENSSON OM EN TRULIG BOY TOY LASSE SVANBERGS OKÄNDA LIV

-----------------------

I HUVUDET PÅ BILDREDAKTÖRERNA

----------------------Fotografisk Tidskrift #3–2011

portfolion

james d. griffioen

fotografisk tidskrift | 2

3 | no 3/2011

fotografisk tidskrift | 4

5 | no 3/2011

7 | no 3/2011

lasse svanberg

istock

32

Innehåll

»Är det nakenboxning i ›Big brother?‹« sidan 2o

Portfolio / James Griffioen / 1

bobo olsson

20

Hej / Jenny Morelli »Dags för roast« / 8 Aktuellt / Cindy Sherman dyrast / 10 Gästen / Anders Birgersson »rip Tim Hetherington« / 13 5 frågor / Helene och Charlotte på Konst-ig / 15 Bokrecensioner / Olsson, Thor och Andersson recenseras / 16 Intervju / Lotta Schwarz – vem är hon? / 18

för tyskt / Hur tänker bildredaktörerna? / 20 Tankar om en bild / Amanda Svensson om en erotisk bild / 28 Rookien / Sannah Kvist / 30

18 sannah kvist

om MIN PAPPA / Lasse Svanbergs okända liv / 32 Teknik / Skärpning – hur gör man? / 42 Krönika / Ipad kräver högre bildkvalitet / 44 Juristen / sff avvisar lagförslag / 47 Medlemssidor / Här är nya styrelsen / 48 Ordfört / »Fotografins ställning stark« / 49 Stafetten / Ciprian Gorga / 50

30 9 | no 3/2011

cindy sherman

aktuellt

FOTO SOM BEVIS

martina hoogland ivanow

Fotografen Lars Wallsten disputerade nyligen med avhandlingen »Anteckningar om Spår« den första doktorsavhandlingen i ämnet Fotografisk gestaltning.

– Det har varit roligt, stimulerande och ansvarsfullt att skriva den, säger Lars Wallsten.

Avhandlingen lades fram på Högskolan för fotografi i Göteborg och har undertiteln »Fotografi – Bevis – Bild«.

Cindy Sherman toppar dyrligan.

Världens dyraste foto den amerikanska konstnären Cindy Shermans självporträtt Untitled #96 såldes för 3,89 miljoner dollar (ca 26 miljoner kronor) på Christie’s auktion i maj. Totalt såldes bilder för mer än 300 miljoner dollar på auktionen. Cindy Shermans bild togs 1981 och är enligt Popular Photography det dyraste fotografiet hittills i världen. Köparen lär vara den New York-baserade konsthandlaren Philippe Segalot som lyckades buda över en annan konsthandlare i New York, den svenske konstdoldisen Per Skarstedt.

FOTO TAR ÖVER KÖPENHAMN

Martina Hoogland Ivanow och Maria Lantz har fått Hasselbladstiftelsens stipendier till fotografer 2011. Stipendierna består av resor till och vistelse i Grezsur-Loing (Ivanow) och i San Michele på Capri (Lantz).

mellan den 9 och 19 juni pågår Copenhagen Photo Festival. Danska gator och torg och även bussar och tågvagnar fylls med bilder av fotografer från hela världen.

Den myllrande Nørrebrogade förvandlas till ett utomhusgalleri och butikerna upplåter sina skyltfönster för fotografi.

tina enghoff

IVANOW OCH LANTZ PRISADE

FOTOGRAFI SOM ENANDE KRAFT Kent Klich blir mentor.

GÖR BOK PÅ DISTANS I höst startar en distanskurs för fotoförfattare. 40-veckorskursen vänder sig till fotografer som har ett redan pågående projekt som man vill publicera i bokform.

Mentorer blir några av Sveriges främsta fotoförfattare; Anders Petersen, Kent Klich, Nina Korhonen, Tina Enghoff, JH Engström och Thomas Wågström. www.brobygrafiska.se

nästa år kommer världens största fotodokumentation att äga rum. Under ett dygn ska hundratusentals fotografer fotografera sin vardag under parollen »A Day in the World«. Syftet är att genom den fotografiska bilden verka för ökad förståelse mellan människor och folk.

En internationell jury väljer sedan ut de tusen bästa bilderna som kommer att publiceras i en bok. www.aday.org.

Dorothy Parker Drank Alone

Ivanow drar till Frankrike.

Captain America och Donna Troy i Vita Huset.

LEK MED MAKTENS BILDER bilden av den dödade terroristledaren Usama bin Ladin lär världen aldrig få se. I stället spred Vita Huset bilden som föreställer Barack Obama och Hillary Clinton med stab som ser på och reagerar på filmen när bin Ladin dödas. I dessa tider då det har gått inflation i fotografier och offentliga och privata bilder syns i omlopp överallt, blir särskilt den omtalade,

eftertraktade och icke spridda bilden politisk hårdvaluta, det gäller alltså bilder föreställande terroristledare och bilder på vår egen kung.

Den lekfulla publiken var dock inte sen att manipulera maktens bilder. Just i denna version är Obama inte Stålmannen utan i stället Marvels Captain America, en fiktiv superhjälte skapad av Joe Simon och Jack Kirby under andra världskriget. Hillary Clinton är Donna Troy. fotografisk tidskrift | 10

w w w. r aj a l ac a m e r a . s e Vid frågor angående leasing vänligen kontakta oss eller besök någon av våra butiker!

Rajala Pro Shop Stockholm mail: info@rajalacamera.se Herkulesgatan 11 Tel: 08 789 45 00

Rajala Pro Shop Malmö mail: malmo@rajalacamera.se Drottninggatan 36 Tel: 040 12 13 06

Jonathan Hobin

aktuellt

TUNBJÖRK I STIPENDIEFOND Regeringen har utsett fotografen Lars Tunbjörk till ledamot i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond från och med 28 april 2011 till och med 31 december 2012. Han ersätter fotografen Bruno Ehrs.

BOGREN gör oss nyfikna

erik berglin

Malmöbaserade fotografen Martin Bogren får Claës Lewenhaupts stipendium för unga fotografer 2011. Motiveringen lyder: »Som fotograf är Martin Bogren varken registrerande eller objektiv men desto mer närvarande och subjektiv. En impressionist vars ögonblick ständigt gör oss nyfiket engagerade.« Martin Bogren är aktuell med boken »Lowlands« och i september öppnar en utställning med samma namn på Fotografiska i Stockholm.

Barn leker Abu Ghurayb.

Barnkammarskräck jonathan hobin är en kanadensisk fotograf som iscensatt kända tragiska händelser med barn i rollerna, till exempel Pyramiden, som tortyrbilden från Abu Ghurayb kallas. I serien finns även en iscensättning av prinsessan Dianas död och angreppet på tvillingtornen den 11 september. Tolv bilder har det blivit hittills och Hobin ska göra fler.

– Jag har källaren full av rekvisita till nya foton, finanskrisen till exempel. Bilderna är givetvis inte för barn utan för vuxna. De är tagna för att diskutera hur dessa händelser blir till historier i vårt samhälle genom media. Första gången jag såg bilderna från Abu Ghurayb tänkte jag på en halloweenkostym, det var som en vansinnig, störd lek.

Att få barn att ställa upp var inget problem. Hobin har ett bra rykte i Ottawa och folk förstår att han är seriös fotograf. Men människor har ändå blivit provocerade.

– Jag läste i en kommentar på nätet att man borde döda mig. Det är absurt, jag är inte ute efter att förarga utan efter att uppmärksamma och diskutera, säger han.

Jenny Maria Nilsson Se fler bilder på hans webbplats: www.jhobin.com

En Berglinsk pippi.

Fotografen Erik Berglin vann en fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm i samband med att han deltog i en portfoliovisning där i våras. Curatorerna Felix Hoffman, Jens Rasmussen och Timothy Persons valde ut honom bland 18 fotografer.

Erik Berglin är född i Sundsvall 1980, numera verksam i Göteborg.

Utställningen pågår till och med 7 augusti.

FÄRGFOTOT 150 ÅR den första kända färgbilden togs av skotten James Clerk Maxwell i maj 1861. Maxwell utgick från att ögat har sensorer för tre våglängdsområden, rött, grönt och blått, och att man därför borde kunna återge en bild i färg genom att fotografera motivet genom tre filter i samma färger. Bilden skulle sedan visas genom att man projicerar de tre bilderna genom ett rött, ett grönt och ett blått filter. Dagens kame-

bilden av en rosett i skotskt ylletyg blev inte helt korrekt i sin färgåtergivning.

james clerk maxwell

PORTFOLIOVISNING LEDDE TILL UTSTÄLLNING

ÅRETS NATURFOTOGRAF En skotsk rosett.

ror bygger på de principer som han utvecklade under 1850-talet.

Men den första bilden som togs blev inte så lyckad.

Dåtidens material var inte så känsligt för rött ljus, så

den i sverige bosatte norske naturfotografen Terje Hellesø har fått utmärkelsen Årets Naturfotograf 2010 av Naturvårdsverket. Den 20 juni får han ta emot prissumman på 15 000 kronor. Nästa vinter ställer han ut sina bilder på lodjuren i Mullsjöskogarna på Naturhistoriska riksmuseet. fotografisk tidskrift | 12

privat

serkan Gûnes

gästen

Anders birgersson ad och fotofestivalarrangör

Tim Hetherington riktade om kameran »du måste sluta tänka på dig själv som fotograf om du vill nå ut. Vi lever i en postfotografisk värld. Fotografi som masskommunikation tillhör historien.« Orden kommer från en av vår tids mest intressanta fotojournalister, Tim Hetherington. Han dog i Misrata, Libyen, den 20 april – förblödde på ett lastbilsflak på väg till sjukhuset efter att ha träffats av granatsplitter. Hans vän, kollega och reskamrat, Chris Hondros, dog några timmar senare.

Tim hade under sin karriär sett många människor dö på nära håll och hade haft kulorna vinande runt sig alldeles för många gånger. Inte minst i Afghanis-

Naturen enligt Serkan Gûnes.

utställningar och festivaler ROBERT MAPPLETHORPE Fotografiska, Stockholm 17 juni–2 oktober 2011 MAMA MAASAI Ewa-Mari Johansson Dunkers Kulturhus, Helsingborg 27 maj–28 augusti 2011 OFF THE ROAD

bilder. Även Jacques Henri Lartigue och paparazzofotografen Ron Galella.

1 juni–24 juli 2011 FOTOFESTIVALEN I ARLES, FRANKRIKE Festivalen med stort F. Här möts världens fotografer.

4 juli–18 september 2011

Felix Oppenheim

Höganäs museum, Höganäs 28 maj–3 juli 2011 FÖRBISETT Martin Magntorn

Kulturen, Lund 3 april–28 augusti 2011 JAKTEN PÅ LJUSET Serkan Gûnes

Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm 5 april–11 september 2011 Karl-William och Jens Bäckström Sushibar, Storgatan 10, Luleå 28 maj–31 juli 2011 PHOTOESPAÑA MADRID Oliviero Toscani, känd för sina provokativa Benneton13 | no 3/2011

PHOTOIRLAND, DUBLIN Det ryktas om att festivalfotografen framför alla andra, Martin Parr, kommer.

1–31 juli 2011 LONDON STREET PHOTOGRAPHY, ENGLAND Bland annat utställning med barnflickan Vivianne Maiers nyligen upptäckta bilder.

7–17 juli 2011 TOSCANA PHOTOGRAPHIC WORKSHOP, ITALIEN Deltagande fotografer är bland andra Anders Petersen och Vanessa Winship.

24 juli–6 augusti 2011 Fler utställningar och festivaler på sfoto.se

Det är viktigt att även minnas att Tims uppsökande av vår världs farligaste platser inte bara blev hans död – det var till stor del hans liv. tan när han filmade den Oscarsnominerade dokumentären Restrepo. På plats i Korengal Valley 2007 – där oddset för en amerikansk soldat att komma hem sårad eller i en kista var en på fyra – följde han en amerikansk pluton av och till under 15 månader. I bland indragen i eldstrid mer än tio gånger per dygn. Tim var en extremt erfaren krigsfotograf och orden »eventually, you run out of luck« var något han var väl medveten om.

När han tog emot priset som Årets Fotograf av World Press Photo 2008 för bilder från Afghanistan var det hans välformulerade tankar jag fastnade mest för.

Tim var en ödmjuk människa som genom ett ständigt ifrågasättande av sig själv, sina avsikter och sina arbeten, också blev en stark kraft i att utveckla fotojournalistiken. Han arbetade för att »berätta historier« med gamla eller nya kameror, med video eller ljudupptagningar. Själv kallade han det för transjournalism.

Vi träffades igen på New York Photo Festival 2009. Bilderna var nu mer laddade med hans egen speciella blick – ett sökande bortom den konservativa krigsfotografins stereotyper. Han hade riktat om kameran, bort från striderna och lidandet. I stället berättade han mer mänskligt närgånget om kriget: Soldater som sover som små barn, skrattar åt sönderskjutna fiender, brottas, skojar, dödar, leker, uthärdar, glömmer – men inte känner efter eller ifrågasätter.

Att Tim skulle bege sig till Misrata känns inte överraskande: En stad under ständig beskjutning, avsaknaden av journalister på plats och en helvetisk humanitär situation. En plats där en fotograf även skulle kunna göra storpolitisk skillnad. Den arabiska våren hade dessutom understrukit hur medierna kan ändra historiens gång – och nu behövde världen veta hur läget var i Misrata.

Det är viktigt att även minnas att Tims uppsökande av vår världs farligaste platser inte bara blev hans död – det var till stor del hans liv. Platser utifrån vilken han skapade sina journalistiska och konstnärliga berättelser.

Hans sista hälsning till världen var ett twittermeddelande: »In Misrata, heavy shelling Nato nowhere to be seen.« När en minnesstund hölls i New York den 14 maj fanns över tusen sörjande på plats. Efter sig lämnar Tim Hetherington ett gigantiskt tomrum. Både som fotograf och som människa.

Gilbert Garcin

aktuellt

100 000 till claesson Leif Claesson blev årets mottagare av Lennart af Petersenpriset som delas ut av Stockholms stad. Priset på 100 000 kronor avser att belöna en fotograf som på ett personligt och konstnärligt vis berättar något väsentligt om staden som livsmiljö. Bland tidigare pristagare märks Gunnar Smoliansky, Per Skoglund och Micke Berg.

BERLINSOMMAR Gilbert Garcin med fruga i eget collage.

Människans villkor

NORSK ROCK’N’ROLL många kända fotografer besökte den årliga fotofestivalen Nordic Light i Kristiansund, Norge. I dagarna sex höll de föreläsningar och workshoppar för fullsatt auditorium, lyssnade på och umgicks med varandra. Bland de internationella storheterna märktes bland andra Vee Speers, Lucien Clergue,

Krögers bilder till Europa.

Joakim Kröger deltar som enda svensk i European Architectural Photography Prize 2011. Av 270 ansökningar från 15 olika länder vaskade juryn fram 18 fotografer. Utställningen pågår till och med 19 juni i Frankfurt och kommer senare att turnera runt i Tyskland.

Joakim Kröger är född i Stockholm 1965 och arbetar som fotograf på Ikea. Tidigare var han frilansfotograf i Stockholm med inriktning på arkitektur och inredning.

deborah turbeville

PRISAD ARKITEkTURFOTOGRAFI

Deborah Turbeville var i Norge.

Deborah Turbeville och Albert Watson. Tre svenska fotografer var på plats: Joakim Strömholm, Jenny Lexander och Bruno Ehrs.

– Vi har så mycket gemensamt. Man vill stanna här för alltid, säger Jenny Lexander.

– För att sammanfatta stämningen: det är rock’n’roll, värme och lite skönt förvirrat, säger Joakim Strömholm.

Nätverkandet och den sociala samvaron fotografer emellan kan inte heller nog underskattas.

– Det behövs egentligen bara ett bord, två stolar och ett glas vin så uppstår möten mellan människor, timmarna bara rinner i väg, säger Bruno Ehrs.

casia bromberg

den franske fotografen Gilbert Garcin började sin bana som konstnär när han gick i pension.

Han skapar säregna svartvita collage som han iscensätter med sig själv och i bland med sin fru i olika situationer och i overkliga landskap. Garcin, eller Mr G som han också kallas, har en säregen stil, och han visar ofta upp det absurda i människans livsvillkor med en dos humor som kan få betraktaren att tänka på både Alfred Hitchcock och den franske komikern Jaques Tati.

Garcin arbetar strikt analogt med sina montage som växer fram på köksbordet hemma i Marseille. Just nu visar han sina bilder i Sidney.

Läs mer om Mr G: här: www.gilbert-garcin.com.

joakim kröger

I juli 2011 blir det fotoworkshop i Berlin under ledning av de svenska fotograferna Sara Arnald och Per Zennström.

Under fyra dagar kommer deltagarna få möjlighet att upptäcka nya sidor av sitt personliga bildspråk och med kameran utforska Berlin.

Kursen är ett samarbete mellan Fotoskolan STHLM och fotogalleriet Swedish Photography.

Casia Bromberg syns i Göteborg.

NY FOTOGRAFI hasselblad center visar Ny Nordisk Fotografi 2011 och nio unga konstnärer deltar. Casia Bromberg, Sven Drobnitza, Joachim Fleinert, Mandi Gavois, Kerstin Hamilton, Erika Hedman, Linda Hofvander, David Molander och Johannes Samuelsson.

Visas t.o.m. 21 augusti. fotografisk tidskrift | 14

NAMN Bokhandeln Konst-ig.

DRIVS AV Charlotte Ekbom och Helene Boström. ÅLDER 16.

Rymmer Konst, arkitektur och foto i bokform.

Inspireras av Oväntade frågor och besök.

5 frågor

Bild Johan Bergmark

På Konst-ig talar fotoböckerna Vad känner ni för fotoboken?

– Vi blir alltid lika glada och entusiastiska när vi hittar en fin bok. Det är härligt att vi fortfarande känner så efter alla dessa år, säger Helene.

– Så snart jag tar en bok vet jag om den talar till mig eller inte, boken är ett konstverk i sig, säger Charlotte.

Samlar ni själva fotoböcker?

– Nej, men självfallet har vi flera fina böcker hemma. Gärna böcker som har en Konst-ig historia knutna 15 | no3/2011

till sig – exemplar som Helmut Newton signerade på fotomässan i Göteborg på 90-talet där vi hade en megamonter. Eller böcker som Andreas Gursky signerade när han besökte oss för 14 år sedan, säger Helene.

Hur länge har ni arbetetat med böcker?

– Jag började att sälja konstböcker på Moderna museet för 27 år sedan och blev smittad direkt, säger Charlotte. Konst-ig öppnade i december 1994 på Kulturhuset. Storsäljare var

Lars Tunbjörks Landet utom sig och Albert Watsons Cyclops.

Hur är era kunder?

– Många är professionella och handlar böcker för sitt yrke. Andra finner fotoböcker inspirerande och lustfyllda. Vi har faktiskt kunder från hela världen. Konstboksintresserade håller sig alltid informerade om den här typen av bokhandel, vi finns med i flera internationella guider. Och till hösten startar vi en e-bokhandel.

Vill ni tipsa om någon spännande bok?

– Maria Miesenbergers Sverige/ Schweden – rekommenderar jag, det är härligt att ha hennes fantastiska serie i en stor bok. Och efter sommaren ser jag fram emot Adam Bartos Darkroom.

Och Keizo Kitajimas Photo Express Tokyo, säger Helene.

Jenny Morelli

Charlotte Ekbom och Helene Boström driver bokhandeln Konst-ig i Stockholm.

intervju

Ny ordförande!

Lotta Schwarz tar över Svenska Fotografers Förbund.

Det är en glad och stolt förbundsordförande som möter upp på Mariatorget en solig majdag. Men kaféet är fullt och vi får stega i väg mot Hornsgatan.

– Det här är ju mina kvarter, jag borde veta något annat ställe, tänker Lotta Schwarz högt.

Vi hittar snart ett nytt med uteservering och hon sätter sig så hon får solen i ögonen, men det stör henne inte, tvärtom vänder hon njutningsfullt ansiktet mot ljuset. Hon beställer en bulle till kaffet och funderar länge och väl innan hon börjar svara på frågorna om vem hon är och hur hon kommer att bidra till förbundet.

– Jag är en seg och envis människa. Jag kommer att arbeta för att öka kunskapen och förståelsen för fotografer och fotografi, och jag ger mig inte i första taget. Det finns en långsiktighet i det mesta jag gör. Och så är jag otroligt nyfiken på nya saker, jag vill alltid lära mig något mer.

Lotta Schwarz började sin bana som assistent i en reklam- och modestudio. Det blev hennes skola, och snart fortsatte hon i egen studio.

– Men jag kom fram till att reklam- och modefoto inte var min dröm. Jag ville träffa människor, berätta berättelser. Så jag började frilansa, tog uppdrag utomlands, reste mycket och tog dokumentära bilder. Helt rätt val, även om ekonomin blev sämre, säger hon.

Hon har nu frilansat i 25 år, haft ett 30-tal utställningar och varit lärare i fotografi och digitala

medier på Södertörns och Malmö högskola i tio år. Hennes största motgång kom med den nya tekniken.

Jag satsade pengar på dyra kameror, men de första digitala kamerorna som kom på 1990-talet gick inte att styra som jag var van. Jag kunde inte leverera kvalitet på samma vis som förut och tappade självkänslan. Så jag började en högskoleutbildning för att lära mig digital teknik, och sedan kom tekniken ikapp.

Hon brinner för det dokumentära fotograferandet, är fascinerad över den internationella modefotografin (»de är så duktiga på ljussättning«), och skulle vilja jobba med naturfotografi för National Geographic, krypa i leran på jakt efter en spindel eller spendera tid långt inne i Amazonas.

Vilket är det största hotet mot yrkesfotografer i dag?

– Det största hotet, som jag ser det, är att många tidningsredaktioner sätter kameran i händerna på skrivande journalister. Risken är att bilderna slutar berätta sin egen historia, de blir mer som bekräftelser på det skrivna. Det är tråkigt.

Vad vill du jobba med mer, som ny ordförande?

– Det här förbundet finns ju för medlemmarnas skull, och jag vill fortsätta arbetet med viktiga juridiska frågor, som upphovsrättsfrågor och lagförslaget om olovlig fotografering, där vill jag stämma i bäcken, innan det leder till någon slags allmän föreställning om att det är förbjudet att fotografera

som hindrar fotografer i yrkesutövningen. Sedan behöver vi synas mer i medierna för att öka medvetandet både hos privatpersoner och andra om fotografins betydelse.

Vilken är den största missuppfattningen folk har om fotografi?

– Att fotografi sitter i kameran, att man bara kan trycka på knappen. Och att många betraktar fotografi mest som en hobby, inte ett yrke.

Hur får man bättre betalt som fotograf?

– Det finns en oro att nyutexaminerade, unga fotografer ska dumpa priserna. Även om det kanske inte är så, måste vi ta den oron på allvar. Vi har börjat titta på beräkningsmodeller med olika timpriser som passar för de olika typerna av uppdrag.

Många unga är mer mobila, de har mindre teknik och mindre lokaler, en del sitter och jobbar på kafé.

Det är klart att deras prisbild ser annorlunda ut.

Men vi vill hitta modeller som gör det tydligt för kunderna vad de betalar för.

Säg att du varit ordförande i tio år. Vad har hänt då, om du får som du vill?

– En dröm är att det ska bli självklart att betala för fotografi, precis som det är självklart att betala för tandläkaren. En annan är att lagförslaget om offentligt fotograferande inte gått igenom.

Ana Udovic

Mer om Lotta: www.schwarzmedia.se fotografisk tidskrift | 18

bobo olsson

Namn Lotta Schwarz. Ålder 48 år.

Bor Södermalm, Stockholm.

Familj Barnen Anna, 27, Viggo, 20 och Ella, 15, och hunden Allan.

Gör Mycket dokumentäroch samtidsfotografi.

Aktuell med Nytillträdd ordförande för Svenska Fotografers förbund, SFF. Spännande fotojobb jag gjort »När Åsa Jinder hade vunnit europeiska schlagerfestivalen så plåtade jag henne naken med nyckelharpan i Forsakars vattenfall, det var ganska spektakulärt.

Vi hade en vakt som varnade folk som kom förbi: ›Det sitter en naken kändis i vattenfallet!‹ « Förbannad på »Att vara förbannad är inte riktigt min personlighet – jag ser problem mer som utmaningar att hugga tag i«.

Oanad talang »Jag är en fena på att simma snabbt«.

Andra jobb jag haft »Jag har varit bartender och jobbat på visfestival i Västervik«.

19 | no 3/2011

»Nej, för konstig och nästan lite kinky.« /Jonna Olsson, ad, Amelia.

»Okej, skulle nästan funka.« /Jonna Olsson, ad, Amelia.

»Nej, den bilden Varför syns aldrig amerikanska muskelbyggare i Café? Och vad är det för fel på tyska hemmafruar i tvättmedelsreklam? Oskar Hammarkrantz har diskuterat bra och dåliga genrefotografier med några inflytelserika bildredaktörer.

fotografisk tidskrift | 20

Exempel på bilder som ska illustrera »Bli av med sockersuget«.

»För njutbart, man vill ju inte bli av med sockersuget här.« /Jonna Olsson, ad, Amelia.

»Om vi uttrycker det milt, så är det lite svårt att identifiera sig med tjejen ...« /Jonna Olsson, ad, Amelia.

är för tysk« »Nej, den ser för tysk ut.« En udda fras som sägs varje dag på många magasinsredaktioner runt om i landet. Och nej, det handlar inte om att bilden innehåller en mustaschprydd man i lederhosen som äter korv och dricker öl. I stället handlar det om en svårbeskriven känsla som bara finns där. En känsla man får varje gång man ser ett visst uttryck i bilden. Och som till varje pris måste undvikas.

– Många slänger sig med den termen. Vad det handlar om är snabbt och enkelt producerade 21 | no 3/2011

plåtningar som verkar ha gått på löpande band.

Man har bara bytt ut modellerna, säger Susanne Grönroos, vd på svenska bildbyrån Folio.

Jonna Olsson, ad på Amelia, är också väl bekant med uttrycket.

– »Tyskt« är extremt tillrättalagt, polerat, välstruket och präktigt.

De lite för perfekta människorna i de lite för perfekta miljöerna dyker inte bara upp i genrebilder. Varje dag kan vi på tv se tvättmedelsreklam

med leende kvinnor i yngre medelåldern. Kvinnor som inte sticker ut på något sätt och därför kan användas i de flesta europeiska länder. Eller varför inte den så utskällda reklamfilmen för godiset Kinderägg, där den i den svenska tappningen fått ljudspår i form av en beskäftig skånsk unge som önskar sig »något man kan leka med«.

Det handlar alltså om bilder som ska vara så trevliga att de inte ska uppröra någon, utan fungera oavsett land, ålder och kön.

tankar om en bild

fotografisk tidskrift | 28

Tro fan att man vill vara snygg Författaren Amanda Svensson om en man som utstrålar erotik. jag letar efter foton på bildsköna, depraverade ungdomar med alabasterhy. Sådana som gör sig på bild, vars bräckliga och lätt perversa skönhet bara förstärks av den absurda situation det är att befinna sig framför en kamera. Till exempel Mary-Kate och Ashley Olsen, skådistvillingarna. Eller Macaulay Culkin, från då han slickade sig om läpparna i en Sonic Youth-video. Man tänker ju gärna att det är ett symptom på något, poserandet alltså.

Plutandet med läpparna och hur man bör lyfta sin arm lite ut från kroppen för att få den att se smäckrare ut. Det sägs att kameran lägger på tio kilo, men jag tror snarare den plockar bort. Tänk på alla insugna kinder och inhållna magar och alla stenar man kastar från hjärtat för att kunna le trovärdigt mot kameran.

Att göra sig åtråvärd på bild skulle alltså – enligt något slags samhällskritisk konsensus – vara ett symptom på något, något modernt och sjukligt.

Kändisfixering och paparazzi, den beryktade sexualiseringen av det offentliga rummet, Facebook-taggar och livsstilsbloggar. Men tänk om det inte är så? Tänk om den fåfänga förställningen, så som den lockas fram av kameralinsen, är lika gammal som fotokonsten? När jag i min jakt på moderna posörer hittar ett gammalt vykort i en byrålåda känns det plötsligt som ett fullt rimligt antagande. Vykortet föreställer den förföriske fången Louis Dodier, som förevigats på en daguerrotypi av Louis Adolphe Humbard de Molard redan 1847, och som vanligtvis kan beundras på Musée d’Orsay i Paris.

Tänk på filmen Zoolander eller någon av Calvin Kleins underklädesmodeller. Titta sedan på den här unge charmören i sin fängelsehåla. Visst är han vacker, Louis Dodier. En riktig liten sockersmula. En pion i full blom. Ett kanderat äpple som dinglar frestande på syndens träd. Det mest frapperande är dock inte att han är vacker, utan att han är så utstuderat vacker. Den totalt onaturligt naturliga posen, den truligt insugna underläppen. Pinup-blicken. när jag först fastnade för den här bilden, vid vykortshyllan i Musée d’Orsays presentbutik, var det detta att den föreställde en man som jag fann fascinerande och lite lustigt. Alltså, bilder på stiliga män har man ju sett, men inte så många där mannen poserar som en tjej i ett herrmagasin. Det finns något hjälplöst 29 | no 3/2011

och erotiskt tillmötesgående över honom. De diskret arrangerade kedjorna, handen som ligger liksom retsamt nära det egna skrevet.

Men, nu när jag tittar på bilden igen börjar jag fundera på om det inte främst var något annat som fick mig att köpa det där vykortet. Bilden är tagen 1847, i fotografins absoluta gryning, och ändå har Dodier uppenbart redan förstått att man ska »make love to the camera«.

Att man liksom ska göra sig till. Jag tror att jag tycker om den här bilden därför att den säger något grundläggande om relationen mellan människa och lins.

Jag vet egentligen ingenting om det här fotografiet eller den här truliga boytoyen på sin bädd av halm.

Kanske är det ett helt iscensatt fotografi. Kanske heter han inte Louis Dodier. Kanske hade fängelsekunder inte så där tjusiga scarfar ens på 1800-talet. Ska sanningen fram känner jag att det faktiskt inte spelar någon roll. För hur skulle porträttfotografi någonsin kunna bli något annat än teater? Mekaniken är densamma vare sig Dodier spelar rollen av fängslad Don Juan eller rollen av sig själv. på engelska talar man om linsen som »the camera eye«. Det är både sant och helt sanslöst missvisande.

För kameran har inte ett öga – den har tusen, miljoner, miljarder. Att visa sig ett ögonblick för kameran är att visa sig för alltid, för alla. Kanske kommer man att hamna på museum. Kanske bara i ett fotoalbum.

Kanske på nätet, kanske hos polisen. Man behöver inte vara Mary-Kate och Ashley för att känna sig iakttagen under sådana förutsättningar: Medvetenheten om de tusen, miljoner, miljarder ögon som gömmer sig bakom kamerans enda.

Att inte veta vart ens ansikte tar vägen, om det nu ens fortfarande är ens eget.

Tro fan att man vill vara snygg då.

Tro fan att man ibland liksom vill vara någon bättre, någon gladare, någon intressantare. Någon som är mer en själv än man själv är. Eller bara någon helt annan, någon man kan skänka bort till vem som helst.

Amanda Svensson

Amanda Svensson är författare, bosatt i Malmö, och aktuell med boken »Välkommen till den här världen«.

rookien

sannah kvist

»Det är väl nu man ska börja göra den stora konsten«

Namn Sannah Kvist. Ålder 25.

Bor I Färjenäs vid Älvsborgsbrons fäste på Hisingen i Göteborg. Bron invigdes av idolen Olof Palme 1961.

Plåtar med: Det som ligger framme. Men främst analog mätsökare.

Aktuell med: Vårutställning på Högskolan för fotografi; Boxennial på Galleri Box, Göteborg; bloggen sannah.tumblr. com; bildredaktör på musikmagasinet Novell; galleriformatet 1 x 1 som snart dyker upp i ny form.

Hon är nyligen hemkommen till Göteborg efter två veckor med bil runt på Balkan – Bosnien, Montenegro och Kroatien.

– Vad jag gjort? Försökt låta bli att ta ostiga turistbilder. Det är svårt.

Man står uppe på ett berg och ser värsta solnedgången. Men ibland måste man kanske ta de där bilderna för att påminna sig om att det aldrig blir bra.

Sannah Kvist går andra året på Högskolan för fotografi och film och resan var en del av en fem veckor lång kurs i »independent studies«. Ännu en. Hon sammanfattar vad skolan innebär för henne; bra lokaler, bra handledare och extremt mycket tid.

– Första året var det svårt att förvalta all tid. Det finns till och med ett begrepp, hff-koma, för det tillstånd många hamnar i under första året när man fattar att här finns möjligheten att uträtta stordåd. Det handlar bara om min drivkraft. Det kan vara förlamande.

Just nu, med egen åldersnoja som spökar, fördjupar sig Sannah Kvist i myten om ungdomen. Med utgångspunkt i den egna vardagen arbetar hon sedan flera år med bloggen hon beskriver som »en putsad version av

mitt liv«. En mer uppstyrd variant av det slags kurerande de flesta ägnar sig åt på facebook, att skapa sitt liv.

Tanken är att bloggen ska bli bok.

– Trots att jag arbetar med romantisering och nostalgi vill jag att man ska kunna tro på mina bilder. Anonymiteten är viktig. Det är sällan direkta porträtt utan bilderna är tagna på håll och lite avvaktande, för att göra det än lättare att lägga in sig själv.

Viljan att lämna barndomens gator kan vara en motivation så god som någon. Visserligen är Linköping Sveriges femte största stad men vad hjälper det. Sannah Kvist hade knallblått hår, drev en fotoblogg och flyttade så fort hon gått ut mediegymnasiet. Broby Grafiska i Sunne blev första anhalt. Orten var dock i minsta laget, de djupare diskussionerna om fotografi alltför få. Sunne byttes mot Stockholm och under fyra år frilansade hon i huvudstaden.

En folder för rfsl, en adventskalender för varuhuset pub. Genom någon som kände någon fick hon jobb som stillbildsfotograf under inspelningen av långfilmen Flickan. Det var Sannah Kvists ljusa bild av den allvarsamma flickan som användes till filmaffisch. Uppdraget ledde till

samma roll vid inspelningen av I rymden finns inga känslor. Åren i storstaden ledde till två slutsatser; hon kände sig inte hemma i Stockholm och hon fick nog av att leva under existensminimum.

Dessutom började hon sakna teori att placera in sina bilder i.

Bytet av stad och behovet av teori löste sig när hon kom in på utbildningen i Göteborg. Funderingarna kring ekonomi är ständigt aktuella.

Det tar en stund innan jag förstår att Sannah Kvist med »kommersiell fotografi« menar jobb hon får betalt för.

I dag lever hon på studielån och att efter examen försörja sig på uppdrag är inget som lockar.

– Jag älskar att fotografera men gör jag det åtta timmar om dagen är det inte roligt.

Hennes plan för framtiden är att ha två yrken. I höst tar hon studieuppehåll för att gå en ettårig yrkesutbildning till lokförare för att i framtiden kunna varva det jobbet med eget fotografi.

– Jag har alltid gillat spårbunden trafik. Att man inte kan ta ut svängarna. Det gör en nervös själ som mig lite lugn, säger Sannah Kvist.

MARIT LARSDOTTER

fotografisk tidskrift | 30

31 | no 3/2011

Jag satt hos pappa på sjukhuset. Det var sommar.

Tungt, varmt regn. Efter en misslyckad operation skadades hans stämband och vi tvingades kommunicera via skrivna lappar. Bakom bruna skynken, till ljudet av pipande maskiner och droppande slangar, följde jag och min mamma Susanne sjukdomens förlopp.

Lars Svanberg är yrkesmässigt kanske mest ihågkommen för sin tid på Svenska Filminstitutet och för sina djärva kommentarer i en expansiv

film- och mediabransch. Med sin bok Stålsparven (1991) kritiserade han bland annat informationssamhällets kommersiella krafter.

Lådorna med hans liv i bilder tar jag med mig när jag flyttar till Bagarmossen i Stockholm. Kopiorna lämnar en omisskännlig lukt av fotofix på fingrarna. Ett stenkast från min trea på Bergsrådsvägen ligger den ateljélägenhet där pappa bodde med Nancie och deras tvillingdöttrar, senare som ensamstående far till John.

I början av 1980-talet tog fotografen och pappas närmaste vän, Walter Hirsch, över våningen. Den spatiösa ateljén fungerar som kuliss i Walters dokumentära Bilderdagbok som skildrar åren1981–82.

Jag är nyfödd och vilar i min pappas och mammas famn på många av bilderna.

– Lägenheten i Bagis var alltid full av folk, säger Walter när vi ses hemma hos honom på Södermalm.

Lasse var inte direkt social, snarare tvär på ett norrländskt vis, men han drog till sig människor.

Vännerna träffades redan 1956, när Walter jobbade för filmbolaget Paramount, efter ha sett samma film på biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm. Walter berättar att pappa hade en ny-

fikenhet som gjorde honom till en duktig fotograf.

Han hade jobbat hårt sedan flytten från Kalix till Stockholm, bland annat som tryckare.

– Han var orädd, vilket gjorde att han ibland hamnade i knepiga situationer. Jag minns att Lasse redan första dagen i Chicago blev rånad med pistol och blev av med sitt stipendium, och att det inte hjälpte att han ropade: »Stop, stop, I’m from Sweden!« Pappa och Nancie träffades på Konstfack i Stockholm och flyttade tillsammans till usa i början av 1960-talet.

– Nancie fotograferade också på den tiden. Det var hon som köpte en Canon Dial, den halvformatskamera som jag senare skulle komma att använda mycket, berättar Walter.

Walter och pappa arbetade ihop under många år. När pappa gick över till rörlig film var det Walter som tog produktionernas stillbilder. De jobbade också tillsammans på Stockholms fotografiska skola, pappa som rektor och Walter som lärare i dokumentärfotografi.

– På 80-talet var man mer intresserad av formmässiga bilder. Korniga klipphällar i solned­ gångar ... Min bilddagbok har blivit populär först

Den guldbaggebelönade fotografen Lasse Svanberg som bland annat filmade »Äppelkriget« med Hasse och Tage dog för ett par år sedan. Hans dotter Sanna Svanberg ärvde då en kartong med alla hans fotografier och dagböcker. text sanna svanberg bild lasse svanberg, walter hirsch

Pappas okända fotografisk tidskrift | 32

walter hirsch

M

in pappa slutade fotografera när jag föddes. Han valde bort en karriär som stillbilds- och filmfotograf för att i stället ägna tiden åt att skriva och vara familjefar. Det var något han nämnde långt senare, efter jag hade flyttat hemifrån och börjat intressera mig för fotografi. Då gav han mig en Nikon FM2 med ett 28 mm-objektiv, men ville aldrig riktigt diskutera sitt eget fotografiska liv.

Bilderna och negativen har legat undangömda i en kökssoffa – en skatt som jag förvaltar med stor kärlek efter det att pappa dog. Tillsammans med en självbiografisk text i blå plastficka berättar de hans historia.

liv 33 | no 3/2011

hans strand

teknik

Stefan ohlsson teknikredaktör

Nya medier kräver bättre bilder apple sålde 15 miljoner Ipadar förra året. 2011 förväntas man sälja 40 miljoner. Samsung, htc med flera kommer nu med alltfler konkurrerande produkter.

För alla mediaproducenter är framgångarna läsplattorna en stor utmaning. Alla plattor måste fyllas med innehåll och man har varit snabb att fylla behovet: I dag finns mer än 10 miljoner boktitlar publicerade i e-boksformat.

Tidningar experimenterar med att överföra den tryckta tidningens upplevelse till läsplattan och utvecklar appar.

Inför lanseringen av dessa nya medier ville producenterna undvika misstagen man gjorde när webben blev en viktig distributionskanal. Nu skulle man se till att man fick betalt för innehållet. Det som saknades när webben växte fram i början av förra decenniet, fungerande och enkla betalstrukturer, det finns i dag. Tänk bara på hur Itunes har förändrat sättet vi betalar för musik.

Det är fotografen som gör den slutliga bilden, som har absolut kontroll över bildens innehåll, färg, kontrast och ljushet.

Viljan att ta betalt för med sig att kvaliteten på innehållet måste vara bra. Ska vi punga ut med 60 kronor för en tidning som ska läsas på vår nya läsplatta, förväntar vi oss kvalitet. Vi förväntar oss också att man utnyttjar de nya möjligheter som läsplattan ger, att en tidning eller en bok gjord för en läsplatta erbjuder något annat än bara stillbilder och texter.

Tittar du på tidningar och böcker som gjorts speciellt för läsplattor märker du också att balansen mellan bild och text har förändrats, jämfört med den tryckta tidningen. På läsplattan vill vi se mer bilder. Och inte bara fler bilder utan också bättre bilder, bilder som överraskar oss. Det innebär att utrymmet för till exempel bildspel, timelapse, 360°-panorama och korta videofilmer ökar drastiskt. Vi kan inte längre säga »det är bara för webben«. Kraven på bildkvalitet kommer att vara lika höga vare sig bilden ska tryckas eller visas på en läsplatteskärm.

Och om mediaproducenterna ser läsplattan som ett sätt att återerövra förlorade inkomster, ser jag framväxten av dessa tidningar med sina ökade krav på bildinnehåll och -uttryck som en chans för yrkesfotograferna att återerövra förlorad mark i förhållande till amatörerna. En bild med ett bra innehåll, med bra ljussättning och god skärpa sticker ut på ett helt annat sätt på en läsplatta än på en webbsida.

För fotografen innebär det också ett större ansvar för bildkvaliteten. Det kommer inte att stå en tryckare mellan oss och betraktaren av bilden som vi kan skylla på. Det är fotografen som gör den slutliga bilden, som har absolut kontroll över bildens innehåll, färg, kontrast och ljushet.

Vet du hur man optimerar upplösning, färger och skärpa för en bild som ska användas i ett e-magasin? Vet du hur man gör en timelapse-bild eller ett 360°-panorama? Om inte, skaffa dig den kunskapen.

Lösning för flygfoto.

Hasselblad skapar avdelning för specialområden Hasselblad har skapat en särskild avdelning för att utveckla lösningar för speciella användningsområden inom fotografi.

Avdelningen fokuserar inledningsvis på lösningar för flygfotografi, ett område där man har en långvarig tradition inom företaget. Hasselblad startade med att bygga kameror för det svenska flygvapnet under andra världskriget.

Man har utvecklat programvaror som gör det möjligt för fotografer med speciella behov att bygga egna program ovanpå dessa.

Sök och presentera.

Phaseone lanserar ny version av bilddatabasprogram Sedan PhaseOne övertog bilddatabasprogrammet Microsoft Expression, tidigare känt som Iview Media Pro, har programmet utvecklats. Nu

släpper man den nya versionen under namnet Media Pro. Den främsta nyheten är den förstärkta kopplingen mellan detta program och PhaseOnes råkonverteringsprogram CaptureOne. Programmet kan användas för att katalogisera, söka och presentera bilder.

Wacom-penna på iPad Apples Ipad har blivit populär bland fotografer för att presentera bilder. Både Hasselblad och PhaseOne har tagit fram lösningar som gör det möjligt att se bilderna direkt efter fotograferingen på en Ipad.

För att göra det mera ergonomiskt att arbeta vid en Ipad har Wacom tagit fram en penna, Bamboo Stylus, som kan användas direkt på Ipadens skärm. Pennan och Ipaden fungerar då som ett vanligt Wacombord.

Nya storformatsskrivare från Canon Canon adderar ytterligare två skrivare till sin serie av storformatsskrivare. Denna gång är det en 24-tumsskrivare, kallad iPF6300S, och en 44-tumsskrivare, kallad iPF8300S. Skrivarna kompletterar Canons 12-färgsskrivare fotografisk tidskrift | 44

iPF6300 och iPF8300. S-modellerna använder 8 olika bläck, men ska trots detta ge ett stort färgomfång. Canon rekommenderar dessa skrivare för fotooch proofingmarknaden på grund av sin snabbhet. De har också kunnat pressa priserna tack vare de besparingar som skett genom att färre antal bläck används.

Spara PSDoch PSB-filer snabbare Stora bildfiler tar lång tid att spara. Särskilt lång tid tar filer i Photoshopformat med många lager, eftersom de komprimeras. Samtidigt kan man inte använda andra filformat, som till exempel .tif, för filer över 4 GB, utan måste utnyttja den variant av Photoshopformatet som heter psb. Adobe har nu tagit fram ett tillägg som gör det möjligt att spara sådana filer utan komprimering.

Ny 50 mm.

Nikons nya normal Dagens digitalkameror ställer stora krav på optikens kvalitet.

Tillverkarna har därför börjat uppdatera sina objektiv, som hade hög prestanda när de användes för fotografering på film, men som inte räcker till

för fotografering med högupplösande sensorer.

Under detta arbete har Nikon uppdaterat ett antal fasta brännvidder. Nu kommer turen till deras 50 mm med ljusstyrka f/1,8. Objektivet använder en helt ny design på linserna och har ett asfäriskt linselement.

Objektivet använder också Nikons ultraljudsmotor, Silent Wave Motor.

Med High Gloss.

Epson visar ny A3+-skrivare I snabb följd efter lanseringen av Epsons R3000-skrivare följer de upp detta med ytterligare en skrivare i A3+-storlek.

Denna modell heter Epson Stylus Photo R2000 och använder Epsons High Gloss-bläck.

Skrivaren kan anslutas till datorn via USB, Ethernet eller trådlöst via WiFi. Skrivaren kan också arbeta med en lång rad olika utskriftspapper, både på rulle och på ark. Upplösningen är maximalt 5 760 dpi.

Getty Images köper PicScout PicScout är en söktjänst på nätet som gör det enkelt att se på vilka webbsidor en bild är publicerad. Bilderna behöver inte taggas med någon särskild information, utan programmet söker på bildens utseende. Detta gör det möjligt för rättighets-

innevare att övervaka var deras bilder används. Efter installationen av ett tilläggsprogram till webbläsaren är det bara att högerklicka på en bild och välja funktionen Image Exchange så söker programmet efter denna bild i PicScouts databas. Bilden hittas även om den har förändrats i storlek eller färg.

Nu köper Getty Images, världens största bildbyrå, PicScout. Getty säger att man gör detta eftersom man anser att detta är den bästa lösningen för att övervaka och kontrollera användningen av bilder. Samtidigt ska tjänsten underlätta för webbproducenter att hitta rättighetsinnehavaren till en viss bild.

Kameraförsäljningen ökade 10 % under 2010 Under 2010 såldes 141 miljoner kameror i världen. Jämfört med 2009 innebär det en ökning på 10 %. Den största ökningen skedde i länder som Kina och andra ekonomiska tlllväxtländer. Företag som ökat sin marknadsandel är Sony, Nikon och Samsung. Förlorarna är Kodak, Fuji och Casio.

Den allmänna ekonomiska återhämtningen och introduktionen av nya kameramodeller, bland annat de spegellösa systemkamerorna, ses som de främsta orsakerna.

På marknaden för spegelreflexkameror har Canon en andel på 44,5 %, Nikon har 29,8 % och Sony har 11,9 %.

På den totala marknaden har Canon 19 %, Sony har 17,9 %,

Nikon 12,9 % och Samsung 11,1 %. Därefter följer Kodak, Panasonic, Olympus, Fuji, Casio, Pentax och Vivitar.

Color Shade First Flush.

Polaroid 680 The Impossible Project fortsätter att ta fram filmer som kan användas i Polaroids kameror.

Denna gång har de gjort en färgfilm som kan användas i kameror i 600-serien och Polaroid SX-70. PX 680 Color Shade First Flush är namnet på den nya filmen som man nu tagit fram.

Canon patenterar objektivadapter En objektivadapter verkar inte vara någon särdeles spännande nyhet. Men denna adapter är avsedd för att anpassa Canons nuvarande objektiv till en ny serie av kameror.

Försäljningen av spegellösa systemkameror har varit en framgång för Olympus, Panasonic och Sony. Varken Canon eller Nikon har hittills offentliggjort några planer på liknande kameror. Men ett patent från Canon, på en adapter för att anpassa deras befintliga objektiv till en helt ny serie av kameror, visar att åtminstone Canon arbetar på att ta fram nya, kompakta systemkameror.

Canon skriver i sin patentansökan: »The new type of single lens reflex camera is not provided with a quick return mirror.« Nu spekuleras det på webben om det innebär att Canon kommer att använda en semitransparent spegel i sin kommande kamera.

f testar i1publish färgkalibrering x-rite har lanserat i1Publish, en ny programsvit som ska ersätta ProfileMaker och Monaco Profiler. I sviten ingår program som gör det möjligt att kalibrera kamera, skärmar, projektorer, skrivare och tryckpressar. Det har tagit lång tid för X-Rite att ta fram detta nya program och förväntningarna bland de som arbetar med färgkalibrering är högt uppskruvade. Men hur blir resultatet? Får man bättre profiler för sin skrivare jämfört med de gamla programmen?

Läs resultaten på sfoto.se.

Vi växer och söker nyskapande, drivna fotografer

Hyr de bästa bildverktygen du med! ”Servicedepån för Master Photographers" www.molanders.se

45 | no 3/2011

Bild: Magnus Cramer

Läs mer om vår bildbyrå och ansök på vår hemsida redan idag

Brassaï, Couple d´amoureux dans un petit café parisien Quartier Italie, Paris/Kärlekspar på ett litet franskt café, Quartier Italie, Paris, 1930, Moderna Museet © The Brassaï Estate – RMN

Den största presentationen med fotografi på ett svenskt museum växer fram under 2011. Kom och se hela fotografins historia med verk av Diane Arbus, Brassaï, Robert Capa, Henri Cartier-Bresson, Nan Goldin, Robert Mapplethorpe, Irving Penn, Man Ray, Cindy Sherman, Christer Strömholm och många, många fler. facebook.com/ModernaMuseet, twitter @ModernaMuseet Öppet: tis 10–20, ons–sön 10–18. Mån stängt. Fri entré t.o.m. 18 år

Moderna Museet Stockholm modernamuseet.se

Med stöd av:

Niklas Briselius förbundsjurist SFF

lag&rätt

SFF avvisar lagförslaget Kan bli påfrestningar för fotografer.

Med anledning av att regeringen föreslår att ett nytt lagbrott, »olovlig fotografering«, ska införas i brottsbalken har jag fått en mängd frågor om förslaget och varför det nu föreslås en kriminalisering. Lagförslaget är tänkt att stävja fotografering som innebär ett intrång i den fredade sfär som varje enskild person är tillförsäkrad.

Bakgrunden till förslaget är några uppmärksammade fall av smygfotografering/smygfilmning där domstolen kommit fram till att det inte finns någon bestämmelse i lag som gör det olagligt att i smyg filma en annan människa i kränkande situationer.

Ambitionen från lagstiftarens håll är därför att genom föreslagen kriminalisering komma till rätta med denna typ av situationer och därigenom stärka den personliga integriteten för den enskilde. Det nya brottet ska, enligt förslaget, införas i brottsbalken den 1 juli 2012.

För några veckor sedan lämnade vi in vårt remissvar till Justitiedepartementet och vår ingång i arbetet med remissen har förstås varit att försöka bedöma vilka konsekvenser ett eventuell införande skulle ha för våra medlemmar, professionella fotografer. sff delar inställningen att enskilda medborgare ska kunna freda sig och sitt privatliv från allmänhetens insyn och att skyddet för den personliga integriteten ska vara grundläggande för var och en. Det är givetvis en

balansakt att upprätthålla medborgarnas integritet i förhållande till det som vi kallar informationsfrihet.

Det är viktigt att komma ihåg att vi sedan länge har ett etablerat system som balanserar olika intressen på ett bra sätt. Jag tänker då främst på systematiken som finns inskriven i grundlagen med en ansvarig utgivare som vid tillfälle för publicering/offentliggörande har att bedöma om det aktuella bildmaterialet kan falla in under den brottskatalog som finns i Tryckfrihetsförordningen (tf) och Yttrandefrihetsgrundlagen (ygl).

Frågan om ett generellt fotograferingsförbud, i syfte att skydda den enskilde medborgarens integritet, har diskuterats under perioder under senare delen av 1900-talet och egentligen fram till i dag. Det aktuella förslaget är dock inget fotograferingsförbud, vilket är viktigt att understryka.

Kriminaliseringen avser att täcka det hål i lagstiftningen och kunna utdöma ansvar när fotograferingen eller filmning skett i privata miljöer utan samtycke. I princip skulle då det innebära att det aktuella lagförslaget inte har med seriösa yrkesfotografer att skaffa. Så varför sitter vi då inte bara inte ned och lutar oss tillbaka?

Problemet som sff identifierat är givetvis hur lagbrottet i fråga är utformat. Vi ser scenarion där en yrkesverksam fotograf kommer att ställas inför situationen att behöva

överväga om det som denne avser att göra är kriminellt eller inte. När det övervägandet är gjort kommer fotograferingstillfället vara förbi.

Att brottet dessutom benämns olovlig fotografering gör inte saken bättre eftersom det riskerar att skicka signaler till allmänheten om att det numera finns ett fotograferingsförbud att åberopa, vilket alltså inte är fallet även om förslaget skulle bli verklighet. sff anser således att avgörandet om det som fotograferats ska publiceras eller inte varken ska eller bör ligga hos den enskilde fotografen.

Ett sådant ansvar skulle i alltför hög utsträckning inverka på de uppdrag fotografen åtar sig och riskera att skapa problem för fotografen i sin yrkesutövning.

En yrkesverksam fotograf kommer att behöva överväga om det som denne avser att göra är kriminellt eller inte.

Om ett införande sker, i enlighet med förslaget, förutser sff dessutom att det kan skapa påfrestningar för den yrkesverksamma fotografen som kan komma att behöva värja sig mot allmänhetens påståenden om att det råder fotograferingsförbud.

Såsom SFF läser det aktuella förslaget uppfattar vi det som att det är fråga om att kriminalisera ett ofredande med en teknisk utrustning. I de fall som tidigare prövat frågan var det bland annat en fastighetsägare som monterat in en filmkamera i en hyresgästs dusch. Fastighetsägaren tittade sedan på bilderna. I och med att man som person måste vara medveten om att man blir ofredad i enlighet med lagens nuvarande definition går det inte att utdöma ansvar i ett sådant fall som beskrivits ovan. sff:s uppfattning är att det förefallit mer naturligt att i första hand utreda om de befintliga lagbrotten, t.ex. ofredande, kunnat anpassas/ utformas i syfte att förstärka skyddet för den personliga integriteten. sff avvisar därför lagförslaget i dess helhet. sff följer givetvis gången med förslaget, och i och med att detta var en departementspromemoria inväntar vi tills vidare en proposition om lagförslaget senare i vår eller under hösten.

sff:s remissvar finns att läsa i sin helhet på www.sfoto.se.

08-680 15 70

www.molanders.se

47 | no 3/2011

KnUt KOIVIstO

medlem

nyA MeDLeMMAr

thOMas KLOCKsEth

Sara Agerback, Stockholm; David Altengård, Köpingebro; Simon Anstey, Malmö; Carl Bäfving, Malmö; Niklas Carlsson, Malmö; Joakim Christiansen, Stockholm; Karin Christiansson Torna, Hällestad; Tobias Duveskog, Nacka; Anton Ekström, Göteborg; Karolina Eljas, Stockholm; Mats Engfors, Boden; Malin Englund, Falun; Magnus Eriksson, Umeå; Malin Fredlund Ward, Kävlinge; Annika Hanson, Bromma; Eva-Lena Johnsson, Varberg; Kalle Kiander, Stockholm; Sonny Larsson, Sundsvall; Anders Lindén, Stockholm; Jenny Ljunggren, Malmö; Oscar Lovnér, Piteå; Björn Lundberg, Kovland; Ulf Michal, Uddevalla; Sirje Miller, Stockholm; Fredrik Nilsson, Stockholm; Annica Nordlund, Boden; Åsa Nyhlen, Växjö; Martin Pehrsson, Motala; Jerry Porsbjer, Moskosel; Mikael Rutberg, Umeå; Karin Röse, Tullinge; Hanna Rössner, Hägersten; Shahab Salehi, Stockholm; Emma Shevtzoff, Gamleby; Lennart M Sjöberg, Ruda; Marcus Skogström, Malmö; Magnus Svensson, Täby; Malin Sydne, Bromma; Martina Thalwitzer, Halmstad; Charlotte Widell, Åsa.

för ökad trovärdighet.

HeJ MALin SyDne! Varför har du gått med i SFF? – Det känns bra att ha förbundet i ryggen om man stöter på problem i yrket. Trovärdigheten för mig som professionell fotograf ökar dessutom när jag är medlem i förbundet.

vad brinner de för?

nya styrelsen svenska fotografers förbund fick en ny styrelse i april 2011. Lotta Schwarz, ordförande, läs hennes krönika här bredvid och personporträttet på sidan 18. Vice ordförande heter Johan Gunséus. Ledamöter: Rose-Marie Borgström, Jäger Arén och Ann-Sofi Rosenkvist. Suppleanter: Anki Almqvist, Johann Selles, Anna Hult och Casia Bromberg.

Styrelsen träffas nästa gång 7–8 juni. Läs om vilka de är, vilken typ av fotografi de arbetar med och sist men inte minst: vilka frågor de brinner för, på www.sfoto.se De vill gärna ha mejl från medlemmar som vill påverka förbundet.

MinDre pengAr tiLL uppHovSMän biblioteksersättningen ska ge skälig ersättning till upphovsmän men har minskat i värde de senaste tio åren. Grundbeloppet är oförändrat och ligger på 1 kr och 32 öre för varje utlån. Svenska Fotografers Förbund tillsammans med Sveriges Författarförbund och Föreningen Svenska Tecknare har krävt 10 miljoner extra, alltså 136,9 miljoner eller 10 öre extra per utlånad bok för att kunna återställa det sjunkna värdet.

Regeringen har sagt nej.

Fotoförfattarna hos sff har nu tillsammans med Sveriges Författarförbund

och Svenska Tecknare gått ut med ett upprop. Läs det på www.sfoto.se.

din ansökan. I juryn märks bland andra Ruben Östlund och Marianne Lindberg De Geer.

Mer information hittar du på www.sfoto.se.

conny DoMnAuer in MeMoriAM

Hanna Modigh vann i fjol.

fotobokSpriSet 2011 fotoboksförfattare? Nu kan du skicka in din bok! Senast 31 augusti behöver sff

»han köpte sig alldeles nyligen en ny kamera och även om orken inte var som förr kunde han ju åka runt med rullstol och jobba på som tidigare!« Läs vännernas minnestext på www.sfoto.se.

SoMMArtiDer! i sommar har kansliet stängt vecka 28 och vecka 32. fotografisk tidskrift | 48

fråga juristen

Telefonförsäljare Hej! Jag har nu flera gånger på kort tid blivit uppringd av säljare från företag som frågar om jag vill köpa en annonsprenumeration för min firma. Jag är oerhört skeptisk till telefonförsäljare eftersom jag har hört att jag som företagare inte har någon ångerrätt, men stämmer verkligen det? /Sten Svar: Hej Sten! Det som är

viktigt att komma ihåg är att företagare inte har samma starka skydd som en privatkonsument. Det stämmer att du som företagare inte har någon ångerrätt enligt distans- och hemförsäljningslagen. Om du accepterar ett erbjudande från en telefonförsäljare står det fast.

I vissa fall kan det dock vara så att säljaren ifråga har agerat på ett lurigt och förledande sätt och då kan avtalet vara att anse som ogiltigt, med stöd av avtalslagens ogiltighetsregler. Det är dock alltid mycket lättare om man ser till att inte hamna i situationen överhuvudtaget så jag tycker du ska fortsätta vara skeptisk till försäljare som ringer.

Några korta råd kan dock vara bra att ha med sig om man blir uppringd: Vem ringer? Vad erbjuder de dig?

Ge dig själv tid att tänka igenom erbjudandet, acceptera inget på stående fot.

Skärmdumpar

Hej! En tidning har använt skärmdumpar av bilder som jag har på min hemsida utan att tillfråga mig, är det verkligen tillåtet? Har inte jag rätt till ersättning för en sådan publicering? /Stefan Svar: Hej Stefan! Det är inte

tillåtet att publicera skärm49 | no 3/2011

niklas briselius förbundsjurist sff

dumpar av bilder utan att tillfråga fotografen. Att publicera skärmdumpar av bilderna innebär ett upphovsrättsligt förfogande då det är att anse som exemplarframställning enligt upphovsrättslagen.

Högsta Domstolen avgjorde ganska nyligen den frågan i ett mål (nja 2010 s 135) där en publicering av en skärmdump av bilder likställdes med exemplarframställning. Du bör således kontakta tidningen och påtala detta.

Du ska givetvis ha ersättning för publiceringen och för det otillåtna nyttjandet.

Obetalda fakturor

Hej! Jag har levererat bilder till en uppdragsgivare som ännu inte betalat mina fakturor och nu ser jag att de har börjat använda mina bilder i sina kampanjer. Har jag rätt att hindra dem från att använda bilderna? Undrar Ella Svar: Hej Ella! Användnings-

rätten övergår till uppdragsgivaren/slutanvändaren när fotografen erhållit full betalning. Om din uppdragsgivare inte reglerat fakturan har de inte uppfyllt en väsentlig del av ert avtal, dvs. att erlägga ersättning i enlighet med den beställning som de har gjort.

Mitt råd är därför att du kontaktar dem och påtalar detta omgående och att användandet av bilder sker olovligen. Om de betalar dig och sedan nyttjar bilderna men har det så illa ställt ekonomiskt att de försätts i konkurs är det viktigt att veta att om uppdragsgivaren lägger ned sin verksamhet, inställer betalningar eller rentav försätts i konkurs återgår upplåtna rättigheter till dig som fotograf.

ordfört

lotta Schwarz ordförande sFF

Stark ställning för fotografin i höstas reste jag i syrien. Jag var där i egenskap av universitetslärare, inbjuden av deras utbildningsdepartement. Därför frågade ingen på flygplatsen varför jag bar en stor kameraväska på axeln. Tur för mig. I dag hade jag inte blivit insläppt.

I Syrien var det väldigt lugnt och stillsamt. I mina bilder ser jag ett lite trött och ledset folk. Så ser i och för sig folk ut i stora städer nästan överallt i världen, i Damaskus, New York eller Stockholm. Många människor är lite trötta.

Väl hemkommen skapade jag ett fotogalleri på internet och skickade sedan länken med bilderna till några vänner. En syriansk bekant här i Sverige reagerade väldigt starkt och skrev: »Jag tycker att du gjort ett mycket dåligt urval.

Tycker du verkligen att dina bilder representerar Syrien?« Jag tänkte en stund och svarade sedan att ja, de människor som bor i ett land är dess representanter och därför representerar bilderna Syrien.

Ja visst, hon både representerar och marknadsför Sverige, men jag har själv aldrig sett henne i verkliga livet, varken i folkdräkt eller jeans.

Jag kom att tänka på hans reaktion i förra veckan när kungaparet, enligt löpsedlarna, gav uttryck för att svenska deckare inte ger en korrekt bild av Sverige. Att dokumentera en plats är inte samma sak som att marknadsföra den.

Givetvis är en dokumentär bild subjektiv, precis som en bild tagen i marknadsföringssyfte, men jag vill ändå tro att ambitionen hos de flesta dokumentärfotografer är att visa en verklighet, medan reklamens bilder mer syftar till att visa en dröm, en idé om hur det borde eller kunde vara.

Sverige visas ofta upp utomlands genom bilder av prinsessan Victoria i folkdräkt på midsommarafton. Ja visst, hon både representerar och marknadsför Sverige, men jag har själv aldrig sett henne i verkliga livet, varken i folkdräkt eller jeans. Däremot har jag, apropå midsommar, som många andra vaknat upp till fågelkvitter på midsommardagens morgon och sett kvarlevorna efter en rolig fest ligga strödda lite överallt. Precis så som Lars Tunbjörk kärleksfullt skildrar oss och vår svenskhet i en del av sina bilder. Tunbjörk sätter fingret på många av de situationer som kanske inte är så glamorösa, men som vi alla kan känna igen oss i, eller åtminstone är bekanta med. Lars Tunbjörk blev nyligen utsedd av regeringen till fotografins representant i Sveriges bildkonstnärsfond och det är jag verkligen glad för.

Fotografins ställning har aldrig varit så stark i Sverige som nu. Därför är det extra spännande att ha fått detta uppdrag som ordförande. En växande och kunnig fotointresserad allmänhet skapar en god plattform för oss professionella, från vilken vi kan nå längre, bli bättre och även hävda vår rätt att fritt få fotografera och dokumentera vår samtid.

Jag måste få lov att fotografera både prinsessan Victoria och Nisse i parken.

På mitt sätt.

Kanske skulle man semestra på Öland i sommar …

den frilansande Göteborgsfotografen Ciprian Gorgas somriga miniatyrbild blir detta nummers bidrag i Viskleken.

Härmed sätter vi punkt för leken vi startade i höstas med en bild tagen av fotografen Inta Ruka. Se leken i sin helhet på www.sfoto.se. Sök »viska vidare«.

stafetten

Ciprian Gorga »Värmebölja«.

Fotografisk Tidskrift Nr 3 2011, årgång 123 Chefredaktör och ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se AD Anders Birgersson anders@birgersson.se Formgivning Maria Loohufvud maria@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Praktikant Fatima Dali Repro Projektor Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm

Redaktionsråd Johan Gunséus, Mia Bengtsson Plynning, Oscar Poulsen, Sara Arnald Omslagsbild James Griffioen, ur bildserien Feral Houses Bildbylines Knut Koivisto Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration Yvonne Sundin tel. 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 400 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift?

Mejla ekonomitjanst@natverkstan.net ISSN 284-7035

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm tel. 08-662 75 00 fax 08-662 71 29 annons@annonshuset.se Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm tel. 08-702 03 45 fax 08-641 22 10 sff@sfoto.se www.sfoto.se fotografisk tidskrift | 50

Professionell utrustning och support för bildskapare och bildanvändare

”ProCenter har alltid ställt upp och är bästa hjälpen” Läs hela intervjun med Sesse på www.procenter.se

FOTOGRAF: SESSE