Törstig på Gud

Som tonåring satt Bana Berhane på en överfylld båt på medelhavet utan att veta om hon skulle överleva till morgonen. Idag är hon kårledare i Västerås och tacksam för chansen till ett nytt liv. ”Jag har sett en massa saker som jag inte borde ha sett”, säger Bana.

Nu är det åtta år sedan den ödesmättade natten på Medelhavet. Efter flera timmars färd började den lilla båten gå tungt och snart blev det tydligt att den hade gått sönder och börjat ta in vatten. Bana Berhane var 18 år gammal och befann sig på havet mitt i natten tillsammans med 350 andra. Tolv timmar tidigare hade de lämnat Tripoli i Libyen med hopp om att överleva den farliga överfarten.

JAG VET NU ATT GUD

FINNS PÅ RIKTIGT OCH

ATT HAN HÖRDE MIG.

DEN DAGEN FICK JAG

BOKSTAVLIGEN

CHANSEN TILL ETT

NYTT LIV, DET VAR SOM

ATT BLI FÖDD PÅ NYTT.

Bana är en av de många som flytt den obligatoriska eritreanska militärtjänstgöringen och ett liv där militären bestämde hela hennes framtid. Hon lämnade sin sex månader gamla dotter med släktingar och påbörjade den farliga resan. Flyktvägen gick via Sudan och Libyen, där många av hennes vänner dog. Nu satt hon så på en båt mitt i en becksvart natt övertygad om att hon skulle gå samma öde till mötes.

Det var där som hon ropade till Gud för första gången, utan något riktigt hopp om att bli bönhörd. Efter det korta och desperata ropet öppnade hon sina ögon och det första hon såg i mörkret var den italienska räddningsbåten.

— Jag vet nu att Gud finns på riktigt och att han hörde mig. Den dagen fick jag bokstavligen chansen till ett nytt liv, det var som att bli född på nytt, säger Bana.

Tårarna börjar välla upp. Det mesta har hon bearbetat och lämnat bakom sig men ibland när hon pratar om det kommer känslorna tillbaka.

Av den svåra tiden på flykt märks annars ingenting. Idag är Bana biträdande kårledare på Frälsningsarmén i Västerås och just denna dag har hon stått ute på torget i centrum och samlat in pengar till kårens (församlingens) verksamhet.

— Vad kallt det var ute! Men varmare än Haparanda i alla fall, säger hon skrattande och tar av sig jackan.

Kylan till trots i den norrländska orten ligger Haparanda henne varmt om hjärtat. Det var där på Migrationsverket som hon träffade Almas, en etiopisk kvinna som flytt från det rivaliserande grannlandet Etiopien och som berättade för Bana om Jesu kärlek. Bana, vars landsmän varit hårt ansatta av Etiopien vägrade till en början att ens sitta vid samma bord som henne men Almas fortsatte att visa kärlek trots att Bana avvisade henne gång på gång på gång.

Bana Berhane på väg till en väns bröllop i Västerås iklädd en traditionell eretriansk klänning.

Bana, som är uppväxt i en ortodox tradition men utan en egen tro, hade svårt att skaka av sig känslan att det var något speciellt med Almas och hennes Gud. För varje dag som Almas visade ödmjukhet och kärlek växte känslan sig starkare i Banas hjärta. Vad var det för skillnad mellan Almas Gud och den gud Bana varit uppväxt med? Den gud Bana kände till var mest en straffande gud som hon kände rädsla för. En natt då hon legat sömnlös gick hon på morgonen till Alma och sa att hon ville prata. De bad tillsammans och Bana fylldes med en frid som hon aldrig känt tidigare. Genast bestämde hon sig för att hon ville döpa sig, det fick bli i Haparandas simhall och tiden efter fick hon en omättlig längtan efter att läsa Bibeln.

Arbetet på Frälsningsarmén är varierande och Bana uppskattar framför allt arbetet med de äldsta och yngsta medlemmarna.

ALLTING

OCH

R Till Gud

Ven Om Vi R

FRÅN

Olika L Nder

TILLHÖR VI SAMMA

FAMILJ.

— Det kändes som att vara törstig, jag ville bara lära känna min Gud och veta vad han säger om mig och eftersom jag inte kunde jobba i Sverige under min tid på Migrationsverket hade jag all tid att lära känna honom, säger hon med ett stort leende. Tidigare var Gud bara en religion, nu är han min pappa, om du inte vet vem som är din pappa då är det svårt att förstå din identitet. Det ville jag ta reda på, fortsätter hon.

Hon minns tillbaka på sitt tidigare liv, hon rökte och drack gärna, levde bara för dagen och uppfattar i efterhand det som att hon inte tänkte på andra än sig själv. Idag är Gud som en sann och god pappa för henne, med oändlig omsorg.

— Alla kan bli en pappa men inte alla är en bra pappa. Gud är en bra pappa. Han älskade mig innan jag älskade honom och han är med mig hela tiden, säger Bana.

I Haparanda fick hon också sin första kontakt med Frälsningsarmén och kårledaren där kom att spela en stor roll i hennes liv. Hon kände sig genast välkommen och trots att hon bor flera mil bort nu är kåren där fortfarande ett hem för henne. Det var där hon fick växa med Gud och förstå sin kallelse. Till en början var hennes mål att fortsätta plugga och hjälpa andra familjer som också lämnat Eritrea men det var någonting som inte kändes helt rätt och med tiden kände hon en kallelse att ta hand om människor på andligt sätt mer än fysiskt. När tiden kändes rätt sökte hon till Frälsningsarméns Officersskola och kom in.

Bana var en av ledarna för Sommarkul år 2021 i utsatta järvaområdet i Stockholm.

— Jag var inte bra på svenska så utbildningen var tuff men jag kämpade och hade bra lärare som stöttade mig hela vägen. Det känns verkligen som att jag är på den plats som jag tror att jag ska vara, säger Bana.

Att vara kårledare kommer naturligt för henne och att hjälpa människor och prata om Jesus är det roligaste hon vet, det gör hon både på jobbet och på fritiden.

— Jag älskar Frälsningsarméns vision Välkommen hem – livet med Jesus. Livet med Jesus är det bästa livet. Hälsa och jobb är ju viktigt men Jesus kan ge frid även utan alla de sakerna. Den glädje jag har i mig påverkas inte av yttre omständigheter, det vill jag dela med mig av till människor, säger Bana.

De roligaste inslagen i arbetet som kårledare tycker hon att arbetet med barnen och de äldre är och hon älskar att församlingen innehåller alla åldrar. En av hennes favoritsamlingar på kåren är önskesången där gamla psalmer sjungs.

— Även om jag inte är uppväxt med att lyssna på gamla svenska psalmer har vi samma ande som bekräftar och förklarar allting, det är därför jag älskar att sjunga svenska psalmer. Allting är till Gud och även om vi är från olika länder tillhör vi samma familj, säger Bana.

Två kollegor har denna torsdag kommit till kårens kafé för att förbereda eftermiddagens familjemiddag där familjer kommer för att äta tillsammans med efterföljande alphakurs. Bana skrattar och skojar med kollegorna.

— Jag fick lämna en stor del av min familj i Eritrea men Gud har gett mig en familj här, jag är alltid glad att få komma till jobbet. Mina barn förstår inte att det här är mitt jobb, de ser alla här på kåren som sin familj, säger Bana med ett leende. g fakta bana berhane

Ålder: 29 år.

Bor: Västerås.

Familj: Gift och har två barn.

Gör: Biträdande kårledare i Västerås

Favoritbibelord: psalm 91.

Betyder Jesus för mig: Kärlek, allt, jag kan inte andas utan Jesus. Om jag får något problem är han den första jag pratar med. Han är den första som jag delar allt med.

Vad är det bästa du vet: Den frihet med Jesus som jag lever i. Det finns ingen nöd som kan påverka mitt liv. Det kommer problem men jag har det hopp som jag ser i framtiden. Det önskar jag till alla människor. Vad är det värsta du vet: När människor säger att de tror på Jesus men inte har kärlek. Om man tror på Jesus betyder det att man tror på kärleken eftersom Jesus är kärlek. Om vi inte älskar dem som vi ser hur kan vi då älska Gud som vi aldrig har sett?

Anzhelika Kryvenko är ansvarig för Frälsningsarrméns arbete för Ukrainska flyktingar i Lettland. ”Människor som är desperata kan vara arga och få utbrott. Vi som hjälper måste komma ihåg att det inte är sådana de egentligen är utan vi måste ändå visa ett vänligt bemötande”, säger Anzhelika.