Äktenskap utan barn av Doktor J. Klarkum 1946 by Fredrik Almroth

Doktor J. Klarkum

««

* *

** «* ** ** ** «* * « » *» **

»* *

FORTPLANTNINGSL Ä RAN livets viktigaste funktion livets mening F ken eder uppfyllen , lyder skriftens bud De å da kö ä naturens redskap i fortplantningens tjä nst, så nge dessa existera, gives det ingen död. Allt ä å å Av ett blir ett annat, å ä tter vä lingen enligt livets lagar.

Men fortplantningen av människosläktet sin lä och sina liksom mä nniskorna ha sina juridiska lagar. den ä bara den, att naturens lagar ä ro lå ngt strä ngare. De ä ob nh rliga. Hä finnes ingen plats f ö rmildrande omst ä n digheter » . Hä gä ller det » Antingen eller » . Har man syndat, man utan hopp om barmhä rtighet taga konsekvenserna dä r av Hä rav å med all önskv ä rd tydlighet, att det ä av största vikt att ä ra k nna fortplantningens lagar mening ä man dä ö talar om kärlek mellan man kvinna, f ö visserligen givetvis själarnas sympati och den msesidiga aktningen spelar en mycket viktig f å man inte helt lä

de sexuella f örhållandena åsido. Man måste lä ra sig, hur fortplantningsläran verkar, icke blott hos mä nniskorna utan ä ven hos djuren och växterna, de högre så väl som de lägre. Fortplantningen är det fysiologiska uttrycket f ör individens drift att alstra avkomma. Människans fortplantningsf örm åga ä r inskrä nkt till en viss period av hennes liv. För mannens vid kommande inträ der i allmänhet mogenhetsperioden vid det fem tonde å ret och räcker sedan ungef är till det sextionde. För kvinnans del spela de klimatiska f örh ållanden en icke oviktig roll. I de exotiska lä nderna är hon fortplantningsduglig redan vid 12 13 års ålder. I de nordliga lä nderna sker detta f örst n ågra år senare. Fortplantningsf örm ågan upphör i allmä nhet vid cirka 45 års ålder

—

Några djur fortplanta sig genom ägg (över huvud spelar ä g get en viktig roll i fortplantningsläran, vilket vi strax skola återkomma till), andra djur f öda levande ungar. Det gör också mä nniskan, vilken i fortplantningsläran räknas till djurens klas ser Även hos mä nniskan utgöres emellertid grunden f ö r fort plantningen av ett ägg, nämligen kvinnans, vilket finnes i ägg stockarna. Dessa inneh ålla anlag till cirka 80,000 ägg, av vilka ett i sä nder befruktas. I förekomsten av ett så oerhört stort antal ägg skymtar man å ter naturens visdom. Naturen gör nä m ligen aldrig något överflödigt eller besv ärligt. Det överlåter den å t m ä nniskan att göra. Meningen med de 80,000 äggen ä r givet vis inte, att de allesammans skola befruktas. Nej, naturen vet, att må nga av dessa ägg skola f örlora sin kraft till fortplantning och vill därf ör genom det stora antalet f örsä kra sig om, att i varje fall ett f å tal skall kunna behålla sin kraft och tjäna som iörtplantningsredskap även vid en lå ngt framskriden ålder. Na turen skänker här som alltid med rund hand. Vad gör det, om mycket går till spillo, blott målet, i detta fall fortplantningen,

n ås.

Ägget nä mndes som grunden f ör fortplantningen. Genom ägg fortplanta sig förutom mä nniskan en stor del av kr äldjuren, alla f åglar, n ästan alla paddor och de flesta fiskar och lägre djur arter. Man kan göra skillnad mellan det fall, då äggen äro be fruktade, innan de läggas, vilket är f örhållandet hos kräldjuren, sniglarna och de högre leddjuren, och det fall, då äggen be fruktas f örst sedan de ä ro lagda, vilket är f örhållandet hos

paddor, fiskar och m å nga lägre djur. I f ö rra fallet kan man skilja mellan djur, vilkas fosterutveckling i ägget är vidare fort skriden, d å ägget lä gges, vilket ä r f örh ållandet hos de ägg läggande ödlorna och snokarna, och djur hos vilka så icke är förhållandet. Levande ungar f ö das av d äggdjuren, till vilka ä ven mä nniskorna räknas, en m ä ngd kr äldjur, alla giftormar, enstaka paddor och fiskar etc.

Hos å tskilliga lägre djur finnas två olika fortplantningsfor mer, som ä ro knutna till olika, med varandra växlande genera tioner på s å sä tt, att den ena generationen fortplantar sig p å normalt sä tt, med ägg och sä d , och alltså best år av hanar och honor, medan den andra generationen fortplantar sig p å könlös väg, varvid ingen befruktning erfordras. Hä r är det alltså icke tal om hanar och honor utan blott om k önlösa individer. Mä nniskans foster ä r i början k ö nlöst med anlag b åde till manligt och kvinnligt kön. Ett av dessa anlag, det kraftigaste, utvecklar sig under havandeskapet till ett bestämt kön, hankön eller honkön. Dock ä r naturen i detta avseende inte fullkomligt ofelbar (kvinnans anlag till de 80,000 äggen visar, att naturen själv ä r medveten d ä rom ) , och stundom kan det därf ör hända, att barnet blir bå de hanligt och honligt, blir hermafrodit. Själva fortplantningsfenomenet hos m ä nniskan skall nu i korthet beskrivas, d å det givetvis hör hemma under rubriken fortplantningsläran.

Under fortplantningsakten söka sädeskropparna, varav den manliga säden best å r, sig in mot det kvinnliga ägget f ör att be frukta detta. I äggledaren mötas sä den och ägget, det senare befruktas, och kvinnans havandeskap börjar. Beträffande utsik terna f ör att en befruktning skall äga rum äro vetenskapsmä n nen av delade meningar. I allm ä nhet antages det dock, att den f ör befruktning gynnsammaste tiden infaller cirka 14 dagar f ö re m ånadsregleringen. Minst utsikt till befruktning skulle f öreligga dagarna f öre menstruationen. Helt p ålitlig ä r dock icke en så dan berä kning.

DRIFTEN KALLAR. Fortplantningen fordrar drift f ör att kunna skapa , och denna drift kallar p å alla levande varelser, emedan den ä r nedlagd hos alla. Hos djuren f örsiggår fortplantningen rent instinktm äs sigt, men hos mä nniskan spelar sympatien en mycket stor och dominerande roll i driften. Djuren v ä lja sina makar utan å t skillnad, m ä nniskorna välja noggrant. Det rent själsliga f å r ofta bli en avgörande faktor vid fortplantningen. Mä nniskan fort plantar sig icke med den f örste bäste, som kommer i dess v äg. Det krä ves gensidig sympati, och som en motvikt mot driften har naturen givit mä nniskan f örnuft. Civilisationen har sedan skapat moralen, även om det måste medges, att en viss kö ns moral existerar ä ven hos primitiva folk.

Begä ret efter könsnjutning, driften, bör vara en blandning av själva naturens lag, f örnuftet och moralen. Mä nniskans f ör nuft f å r icke lå ta sig grumlas av driftens pockande krav. Mä n niskan f å r icke sä nka sig till att bli driftens slav utan måste söka bliva dess herre. Det andliga livet m åste f å hä rska och könsdriften reduceras till sin egentliga bestä mmelse : fortplant

ningen.

Det finns dock m ä nniskor, hos vilka det andliga jagets be st ämmanderä tt blivit satt i skamvrå n, överallt i lektyr, i film, p å teatern , p å gatan se de blott kö nsnjutningen i alla mö jliga former föresvä va sig. Deras själ ä r f ö rmö rkad av driften, som stä ndigt retar dem. Deras tankar ä ro bannlysta till det erotiska områ det. Kä rleken ä r inte mer ä n en fysisk drift, om inte den sanna sympatien och bildningen f å medverka. Om driften f år bli den hä rskande, åsidosä ttas alla de faktorer, varmed kulturen sm å ningom höjt m ä nniskan. Vidare undergrä ves på så sä tt den verkliga kä rleken, som vandrar sida vid sida med fortplantnings

driften.

För att det sanna, det naturbestä mda i driften skall verka på ett vackert och harmoniskt sä tt, fordras det andlig sympati mellan parterna. Mä n och kvinnor, som sakna ömsesidig sympati f ör varandra, böra aldrig gifta sig med varandra, vilket ju dock så ofta ä r fallet. För sådana blir den äkta bädden blott 6

en plats, d ä r kontrahenterna söka utl ösning f ö r sin drift. Drif tens drivfjäder ligger nä mligen icke blott i ett tilltalande yttre utan lika mycket i medvetandet om ömsesidig sympati.

Frågan om könsdriften, f örh å llandet mellan man och kvinna, om k önsmoral ö verhuvud , ä r aktuell just i v å r tid. Genom upp lysning f år ungdomen kunskap om, att man inte ostraffat leker med driften. Man ådrager sig straff av b åde fysisk och andlig art, om man missbrukar den. Driften är icke avsedd att vara en leksak för sjä lvsvåldiga m ä nniskobarn. Att vara till hälften upplyst ä r det allra farligaste undervat tensskä ret för dygden, s äger Rousseau, och d ä rf ö r bö r fullstä n dig upplysning och h ög moral vara de tv å faktorer, som stö dja driften , så att den icke stö ter p å grund. Driften har sin moral lä ra, och här ha lä karna uträ ttat ett stort och samhällsnyttigt arbete, i det de genom sexuell upplysning sökt bibringa mä n niskorna kunskaper om vad som ä r moral och omoral betr ä f fande könsliga ting. Den kallande driften kan ge så starka utslag, att den demo lerar alla f örnuftets f ö rsvarsställningar. Det finns m ä n och kvinnor, vars drift är så våldsam, att den spränger alla skran kor och nonchalerar alla begrepp om dygd och moral. Men ä kta makar m åste alltid vara p å det klara med , att driften icke t ål obegrä nsad överbelastning, och att farliga sjukdomar i så fall kunna uppst å i kvinnans ä dlare delar, f ör att nu icke tala om att bå da parternas nervsystem kan f örsvagas. I motsats till djuret har mä nniskan ingen bestämd parnings tid. Mä nniskorna para sig å ret runt. Driften upphör aldrig att kalla , och d äri ligger ofta faran f ör den sunda och moraliska k ärleken mä nniskorna emellan

OFRUKTBARA M Ä N OCH KVINNOR.

Man har b å de i djur och vä xtriket avarter, ofullkomliga skapelser, som naturen i sin nyckfullhet har berövat f örmågan till fortplantning. En så dan olust till könsnjutning och d ä rmed följande ofruktbarhet kan vara medf ödd. En m ä nniska man eller kvinna kan verkligen vara blottad på alla erotiska

—

kä nslor och sådana människor ä ro ofta utrustade med en mycket stark moralkänsla Starka religiösa kä nslor kunna också utöva ett djupgående inflytande på könslivet och åstadkomma en viss motvilja mot själva könsakten. Så finns det somliga, som äro ofruktbara, men det oaktat äga en stark könsdrift. Det säger sig själv, att om ett ofruktbart par ingår äktenskap, kan en sådan förbindelse likväl bli lycklig Annorlunda blir dock f örhållandet, när t. ex en fruktbar kvinna gifter sig med en ofruktbar man eller tvärtom. I ett sådant fall är det mindre sannolikt, att äktenskapet blir, vad det borde vara, och som den ena parten den fruktbara vä ntat sig Det är en svår missräkning för en fruktbar kvinna, som gärna vill ha barn, att vara gift med en man, som inte kan uppfylla hennes fordringar. Därf ör ä r det alltid en lycka f ör äktenskapet, om parterna överensstämma bå de beträffande det andliga och lekamliga livet. Fruktbarheten behöver icke nödvä ndigtvis vara en avgörande faktor i den äktenskapliga lyckan, men den and liga harmonien och ömsesidiga sympatien är det alltid, vare sig det gäller ett fruktbart eller ofruktbart äktenskap. Men hur f örh åller det sig egentligen med

—

ORSAKERNA TILL OFRUKTBARHETEN ?

Låt oss börja med skapelsens herre, mannen Några mä n kä nnetecknas av en stark potens, andra av en svag sådan, och en tredje grupp ä r helt oduglig till fortplant ning, de s. k impotenta mä nnen. En man kan bli impotent av helt naturliga orsaker, t. ex. då åldern upphäver hans säds fortplantningsduglighet. Sä deskrop parna mista sin svans, vilket är en av orsakerna till att sä dens kraft f örringas Men detta är en av kö nslivets lagar, som alla män måste foga sig efter Orsakerna till mannens ofruktbarhet kunna emellertid även vara av onaturligt slag. Ett för tidigt och onaturligt bruk av könsorganen, erotiska utsvävningar och ty åtf öljande försvag ning av nervsystemet, nedsatta muskelkrafter m. m. kunna ut göra sådana orsaker. När en man med en stormig ungdom bak

om sig, gifter sig med en ung och kraftfull kvinna, just denna kvinnotyp som fortplantningsodugliga mä n tyckas strä va efter att gifta sig med, kan han bereda b åde sig själv och sin hustru en stor besvikelse. För sent kommer han att inse detta och bit tert å ngra sin ungdoms utsvä vningar. Följderna bli nu lä tt nog, att mannen f år finna sig i att se sig bedragen av sin mera livs dugliga maka.

Det hämnar sig alltid, d å man slösar bort sin kö nsdrift på lösaktiga kvinnor eller genom onani, men orsakerna till man nens ofruktbarhet kan givetvis också tillskrivas en eller annan sjukdom i lians könsorgan. Dylika sjukdomar ä ro dock vanli gast f ö rekommande hos kvinnan.

De flesta kvinnor älska barn, och de ofruktbara beklaga ofta, att de ej kunna f å n ågra. Taine har definierat begreppet kvinna p å f öljande sä tt : » Nerver, koketteri och f öreställningar om att bli mor, därav ä r kvinnan sammansatt » . Taines reflektion är icke dålig, ty kvinnan ä r verkligen idel nerver, idel k ä nslor. Att hon ä r kokett, vet hon själv av, och det gives säkerligen icke m å nga kvinnor, som icke åtminstone n ågon gå ng i sitt liv lä ngta efter att f å barn.

Man f år dock ej glömma, att tidens ekonomiska vanskligheter och vad d ärtill hörer, bär sin del av skulden till att m å nga kvinnor rygga tillbaka inf ör utsikten att sä tta barn i vä rlden. I må nga mindre välsituerade hem f år nuf örtiden kvinnan arbeta även hon, för att hemmet skall kunna upprä tthållas, och detta är ofta indirekt orsaken, till att man ej önskar n ågra barn. Men det finns ju å andra sidan också m å nga kvinnor, vars eko nomiska villkor ä ro sådana, att de mycket väl skulle kunna till låta sig att f öda barn, men som likväl icke f ått några sådana.

Orsaken till ett dylikt barnlöst äktenskap kan vara mannens fortplantnings o duglighet. Men ä ven kvinnan kan lida av samma fel, och orsakerna dä rtill kunna vara av flera olika slag. Först och främst kan hennes hela fysiska liv vara så f örsvagat, att hennes fortplantningsredskap v ägra att fungera. Ofta kunna f ödda anlag vara orsak till ofruktbarheten. Ibland är det en inflammation i slidan eller livmodern, den s. k. vita flussen, som dödar de manliga sädeskropparna. Dessutom kunna svulster i livmodern hindra den manliga säden att trä nga in och befrukta

ägget. Även ä ggstockarna kunna ha ett felaktigt lä ge, s å att de m åste rättas, innan befruktning kan äga rum.

Men även kvinnan kan bli ofruktbar på grund av erotiska ut sv ä vningar Kvinnliga onanister ä ro olta ofruktba ,

ra emedan de ras k önsredskap f ö rsvagas av den alltf ö r ofta upprepade till fredsställelsen av driften. För s å v ä l m ä n som kvinnor ä ro s å lunda de sexuella utsvävningarna farliga icke blott f ör indivi derna sjä lva utan ä ven för deras fortplantningsduglighet och slutligen även f ör avkomman , som kan komma till vä rlden som ett ofullg å nget foster eller en svag stackare, som inte har lå ng livstid framför sig. En annan art av ofruktbarhet kan uppst å dä rigenom , att drif ten upphetsas på ett onaturligt sätt, så att själva kö nslivet blir en ful vrå ngbild av vad det borde vara. Äkta makar kunna driva könsnjutningen till en last, som med tiden f ö rsvagar båda par terna både fysiskt och moraliskt, så att det i sista hand går ut över fruktbarheten. Det visar sig sålunda ä n en gång, att man m åste vara f ör siktig med k önsliga utsvä vningar, av vad slag det vara må. Na turen ä r en strä ng domare.

EROTISK M ÅTTLIGHET. » F ö rmå gan

att ä lska är livets liv » . L e w e s.

I ä ktenskapet gäller det att h ålla erotiken i strama tyglar Alla slags drifter och k ä nslor utgå frå n hjä rnan, vilket bl. a så berömda vetenskapsmä n som Charcot, Henschen och Wei gert redan f ör lä nge sedan konstaterat. Det är d ärf ö r även f ö r lekm ä n lä tt att inse, att också de k ä nslor, erotiken sk ä nker mä nniskorna, ha sitt säte i hjä rnan, och att omå ttlighet be träffande könsnjutning kan medf öra skadegörelser på kä nslans central : hjä rnan. Det skulle f ö ra oss f ö r lå ngt att gå n rmare ä in p å detta intressanta ä mne. Nog sagt, att överdrift mycket l ätt kan vå lla obotliga skador.

. .

Men vad ä r egentligen m å ttlighet f ör drinkaren ? Somliga bli berusade efter ett par glas, andra kunna inmundiga v ä ldiga mä ngder alkohol, innan giftet överväldigar dem. Prövostenen beträ ffande äkta makars erotiska umgä nge bö r alltid vara den , att bägge parterna efter könsakten ä ro lika friska och levnads glada som f ö re densamma. Fö rh åller det sig så, har man icke brutit mot m å ttligheten . Att mannen icke f å r idka sexuellt um gä nge med sin maka, under den tid hon ä r gravid , behö ver v äl knappast framhållas. Det finns ä ktenskap, som kunna betecknas som otuktiga , d. v. s. så dana d ä r det erotiska f örh ållandet ä r det enda avg ö rande. Så dana ä ktenskap kunna helt st ä mplas som prostitution. Att å andra sidan predika fullstä ndig avh å llsamhet vore ett in grepp i de personliga rä ttigheterna. Men m å ttlighet ä r n ågot som alltid bö r insk ä rpas i alla äkta makars medvetande som idealet för det äktenskapliga samlivet. Överdrift i erotik nedbryter f ö r ö vrigt ocks å den aktning, parterna böra hysa f ö r varandra och. f ör sig sjä lva. En icke v ä l avpassad erotik kan också verka nedbrytande på parternas fy sik. Nervösa tillstå nd kunna lä tt bli f öljden. Må ttlighet har beträffande all livets f örh ållanden alltid visat sig vara det sundaste och bästa, och beträ ffande det erotiska f örhållandet mellan ä kta makar ä r det avgjort det enda tillråd liga, det enda som i lä ngden kan frä mja deras lycka. Mannen m åste först å, att hustrun icke f år behandlas som en sköka och att hon har rä tt att rå da över sin egen kropp. Denna rä tt f å r han aldrig krä nka. Och hustrun bör veta, att mannen offrar sin kraft på erotikens altare, och att hon dä rf ör inte f år kräva större offer av honom ä n rimligt ä r.

KVINNANS Ö VERG Å NGS Å LDER. Vid kvinnans övergå ngsålder nalkas den tid i hennes liv, då ofruktbarheten inträffar. Detta visar sig d ärigenom, att hennes m å nadsregleringar upphöra. Vid denna tid kunna också m ånga gånger svaghetstillstå nd av olika slag uppkomm . Kvinnan kä nner sig illamå ende Blodet

stiger å t huvudet, hon kä nner sig nervös och retlig, l ä ngtar ef ter n ågot obest ämt. Hennes erotiska liv blir ofta ober ä kneligt och nyckfullt och ger plötsligt utslag, ä nda tills det ä r fullst ä n digt slut med fortplantningsf örmågan. Dylika fenomen i kvinnans könsliv bör mannen inte blott rycka p å skuldrorna åt. Han måste klargöra f ör sig, att hennes k ä nsloliv genomgå r en genomgripande f örä ndring. Han måste behandla henne med en viss skonsamhet, samma skonsam het, som hon också bör visa honom, d å hans » kritiska » period in faller — vanligen vid 50 60 års ålder Mannen måste inse, att det är en hel revolution, som äger rum i kvinnans inre vid denna tid, en omvälvning som kan vara lika våldsam , som den som ägde rum, då hon f örst k ä nde kö ns driften vakna till liv. Kvinnans övergå ngsålder inträffar vanligen mellan 40 och 50 år.

—

ÄKTENSKAP

UTAN EROTIK. » K ärleken sammanknyter tvenne v äsen. Ä ktenskapet gör de tu till ett . »

K o t z e b u e.

Kan ett ä ktenskap vara helt utan erotik ? Kan mannen och hustrun ä lska varandra utan att stå i sexuellt f örhållande till varandra ? Det synes vara otä nkbart, ty äktenskapets mening är ju dock , att parterna skola fortplanta sig Dock kan man mycket väl tä nka sig ett så dant äktenskap och de finnas sä kerligen ocks å där erotiken ä r helt utesluten. Det är inte heller meningen, att den fysiska kärleken skall vara den klippa, på vilken äktenskapet grundas. Den sanna kärleken ä r n ågot, som visserligen ä ven omfattar könsdriften, men som icke ä r liktydigt med denna. Och vad mera ä r, det sjä lsliga ele mentet i kä rleken f år aldrig saknas, om f ö rbindelsen skall bli lycklig, medan däremot det fysiska elementet mycket lättare kan undvaras. Betrakta ett å ldrande äkta par, som trofast å h llit samman ett helt liv! Deras könsdrift ä r utsläckt, men icke de ras k ä rlek. Den lever vidare och dör f ö rst, då de dö.

—

— -

Man torde av flera skäl med säkerhet kunna fastslå, att det själsliga elementet i kärleken är det viktigaste, det som så att säga konstituerar den äktenskapliga lyckan, medan det rent sexuella umgä nget dock alltid blir av underordnad natur, av mera efemä r karaktär. Enligt min åsikt kan det därf ör mycket väl givas äktenskap, och lyckliga äktenskap, dä r det erotiska ä r helt uteslutet. Den ömsesidiga f örståelsen och harmonien är dock det viktigaste, och det sexuella umgä nget är främst ett medel att ge utlösning åt driften

Det säger sig också självt, att ett äktenskap som grundas utan erotik blir mera stabilt och varaktigt ä n en f örbindelse, där det erotiska spelar den avgörande rollen. Det f örra vållar inga missräkningar, vilket det senare alltid gör. Givetvis är dock alltid det äktenskap lyckligast, där såväl den fysiska som den psykiska kärleken förekommer i väl avvägda proportioner. Dä r blir samlivet alltid mest harmoniskt.

VAD K Ä NDA FORSKARE ANSE OM BARNBEGR ÄNSNINGEN OCH MEDLEN H ÄRFÖR

Förutom den engelska f ö rfattarinnan Annie Besant finns det ingen känd forskare på det sexuella området, som har anbefallt bruket av preventivmedel. Dessa lancerades f örst i Frankrike år 1870 som medel att fö rhindra kvinnans havandeskap. I Frank rike anvä ndes de dock icke i omoraliska avsikter utan egentli gen blott av sparsamhetsskäl. Den franska befolkningen öns kade av ekonomisk hä nsyn icke f å så må nga barn, och så är fallet i den dag som i dag är. Den franska arbetar och medel klassen är ytterst sparsam till sin läggning, och man sä tter hellre sina pengar på banken ä n offrar dem på sina eventuella barns uppfostran. Fransmä nnen kunna sålunda sägas vara mal

---

thusianer.

Malthus var nämligen en engelsman, som i likhet med Annie Besant predikade barnbegrä nsning som ett led i arbetarnas frigörelse och f ö rbä ttrandet av deras ekonomiska ställning. Hans barnbegränsningslära blev emellertid av rent teoretisk natur, 13

då den icke gav några praktiska råd, hur den skulle tillä mpas . Det gjorde d ä remot Annie Besant genom att år 1880 anbefall a bruket av preventivmedel. Ärftlighetsforskarna hä vda, att uppfostran och f rb ö ä ttringar i de yttre levnadsvillkoren icke ä ro i st å nd att verka f örä d lande på m ä nniskosl äktets natur. Barn avlade av defekta och sjukliga föräldrar bli trots allt ofta redan fr å n f ödelsen behä f tade med dessas fel och sjukdomar. Vill man f örhindra ett dy likt ned ärvande genom generationerna, m åste man allts å f ör hindra fortplantningen mellan dylika individer, och detta m ål kan man blott nå genom upplysningsarbete.

Den k ä nde tyske läkaren professor Knopf har bl. a. sagt f öljande : » Vad skulle resultatet bli, om vi f öljde bibelns bud : Föröken eder och uppfyllen jorden! Vad skulle f öljden bli, om vi f öljde denna uppmaning utan betänkande, utan ansvarsk ä nsla, utan att sk ä nka morgondagen en tanke ? » Han slutar sin fram stä llning med att kalla alla de stackars defekta barnen i vå ra m å nga anstalter för » offer f ör den sovande mä nsklighetens bristande förstånd »

Som man härav kan förstå , talar denne läkare f ö r barnbe grä nsning, då sådan kan motiveras av sociala eller medicinska f örhållanden, d. v s. om det f öreligger fara f ör avkomm an själv eller f ör samhället, om barn bringas till v ä rlden. Men han var nar icke f ör barnalstring i de fall, d å de ekonomiska ö f rhå llan dena ä ro goda, och då mannen och hustrun ä ro friska. Frågan blir då, om lagen ger mä nniskorna rätt att avbryta havande skapet i det f örra fallet. Men det gör den icke

-. Som sagt, ingen verklig kapacitet på det sexuella området an befaller preventivmedel som medel f r barnbegr nsning, men m nga socialekonomer och l kare anbefalla i st llet legalisering av det frivilliga moderskapet. D spö let nu r synnerligen aktuellt, har Danmarks läkarf ö nyligen utskickat ett ö

ä just

rsmå ä rening frågeformulä r till alla landets läkare f ör att f å reda på dessas st ällning till barnbegr ä nsningsproblemet, och resultatet blev, att det inom det danska läkarstå ndet r åder absolut enighet om att straffrihet betr ä ffande avbrytande av havandeskapet ä r av ondo, medan de flesta å andra sidan anse, att dylikt avbrytande un der läkarkontroll bör tillåtas. I praktiken skulle resultatet bli

detsamma som professor Knopf hilar f ö r. Då sä rskilda omstä n digheter f ö religga , skulle lost rrf ö rd rivning vara tillå ten, men givetvis blott utf ö rd av IcgUimorad l ä kare, som f å r uppbä ra an svaret inför staten.

Den kommission , som blivit tillsatt f ö r att under den danska riksadvokatens ledning .öka å stadkomma den juridiska grund valen f ö r det legitima uvbryhindcl av havandeskap, skall också uppta frå gan om preventivmedlen ( ill behandling. En sak torde dock alla vara eniga om , n ä mligen att ä rftligt belastade barn, sylilitiska och sinnossvnga stackare, ä r ett samh ä lle icke betjä nt av. Det h ä mnur sig på m ä nniskosl ä ktet.

SPORTFÖRLAGET OLYMPIA A.-B. BOKTRYCKERI MALM Ö, 1946