Freke R채ih채
Ha, ha, ha. du inte, blundar. askskrapet – ditt fosterlands eldhärdar. sopor omkring sig. ingen penna av en pinnstol. klusterkomma, transvektorkomma1, lingebrandtkomma. ha, ha, ha. omfånget, ser det som det vill, hittar vi på marken. sånt som du. sånt som adjekt.
______________
1
Överskridande, extatisk kraft längs med en bestämd riktning, komma.
Freke Räihä
151
Relativ teori. det är det mellanmänskliga relativet det är jag kan inte ta ställning när syskon träter en spegling är i motsats förhållande du är min spegel spegling grenarna jagar varandra i.
152
Frossa. Landskapet var stelfruset. Endast kajorna. Almarna bara, som brända i Auschwitz-Birkenau. Var är Ivan Stepanovitj. Det mojnar. Mornar. Samtidigt. Det är anatematiskt, irrelevant.
Freke Räihä
153
14 feb -09. nejlikor passerar gazagränsen du äger inget av dig själv, av ditt eget det är nutid och vädjan vi reser till kierkegaard och tillbaka som lagda på räls som säras i värmen.
154
Stilleben. Var den ärg som samlats i botten av skålen. Gölmun fylld med grodyngel. Den kalk som speglar ur det stilleben vi ställt den rost som rasslat i byrån under det matta skimmer, i stearinet i Nyckelns harpa.
Freke Räihä
155
Villa. det är bara en Volvo fibertejp klockan hänger djupt, som ett lod i ilskan, i fickan som en vidjekvist det växer på träd oavbrutet, som hårväxt jag vill dö, jag saknar det som känslorna växer, innestängda i ett kattöga som ditt öga.
156
11:15.14.1.09. klockan är kvart i helvete på nyaftons morgon det, det gränslinjära är en infektion i mitt liv ur sitt sammanhang är det ett metakollektiv är det ett avkoksläger en reducering
med en klick smör i.
Freke Räihä
157
2 det gränslinjära, enskilda och nyanslösa är en del av det allmänna är en trädd pärla genom ögat är en tjuv i handen är en del.
158
3 helvete:05 & vardagarna och i
overkligheten.exe
det letar sig ut det är röd himmel och fåglarna kvittrar ur björkroten och
ur historieroten plockar vi
och i pluralt majestät och i och i.
Freke Räihä
159
Café. du ler så vackert när du passerar mig åt dina nakna fötter dina nakna strumpbyxor din flackande närvaro det är lika mycket onsdag som eftermiddag smöret har gått och blivit skämt jag har varit borta för länge landsvägslamporna inrymmer norrsken & regnbågen speglade i molnstrimmorna som civilisationen inrymmer instinkterna det rör om lite i kaffet för mig.
160