NÄRODLAT OCH SJÄLVPLOCKAT

LÖVEN PÅ TRÄDEN HAR SAKTA BÖRJAT BYTA FÄRG, OCH HÄR OCH DÄR SYNS GULT, ORANGE OCH RÖTT MITT BLAND DET GRÖNA. SÅ ÄVEN I DEN GIGANTISKA DOFTSCHERSMINEN SOM FORMAR EN ÖPPNING IN TILL THEAS, AKA VÄSTERDROTTNINGENS, GÅRDSPLAN, OCH SOM JAG PASSERAR IGENOM FÖR ATT KUNNA KNACKA PÅ ENTRÉDÖRREN. NÄR THEA ÖPPNAR ÄR OCKSÅ HON KLÄDD I GULT OCH ORANGE. – JAG GÖR DET OMEDVETET, KLÄR MIG EFTER SÄSONG ALLTSÅ, SÄGER HON OCH SKRATTAR TILL.

TEXT: ETHEL ENGMAN BILD: VISIT SKELLEFTEÅ

Hon är inte bara klädd i höstens färger, utan även för att ta en sväng i skogen med ordentliga byxor och kängor. Kanske, tänker jag, är det ytterligare ett omedvetet val som hon gjort baserat på hennes starka känslor för naturen. Vi slösar ingen tid inne utan går direkt ut i trädgården och kikar på vad som finns. I ett hörn av trädgården växer en aroniabuske, och just bredvid står tre äppelträd av olika sort. Vanligtvis brukar de ge en så pass bra skörd så att Thea kan göra flera liter äppelmust att frysa in, men i år ser prognosen sämre ut. – Men jag tänker att det är många här omkring som inte gör någonting av sina äpplen, så jag ska gå runt och fråga om jag kan få plocka hos dem istället.

INTRESSE FÖR HÅLLBART

Redan här visar sig Theas intresse för hållbarhet och, som vi specifikt ska prata om idag, hållbar och lokal mat. För hon har ju rätt, det är onödigt att någons äpplen ska falla på marken bara för att kastas bort, när de istället kan tas om hand och pressas till välsmakande must.

Jag ser några tomat- och chiliplantor en bit bort, och frågar om hennes egna odlingar. Thea skrattar till och kontrar med frågan – vilka odlingar? Hon berättar att det inte blev så mycket sått den här våren, men det verkar inte heller göra så mycket. – Jag skulle säga att det som gör att jag tycker om att odla är att det oftast går skit för mig, för att det lär mig vilket otroligt

Äpplen som faller till marken kan bli en god uppskattad äpplemust istället för att kasseras.

engagemang och vilken kunskap som behövs för att lyckas. Att inte ta det för givet, inte ens i små volymer.

EN RIKEDOM MED LOKALT

Och det där engagemanget är något som hon nyligen fått se på nära håll. Tillsammans med LRF har hon besökt Bergsåkersgården i Lövsele som både håller får för köttproduktion och odlar grönsaker på stor skala. Besöket var en del i LRF:s arbete med att få igång ett samtal om hållbarhet bland allmänheten, någonting som också Thea ser vikten av. – Jag tycker att det är en rikedom att kunna plocka in något från gården eller skogen, men det är ju minst lika fantastiskt att kunna köpa något lokalt i butiken för att någon lagt ner sin tid och kunskap för att se till att det hamnade där.

Hon berättar vidare att hon och hennes sambo prioriterar att handla lokalproducerad mat året om så mycket som det bara går. I butiker väljer de främst ekologiskt, och de lokala företagen som till exempel Västerbottensost, palt från Bastuträsk, mjölk från Norrmejerier och löpeld från Svedjan Ost. På Reko-ring får de tag på potatis och morötter året om, och det händer att de även köper yoghurt, fårkött och viltkött där. Nötfärsen handlar Thea direkt från producenten som har en gård med gårdsbutik bara några kilometer från deras hem, och äggen köper hon från en bekant som lämnar dem direkt i brevlådan. – När hon åker in till stan brukar hon svänga förbi här och lämna ägg i brevlådan. Det blir som en skatt för mig att hämta, ler hon.

MILJÖ OCH MÄNNISKOR SKA MÅ BRA

Theas ord påminner mig om vilket fantastiskt utbud av lokal mat vi har här uppe, och hur lätt det är att få tag på. Reko-ring, en marknad för lokala producenter, förekom förut bara en gång i månaden. Den höga efterfrågan har dock gjort att marknaden sker varannan vecka istället, en lyx för oss konsumenter.

Men, frågar jag högt, finns det någonting som du saknar, något du skulle önska kunde odlas lokalt? – Kaffe hade varit trevligt, men det kanske inte är så hållbart. Det är dock en produkt som jag är noggrann med att se hur det framställs hela vägen.

Hon berättar att det viktigaste för henne är att produkten tagits fram på ett ställe där det är bäst att den tas fram. Där förutsättningarna är rätt och där klimatpåverkan blir minst. Att anlägga ett växthus i Sverige där kaffeplantor odlas fram blir nog inte speciellt hållbart i längden. Men, trycker Thea på, det är inte heller en hållbar produkt bara för att den tas fram på ”rätt” plats. – En hållbar produkt för mig är en produkt där personerna som tagit fram den mår bra, och där klimatet och miljön mår bra både före och efter.

Det kan kännas som ett stort steg att börja titta på var det man köper i affären kommer ifrån, det är ett komplext ämne med många olika produkter och märken att hålla reda på. Vad kommer varifrån, hur har det producerats och under vilka förhållanden? Man kan trots allt bara göra sitt bästa, utifrån sina egna förutsättningar. Och för Thea innebär det lokalt och ekologiskt så långt som möjligt, att äta i säsong och att äta mer växtbaserat. Men, trycker hon på, om mer växtbaserat innebär att grönsakerna eller köttsubstituten måste transporteras hit eller produceras under dåliga förhållanden föredrar hon ändå köttfärs från kor som hon kan cykla till och besöka. – Men det finns så mycket att prata om, och jag är bara en person som tänker och tycker vissa saker men jag försöker lära mig mer. Förhoppningsvis finns det fler som gör samma sak så får vi lära av varandra. •