NIC #5: Folkbildning förr och nu

6–11 essä #5 Är folkbildning möjlig i världens mest individualiserade land? 12–13 mannekängerna Stefan Karlsson och Babak Payandeh har frågat folk på stan vad de vet om folkbildning. 14–18 intervju #1 Möte med Bengt Göransson, före detta kultur- och utbildningsminister, numera frivilligarbetare. 20–22 summering NIC ringar in och rundar av 00-talets sista stora debakel i Malmö: det om biblioteksböckerna. 25 intervju #2 Folfbildningsföreningen i Malmö har fyllt 20 – vi mötte föreningens­ ålderman, som ser till att ta vara på den nya tidens kommunikationskanaler. 29 utblick Folkhögskoleläraren Birgitta Göranson-Iliste befriar oss från illusionen om att folkrörelserna är ett skandinaviskt fenomen. 30–33 nedslag #1 Framtidens folkbildning – samhällsförändring via urbankultur. 34–35 dubbelintervju Ur mötet mellan högskola och folkhögskola har kursen Samhällsentreprenör uppstått. NIC träffade personerna bakom. 36–37 nedslag #2 ImagoMalmö är namnet på en ny lokalmediasatning som vill engagera tittarna med hjälp av direktsänd rörlig bild. 38–52 extended gallery 14 sidor gatukonst från världens alla hörn, med folkbildning som förenande tema.

Magasin Nic. #5 december 2009 – våren 2010 ISSN 1654-6660

icke-kommersiell skrift om (gatu-)kultur, social ekonomi och livet självt

Allt är på riktigt

Exklusivt!

Sveriges mest renommerade ­volontär berättar varför han gillar svåra böcker och att dra saker i långbänk. s. 14–17

Mobilteve, ­urbankultur & socialt entreprenörskap ­– så stavas den nya folkbildningen. s. 14–17

Folkbildning förr och nu

► Folkbildningen är inte vad den varit; den har blivit mycket mer än så. Häng med när NIC gör en djupdykning i dess historia, utveckling och dagsform.

grattis till över 100 000 hushåll i malmö – snart startar en ny tevekanal där ni kan direktsända era egna filmer. Bland annat. Läs mer på imagomalmo.se och glokala.se

Folkbildningens ideal. Folket bildar sig. Och bygger ett samhälle. Eller är det för var och ens personliga utveckling? Förändring och omvälvning, till och med? Som vanligt ligger historiens strömningar i lager på lager. Drar vi i den tråd som vi spontant känner igen – utifrån de värderingar vi vill identifiera oss med – vet vi inte helt säkert vilka andra trådar och ideal vi kommer i beröring med, och sätter i rörelse.

text eva maria mörner (med pusselbitar från bland andra bernt gustavsson och thomas ginner)

Medborgarbildningen. 1600-talets naturrätt. Upplysningens ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Förnuft. Ansvar och delaktighet i samhällsbesluten. Framtidstro.

Vetenskap. Nyttan som högsta norm för mänskligt handlande.

Självbildnings­ idealet. Kunskapssökande. Upplysningens och romantikens gränsland. Rousseau. Kant.

Kunskapsteori. Kulturarv. Självaktivitet. Key. ­Studiecirkeln. Jämlikhetsideal.

Det polytekniska idealet.

Arbete och yrkeskunskap. Industrisamhälle.

Teknisk utveckling.

Marxism. Kapitalism.

Revolution. Teori och praktik.

IMAGO är en crossmedia-applikation som suddar ut gränserna mellan internet och traditionell teve. Imagomalmö är en nytt lokalteveformat som stöds av Folkbildningsföreningen i Malmö. Syftet är ge malmö­borna en ny informationskanal, och ett my möjlighet att höras och synas. Målet? Att skapa en roligare och rättvisare bild av staden.

Postmoderna ideal. Fritt och frivilligt. Motsättning mellan folkbildning och kompetensutveckling. Livslångt lärande. ­Humankapital. Integration. Genus. Informationssamhälle.

Nyhumanismens bildningsideal. Rötter i det sena 1700-talets tyska bildningsideal. Reaktion mot det ”snäva förnuftet”, nytto­ ideal och vetenskapstro. Individens personliga utveckling.

Bildning som en fri process.

Etik och estetik. Konservativ samhällssyn. Organisk natursyn.

illustration Samira Nassadjpoor

Kullander annons

Billigare med Mac? Vad har du för IT-kostnader? Besök oss för en behovsanalys.

Fridhemstorget i Malmö • www.kullander.se/switcher

utgivare Hå ka n L a r s s o n Publik entreprenör och en av två rektorer på Glokala folkhögskolan. hakan@glokala.se

t r yck Holmbergs AB

urbankonst och medborgarteve. liv@glokala.se

redaktion St e f a n K a r l s s o n Redaktör och huvudskribent. Författare till boken Garanterat aktiverad.

Ba b a k Paya n d e h Fotograf som är född i Iran men skolad i London. Fotar bland annat NIC-mannekängerna.

He n r i k E k l u n d h Pa g l e r t Biträdande redaktör och formgivare. Har nyligen givit ut fotoboken Ögonblick från ett Möllevången i förvandling. info@eklundhpaglert.se

Jo h a n n a G u st av s o n Frilansjournalist med särskilt intresse för urban kultur och social hållbarhet.

L i v Z e t t e r l i n g NICs projektledare och formansvarig för CFUK Gallery. Brinner för

Mo n i c a G rö n l u n d Text och foto. Har mångårig erfarenhet som lärare och journalist. Är idag verksam på Sofielunds Folkets hus.

B i rg i t t a G ö ra n s o n - I l i st e Text. Pedagog och kursansvarig för Folkrörelser och förändring på Glokala folkhögskolan.

Medarbetare från ”Text och bild” på Infokooperativet: Je n ny L j u n g g re n (foto), Jo n a s L u n d g re n (text), S a m i ra Na s s a d j p o o r (illustration), U l l a Ro s a n d e r L i l j e g re n (text) och Eva Ma r i a Mö r n e r (text). samarbete & prenumeration Liv Zetterling, 0705-53 52 10.

pa ppe r Omslag: Arctic volume 250 gr.

Inlaga: Arctic volume 150 gr. issn 1654-6660 adress Magasin NIC Rolfsgatan 16, 214 34 Malmö NIC ansvarar bara för beställt material. Vi vill gärna att ni hör av er med tips, idéer, kritik och beröm, och vi har självklart ingenting emot att ni citerar ur denna tidskrift – säg bara att det är från oss ni lånat.

redaktionell idé NIC är en icke-kommersiell skrift som vill uppmärksamma det som varit, det som nyss blivit och det som komma skall.

I en värld då mediet blivit synonymt med budskapet, har innehållet hamnat i skymundan; vi vill ta fram det i ljuset igen. Vi ska vara en motvikt till snuttifiering och relativisering, vi uppmuntrar slow-reading och vill stimulera till eftertanke och handling. Vi gillar det som bubblar under ytan och i underjorden, men vi tror inte att vår tids tankar och idéer måste vara viktigare än tidigare generationers. Vi söker ett sammelsurium av högt och lågt, nära och fjärran, och vi tror att det är folkbildning i ny kostym. omslag: Mera kalac på ­Infokooperativet. foto jenny ljunggren

nic #5 goes folkbildning

26–29 utblick

Folkhögskoleläraren Birgitta GöransonIliste kastar internationellt ljus över fenomenet folkbildning/folkrörelser.

30–33 nedslag #1

"

Många tycker nog att begreppet folkbildning låter en smula mossigt och förlegat. Pratar man istället om 'social ekonomi' eller ’publikt entreprenörskap’ är det knappast någon som reagerar så. Men bakom dessa nya begrepp – som rymmer allt från matlagningskurser till klimataktioner och utbildningar i urbankultur – döljer sig folkbildningens gamla ideal om ett "fritt och frivilligt" sätt för medborgare att ta till sig ny kunskap och nya värderingar; något som i förlängningen kan leda till en bättre värld.

Folkbildningen har från och med dess födelse för långt över 100 år sedan undergått ständiga förändringar. De senaste åren har de gått fortare än någonsin, mycket beroende på ökade kommunikationsmöjligheter och interaktiv teknik, men sannolikt också på en ökad medvetenhet om mediernas betydelse. Om man får tro den gamle kulturoch utbildningsministern, Bengt Göransson, så har folkbildningsidealen aldrig varit så ­populära som nu (se intervju på sid 14–18).

I NIC #5 tar vi tempen på en bildningfilosofi som i upprinnelsen satte arbetarklassen i skolbänken och som idag attraherar och samarbetar med privat såväl som offentlig sektor – och med medier, konstnärer, stadsodlare, sociologer och skejtare. Bara för att nämna några som fått upp ögonen för vad folkbildning också kan vara.

/Henrik Eklundh Paglert, formgivare och assisterande redaktör

På Spinneriet står hihopens fyra element på schemat. Följ med till Glokala folkhögskolans kursverksamhet för dem som tror på samhällsförändring via urbankultur.

6–11 essä #5

Författaren Stefan Karlsson tar sig an utmaningen att skriva om folkbildningens natur och framtid i ett av världens mest individualiserade och ungdomsfixerade länder.

12–13 mannekänger

NIC:s eget svar på de så obligatoriska "vad-har-du-på-dig-för-kläder-idag"intervjuerna handlar denna gång om vad helt vanliga människor tycker och tänker om – folkbildning.

14–18 intervju #1

Vår utsände stämde träff med den gamle kultur- och utbildningsministern Bengt Göransson, som idag frivilligarbetar åt ABF där han sjunger långsam­

34–35 dubbelintervju hetens lov och som vurmar för böckerna få vill läsa.

20–22 bokfrågan

NIC summerar biblioteksdebaklet i Malmö och konstaterar att bokmalen fått ett helt nytt ansikte. Men några utgallrade böcker lyckades vi inte komma över.

24–25 intervju #2

Folkbildningsföreningen i Malmö har fyllt 20 år. Vi träffade ordföranden Göre Rudvall som trots sina år har stenkoll på både urbankultur och direktsänd teve via mobiltelefon.

Samhällsentreprenör heter en ny kurs som är ett samarbete mellan Glokala folkhögskolan och Malmö högskola. Vi träffade de kurs­ansvariga i ett kunskapsutbyte mellan två skolvärldar.

36–37 nedslag #2 ImagoMalmö är namnet på en ny stor lokalmediesatsning där direktsänd rörlig bild står i centrum.

52–38 NIC gallery

14 sidor gatukonst från världens alla hörn, med folkbildning som förenande tema.

foto henrik eklundh paglert

Vilken framtid har folkbildningen i vårt land? Det gammaldags klingande begreppet får inte pulsen att rusa i höjden precis. Och kan den verkligen vara gångbar i en tid som ­är så fixerad vid det ungdomliga och individualistiska.

NIC-essä #5

text stefan karlsson

En väg ut ur återvändsgränden

O

rdet består av två delar: 'folk' och 'bildning'. Bildning för folket, alltså. Ungefär den betydelsen hade också ordet när folkbildningen växte fram.

Folkbildning brukar förknippas med de framväxande folkrörelserna i slutet av 1800-talet. Den bärande idén var att bilda det stora flertalet, bönder och arbetare, som annars fick nöja sig med undervisningen i den allmänna folkskolan. För liberalerna var det viktigt att hela svenska folket skulle ha en viss bildning, vilket var förutsättningen för att allmän rösträtt skulle kunna införas, menade man. För arbetarrörelsen var det dessutom angeläget att skapa ett klassmedvetande, en medvetenhet om den ojämlikhet som rådde i samhället och att det gick att göra någonting åt den.

Vi vet hur det gick sedan. Ett klassmedvetande uppstod och det socialdemokratiska partiet växte till att bli det i särklass största partiet i Sverige.

Under Per Albin Hanssons ledarskap lades grunden till välfärdsstaten. Vi är vana vid att se välfärdsstaten som en socialdemokratisk skapelse, uppbyggd

 Sida 6 Magasin Nic 

med hjälp av och tack vare en stark arbetarrörelse; en rörelse som hade en kollektiv känsla av samhörighet och var solidarisk med de många som levde under usla sociala förhållanden så som fattigdom, trångboddhet, fylleri och dålig arbetsmiljö. Ingen kan förneka socialdemokratins och arbetarrörelsens betydelse, eller existensen av en sådan kollektiv anda, men det går att nyansera bilden. Det har författarna Henrik Berggren och Lars Trägårdh gjort.

De menar att svensken inte alls är särskilt kollektiv, utan snarare en extrem individualist. Enligt en rad internationella undersökningar (bland andra World Values Study) av befolkningars värderingar, utmärker sig svenskarna som det folk som har starkast frihetsvärderingar, samtidigt som samhället är mycket sekulariserat.

Sammantaget placerar det svenskarna i en särställning. Svenskarnas frihetslängtan är en längtan efter självständighet, autonomi och därför en oavhängighet av familj och kollektiv.

Denna längtan har enligt författarna en lång tradition och kommer sig av den starka ställning som småbönderna

haft i Sverige i relation till övriga stånd. Tidigt kom också staten, genom kungen, att liera sig med bönderna – mot adelns makt och privilegier.

När socialdemokraterna påbörjade sitt långa oavbrutna maktinnehav på 1930-talet var därför manegen redan krattad för att de skulle kunna skapa den välfärd som sedan dess är så intimt förknippad med Sverige, nämligen en statligt garanterad individuell välfärd. Det svenska välfärdssamhället kännetecknas vid en internationell jämförelse av en stark stat och en stark individ.

Att läsa Berggrens och Trägårdhs bok, med den provocerande titeln Är svensken människa?, ger aha-upplevelser. Med det historiska perspektiv de anlägger faller många pusselbitar på plats. Men boken väcker också en del nya frågor. Om nu svensken inte är så kollektivistisk som vi vill tro, vad betyder det för möjligheten att skapa nya kollektiva rörelser? Och vad betyder det för folkbildningens framtid? Har folkbildning någon framtid i världens kanske mest individualistiska land?

En annan fråga som är intressant i sammanhanget är om vi inte redan har

Folkbildning enligt National­ encyklopedin "samlingsbegrepp för människors insikter och orientering på områden utanför deras egna specialiteter och yrkeskunskaper.

Folkbildningsarbete bedrivs utanför det etablerade skolväsendet och bygger i hög grad på självverksamhet. Det kännetecknas av ett icke-auktoritärt förhållningssätt mellan ledare och deltagare."

"Kanske hör folkbild­ ningen till en svun­ nen tid och numera har spelat ut sin roll?"

Bibliotekarien, 1566, av den italienske arkitekten, ingenjören, designern och konstnären Giuseppe Arcimboldo.

Målningen finns på Skoklosters slott. foto wikipedia

S

 

ida 7 Magasin Nic

tillräckligt med utbildning i samhället. Kanske hör folkbildningen till en svunnen tid och numera har spelat ut sin roll?

Bildning eller utbildning?

Utbildning vet vi alla vad det är; åtminstone i praktiken. De flesta av oss har gått grundskola, följt av gymnasium och eventuellt även bedrivit högre studier. Men varför utbildas vi? Vad är tanken med utbildningen?

Det mest uppenbara är förstås att utbildning ska ge oss färdigheter som gör att vi kan utföra de tjänster som samhället kräver av oss, för att samhället ska kunna fungera. Utbildning är enligt det här perspektivet en språngbräda ut i samhället till ett lönearbete.

Samhället kräver att medborgarna utför vissa tjänster, och i utbyte får de en lön som gör att de kan försörja sig.

Ett annat sätt att se på utbildning är att den ska fostra medborgarna. På så sätt hoppas man kunna förändra samhället. Efter de båda världskrigen till exempel prioriterades fostran till

fred och demokrati i läroplanerna.

Utbildningspolitiken har varit viktig hos socialdemokraterna, vilket understryks av Olof Palmes uttalande 1968: ”Skolan är och förblir en nyckel till att avskaffa klassamhället”. Men fostran kan ske på två sätt. Antingen genom skolan med staten och lagstiftning som instrument, eller också genom folkrörelser och föreningsliv – det som på senare tid börjat kallas för det civila samhället.

Folkrörelsesocialism kallas ibland denna form av samhällelig förändring som delar av socialdemokratin är förankrad i, en förändring vars motor är folkbildning och folkrörelseengagemang. Det finns alltså en spänning inom socialdemokratin som handlar om på vilket sätt den eftersträvade samhällsförändringen ska genomföras.

Bildning är någonting annat. Idéerna om bildning går tillbaka tidsmässigt ända till det antika Grekland och begreppet paideia. Den som hade paideia var allsidigt utvecklad i intellektuellt, konstnärligt och fysiskt avseende.

"Idag vet vi att tron på intellek­ tets och vetenska­ pens väl­ singnelse­ bringande förmåga var en övertro."

av den folkbildning som växte fram under slutet av 1800-talet. Tanken var här att folket, genom att tillsammans söka kunskap, skulle lyftas till en högre kunskapsnivå.

Varför ska man vara bildad?

foto jenny ljunggren

Under medeltiden föll bildningsbegreppet i glömska för att sedan under renässansen dammas av i idealet om den universella människan: l’uomo universale.

Under 1700-talet kom tyska filosofer och författare att formulera det bildningsideal som mest påverkat den svenska synen på bildning. Det innebär att det framförallt är humaniora och till viss del även naturvetenskap och matematik som ger bildning, i motsats till teknik och ekonomi och andra ämnen av mer praktisk art. Dessutom kom synen på bildning i Sverige att präglas

Sverige har enligt Berggren och Trägårdh en unik lösning på spänningen mellan individ och grupp. Det svenska samhället är uppbyggt på en stark individ och en stark stat. foto jenny ljunggren

 Sida 8 Magasin Nic 

'Folkbildning' definieras av Folkbildningsrådet som en samhällsstödd bildning av och med personer som oftast sker i studieförbund, med studiecirkeln som en vanlig arbetsform, och inom folkhögskolor med både långa och korta kurser och kulturaktiviteter.

Motiven är ”att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta att påverka och förändra förhållanden i samhället”.

Finansieringen sker till stor del genom statligt, regionalt och kommunalt stöd.

Deltagarna har ett stort inflytande genom den demokratiska samtalskultur som har utvecklats inom folkbildningen.

Folkbildningen såg dagens ljus redan på 1840-talet, ungefär samtidigt som folkskolans införande, då de första studiecirklarna organiserades. De första folkhögskolorna startade 1868 och viktiga aktörer för folkbildningens utveckling har varit arbetar-, nykterhets- och väckelserörelserna.

Det sägs att bildning möjliggör orientering i tillvaron. Tanken är att bildningen leder till ett större perspektiv, och därmed större förmåga att fatta självständiga beslut om hur ens liv ska levas. Man brukar ofta ställa den allmänbildade personen i motsatsställning till den specialiserade.

Den allmänbildade vet lite grann om allting, medan specialisten vet allting om ett litet område. "Nörden" är den populärkulturella symbolen för den högt specialiserade individen.

Det är här folkbildningen kommer in i bilden. Utöver den rent formella utbildning och specialisering som individen får genom skolväsendet, som syftar till att kvalificera henne till ett arbete på lönearbetsmarknaden, finns folkbildningen med sitt fokus på andra typer av kunskaper och färdigheter.

Folkbildning är alltså inte utbildning som leder till yrkesarbete, utan handlar om allt annat som leder till bildning och allmänbildning.

Humaniora som lyx

Har folkbildningen spelat ut sin roll nu när vi har mer och längre utbildningar än någonsin? Knappast. För det första är utbildning någonting väsensskilt från bildning och folkbildning.

Så även om vi utbildar oss aldrig så mycket, så är bildning och folkbildning någonting annat.

Det andra svaret knyter an till frågan om behovet av folkbildning, och vilken roll den skulle kunna ha i vår tid.

Här menar jag att folkbildningen har en stor uppgift att fylla. På ett sätt kanske vi aldrig har varit i så stort behov av folkbildning som nu.

Om vi utgår från ovanstående resonemang så kan vi slå fast att bildning behövs för att underlätta orientering i tillvaron. Genom en allsidig kunskap om vad livet är och vad det innebär att vara människa i vår tid, får man nödvändiga redskap för att kunna navigera i vårt komplicerade samhälle. En på det sättet bildad människa kan ta ansvar för sitt liv, vilket är en förutsättning för att kunna vara en ansvarstagande samhällsmedlem. Demokrati bygger på idén om medborgaren som en ansvarstagande och solidarisk samhällsvarelse.

Utan denna förmåga och nödvändiga sakkunskaper faller ett samhälle isär till ett gytter av människor som först och främst ser om sitt eget hus.

Tyvärr är det mycket som tyder på att bildningen inte står särskilt högt i kurs idag. De humanistiska ämnena och utbildningarna på gymnasier och universitet halkar efter de mer praktiska och ”samhällsproduktiva”, så som de ekonomiska och tekniska. Att vara vetenskapsman och forskare är inte längre ett kall, som det var förr i tiden, utan har blivit ett levebröd, ett mycket välavlönat yrke.

Staten och privat kapital satsar numera enorma summor på att ta fram nya teknologiska produkter – och även medicinska – för försäljning. "Big science" behöver "big money". Därmed drivs forskningen framåt av krafter som inte först och främst är intresserade av sanningen för dess egen skull, utan av avkastning på investerat kapital.

Filosofen Georg Henrik von Wright var redan på 80-talet oroad över denna utveckling. Han menar att humanioran numera betraktas som en lyxartikel, som förgyller kulturen men inte har någon egentlig betydelse för ”livets hårda realiteter”.

Två typer av rationalitet

Den här vurmen för den lönsamma forskningen och den styvmoderligt behandlade humanioran är ingen ny företeelse. Redan under upplysningstiden, från och med 1600-talet, kan tendenserna skönjas till det som på 1900-talet skulle bli fatalt för mänskligheten. Då startade något som kan kallas för det naturvetenskapliga paradigmet.

Man hade uppfunnit en vetenskaplig metod med vars hjälp man kunde utforska naturen och utgrunda dess lagar. Det betraktades inte längre som syndigt med vetenskaplig forskning, så länge inte den världsbild som byggdes upp alltför mycket motsade kyrkans.

I takt med att kyrkans makt minskade blev det fritt fram att med intellektets hjälp utforska världen. Man hade en enorm tilltro till intellektets välsignelsebringande förmåga. Det rationella tänkandet skulle inte bara uppfinna nya maskiner och tekniska hjälpmedel, utan även leda till fattigdomens utrotande. Lite senare ledde dessa tankar om framsteg även till tron på att utvecklingen automatiskt skulle leda till social rättvisa och jämlikhet.

Idag vet vi att tron på intellektets och vetenskapens välsignelsebringande förmåga var en övertro. Man blandade ihop intelligens och vishet; det är inte säkert att det som är smart att göra är klokt.

Man kan också uttrycka det som att det finns två typer av rationalitet. Det instrumentellt rationella och värdera-

Bildningsidealet kan härledas till det antika Grekland och begreppet paideia.

Förresten: är inte skivpulpeten väldigt lik en laptop?

tionalitet. Det instrumentellt rationella tar bara hänsyn till vilket medel som mest effektivt leder till det önskade målet. Men om målet är önskvärt, eller om medlen för att nå målen är legitima och värda sitt pris, det är en annan fråga.

För att ta ett extremt exempel: nazisterna var otroligt effektiva och skickliga i att utrota de människor som de inte ville ha i sitt samhälle. De använde sina intellektuella förmågor till det yttersta för att uppnå målet, genom att konstruera maskiner, anläggningar och koncentrationsläger. Enligt den instrumentellt rationella logiken var de duktiga och framgångsrika. Men enligt den värderationella logiken var det de gjorde förstås fullständigt oförnuftigt.

Människan fortfarande ­ utvecklad o

Vetenskapen har onekligen skänkt oss mycket som vi har nytta och glädje av, men det finns också baksidor och det är dem jag lyfter fram här. Det finns alltså ingenting som säger att intellektet per definition är bra, att det kommer ut någonting positivt av det för värld och mänsklighet. För det krävs en motkraft, det som vi kan kalla för samvete och moral. Mänskligheten brottas fortfarande med detta problem.

Hur ska intellektet kunna tyglas och användas till tjänst för allt liv på vår jord?

Många har varnat för den situation vi har hamnat i, och som vi är i stort behov av att ta oss ut ur.

Mänskligheten är djupt obalanserad. Vår tids ensidiga fokus på de intellektuella förmågorna har fjärmat oss från våra känslor och upplevelser.

Vi lägger stor vikt vid information och intellektuell kunskap, men bortser ofta från annan kunskap, till exempel den som fås genom praktiskt arbete och den livsvisdom som utvecklas genom

S

 

ida 9 Magasin Nic

Mänsklighetens obalans har lett till att det som kan kallas instrumentell rationalitet vuxit fram och idag dominerar vårt medvetande. illustration samira nassadjpoor

att leva livet. Den kunskap som fås genom utövande av konst, musik och litteratur värderas inte heller högt.

Men de här färdigheterna är grundläggande för att utveckla hela människans potential, för att vi ska kunna växa och bli sanna människor. Vi är inte färdigutvecklade förrän vi har alla sidor av oss närvarande och integrerade i vår personlighet.

Lösningen – att lyssna till ratios röst

Filosofen Arne Naess menar att en ny syn på känslornas betydelse behöver utvecklas i vårt samhälle: ”Jag försöker betrakta känslorna som en slags motström i förhållande till 'förnuftets' överdrivna status idag”.

Han hänvisar till filosofen Spinoza när han menar att det är viktigt att vi lär oss följa samvetets röst – ratio (det latinska ordet för ’förnuft’). När vi står inför viktiga handlingsval är det ratio som säger oss vilket val som är i harmoni med människans natur. Ratio kommunicerar genom känslomässiga impulser – aktiva, positiva känslor. Ju mindre vi lyssnar till ratios röst, desto svagare blir den. Många blir istället slavar under negativa känslor, menar Naess.

Men det här med att "lyssna till våra känslor" och "samvetets röst", det är farligt, säger vårt intellekt. Kan man verkligen lita på sina känslor? Vi är

 Sida 10 Magasin Nic 

inte vana vid att tänka i de här banorna, eftersom vi är så fast i att se på oss själva som förnuftiga varelser. Men det är kanske ett av de största självbedrägerierna i vårt västerländska samhälle: tron att vi är förnuftiga.

Enligt Spinoza är det alltid våra känslor som driver till handling, utan känsla finns det inget motiv till handling. Först i efterhand kommer intellektet in och försöker rättfärdiga våra handlingar. Modern psykologisk forskning bekräftar detta när det gäller moraliskt handlande; vi är inte så förnuftiga som vi vill tro (se NIC #2).

Frågan kvarstår: kan vi lita på våra känslor, i form av samvetets eller ratios röst? Svaret är att vi måste lära oss att göra det. Det är en förmåga som kan övas upp. Förmågan och potentialen finns, men den utvecklas till ett redskap först när vi övar och lär oss hur vi ska göra. Att utveckla mänsklighet i ordets djupaste bemärkelse är för Naess att mogna i känslolivet.

En lösning på problemet är att höja bildningens, och allmänbildningens,

"Folkbild­ ningen (...) kan få oss att återta komman­ dot över våra liv; den kan ge perspektiv på vad livet är, så att vi kan ta an­ svar för det liv vi le­ ver tillsam­ mans med alla andra."

status. Vi behöver bli bildade. Skolan har förstås en viktig uppgift, men tyvärr verkar den inte räcka till.

En del alternativa skolor har en annan människosyn och en annan pedagogik, där man försöker se till hela människan. Det är just en helhetssyn som behövs. Den ensidiga betoningen av de intellektuella förmågorna och den vetenskapliga synen har lett till en nedvärdering av allt som inte är ”förnuftigt”. Det har även lett till en specialisering i samhället, där experter isolerar ett fenomen från omgivningen för att kunna studera den oberoende av det sammanhang det ursprungligen fanns i. På så sätt hoppas man kunna säga någonting om dess natur, men även om helheten. Atomism kallas detta synsätt för. Motsatsen är holism. Det är en syn där man utgår från helheten och det sammanhang där delarna finns. Genom att förstå hur helheten fungerar kan man också förstå delarna och deras funktion i helheten.

De senaste decennierna har behovet av en holistisk syn uppmärksammats, bland annat av filosofer och miljöaktivister. Just på miljöområdet är en omsvängning klart märkbar.

Förståelsen av att allt liv på vår planet hänger ihop och bildar ett ekosystem har slagit igenom och finns nu även hos allmänheten. De senaste årens oro för klimathotet har även det satt fokus på hur allting hänger ihop och påverkar vartannat. En liten förändring någonstans påverkar en massa andra saker som sedan förändrar helheten.

Det civila samhällets betydelse

Bildning och allmänbildning behövs alltså. Men skolan tycks inte kunna tillgodose detta behov. Men

vilken institution ska då kunna ta på sig ansvaret?

Kanske inte någon institution alls. Kanske ska staten för en gång skull inte ha en aktiv roll. Vi svenskar är vana vid att staten alltid har en betydelsefull roll i, och kontroll av, det som sker. Men om staten inte ska ha en aktiv roll, och inte heller marknaden, för marknaden är inte intresserad av bildning, vad återstår då? Det civila samhället!

Det civila samhället är allting som ligger utanför den privata marknaden och offentlig sektor. Där finns föreningsliv, byalag, religiösa grupper och alla andra sammanslutningar där människor träffas för att göra saker tillsammans eller att lära sig av varandra. Det är där folkbildningen finns.

Historiskt sett har folkbildningen fyra grenar: 1. folkbibliotek 2. folkhögskolor

3. föreläsningsföreningar 4. studieförbund.

Numera finns även andra typer av folkbildning så som utbildningsprogram på radio och teve och personalutbildning.

Det har alltid funnits en livlig diskussion om hur folkbildningen ska kunna förnya sig och anpassas efter den tid vi lever i, och så även idag.

I Malmö pågår till exempel en diskussion om hur stadsbiblioteket ska förnyas för att kunna nå fler människor.

Det blev ramaskri när medierna skrev om ledningens plan att gallra ut ett stort antal böcker och ”mala ner dem”, för att ge plats åt annat, som till exempel mötesplatser och författaraftnar.

Olika värden står mot vartannat; att bevara det som tidigare varit värdefullt och framgångsrikt, kontra nytänkande – för att ge plats åt nya livskraftiga idéer.

Det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra. Och att en seriös

"Demokrati bygger på idén om med­ borgaren som en ansvarstagande och ­solidarisk samhällsvarelse. Utan denna förmåga (...) faller ett samhälle isär till ett gytter av människor som först och främst ser om sitt eget hus."

diskussion hela tiden behövs om hur verksamheterna ska utvecklas, det är självklart.

Framtidens folkbildning

Mänskligheten har hamnat i en återvändsgränd.

Vi ser inte solen för röken och dimman. Vi behöver få kontakt med delar av vårt väsen som kan vägleda oss in på nya fruktbara stigar; vi behöver lyssna på ratios röst. foto samira nassadjpoor

Hur ser den då ut, framtidens folkbildning? Har den någon framtid i ett land som är så individualistiskt som Sverige?

Uppenbarligen har svenskarna en förmåga att sluta sig samman för att tillsammans göra saker. Modern forskning har visat att svenskarna ligger i topp när det gäller att engagera sig i det civila samhället, och då framförallt inom föreningslivet. Så länge det inte skapar beroendeband och svenskarna kan behålla sin frihet och självständighet, kan de mycket väl engagera sig kollektivt – det är svaret Berggren och Trägårdh ger.

Hur den framtida folkbildningen kommer att se ut är vanskligt att sia om. Men det är nog inte en alltför djärv gissning att påstå att den traditionella folkbildningen kommer att frodas ett bra tag till. Föreningsdeltagandet är fortfarande mycket högt i Sverige; många engagerar sig i studiecirklar och besöker föreläsningar, trots konkurrensen från underhållningsindustrin och internet. Förmodligen är det med de nya tekniska hjälpmedlen som förnyelsen kommer att ske. IT ger nya möjligheter att mötas på och interagera. En del exempel finns i denna tidskrift.

Vi har byggt upp ett samhälle som hamnat i en återvändsgränd, för att använda von Wrights ord; ett samhälle som premierar effektivitet och konkurrens, men inte frågar oss om det är det här livet som vi vill leva, och vilka konsekvenserna blir av vår livsstil.

Kanske är behovet större än någonsin av en motvikt mot det tänkande som dominerar i samhället, och som får oss att känna oss vilsna och ofullkomliga.

Folkbildningen kan vara en del av lösningen. Den kan få oss att återta kommandot över våra liv; den kan ge perspektiv på vad livet är, så att vi kan ta ansvar för det liv vi lever tillsammans med alla andra.

S

 

ida 11 Magasin Nic

Sui Mei Yang Vet du vad folkbildning är?

– Nej, det har jag inte hört talas om.

Det innebär bland annat att folk bildar och utbildar sig tillsammans genom studieförbund, folkhögskolor, föreläsningar och bibliotek. Vad tycker du om det?

– Bibliotek går jag ofta till. Föreläsningar går jag också på, Företagarna (förening som organiserar företagare) ordnar det. Det är mest kvinnor och invandrare som går på dem.

Vad tycker du om föreläsningarna?

– Det hjälper lite.

Man ger råd och tips och hjälper varandra.

Tycker du att folkbildning behövs, eller klarar man sig utan?

– Det är så klart att det är bra, annars känner man sig så ensam i det här landet. Man vet inte var man ska gå när man behöver hjälp.

Det är dåligt med information från myndigheter tycker jag, man måste själv skaffa den.

Shqiprije Maliqi

Rose-Marie och Tommy Sandin

Milka Pizevska

Har du hört talas om ordet folkbildning?

– Nej.

Vad tänker ni på när ni hör ordet folkbildning?

– Folkhögskolor och olika kurser, säger Rose-Marie.

– Och Komvux, säger Tommy.

Vet du vad folkbildning är?

– Nej.

Det är ett gammalt sätt för folk att lära sig saker genom bibliotek, folkhögskolor, föreläsningar, studieförbund och studiecirklar. Är det någonting du kommer i kontakt med?

– Ja, jag studerar på Komvux.

Använder du dig av bibliotek­ eller är med i något studieförbund eller förening?

– Nej, jag håller mig mest hemma.

Vad tror du om folkbildning, behövs det eller klarar man sig utan?

– Böcker är dyrt och jag vet dem som inte har råd att köpa, då är det bra med bibliotek.

Men du klarar dig rätt så bra utan biblioteket då?

– Ja, jag har internet och eget rum hemma där jag kan läsa, jag bor hos mina föräldrar.

Vad tycker ni om det då?

– Det är väl bra att det finns, säger Rose-Marie.

– Absolut, man lär ju sig hela livet, säger Tommy. Är det någonting ni själva håller på med?

– Ja, jag håller kurser i yoga, personlig utveckling kan man säga, säger Rose-Marie.

Tycker ni att folkbildning behövs?

– Ja, alla de här sätten att utvecklas vidare behövs, säger Tommy.

Det handlar om att folka kan bilda sig på olika sätt, genom bibliotek, studieförbund, studiecirklar och folkhögskolor. Är det någonting som du håller på med?

– Nej, jag är för gammal för sånt.

Du går inte till biblioteket?

– Nej, men jag läser en del på kvällarna, bland annat böcker.

Men jag är inte så utbildad. Jag har bara fyra års skola innan jag kom till Sverige. Här fick jag jobba som en åsna och skaffa hem och barn.

Tycker du att det behövs?

– Utbildning?

Ja, och folkbildning.

– Ja, oh ja. Det är andra tider nu.

Vi som inget kan om datorer blir handikappade. Det är dumt.

Men du kan lära dig.

– Kanske. Jag har lärt mig mobilen, så kanske.

Vad är folkbildning för dig?

 Sida 12 Magasin Nic 

mannekängintervjuare stefan karlsson foto babak payandeh

NIC-mannekäng # 1

NIC-mannekänger # 2–4

S

 

ida 13 Magasin Nic

 Sida 14 Magasin Nic 

VAR? ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm VAD? NICs utsände träffar Sveriges mest renommerade volontärarbetare

Fjärran från Anna Anka tex t och foto stefan karlsson

Han har varit Sveriges kultur- och utbildningsminister och slåss fortfarande för folkbildning. Publicisten och kolumnisten Johan Hakelius har sagt att han borde styra landet.

Möt Bengt Göransson som förklarar varför han har Torbjörn Fälldins långbänk som ideal, och varför det bör finnas böcker på biblioteket som ingen vill läsa.

B

Den nuvarande regeringens sjukförengt Göransson återkommer stän- säkringsmodell ser han som typisk för digt till ett par den politik där man vill göra det enkelt begrepp – öppen- för sig, och där det viktigaste är att visa het och perspek- sig handlingskraftig.

– Socialförsäkringsministern hade tiv. Det behövs för att kunna utvecklas som människa, säkert inte för avsikt att låta personer och det är det som är meningen med som är döende i cancer säga upp sig folkbildning, om man ska tro vår förre för att söka heltidsjobb. Men hon har haft en tankesmedja som har gjort en kultur­minister.

Tyvärr är inte vårt samhälle inrättat ”perfekt modell”. Och i den perfekta för att människor ska växa. Det verkar modellen så är det ingen som har cansnarare vara tvärtom. Människorna cer. Människor som ser sig som handstår i vägen för alla fina idéer och pla- lingskraftiga, men saknar referenser, är ner som politiker och andra makthava- de allra farligaste. re har. Göransson ger många exempel på hur galet det då kan bli, men han blir göransson varnar för människor aldrig negativ eller uppgiven; men vid som låter andra tänka åt sig. Han menar ett tillfälle blir han nästan förbannad. att det är viktigt, speciellt för maktha-

"Människor som ser sig som handlings­ kraftiga, men sak­ nar refe­ renser, är de allra farligaste."

vare, att grundligt sätta sig in i en fråga och skaffa sig perspektiv, även om det då tar lite längre tid.

– Man talade på den tiden om hur trög Torbjörn Fälldin var (svensk statsminister 1976–1978 och 1979–1982). Det sägs att han ofta punkterade föredragningar i stadsrådsberedningen. Han sög på sin pipa och sa: ”Jag måste fråga – vad får det här för konsekvenser för min granne i Ramvik som är lastbilsåkare”. Departementsråden blev alldeles knäckta för de kunde ju inte svara på vad det betydde för en lastbilsåkare i Ramvik. Då sa han: ”Men då får ni ta reda på det innan jag kan ta ställning”.

Det kallade man att han drog det i långbänk. Men han ville få det gripbart, han ville förstå vad förslaget innebar. Hade Cristina Husmark Pehrsson frågat: ”vad innebär det här förslaget för en cancersjuk kvinna som jobbar 75 procent”, då hade aldrig förslaget tagits.

bengt göransson är inte någon jasägare; någon som håller med bara för att det skulle vara politiskt - eller karriärmässigt korrekt. Han säger vad han

S

 

ida 15 Magasin Nic

tycker. Men han har också valt en position där han kan kosta på sig det. Redan 1991, när den socialdemokratiska regeringen föll och han blev av med kulturministerjobbet, kontaktade han ABF Stockholm och erbjöd sina tjänster – som frivilligarbetare.

– När vi förlorade hade jag varit minister i nio år. Jag ville inte ha den typ av nödhjälpsjobb som man ger avgångna ministrar, så jag tog ut min pension.

Jag gör det jag tycker är viktigt och roligt och så skiter jag i att ta betalt för det.

Folk är för intresserade av själva beslutsprocessen, de är besatta av att bestämma, men det viktiga är att uträtta något, menar Göransson. Det är därför han ordnar med det praktiska i samband med ABF:s föreläsningar. Det har han gjort sedan 1991.

sitt folkrörelse engagemang och sin syn på folkbildning har Göransson fått genom nykterhetsrörelsen IOGT. Som helnykterist och folkrörelse­ socialist inom socialdemokratin har han alltid känt sig tillhöra en minoritet, vilket han tycker sig ha haft nytta av. Han betonar vikten av att alltid lyssna på och ta hänsyn till minoriteterna.

Folkbildning handlar varken om parti­ politik eller personliga egenskaper, anser Göransson.

– Folkbildningens perspektiv är att jag vet en massa saker som du inte vet, och att du vet saker som jag har glädje av att veta. Öppenheten för att utbyta tankar och erfarenheter är viktig. Här finns en motsättning till konkurrens.

Till och med universiteten konkurrerar numera med sin kunskap. Och konkurrerar man med kunskapen tillåter man inte andra att ta del av den. Men inom folkbildningen är man öppen och delar med sig.

Men varför är det så viktigt med folkbildning?

– Den möjliggör för människor att dela sin kunskap. Och demokrati förutsätter delaktighet. Delaktighet är inte att alla ska vara med och bestämma, utan handlar om att medborgarna i ett samhälle har tillgång till varandras kunskaper och erfarenheter. Det är ett medborgarperspektiv på folkbildning.

Det finns även ett individuellt perspektiv: att möjliggöra för människor att skaffa sig vidare utblickar, att få del av nya erfarenheter och kunskaper. I bägge fallen handlar det om öppenhet.

för att leva som han lär komplicerar Göransson föreställningen om vad folkbildning är. Folkbildningen kan finnas på olika håll, till och med i kommersiella sammanhang kan man ha ett

 Sida 16 Magasin Nic 

"Jag gör det jag tyck­ er är viktigt och roligt och så skiter jag i att ta betalt för det."

Om ABF Arbetarnas bildningsförbund startade 1912 av Socialdemokraterna, LO och Konsumentkooperationen som en politisk rörelse.

Idag är ABF partipolitiskt obundet, men värderingarna sammanfaller fortfarande med arbetarrörelsens.

Man har 59 medlemsorganisationer och 54 organisationer med samarbetsavtal.

ABF är Sveriges största studieförbund, och finns i alla landets kommuner och erbjuder studiecirklar, föreläsningar, seminarier och kulturarrangemang.

Basen i verksamheten är studiecirklarna, både för allmänheten och tillsammans med medlemsorganisationerna. Idag kan man studera nästan vad man vill i en cirkel, och vem som helst kan starta en studie­cirkel. Många har sagt om den svenska studiecirkeln att man...

folkbildningsperspektiv. Och allt som studieförbunden sysslar med är inte folkbildning.

– Navigationskurser för seglare behöver inte vara folkbildning, men det kan vara det. Det avgörande är om man ger utrymme för folkbildningsperspektivet.

Göransson talar även om exklusivitet och expertvälde som motståndare till folkbildning. Sedan ger han ett avskräckande exempel på vad han menar är "antihumanism".

– Luxor datorer hade för cirka 20 år sedan en annonskampanj med ett budskap som gick ut på att datorer är så komplicerat att det är bäst att du håller dig borta från det, vi överlåter det åt experter. Medvetet hade man valt ett språk och bilder som skulle få folk att förstå att de inte begrep. Det är antihumanistiskt. Här ville man bevara expertkunskapen hos experterna.

Grunden för folkbildningen däremot är en strävan att fler ska förstå.

göransson har redan själv nämnt ordet folkrörelsesocialism, och bekänt sig till den. Jag frågar honom om skillnaden mellan dem och de så kallade statssocialisterna, som vill att ansvaret för välfärden ska ligga på staten istället

spektiv. Vi återkommer till det.

– Jag hade en gång en dispyt med en bibliotekarie. Hon argumenterade för att vi skulle ha en bibliotekslag, vilket jag var motståndare till. Hon sa: ”förstår du inte, om vi får en lag som säger att vi ska ha fria boklån, då behöver vi inte ständigt förklara varför vi ska ha fria boklån”. Hon blev störd när jag sa att det är just det som är skälet till varför vi inte ska ha en bibliotekslag. Slutar vi argumentera för varför vi ska ha fria boklån har folk en vacker dag glömt skälet till det. Då kan man avskaffa fria boklån därför att ingen längre vet varför vi ska ha det. Där har vi en skiljelinje mellan statssocialister och folkrörelsesocialister. Statssocialisterna vill befria sig från besväret att behöva förklara varför. Folkrörelsesocialisterna tycker att förklara varför egentligen är det viktigaste av allt. Det finns en tillit till den tänkande människan.

vårt samtal glider över till andra tankar och begrepp som engagerar Göransson. Han säger att frihet inte längre är det viktigaste värdet i samhället, utan valfriheten. Det låter lite grann som omskrivningen i Tage Danielssons sannolikhetsmonolog, där ”sannolik-

för på folkrörelserna.

– Statssocialisterna talar gärna om den starka staten som fixar livet åt dem som inte klarar sig själva. Folkrörelsesocialismen bygger på en tillit till att folk faktiskt klarar av saker. Det betyder inte att man inte behöver statliga försäkringar och annat. ”Hur kan det komma sig att man så enkelt avvecklar välfärdspolitiken”, var det någon som frågade mig. En förklaring tror jag paradoxalt nog är socialtjänstlagen. När den kom i början av 1980-talet var man väldigt glad, därför att den var en rättighetslag. Nu behövde man inte längre argumentera för varför människor skulle ha förmånerna, utan det var en rättighet. I samma ögonblick slutade man förklara varför man hade en välfärdspolitik. När det sedan visar sig att det kostar en massa pengar och man inte har råd, då ändrar man bara på lagen. Det är ganska enkelt.

Men inte kan det väl vara så enkelt att den nedmontering av välfärden vi sett sedan 1990-talet beror på socialtjänstlagen?

Jo, Göransson insisterar på det, men tillägger att det finns en generell tendens i samhället som brukar kallas för nyliberalism, och kännetecknas av beställar–utförarmodeller och kundper-

...lär sig något mer än just det ämne som studeras; man lär sig att våga tänka själv, och att ifrågasätta. ”ABF verkar för ett fritt kunskapssökande för att öka människors makt och ansvar i den egna vardagen.”

Om ABF-huset ABF-huset på Sveavägen 41 är ett centrum för studier, föreläsningar och konferenser mitt i Stockholm city. Där pågår många av ABF:s egna studiecirklar, kurser och föreläsningar i vitt skilda ämnen. Även Birkagårdens folkhögskola har sina utbildningar i huset.

Organisationer och företag genomför konferenser och mötesarrangemang. Det finns 7 konferensrum med plats för 12–336 personer. Det finns även studierum i olika storlekar.

Källa: ABF. sammanställt av ulla rosander liljegren

het” ersätter ”sanning”.

– Valfrihet är att välja ur ett sortiment som andra tillhandahåller, medan friheten är oändlig. Frihet är att på egen hand söka sig ut på det öppna gärdet. Och den har bara en begränsning: jag får inte hindra andra från att röra sig på samma gärde. Det vill säga att friheten socialiserar; du måste ta hänsyn till andra för att friheten ska bli möjlig.

Friheten är därför inte möjlig utan jämlikhet.

– Valfriheten privatiserar. Valfriheten har jag för mig själv, och du för dig själv. Väljer du fel så är det inte mitt problem. Skolan drabbas hårt av valfrihetsperspektivet. I förlängningen innebär det att varje elev får en privatlärare, och då finns inte längre någon skola kvar. Skolan är en skapande gemenskap.

jag frågar om Göransson har läst boken ”Är svensken människa?” (se essän). Det har han inte, men håller inte med om den tes som författarna driver – att svensken inte alls är så kollektivistisk som vi gärna vill tro, utan en särpräglad individualist – och säger istället att han snarare ser svensken som egoist.

– Det är inte samma sak. Egoisten

"Valfrihet är att välja ur ett sortiment som andra tillhandahål­ ler, medan friheten är oändlig. Frihet är att på egen hand söka sig ut på det öppna gärdet. Och den har bara en begränsning: jag får inte hindra an­ dra från att röra sig på samma gärde."

avskyr andra individer. En kvinna som blir förtryckt av sin man säger ofta: ”han såg mig inte, jag var ingenting”.

Individen blir bara synlig i ett kollektiv.

Den särpräglade begåvningen kräver ett kollektiv. I dagens samhälle gillar man inte individer, det är självförverkligande som premieras.

Här vänder Göransson på ett invant synsätt; vi är inte vana vid att se skillnad på individualism och egoism. Inte minst inom vänstern brukar man ha en negativ syn på individen och det som kallas för individualism. Göransson däremot har förhoppningar om individen, därför är ”individualism” ett positivt begrepp. ”Egoism” däremot är negativt laddat.

– Nyliberalismen bygger på­ egoism,­ inte individualism. Konkurrenssam­ hället motarbetar ett individualistiskt samhälle, i motsats till vad man tror.

Tillbaka till folkbildningen. Om vi tar pulsen på folkbildningen idag. Är patienten sjuk eller frisk?

– Alla verksamheter är alltid utsatta för prövningar och förändringar. Men folkbildningen är idag oerhört mycket starkare än den någonsin har varit.

Folkbildningsperspektiv finns idag långt utanför studieförbunden. Det finns inom universitet och högskolor och inom privat verksamhet och inom medier – allt är ju inte Anna Anka! Folkbildningen är också accepterad idag på ett sätt som den inte var tidigare, när den sågs som arbetarklassens och lägre medelklassens chans att klättra. Det är fler som deltar än någonsin.

Hur påverkar den digitala revolutionen folkbildningen? Ska vi se den som hot eller möjlighet?

– All teknisk utveckling ger hela tiden möjligheter men den ersätter inte innehållet, den ersätter inte tankarna.

Det finns en fråga man ska ställa sig i den stora brådskans tid och det är den här: hur mycket fortare tänker du än Leonardo da Vinci tänkte för 500 år sedan? Vi tänker naturligtvis i samma takt som man gjorde då. Vi låter lura oss av att den färdigtänkta tanken, med ny tekniks hjälp, låter sig både mångfaldigas och distribueras över hela jordklotet, till att tro att också tänkandet går fortare. Då blir min slutsats att trögheten har ett värde. Då kommer vi tillbaka till Fälldin igen, och långbänken.

Underskatta inte långbänkens värde.

göransson har följt den biblioteksdebatt som rasat i Malmö under hösten. Vad har han då att säga om den?

Gör Stadsbiblioteket rätt när man rensar ut gamla böcker?

– Det är klart att biblioteken ibland måste rensa i sitt bokbestånd, men man

S

 

ida 17 Magasin Nic

nämligen se till att det samlade livsarvet förs vidare. Rensar man ut böcker från biblioteket med motiveringen att man ska kundanpassa, då är man ute på femton famnars djup. Man ska underlätta för besökare att komma i kontakt med biblioteket, men det måste också ha en egen värdighet.

Bengt Göran­s­son-fakta  Född 1932 i Stockholm.  Har arbetat som lärare, reseledare och var chef för RESO:s reseavdelning 1970–71 (Reso AB var en svensk resebyråkedja, hotellkoncern och researrangör som ägdes av bland andra Kooperativa förbundet (KF) och Arbetarnas Bildningsförbund (ABF)).  Folkrörelsebakgrund inom IOGT, chef för Folkets hus-föreningarnas riksorganisation 1971 – 1982, ordförande i ABF:s förbundsstyrelse 1980 – 1982.

Socialdemokratisk politiker: kultur- och skolminister 1982 – 1989, utbildningsminister 1989 – 1991, riksdagsledamot 1985 –1991.  Ordförande för Demokratiutredningen 1997.

Källa: Wikipedia

 Sida 18 Magasin Nic 

så kommer det tillfälle när Göransson blir förbannad.

– För 25 år sedan hade kulturrådet en rapport som gjorde mig vansinnig.

Där sa man att biblioteket skulle vara ett ”kommunalt informationsaggregat”.

Vilken jävla term! När Kulturhuset här i Stockholm öppnade hade gas- och elverket en utställning om sina taxor.

Vem i helvete går till Kulturhuset för att se en utställning om eltaxor? Kommunen skulle alltså använda Kulturhuset till någon sorts kampanjinstrument.

Biblioteket får inte bli en kommunal kampanjorganisation! Men i kundsamhället är det naturligt att butiksföreståndaren försöker göra butiken så trevlig som möjligt.

– Överflödet av böcker spelar roll.

Det kommer man att upptäcka på Akademibokhandeln nu när man rensar ut böcker som inte säljer. De icke sålda böckerna bidrar till ett intresse för att röra sig i bokhandeln. Det här fick Domus i Solna, tror jag det var, erfara när de upptäckte att de hade 25 olika schamposorter, men det var bara fem som sålde. De tog bort alla märken utom dem som sålde. Vet du vad som hände? Försäljningen sjönk.

–Så fungerar köpandets psykologi; man vill komma in och se ett överflöd.

Om den avancerade speciallitteraturen, som väldigt sällan lånas ut, inte står där i hyllorna blir biblioteket för trist.

På 1990-talet var föreningen en av flera krafter bakom starten av Malmö Folkhögskola. Efter en tid flyttade dock Folkbildningsföreningen över sitt engagemang till Sofielunds Folkets Hus och verksamheten tog ny riktning. Året var 1995.

Efter ett par år fick föreningen via Kunskapslyftet möjlighet att starta komvuxkurser, vilket man gjorde i bostadsnära lokaler på Holma Folkets Hus. Folkbildningsföreningen fortsatte att komma med nyaskapande idéer och som en följd av detta drev man olika projekt inom ramen för Urbansatsningen och Storstadssatsningen.

Ett av dessa projekt handlade om Malmös skejtare som fick fri tillgång till en lokal i Sofielunds Folkets Hus. En process som senare växte till en framgångssaga med inomhusanläggning för skejtare på Bryggeriet, skejt- och dansgymnasium och senare, vidare till ett initiativtagande till Stapelbäddsparken.

2002 arrangerade föreningen en mässa om social ekonomi vilket blev startpunkten för ett aktivt arbeta med frågor kring den sociala ekonomin och dess möjligheter.

Mässan genomfördes tillsammans med Malmö Högskola, Malmö Stad, Region Skåne mfl.

Efter många års intensivt förberedelsearbete blev så Folkbildningsföreningen i Malmö huvudman för Sveriges 148:e folkhögskola. 2005 invigdes den nya Glokala Folkhögskolan i Malmö. Man antog ”Malmö den glokala staden” som sin vision året därpå och fastställde att föreningens skall vara: aktiv, modig och medskapare i processen.

Skolans första kurs blev: Allmän kurs med glokal profil som än idag ligger som grund för Glokala Folkhögskolan. Det har utvecklats fler linjer som knyter an till de intresseområden som föreningen tidigare jobbat för: det glokala engagemanget: Folkröreslse och förändring, intresset för urbankultur: Spinneriet/Hiphop, folkrörelsernas möjligheter i nya medier: Glokala Medier och GlokalTV-kursen.

Senaste tillskotten i kursutbudet är två distanskurser: Glokala Tankesmedjan och Samhällsentreprenör med deltagare spridda över landet.

2008 utsågs föreningen till en av åtta piloter inom KK-stiftelsens samhällsentreprenörskapssatsning. Nya kurser är under utveckling tillsammans med Malmö Högskola och forskningsinstitutioner över landet.

veta – vilja – vÅga - vandra

Foto: Pärra Andreasson

"All teknisk utveckling ger hela tiden möj­ ligheter men den er­ Denna sida är en annons från Glokala Folkhögskolan i Malmö sätter inte innehål­ let, den ersätter inte tankarna. Det finns en fråga man ska ställa sig i den stora bråd­ skans tid och det är den här: hur myck­ ska vara försiktig. Bilioteket är inte primärt ett serviceorgan för den enskilde et fortare tänker du bokläsaren, utan en samhälls- och kulän Leonardo da Vinci turinstitution, på samma sätt som skolan är det. Vem ska bestämma i skolan? tänkte för 500 år se­ Jag brukar säga att det ska även den dan?" barnlöse 75-åringen göra. Skolan ska

Det är nu 20 år sedan Folkbildningsföreningen i Malmö bildades. De första stegen i dess historia togs ute på Gullviksborg där föreningen var med och skapade ett Gullviksborgs Folkets Hus som bla utvecklade och drev en unik barn- och ungdomsverksamhet.

Återsvinnlarna

Nya röster på väg

Gå kortkurs i miljöarbete och hantverk kopplat till folkbildning. Under 2 träffar varje torsdag arbetar kursen med vardagsekologi och miljömedvetenhet.

Kl: 13:00 - 14:30 träff endast för personal.

Kl: 17:00 - 18:30 för allmänheten med inriktning på hantverk. Plats: Café Marilú, Rolfsgatan 16. Gratis! Välkomna!

Anmälan görs till: liv@glokala.se Läs mer på vår hemsida: glokala.se

...så kan man sammanfatta de tre olika initiativ som under det senaste året växt fram på Sofielunds Folkets Hus och som man nu kan börja ta del av. Först ut är de unga rösterna som kommer ur Radio RGRA och som sänder på närradiokanalen 89,2 tisdagar 17.30-18.30.

Watch it!

Från och med december kommer Malmöborna att kunna ta del av utvecklingen av en helt ny medieplattform: ImagoMalmö som växt fram ur GlokalTVs torsdagassändningar i TV Malmö.

Man kommer att sända rörlig media och bilder förmedlade via live broadcastingteknik via instrumentet bambuser.com och direkt via mobiltelefoner förmedla bilder av livet i Malmö.

- en metodverkstad för förändring Unga utmanar demokratin genom nya medier och direkta möten. Vi agerar!

Workshops i Malmö och Lund. Läs mer på hemsida: www.glokala.se/watchit

Glokala Del Sur

- nyhetsbrev med rötter från Latinamerika Prenumerera på Glokala Del Sur - ett digitalt nyhetsbrev. Nyheter från Latinamerika som du inte hittar i våra traditionella svenska medier. Vi vill bidra till en mera mångfasetterad bild och nya perspektiv. Utgivare är veckotidningen Liberación och Glokala Folkhögskolan.

Glokala Del Sur skickas ut var 14e dag.

Du prenumererar gratis och läser nyhetsbreven via vår hemsida: www.glokala.se

Den tredje satsningen är att Malmö är på väg att få en ny lokalförankrad papperstidning: MalmöFria Tidning. Det första nummer görs dock som en del i utgåvan: Landet Runt med nytt nummer den 2a januari 2010. Värnar du om meningsfulla nyheter med medborgarjournalistisk grund? Bli prenumerant! När lite drygt 2.000 prenumerationer tecknats kommer MalmöFria Tidning att bli en helt egen tidning med fokus på Malmö och det som sker inom subkulturer ur civilsamhällets perspektiv.

nu k vt1 Ö s l l ti

 Stadsbiblioteket i förändring

text stefan karlsson

ses som ett angrepp på den kunskap som har byggts upp, förvaltats och gjorts tillgänglig för folket. En nedmontering av folkbildningen till förmån för kommunikation genom bloggar och communitys, och föreläsningar av författare som få är intresserade av.

Sydsvenskan lyckades med sin mediedramaturgi att trycka på rätt knappar och få det kollektiva medvetandet att reagera. Nermalningen av böckerna var den symbol som behövdes för att trigga igång den heta diskussionen. En förstörelse av kulturella värden som helt enkelt är omoralisk, var den symboliska innebörden.

Men kanske är situationen inte så allvarlig som de värsta kritikerna befarat. Böcker gallras ständigt ut från bibliotek, och det måste man fortsätta med därför att det hela tiden köps in nya. Och de böcker som gallras ut är sådana som ligger i magasin och sällan blir lästa, menar åtminstone ledningen.

illustration samira nassadjpoor

Bokmalens nya ansikte

– en klassisk förnyelse- /traditionskonflikt

Folkbiblioteken är ett av de fyra ben som folkbildningen vilar på. I en tid av förändring så är det självklart att även biblioteken måste förnyas – eller? När det blev klart att stora förändringar är på gång på stadsbiblioteket i Malmö, till exempel utgallringar av magasinerade böcker, blev det för mycket för somliga. Debatten har varit häftig kring de fundamentala frågorna vad ett bibliotek är för någonting och vad det ska syssla med. Hur kommer det sig att våra bibliotek rör upp sådana starka känslor?

Och vad är det egentligen som har hänt? ”Stadsbiblioteket i Malmö vill genomföra ett paradigmskifte. Vi vill bryta med egna och andras invanda föreställningar om vad ett bibliotek är och bör vara.” De stora orden kommer från bibliotekets dokument The Darling Library – ditt liv, dina drömmar, ditt bibliotek. Strategi för Stadsbiblioteket i Malmö 2009–2012.

När man sticker ut hakan på det sättet får man räkna med att man väcker motstånd; paradigmskiften väcker ofta häftiga motreaktioner, där de som vill bevara det som byggts upp är oroliga för att centrala värden ska gå förlorade.

Så har det blivit även i det här fallet. men vad är det biblioteksledningen vill göra? I det ovan nämnda dokumentet kan man läsa att förändringen av stadsbiblioteket sker i enlighet med en del av de mål som Malmö stad har för kulturen i Malmö. Biblioteksledningen har valt ut fyra av kulturförvaltningens ”strategiska insatsområden” som man vill satsa på: Barn och unga, Vidgat deltagande, Nya mötesplatser och Internationalisering.

I klartext innebär satsningen att man vill att fler barn och unga ska komma till biblioteket. Man vill skapa ett familjebibliotek genom en särskild miljö för detta. Både sagor och barnens röster ska höras i hela biblioteket.

 Sida 20 Magasin Nic 

Ledningen vill även ”demokratisera IT-användningen” genom att låta malmöborna ”bli kreativa medskapare till och kritiska konsumenter av digitala informations- och kommunikationsteknologier”.

Särskild vikt läggs vid att stödja barns ”digitala bildning”. Personalen ska bli mer personlig genom det digitala användargränssnittet och ska interagera med användarna genom att blogga, starta communitys eller delta i redan existerande communitys. De förväntas även ”lämna rollen som medarbetare och gå in i rollen som medberättare”. ovanstående förändringar är förstås omfattande, inte minst för personalen som får en förändrad yrkesroll och fler uppgifter. Vad säger de? Har det varit någon MBL-förhandling om detta?

Det som har blivit mest omdiskuterat, förmodligen därför att det är det som berör biblioteksbesökarna allra mest, är förvandlingen från ett traditionellt bibliotek till att bli en mötesplats och ”experimenterande kultur- och kunskapsorganisation”.

men visst är det en genomgripande förändring som kommer att märkas både av besökare och personal.

Biblioteksbesökarna kallas numera för brukare eller användare och det signalerar att de förväntas få en mer aktiv roll än tidigare. Ledningen sätter stor tilltro till att användarna – som numera kan sitta hemma och via internet söka i bibliotekskatalogen och beställa böcker – ska vilja ta ansvar för och utveckla biblioteket. Men har de blivit tillfrågade om de vill och kan axla den manteln? Och vad händer med dem som inte känner sig hemma i den nya digitala världen; de som är beroende av att det utbud och den service som finns idag ska fortsätta? Får de plats i framtidens bibliotek? Eller begränsas folkbildningen till de unga, som man säger att man vill prioritera?

”Nu bär vi ut böckerna och tar in författarna!”, är ett av budskapen som möter läsaren av bibliotekets höstprogram. För att få plats med kulturarrangemang och mötesplatser måste man nämligen skapa mer utrymme, på böcker-

nas bekostnad. Därav det fokus som har varit på utgallringen, eller ”nermalningen”, som det har kallats för i medierna. det är knappast märkligt att utgallringen har väckt reaktioner. Den kan

Ordet ”bokmal” har i och med nermalningen fått en ny innebörd. ”Hittills i år har vi gallrat 6 ton böcker”, berättar Eva Jönsson, informationssekreterare, och tillägger att gallring är en naturlig del av bibliotekets arbete; årligen gallras 10–15 ton.

det är långtgående visioner som biblioteksledningen har, och det är många nya uppgifter som det nya biblioteket förväntas få; uppgifter som ska samsas och smälta samman i både det digitala och fysiska rummet. Och det utan ökade ekonomiska anslag.

Precis som ledningen själv säger krävs det överblick och prioritering om man ska lyckas förverkliga åtminstone en del av alla lovvärda visioner.

Det är inget fel med visioner – men att gräva där man står och låta det nya växa fram organiskt, i den takt som är möjlig – är absolut nödvändigt för att säkerställa att Malmös nya, bloggande och mer demokratiska, stadsbibliotek inte går ”upp som en sol och ned som en pannkaka”.

Biblioteksdebatten på 3 692 tecken "Vad hän­ der med dem som inte känner sig hem­ ma i den nya digita­ la världen?

Begränsas folkbild­ ningen till samhällets unga?

1. Under sommaren 2009 blev det ett ramaskri bland stadens medborgare när Sydsvenskan ”avslöjade” att Stadsbiblioteket i Malmö mal ner tonvis med böcker. Gallringen skedde för att göra plats för bibliotekets framtidsvision ”The Darling Library”, som i korthet går ut på att skapa fler mötesplatser och ett ”toppmodernt kultur- och upplevelsecenter”, enligt stadsbibliotekets chef Elsebeth Tank. Hon menar också att utgallringen är koncentrerad till böcker som inte varit utlånade på tio år och som inte heller har något annat värde, det vill säga särskild litterär kvalitet, lokal betydelse eller annat (Sydsvenskan 12 augusti).

Stadsbiblioteket lägger 460 000 kronor på en reklamkampanj om de projekt som föranlett den stora gallringen av böcker. Kampanjens slogan: ”Vi bär ut böckerna och bär in författarna”.

2. ”Någonting är ruttet på Malmö stadsbibliotek”, skrev arton lokala författare i ett upprop (Sydsvenskan 19 augusti) och varnade för att Tank är på väg att förvandla biblioteket till ”en kommersialiserad upplevelsepark”.

Tvärtom, ”skönlitteraturens position kommer att stärkas”, menade Elsebeth Tank i ett svar (Sydsvenskan 21 augusti). ”Digitaliseringen har osäkrat bibliotekens identitet”, skrev Rasmus Fleischer (Sydsvenskan 23 augusti), men ”biblioteksvärlden bör ha plats för en större diversifiering utmed hela skalan från arkiv till teater”.

3. Debatten rasade som värst under några veckor i augusti, och ledde så småningom till en paneldebatt på Malmö stadsbibliotek 28 oktober.

Politikerna i kulturnämnden, som ställt sig bakom stadsbibliotekets satsning, ser inget negativt med den stora bokrensningen. "Antalet böcker är inte så relevant att prata om tycker jag. Malmöborna blir inte lidande eftersom alla böcker finns på andra bibliotek, så det går att beställa dem om man vill", sade nämndens ordförande Carina Nilsson (S). Vice ordförande, Stefan Lindhe (M), sade: "Det var länge sedan som bibliotek bara var utlåning av böcker.".

4. Varför ska biblioteket skattefinansieras om man inte står för sin roll som ”kulturell normbildare och folkbildare”, undrade Sydsvenskans kulturskribent Per Svensson (Sydsvenskan 19 september). Elsebeth Tank svarade: ”Men 'folkbildning' i detta sammanhang tenderar att uppfattas som 'uppifrån och ner' – vi vet vad som är bra för dig, vi ska upplysa folket. Mittemot står begreppet 'bildning', det baserar sig på dialog och respekt för att den enskilde själv bäst definierar vad som är meningsfullt” (Sydsvenskan 27 oktober).

5. Debatt i Stadsbiblioteket 28 oktober: Biblioteksstriden – vad ska det moderna biblioteket vara?

"Ni vill genomföra ett paradigmskifte. Det är den springande punkten i min kritik", sade Per Svensson.

"Under 110 års bibliotekshistoria har det skett flera paradigmskiften. Senast kring 68 och 70-talen då programverksamheten introducerades. Hela biblioteksvärlden genomgår ett paradigmskifte", replikerade Elsebeth Tank, och fick stöd för sin vision av 62 bibliotekarier från hela landet.

Per Svensson blir "sjösjuk" när han läser Elsebeth Tanks "kulturrevolutionära" strategidokument "The Darling Library". Jakten på publikmaximering försämrar kvaliteten, fruktar han och 18 lokala författare. Per Svensson: Basen på ett bibliotek ska vara böcker. Elsebeth Tank: Basen ska vara människor.

"I strategidokumentet står det om klätterväggar, asfaltbaler och Malmö stadsbibliolägerbål. Det är medel för att uppnå publikoptimering. Då drivs man av tek i siffror 2008 ett kommersiellt sätt att tänka", säger 918 000 besökare Per Svensson.

196 562 vuxna låntagare och "Det har jag svårt att förstå. Det 33 452 barnlåntagare gjorde tillär inget som ska säljas, allt ska vara sammans 1 611 855 lån. I genomfritt och gratis. Det är ett sätt att snitt 4 932 lån/dag. locka hit besökare som inte annars De hade att välja på: cirka 500 000 skulle hitta hit", svarar Elsebeth Tank böcker, 950 tv-spel, 1 626 tidningar (Sydsvenskan 28 oktober). och tidskrifter, 31 196 talböcker, 7 328 ljudböcker, 31 980 cd-skivor, s a m m a n s t ä l l t a v j o n a s l u n dgren 9 479 videokassetter.

S

 

ida 21 Magasin Nic

Kritiken mot stadsbibliotekets nermalning av böcker blev för stor. Den stoppades och biblioteksledningen skulle se över rutinerna för framtida utgallringar. Dessutom tog man till en ovanlig åtgärd för att blidka kritikerna. Bibliotekschefen själv ställde sig och delade ut de utgallrade böckerna – gratis.

text och foto stefan karlsson

Stadsbibliotekets chef Elsebeth Tank lyssnade till många röster som undrade hur biblioteks­ ledningen kunde komma på en sådan idé som att mala ner de utgallrade böckerna.

Många malmöbor ville gratis ha de böcker som annars skulle ha malts ner. Alumaförsäljaren Hasse fick kämpa i motvind för att få uppmärksamhet.

Rusning efter ­ oönskade böcker Lördag den 15 augusti och Malmöfestivalens andra dag. Regnet har vräkt ner hela förmiddagen och gör det fortfarande när vi anländer, strax efter tolv.

Utdelningen skulle vara mellan 12 och 16, stod det i tidningen.

Utanför stadsbibliotekets entré har ett litet partytält ställts upp. Där trängs ett tjugotal personer runt några bokvagnar som gapar tomma. Folkskaran väntar tålmodigt på nästa laddning böcker.

Lite vid sidan om står en medelålders dam med blindkäpp och undrar om inte någon kan hjälpa henne.

– Jag vill ha en barnbok.

Det är bara det att det inte syns till några böcker.

Folkskaran fortsätter att tålmodigt vänta. Men vänta nu; chefen skulle ju stå här och dela ut böcker. Var är hon?

– Det är hon där i grönt, som svarar

 Sida 22 Magasin Nic 

på alla frågor från arga personer, svarar en av de tålmodiga kvinnorna.

Regnet fortsätter att falla och bibliotekschefen försöker svara på alla kritiska frågor.

– Att de bara kan få för sig att göra något så här dumt; att mala ner böcker, säger någon i skaran.

Ja, nog känns det som slöseri, som omoraliskt på något sätt.

Men var är böckerna? Nu börjar jag bli otålig, till skillnad mot folkmassan, som tålmodigt fortsätter sitt väntande.

När chefen talat färdigt med en av sina kritiker passar hon på att gå till kaffevagnen i utkanten av partytältet, för att se till så att det fortfarande finns innehåll i pumptermosarna. Men ingen tycks bry sig om kaffevagnen. Desto fler lystna blickar är däremot riktade mot de tomma bokvagnarna.

"Gratis är väl gott, eller…"

folkbildningförening 20 år – När kommer böckerna, passar vi till slut på att fråga chefen.

– Om cirka en timme blir det ytterligare 40 böcker som kommer ut hit.

Om en timme? Undrar om folkskaran vet om det. "Hallå, nästa lass kommer om en timme", har man god lust att ropa. Men nej, det gör vi inte.

Några meter därifrån står Hasse, som vanligt, och försöker sälja Aluma – de hemlösas tidning.

– Hej Hasse, det är mycket folk här idag.

– Ja, men inte hos mig. Det är katastrof. Jag har bara sålt en tidning.

Gratis är gott; varför betala 30 kronor för en Aluma när man kan få böcker helt gratis?

Vi tar adjö av Hasse och går en runda på stan. Efter två timmar är vi tillbaka. Nu har skaran kring bokvagnarna decimerats till ett tiotal.

Chefen får fortfarande svara på frågor från upprörda medborgare. Men nu finns det faktiskt tre böcker liggandes på ett bord under partytältet. Varför vill ingen ha dem? Vad är det för fel på "Sieben Jahre in Tibet" och de andra två titlarna på tyska? Gratis är väl gott, eller…

 Folkbildningsföreningen Malmö firar 20 år Den föddes ur viljan att skapa en motkraft till främlingsfientliga samhällsströmningar. Idag driver Folkbildningsföreningen en mängd verksamheter, och med Glokala folkhögskolan har drömmen om livaktig folkbildning mitt i Malmö blivit sann. text johanna gustavson foto henrik rosenqvist

Gammal folkbildare öppen för det nya

–T

ankarna på en folkhögskola mitt i Malmö växte fram i samband med att Skånepartiet fick starkt fäste, berättar Göte Rudvall, stadig medlem sedan mitten av 90-talet, sekreterare och en av föreningens många eldsjälar – Vi kände att något måste göras för att ge lågutbildade argumentationskraft och verktyg för att kunna förstå och stå emot den typen av främlingsfientliga samhällsströmningar, säger han.

göte rudvall har varit med ända sedan Folkbildningsföreningen bildades i slutet av 80-talet. Målet var att tillsammans med LO, ABF och Hyresgästföreningen skapa en folkhögskola i Malmö. Det blev verklighet i och med Malmö Folkhögskola i Fosie, men föreningen nöjde sig inte med det.

De ville arbeta med folkbildning mitt i storstaden; drömmen var en folkhögskola i Malmös innerstad, där det vid tidpunkten bodde många låg­ inkomsttagare med låg utbildning.

Efter flera års kamp blev det verklighet år 2005.

– Det är såklart väldigt roligt att se hur folkhögskolan vuxit fram. Särskilt Sofielunds Folkets hus, som är så vitalt och där det händer en hel del intressanta saker på skolan idag. Men vi jobbar ständigt på att synas bättre utåt, och hitta nya sätt att arbeta med folkbildningens villkor i storstaden.

 Sida 24 Magasin Nic 

"När det tra­ ditionella förenings­ livet går tillbaka blir det allt vik­ tigare att vi syns och använder de kommu­ nikations­ former som gäller idag."

Hur ser du på folkbildningens roll idag jämfört med tidigare?

– Folkbildning har alltid handlat om att stödja och ta tillvara folks framtidstro; om att utvecklas som människa till att kunna ta aktiv del i det demokratiska samhället. Men idag när det traditionella föreningslivet går tillbaka blir det allt viktigare att vi syns och använder de kommunikationsformer som gäller idag.

– Och nu när världen är mitt uppe i en ekonomisk kris är det extra viktigt att skapa framtidstro och hopp hos människor om att det går att påverka samhället, säger Göte Rudvall.

det senaste året har Folkbildningsföreningen satsat rejält på klimatfrågan, både på hemmaplan och på andra sidan sundet. Bland annat anordnades tre dagar av seminarier, dialoger, workshops med koppling till den internationella konferensen i Köpenhamn.

I huset i Sofielund märks bland mycket annat arbetet med den "Glokala tankesmedjan" samt en satsning på att göra själva huset så miljövänligt och klimatsmart som möjligt.

Vad sysselsätter Folkbildnings­ föreningen härnäst?

– Arbetet med mediaplattformen Imago är i full gång. Det innebär bland annat strävan att göra Glokal-TV till ett folkbildande verktyg att räkna med, där de sociala medierna kommer till sin rätt, säger Göte Rudvall.

under våren etablerar sig Fria tidningen i Malmö. Folkbildningsföreningen stöder den i starten genom att prenumerera på den till styrelse, personal och alla kursdeltagare.

Fria tidningen ingår också i en forskningscirkel i lokala mediefrågor som Folkbildningsföreningen driver sedan många år, under ledning av Anders Järnegren och Hans-Edvard Roos från sociologen i Lund.

– Vi arbetar just nu med att skapa en stark och sammanhängande medieprofil där både TV-mediet och tidningen kan fungera som bra verktyg för oss, förklarar Göte Rudvall. i övrigt fortsätter föreningen, som fyllde 20 år i höstas, sitt jubileumsfirande under våren, tillsammans med Sofielunds Folkets hus som firar 15 år.

– Det kommer att bli öppet hus och fest med föreläsningar och seminarier om folkbildningens villkor i det glokala samhället, berättar Göte.

Folkbildnings­ föreningen i Malmö Folkbildningsföreningen driver Utbildningstorget, Glokal-TV och framför allt Glokala folkhögskolan, som har kurser och aktiviteter på Sofielunds Folkets hus, Hyllie Folkets hus och Spinneriet (läs mer på sida 30). Man samarbetar nära med bland andra Arena 305 och Garaget i Malmö.

götes argument för folkbildning  Kunskap är viktigt för att med självtillit kunna påverka sin livssituation.  Folkbildning stärker och utvecklar demokratin.  Folkbildning är viktigt för att utjämna bildningsklyftor och öka delaktigheten i kulturlivet.

Folkbildning och folkrörelser – kan det bli mer skandinaviskt än så? I Sverige är vi anslutna till så många föreningar att vår grad av organisering ligger långt över hundra procent; högst i hela världen. Inte så konstigt att titeln på det yrke som ska hjälpa människor göra sina röster hörda och organisera sig väl – 'ombudsman' – är ett svenskt ord exporterat till en rad andra språk, inklusive engelskan. Men är det verkligen sant att vi skandinaver uppfunnit och är världsbäst på folkrörelser? Jag tillåter mig att tvivla.

 Sida 26 Magasin Nic 

De första trädkramarna.

Begreppet trädkramare härstammar från den nordindiska icke-våldsrörelsen Chipko Andolan, som förhindrade skogsavverkningar på Himalayas sydsluttningar genom att hålla om de hotade träden. På lilla bilden från Silyara 1979 syns barnen ”göra chipko”, alltså krama träd för att rädda skog.

En av rörelsens mest omtalade räddningsaktioner gjordes av kvinnorna på bilden nedan, i byn Reni 1974. Trettio år senare firades dagen med en återträff. foto Birgitta Göranson-Iliste och wikipedia

text birgitta göranson-iliste (kursansvarig och lärare på Folkrörelser och förändring)

Folkliga rörelser

N

är jag växte upp var det en självklarhet att känna till det som vi kallar den svenska folkrörelsehistorien.

Och att, med rätta, vara stolt över den.

Då handlade det framför allt om framväxten av det samhälls- och politiska system som vi trots olika sorters hot fortfarande lever i; det demokratiska Sverige under slutet av 1800- och början av 1900-talen. Först arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, rösträttsrörelsen. Så småningom erkännandet av kvinnorörelsen och fredsrörelsen. Vi fick också lära oss att utan den allmänna folkskolan hade knappast dessa rörelser fått en så bred förankring. Därför var det följdriktigt att fortsätta kämpa för en än högre och bredare folkbildning, för genuina folkhögskolor.

Men vår folkrörelsehistoria kan

beskrivas på olika sätt, beroende på var man lägger fokus; vad man vill framhålla och belysa. Alldeles uppenbart kan man leta till exempel bonderörelsens rötter flera århundraden tidigare.

Inte minst akademiska forskare från andra europeiska länder har påpekat att det jämställda svenska samhällsbygget är präglat av att landsbygdens folk, inte bara jordägarna, haft ett hävdvunnet inflytande.

Lika uppenbart borde det vara för oss att leta kunskaper om organisering och folkrörelser på andra håll i världen. För egentligen vet vi ju att alla samhällen förs framåt av pendelrörelser – motstånd mot etablerade förhållanden, organisering, uppror, förändring. Sen ny cementering som föder nytt motstånd, ny organisering,och så vidare. Det är kanske här den genuina folkbildningen ligger: alltså att öppna sig för andras erfarenheter, lyssna, lära

"För egent­ ligen vet vi ju att alla samhällen förs framåt av pendel­ rörelser".

sig – utbyta kunskaper med varandra.

Det är kanske här sambandet mellan folkbildning och folkrörelser syns som tydligast, såväl lokalt som globalt: när vi mötts i olika erfarenhetsutbyten, lärt oss av varandra, fått insikter om samhällets strukturer, så vill vi bidra till förändringar. Bäst gör vi det i samverkan, genom att organisera oss.

Ur folkbildningen föds folkrörelser.

min egen viktigaste skolning har varit just mötet med andra människors verklighetsbild och deras sätt att samordna sig för att kunna påverka och förändra sin vardag. Ibland har dessa möten tvingat mig att helt och hållet omvärdera tidigare kunskaper; men framför allt har de gett perspektiv och ödmjukhet.

När jag och min man en natt i slutet av 70-talet blev inbjudna av en tamilsk social action group att delta

S

 

ida 27 Magasin Nic

på det informella genrepet av ”en liten teaterpjäs om orättvisorna i en vanlig by på landet” så tänkte vi att det bara rörde sig om vi 20 deltagare på ledarutbildningen. Vid midnatt satt vi i en vägkorsning långt ute på vischan i sydöstra Indien tillsammans med en publik på flera tusen personer. Pjäsen skildrade kvinnors uppror mot arbetslöshet, penningutlånarnas sätt att lura lantarbetarna, bybors möjligheter att ta sig politiskt inflytande. Tala om folkbildning! Tala om kulturens kraft! Tala om folklig rörelse! Och tala om behovet av att ändra sin syn på vem som har kraft och möjlighet att förändra.

bybaserad teater, vandrande trubadurer och padi yatras (långa marscher till fots) har spelat stor roll som folkbildning i Sydasien det senaste århundradet. Så förmedlade till exempel Gandhi och hans alltfler anhängare genom Saltmarschen 1932 en alternativ kunskap om hur Indiens naturresurser kunde användas. Efter befrielsekriget 1972 byggdes i princip hela den unga staten Bangladesh upp på inhemska frivilligorganisationer och system av små självstyrande grupper. Om det finns något land i världen som verkligen kan slå Sverige på fingrarna när det gäller graden av organisering så är det Bangladesh.

Det är inte för inte som systemet med mikrokrediter och självaste Grameen Bank fötts just här. (Att sedan många av dessa inhemska organisationer efter hand växt till jätteinstitutioner och maktcentra är en annan historia.) den indiska trädkramarrörelsen Chipko Andolan har burit sitt budskap om behovet av balans mellan ekologi och lokal ekonomi genom envisa padi yatras, både hemma längs 360 mil av Himalayas randberg, och runtom i världen till FN-möten och konferenser.

I Mexiko kan man se deras slogans om trädplantering; i Kenya likaså. Tala om folkbildning! Tala om folklig rörelse!

Chipko har sedan 1979 varit en viktig del av den kunskap och erfarenhet som byggts upp inom den globala miljörörelsen. Dessutom har de indiska trädkramarna lärt oss att skilja mellan en rörelse och en organisation. Många är de besökare, bland annat elever från svenska folkhögskolor och solidaritetsföreingar, som förgäves letat efter Chipkos kontor där uppe bland bergen i Uttar Pradesh och Uttaranchal. I bästa fall har man hittat företrädare och engagerade bybor som, var och en på sitt sätt, kan berätta om betydelsen av att plantera träd för att bevara jordens fuktighet och skydda mot

 Sida 28 Magasin Nic 

jorderosion. Kanske har man fått möta Vandana Shiva, som en gång var bland de allra första att berätta om rörelsens visioner. Men ett Chipko-kontor?

Medlemsförteckningar? Anställda?

Icke!

kanske känner vi igen det här med kulturens kraft från vår europeiska historia? Commedia dell’arte var inte bara ”tom” underhållning. Man narrspelade för folket kring orättvisor och korruption. Teatersällskap och även cirkusgrupper reste från stadsrike till stadsrike, från torg till torg, och bar med sig både underhållning, narrspeglar och nyhetsbulletiner. Inte undra på att de omgavs av rykten om utanförskap och farlighet! De var farliga – kunskap om det annorlunda har alltid varit farlig; den kan ju rubba det etablerade. Trubadurerna på medeltiden var inte enbart ett nöje för hoven och ett roande sätt för kungamakten att hålla sig underrättad om vad undersåtarna tänkte och tyckte. De vandrade också kring mellan alla stadsriken och besjöng överhetens misstag; som små kilar av tonsatt folkbildning.

"Soil ours, water ours, ours are these forests. Our forefathers raised them, it’s we who must protect them."

Old Chipko Song

Det första World Social Forum, i Porto Alegre 2001, drog runt 10 000 besökare.

Det senaste, 2007 i Nairobi, drog runt 100 000. Nästa forum hålls 2011 i Dakar.

som rättviserörelserna av idag ser sina moderna rötter just i bondesamhällena i Sydasien och Latinamerika, i samhällen där folkliga uttrycksformer alltid varit det viktigaste redskapet för att förmedla kunskaper och uppmana till förändring. Tala om folkbildning! Tala om folklig rörelse! Tala om att vi i nord har massor att lära!

när länderna i Afrika erövrade sin självständighet från kolonialmakterna på 1960- och 70-talen tog man snabbt tillvara sin inhemska tradition av folkbildning. Även den handlade om folket på landsbygden och öppenheten att vandra från by till by. I Tanzania försökte man bygga upp en egen variant av självförsörjande ujamaabyar där en sorts folkhögskolemodell för kunskapsbyggande togs fram (med stöd från svensk arbetarrörelse). I Västafrika kom skönlitteratur och bypoeter att vara viktiga inslag i bygget av ny identitet. I Angola, Moçambique och Guinea Bissau vandrade alfabetiseringsbrigader med skolböcker som alternativa vapen från by till by. på liknande sätt kombinerades folkbildning och folkrörelse i vissa länder i Latinamerika på 1970-talet och framåt. Gruvarbetarfacken i Bolivia krävde tidigt både juridisk rådgivning och ABC-böcker. Kanske är det inte så konstigt att det är just i Bolivia folklig organisering lyckats sätta stopp för privatiseringen av vattenresurser. Sockerskörden på Kuba gick hand i hand med alfabetisering. I Brasilien uppmanade Helder Camara till rättvist uppror mot diktaturen samtidigt som Paolo Freire tillsammans med lantarbetarna tog fram en ny metod att lära sig läsa som byggde på människornas eget språk och egen vardagserfarenhet. Det är inte för inte

det är inte helt ovanligt att

få höra att 1980- och stora delar av 1990-talen ur folkrörelsernas synvinkel var ”förlorade decennier”. Naturligtvis var de inte det; lika lite som några andra decennier genom historien. Måhända såg det så ut när världen efter Sovjets sammanbrott alldeles för snabbt vägde över från en terrorbalans mellan olika produktionssystem till ett till synes ohotat kommersiellt marknadssystem. Kanske var 90-talet däremot, i vissa avseenden, en period av tålmodig uppbyggnad, av tålmodigt folkbildningsarbete. Hur ska man annars förklara att hundratusentals personer skriver på upprop mot gigantiska fördämningsprojekt i Indien, Chile, Bangladesh, Senegal, Peru? Att de tar sig till WTOs förhandlingar vare sig de är i Prag eller Seattle? Att kampanjen för skuldavskrivningar (Jubel 2000) lockar ungdomar från hela världen att formligen belägra Kyrkornas Världsråd?

När WTO överraskas av att de tusentals protesterande på gatorna i Seattle 1999 är ”vanliga” människor så är det naturligtvis mest av allt ett tecken på makthavarnas isolering och arrogans.

"Tala om folkbild­ ning! Tala om folk­ lig rörel­ se! Tala om att vi i nord har massor att lära!"

the battle of seattle , som framför

allt drivits av oroliga medborgare i länderna i nord, stod alltså inte isolerat.

Kopplat med nya folkliga rörelser i syd som upproret i Chiapas i Mexiko,

1988 startade folkrörelsen Narmada Bachoa Andolan i Indien en mångårig protest mot storskaliga dammprojekt som skulle innebära mass-tvångsförflyttningar och stora flyktingströmmar. Deras kamp fick stort stöd i hela världen och 1993 tvingades Världsbanken, som fram till dess stött utbyggnaden, att dra sig ur projektet. foto Maud Johansson/Göran Eklöf Bilden visar en protestaktion från början av 1990-talet.

Commedia dell’arte kallas en parodierande teaterform som uppstod i Italien i mitten av 1500-talet.

Den närsynte Tartaglia är en av de mindre kända fasta karaktärerna, som ofta dök upp som en älskare med varierande social status. illustration wikipedia

Lästips "Folkrörelser ur ett tredje världenperspektiv"; essä av Tord Björk i tidskriften KRUT nr 103/104 "Göteborg/New York – rörelser i världssamhället"; Håkan Thörn, essä i tidskriften Arena nr 6/2001 Chipko, trädkramarna som banade väg; Birgitta Göranson, kapitel i "Stigfinnare. Vägar till hållbar utveckling", Naturskyddsföreningens årsbok 1995 Folkrörelseguiden – samarbete över gränser för miljö och solidaritet; en fickguide utgiven av Miljöförbundet Jordens Vänner (www.mjv.se) Spräng bojorna. Kampen mot slavhandeln; Adam Hotchschild De mänskliga rättigheternas historia; Willy Strzelewicz Rätt att rösta; gratis häfte från Sveriges Riksdag om kampen för allmän rösträtt

lantarbetarrörelsen MST i Brasilien och bondeorganiseringen i Karnataka i Indien fanns inom frivilligorganisationer och föreningsliv en världsomspännande energi och entusiasm – en annan värld är möjlig! Vi behöver inte gå i nyliberala ledband. Låt oss forma en egen mötesplattform, lika viktig för oss som Davos för den etablerade makten.

I januari 2001 arrangeras det första World Social Forum i Porto Alegre i Brasilien. Världsforum för rättvisefrågor – en gigantisk arena för erfarenhetsutbyte och kunskapsbyggande – har sedan hållits varje år: flera gånger i Brasilien, men också i Kenya och i Indien. Därtill kommer dussintals regionala forum – i Centralamerika, i Västafrika, i Europa – och hundratals lokala forum. Skåne Social Forum har hållits tre gånger, senast i oktober 2007.

antagligen lever vi just nu i ett historiskt skede fullt jämförbart med den tid då de så kallade klassiska folkrörelserna växte fram eller då självständighetsrörelsen mot kolonialmakterna bröt igenom. Vi bebor en gemensam planet där dragkampen mellan etablerade system och folklig organisering är livsavgörande; det gäller såväl klimat och finanser som fundamentalism och migration. Vi har allt att lära av varandra och av historien, på gott och ont.

Det finns inga avkrokar. Vi bor alla mitt i världen. 

S

 

ida 29 Magasin Nic

Framtidens folkbildning text johanna gustavson foto henrik rosenqvist

 Spinneriet har sedan starten 2007 varit Sveriges enda folkhögskola med hiphopens fyra element på schemat. Här är det internationella artister som står för undervisningen. NIC har mött några av de namnkunnigaste från det senaste året.

 Sida 30 Magasin Nic 

S

 

ida 31 Magasin Nic

 Folkbildning för framtiden

"Utbildning för hiphop ger unga människor möjlighet att drömma, men också se vilka möjligheter de har."

Maylay Sparks, alias Rasheed, är en av de artister som besökt Spinneriet och undervisat dess deltagare.

Här står kända­ hiphopare för ­undervisningen

H

iphop är folkbildning i allra högsta grad, skrev Johan Söderman, docent­i barndoms- och ungdomsvetenskap på Malmö högskola, i sin doktorsavhandling ”Rapp i käften” som kom 2007.

Han har studerat hiphopen som kultur och musikstil i Sverige och USA

Japanska ShieChan var 18 år när hon föll för hiphopkulturen och började dansa break.

Idag, 13 år senare, tillhör hon världseliten.

– Alla kan lära sig dansa break.

Men för att vara en bra dansare är det viktigt med originalitet.

Man kan inte kopiera någon annans stil och det måste synas att man är passionerad i det man gör.

 Sida 32 Magasin Nic 

och har föreläst på Spinneriet – Glokala folkhögskolans hiphoputbildning som ligger i Seved, ett av Malmös mer problemtyngda områden. Föreläsningen får kanske ses som undantaget som bekräftar regeln; skolan baserar största delen av undervisningen på internationellt etablerade artister och musiker snarare än utbildade pedagoger.

en av de artister som kom till Spinneriet under 2009 var Maylay Sparks, alias Rasheed. Han har rötterna i Philadelphias hiphopscen och är välkänd från sina samarbeten med artister som Roots och Dilated People.

Han bor sedan flera år i Köpenhamn och besökte Spinneriet för att vässa deltagarna på främst marknadsföring

spinneriet?

Namnet kommer sig av att kursverksamheten finns i ett gammalt spinneri samt från det amerikanska begrepper spin, som används inom olika genrer inom urbankultur.

och distribution i den digitala miljön.

– Det är väldigt bra att det finns utbildning för hiphop; det ger unga människor möjlighet att drömma, men också se vilka möjligheter de har. Det finns inget som liknar detta i USA, såvida man inte betalar för det, menade han.

motivera och inspirera eleverna att utvecklas som grupp och som individ.

– Det bor många människor från olika kanter av världen i Malmö, och kultur kan ofta hjälpa en att finna sin identitet; behovet av det är stort bland unga, säger Pärra Andreasson.

under den ettåriga utbildningen möter Spinneriets deltagare intryck från såväl västerländsk kultur som från andra världsdelars kulturyttringar, berättar Pärra Andreasson, graffitikonstnär och huvudlärare på Spinneriet.

Gästlärarna har till uppgift att influera,

en som spred entusiasm vid sitt besök var japanska dansaren och breakvärldsmästaren, Shie-Chan, från Osaka.

Hon tävlar och dömer på internationella tävlingar, så kallade battles, och blir ofta inbjuden att lära ut break runt om i världen. I hemstaden Osaka är det hårt att vara hiphopare, berättar hon, och myndigheterna ser ingen poäng i att satsa resurser på hiphopkulturen.

– I Tokyo finns det verkligen en scen för hiphop, men inte i Osaka. Myndigheterna tror att vi bara sitter och röker marijuana hela dagarna. Vi dansar utomhus och det blir väldigt kallt om händerna när man går ner på marken.

– Hiphop är en undergroundrörelse i Japan, väldigt annorlunda mot hur ni verkar ha det i Sverige, med fina lokaler och allt, säger en leende Shie-Chan. fotnot: Texten är en omarbetad version av material publicerat i Södra innerstaden nr 6/2008, nr 1 och nr 3/2009.

Spinneriet Spinneriet är namnet på en skola i urbankonst och hiphopkultur. Deltagarna skolas i musik (rap och beats), dans (breakin, new style och locking), måleri (graffiti och streetart) och producing (dj- och turntableism). Under de tre år verksamheten funnits har över 90 artister gästat skolan; bland andra: AZ, Shie-Chan, Promoe, Jeru the Damaja, Maylay Sparks, The WA, Brad Downey, Blade, Mark Jenkins, Inti Castro Bobba, Little Flame och Ken Swift.

"Hiphop är en under­ groundrörelse i Japan, väldigt annorlunda mot hur ni har det i Sverige."

Graffitikonstnären Pärra Andreasson är huvudlärare på utbildningen i urbankonst och hihopkultur.

S

 

ida 33 Magasin Nic

När högskola möter folkhögskola:

Samhällsentrepren örskap som folkbildning På1980-talet tog folkhögskolorna steget från traditionell gymnasiepedagogik till att istället locka med allehanda specialkurser. På 90-talet var det nischade uppdragsutbildningar som gällde. Idag leder folkbildarnas entreprenörsanda och samarbete med högskolan mot nya djärva mål. Glokala folhögskolans kurs Samhällsentreprenör är ett exempel på det senare. Magasin NIC har träffat lärarna August Nilsson och Fredrik Björk för ett samtal om mötet mellan folkbildning och samhällsentreprenörskap. text och foto monica grönlund

V

ad är samhällsentrepre­ nörskap?

August: – Människor som startar innovativa processer tillsammans.

Den kollektiva dimensionen är central för att skapa förändring – för att skapa värden i samhället i olika riktningar: sociala, ekologiska, kulturella.

Människor startar företag eller olika projekt; ideella processer, kulturverksamheter och liknande.

Fredrik: – Jag tror att prioriteringen av sociala och samhälleliga värden är ett sätt att beskriva samhällsentreprenörskap. Många jobbar utifrån ett deltagandeperspektiv, och det finns tankar om inflytande, medborgarskap och delaktighet i samhällsprocesser.

Samhällsentreprenörskap har heller inte ekonomisk vinst som främsta syfte.

– Jag ser samhällsentreprenörskap också som något politiskt, men inte partipolitiskt eller ideologiskt; det handlar om att skapa en konkret förändring, att aktivt ta del i att förändra samhället i en viss riktning.

– Innovativitet är centralt; att inte bara göra något i största allmänhet.

Kanske har det gjorts tidigare, men man väljer att göra det på ett nytt eller annorlunda sätt.

en sådan social innovation är ett projekt på Seved som heter Barn i Stan.

 Sida 34 Magasin Nic 

Det handlar om att man gör odlingslådor vid Sevedsplan, med tanken att barn och äldre ska samlas runt odling.

Där var tidigare ett koloniområde, och nu gör man så att säga nya kolonier.

Fredrik: – Odling har ju gjorts tidigare, men nu gör man för att komma åt sociala problem som segregation och klyftan mellan generationer.

– Det är inte givet inom vilken organisationsform som samhällsentreprenörskap dyker upp. Det kan vara en ideell förening, ekonomisk förening eller ett aktiebolag. Men det kan också vara ett projekt som är ett partnerskap mellan offentliga och ideella aktörer.

Hur hänger folkbildning och sam­ hällsentreprenörskap ihop?

August: – Om vi går tillbaka till Barn i Stan, då kan man fundera på vad det är som händer när man börjar odla tillsammans. Olika sinnen, olika delar av ens tidigare liv aktiveras. Kanske har minnen från ens barndom i ett annat land framkallat en liknande känsla. Det är detta som folkbildning handlar om för mig; att man lär genom erfarenheter.

Fredrik: – Väldigt många samhällsentreprenöriella organisationer har fokus på kunskap och ett gemensamt erfarenhetsutbyte.

August: – Något man också brukar prata om är det lustfyllda i kunskapan-

det. Lusten ser man också som en viktig drivkraft ur entreprenörperspektiv.

Fredrik: – Intressant är att när samhällsentreprenörskap började dyka upp i olika sammanhang så var flera folkhögskolor väldigt snabba att starta upp sådana kurser. Förutom på Glokala folkhögskolan så finns det också sådana kurser på Grimslövs folkhögskola och på folkhögskolan i Västerås. Nu har det också dykt upp kurser inom samhällsentreprenörskap på högskolan.

– Finns det någon skillnad i hur man ser på samhällsentreprenörskap mellan folkhögskolor och högskolor? Är det kanske så att även högskolorna i viss utsträckning börjar ta till sig mer av folkbildningstanken och att acceptansen och anammandet av samhällsentreprenörskap på högskolorna är ett tecken på detta?

August: – Det är intressant om man tittar på hur många som studerar på en högskola jämfört med hur det är på en folkhögskola. Kan man aktivera studerande på högskolan att vara med i den typen av processer så är det ganska många som det handlar om.

Fredrik: – Det kanske är där vi befinner oss idag. Vi kan ju se att Folkbildningsföreningen under de 20 år som man har varit aktiv på många sätt har varit en samhällsentreprenöriell organisation.

Vad tror ni om de kommande 20 åren? Vilken roll kommer samhälls­ entreprenörskap då att ha i samhäl­ let och för folkbildningen?

August: – Om man tänker sig att Malmö högskola ännu mer jobbar med den här typen av verksamhet så borde den vara rätt omfattande om 20 år. Jag kan tänka mig att studerande i olika discipliner är med ute i samhället; det kan vara sociologer eller personer inom kulturområdet som gör konkreta projekt i olika stadsdelar ännu mer än vad man gör nu, så att

Fredrik Björk är lärare på Malmö högskola och ansvarig för den högskolekurs som är inbäddad i utbildningen. August Nilsson är ansvarig för distanskursen Samhällsentreprenör på Glokala folkhögskolan.

"Det hand­ lar om att skapa en konkret förändring, att aktivt ta del i att för­ ändra sam­ hället i en viss rikt­ ning."

det blir levande; att de kunskapsprocesser som sker på högskolan också verkligen sker ute på gatorna.

Fredrik: – Det blir då viktigt att tänka på hur relationen mellan högskolan och folkhögskolan ser ut. Vad är högskolorna bra på och vad är det som folkhögskolorna gör bra, och hur länkar vi samman de här processerna för att understödja samhällsentreprenörskapet?

August: – Och egentligen även organisationer och studieförbund, som också finns med i det här nätverket.

Fredrik: – Det som är viktigt i de här sammanhangen är att alla aktörer behöver vara med på tåget. Är de inte med blir det väldigt svårt att göra någon större samhällsentreprenöriell övergripande satsning. Lyckligtvis verkar Malmö stad vara intresserade.

– Som jag sa förut så ser jag samhällsentreprenörskap som något politiskt.

Ska vi stimulera samhällsentreprenöriella initiativ så måste vi ge människor resurser och möjligheter. Det behöver inte handlar om pengar; det kan handla om saker som lokaler eller att de får vara med i tidningar och på webbsidor. Men då måste det offentliga lämna ifrån sig lite av sin makt. 

Kurs för sociala ­entreprenörer Kursen Samhällsentreprenör löper över två terminer och studierna bedrivs på distans och deltid. Elever och lärare har tre fysiska träffar då man lär känna varandra och gör studiebesök. Resten sköts via internet.

Den gavs i en första pilotomgång läsåret 2008/2009. I augusti 2009 gavs kursen för första gången i full skala på Glokala folkhögskolan.

Fredrik Björks väg till att bli lärare på Glokala folkhögskolans kurs "Samhällsentreprenör" har kantats av vitt skilda utbildningar och arbeten, något han har nytta av i en tid när gränserna mellan teori och praktik har minskat.

– Folkhögskolorna har­­ traditionellt sett stått för en undervisning där människan är i centrum, medan högskolan har lagt fokus på läroplanen; det vill säga vad som ska läras ut. Nu går lärandet även där i riktning mot vad man ska kunna efter avslutad kurs.

Det går inte att missta sig på Fredriks engagemang. För 25 år sedan började han läsa historia och konstvetenskap i Lund. Studierna avbröts när han skulle göra lumpen, som kock. Senare fick han sommarjobb i köket på UMAS. Där trivdes han så bra att han bestämde sig för att lägga studierna på hyllan.

– Där fanns människor med olika bakgrund och nationalitet. Det var en speciell gemenskap.

Så småningom fortsatte han till stiftsgården Åkersberg i Höör där han jobbade som kock, och en tid som kökschef. Han kallar denna tid en "tillväxtperiod".

– Någonstans där kom jag på att jag borde avsluta det jag påbörjat, men istället för historia och konstvetenskap läste jag nu matte och kemi.

Han specialiserade sig på miljöhistoria och magisteruppsatsen handlar om hur kosten förändrats i Malmö och vilka konsekvenser detta fått ur miljösynpunkt. Sin doktorsavhandling ägnar han åt ämnet svenskt socker, sett ur ett miljöhistoriskt perspektiv.

Under grundutbildningen och kursen Projektledning kom han i kontakt med ett helt annat kunskapsperspektiv.

– Kursen öppnade mina ögon för hur man kan agera för att åstadkomma förändring i samhället.

Tre veckor innan kursavslutningen ringde min lärare och frågade om jag ville börja undervisa. Tio år senare arbetar vi fortfarande mycket tillsammans.

Varför en kurs i samhällsentreprenörskap?

Och varför på deltid och distans?

– Ursprunget till denna kurs var Bryggeriets projektutbildning, en heltidskurs där deltagarna skulle förverkliga sina projektdrömmar. Den var populär men med tiden minskade antalet sökande. Först trodde vi att marknaden var mättad, men så resonerade vi utifrån att många av de som gick och bar på idéer arbetade och hade ett föreningsliv, familj med mera. Nu går kursen på distans och deltid.

– Det är fantastiskt roligt att få arbeta med just samhällsentreprenörskap. Här finns både engagemang och entusiasm och jag kan som lärare få bidra till att skapa förutsättningar för nya innovativa företag eller organisationer. Jag trivs mycket med att coacha deltagarna.

S

 

ida 35 Magasin Nic

Tvåvägskommunikation med aktiva tittare är framtiden, tror skaparna av den nya lokaltevekanalen ImagoMalmö. text stefan karlsson foto jenny ljunggren

Teven kommer att finnas kvar – ”som möbel”

 Sida 36 Magasin Nic 

"Vi vill att alla får vara med och ge sin bild av Malmö. Förmodligen kommer de som är yngre tycka det är roligt att få spela in, medan de äldre föredrar att titta."

ImagoMalmö Vad? ImagoMalmö är en ny lokaltevesatsning som kommer att ersätta TV-Malmö.

Bakom satsningen står bland andra Glokala folkhögskolan.

När? Testsändningar kommer igång i januari 2010 och kan ses av alla som är anslutna till Comhems, Canaldigitals och MKB:s kabelnät.

Hur? Kanalen ska informera om vad som händer i Malmö och möjliggöra för malmöbor att sända direkt från mobiltelefon, webbkamera eller videokamera.

Shahin Nankali och Pontus ­Welander har lång erfarenhet av att arbeta med kommersiell teve.

Nu vill de fortsätta göra lokalteve, men inom förenings­livet och på ett nytt sätt.

TV-Malmö har varit i sina nya ­lokaler på Jespersgatan sedan augusti i år. Och det var i den ­vevan som Pontus Welander och Shahin Nankali bestämde sig för att köra igång det stora lokal­teve-projekt som går under namnet ImagoMalmö.

De har inga titlar, men pressar man dem så säger de att vi kan kalla dem skapare, för det är nämligen just det de är; skapare av projektet, tillsammans med Håkan Larsson, en av två rektorer på Glokala folkhögskolan.

Vi träffar Pontus och Shahin i TVMalmös lokaler där de är i full gång med kabeldragningar, testsändningar och annat som hör teveproduktion till.

Nu har man kommit så långt att det går att sända från mobiltelefon ut på ImagoMalmös hemsida. Målet är att det som sänds även ska komma ut på TV Malmös kanal, i direktsändning. pontus berättar att ImagoMalmö är två saker: – Det är för det första en tevekanal, en öppen kanal, där det är möjligt för malmöbor att spela in och göra teve. För det andra är det en crossmedia-plattform – det knyter ihop internet och teve.

Tanken är att malmöbor ska kunna spela in korta snuttar rörlig bild som sedan läggs ut både på webben och i teve, i direktsändning.

– Förut var det krångligare när man var tvungen att lära sig hur en tevekamera fungerar. Nu använder vi en teknik – Bambuser – som gör det möjligt att filma med mobilen, webbkamera eller en vanlig videokamera, säger Shahin. imagomalmö kommer att ersätta TV-Malmö. Inga förändringar sker vad gäller ideologi och tänkande; även fortsättningsvis kommer den att vara en öppen kanal, det vill säga en icke-kommersiell kanal till för medborgarna och föreningarna i Malmö.

De direktsända bilderna från bland annat mobiler kommer att samsas i teverutan med texter om evenemang och även lokala nyheter kan läggas ut. Detta kallas för slingan, och det är det man nu jobbar intensivt med. De första testsändningarna på TV-Malmös frekvens kommer igång i januari.

Förutom slingan är tanken att det längre fram ska sändas teveprogram.

Flera föreningar har anmält intresse av att på olika sätt medverka i ImagoMalmö, men varken Pontus eller Shahin vill

i dagsläget nämna några namn.

– Tänk på alla sportföreningar som kan spela in en snutt från sina matcher.

Det här kommer att skapa ett större intresse för föreningarna, säger Pontus.

Varför gör ni den här stora lokalteve­ satsningen? Vad är syftet­och målet?

– Shahin och jag har jobbat flera år med lokalteve, bland annat med Kanal Lokal Skåne. När den kanalen gick i konkurs ställde vi oss frågan hur vi skulle kunna ta vara på det som byggts upp och fortsätta göra lokalteve. You­ tube har blivit en succé därför att det är lättillgängligt och gratis. Så kom vi på att vi skulle korsa teve med internet.

– Vår ambition är att göra bra lokalteve. Vi tycker det är viktigt att alla får vara med och ge sin bild av Malmö.

Förmodligen kommer de som är lite yngre tycka att det är roligt att spela in, medan de äldre föredrar att titta. Kanske kan det brygga över de klyftor som finns, både mellan generationer och etniska grupper, säger Pontus.

Tror ni att tittarna är intresserade av att få en aktiv roll – och mogna för det ansvar som det medför?

– Många är aktiva redan idag, tack vare att de lärt sig använda internet.

Skillnaden är att vi kopplar på teve, säger Pontus.

– Teve är fortfarande det stora mediet, därför tror vi att det är rätt att göra det här, säger Shahin.

Både Pontus och Shahin tror att det kommer att dyka upp konstiga saker som tittarna vill sända, och sådant som är olagligt. Det blir sändningsteknikerns uppgift att censurera.

– Men vi ska inte vara rädda för att prova det här konceptet. Vi måste lita på människor, säger Shahin.

– Just nu pågår en diskussion om det här, men eftersom det är en öppen kanal är utgångspunkten att allt som inte är olagligt ska sändas, säger Pontus.

"Det finns ett ord för den här nya rollen: prosumer.

Man är allt­ så produ­ cent och konsument samtidigt.

Tvåvägs­ kommuni­ kation är framtiden."

Hur tror ni att medielandskapet ser ut om 10 år? Är det här någonting för framtiden?

– Teven som möbel tror jag fortfarande på. Men antalet personer som tittar på teve klockan si och så kommer att minska. Allt talar för att internet blir det stora, inte minst succén med SVT Play, säger Pontus.

– När familjen samlas är det fortfarande framför teven, men man vill själv kunna välja när man ska titta. I USA finns det här redan, man kan slippa reklamen, säger Shahin.

– Det finns ett ord för den här nya rollen: prosumer. Man är alltså producent och konsument samtidigt. Tvåvägskommunikation är framtiden, säger Pontus.

S

 

ida 37 Magasin Nic

Det var det, det. Nästa­ nummer av magasin­ NIC komme r under våren 2010.

Nu lämnar vi över till CFUK Galler y, Extended Version...

Foto: Limpo

....CFUK Gallery..........Extended...

Limpo har målat barnen på elskåp i Malmö. Men också på husfasader i tomma hotellkomplex i Salvador.

– I närheten av turistområdena ligger många övergivna hus, samtidigt bor det väldigt många barn på gatan. Vad är det? Jag brukar måla de sorgsna barnen på dörrarna till de tomma husen. Det är ett subtilt politiskt arbete, och subtila budskap. För jag målar barn som folk attraheras av, folk tycker att de är söta.

Men inuti det så finns det ett större samtal.

Han plockar fram ett anteckningsblock från SFI-lektionen han just varit på. Det är olinjerat, och fullt av ord och teckningar. Han ritar en jordglob, och säger att problemen i Brasilien är Malmös problem. Att alla problem i världen är allas problem.

Foto: Anders Paulsson

Text: Moa Geistrand

Foto: Limpo

Foto: Limpo

Foto: Limpo

LIMPO Hans figurer är barfota.

Några bär barn. Andra bär hus. De är alltid sorgsna. Men ibland får de sällskap av en nyckelpiga. Limpo ser sig omkring i ett samhälle som inte ser sig själv. Sen gör han galleri av ett elskåp nära dig.

I Brasilien undervisar han på universitetet och målar hus på uppdrag av staten. I Malmö är han ny. Han vann teckningstävlingen Secret Wars i somras, och du kanske har sett någon av hans melankoliska målningar på planket utanför Folkets Park. Eller på ett elskåp på Sevedsplan.

Bland tjocka linjer och lekfulla bokstäver sticker Limpos graffiti ut. Han målar barn och kvinnor. Ibland sitter de uppgivna och funderar. Ibland är de på väg någonstans, flygande. Ingen har skor.

– De ser alltid ledsna ut. Men det finns alltid en blomma eller en nyckelpiga som växer ur dem. Fantasin, hoppet om någonting annat, det är det som växer.

– Sorgen och melankolin ligger i att de bor där de bor. Då krävs det att man drömmer mycket, säger Limpo, eller Fabio Rocha som han också heter.

Han pratar om slum i Brasilien, och kommer själv från ett område som liknar de ställen barnen han målar bor på. När han var liten bodde han utanför Salvador de Bahia, åkte med sina föräldrar in till staden och hem igen, och studerade graffitin genom bussfönstret. Han började måla själv när han var sju. Först med kol, sedan med färg, och han målade mycket. Varje dag, från tidig morgon. Där Limpo går målar han. Och ser saker.

..........CFUK Gallery........................Extended Version...............

Han har arbetat med graffiti som konstterapi och redskap för social förändring i flera år. Med psykiskt sjuka, missbrukare, barn och hemlösa i Brasilien, och med unga på Sevedsplan i Malmö. Utöver att vara ett sätt att förmedla tankar och känslor menar han att man genom graffitin kan ändra negativa bilder både av ett område och av sig själv.

– Ute på gatorna finns det hur många hemlösa som helst, och folk ser dem som skräp och pundare. Men när de går ut och målar så är de plötsligt konstnärer.

– I ett projekt plockade vi in möbler som vi hittade på gatorna, målade om dem och byggde om. Där blev möblerna en symbol för att dra sig själv ur gatan, och göra något nytt.

Tekniken har han slipat på konstskola, men uttryckssättet har vuxit fram långsamt, hand i hand med de sociala projekten. Med korta små streck och många färgnyanser, påminner Limpos stil mer om impressionistiskt måleri än om din vanliga tag på stan.

– Jag har hela tiden letat efter ett snabbare uttryckssätt, för att kunna fånga ett ögonblick. Jag vill kunna måla som när man tar ett fotografi.

Jag bryter upp linjerna, för idéerna kommer snabbt.

– Figurerna som jag målar nu kommer från barn som jag har jobbat med. Jag observerade dem och deras ansiktsuttryck. Sen började jag måla dem. Husen de bär på är deras egna. I en del områden är det väldigt mycket så, att barnen får ta hand om huset, vaka över det, laga det, städa det.

Foto: Anders Paulsson

..................CFUK .................CFUK Gallery...................Extended Gallery...................Extended Version......................CFUK Version......................CFUK Gallery............................Extended Gallery............................Extended Version...........

Version...........

Hur påverkar det dig att en så stor del av städernas resurser handlar om att sanera och ta bort?

Det tycker jag är bra, det gör bara att man vill ännu mer! Mitt blir bättre. Det är i Stockholm jag började. Jag har fantiserat om de andra som målat där och hur de är som personer, och att en dag ska jag minsann lära känna dem. Det blir att man vill kämpa för sin stad och alla sina spots. Frågan är om man ska kämpa för sin egen stad eller om man ska flytta till en stad där allt är tillåtet, där allt händer. Man skulle kunna säga att: Berlin needs me men det är något helt annat. Du har ingen aning om hur mycket Stockholm needs me!

Text: Liv Zetterling Foto: Pani

Foto: Anders Paulsson

På Akay´s hemsida står det: ”The beauty is the act”…

Om graffiti inte fanns hade jag inte hållit på med konst. Handlingen får en att må bra. Man kan inte sitta hemma och måla, man måste ut, man måste handla! För mig är det en normalhandling att sticka ut och måla men andra ser det nog inte som normalt.

Jag vill inte måla samma som alla andra. Folk fattar inte när de läser crew-namn. Tre bokstäver... Vad fan är det?... Vad betyder det...? Jag vill att folk, ska kunna ta del av den här typen av konst också, att fler kan reagera och upptäcka eller bli glada.

Så nu har du fyllt landet med konst...?

Nej, jag har inte pengar, men där finns bra elskåp och en massa andra bra spots.

Jag gjorde tidigare en massa janis, en slags logga. Den kunde se väldigt olika ut; ibland som en älg, en bläckfisk, en... men jag gillar inte att namnge saker - det är inte kul. För om det är så att jag freestylar, bara gör något och det blir det som det blir, då finns det ingen mening med att namnge, de är Janis, varken mer eller mindre. Om folk vill veta vad det är får de själva bestämma. Jag hoppas få igång människors fantasi. För de får igång mig...

Hur då?

Man kan bara fråga dem: vad ser du? Ibland ser de ju saker som jag inte ser och då kan de inspirera mig att börja måla vidare på det som de ser. Jag målar ofta utifrån mönster som finns i väggar, följer sprickor, fläckar, smuts. Det blir alltid något, men jag vet inte i förväg vad.

Vad skulle hända om ingen ser det du gör?

Om man inte syns har man valt fel ställe. Då blir det väl att man ser det själv.

Och det räcker?

Nä... Det är viktigt att jag ser det, men det viktigaste är att andra ser, för man vill ju ha responsen på att man varit där ute och gjort något. Det är ju inte avgörande vad de tycker eller så - men man vill att de ska se det. Jag vill känna att någon ser mig och det jag gör. Vissa grejer har ett budskap men inte alla. Vissa grejor vill man bara ska vara, de bara görs, de bara är och det tycker jag är ett budskap i

sig: att kunna låta saker vara det utan att behöva definiera allting. Så oavsett om man säger att det inte har ett budskap så har det nog det i alla fall, i slutändan. Det är människans grej att alltid hitta på att allt, alltid står för någonting.

Det är intressant att Helsingfors, som var Stockholms förebild i frågan om nolltolerans, nu har vänt helt och tagit bort nolltolleransen eftersom de fick inse att det var ett fullständigt feltänk...

Jag diggar Malmö för att det är så öppet, men i Stockholm får jag en annan glöd; målet är inte att ta bort nolltoleransen utan att få folk att gilla det istället. Jag bryr mig inte om nolltoleransen, jag målar ändå. Man förbereder sig på att man kan åka fast, det är en del av det hela. Man måste veta vad som gäller -Det var som när jag gjorde en målning vid Sveavägen, på en mur som slutade i axelhöjd. När folk passerade på andra sidan, bakom muren, så smälte min målning, som föreställde två kroppar, samman med de förbipasserande huvudena på andra sidan. Den fick sitta jättelänge även om det var mitt i stan och jag fick massor av positiva kommentarer. Vissa saker älskar folket och då vill ingen ha bort det. Men det är sån skillnad om man jämför Malmö med Stockholm. Där får man bara böter...

Vandalerna och graffarna, det är olika gäng. Vem tillhör du?

Vandalerna är härliga för de är ute mycket, och jag gillar att vandra och göra saker, men jag håller inte på med throw-ups och sånt. Jag är väl arbetsnarkoman på annat sätt.

Jag bara gör, jättemycket och sen blir det bra efter ett tag. Så funkar det, man måste testa och köra på. Som mina första tags; jag hade jättemycket ångest för att jag inte kunde, de blev helt fyrkantiga.

Men sen när de fanns överallt så gjorde det ingenting för när det är många så tänker ingen på detaljer. Jag blir så trött på när folk säger att de inte kan skissa och måla. Det är ju bara en smaksak!

Om folk inte tycker om graffiti så är det deras (smak-)sak.

Vad kämpar du för?

Att öppna folks ögon. Få folk att se och få igång fantasin. Folk sväljer ju allting, till exempel att graffiti är ett skattebrott. Men tänk efter lite: det finns ingen som tvingar någon att sanera!

....CFUK ...CFUK Gallery................................................................................Extended Gallery................................................................................Extended Version.............................................CFUK........

Version.............................................CFUK.......

.......................................................CFUK .......................................................CFUK Gallery.............................................................................Extended Gallery.............................................................................Extended Version............

Version............

PANI Jag tror att jag drog min första tag på min 17-års dag. Hade fått tre burkar i födelsepresent av en polare. Jag satt på en parkbänk och bara testade, på en papperskorg. Det var 2006 och den finns kvar där än.

Varför gör du det du gör?

Jag kommer från landet men det var först när jag flyttade in till stan som bubblan sprack.

På landet är alla likadana och när man börjar gymnasiet ska man välja vilken grupp man tillhör. Det visade det sig att jag började hänga med en massa hiphopare som jag inte alls hade hängt med tidigare. De var ute jättemycket och gjorde massa grejer. Jag är själv väldigt mycket en naturmänniska, jag går ut och knatar i skogen. Knatade gjorde graffarna också fast kanske inte i skogen... Och jag bara hängde på. Det var så jag lärde känna graffitin.

Jag började med att bomba, gick ut och skrev tags. Träffade en kille som var med i ett crew och kom med där. Jag målade mer och mer. Men sen insåg jag att jag var ute mer än dem och att jag hade större ambitioner. När jag flyttade ner till Malmö, för att jag kommit in på Spinneriet, så utvecklades jag mer mot streetart hållet. Visst, jag gillade Akay innan också men jag hade inte riktigt tänkt i de banorna. På Spinneriet fick man tid att snöa in på sitt eget, riktigt mycket och då hittade jag min egen stil.

Det handlar om en känsla jag måste få ut, och jag kan inte få ut den på något annat sätt; en sak man måste uppleva för att kunna fatta. När man är ute och målar då händer det saker, folk hör av sig och det känns som att man är igång och lever. När man inte gör det är livet trist, man sitter och gör ingenting eller glor på tv.

Jag söker spots hela tiden - brukar göra det som picknicks. Ta med musik, skissblock och cykla runt hela dan. Sen sticker man hem, käkar lite, hänger med polarna och sen sticker man ut igen vid tolv, ett. Det är en helt egen verklighet.

Så det var inte hiphopen som rörelse som du föll för, utan mer att du kunde känna igen dig i de andra hiphoparna; ni var lika, ni höll er i rörelse...

Man var ute och gjorde saker, upptäckte ställen, var på platser där man inte varit förut, som äventyr liksom. Det var nice.

Jag flyttade från landet till stan men det var först när jag kom tillbaka till landet som jag upptäckte landet på nytt. Det man inte vet ser man inte, och för mig - jag hade inte ens tänkt på tags innan jag började hänga med hiphoparna. När jag kom hem igen till landet såg jag plötsligt att där fanns massor med grejor som jag nu kände igen.

Extended Version är ett galleri för urbankonst från världens alla hörn. CFUK - Centrum För Urban Konst står bakom initiativet. Galleriet visar här sin 5e utställning med ett något annorlunda format. Eftersom temat för detta nummer av Magasin NIC är folkbilnding har vi här passat på att inte bara låta bilderna tala utan även konstnärerna bakom: Pani och Limpo.

Målning: PANI

..........CFUK Gallery .................................................Centrum Fรถr Urban Konst......

Extended Version #5

...............................................................................www.cfuk.se..........