Grunden Tidning sept 2013 by Grunden Tidning

Grunden

Pris 59 sek Nr 3/Sept 2013

Tidning

Projektet i Bolivia

Vi tänker med hjärtat

Grunden Bazar På Göteborgs kulturkalas Föreningen Grunden

Furuboda Folkhögskola Lekens dag

Grunden Tidning nummer 3/sept 2013

Ledare Hej alla Grunden-medlemmar och läsare! Den 18 maj i år hade Riksföreningen Grunden årsmöte. Då bestämdes det att vi ska arbeta för en rättvisare värld.

Hemsida: www.grunden.se E-post: tankesmedjan@grunden.se Telefon: 031-707 20 65 Adress: Svangatan 4A 416 68 Göteborg Formgivning: Grundens Reklambyrå Ansvarig utgivare: Mats Andrén

Redaktörer: Mats Andrén och Elsa Leth Tankesmedjan: Mats Andrén Emily Gunnarsson Anders Karlsson Ola Larsson Elsa Leth Hanna Swiesciak Kristin Svensson

Vi har gjort detta nummer av Grunden Tidning: Annika Ronneland Anders Johansson Andreas Oskarsson Carl- Magnus Eriksson Emily Gunnarsson Elsa Leth Gustavo Maturana Mats Andrén

Marina Sångängel Mark Singleton Malin Andrén Ola Larsson Paulina Rojo Sayam Chortip Och några till…

Grunden Malmö skrev en motion om habiliteringsersättning. Om att habiliterings-ersättningen ska vara lika över hela Sverige. Nu ska Grunden arbeta för att alla ska få en HAB som är samma summa som en lunch kostar där man bor. Det bestämdes också att vi ska arbeta intressepolitiskt för att alla flyktingar som kommer till Sverige och har funktionshinder automatiskt ska ha rätt att få stanna i Sverige. Den 10 juni flög Anders Johansson och jag upp till Norrland för att försöka skapa nya förutsättningar för Grunden Luleå. Sedan bilade vi ner från till Skellefteå för att hjälpa till att starta en Grunden-förening där. Sedan besökte vi Grunden Umeå. Det var roligt att se nya och gamla ansikten! Jag ser fram emot en spännande höst. Om inte förr så hoppas jag att vi ses på Riksföreningen Grundens Dag i Göteborg den 7 november. Med vänliga hälsningar OLA LARSSON, ordförande Riksföreningen Grunden Sverige

Innehåll

Nummer 3/Sept 2013

Emily Gunnarsson Arbete och sysselsättning ......................... 4 Grunden om Undran om arbete för oss ......................... 5 Daniel Andersson Känner sig fängslad i sin stadsdel ......... 6-7

6-7

8-10

Projektet i Bolivia Vi tänker med hjärtat ........................... 8-10 Furuboda Högskola Lekens dag .............................................. 11 Anders Johansson Kämpar för sin ersättning ....................... 12 Mikael Åhman Mellan stolarna- vilken lag gäller? ... 14-15 Emily Gunnarsson Jag vill gå min egen väg .....................16-17

18-19

Riksföreningen Grunden på Gotland Resan till politikens ö .........................18-19 Grunden Bazar På Göteborgs kulturkalaset ............... 20-21 Dikter Sayam Chortip ........................................ 22 Serie och Filmrecension ....................... 23

20-21

Grunden om Arbete och Sysselsättning

i känner oss sällan som medborgare. Vi är som utomjordingar. Regeringen tror att vi inte fattar något. Denna frustation som vi känner att aldrig bli sedda som individer, att alltid känna oss som utomjordingar, tär på våra kroppar. Vi kräver att arbetsförmedlingen hjälper oss, inte slussar vidare oss till Försäkringskassan eller LSShandläggare. Vår nuvarande regering pratar och skriver flera gånger om arbetslinjer, men de pratar eller skriver sällan om oss som har intellektuella funktionsnedsättningar. Varför pratar de aldrig om detta? Därför att de är

osäkra på om vi kan jobba. Men vi kan visst arbeta, vi behöver bara hjälp att hitta arbeten och arbetsgivaren behöver lite anställningsstöd och liknande åtgärder. Dessutom måste övergången från förtidspension till arbete göras i lugn takt. Det går inte att bara kasta oss ut ur tryggheten. Försäkringskassan drar i oss och säger att vi inte får aktivitetsersättning/sjukersättning, men de hjälper oss inte ur detta utanförskap. När det finns funktionshindrade som är så funktionshindrade att de inte kan jobba, så måste dagliga verksamheter

finnas kvar för dem. För att de inte ska hamna i utanförskap, det är viktigt med den sociala närvaron. Vi tycker att alla människor ska kunna få sjukersättning om de går in i väggen, att inte samhället tjatar så att någon som känner sig stressad mår ännu sämre. Vi tror att alla människor är godhjärtliga, att de inte skojar och ringer och säger ”jag är sjuk” för att de inte har lust att gå till jobbet. Det stora problemet är det omvända: Att vi som kallas intellektuellt funktionsnedsatta förhindras att komma in på arbetsmarknaden. EMILY GUNNARSSON

Undran om arbete för oss Emily Gunnarsson skrev ett mail till Thomas Martinsson, kommunalråd rödgrön samverkan som ansvarar för kultur, integration, jämställdhet, funktionshinder, hbtq och mänskliga rättigheter i Göteborg:

ag heter Emily Gunnarsson och har min dagliga verksamhet på Riksföreningen Grunden Sverige. Jag bara undrar varför dagliga verksamheter/dagcenter tjänar ungefär 219 000 kronor/år på var och en av oss? Varför kan inte dessa pengar gå till vanliga löner för oss som kallas intellektuellt funktionshindrade? För vi får gå på sjukersättning/ aktivetersättning och hab-ersättning som är låg så vi knappt kan leva, ofta äter vi dyr medicin och ska betala hyra mm. Vi tycker detta är fel! Hur kan vi förändra detta?

Så här skrev Thomas Martinsson: "Vi försöker skapa fler jobb i Göteborg för personer med funktionsnedsättning. När vi inte kan skapa jobb så försöker vi hitta en annan form av sysselsättning. Vi har traineeplatser som kommunen gör möjliga. Traineeplatser är en sorts 'pröva-på-platser' som en person kan få efter kontakt med Arbetsförmedlingen. Vi jobbar med offentligt skyddade arbeten (OSA) och försöker få fram arbete där en person med funktionsnedsättning kan få del av lönen betald från arbetsförmedlingen. I Göteborg finns också flera sociala arbetskooperativ där personer med funktionsnedsättning kan få jobb. Göteborgs stad är med och ger pengar till sådana arbetskooperativ. Vi försöker också anställa fler personer med funktionsnedsättning i kommunen och vi försöker få privata arbetsplatser att anställa fler personer med funktionsnedsättning. När Göteborg köper saker och tjänster från dessa privata företag så säger vi till dem att vi vill att de också ska anställa personer med funktionsnedsättning för att få lov att sälja saker och tjänster till Göteborgs stad. Stadsdelsnämnderna jobbar mycket med arbete och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning.

En del personer med funktionsnedsättning har fått rätt enligt LSS-lagen till daglig verksamhet, när inte ett vanligt jobb verkar möjligt. Även dagliga verksamheter ska vara blandade så att personer ska kunna välja det som passar den personen bäst. Grunden Media är ett exempel på en förening som en person kan ha daglig verksamhet hos. En arbetstagare i daglig verksamhet är inte anställd av Göteborgs stad. Daglig verksamhet är en rättighet till sysselsättning som en person kan ha. HAB-ersättningen som Göteborgs stad betalar ut till den som har daglig verksamhet är inte en lön. HAB-ersättningen är en extra peng som ska läggas till sjukersättning eller aktivitetsersättning som en person har. Sjukersättning och aktivitetsersättning får en person från statens organisationer och inte från kommunen. HAB-ersättningen höjdes med 10 kronor ungefär för ett år sedan. Istället för ungefär 40 kronor för en hel dag så får en person ungefär 50 kronor för en heldag nu. Detta gjorde vi för att säga att vi ser värdet av det arbetstagarna gör och att de tar del av daglig verksamhet. Det är staten som kan höja sjukersättning och aktivitetsersättning. Det är riksdagens politiker som styr staten. "

Daniel känner sig fängslad i sin stadsdel Daniel Andersson måste jobba i sin stadsdel. Trots att han inte trivs får han inte byta arbetsplats.

ör fem år sedan bestämde sig Daniel Andersson för att han ville ha sin Dagliga Verksamhet på Grunden Göteborgs Dagliga Verksamhet. Men hans stadsdel Backa i Göteborg sa att han inte fick börja på Grunden. De sa att de hade något liknande i stadsdelen Backa. Där skulle han börja istället, sa de. Daniel gick med på att prova. Daniel jobbade på DV Fixarna i Backa i ett halvår under våren 2009. Men han trivdes inte. - Jag sa att jag inte trivdes. Det sket de i. Jag fick ändå inte börja på Grunden.

Foto: Gustavo Maturana

Trots att Daniel vid flera tillfällen sa att han inte trivdes blev han kvar på DV Fixarna i ytterligare ett år. Han försökte byta till Grunden men stadsdelen sa nej.

Efter sommarledigheten 2010 mådde Daniel dåligt och orkade inte komma tillbaka till stadsdelens Dagliga Verksamhet DV Fixarna. - Jag orkade inte göra någonting ett tag, säger Daniel. Jag hade depression och panikångest. Det var knappt så att jag kunde gå ut. Bara att åka buss och spårvagn, som annars är kul, var också jättejobbigt. Våren 2012 började Daniel må lite bättre. Han bestämde sig för att försöka igen. Han sa till sin handläggare att han gärna ville börja på Grunden Media och jobba med datorer. - Då sa de ”nej, det finns en IT Media-grupp i Backa”. På hösten 2012 började han på stadsdelens Dagliga Verksamhet IT Media. - Jag tyckte inte det var något kul, så jag bytte till teatern. Daniel tänkte att han kunde vara där ett kort tag tills han fick börja på Grunden. I december förra året fick Daniel ännu en gång beskedet att han inte fick börja på Grunden. De hänvisade igen till att de hade liknande verksamhet i stadsdelens regi. ”Hur ska vi göra om alla går till konkurrerande verksamheter” sa de till Daniel. ”Bara för att jag inte trivs så betyder det inte att det inte finns många andra som vill börja på er Dagliga Verksamhet” sa Daniel tillbaka. - De höll på och trilskades. Eller snarare jävlades, säger Daniel. Daniel tog beslutet med sig och visade det för juristen på Riksföreningen Grunden. Tillsammans skrev de ett överklagande som de skickade in till förvaltningsrätten i januari. Mitt under semestern i juli damp domen ner i brevlådan. Här kommer ett utdrag ur domen: ”Annat har inte framkommit än att den beviljade dagliga verksamheten tillförsäkrar Daniel Andersson goda levnadsvillkor samt bidrar till den personliga utvecklingen och främjar hans delaktighet i samhället. Den omständigheten att han inte trivs på den nuvarande dagliga verksamheten ändrar inte bedömningen.”

”

- Det är dags att politikerna börjar agera och inte bara snackar, säger Daniel.

”

Det betyder att domstolen tycker att stadsdelen Backas Dagliga Verksamhet är tillräckligt bra för Daniel. De bryr sig inte om att Daniel inte trivs. - Det känns förjävligt. Man känner sig mer eller mindre överkörd, för det är man ju, säger Daniel. Jag önskar att jag fick börja där jag ville. Svårare än så kan det inte vara. Alla som vill byta daglig verksamhet till Grunden måste få göra det. Daniel har tidigare pratat med kommunalrådet Thomas Martinsson. Han beklagade det beslut som stadsdelen gett Daniel i december där det står att han inte får byta arbetsplats. Han tyckte att det var illa och att det inte skulle vara så. - Det är dags att politikerna börjar agera och inte bara snackar, säger Daniel. Daniel kommer att överklaga domen. Han hoppas på att det inte ska ta lika lång tid som det tog för en bekant till honom, Maria Johansson. - Maria Johansson fick kämpa i fem år innan hon fick börja. Jag hoppas verkligen inte att det tar så lång tid för mig. Då hade hon hållit på och bråkat väldigt aktivt i fem år. Det är verkligen ett helsike. Jag tyckte verkligen synd om henne. ANDREAS OSKARSSON

Projektet i Bolivia TÄNKER MED HJÄRTAT I slutet av augusti beslutade Grunden Göteborgs styrelse att föreningen ska fortsätta med Boliviaprojektet Pensamos con el corazón (Vi tänker med hjärtat) under perioden 2015 till 2017.

Fakta:

Pensamos con el corazón. Projektet stöds av MyRight som är en del av biståndsmyndigheten SIDA. Projektledare i Bolivia: Isabel Vallejo Projektledning i Sverige: Kristin Svensson, Octavio Hernandez, Björn Samuelsson, Kristian Nilsson, Patricia Martinez och Gustavo Maturana.

Besök på Myright kontor i Stockholm

Studiebesök i Askim

dag har Grunden Göteborg ett projekt i Bolivia som pågår fram till slutet av 2014. Beslutet att fortsätta togs eftersom projektet har fungerat mycket bra och gett bra resultat.

Tanken att fortsätta med projektet är att Despertares ska etablera sig som en förebild för andra liknande organisationer som jobbar med samma ämne samt att de ska bli en självständig och hållbar organisation.

Syftet med projektet har varit att starta och stödja föräldraorganisationen Despertares i La Paz. Genom projektet är Despertares på väg att bli en stark, demokratisk och inkluderande organisation som kan leda kampen för personer med funktionshinders rättigheter.

Despertares har blivit en stark organisation som påverkar de politiska beslut som gäller personer med funktionshinders situation i La Paz och gentemot regeringen. Projektet med Despertares förstärker de politiska målen för Bolivia som programland enligt biståndsmyndigheten SIDA.

Studiebesök i Trollhättan

Målen är: - Organisationsutveckling - Politiskt påverkansarbete - Information och medvetandegörande.

Despertares i Sverige

I våras var två medlemmar från Despertares på besök i Sverige. De gjorde flera studiebesök, träffade andra organisationer och personal som jobbar med personer med funktionshinder. Förutom att de var på besök hos Grunden Göteborg hälsade de även bland annat på Autismföreningen Göteborg, Trollreda i Trollhättan och Hovåsskolan i Göteborg.

Isabel Vallejo och Miriam Cuevas berättade om sina erfarenheter och situationen för personer med intellektuella funktionshinder i Bolivia. Det var mycket uppskattat. I Stockholm fick de träffa MyRights personal på huvudkontoret.

Grunden i Bolivia

Projektledningen, Kristin Svensson, Octavio Hernandez, Gustavo Maturana och Patricia Martinez, var på besök i Bolivia under oktober 2012 och träffade barn och föräldrar kring Despertares. Projektledning skedde på plats. - Det var spännande att träffa och umgås med alla i Bolivia, säger Kristin Svensson.

Lekens Dag

En solig dag i slutet av augusti fanns Grunden Tidning på plats på Furuboda Folkhögskola för att delta i Lekens Dag.

åde barn och föräldrar från hela Skåne har tagit sig hit till Furuboda Folkhögskola som ligger utanför Åhus. Här anordnas Lekens Dag varje år. Det är ett väldigt populärt evenemang. I år är det sammanlagt 3800 personer som deltar. Solen lyser från en klarblå himmel. Det är 25 grader varmt. Riksföreningen Grunden har ett bord där vi har informationsmaterial och en drös knappar som vi delar ut. Alla barn som kommer på Lekens Dag får gratis korv med bröd och glass. Man känner den härliga doften av ny grillade korvar. Det finns också en action park där barnen får prova på olika sporter. Man kan testa på att rulla i en jättestudsboll på vatten. Man kan prova på pingis, rullstolstennis, rullstolsbandy, rullstolsbasket och rullstolshandboll. Det finns en lekplats där barnen kan springa runt och leka. Man får prova på att köra go kart. Det anordnas också shower med Pippi till Karlsson på taket på scenen. Clownerna Spillevinkerna går runt i sina fina kläder och visade små enkla tricks. Alla deltagare av årets Mot alla Odds är här. Det är också musik-uppträdande av Erik Segerstedt. MATS ANDRÉN MALIN ASZTELY ANDRÉN

Anders Johansson

kämpar för sin ersättning

nders Johansson har fått avslag på sin aktivitetsersättning. Han har haft aktivitetsersättning sedan gymnasietiden. Efter gymnasiet fick Anders en Daglig Verksamhetsplats som han fortfarande har kvar. Han fortsätter att gå till jobbet varje dag. Men han får inga pengar, förutom den lilla dagpengen som han får från jobbet. - Det känns tråkigt. Det känns som ett helvete, säger Anders. Nu måste Anders söka socialbidrag varje månad. För att kunna betala hyra, elräkningar och mat. - Det är ovant och inte alls kul, säger Anders. Jag är van att få pengar varje månad. Nu måste jag tigga efter pengar. Anders tycker inte om att fylla i blanketter. Han har svårt att göra det själv. Det blir inte bättre av att han upplever att de som jobbar på socialkontoret ofta är griniga. - Det kommer att vara så här tills jag får rätt igen, suckar Anders. Anders har överklagat beslutet att han inte längre ska få aktivitetsersättning. - Jag vill visa fingret till de som bestämmer, säger Anders. De vet inte hur jag har det. De är inte i samma sits som jag. Jag vill att allt ska bli som vanligt igen. ANNIKA RONNELAND

Foto: Paulina Rojo

Mellan stolarna

– vilken lag gäller?

Här förklarar Riksföreningen Grundens jurist Mikael Åhman varför Anders har problem med sin ersättning. Han beskriver vad olika lagar och bestämmelser innebär.

detta nummer av Grunden Tidning blir Anders Johansson intervjuad. Han har blivit beviljad Daglig Verksamhet av sin LSS-handläggare men att han blivit nekad aktivitetsersättning av Försäkringskassan. Nu har han ansökt om försörjningsstöd men vet inte om han får det eftersom han inte kan skriva in sig på arbetsförmedlingen, eftersom han inte aktivt söker arbete, eftersom han deltar i sin beviljade Dagliga Verksamhet. Jag kommer inte diskutera detaljerna i Anders fall. Däremot kommer jag, med avstamp i Anders situation, visa att det finns ett grundläggande problem med den nuvarande lagstiftningen, ett problem som kräver en politisk lösning. Vi tar det från början: Normalläget i Sverige är att vuxna människor i arbetsför ålder försörjer sig själva genom att ha en anställning och utföra ett lönearbete. Ibland blir man sjuk eller skadad. Då får man medicin eller vård eller annan slags hjälp som beslutas av sjukvården. Att man är sjuk eller skadad betyder inte med automatik att man inte klarar av att sköta sitt arbete. Även om man är lite snuvig kan man kanske arbeta som bilmekaniker. Själv utför jag kontorsarbete – även med foten i gips hade jag kunnat sitta vid en dator och skriva den här artikeln. Jobbar man som kock kan man däremot inte sköta sitt arbete när man är snuvig. När jag själv jobbade som plåtslipare på ett löpande band hade jag inte kunnat utföra mina arbetsuppgifter med foten i gips. I dessa situationer vänder man sig Försäkringskassan, som bedömer – inte om man är sjuk eller frisk, men om man har arbetsförmåga. Sjukdom är alltså en sak, huruvida sjukdomen påverkar arbetsförmågan är en annan. Bedömningen görs utifrån reglerna i AFL (Allmänna försäkringslagen) kapitel 3, § 7. Arbetslösa och långtidssjukskrivna får sin arbetsförmåga bedömd mot hela den reguljära arbetsmarknaden. Att långtidssjukskrivna bedöms mot hela den vanliga

arbetsmarknaden, snarare än mot sina normala arbetsuppgifter, har sin förklaring. Om exempelvis en 23årig balettdansös, med fast anställning på Stora Teatern, får hälseneinflammation och aldrig mer kommer att kunna dansa – då framstår det som naturligt att ordna någon form av omskolning. Alternativet vore ju livslång sjukskrivning. Detsamma gäller alltså för arbetslösa; situationen är ju likadan om balettdansösen blir uppsagd från Dramaten, med hänvisning till något svepskäl av karaktären allmän omorganisering (man får inte säga upp folk enbart för att de är sjuka eller har blivit skadade.) Hursomhelst; för funktionsnedsättningar gäller detsamma som för skador och sjukdomar. Dyslexi må vara en funktionsnedsättning, men det påverkar sällan någon arbetsförmåga. Jag känner yrkesverksamma jurister som har dyslexi. Faktum är att somliga så kallade funktionsnedsättningar kan innebära förhöjd arbetsförmåga – om man i övrigt har rätt förutsättningar för rätt arbete. Det är exempelvis allmänt känt att kompositörer och matematiker som har bipolärt syndrom (”manodepressiva”) regelmässigt presterar mycket bättre än kollegor utan bipolärt syndrom, och att deras prestationsförmåga försämras om de tar medicin mot sin ”funktionsnedsättning”. Nåväl; Anders har alltså intellektuella funktionsnedsättningar. Oaktat vad dessa består i, har Försäkringskassan alltså kommit fram till att Anders har i vart fall 25 procent arbetsförmåga på åtminstone ett för honom särskilt anpassat arbete, och således utgår ingen sjukersättning. Men vänta lite nu. Anders har ju blivit beviljad Daglig Verksamhet enligt LSS? Daglig Verksamhet är väl något man blir beviljad just eftersom man inte anses kunna utföra ett arbete? Vi tar även detta från början. Normalläget i Sverige är att vuxna människor själva tar ansvar för sina egna liv

och sin egen livsföring. Misslyckas man med att ta detta ansvar, kan man i sista hand få hjälp enligt Socialtjänstlagen SoL. Ytterst sett har alla medborgare (sjukskrivna eller ej, arbetsoförmögna eller ej, arbetslösa eller ej, funktionsnedsatta eller ej) nämligen rätt, enligt SoL § 6, till skälig levnadsnivå. Detta innefattar situationer då samhällets övriga skyddsnät fungerar så dåligt att den enskilde personen riskerar att tvingas leva på en oskäligt låg levnadsnivå. Vad som är ”skäligt” kan naturligtvis diskuteras. På senare tid har det ansetts skäligt att kräva motprestationer från dem som får försörjningsstöd. Närmare bestämt anses det skäligt att man är inskriven på Arbetsförmedlingen och aktivt söker arbete. Om detta krav kan man tycka mycket. Exempelvis kan man tycka att hur det än motiveras, så vore det oanständigt att låta folk dö svältdöden i någon trappuppgång, vare sig den krävda men icke uppfyllda motprestationen är skälig eller oskälig. Av det skälet har vi, utöver SoL även LSS – Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen har tillkommit eftersom en del människor befinner sig i en situation, där även skäliga krav är helt orimliga och ouppnåeliga. De behöver regelmässigt och helt utan egen förskyllan mer hjälp än andra för att få välfungerande liv. SoL är helt enkelt otillräcklig, om målet är att hjälpa till att organisera ett anständigt liv åt (vissa) personer med intellektuella funktionshinder. Man kan sammanfatta LSS-lagens bokstav och syfte enligt följande: Personer med omfattande intellektuella funktionshinder har rätt till goda levnadsvillkor. De goda levnadsvillkoren skall säkerställas av kommunen genom insatser som beskrivs i LSS § 9, om insatserna behövs och behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Foto: Gustavo Maturana

En av de insatser som räknas upp i paragrafen är Daglig Verksamhet. Personer med omfattande intellektuella funktionshinder och som varken förvärvsarbetar eller utbildar sig har rätt till en meningsfull daglig sysselsättning som främjar personens utveckling och självbestämmande och på så sätt säkerställer dennes goda levnadsvillkor. Men detta behov kanske kan tillgodoses på något annat sätt? Kanske genom Arbetsförmedlingens försorg? Mycket möjligt; låt oss titta närmare på detta tredje regelverk, som alltså styr den tredje myndigheten som i praktiken har ett bestämmande inflytande över Anders situation.

Enligt Arbetsförmedlingsinstruktionen § 3 skall all verksamhet som arbetsförmedlingen bedriver anpassas efter den enskildes förutsättningar. Enligt Funktionshindersförordningen § 8 gäller att Arbetsförmedlingen får anvisa arbeten till personer med funktionsnedsättningar om arbetet är ”lämpligt utformat efter den sökandes behov och kan bidra till att den anställde utvecklas och förbättrar sin arbetsförmåga.” Observera att det rör sig om befintliga, faktiskt existerande arbeten. Arbetsförmedlingen skapar inte arbeten, de förmedlar arbetstillfällen som någon annan erbjuder. Försäkringskassan har i uppdrag att bedöma Anders (och personer i Anders situation) mot hela den reguljära arbetsmarknaden men Arbetsförmedlingen har att förhålla sig till den reellt existerande regionala arbetsmarknaden. Så vad göra som arbetsförmedlare, om det faktiskt inte finns något lämpligt utformat arbete att uppbringa till en person med omfattande intellektuella funktionsnedsättningar? Svar: man anvisar den sökande att ansöka om Daglig Verksamhet enligt LSS! Så vad landar vi i, för Anders del? Det är fullt möjligt att Försäkringskassan har helt rätt utifrån reglerna i AFL. Anders kanske kan anses ha i vart fall 25 % arbetsförmåga på åtminstone ett för honom särskilt anpassat arbete som förekommer någonstans på den reguljära arbetsmarknaden. I så fall skall Anders givetvis inte ha aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Det är också fullt möjligt att Arbetsförmedlingen samtidigt, utifrån de regler som styr AF, har gjort allt vad som står i deras makt i sin strävan att uppbringa arbete åt Anders, men att det faktiskt inte finns några arbeten att anvisa. Vidare är det fullt möjligt att arbetsförmedlingen, utifrån sitt uppdrag och sina instruktioner i övrigt, inte har någon verksamhet som det är realistiskt möjligt att anpassa efter Anders förutsättningar Det är samtidigt fullt möjligt att den kommunala LSShandläggaren också har helt rätt, utifrån reglerna i LSS. Anders kanske faktiskt har så omfattande intellektuella funktionsnedsättningar att han ingår i LSS-lagens personkrets. I så fall, om det inte rent faktiskt finns någon

sysselsättning att uppbringa, via AF, som säkerställer Anders en ”god levnadsnivå” har kommunen en skyldighet att erbjuda honom Daglig Verksamhet. Enligt LSS räcker det inte att något ”kan” säkerställas på annat sätt – det ”skall” säkerställas. Men mitt i allt detta har den kommunala försörjningsstödsenheten kanske också rätt, utifrån regelverket i SoL, att kräva att Anders uppfyller skäliga krav på motprestationer för att erhålla försörjningsstöd. Skäliga motprestationer som skulle inkräkta på hans rättigheter enligt LSS, och som dessutom bara renderar honom skälig levnadsnivå, rent ekonomiskt. Alltså: Hur Anders än beter sig går han miste om sina lagstadgade rättigheter; antingen får Anders ett alltför lågt ekonomiskt bistånd från socialkontoret i kombination med upplevd meningslös sysselsättning, eller så får han meningsfull daglig sysselsättning men inga pengar alls (eller, om socialkontoret av allmänna rimlighetsskäl avstår från krav på motprestationer en ersättning som i vilket fall understiger vad Anders har rätt till enligt LSS dvs. vad som krävs för att säkerställa goda levnadsvillkor.) Allvarligt talat: Detta är inte rimligt. Och problemet är inte att den ena eller andra tjänstemannen möjligen fattat ett illa genomtänkt beslut. Problemet är att denna bisarra situation faktiskt kan ha uppstått som en direkt följd av att alla inblandade myndigheter och tjänstemän antagligen har fattat fullt korrekta beslut utifrån de regelverk som styr dem i deras respektive myndighetsutövning. Här krävs ett klargörande från lagstiftaren. När LSS infördes, var det uppenbarligen lagstiftarens utgångspunkt, att personer som beviljades Daglig Verksamhet enligt LSS skulle få sin försörjning säkrad via de allmänna försäkringssystemen. Riksföreningen Grunden uppmanar därför riksdag och regering att klargöra, att vid bedömning av rätten till sjuk-, och aktivitetsersättning skall denna alltid beviljas, om den enskilde sedan tidigare blivit beviljad Daglig Verksamhet enligt LSS § 9 punkt 10. MIKAEL ÅHMAN, Förbundsjurist Riksföreningen Grunden

Jag vill gå min egen väg

Emily Gunnarsson om sin kamp för att bestämma själv över sin egen situation.

Foto: Anders Johansson

till pappa, ”jag kan inte väcka henne”. Han trodde först att jag lekte död. Pappa sprang snabbt upp till vårt hus och ringde ambulansen.

Så helt plötsligt ropade min lillebror

När ambulansen kom sa de att jag inte skulle överleva. När de väl såg att jag överlevde så sa de att jag skulle bli ett kolli.

är jag var nästan sju år råkade jag ut för en olycka. Det var så att mamma hade lovat mig att vi skulle baka bröd efter min lillebror och jag hade varit ute och lekt. Pappa var med, han gick lite före.

Men efter hård träning under ett år på rehabiliteringshemmet Bräcke Östergård kunde jag gå och prata. Efter att jag kom hem var det träning på barnhabiliteringen i Varberg för att åtminstone kunna vara lite normal. Min uppväxt var ett schemalagt schema varje dag, under hela dagen.

Efter många år hemma, ute i skogen, var det dags att bestämma vilket gymnasium jag skulle gå. Jag sökte in på Rixgymnasiet i Kristianstad och sökte även till Riksgymnasiet Angredsgymnasiet. Min hemkommun ville inte betala min skolgång på något Rikgymnasium, men efter en överklagan kom jag in på Angeredsgymnasiet. Där gick jag i fyra år. Jag sökte sedan till Valjevikens Folkhögskola i Blekinge. Jag kom in där och gick där i ett år. Efter att jag hade gått där i ett år bestämde jag mig för att flytta till Göteborg. Jag flyttade då till Göteborg, men min gamla LSShandläggare skickade inte min akt så under två år fick jag inte den assistans jag behövde. Efter de åren gick jag till Arbetsförmedlingen för att söka jobb, men de skickade mig till Arbetsförmedlingens Rehab (arbetsförmedlingen för personer med funktionshinder). Därifrån skickade de tillbaka mig. Fram och tillbaka. Efter långt om länge sa de att jag skulle gå till Försäkringskassan. På Försäkringskassan sa de att jag skulle gå till en LSS-handläggare, som sa att jag skulle gå tillbaka till Försäkringskassan. Efter många turer sa de tillslut att jag skulle tillhöra LSS. LSS sa att de krävde en stor psykologisk utredning. Då sökte jag mig till Vuxenhabiliteringen. Efter ett år utreddes jag. Utredaren sa att jag tillhörde LSS. Efter detta fick jag daglig verksamhet på Dalheimers Hus. Där kände jag att det inte var så utvecklande. Då sa jag detta till LSS-handläggaren. Efter det fick jag komma till en privat dagligverksamhet. Samtidigt kom jag in på Vuxenskolan och läste en assistentutbildning med inriktning på barn och fritid. Efter det läste jag en kurs i handikappskunskap. Jag praktiserade på ett dagis och på Vuxenskolan. När jag läst färdigt utbildningen fortsatte jag på den privata dagliga verksamheten. Jag praktiserade samtidigt på dagiset och på vuxenskolan.

”

Nu vill jag gå min egen väg. Jag vill bestämma själv hur jag ska se ut. Jag vill bestämma själv om min egen framtid. Emily Gunnarsson

”

Under dessa år kände jag mig instängd. Efter att lärare på Vuxenskolan hjälpt mig kom jag att flytta min dagliga verksamhet till Grunden. Jag praktiserade samtidigt på Vuxenskolan. Under ca fyra år slet jag och under många omständigheter kom jag äntligen att ha min dagliga verksamhet på Riksföreningen Grunden Sverige. Där har jag min dagliga verksamhet fortfarande kvar. Genom otaliga samtal har jag nu kommit på att jag under mina ungdomsår och barndomsår har jag bestulits mig. Jag känner att jag inte har fått gå mina egna vägar. Jag känner att jag har blivit instängd genom att jag inte fått gå ut och härja som andra ungdomar. Jag har massor av aggressioner inom mig. Jag vill helst gå ut och härja, men på grund av mina barn- och ungdomsår vet jag inte hur man gör. Nu sätter jag ner foten och säger ”nu räcker det”. Nu vill jag gå min egen väg. Jag vill bestämma själv hur jag ska se ut. Jag vill bestämma själv om min egen framtid. EMILY GUNNARSSON

Resan till politikens ö I början av juli åkte Grunden till Gotland för att vara med under politikerveckan i Almedalen. Varje år är det fullt av politiker och olika föreningar och andra där för att diskutera politik.

et var Rikföreningen Grundens ordförande Ola Larsson och flera av oss som är anställda på rikskansliet. Vi åkte tidigt, halv nio på morgonen, för att ta oss till Kalmar. Vi sov i Kalmar för att slippa åka så tidigt från Göteborg. När vi väl kom i väg på morgonen från Kalmar åkte vi till Oskarshamn för att ta färjan över till Gotland. När vi var framme i Visby som är huvudort på Gotland åkte vi till där vi skulle bo. Den dagen tog vi det lugnt. Nästa dag åkte vi in till Visby för att göra reklam för Grunden. Vi delade ut foldrar som Grundens Riksstyrelse godkänt. Foldrarna handlade om vad Grunden tycker om särskolan, om boende och arbetsmarknaden. Vi hade även blivit inbjudna till ordföranden i Grunden Gotland. Hon heter Marina Sångängel. Vi satt vid hennes uteplats,

Foto: Gustavo Maturana

och åt goda bullar och drack kaffe och te. Vi samtalade om hur det går för Grunden Gotland, hur det är att driva en lokal Grundenförening. De tyckte det var roligt att arbeta intressepolitiskt och det gick att få igenom saker man kräver men det var lite jobbigt ibland. Ungefär som det är att arbeta på rikskansliet, kändes det som. Nästa dag åkte vi också in till Visby och gjorde mer reklam. Vi gick även och lyssnade på ordföranden i Grunden Gotland som pratade på ett forum om funktionshinder och stödhjälpmedel. Det var ett välbesökt möte och mycket intressant att höra. Vår lokalförenings ordförande pratade så bra om hur man kan arbeta med funktionshinder. Också dagen därpå åkte vi till Visby för att göra reklam för oss. På kvällen åkte vi in och lyssnade på Jonas Sjöstedt, en politiker, som talade. Varje

kväll var det en politiker som pratade, det var alltid en partiledare. Den enda som sa något direkt om oss med funktionshinder var Centerpartiets Annie Lööf. Hon pratade om att man kan nå framgång även om man har funktionshinder, bara man får rätt stöd. Det tycker Grunden också! Flera andra organisationer var också där, som vi knöt kontakter med. Exempelvis KRIS som är en förening personer som har suttit i fängelse. Dessutom pratade vi med SKL om riksnorm för HAB, SKL är en förening för kommunalråd som bestämmer HAB. På så sätt kan vi kanske påverka hur stor HAB vi får även om det tar tid. Jag tror att genom att vara där, kunde vi påverka en massa människor som fattar viktiga beslut som påverkar oss som kallas intellektuellt funktionshindrade. EMILY GUNNARSSON

Foto: Gustavo Maturana

Grunden Bazar

pĂĽ GĂśteborgs kulturkalas

Foto: Andreas Oskarsson

Mitt i augusti hade Grunden Göteborg ett evenemang på Stora Teatern-området i Göteborg. Det kallades Grunden Bazar och hölls under Göteborgs kulturkalas som anordnas varje år.

andet har börjat spela trots det dåliga vädret. Folk börjar ställa sig runt om för att lyssna. Det är många som är

med. Grunden Radio gör radio. Primacura Media, som är en Daglig Verksamhet från Borås, läser poesi. Grunden Band spelar låtar med aktuella teman. Kjell and the Flaming Sideburns säljer deras cd för självkostnadspris, den har rocka billy-tema. Grunden Göteborg delar ut småkakor i olika former som var hembakade till nyfikna som går förbi. Grunden Göteborg och deras

avdelning Grunden Media är här för att sprida budskap om delaktighet, inflytande och inkludering. Alla kan. Alla kan vara med. Det var också smakprovning av Cp Ölet som är ”anpassat för den funktionshindrade”. Vi som har funktionshinder skall kunna leva som vilka so helst och inte bli diskriminerade. Vi ska inte bli nekade att beställa öl på krogen för

att vi har funktionshinder. Oavsett vilket handikapp vi har ska vi bli välkomnade in på krogarna i stan och inte bli bemötta negativt för vårt funktionshinder. Man skall kunna ta egna beslut. Det behövs mer tillgänglighet så att vi tar mer plats i samhället. I hela livssituationen. MALIN ANDRÉN

Dikter Tanken

Vem är clownen

Tanken Drömmen Längtan Förlusten Vinsten

Vem är clownen Vad gömmer sig bakom den där masken Din mask Vad gömmer sig bakom ridån Vad gömmer sig bakom skrattet Vad gömmer sig bakom gråten

Tanken Rymmer Tanken Finner hinner Tanken Ligger Tanken står Tanken går Tanken består Tanken pratar Tanken gapar Tanken tiger Tanken Strider Tanken den lider Tanken Sprider Ryter fryser Tanken lyder flyger

Vad gömmer sig bakom sminket Vad gömmer sig bakom dina solglasögon Vem är clownen Vad har dom gjort med din barndom Vad har dom gjort med din fantasi I vilken plats hör du hemma Vem är det egentligen som frågar Är det du Eller är det clownen Så vem är clownen Är det han som är glad Eller hon som är ledsen Vem är clownen Och vem är du i spelet Det har du glömt Det har även jag glömt Vilken roll hade vi nu igen Manuset är borta Vad ska vi göra Människan kan ändra sig Vi kan improvisera i levet Vi kan vara flexibla Regler är till för att brytas Tydligen

Tanken Drömmen drömmer drömmer

Det har jag alla fall hört Men varför finns det då lagar som stoppar Är det Clownen Eller är det du Som bygger upp dessa fasader Som väntar på att rivas ner

Tanken längtar längtar längtar

Så vem är clownen

Tanken Drömmen Längtan Förlusten och vinsten! Tanken ger poäng

Sayam Chortip

Serie av Mark Singleton

Filmrecension Matchstick Men Jag har sett filmen Matchstick men. Filmen handlar om två bedragare som heter Roy och Frank. Roy spelas av Nicolas Cage. I filmen är han tvångsneurotiker och kedjerökare. Det leder till att han får problem i sin brottsliga karriär. En dag går någonting fel och Roy försöker fixa till det. Han söker hjälp hos en psykolog och upptäcker att han har en 14-årig dotter.

Hon spelas av Alison Loman. Jag tycker att Matchstick men är en lysande film med bra skådespelare. Jag ger filmen 5 fåglar av 5 möjliga. Regissör: Ridley Scott Längd: 116 minuter CARL-MAGNUS ERIKSSONS

Posttidning B Retur adress: Svangatan 4A 416 68 Göteborg

Grunden förändrar! kom till

Riksföreningen Grunden Sveriges dag

7 nov

kl.13-17

Världskulturmuseet Göteborg (hållplats Korsvägen)

Varmt välkomna!