Bland fem barn och katter Våren är kommen, april går mot sitt slut, och katten har fått p-piller. Det vill säga honkatten. Vi har en hane också. (Vi tror i alla fall att det är en hane, för han står upp och kissar.) Dessa katter tillbringar större delen av sin vakna tid med att sitta på lådan så att hela huset luktar uppruttet reningsverk. Annars är de ganska trevliga. Och barnen är mycket förtjusta. Tvååringen tycks tro att en katt är något slags skurmopp och föser dem framför sig längs golvet i ett stadigt grepp. Och katterna klagar inte, och fasen vet om det inte blir lite renare av det. Om de fortsätter med sin lek tror jag att jag ska löddra in katterna med såpa så kommer vi att ha skinande golv i alla rum. (Däremot troligen rätt skitiga katter.) Vi grälade en del om vad vi skulle döpa de här katterna till. Dottern hade fått höra att kattnamn ska innehålla bokstäverna S och I. Jag föreslog omedelbart namnet Pilsner. Men det möttes av råmande protester med argument som att jag ville ge katterna ironiska, tramsiga namn bara för att kunna skriva om dem i mina fåniga kåserier! Jag replikerade förstås att jag aldrig skulle komma på tanken att skriva om lille Pilsner i kåserierna, men det trodde inte de här klentrogna typerna på. Jag öste sedan på med massor av trevliga SI-namn (Sivert, Christer, Simpa, Fisken, Piss-Gudrun, Nilsson, Svinpäls, Svenottolittorin, mm) men inget föll i god jord. Det blev Vincent och Doris. (Gäsp!) Hur som helst fick Doris alltså p-piller härförleden, dels för att Vincent började vifta menande med höger ögonbryn så fort han såg henne, och dels för att hon började stå och stryka sig mot diverse suspekta bredaxlade kavaljerer ute vid grinden kvällarna i ända. Det är väl det som kallas strykarkatt. Jag har försökt sitta ned och tala med katterna om det här med blommor och bin och vikten av försiktighet, men de tycks skita fullständigt i mina kloka ord. De tycker kanske att 5-barnspappan inte har den trovärdighet i ämnet som krävs. är Jag försökte då hota med utegångsförbud och inlåsning i huset (så kallad fastighetskatt), men inte heller det tycktes beröra dem det minsta. Därför blev det alltså p-piller. Och samtidigt som jag hämtade ut dessa piller på apoteket, så hämtade jag också ut en ask Rinexin till mellanpojken som hade så mycket snor i öronen att när doktorn frågade: "Hör du lite dåligt idag?" så svarade han: "7 år". Då skrev doktorn ut Rinexin som verkar avsvällande på igentäppta 7-åringar. Nu är det så att jag är en sådan som väldigt ofta blandar ihop saker och ting när jag har två grejor att välja på. Jag blandar ihop vänster och höger, skata och kråka, gran och tall, och allt annat. Därför var det kanske inte så konstigt att jag glad i hågen just höll på att stoppa i katten Rinexin och pojken p-piller, när frun kommer in i köket och i sista stund hinner fiska upp tabletterna ur svalget på de båda och därmed stoppa förväxlingen. Vad som hänt annars vet jag inte. Kanske bara det att jag sluppit bli farfar på ett tag och haft en katt med extremt fria luftvägar. Veckans proportion Noterar med enkel matematik att de tre Vattenfallchefernas 90 bonusmiljoner skulle kunna ge 15.000 hungrande barn på Haiti mat i ett helt år. Hoppas cheferna känner att de verkligen är värda sina pengar. Artikel ur: http://allehanda.se/start/kronikor/1.2978459-bland-fem-barn-och-katter