Lite på örat Min fru hejdade mig plötsligt när vi möttes i en dörröppning hemma. Hon la sina händer på mina kinder, tittade mig djupt i ögonen och sa: – Jacke... Och jag tänkte: Det här är ett speciellt ögonblick. Nu har hon något viktigt att säga mig mitt i vardagens rusch mellan vällingflaskor och räntehöjningar! Snart kommer det ett ömt och tillgivet: Åh, vad jag är glad över att ha dig!" Eller kanske ett kärvänligt: "Vet du vilken fantastisk far du är för våra fem barn?" Eller möjligen ett kärleksfullt: "Berättar jag tillräckligt ofta hur mycket jag älskar dej?" Men istället granskade hon mig ingående, och sedan sa hon: – Fy fan vad du har mycket hår i öronen! En kvart senare satt jag nedtryckt i soffan medan hon gick lös på mig med en pincett. Och jag satt där och kände mig lite blåst på konfekten och försökte stillsamt protestera. – Jag tycker faktiskt att den här - AJ - utseendefixeringen - AJ - har gått lite för långt - AJ - när man inte ens får ha lite - AJ - helt naturliga - AJ - fjun i öronen… Frun jobbade oförtrutet vidare och mumlade något i stil med att om man har gift sig med en människa så är det väl inte skönhetsindustrins fel att man inte vill ha ett lodjur hemma... Och när hon var klar med öronen så borstade hon av trädgårdshandskarna och började övergå till att rycka tussar ur ögonbryn och från någon märklig fläck vid vänster tinning. Plötsligt utbrast hon: – Du har ju till och med hår utanför hårväxten! – Ja, svarade jag, det är väl inte så konstigt när det innanför för länge sen har ramlat av! Senare på kvällen satt jag i samma soffa, nyfriserad och med ömmande, rödsvullna hårsäckar på olika ställen runt mitt huvud. Jag satt och läste en tidning som kunde berätta att skönhetsindustrin globalt i dag omsätter cirka 1600 miljarder kronor per år. En svindlande och fullkomligt obegriplig siffra. Man kan möjligen få lite perspektiv på summorna när man räknar om det till att skönhetsindustrin i dag alltså omsätter drygt 50.000 kronor. Per sekund!!! Bland annat fick jag lära mig att hudkrämer utgör en betydande del av denna industri, och det viktigaste segmentet är något som benämns anti-aging, ett ständigt växande specialområde för krämkrämarna som lever på att sälja hopp och drömmar. Vidare kunde jag läsa att cirka två procent av kvinnorna är nöjda med sitt utseende. 98 procent är således missnöjda med hur de ser ut. Och en undersökning visade också att var fjärde kvinna (och var tionde man) skulle kunna tänka sig att genomgå estetisk kirurgi. Skälet uppges i de flesta fall vara ett försök att köpa sig bot mot osäkerhet och ångest. Och visst, självklart vill man inte gå omkring och se ut som om man har två rakborstar i öronen dagarna i ända. Så jag är förstås tacksam för att frun genomförde sin ogräsrensning på sin lurvige man. Men 1600 miljarder kronor på anti-age-krämer, läppförstoring, penisförtjockning och bröstlyft, samtidigt som drygt en miljard människor på klotet saknar rent dricksvatten. Det är helt enkelt bedrövligt sorgliga siffror. Artikel ur: http://allehanda.se/start/kronikor/1.2787544-lite-pa-orat