Foto: Martin Kelam J ACK ES K ÅS ERI Sollefteå får ett regemente!!! Jag trodde inte det var möjligt att bli så glad över en nyhet som jag egentligen inte tycker om, eftersom jag tycker att all världens militärmakt egentligen borde skrotas så att det inte behövs någon militärmakt, men de tankarna kommer ändå i skymundan med tanke på att det nya regementet faktiskt hamnar just i mitt kära SOLLEFTEÅ!!! Hurra! Och dessutom: Militärer råkar ofta skjuta sej i foten eller bränna sej på tältkaminen, och därför måste vi ha ett fullvärdigt akutsjukhus, och sedan blir en del av dem kvar i stan och skaffar barn och därför behöver vi förlossning och BB. Tycker jag. Det är NÄSTAN så att jag börjar se lumpen i ljust minne. Men bara nästan. Sanningen är att jag avskydde varje minut. Att människor med fler streck i mössan än andra människor därför får säga till andra människor att kräla i ett dike går emot allt jag tror på. Jag överlevde bara tack vare att det fanns folk med humor även i denna verksamhet. Som när jag blev den förste i hela kullen på I21 år 1985 att få kompaniförbud. Det var efter en sen ankomst (jag sov hemma på Bruket) där jag sa som sanningen var att skälet till min sena ankomst var att katten hoppat upp i fönstret och råkat dra ut sladden till klockradion (vilket var alldeles sant), och adjutant Norlin skrattade så att ekorrarna föll ur träden utanför kasernen och sedan gav mej kompaniförbud. Det var ju i och för sej inte så trevligt, men hans glada skratt gläder mej än idag. Tolv månader senare sprang jag ut genom grindarna och svor på att aldrig mer återvända. Och det gjorde jag inte heller. Jag lyckades ljuga mej ur samtliga repövningar ända tills jag en dag fick ett brev från självaste ÖB där det stod att man tackade för mina ”insatser för Sveriges försvar” men att min ”tjänstgöringsskyldighet inom Försvarsmakten upphör vid årsskiftet” samt att skälet till detta var att jag ”inte har ianspråktagits under de senaste 10 åren.” Det var rena kärleksbrevet för mej, även om ordet ”ianspråktagits” var lite väl bajsnödigt. För övrigt står inte ordet i nationalencyklopedins ordbok. Men jag fattar ju vad han menar, och det stämmer alldeles utmärkt. Och som den väluppfostrade gosse jag är, svarar jag alltid på brev. Hej ÖB! Tack för ditt trevliga brev. Jag kan dock säga att jag är ärligt överraskad över din tacksamhet över mina insatser för försvarsmakten, eftersom jag själv ser dem som högst ringa. Putsa skor och hälsa på lyktstolpar känns inte som någon större prestation. Däremot är det fullständigt korrekt att jag inte ianspråktagits under de senaste 10 åren. Faktum är att jag inte ianspråktagits på betydligt längre tid än så. (Fan vet om jag egentligen ianspråktogs ens när jag låg inne!) Jag tror därför som du, att du inte kommer att finna någon anledning till ibruktagande av mig i framtiden heller. Och då har jag ändå ibeaktandetagit att jag trots min ålder är både pigg och rask. Så säker kan jag väl aldrig vara. Som jag brukar säga: Peppar, peppar, iträtagande! Ha det bra, hälsa familjen samt adjutant Norlin om du springer på honom. Jacke Sjödin Men trots allt ovanstående, så ropar mitt inte ett kvillrande: HURRA för ett regemente i Sollefteå!!!
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.