Älgarnas årliga När isen går upp i Ångermanälven och vårvärmen får natu ren att vakna är det dags för den årliga älgsimningen i Kullberg. Hundratals älgar simmar där över Ångermanälven på sin vandring till sommarbetet. Älgar kan man inte lita på. Enligt statistik från de senaste åren ska älgsimningen kulminera i slutet av april och början av maj. Då brukar drygt 150 älgar ha tagit sig över Ångermanälven strax nedanför Kjell Mählers och Irene Hägglunds turistanläggning i Kullberg, norr om Junsele. Men när jag ringer Irene i mitten av april har årets älgar redan börjat trampa otåligt längs Ångermanälvens stränder. Den plötsliga vårvärmen har fått isen att smälta och snön att tina undan. Då kurrar det i tomma älgmagar och sommarbetet hägrar. Ingen älg i sikte När fotograf Erland Segerstedt hör att omkring 130 älgar redan har simmat över den av smältvatten stinna älven ger han sig med bara några dagars varsel iväg mot Kullberg. – Då fick jag lite bråttom, säger han. Man vill ju inte missa skådespelet. 18
Väl på plats var det emellertid helt dött på andra sidan älven. Inte en mule syntes mellan tallstammarna. Han visste att det skulle finnas en handfull älgar på den lilla ö dit älgarna brukar vada innan de gör den 200 meter långa simturen över älvens huvudfåra. Men inget syntes till. Varken den dagen eller dagen därpå. – Jag skymtade bara tre älgar som i kvällningen försiktigt gick ner till vattnet innan de vände och försvann in i skogen igen, berättar Erland. Äntligen älg Slutligen, efter tre dagars väntan, var han nära att ge upp. Han hade legat på pass hela dagen, sett någon enstaka älg som klev ner till vattnet, sniffade i luften, vände och försvann. Men ingen som valde att göra någon simtur. Efter att ha tagit en välbehövlig paus återvände Erland till sitt gömsle. Precis då klev två älgar ner i vattnet och började simma över älven mot den plats han befann sig på. Kameran höjdes och bilderna var tagna. Senare på kvällen såg han hur ytterligare tolv älgar vadade över till ön. Men då hade det blivit för mörkt för att fotografera. Och några fler bilder på simmande älgar blev det inte.
simtur – Men jag är nöjd, försäkrar han. Jag fick mina bilder, även om det inte var den massimning jag hade drömt om. Stort mörkertal När jag själv kommer till Kullberg hinner jag inte mer än kliva ur bilen innan en stor älgtjur kommer ner till vattnet på andra sidan älven och vadar genom vassen. Han skakar på sig, rycker åt sig några munsbitar innan han kliver upp på stranden och försvinner in mellan träden. När vi senare sitter i köket hos Kjell Mähler och Irene Hägglund konstaterar de att mörkertalet sannolikt är stort. – Vi räknar varje år till mer än 150 älgar som simmar över älven, säger Kjell. Men vi tror att det är minst lika många till som tar sig över, kanske i skydd av mörkret. – Däremot, tillägger han, har vi aldrig sett någon som på hösten simmar tillbaka i andra riktningen.
En ko och en kalv har klarat av årets simtur. Nu återstår att vandra iväg till sommarbetet.
”Vi räknar varje år till mer än 150 älgar som simmar över älven.”
Turistanläggning Kullbergs historia sträcker sig långt bak i tiden, till ett diffust 1750-tal då en bonde sägs ha skänkt gården till en piga. Skälet till denna generositet kan man naturligtvis bara spekulera i.
b
19
Till vandrarhemmet i Kullberg hör ett särskilt älgrum varifrån Irene Hägglund har god uppsikt över älgarnas simturer.
– Det tog några år innan vi insåg att det inte bara var någon enstaka simtur vi såg utan att det var ett återkommande fenomen, säger Irene som tidigt började föra statistik över antalet älgar som simmar över Ångermanälven.
Genom åren har sedan ägarna till Kullberg avlöst varandra. Kjell Mähler kan spåra sin morfar hit. Han sägs ha dött av ett åsknedslag när han under ett våldsamt oväder råkade stå för nära en telefon. Under många år användes torpet av skogsbolaget Svanö bruk som skogsarbetarbarack. Då fanns det en kocka i köket och barackerna var periodvis fulla av flottare och timmerhuggare. Sedan 1994 bor Kjell och Irene på Kullberg. Byggprojekten har ända sedan dess avlöst varandra. Här finns nu en annorlunda turistanläggning med nära till myr och natur; vandrarhem, stugor, dansloge, konferensutrymmen, bubbelpool, grillplats och motionshall. Med mera. Särskilt älgrum Varje år arrangerar de i mitten av juli även södra Lapplands största danskväll, med Lasse Stefanz på scenen och tusentals dansanta besökare på dansgolv och parkering. I alla år har de också haft noggrann uppsikt över de älgar som varje vår simmar över älven. De har till och med inrättat ett särskilt älgrum där besökare har uppsikt över den plats nere vid vattnet där älgarna brukar dyka upp under sina vandringar.
Älgarnas vandringsvägar är urgamla. Ett tecken på det är fångstgroparna som Kjell Mähler visar oss och som ligger på rad där älgarna kliver i land.
20
Urgamla vandringsvägar Sannolikt har älgarna gjort samma vandring i tusentals år. På det näs invid älven där älgarna nu kliver i land ligger fångstgroparna på rad. När vi tar oss dit ser vi i mossan färska spår av klövar som fortfarande passerar precis på kanten till de djupa gropar som visar var ”våra” älgars förfäder en gång fångades av områdets tidigaste bosättare. – Älgarna har urgamla vandringsvägar som ofta följde älvarna, konstaterar arkeolog Margareta Bergvall på Länsmuseet Murberget. På stenåldern fanns därför såväl boplatser som fångstgropar längs älgstråken. Någon publikrusning till Kullberg för att beskåda skådespelet när älgarna tar sig över älven lär det emellertid aldrig bli. Därtill är både älgar och väder alldeles för opålitliga. Att dag efter dag invänta älgarnas ankomst förutsätter tålamod och gott om tid. – Det är väl knappas önskvärt heller, konstaterar Kjell. Blir det för mycket folk i rörelse väljer nog älgen att gå en annan väg. Text: Mats Wigardt Foto: Erland Segerstedt