Foto: Martin Kelam JACKES KÅSERI Jag har fimpat min allra sista våd Höstlovet har passerat och hustrun har tapetserat om sovrummet. Själv har jag städat och lagat mat och umgåtts med barnen. – Va, ska det inte vara tvärtom? undrar du med könsnormer från 1927. Nej, det ska det inte. Och hustrun är mycket bättre på tapetsering än jag. (Hon är bättre på matlagning, städning och barnumgänge också, men det hör inte hit.) Grejen är att jag inte tapetserar längre. Jag har slutat. Jag har fimpat min sista våd, var så säkra. Det var
en insikt som nådde mig som ett blixtnedslag under en fasansfull eftermiddag härom året där finalen var ett vrålande utbrott som fick ekorrarna att ramla ur träden ute på gården. Och skälet till denna hjärnans lockdown var: Jag misslyckades totalt med jobbet. Det blev snett, det blev fult, det blev limklumpar, det blev springor, jag mätte fel, våderna lossnade, jag tryckte tummen rakt igenom tapeten i hörnet… Och till slut kraschade allt i en genomklappning fylld av skrik, gråt och konvulsioner. (Jag gråter bara i sådana där situationer. Samt när Lejonkungens pappa dör.) Liggande i fosterställning på golvet, med lite tapetklister på flinten, fattade jag mitt beslut: Aldrig mer! Jag ska A L D R I G mer tapetsera. Och det löftet har jag hållit. Det finns folk som är bra på att tapetsera. De ska tapetsera. Andra är kanske bra på att rimma. De ska rimma. – Det är inte för sent att lära sej Jacke, säger nån klämkäck typ som inte vet hur nära de är att få ett tapetbord i skallen.
Jo, det är det. Jag har inte tid. Jag har rim att skriva. Tapetsering borde jag ha fått lära mig i slöjden. Istället stod jag i sex terminer och sandpapprade en smörkniv. (Den blev för övrigt rätt ful.) Varför gjorde jag det? Smörknivar är nästan gratis. Varför lärde man mig inte att tapetsera, måla, rensa avloppet, montera en IKEA-möbel och koppla in en router? (Kanske för att routern inte var uppfunnen än.) Jag har ärligt talat aldrig haft glädje av mina förmågor gällande smörknivstillverkning. Därför blev fördelningen av uppgifter under höstlovet som den blev. Och tricket är kanske att våga stå för att du inte klarar av de saker du förväntas klara av. Och att ägna dig åt det du är bra på och får ut någonting av. Jag forskar mycket gärna om planeterna, om svarta hål, raketer och kometerna, och rimmar som de finaste poeterna och spelar uppå hornen och trumpeterna och svälter mej med tuffaste dieterna och simmar runt bland brännande maneterna och läser ta mej fanken börsnyheterna, men vägrar dock att sätta upp tapeterna…