Tankeknutar, E18 och acceptans

Väntan är som en muskelknut. En öm och irriterande jävel. Men bara någon haft fingrarna på den tillräckligt länge, genom motstånd och smärta så ger den till slut upp. Då kommer en förändringens insikt. Ibland får en vänta på något en timme, ibland flera månader och år.

Just nu väntar jag på en nära släkting som ska köras hem från sjukhuset. Det tar tid, och det är olika bud. Först vid 17, sen vid 19 och nu är klockan snart halv tio och än har de inte fått tid att skriva ut människan. Jag vet att alla gör så gott de kan. Detta är ingen klagosång över sjukvården. Det har jag varken anledning eller kompetens till.

Detta är en uppmaning att ta vara på dötid. Tid som kommer gratis. Det kan vara svårt att acceptera den, för du är så fruktansvärt fokuserad på målet. Så passa på att andas! När du väl slappnat av, likt den där muskelknuten, så kommer ett hav av sekunder till dig. En våg av minuter där du kan tänka klart alla funderingar som ligger på lager. Alla tankeknutar och funderingar som ploppar upp när du absolut inte hinner med dem. Då du viftar bort dem likt irriterande flugor en varm sommardag fast du verkligen skulle behöva låta dem landa och veckla ut sina fina vingar.

Här sitter jag, i min nyservade bil på en restaurangparkering (med drive thru) proppmätt av växtbaserad snabbmat och glor på trafiken som svischar förbi på E18. Jag har vid det här laget accepterat att den här tisdagskvällen är oförutsägbar. Den bara pågår. Ingen kan ge ett svar, inte ens mellan tummen och pekfingret. Jag blir allt tyngre i kroppen, sjunker ner i sätet.

Nästan som jag minns det från nån avslappningsövning jag råkat ut för. "Känn hur kroppen blir allt tyngre och tyngre, hur benen ligger tungt mot underlaget "

Nej, jag kände aldrig det då. Fattade ingenting, för i skallen var jag överallt och ingenstans. Men nu fattar jag. Mina sinnen har självmant gått in i ett meditativt läge och helt plötsligt, fem meter från Europaväg 18, känner jag hur tungt min bak finner sig mot underlaget. Inget ljud i världen kan få mig lätt och fladdrig nu. Jag är bara här och nu.

Ibland kommer bussen sent, tåget ställs in, någon glömmer bort dig och ibland får en vänta i flera år på att den rätta ska komma in eller att rätt jobb eller boende ska uppenbara sig. Acceptera. Du kan inte göra värst mycket åt det. Allt har sin gilla gång och när tiden är inne så händer det bara. Ta tillfället att lyssna på dina egna ord som irrar runt där uppe i knoppen. De säger dig något, förmodligen något viktigt. Vifta inte bort dem längre!

MALIN RANG, BORGVIK JANUARI 2023

Förstapris två sverigelotter + en korsordspenna, andrapris en korsordspenna

Senast den 21/2 ska det vara hos oss. Märk kuvertet: Kryss 6