Kåseriet

TEXT & FOTO carlMichael

Den som söker, han finner – kanske...

Frustrationen ligger högt när deadlinen för detta kåseri bara ligger två dagar bort. Bara för en vecka sedan visste jag precis vad jag skulle skriva om, problemet är bara att jag kom på det just innan John Blund gjorde sitt jobb. Ni vet alla hur det är med den saken… Morgonen därpå är allt utsuddat, borta, puts väck, försvunnet – you name it. Sökandet börjar i minnet, efter vad som fick in mig på tankespåret, men icke… Tvingas att kapitulera och meddela vår redaktör att det blir inget kåseri denna gång.

Får ägna min tid till att bygga kniv i stället, den första efter ett välbehövligt sommaruppehåll. Bygget går enligt plan, eller åtminstone i stort sett då jag märker av en viss ringrostighet. Glömmer bort vissa moment i byggkedjan, men inget värre än att det går att backa lite och åtgärda ”felen”. Håller på med en ”Insta-kniv”, det vill säga att jag fotar alla byggsteg och publicerar på mitt Instagramkonto. Kul men också lite tidsåtgång på det. Men till slut är jag nästan i mål med bygget, allt som saknas är gravyrdelen på en liten mellanbit av renhorn. Sätter mig i min gravyrfåtölj och ska sätta på mig mina förstoringsglasögon.

FINNS INGENSTANS!!!

Nu börjar ett letande, först i verkstan där de brukar (läs ska) ligga. Nope. Söker i minnet att… ja, jag hade dem nog i soffan där uppe innan sommaren. Söker där, söker i mitt alltiallorum, söker i en byrå, söker i lådor, söker på samma ställen en gång till. Nu är jag riktigt förbannad och börjar muttra så högt att gumman börjar undra vad som är på gång. Tror att jag fräser något dumt till henne… ”Inget ont som inte för något gott med sig” säger ju ordspråket. Jag hittar en sedan länge borttappad vinkelmätare, tejprulle, skruvmejsel, plastlinjal, damaskknapp, och inte minst mitt kåseriämne, så där helt ”osökt”. Ibland tror jag att jag ägnar mer tid till att söka saker – både rent fysiskt, men också i minnet – än jag faktiskt bygger kniv. Okej, kanske inte helt sant, men väl en känsla som jag har. Nu kanske du undrar om jag hittade mina förstoringsglasögon?

Två svar på det. 1. Nej! Fick ge upp och försöka klara mig utan dem. Gick ganska bra till att börja med fram till dess att det var dags att göra smågravyren. Tänkte att... Okej jag tar mikroskopet till hjälp där. 2. Ja! Där låg de lite snett över ljusknappen! Jag vet att jag var där och sökte tidigare… minst två gånger.

Finns ett annat ordspråk. ”Den som söker, han finner”. Helt fel enligt mig och min mångåriga erfarenhet av sökande.

Skulle vilja ändra det till ”Den som slutar söka, han finner…”. n n