16.12.2009-10.01.2010 CIRKUSDJUREN ÄR FÖRSVUNNA! KOM TILL PILDAMMSPARKEN /TALLRIKEN OCH HJÄLP DEN FÖRFÄRADE CIRKUSDIREKTÖREN ATT HITTA DEM.
UTSTÄLLNINGEN PÅGÅR MELLAN 16/12 - 10/1. ALLA BARN OCH VUXNA ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMNA ATT BLI EN DEL AV CIRCUS ESCAPE.
Det var en gång en cirkus som rullade in in i stadens park. Med cirkusen kom clowner, lindansöser och en massa djur! Natten kom och alla människor och djur sov, alla utom elefanterna. Elefantdamerna Edna och Evy, cirkusens ögonstenar, hade blivit väldigt nyfikna på staden. Edna ville att Evy skulle följa med henne på ett äventyr. Men Evy tyckte att det var en tramsig idé för hon var cirkusens ordningsvakt. Ordning och reda! Edna lockade med friska löv och blomblad. Detta kunde inte Evy säga nej till, så Edna knuffade försiktigt på elstängslet, en liten elchock får man tåla om man vill se världen! Det var så spännande att elefantdamerna hoppade upp och ner. I all kallaballik trampade de nästan på Françoise, cirkusmusen, när de sprang iväg från cirkusen. Så var elefantdamerna borta. Françoise, cirkusmusen hade uppgiften att ge cirkusens loppor mat. Det var mycket viktigt att lopporna alltid var mätta och belåtna, annars kunde de bli rasande. Françoise var hjärtligt förälskad i elefanten Evy. Hon var inte kär i honom, för hon tyckte att han var slarvig med loppornas smulor, hon var ju tots allt ordningsvakt. Françoise var ledsen att Evy gett sig av. Ack, ack vilken sorg han kände. Han ville tala om att han var kär i henne! Skulle hon se honom eller riskerade han att bli nedtrampad? I den stunden tog cirkusmusen Françoise det modigaste beslut han någonsin tagit. Ett beslut som kunde riskera hela cirkusens framtid Han följde efter Edna och Evy. Så var elefantdamerna och musen borta.
timme. En kort stund efter att musen Françoise gett sig av, vaknade lopporna sakta, en efter en. Efter en kvart var lopporna vrålhungriga! Cirkuslejonet Banjudo sov fridfullt. Han var det äldsta och det barnsligaste djuret av dem alla. Hans favoritleksak var en liten silverskallra. Helt plötsligt hoppade lopporna på Banjudo. Vilken katastrof! Han skakade våldsamt på sig. Vatten, tänkte han! Han var tvungen att hitta ett vattendrag och skölja bort lopporna. I ett häftigt hopp brakade han genom buren och spurtade iväg med alla 100 loppor klängandes i manen. Så var elefantdamerna, musen, lejonet och lopporna borta. Lejonvrålet väckte cirkusens säl, Lilia. Nyvaket simmade hon runt i sin bassäng och såg snart att Banjudo försvunnit. Lilia kände sig nästan feberrusig av glädje, inte för att hon tyckte illa om lejonet. Nej, nej, inte alls! Men nu kunde hon äntligen kunde få hela publikens applåder och beundran. Detta var helt omöjligt när lejonet var på scen och stal all uppmärksamhet. Hon vaggade in i cirkustältet för att invänta den kommande publikens applåder. Hon börjde balansera med sin boll på nostippen. Men applåderna uteblev, istället hördes ett högt skratt. Åh, vilken skam, tänkte sälen Lilia. Skratten som snabbt blev fler och fler kom från cirkusens 50 elaka apor. Förolämpad vobblade Lilia ut ur cirkustältet. Aporna följde henne garvande, men de tappade fort intresse och drog till stan och gick på bal. De sågs aldrig igen. Så var elefantdamerna, musen, lejonet, lopporna, sälen och aporna borta.
I samma stund låg de 100 cirkuslopporna och slumrade. De hade akrobatiserat hela dagen och somnat gott efter ett smulkalas. Vad de flesta inte vet är att loppor snabbt blir väldigt hungriga och att de behöver mat varannan
1/2
Cirkusdirektörens hade hört konstiga ljud och skickade ut sin vakthund, den fluffiga pudeln. Men den fluffiga pudeln kom inte särskilt långt. Under husvagnen låg ormen Flem-
ming, som länge drömt om att bli cirkusstjärna. På dagarna, brukade han ligga på husvagnstaket och sola, tills hans skinn var alldeles rött. På fredagskvällarna, brukade han äta sockervadd som han älskade. Olyckligtvis hade Flemming drömt om just sockervadd. Sött, smaskigt och fluffigt, precis som pudeln. Stackars Flemming svalde av misstag den fluffiga pudeln! Oh nej, oh nej, vad hade han gjort! Inifrån hans mage hördes pudelns voffande. Den ville komma ut! Hur skulle Flemming lösa detta? Han kom att tänka på cirkusens kamel, Jannika som man kunde man gå till om man behövde lätta sitt hjärta. Ormen Flemming ringlade mot Jannika men den fluffiga pudeln ville envist tillbaka till husvagnen. Jannika var en väldigt omtänksam kamel men hon tyckte väldigt mycket om eld. Cirkusdirektören hade förbjudit henne att leka med tändstickor, men Jannika gjorde det ändå i smyg. Ormen Flemming lyckades till slut komma fram med den fluffiga pudeln i släptåg. Kunde kamelen hjälpa honom att få ut den fluffiga pudeln? Detta var en klurig situation. Kamelen tänkte och tänkte, och gungade och gungade pucklarna från sida till sida. Plötsligt sken hon upp! Hon skulle få ut den fluffiga pudeln med hjälp av eld. Jannika satte fyr på en tändsticka och förde den mot Flemmings mage. Plötsligt kände den fluffiga pudeln en sådan hetta att den började springa inne i ormens mage bort från cirkusen. Kamelen Jannika sprang efter för hon tyckte så synd om ormen och den fluffiga pudeln. Så var elefantdamerna, musen, lejonet, lopporna, sälen, aporna, ormen, den fluffiga pudeln och kamelen borta. I närheten stod strutsen Ole-Kristian och tjuvkikade. Han var en charmör som var farligt förtjust i bitska damer, och efter ett farligt möte hade han blivit förälskad i cirkuskrokodilen Nancy. Hon besvarade hans kärlek och hade lovat att aldrig äta upp honom. Ole-Kristian hade sett hur cirkuskamelen sprungit iväg och kände sig nu lättad. Kamelen ville nämligen ofta sätta eld på hans stjärtfjädrar. Nu behövde han inte gömma sig längre. Han gick till krokodilen Nancy för att be om en puss. Men Nancy ville inte pussas, för hon var hungrig och började hugga efter honom. Ole-Kristian rusade upp i ett träd och svingade sig mellan grenarna med sin långa hals.
Krokodilen Nancy jagade honom och snabbt var de borta, långt borta från cirkusen. Så var elefantdamerna, musen, lejonet, lopporna, sälen, aporna, ormen, den fluffiga pudeln, kamelen, strutsen och krokodilen borta. Den ängsliga giraffen Hugo hade sett hur strutsen imponerande svingat sig mellan träden. Darrande väckte han cirkusponnyn Tony och berättade vad han hade sett. Tony, som var en mycket mallig ponny, tyckte att giraffen var mesig och dessutom alldeles för lång. Allt för ofta hade giraffen Hugo väckt honom. Att ge en tröstande klapp till en så lång giraff hade gjort att ponnyn fått väldigt ont i nacken. Därför kunde Tony inte längre trava utan fick rulla fram. Giraffens berättelse var mycket märkligt tyckte ponnyn. Men vågar de andra lämna cirkusen - så vågade minsann han också. Ponnyn rullade malligt bort från cirkusen. Så var elefantdamerna, musen, lejonet, lopporna, sälen, aporna, ormen, den fluffiga pudeln, kamelen, strutsen, krokodilen och ponnyn borta. Ur mörkret kom Pi, cirkuskängurun, med sin unge Wi. Pi letade studsande efter en toalett. Hysteriskt berättade giraffen Hugo hur alla djuren försvunnit och hur ponnyn malligt rullat ifrån honom. Kängurun Pi struntade i Hugos berättelse och ville fort komma fram till toaletten. Det var bråttom! Pi studsade upp för att utdela en skärpande högerkrok, men hade så mycket studs i benen att hon flög långt, långt bort från cirkusen. Nu var giraffen Hugo helt ensam. Vad skulle han göra? Den mörka natten kröp bara närmre och närmre. Vettskrämd sprang han för att gömma sig bakom ett träd. Så var det inga cirkusdjur kvar… Vad kommer cirkusdirektören säga när han upptäcker att alla djuren är borta? En sak är säker, han kommer behöva väldigt mycket hjälp att hitta alla sina cirkusdjur. Kan någon hjälpa honom?
EN SAGA AV MARIA FLORES OCH CARL HAGERLING 2/2