Johan & Pelle

Kramsta Gästgård & Konferens

DE SMÅTT LEGENDARISKA BRÖDERNA HAR DRIVIT KRAMSTA GÄSTGÅRD I ÖVER TJUGO ÅR. GÄSTERNA KOMMER

TILLBAKA FÖR DERAS PERSONLIGA STIL OCH I DAG ÄR JOHAN OCH PELLE STARKT FÖRKNIPPADE MED VERKSAMHETEN.

Pensionatet i Kramsta drivs sedan 1973 av krögarfamiljen Bergman, men med ett kortare uppehåll på ett par år i början av 90-talet då Barbro ”Lill-babs” Svensson drev gästgården. Från början var det Johan och Pelles föräldrar som drev Kramsta Gästgård, men 1992 tog bröderna över regin.

— Vi blev mer eller mindre tvingade att göra det kan man säga (skratt). Nej då, men vi växte upp i det här landsortshotellslivet. Då föll det sig naturligt att vi gick i våra föräldrars fotspår. När det blev dags att välja gymnasium valde vi båda hotell- och restaurangskola, säger Pelle Bergman.

Pelle Bergman är den av bröderna som vill bli intervjuad till den här serien. Johan Bergman säger att Pelle gott kan sköta snacket för honom också. Att han och Pelle tänker nästan likadant ändå. Pelle skrattar när jag berättar för honom vad hans bror sagt.

— Det blir naturligt att vissa saker faller på den ena. Johan gillar inte att stå och prata inför människor utan gillar att hålla sig mer i kulisserna. Jag är en riktig snackpåse. Jag kan stå framför en grupp pensionärer och hålla låda i en halvtimme, säger Pelle Bergman.

Hur är det att driva företag ihop med sin bror?

— Det är många som är förvånade över hur bra det har gått för oss att göra det. För vi jobbar ihop dagligen och träffas varje dag. Visst ryker man ihop ibland, men vi har lyckats sköta det där. Det är lite märkligt. Vi är olika, men kompletterar varandra, säger Pelle Bergman.

Vilka är fördelarna med att driva företag ihop med sin bror?

— Det är att man ser till att komma överens. Ingen skulle sätta sitt syskon på pottan, men däremot en vanlig kollega kan man göra det. Blod är tjockare än vatten, det kan låta klyschigt men jag tror att det är så. Man har känt varandra länge och förstår hur man ska tackla saker och ting, säger han.

Att Johan och Pelle står varandra nära märks tydligt. Och enligt rykten på byn har de till och med gemensam privatekonomi. Innan frågan ens hunnit komma upp tar Pelle upp det.

— Man kan ju säga att vi har gemensam ekonomi. Vi bestämmer hur vi vill göra. Som nu när Johan åker till Thailand så får han ta ut lite extra lön, medan jag får mindre. Och ibland är det tvärtom, säger Pelle Bergman med ett skratt.

Vi lämnar frågan om brödernas privatekono- mi och pratar vidare om verksamheten på Kramsta. Pelle tror att anledningen till att gästgården har många återkommande gäster är just den kombination som han och Johan utgör. Pelle berättar att han fått höra historier om hur människor som ska åka till Järvsö berättar att de ska bo på hos Pelle och Johan, inte på Kramsta Gästgård. — Jag och min bror är extremt förknippade med den här verksamheten. Vi är som vi är, vi kanske svär när vi pratar med gäster. Och om man jämför med en normal hotellchef så är jag rätt slafsigt klädd. I mångt och mycket uppskattar gäster det. Det finns en rejäl klyscha att man känner sig hemma här, men det gör folk, säger Pelle Bergman.

Om du har varit på auktion i Järvsö med omnejd under de senaste trettio åren är sannolikheten stor att bröderna Kjell och Sven-Åke Höök har arrangerat den. Sommartid är bröderna Hööks auktionsverksamhet är närmast en institution i byn och varje söndag under sommaren får de människor att vallfärda till Stenegård.

Järvsö auktionsbyrå har funnits sedan slutet av 1960-talet. Från början var det Kjell Höök och brödernas pappa Tage som startade verksamheten. På den tiden arbetade Kjell på Järvsö kommun som ingenjör och blev utskickad på jobb till Skålbo. Där skulle ett hus renoveras och husägaren ville ha hjälp med att bränna gamla möbler. Men det tyckte Kjell var en dålig idé.

— Det var Järvsöskåp och flera andra gamla fina möbler. Då sa jag att det där kunde han ju inte elda upp, utan det där borde vi sälja på auktion. Jag sa att jag kunde sköta det. Sedan åkte jag hem till farsan och sa att vi borde ha en auktion, säger Kjell Höök.

Sagt och gjort, pappa Tage tyckte att det