1 minute read
VÄLKOMMEN TILL EN RIKTIG BYGG-, FÄRG- & JÄRNHANDEL!
BEHÖVER DU HYRA EN MASKIN?
Kom då in till din lokala maskinuthyrare i Ljusdals kommun – Ramirent. Vi finns under samma tak som XL-Bygg Ljusdal.
DAGS ATT BYTA GOLV?
Stå inte utehos oss lastar du med vagn under tak och vår duktiga personal hjälper dig!
Nu har vi superpris på Ek Trento från Kährs. 3-stav ekgolv. Pris per kvm: 269 kr. (Så långt lagret räcker)
VI HAR INNERDÖRRAR, GOLV, FÄRG, PANELER OCH FÖRVARING. KOM IN SÅ HJÄLPER VI DIG!
Öppettider: mån-fre 6.30-17, lör 10-14. Sjulhamregatan 1 i Ljusdal. Tele: 0651-156 77
Max Joners ser världen ur ett annat perspektiv.
Det handlar om att ladda skiten...
Skitig j***a rock n’ roll-skidåkning. Uttrycket myntades någon gång under det sena 90-talet när den legendariske friåkaren Jesper Rönnbäck och hans lika luggslitna anhang härjade som värst i de tidiga Free Radicals-filmerna. Skit i förhandsskrivna regler, skit i puder, stora berg och perfekta förhållanden. Ta istället det du har och utnyttja det till max. Vrid upp volymen på elva och kör som om det inte fanns någon morgondag. Kopplingen till puckelåkning var tydlig, men här hade man släppt lös hela helvetet på ett berg där det inte fanns några inhägnader att förhålla sig till. Sedan hjälpte det förstås också att gänget såg ut som något katten släpat in, trots sina flashiga sponsorkläder. Det var långt hår och snus som rann från underläppen – extremt befriande i en skidvärld som dominerades av kontrollerade svängar, vita polotröjor och välansade geléfrisyrer.
Egentligen är det konstigt att de fria radikalernas åkning inte fick någon större genomslagskraft hos mer dödliga åkare. Visst, få personer på den här planeten har någonsin kunnat åka skidor som sagde herr Rönnbäck. Men det handlade aldrig om vem som är bäst, utan om att ladda skiten ur det man har för stunden. En skidåkningens variant av DYI.
MEN SEDAN HÄNDE något. Efter en serie av reaktioner och motreaktioner, och inte minst parkåkningens och den urbana jibbens intåg i skidvärlden, började det röra på sig. Kanske var det bara den baklängesfostrade generationen som blev något år äldre och insåg att det som man gjorde på stålräcken kunde översättas även till ett fjäll. Estetiken var den samma, åkstilen snarlik, för att inte säga klädstilen (om nu den egentligen har någon större betydelse), och uttrycket lika vilt.
En ny generation med ledsagere som filmgänget The Bunch har börjat ta för sig av bergen på ett helt nytt sätt. Där andra ser begränsningar ser de möjligheter. Där andra ser ingenting ser de en liten feature som ska utnyttjas till fullo. Det handlar inte om att bara svänga höger-vänster tills man är nere vid liften igen, utan att använda hela vägen dit så mycket det bara är fysiskt möjligt.
Kreativitet som någon vis person kallade det. Eller bara… skidåkning.